Kategori: Möten i rymden

Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Klartext

Ja, så är det. Jag kan prata om flera saker på en gång och tänker långa stycken emellan. Då blir det svårbegripligt för den som eventuellt orkar och vill lyssna.
Trettioåriga kriget är visst en musikgrupp också förutom min trettioåriga interna strid mot teologin i Livets Ord, Uppsala. Tyvärr strider jag externt också. Mina närmaste vänner vet om min besvikelse och periodvis bitterhet.

Så är det då viljan att förstå. En ledare i Attention sa till mig, att jag behöver inte förstå allt. Det var ju skönt. Men några bokstavskombinationer och vad engelskan betyder hade inte varit fel. Motsvarigheten att förstå ADHD kan ju för andra vara att förstå vad SMF och BV och liknande står för. IRL måste jag lära mig bums för en präst undrade om jag var likadan i verkligheten som på nätet. Det var i början av 2000-talet med nyhetens behag av B2000.

Det var ingen klartext! Klartexten är att mitt intresse utöver andra är bibelns budskap. Då räcker det inte med svenska. Då räcker det inte med en utbildad exeget som förklarar. För exegeterna blir osams på nätet, om jag inte träffar dem IRL och ser vänligheten dem emellan. Det har jag inte gjort tyvärr och fortsätter att undra över Försoningens mellanrum och Försoningens hemlighet. Jag ramlar ofta mellan stolarna men båda författarna ovan tillhör och tillhörde – ja, just det SMF. Nu är det över. Förut var många på G. Nu skall alla vara på E. Varför inte som det stod på barndomens offerbössa då: ”I haven fått för intet så GE då för intet”. Kvar är att jag hamnade hos en exeget på Livets Ord och insåg, att där är inte försoningen en hemlighet. Försoningen är heller inte uppenbar. Försoningen är ett mellanrum. Eller är den frånvarande? Och hur är det med mellanrummet? Hur långt är det mellan altaret och den manliga prästen?

Ett av mina andra intressen har varit att rädda Eric Stands fina foton till eftervärlden. Med tålamod och hans tillåtelse. Här är receptet:
Ilford FP4, blåfilter, överexponering och 1 minuts underframkallning.

Stina o Sven022Moster Stina och fotografens lillebror

Trettioåriga kriget

Det är natt och jag hinner att tänka över det trettioåriga kriget. Undrar just varför jag vaknade så utsövd ”medan det ännu var mörkt” eller ”strax innan gryningen”. Jag älskar de olika formuleringarna för sen hände det något! Inte det vanliga morgonkaffet för min del utan en språngmarsch eller en promenad till en tom grav. Ja, det finns olika sätt att beskriva en omvälvande händelse för några lärjungar. Det är väl det. Det är inte fel att beskriva samma händelse genom mer än ens liv och referensram.

Det som varit ett trettioårigt krig för mig är tydligen en stor högtid i Uppsala. Och jag älskar bibelns formuleringar ”om livets ord tala vi.” Jag älskar Emil Gustafsons sång sen ungdomen. Han fick inte vara frisk utan dog redan i 30 års åldern. Det är precis därför jag älskar honom! Det var min far, som måste tänka om på sin 90 årsdag. ”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Ja, han hade fått vara frisk hela sitt liv och kunnat arbeta med glädje. Nästan obehindrat och utom på söndagar. Två röda dagar var nästan en för mycket. Då kom längtan till nästa vardag. Han hade tagit vara på Herrens ord och löften och kunde citera för mig: ”Ingen av dessa sjukdomar…”

Både han och jag kunde Emil Gustafsons sånger. Både han och jag hade sjungit i Missionskyrkan av hjärtans lust. Jag sjöng hemma dessutom och kunde spela orgel hjälpligt. Tillräckligt bra men utan taktkänsla. Taktkänsla är medfött anser nog jag och svårt att lära in. Var höger och vänster är det är ett annat problem. Medfött tror jag.

Nåväl. Igår skulle jag rensa i länklistan till min blogg. Det var nytt för mig med länkar och det kom till den ena efter den andra. Ett råd senare var att inte ha det så. Hur jag borde strukturera fick jag inte veta i just det samtalet. I vart fall är det stor blandning bland de ämnen som intresserar mig.

”Exegetik” stod det i kanten. Det är borttaget nu. Jag kollade vart länken ledde och hamnade i mitt trettioåriga krig inombords med livets ord, som vi talar. Det vill säga männen. Och doktorsavhandlingen ligger här och väntar på koncentration och villighet att slå upp konstiga främmande ord. Det kommer att gå bra för jag har haft ohälsa trettio gånger två i år räknat från och till. Det senaste trettioåriga kriget är över med Livets ord. Släktforskningen är avslutad för länge sen också med kapten Krum som en av härförarna och något trettioårigt krig med danskarna har inte varit aktuellt i min generation. Intressant har det varit med allas synpunkter.

Är det mörkt ännu eller är det strax innan gryningen?

1.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2.
Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

3.
Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4.
Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5.
Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Tack gode Gud för Emil Gustafson och exegeterna efter honom! Av denna världen.
Bibelhänvisningar:
ingen av dessa sjukdomar…2 Mose 15:26
Om livets Ord tala vi 1 Joh 1:1 ( 1917 års översättning)
”medan det ännu var mörkt…” Joh 20:1
”då solen gick upp” Mark 16:2

Hackers

Det var länge sen, som jag skrev om dataproblem. Det är som att det går att vänja sig vid symtomen. Ingen idé att oja sig. Går den i tjära liksom så närmar sig…Ja, lite likt kroppens symtom kan det ju vara. Så kommer rädslan. Är det dags nu igen? Skall den lägga av nu? Den är ju inte gammal! (Jag är ju inte gammal?) Det är väl inget tre år! Det är väl inget nu för tiden säger andra till mig om min ålder. Jojo. Kommer det ett anfall, så är det illa nog. Är ansvaret mitt, så blir det sju gånger värre. Hur kunde jag låta mig luras att öppna en fil? Svältande barn står det visst något om nu och lite hjälp till dem…

Det var redan år 1992, som jag hörde talas om virus i datasystemet och kopplade det till Skaparens goda program i lustgården en gång. Eva öppnade den filen:

”Skulle då Gud ha sagt…”

Adam gick på det och skyllde på Eva. Så har det fortsatt att fungera. Andreas på Facebook skyller inte på någon annan idag. Han skriver, att han öppnade en fil och fick ett farligt virus i sin datorn. Så smart av avsändaren att skriva om svältande barn! Ja, det är ju bara att knappa in bidrag på dessa små handdatorer nu för tiden. Som nästan alla tittar på utan att möta någons blick!

Jo, det tjatigt att få höra: ”Öppna aldrig en fil från en okänd!”
Men Skaparen var inte okänd för varken Eva eller Adam i lustgården. Han hade visat all skönhet för dem. Han hade erbjudit dem att äta av alla lustgårdens frukter. Det var ett överflöd att välja bland. Det var bara ett, som de skulle låta bli för att inte dö.

Öppna aldrig en fil på datorn från en okänd! Öppna gärna bibeln och ät av allt gott, som Skaparen bjuder på. Hela Skapelsen presenterar honom som god i varje blomma just nu och i alla träd. Om inte alla bin blivit förgiftade, så blir det frukt till hösten.

”Jag vill ge er liv och övernog.”

Samme Gud

Einar Ekberg, sångaren, tog hem många sånger från Amerika. ”Amerika sjunger” hette många sånghäften, när jag var ung. En av sångerna var och är ”Samme Gud”.

”…och den Gud som fanns på Mose tid är likadan idag.”

Det var fråga om bibelns Gud vers efter vers. Gud var före dagens olika tolkningar i mitt föräldrahem. Det var först efter år 2000 i Svenska Kyrkans bibelsajt för unga, som jag mötte ett vidgat perspektiv. En kvinna som var konfirmerad i Svenska Kyrkan hade så småningom lämnat Sverige och konverterat till islam. Lugnt och sansat berättade hon om att det bara var fråga om olika språk. Gud heter Allah inom den religionen men det är samma Gud. Kvinnans vänliga framtoning imponerad på mig med mitt häftiga temperament. Men det var helt omöjligt att få veta i vilket land hon bodde och verkade. Så fick hon hålla på att göra reklam för en annan religion men olika språk på samme Gud bara.

Det hinner att gå många associationer genom mitt huvud sen jag läst ”Tankar i natten” av LeoH
I TV:s kristna utbud fanns religionsdialoger ledda av Per-Arne Axelsson. Har vi blivit bättre på att förstå och lyssna på varandra nu? Eller kan det vara så att förvirringen blivit total utan bibelförankring och bibelkunskap?

Skall jag skämmas över mitt engagemang på den tiden? Ja, jag skäms över mitt temperament men inte över min upprördhet. Om Svenska Kyrkan vill möta 12-åringar med bibelundervisning, så borde väl urkunden vara grunden för den undervisningen? Det finns ändå en trosbekännelse, som är ett koncentrat av de stora slutsatserna.

Det är dags att börja om från början och låta Gud vara Gud. Resten är avgudar enligt Herrens bud till Mose och folket. En levande Gud skiljer sig från döda gudar, som måste bäras ut eller gömmas.

Tankar i natten

Den 25 maj fortsätter LeoH en dialog på sin Blogg: ”Tankar i natten” och jag citerar ur ett av hans svar:
”Vad jag förstår har församlingar i SvK börjat med allmänreligiösa gudstjänster och samtidigt har jag en känsla av att Jesus förminskas, för att inte störa tanken på att alla ber till ”samma” Gud.”

Detta är inget nytt för ”vi vill vara som alla andra” 1 Sam kap 8. Frikyrkorna hade förr ”bibelskola” för tonåringar men för att inte känsliga unga skulle vara annorlunda och egna, så skulle det heta ”konfirmation” också som i Svenska Kyrkan. Detta stämmer inte med en baptistisk teologi. Dopet är ett, skriver Paulus. Skall då de församlingar, som tillämpar vuxendop, konfirmera det som skedde i ett barndop? Skall vi skämmas över att vi vill ge våra unga en bibelundervisning, som kallas bibelskola?

Snart kommer det att hållas ”Regnbågsmässa”. Vilka kommer och firar om inte de, som betonar olikheter i sexuell läggning? Stämmer detta med det förbund, som Herren gjorde med en man, som fruktade Gud och lydde? Noa byggde en ark på torra land efter alla de mått han fått av Herren! Arken är fortfarande en förebild till räddning genom tro på Jesus Kristus Guds son.

Mose fick ritning till ett tabernakel i öknen och han och folket lydde i allt, när det gällde mått, material, färger och garner. Herren förnyade sitt förbund och har hållit sina löften. Det finns andra gudar.

Teknik

Det finns duktiga tekniker som antar en eller flera utmaningar. Så fick jag hjälp med min dator. Den tycker jag för min del är ny. Det gör inte en försäljare och det fanns minsann ingen garanti kvar. Fast jag ville påskina det och tro det.

Detta med teknik fattar inte jag ett dugg av utan blir bara frustrerad och får lite panik. Skall chansen att skriva tas ifrån mig också? Det har varit en lång månad att vänta. Jo, visst går det att sitta på biblioteket och läsa. Men ändå. Nu är det bara E-posten, som inte fungerar. Och tekniken förvånar mig! När jag var ledsen över min monolog här i brist på dialog, så hade tekniken fungerat i alla fall. Där fanns en länk igår i min rapport. Den försvinner snabbt som en molnsky. Lite snabb är jag också och hann att se den. Det finns en bloggare, som inte skrivit på länge och som jag saknat. Där har det varit dialog!

http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/03/27/hur-fan-skulle-det-ga-till-om-att-styra-upp-prasterskapet-i-svenska-kyrkan/

Var det 214 kommentarer Sofias blogg genererade på ett enda inlägg? Jämför – nej, jag får visst inte jämföra det med ”no comments.”

Den 15 maj påminns jag om ännu en duktig musiker Andreas Holmberg. Här är en länk till hans blogg om sånger

Jag är på väg till Kanaans land

Evangelium är en Guds kraft till frälsning

Helt ärligt så försöker jag förstå vad de lärde skriver. För många år sen lånade jag en av KG Hammars böcker om kärlek. Det var från Johannesevangeliet, om jag inte minns fel.
Helt ärligt har jag skrivit, att jag inte förstått vissa artiklar eller många skrivna i bloggen ”Fjärde väggen”.
Nu har nummer tre av ”Tidskriften Evangelium” kommit ut. Det är en grupp inom Svenska Kyrkan, som vill förnyelse och ge motvikt till en annan nättidning Seglora tankesmedja. Redaktör är Sofia Lilly Jönsson ”Fjärde väggen”.

Ja, om KG Hammar förre ärkebiskopen har skrivit om Emil Gustafson eller rättare sagt om en doktorsavhandling om Emil Gustafson av Joel Halldorf, så borde ju jag fatta texten. Eller hur? Jag har ju vuxit upp med Emil Gustafsons sånger och spelat och sjungit dem! Finns det inte något som heter kontext? Var finns den?

Som jag ser det finns den i bibeln. Där har Emil Gustafson hämtat allt sitt material och inte på något universitet.

”Som Aron stilla tiger vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger att vörda Herrens lag
så skall du o mitt hjärta, i vördnad för hans bud
också uti din smärta tillbedja Herren Gud.”

Det är vers nr 4. De övriga verserna i denna sång innehåller också bara bibelhänvisningar.
Aron var präst av Levi stam. Fortfarande år 2013 skall rabbiner och diakoner veta, att de kommer från den stammen. Enligt en rabbin i synagogan i Göteborg, som jag frågat om släktforskning. (För övriga judar är det en omöjlighet.) Detta är ett under bara det! Vem har skapat Israel?

Spännande spiritualitetsstudie av KG Hammar

”Bibeln på mina egna villkor”

Som sagt så är jag svag för doktorsavhandlingar hur många sidor jag begriper eller inte.
Rune W Dahlén kom ut med en år 1999, som jag sträckläste och förstod till mitten av boken på nästan 600 sidor. Den heter:

Med bibeln som bekännelse och bekymmer
Bibelsynsfrågan i Svenska Missionsförbundet 1917 – 1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och samfundsledningen

Där ungefär efter 300 sidor förstod jag inte längre allt detta, som varit så intressant tidigare att läsa. Kunde män som bara ägnade sig åt bibelläsning och bibelforskning bli oense? Så smög det sig in ett vemod, som jag inte blivit av med. Boken läste jag ut senare.

År 2006 kom det ut ytterligare en i bibelämnet av Anders Sjöborg med titeln:
Bibeln på mina egna villkor
En studie av medierade kontakter med bibeln med särskild avseende på ungdomar och Internet

Oj, vad jag väntat på den eftersom jag varit delaktig i debatterna på http://www.bibelsajten.nu! Eller kanske rättare sagt varit mycket arg och aggressiv till och med… Jag har kvar inlägg från Skutan Svenska Missionskyrkan och Baptistsamfundets forum om debatterna. Jag blev ombedd att gå högre upp med mina klagomål på debattämnena och upplägget för 12 – 20 åringar. För det var jag som klagade och SMU var inte med då som stödjare och inte PMU. Det fanns inget samfund, där jag kunde få stöd för mina tankar och min oro! Ingen tycktes förstå vad jag reagerade på som nybliven ålderspensionär.

Sagt och gjort. Högre upp med klagan och det blev Krister Andersson, som varit Missionsföreståndare i Svenska Missionsförbundet och sen blev direktor för Svenska Bibelsällskapet. Bibelsällskapet stod bakom bibelsajten för unga. Kunde han förstå min oro?

Nej.
Där är vi nu och jag tänkte fira, att det är 13 år sen mitt första inlägg på Internet. Det gäller visst att välja sina strider. Pengarna räckte inte till för idag läser jag, att sajten är nerlagd.

Artikel från Svenska Kyrkans tidning

Det har varit många debatter sen dess om bibelsyn. Nu vet jag att män kan bli oense om bibeltolkningar och har lugnat ner mig lite (men inte mycket). Men unga människor har rätt till en bra bibelundervisning som tål att prövas.

”Följ mig,” sa Jesus,” så skall jag göra er till människofiskare.” Lämna yrket som fiskare och leva utan ekonomisk trygghet? Lämna ett rejält hantverk och bara lyssna och följa… Kunde det bli något?
Matt 11:29-30
Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Galileen stup (600x800)”Vägen är smal…” foto Rose-Marie Harrysson från vandringen i Jesu fotspår i Galileen mars 2012

Vi närmar oss påsk och helst skulle jag vilja ha bilder från vägen från Nablus upp mot Dotan, där Josef gick en gång i tiden och blev kastad i en brunn. Josef förebildar mycket av Jesu liv. 1 Mos kap 37-50. Men Josef behövde inte dö förrän tiden var inne och han hade gjort sitt uppdrag.
Många genom alla tider har funnit tröst i vandringen med Josef och sen med Jesus i olika bibeltexter. Bibeln är inte skriven på mina villkor. Låt det stå som står där. Om det är i tiden att sortera vad jag kan acceptera eller inte acceptera av bibeltexter, så håller inte det med mitt stora JAG som kunnig.
Den helige Ande är given en gång för alla som hjälpare. Han skall undervisa om allt Jesus sagt.

Systematisk

Det är inget farligt att säga, att jag inte fattar. Det kan bli mycket irriterande bara för den som skall förklara och har lätt för att fatta. Det som är självklart för en är inte självklart för en annan.
För många år sen trodde jag, att jag skulle kunna läsa en tjock, dyr bok som heter:
Systematisk teologi
Det var ungefär som kursen jag började i HTML utan grundkunskaper i data. Det blir frustrerande och tar lång tid.

I tisdags hade jag hela mitt stora bord fullt av högar med papper, som jag tänkte sortera och slänga det som gick att slänga. Plötsligt fick jag chans att få ett besök och då gällde det att snabbt få ner allt i en bärkasse av papper. Den lär tåla många kilon och det kändes, när jag bar undan den till en osynlig plats. Mina upprepade försök att sortera och slänga är inte så lyckade. Allt tycks värdefullt.

Plötsligt på kvällen fattade jag vad systematisk teologi är för något. Man samlar på vad olika teologer skrivit under många år från olika länder. Det kan bli hur många tolkningar som helst tydligen. Jag för min del har fullt sjå med om en inte tänker och tolkar, som jag gör. Och det syns i mina bloggar. Jag blir frustrerad och ur balans. Därför är det så skönt att få inblick i andras svårigheter som i denna länk:

Victoria (Frances) Qvarnströms pedagogiska undervisning om ADHD

I min bibelläsning av Jakobs kamp vid Jabboks vad och möte med Esau (1 Mos kap 32 och 33), så tog jag min gamla systemkamera som hjälp. Med vidvinkelobjektet kunde jag fånga hela storfamiljen, med det normala objektivet kunde jag ta närbilder av Josef. Med kraftigt teleobjektiv kunde jag följa hans ensamma väg längre fram i tiden. Min bibelläsning är min och jag har aldrig kallat den för tolkningar. Josef är en av mina favoriter, som betytt så mycket för mig – hans små, små markeringar, att han inte ville synda mot Gud och så vidare. Innan dess finns det hur mycket som helst att fotografera på vägen mot försoning med Esau. Jag har många olika bilder av Jakob och Rakel och de andra.

KG Hammar har tydligen banat väg för alla som bekänner, att de inte kan fatta korsets lidande och varför Jesus måste dö för våra synder. Jag kan inte ens sätta rätt ord på hans teologi. Inte heller har jag något behov av att få veta alla olika tolkningar som finns. Lite nyfiken är jag ändå över vad det är för skillnad mellan pentekostal och pingst. Kanske samma stora skillnad som mellan själ och psyke.

Jobs Gud

Det kom ut en bok på 70-talet eller början av 80-talet, om jag inte minns fel, som hette ”Jobs Gud”. Den var helt i tiden med framgångsteologin och gav mig ytterligare sten på börda. Job hade inte behövt bli sjuk, om han gått emot! Ungefär så.

Jag har fått löfte att citera ett råd från en som hittat till min hemsida: http://www.brefvet.com och denna blogg:

Ett välment råd: strunta i människors syn på Bibelns texter och fokusera på dessa texters syn på dig. När texterna får vara väv, så som ordet text kommer av latinets ” textus” vilket vi har lånord från som text och textil, då vävda trådar i texterna, bildande ett mönster och detta mönster pekar på Jesus och ger honom att äta så som han sagt om sina ord, de är mat för den hungrige, rikedom för den fattige, liv och återigen liv. Ge inte upp! Han kommer i Ordet, han viskar ” följ” . Att vi inte förstår allt i Bibeln spelar mindre roll. När vi läser och ber möter vi en ström i mötet mellan bön och text och då följer vi bara med. / Magnus Olsson

Som väl är har jag haft kvar min frimodighet i all bedrövelse som varit. Jag gick till pastor Nils Pollack och frågade om han läst boken ”Jobs Gud” och vad han tyckte. Vi hade samma uppfattning visade det sig, att författarens tolkning inte stämde med budskapet. Detta med sjukdomar är obegripligt och kanske mest obegripligt för den som är frisk.

Så nu följer jag Magnus Olssons råd och berättar vad Jobs bok betytt för mig under 70-talet och framåt. Bibeltexten låter mig vara huvudpersonen med mitt stora, stora JAG och med mina upplevelser i livet och funderingar kring dem. Så där har jag suttit och slickat mina sår och jag har också fått besök av vänner, som känt Gud bättre och vetat mer om min situation, än jag vet själv. Värst av allt var trösten, att jag inte alls behövde vara sjuk i min rygg, om jag bara tänkte rätt! Tröstarna var usla tröstare, sa Gud en dag till slut, för jag hade bara hållit fast vid att min Förlossare lever. Det fick jag en poäng för. Och inte bara det utan jag hade väntat på upprättelse från honom själv!

Där är jag nu. Jag vill varken ha framgångsteologi eller en historisk kritisk tolkningsmodell. Och inte heller filosofi från Europa som trasslar till allt så makalöst. (Se Sven Reichmanns bok: ”Kulturen utan Gud”).

Ja, jag är envis och tror, att jag har rätt. Större än så är, att denne Gud, som vet allt ville återupprätta mig helt enligt sitt eget ord. Alla bibelns texter hör ihop och i texten om Emmausvandrarna (Lukas kap 24:13-53 ) får jag lov att vara den namnlösa lärjungen, som berättar till punkt vad som hade hänt och vad jag trott på innan det hände. Han låter mig och den andre lärjungen berätta färdigt. Han lyssnar. Sen berättar han, att han finns överallt i alla texterna. Det som skett honom under påsken i Jerusalem måste ske.

Mig gör det inget, att det står mest om män i bibeltexterna. Så jag vill heller inte ha någon feministteologi. Den har inte tröstat mig ett dugg.

S.O.S.

Då knyter jag ihop säcken efter snart 13 år ute i rymden i debatt om kristen tro. Sen tar jag en paus.
Svenska Kyrkans Unga fick beröm för sin hemsida bibelsajten eller en hög placering i omröstningen om bästa sajt för de unga. Stefan D fick ett hedersomnämnade för sin hemsida, om jag inte minns fel. Det var så jag hittade adresserna i tidningen Dagen.

Sen dess har en präst skrivit mer än ett S.O.S. i Svenska Kyrkans Tidning om en förändring, som är önskvärd. Ta bort offret och det slaktade lammet! Det behövs inte! Och högt utbildade teologer har fått svara.
Behöver vi någon syndabekännelse, när det ingen synd finns att sona? Ja, en högt utbildad teolog fick skriva en recension på Ulla Karlssons bok:
”Människa du är någon!”
Samme professor i systematisk teologi Ola Sigudsson skrev recension av Jonas Gardells bok:
”Om Gud”

Det var då jag tappade all respekt för teologi och exegetik. Jag har inte fått tillbaka den i debatten om bibelsyn under hösten. Så jag tar en paus i mitt bloggande med citat av
Erik Lindorm:

Det enda nödvändiga

Man går omkring och småler förstrött
åt varje liten talang,
som med en smula smak blivit född
att leka med ordens klang.

Man gillar en strof, man beundrar en bit
och talar så kyligt om ”glöd”.
I går var man svart, i dag är man vit,
och i morgon är man död.

Jag orkar ej frossa i vad som helst
av färger, klanger och ljud.
Jag vill bara höra hur man blir frälst
och hur man brottas med Gud.

Jag behöver bara ett par tre ord,
men av en sådan oerhörd klang
att nya himlar och en ny jord
för bländande ögon sprang.

Om Pingströrelsen behöver ta till teater, drama och dans för att nå människor, då undrar jag. Evangelium är ju Guds kraft till frälsning. Var finns evangeliet om inte i bibeln?

P.S. Dagen efter…
I gårdagen tidning av Dagen finns en bra artikel om hur vi påverkas av olika tolkningar – inte bara jag minsann. Hoppas flera reagerar och låter det som står i bibeln få stå där. Att det sen finns svåra texter vet vi. Men vi har möjlighet att be om den helige Andes hjälp att fatta och om villighet att ta emot. D.S.

Bibelsynen påverkar tolkningen

Den 10 januari 2012 från gårdagens Dagen:

Gilla Bibeln – hur då?

Jobs vänner

Vaknade med tanke på att skriva ”Förlåt mig” precis som en rubrik är från nättidningen: Tidskriften evangelium

Jag har följt bloggen ”Fjärde väggen” från start och redaktörens kamp dessförinnan att gå ut i eget namn – inte med en signatur – inte något namn på bloggen med ”bibel” i längre. Det var i den skarven mellan två olika bloggar, som vi möttes i Stefan Swärds kommentatorfält – det vill säga jag såg dessa knivskarpa kommentarer, som männen uppskattade.

Nu har jag likt Job fått besök av ”mina vänner” och blivit totalt ställd. De förstår inte min situation och jag begriper inte vad de försöker säga mig. (Se boken ”Försoningens mellanrum av Sofia Camnerin). Jag vaknade helt omtumlad och förstod inte ett dugg av Sofias Lilly Jönssons senaste blogg. Jag förstår heller inte ett dugg av kommentarerna till artikeln: ”Förlåt mig” i Judith Fagrells blogg.

En lärd man har hittat via Judith Fagrells blogg till brefvet.com och visat mig på vilka värdefulla brev jag har i privat ägo. Just det! Det var poängen med att jag började stava på rätt kombinationer av bokstäver, punkter och tecken för att få ut detta gamla budskap. HTML heter språket. Det måste vara korrekt annars fungerar det inte. Inte ett jota får vara fel. Därför blir jag så upprörd, när många tror sig kunna förmedla evangelium utan rätta tecken. Eller på annat sätt uttryckt tror sig om egna kombinationer av bokstäverna. Det är svårt i ett HTML-språk att upptäcka var jag skrivit fel så att överföringen inte fungerar.

Där är jag nu och vaknade av att jag måste bekänna detta. Jag kan inte förmedla varken den ena eller andra försoningsläran men jag vet likt Job, att min förlossare lever. Jag vet om att jag haft stora problem med bibeltexten i Matt kap 18:21 – 35

Så steg jag upp och tittade i min gamla bibel efter dagens löfte för den 5 januari. Det förmedlar jag och det räcker långt för mig:

Job 19:25
For I know that my redeemer liveth, and that he shall stand at the latter day upon the earth:

Tidskriften evangelium

Läs artikeln här: Förlåt mig

Läs kommetarer till artikeln här