Hagar

På slutet av 60-talet fick jag berättat för mig om en så gripande film om Hagar. Hon var utdriven i öknen med sin lille son, som hon måste kasta ifrån sig på grund av svälten i öknen. Det var så grymt och synd om dem. Då kunde jag inte hur sammanhanget var och hur bibeltexten var. Men jag minns inlevelsen hos den som berättat.

Bibeln berättar sanningen om Abram, Sara, tjänstekvinnan Hagar. 1 Mos kap 16

”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren
har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.”

Läs gärna hela berättelsen! ”Det står också skrivet”, hänvisar Jesus till. Vi blir överösta av bilder och berättelser om hur synd det är om folket på Gazaremsan. Våga se sanningen i vitögat vad det gäller!

Galaterbrevet 4:21 ”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn,brist ut i jubel och ropa av fröjd,du som inte känner födslovärkar,för den ensamma har många barn,fler än den som har en man.

28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.”

Jag har fått löfte av pastor Stojan Gajicki att citera ett av hans inlägg på Facebook/META nyligen:

”Att ta ett Guds löfte och försöka förverkliga det med mänskliga medel och kraft, föder fram en ”Ismael”. Guds löften förverkligas på Guds sätt, med Guds medel och i Guds tid. Även att Han använder människor så använder Han inte mänskliga metoder och medel. I dagens kristna värld ber vi väldigt mycket om Guds välsignelse över initiativ som är mänskliga, vi ber om att ”Ismael ska få leva”, och bli arvinge i Guds verk, såsom Abraham försökte övertyga Gud om. Gud behöver inte ”andliga innovatörer”, och inte ”Hagar hjälp medel”, utan de som i sin egen kraftlöshet har tid att lyssna till vad Han har på hjärtat och på sin agenda. Urskiljning mellan den mänskliga och den gudomliga initiativet är ett oerhört stort behov i den andliga sfären idag: ”Assur kan inte rädda oss. Vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ‘Vår Gud’ till våra händers verk”, Hosea 14:4. Herre, hjälp oss!” Slut på citat

Det gick en amerikansk film på 60-talet, som var så gripande om Hagar och lille Ismael, som hon måste kasta ifrån sig. Men bibeln visar på att Ismael var tonåring och kunde också reta sonen, som var född genom ett orimligt löfte! Bibelns texter har ett oändligt djup, en bredd och en höjd. Så lätt det är att ta på sig en ”offerkofta” och tycka synd om sig själv som den som måste gå åt sidan och inte får ha framträdande plats! Så lätt det kan bli rundgång i öknen, som står för träldomsland tillsammans med Egypten!

Det var i början av 70-talet som jag mötte bibellärare, som vågade undervisa om metaforer och tillämpningar. Det är som om det är andra diket om illustrationerna blev yviga någon gång då till vetenskapliga bevis nu för var orter ligger och till vem bibeltexten är ämnad. Jag har gått kurser i att använda mina drömmar ledda av präst eller pastor/psykoterapeut. De hjälpte mig mycket på lång sikt, att våga bearbeta mitt stora trauma från 20 års åldern. Redan i den första drömmen, som jag anförtrodde en grupp, så fattade jag bilderna av mörker, hot och sabotage. Jag såg det ingen annan visste om vad jag varit utsatt för inom mentalsjukvården. (Detta att lyssna på sina drömmar är inte New Age. Det står i bibeln att Gud talar på olika sätt genom drömmar och syner.)

Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå. Men Gud lovade mig genom sitt eget ord, att han var villig att undervisa mig och lära mig. En lång tid var Missionsskolan på Lidingö en hägring. Fotot i Svensk Veckotidning förföljde mig. Att bli bitter av motgångar är som att leva i öknen. Jag är ett Guds barn genom tro, född inte av köttslig vilja eller en mans vilja utan av Gud.

Hagar står för träldom precis som Egypten gör. Att studera förebilder är viktigt!

Det är inte synd om varken Hagar eller Hagars barn.

”Den sonen gör fri blir verkligen fri.”

När burfågeln sjöng

Rubriken är från en novell av författaren Gunnar Edman i en av hans böcker. En gång på Räddningsmissionen i Göteborg kunde jag ringa honom och få hans löfte om att ha med den novellen i tidningen ”Din Nästa”.

Konstnären Dagmar Holmqvist gav sin tolkning i denna bild. Jag har berättat om detta i en blogg med namnet: ”Våga minnas”. Kvinnans berättelse i SVT som film finns inte kvar att återge som länk.

Idag är det motigt. En gång försökte jag vara rolig, när reklamen kom att ha flera konton. Skulle jag vara ”religiös” på bloggplatsen och mindre religiös på Facebook? Jag gillar inte ordet frireligiös dessutom. Men det är snabbare att få kontakt med någon via Facebook. Där finns många möjligheter att välja intresseområden. Å andra sidan finns knappast ingen kontakt kvar jämfört med för många år sen, när vi inte var isolerade från varandra.

Denna bild är tagen ur ett programhäfte för en internationell filmfestival i Göteborg anordnad av Mad in America (www.madinamerica.com) och Familjevårdstiftelsen (www.familjevardsstiftelsen.com) 16-18 oktober 2015. På min tidslinje på Facebook/META har jag berättat att 10 år gått sen jag själv fick upprättelse genom publikens applåd och stående ovation efter att filmen. ”Pat är frisk och pigg för övrigt” hade visats. (Filmen finns på Youtube)

Som sagt så spolar jag av eller som jag själv uttryckt det på Restad Gård före detta Restad mentalsjukhus: ”Jag bara sopar upp efter mig!” Chefen för Hotell Herhne på platsen blev inbjuden att lyssna den 5 september år 2013 på min egen berättelse att vara en fåne på Restad. Veckan efteråt spelades berättelse in på film. Jag å min sida blev guidad i kulverten att se tävlingarna kallad: ”Fånarna på Restad”.

Till poängen nu. När mentalsjukhusen stängde ner under en tid på 80-talet och början av 90-talet, så vaknade många över hela världen till liv med frågan:

Hur kan detta vara möjligt, att mediciner blivit så bra, att de sjuka plötsligt kunde leva i frihet i samhället? Hur gick det till att så många med erfarenhet av den behandling som varit, plötsligt fick en kämpaglöd att göra något trots att minnena låg långt tillbaka i tiden?

Det är maktmissbruk att fortsätta stämpla unga med tunga psykiatriska diagnoser utan att följa upp och ta tillbaka det som var fel beslut och behandling!

Jag tror, att jag vet vem burfågeln är. Jag tror, att författaren Gunnar Edman mött en olycklig, trasig kille en gång och berättat för honom om Jesus.

Det tänker jag kolla upp!

Utan släkttavla

Den 5 september är över. Det är natt. Då var det den 5 september år 1959. Jag hade tjatat mig till en vacker barnring från Amerika i förgyllt guld, som mor Anna fått som barn men aldrig fått använda. På hennes tid var allt synd såsom högmod på en ”bonntös”. Den passade nästan på ett lillfinger – lite för liten. Beslutet var fattat. Gud kunde få det som var kvar av alla mina drömmar – av hela mig. Jag lovade att aldrig gifta mig.

Med ryggen åt det hemskaste förflutna fotograferade jag hela sträckan av tegelbyggnader fram till administrationen på före detta sinnessjukhuset Resta´. Längst framåt kom tre personer gående i plan med avdelning 6A och 6B. När fotot var framkallat syns knappas de tre mer än som några prickar. Men jag vet, att de tre, som kommer mot mig kunde ha en kung utan släkttavla. Det gäller att ha bibeln som referensram. Nästa år är det 70 år sen traumat. Numera har psykiater hittat på nya formuleringar har jag läst i sluten grupp på Facebook/META.

”…vilande bipolär utan skov.”

De skulle bara veta hur det är att leva i skräck för en vilande sinnessjukdom! Och framför allt av deras behandling! Är det vi som skall skämmas?

Den 5 september har gått över. En dag då jag tvivlade på min ungdoms kallelse, vart den tagit vägen, så fick jag syn på en svag anteckning skriven med min reservoarpenna med bläck i bakre pärmen av min bibel:

”Löftet som jag gav i ljusa dagar vill jag troget hålla år från år. Den 5 sept 1959.” Jag hajade till och började rannsaka kallelsen. Den var verkligen inte märkvärdig men jag hade väntat på den, eftersom jag visste vilken stor påfrestning det skulle innebära och att föräldrarna måste ge sin välsignelse först till beslutet att bli missionär. Så blev alla planer grusade. Bara diagnosen fanns kvar och skräcken.

Från tonåring växte jag upp till kvinna och bibeln fortsatte vara rättesnöret. Jag fick inte fortsätta min utbildning till sjuksköterska och barnmorska. Andra hade sagt, att det gick att få vägledning genom bibeln. Kunde där stå något om omskolning till arbetsterapeut? Det var ganska nytt som yrke. Sagt och gjort. Det gällde att sträckläsa och leta både i GT och NT. Bara det att det står mest om män. Och det var anden som utrustade män med alla slags slöjdskicklighet i GT. I NT står det: ”…tänk på dem som är fångna som om ni vore deras medfångar.” Minns inte att män är omskrivna där. Det blev i vart fall ”Steneby Yrkesskola” förberedande för att bli arbetsterapeut.

Kungen av Salem var utan släkttavla. Eller minns jag alldeles fel? Kunde det vara så att en av de tre längst bort, där jag stod med ryggen åt det hemska förflutna i 10 B påminner mig om kungars kung?

Skriv – skrivare min dikt gäller en konung…

I september går min prenumeration ut på Word – inte world. Också detta år…

Familjen eller ”ett folk”

Det är intressant med Facebook om en inte blir utsatt för sabotage. En natt fick jag nittioen medlemmar i en privat grupp med syskonbarn. Fyra av mina fem äldre syskon är döda. De kan inte få fler barn och jag inte fler syskonbarn. Summan är konstant. Gruppen som är privat är för syskonbarn med respektive familjer till mig och ingen annan.

Nu tänker jag leta efter begreppet ”familj” i min slitna ordbok. Ja, jag fattar att andra kan leta på ett ord eller begrepp via datorn. Men det kan inte jag ännu. Fortfarande funderar jag på fria viljan och konsekvenserna. Laban tänkte inte på samma sätt som Abraham började tänka på. Men Abrahams son utanför äktenskapet blev också omskuren. Om jag inte minns fel.

Sen har jag skrutit över att äga Peter Fjellsteds BIBLIA med förklaringar i tre band, som jag kan hämta i bokhyllan och köra på min rollator. I en blogg-post satte jag in ett fint foto på en klasskamrat. Åren 1990 – 1993 kunde vi ta upp vår gamla kontakt och jag kunde få titta i hennes bokhylla. Där stod de tre banden! De fick jag låna de åren och sen fick jag dem, när tiden i Trollhättan var slut för min del. I min bokhylla stod de tjugo år, innan jag fattade värdet av dem. Nu är det försent! Men Asasel har jag studerat! Bokstäverna är för snirkliga för mig! Och jag är bekväm.

3 Mosebok 16:7 ”Sedan ska han (Aron) ta de två bockarna och ställa dem inför Herrens ansikte, vid ingången till uppenbarelsetältet. 8 Aron ska dra lott om de båda bockarna: en lott för Herren och en lott för att ta bort synden.✱ 9 Den bock som lotten bestämmer åt Herren ska Aron föra fram och offra till syndoffer. 10 Men den bock som lotten bestämmer för att ta bort synden ska ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning ska bringas genom honom. Och sedan ska han sändas i väg ut i öknen för att ta bort synden.” (SFB 1998)

(Det finns ett mycket intressant inlägg av Märta från Finland hur hon upplevde denna berättelse som barn. Hon var barn på en gård med många djur och tyckte synd om denna get som en predikant berättat om. Jag ser att i versen innan det angivna står om en bagge, som skall offras på brännofferaltaret. Plötsligt inser jag teologen Rudolf Blutmanns uppfattning i Tyskland. De som är födda i städer förstår inte språket! Det blev en lång parentes. Doktor och predikanten Sven Ahdrian sa en gång, att det är skillnad på en get och ett får. Geten går sin egen väg, det räcker med en bjällra. Fåren behöver och är beroende av en herde.)

I höst skall det komma ut en ny bok om tabernaklet i öknen av prästen Anders Sjöberg. Igår berättade Sjöberg under två timmar i Sverigekanalen på Youtube. Tyvärr hade de lite strul med mikrofonerna. Hittar inte inspelningen.

Igår är i förrgår idag och nu den 5:september min privata viktiga dag, då jag vände upp och ner på allt destruktivt och började fira den dagen. Jag ilsknade till över mentalsjukvårdens felaktiga bemötande, snabba, felaktiga diagnoser och övergrepp i ett hyperkänsligt psyke med orden:

”Är det jag som skall skämmas?”

Det var år 2007 och först år 2011 kom boken ut: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Den blev film år 2013 och klinisk utredning på alla mina skador för ett par år sen.

När jag nu kommer fram till en reception för angiven tid får jag veta, att jag ingen tid har utan den är avbokad. Det hände för tredje gången i tisdags. Tiden mitt emellan gällde ett avbokat hembesök.

Den 5 september år 1959 gav jag resten av mitt liv till Gud. Det fanns inget kvar av alla mina planer. Vilken felaktig inställning! Nu först vid 90 års ålder inser jag vad han gett mig!

Det är inte omodernt att sjunga om försoningsdagen kommen för välden all… Jag är försonad med himmelens Gud genom hans Son min HERRE! Han är min läkare…

Personligt eller privat Del 2

Under lång tid har jag haft en dröm om en fotobok med berättelsen om mina föräldrars möte med varandra. Deras släkter möts inte trots några mils avstånd i Västergötland förrän i de två. Detta jämför jag med Jesu släkttavla, där Josef och Marias släkter inte går ihop förrän nästa 1000 år tillbaka i kung Davids otrohet med Batseba. Det är mycket ovanligt inom ett så litet område. Jesus skulle komma ur David hus fastän Josef inte var biologisk far. Släkttavlan är från far till son eller omvänt från son till far ända upp till Adam, som var son av Gud.

Syskon kan likna varandra och kusiner också. Är det personligt eller privat om jag berättar om släktforskning på min fars sida ner till år 1650? Angår det någon mer än mig att anfadern blev krigsinvalid som kapten och fick en stor gård av drottning Christina?

”Är detta något att föra vidare,” frågade en god vän. Så hade inte jag tänkt om en första släktforskning, som var given till ett bibliotek. Skall vi sopa under mattan alla fel som görs under krig eller efter krig? Mina läsare av bloggen vet ju hur intresserad jag blivit av det så kallade Gamla Testamentet i bibeln. Det blir jag mer och mer. Förr kunde jag ingen historia, inga årtal före Kristus. Däremot blev jag mycket upprörd under den tid som ”f.Kr.” skulle slopas och ersättas med ”före vår tideräkning”. Som om Jesus inte blivit korsfäst för hela världens skull? Som om vi skulle kunna utesluta Gud och Satan!

Jag är född i Sverige och mina förfäder var svenska medborgare. Skall jag tiga still år efter år om den kristendomsundervisning jag och de jämnåriga fått i svenska skolor?

Tror du, att jag kan glömma 50-talet helt plötsligt, då det blev fri kärlek, som var så vacker, att den gick på export till USA?

Är den iakttagelsen privat och bara personlig? Mina föräldrars kärlekshistoria är så vacker. I den fick jag som sjunde barnet mitt DNA med evighetsvärde. Ingen är född utan evighetsvärde.

Psykiatrireformen 1988/89

Det var alldeles för långa skoldagar för min del att resa tidigt med tåg till Trollhättan och komma hem sent även på lördagar. Under de fyra åren till realexamen fick jag en vän för livet men bara under lördagar. Då väntade Karin på bussen till Gärdhem och jag på tåget mot Nossebro, som gick ändå senare. Under skoltidens raster hade Karin en annan att byta tankar med. År 1990 tog vi upp vår relation. Karin var ledig varannan måndag samtidigt som jag fanns i hennes hemsocken som predikant.

Den måndagen på förmiddagen blev det ofta utflykt till Hunneberg och vandring där. Tyvärr fick Karin bli mitt bollplank och stå för alla fel, som gjordes mot mig år 1956 på Restad Sjukhus. Hon var fortfarande i tjänst och en mycket omtyckt mentalsköterska. Karin är alltså den andra syndabocken efter den första, som var rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola.

År 2006 dog Karin plötsligt bara 70 år gammal. Jag tvingades våga läsa min egen sjukjournal från år 1956 och sen ta ansvar för inte bara deras alla fel mot mig utan också alla mina egna mot mig själv!

Det var då jag blev i behov av både en och två syndabockar, som verkligen kunde ta över och bära skulden och skammen dit där den hör hemma. ASASEL. Före detta överläkaren på Restad Sjukhuset hade uppmanat mig i ett brev att skriva en bok om mina erfarenheter. Karin hade lovat, att jag fick berätta precis allt jag ville tidigare. Överläkaren skrev i ett av sina brev, att kan man inte sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.

Precis vad jag gjorde den 5:e september år 2013. Ensam med en kaffekorg i bagaget på den hyrda bilen. En ensam målare var vittne och tog foto på mig med min kamera inne på den öppnade rastgården. Huset renoverades att passa för flyktingar undan krig.

Muren är tre meter hög fortfarande. Den har en glipa bara. Jag har slutat resa dit för fotografering. Egotrippad som jag är.

Patienten är frisk och pigg för övrigt och finns på Youtube.

Privat eller personligt

”Du får göra vad du vill,” sa fotografen till de fina fotona. Eric Strand var 90 år, när vi möttes första gången och pratade Toddestorp. Det var bara ån mellan husen. Kvarnen som blev hans en dag hade min morfar byggt på andra sidan och min berättelse fortsätter. För mina dagar är räknade och min Gud och deras Gud skär ner mig från bommen.

Precis där vill jag fortsätta berättandet och nedräkningen till den 5:e september. Den dagen firar jag efter många års kamp med orden förlåta eller glömma. Den ena syndabocken efter den andra dog, som jag kunde skylla allt ledsamt som hänt på. Sen blev frågan om det kanske är något fel på mig – min skuld till lidandet. Försonad och förlåten blev som hjärtslagen. Blodet pumpas ut i hela kroppen med ett kraftigare slag. Det från förmak till kammare lite otydligare. Så har mitt hjärta fortsatt att slå troget dygn efter dygn.

Ingen dör av artros minsann men opraktiskt är det att inte få gå upp på en stege längre! För där är alla överskåp. Överfulla. Min storebror hann att få barnbarns barn medan han levde. En av hans söner kom på att hans barnbarn i sin tur kunde hjälpa mig att städa. Sagt och gjort. Äntligen kunde jag få veta vad som fanns i vissa överskåp! Det hade jag inget minne av! Där fanns en tjock bunt med över hundra brev inom packar med gummiband. Min berättelse som blivit ett stycke kultur går ihop med hennes, som fick 10 års fängelse på Hinseberg en ruskig dag. Så satte jag mig att läsa brev för brev, innan jag slängde dem. Mina brev till henne är sparade i en annan del av Sverige. Som väl är…

En dag när jag undrade över vem som läser min blogg tänkte jag igenom bilden för bloggen. Jag står med ryggen åt Hinsebergs kvinnofängelse, landet största centrala fängelse för kvinnor. Besökare måste ta sig en lång väg från Skåne eller Norrland oavsett anhörigas önskemål om lite längre besökstid. Jag ville ha en bild på den förflutna fångenskapen och friheten, som ligger framför. Där finns ett vatten mellan med en pontonbro. På 70-talet var det tillåtet för en bil i taget. Senare fick jag tag på en bra bok för unga som heter ”Broar så byggs de”. Med hjälp av den kunde jag ”bygga” andakter till himmelriket i frihet från en fångenskap i psyket på jorden.

Där är jag nu. Jag tålde inte bibelversen för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Jag orkade inte med sången: ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus för att hjälpa dig i nöden är han där…”. Det fick vara måtta på alla skuggor under många år. Tyckte nog jag.

Min morfar var antagligen klen i sin rygg också. Han ville hellre läsa och mormor var den flitiga arbetaren på gården. En dag när han läste en bra artikel i Morgonbladet för sin kära Ida lär han ha tittat ut genom fönstret och fått se henne skynda till ladugården. Då kom kommentaren enlig min morbror en gång:

”Tänk, att Ida ente kan tôla sej!”

En dikt

Du sjunger allra klarast

Du sjunger allra klarast/när du i djupen är./När smärtan själv får spela/dig hjärtats längtan bär.

Du beder allra varmast/när marken din är hård./När inga rosor blomma/här på din egen gård.

Du lever allra rikast/när ingenting du har./När allting tas ifrån dig/ är nära gåtans svar. (Kerstin Hedlund)

Ibland behövs det en motvikt. Paniken kommer över smockfulla över- och underskåp, garderober och lådor, som inte blivit rensade. Varför har jag inte tagit itu med detta tidigare?

Precis därför tonar dikten inom mig! ”När allting tas ifrån dig är nära gåtans svar.” Alla gamla före mig har ju varit tvungna att lämna allt bakom sig! Då gick jag bredvid mina föräldrar till exempel och körde bilen till ett sjukhus…

Tiden stannade för ett ögonblick på trappan bort från hemmet.

Tiden stannar ett ögonblick på trappan upp till hemmet!

Det var min mor och far, som trampat upp stigen, där jag kunde följa steg för steg. Det var i min fars knä, som jag fick sitta som barn och han sjöng vers för vers på sin egen barndoms sång:

”I en djup oändlig skog svart av moln där åskan slog/gick ett litet barn en gång/dagen lång.

Ja, den dagen var så lång Himlen mörk och skogen trång Barnet i sin ensamhet Gick och grät.

Grät och tänkte aldrig mer Jag min Faders boning ser. Här i mörker, köld och nöd Blir jag död.

Just då så förtvivlat var Molnen vek och solen klar Glänste fram och i dess ljus Faderns hus.

Allt var nu för stunden gott Allt stod förr som förr det stått Samma hem och samme far Allt var kvar.”

Någon av mina läsare behöver kanske denna sång? Jag kunde den nästan utantill men hittade Söndagsskolans Sångbok. Tro på ditt barnaskap hos Gud! Den som tar emot Jesus som Guds son får makt att bli Guds barn. Joh. 1:11-13 (Hittade sången avskriven, handskriven till slut.)

Astrid Lindgren sjunger:

Bibeln på mina egna villkor

Den rubriken lånar jag från en doktorsavhandling. Jag hade en period i mitt liv, då jag samlade på doktorsavhandlingar för att mäta min intelligens och se hur många sidor, som jag klarade av att förstå. I brist på ett enda gymnasiebetyg… Egentligen skulle jag gå ut bakvägen, när det var dags för realexamen. Hellre ge mig godkänd i kemi än att få dragas med en uppkäftig elev ett år till…(Falsk barmhärtighet, som jag är tacksam över. Jag hade inte orkat sitta ett år till med min dåliga rygg.)

Nu var detta sagt. Jag behöver inga fler diagnoser men snart skall jag äntligen få komma till en ortoped! Hade jag inte haft skickliga ortopeder de första åren hade jag aldrig orkat detta handikapp! Nu var det också sagt personligt men inte privat. Privat känner jag bara en enda, som läser min blogg ibland. Hon lyssnade på mina bibelstudier på 70-talet ibland.

Rubriken är så bra! Den gäller 20 – 30 års forskning mest digitalt hur inställningen till bibeln ändrats bland unga. Författaren är Anders Sjöborg. Mitt bloggande började med just detta, att jag inte var välkommen att hjälpa till med bibelundervisning bland unga. Finns inga poäng i ämnet pedagogik. Men jag fick som jag ville att bygga själv, som jag ville ha det med hjälp av kunskap som jag inte fattade eller kunde på engelska. Jo, tagenterna på skrivbordet har bokstäver i förkortning på det språket. Min förste ortoped förklarade en gång, att den som har mycket värk inte klarar att komma ihåg information så länge. Där fick jag tröst. Jag klarade inte av att lära mig finska språket, när jag ändå var sjukskriven och det fanns på kassetter. Det är opraktiskt att inte kunna göra sig förstådd. Opraktiskt att försöka fortsätta med HTML4. Men snyggt blev det: ”Huset som blev ett hem” och namnet var Brefvet kom…Min adress till bloggen gick att stjäla, när jag inte förstod att den var köpt och måste betalas för. Detta blev obehagligt! Så det får inte upprepas! Att prata om tre saker samtidigt är jag visst bra på!

”Nya kläder för översteprästen

Sakarja 3: 1 Sedan lät han mig se översteprästen Josua✱ stå inför Herrens ängel, och Satan✱ stod vid hans högra sida för att anklaga honom. 2 Men Herre sade till Satan: ”Herren ska straffa dig, Satan. Ja, Herren ska straffa dig, han som har utvalt Jerusalem. Är inte denne en brand ryckt ur elden?”

3 Josua var klädd i orena kläder där han stod inför ängeln. 4 Och ängeln sade till dem som stod inför honom: ”Ta av honom de orena kläderna.” Sedan sade han till Josua: ”Se, jag har tagit din missgärning från dig, och jag ska klä dig i högtidskläder.” 5 Då sade jag: ”Sätt en ren turban på hans huvud.” Och de satte en ren turban på hans huvud och tog på honom kläderna medan Herrens ängel stod där.” Slut citat (SFB)

Antingen eller. Bibeln är tydlig i striden mellan ljus eller mörker, kärlek eller hat, vän eller fiende, liv eller död. ”Motsatsen till liv är inte död utan synd,” som en bibelforskare uttryckte det. Synden kommer inte in i himlen. Det ordnar sig inte till slut för Gud är kärlek (universalismen). Gud vredgas över synden men de bibelsammanhangen vill vi inte se. När muren runt templet var uppbyggd och den skriftlärde Esra gick igenom släktregistren, så kom de fram vilka främmande kvinnor, som haft med sig avgudar in i äktenskapet med män i Israel. De männen skulle skiljas från sina fruar och barn. Detta verkar hänsynslöst för oss.

När den stora floden kom en gång anser många att det inte går att tro på en Gud, som är så obarmhärtig mot oskyldiga barn. De drunknade ju också!

När Abraham fick order av Gud att offra sin ende son, så är det nog för att inte kunna tro på en så obarmhärtig Gud…

Hur fortsätter jag då att blogga utan större kunskap och insikt? Jo, det är enkelt med barnsliga tankar. Jag blev hans barn den dag jag började tro att min pappa valt rätt, som ville gå till Missionskyrkan söndag efter söndag och lyssna på långa predikningar. Och dessförinnan både städa och elda för värmens skull! Den söndagen råkade jag och en lite äldre syster vara sams om frågan:

”Måste vi gå me´ till körka?”

Senare kunde jag läsa själv i mitt lilla Nya Testamente om ett högre barnaskap. Det var ett tyst viljebeslut som 10-åring att min mamma och pappa valt något bra, som inte jag skulle trotsa den gången. Alla personer i bibeln har haft en möjlighet till val oavsett utgångssituation!

Så jag fortsätter gräva och undra. Hur var det nu med denne Tobia, som var med i början att bygga upp muren runt templet i Jerusalem. Varför lade han av? Tog han inte sig djupare in i templet senare och skaffade sig eget rum? Och vem var den vackre Saul släkt med?

Kan det finnas orsak och verkan? Abraham och Lot stod sida vid sida en gång och var rättfärdiga genom tro. Deras vägar divergerade lite till att börja med. Båda hade sett något framför sig och valde därefter.

Min klangbotten

Plötsligt fattar jag, att han har älskat mig först! Det är inte så mycket med en hög bekännelse längre, att det är jag som älskar Jesus!

Jo, jag spolar av. Eller sopar upp efter mig…

Det var så chefen på hotellet på Restad Gård som citerade mig uttryckte det: ”Gunnel sopar upp efter sig!”

Tidningen TTELA som är hopslagning av Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad hade haft en artikel om hur illa det gick till med en tävling i en kulvert på före detta Restad Sjukhus kallad: ”Fånarna på Restad”. Det var ett namn efter TV-tävlingen ”Fångarna på fortet”. Jag fick artikeln relaterad per telefonsamtal och ringde chefen för hotellet och presenterade mig, mitt namn och mitt ärende. ”Jag är en av fånarna på Restad och kommer den 5:e september. Då kan jag berätta för er hur det var, att vara patient!”

Gissa vem det är som synkroniserar livets händelser! Det är inte jag! Det är inte mitt fel! Jag märker, att han älskar mig och vet vad 5 september innebär för mig över tid! Den dagen skulle jag få berätta och visa den så kallade stormavdelningen för en projektledare. Så fick jag veta, att det inte gick och blev flyttat fram till den 12:e september år 2013. Så jag hyrde en bil och gick igenom huset själv med en vaktmästare. Det var i grevens tid. Sen skulle huset repareras för att bli bostäder för flyktingar. Det blev inga ”taskiga vibbar” som narkomaner berättar om att de får. Han som älskat mig sen urminnes tider hade varit på detta ställe före mig och kunde allt lidande. Jag gick där trygg vid hans sida.

Så detta är min klangbotten! Det finns en som inte sviker i någon enda situation utan vakar med kärlek och tålamod!

Äntligen har jag fattat, att min kärlek till honom inte varit så märkvärdig. Det är faktiskt skönt nu när det inte är så mycket med mig!

”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1 Johannes brev 4:10 (SFB)

Vägen valde mig – fortsättning…

Som skrivet förut så valde VÄGEN mig efter en bibelvers Apg 11:26 och 19:23:

”Och det var i Antiokia som lärjungarna först började kallas kristna.” ”Vid den tiden uppstod det stor oro med anledning av ”den vägen”.

Palestina är skrivet på kartan nerifrån och ända upp på baksidan av en skolatlas från år 1947. Jag har skannat området där bergen Gessim och Ebal finns med ungefär vid bokstaven ”T” i Palestina. Inget hjälper i dagens debatter på nätet, om några kan historiska fakta i detta område. I söndagsskolan däremot var det tydligt med Galileen, Samarien och Judeen.

Så än längre bort i tiden än i min söndagsskolas karta var det Josef, Jakobs älsklingsson, som fick uppdraget att gå för att se hur hans bröder hade det. Texten är som gjord för familjeterapeuter, som någon uttryckt det senare. Josef föddes äntligen efter många års barnlöshet med Rakel. Rakel var Jakobs stora kärlek – inte den äldsta av Labans döttrar Lea, som han fick först. Inte de andra som var bihustrur enligt den tiden sätt att leva och föda arvingar.

1 Mos 37:12 ”Och hans bröder gick för att vakta sin fars får i Sikem. 13 Då sade Israel till Josef: ”Se dina bröder vaktar fåren i Sikem. Jag vill skicka dig till dem.”

Visst är det bra med en kartbok från år 1947 – året innan Israel blev accepterat som ett litet landområde med gränser! Idag hånas fortfarande bibelkunskap, som något förlegat, överspänt. Därför skannar jag hela sång nr 13 i Psalmer och Sånger:

Gamla som vuxit upp med dessa sånger och psalmer skall inte bli fråntagna läran om Gud genom långa sångtexter! Fokus ligger inte på att jag närmar mig 90 år utan tacksamheten över arvet, som jag fick från 1800-talets böcker i text och musik. Jag har vandrat med Josef från Sykars brunn (Sikem) tvärs över till Dotan, där bröderna vill döda honom och satte honom i en tom brunn. Sen sålde de honom som slav till Egypten. Det är bara 10 -12 kapitel att repetera i 1 Mos 37- 49.

Josef är en förebild till Jesus. Det går att vandra med ”Främlingen” i Lukas kap 24:13-34 och låta honom lyssna på allt svårt som hänt – allt obegripligt i livet. Sen berättar han, att det står överallt i skrifterna, att han måste dö för vår skull.

Palestinakartan har ett gytter av vägar och platser. Det behövs ett starkt förstoringsglas för att hitta bergen Gerissim och Ebal där dalgången går och där Israels folk skulle stanna upp för att pränta in välsignelsen av att lyssna till HERRENs ord eller att lyssna till konsekvenserna som blir av att inte lyssna – motsatsen till välsignelse är förbannelse. 5 Mos 11 och 27

Jag skäms inte över att jag inte kan politik. Men det är jag övertygad om att det håller: HERRENs undervisning, som blev ORDET från Gud uttryckt i Johannesevangeliet. Det finns inget lagom bra. Det räcker långt med gudsfruktan. Gud talar sanning. Den andre är en Lögnare från början.

Mitt liv ligger bakom mig och här är arvet efter mig till mina arton syskonbarn.

Jag repeterar och sorterar och vet bara, att jag blev glad på morfars vind, då jag hittade böckerna ingen ville köpa på en auktion. Själv var jag inte med på auktionen.

Och vem vill ha Gottfrid Billings ”Betraktelser för hvar dag i Kyrkoåret” efter mig?

”Vägen valde mig”. Här kommer min fortsättning den 9:e nov 2025. Det är statistiken som hjälper mig att fortsätta bloggandet. WordPress statistik på kommentarer stämmer inte med min upplevelse. Bara om de kallar de flesta för ”skräppost” och filtrerar. En talar om att det är intressant med grävandet i bibeltexter.

OK. Nu läser jag boken ”Mästerverket” av Per Ewert och blir mer och mer glad över att känna mig hemma. Min gamla blogg på olika hotell är 25 år gammal. Jag kan kritisera mig själv till botten eller fortsätta skriva som jag pratar i tre ämnen samtidigt. Det är för mycket JAG och min situation! Men som sagt: Jag spolar av nu och sopar upp efter mig…

Det gick inte att påverka mentalsjukvården! Det går inte att påverka Läkemedelsbolagen hur skadliga deras mediciner kan vara! Det går inte att göra om mig till det bättre så att jag tänker före jag pratar eller skriver!

Kvar är min längtan efter barn och att jag fortfarande efter nästa 70 år vill höja upp barnets värde även om barnet inte är önskat. Även om faderskapet försvinner…

Den som tror på Gud och den han har sänt Jesus Kristus kan få Gud till sin far under hela sin livstid! Bara någon berättar om SANNINGEN och LIVET!

På den VÄGEN är det!

(Min sista månad som sjuksköterskeelev 1956 då jag vakade tillsammans med en annan elev och hade fått starka sömntabletter, som utlöste en så kallad psykos. Där slutade alla mina drömmar och min framtid, som jag stakat ut den.)

”…och dörren stängdes igen.”

Där fortsätter jag mina gamla tankar om skillnaden mellan B2000 och 1917 års bibelöversättning av Matteus kap 25:1-13

Tio jungfrur/unga flickor hade gått ut för att möta brudgummen i en liknelse av Jesus hur det skall bli före hans återkomst. För bibelöversättare blev det många samtal under 30 års arbete antar jag. Vi fick olika provöversättningar på den som skulle kallas B2000 och som var ett regeringsuppdrag med stor satsning av yrkeskunniga. Jag följde allt med stort intresse i kyrkliga tidningar.

Så kom en dag då jag blev överraskad genom en kvinna som företrädde en annan översättning samtidigt. Hur kunde detta vara möjligt, när vi skulle få en ny bibelöversättning? När år 2000 var inne hade jag 1917 års översättning tillsammans med B2000 och Svenska Folkbibeln att jämföra med varandra.

Min mor var föreståndare för en liten Telefon & Telegrafstation på landet I deras utrustning ingick en lykta driven på fotogen, om jag inte minns fel. Jag är född sent i år 1935 och minns den obehagliga tiden med kriget nära. Ett kompani fanns permanent i vår bygd och de hade rätt till folkskolans lokaler delvis, mejeriet, Missionskyrkans stora lokal och annat. Det rådde mörkläggning på kvällarna. Inget ljus fick sippra ut ovanför den mörka rullgardinen i köket. Stämning var tung för storebror var inkallad i Norrland i värsta kylan runt 40 gr.. En kväll måste en av mina bröder gå med telegram om inkallelse till en ung man, som bodde långt in i skogen. Det var bra, att ha med mig som sällskap och därför minns jag lyktan. En fackla upplever jag, att den används till fackeltåg. När målet är nått stoppar de ner facklorna i vatten och får dem släckta. Har jag fel? En lykta sköter man.

De tio jungfrurna var på väg att möta brudgummen men när han dröjde somnade alla. Detta är Jesu liknelse om den yttersta tiden. Visst är det värt en tankemöda? Är det inte lite väl hårda förhållanden för de fem, som inte hade tillräckligt med olja? Det var min association till Psaltaren 119:105, att Guds ord är ljuset på min väg – mina fötters lykta. När basunen ljuder att brudgummen kommer är det försent att bläddra i en bibel för att få svar: ”Vad står det om detta?” De fem förståndiga hade flytta över Guds ord till sina hjärtan och visste vad det står. Det hade olja i sin kärl också.

Det är långa analyser dagligen av situationen i Gaza, Libanon, Syrien, Iran och Israel, Jemen m.fl. länder. Det är många lögner om Israel. Jesu grät över Jerusalem och frågade sig om det skulle finnas någon tro kvar på jorden, när han kommer tillbaka som han lovat. Är det skamligt att tro på hans återkomst? Är det skamligt att tro på allvaret i hans egen förkunnelse? ”…och dörren stängdes igen.”

Gud har gjort allt som behöver göras för sin egen Skapelse. Ondskan är inte skapad av Gud och ondskan kommer inte in i himlen. Vi skall se till att vi inte blir bedragna denna svåra tid. Satan klär till och med ut sig till en ljusets ängel för att bedra de utvalda.

Ta emot den helige Anden som rustning, vägledning och tröst! Tacka Gud för judarna, som gav oss sanningen alldeles osminkad om deras trolöshet men Guds trofasthet. Vi har inget att förhäva oss över! Judarna har den äkta olivstockens saftiga rot.

”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus.