Kategori: Bibelkunskap

Löftesbågen i skyn

Hissen är trasig! Än sen då? Det är nya hissar i höghuset där jag bor. Det är krångel ofta. Inte ens en av två fungerade, då jag skulle till ”Vardagsrummet” i ett annat höghus – en ekumemisk ”kyrka”, där olika församlingar hjälp åt.

Denna gång gäller det hissen upp till gudstjänstlokalen i församlingen, där jag är medlem. Det är inte vilken söndag som helst utan kyrkoårets mest besökta. Vi behöver få sjunga sångerna i advent! Vi behöver få uppleva stillhet innan jäktet inför julen börjar!

Här sitter jag och är tacksam över uppväxten inom en frikyrka, tacksam över söndagsskolan och alla berättelser ur bibeln, tacksam över ramsan vi fick lära oss över Jakobs alla tolv söner: ”Ruben Simon Levi Juda Dan Naftali Gad Aser Isaskar Sebulon Josef och Benjamin”.

Nu kommer poängen!

Idag skulle jag få läsa ”inledningsorden”, som vi kallar dem. Men jag kan inte gå i trappor! Och hade drömt om att få använda 1917 års översättning av Jesaja kapitel 9: 1-7. De finns där år från år och första söndagen i advent och vi läser!

Här är orden ur 1917 års översättning Jesaja kap 9:1-7:

”Dock, skall icke förbliva, där nu ångest råder. I den förgångna tiden har han låtit Sebulons och Naflalis land vara ringa aktat, men i framtiden skall han låta det komma till ära, trakten utmed Havsvägen, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas område.

vers 2. Det folk som vandrar i mörkret, skall se ett stort ljus, Ja, över dem som bo i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. vers 3. Du skall göra folket talrikt, du skall göra dess glädje stor; inför dig skola de glädja sig, såsom man gläjes under skördetiden, såsom man fröjdar sig, när man utskiftar byte.

vers 4 Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågares stav likasom i Midjams tid.

vers 5. Och skon som krigaren bar i stridslarmet, och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.

vers 6. Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila; och hans namn skall vara: Underbar i råd,

Väldig Gud. Evig Fader, Fridsfurste.

vers 7. Så skall herradömet vara stort och friden utan ände över Davids tron och över hans rike från nu och till evig tid.

HERREN Sebaots nitälskan skall göra detta.”

Frågan är om detta är lämpligt att läsa om Israel, när kriget rasar i områdena? Varje morgon och kväll följer jag rapporterna via Youtube. Gaza är totalt sönderbombat av Israel. Hamas hade och har underjordiska gångar överallt fulla med vapen. Israel skall plånas ut! Men Israel har lokaliserat stora områden.

Frågan är om bibelns budskap är lämpligt att läsa? Jag har svårt med höger och vänster. Det hade folket i Nineve också. Då kan jag få hjälp av teo.dr. Peter Fjellstedt den kände bibelläraren på slutet av 1800-talet. Han berättar, att Genesarets sjö räknades som hav. Om då Jesaja profeterar från Galileen, så blir det lättare med den andra sidan väster ut – hedningarnas område.

Än är det inte försent att läsa på i min ålder! EN står för att vi har EN GUD. Tre står för att Fadern, Sonen och den Helige Anden är eniga i allt. Sex står för det mänskliga och sju för det gudomliga (angående färger i olika regnbågar…)

När veckans sju dagar är slut börjar något nytt på den åttonde…

Den som lever får se!

Dagens mannakorn Hebr 12:28

”Då vi alltså får ett rike som inte kan skaka, låt oss vara tacksamma och tjäna Gud efter hans vilja, med vördnad och fruktan.”

Trängd

Det gäller att hitta sysselsättning! Det gäller att få dagarna att gå! Det gäller att stå ut om värken är för svår! Det gäller att bita ihop, när en inte blir trodd!

Så fick jag syn på en blomklase upp och nerpå bland mina pelargonier. Den hade tappat huvudet och tänkte tydligen blomma ändå. Plötsligt fick jag något att göra som intresserade mig. För det gör inte städning med röj! Jag kunde följa den dag för dag samma tid för att se hur det skulle gå. Och samtidigt lära mig mobilen…

Året var 1962 då jag var väl förberedd mentalt och hade rest till före detta Restad Sjukhus för undersökning. För att få ett lämplighetsintyg till körkort hade minst 5 år gått som Länsstyrelsen sagt måste gå. Nu satt jag framför en ung läkare som läste min sjukjournal från år 1956 bit för bit och ställde frågor. Jag hade förberett mig genom att söka upp en avdelningsläkaren från år 1955 på Sahlgrenska Sjukhuset för att få kraft att möta personalen på Restad Sjukhus igen. Eller systemet rättare sagt. Jag visste, att jag inget fick ifrågasätta! Inte en sekund ifrågasätter jag att jag var sjuk, då jag kom dit. Men sjuk enligt min erfarenhet och även min mors. Jag var dödstrött och ville bara få sova i lugn och ro!

Läkaren fick läsa min journal utan att känna mig. Jag däremot fick inte läsa den på åratal. Det var inte tillåtet utan kunde skada patienten! Nu gällde det bara att hålla sig lugn oavsett deras anteckningar om mig. Jag behövde ett lämplighetsintyg och fick en ny djup skada i själen. Den unge läkaren avslöjade vad det står skrivet om mig, som inte jag visste själv!

Så har åren gått och jag är fortfarande kristen och bör inte brusa upp! Jo, jag fortsatte tro på bibeln och fick körkort till slut. ”Oavsett den sjukdom ni lider av kan ni betros med körkort.” Så skrev Länsstyrelsen i ett vänligt brev senare. Det är bara det, att jag fortsatte grubbla över vilken sjukdom jag har för livet och hur den yttrar sig. Det har jag som patient rätt att få veta! Jag fick Medicinalstyrelsen att bekräfta år 1956, att jag fick blodtryckssänkande medicin på grund av den farliga biverkan. Ja, det är min formulering. Deras vänliga motivering är fortfarande obegriplig. Brevet till dem med mina frågor fick inte personalen läsa! Andra breven skulle de gå igenom.

När jag började läsa bibeln på allvar år 1957 var det inte fråga om till vem den var skriven först och främst. Nu är jag glad över att jag inte behövde veta hur församlingarna i nuvarande Turkiet fungerade. Jag fick ta åt mig att Guds kunskap om människan gällde mig personligen också. Det var han som sammanfogat mig i min moders liv och kallat mig vid namn. Det är han som känner mig rätt och älskar mig.

Trängd men inte till döds…

Soppåsen

Här har jag bott inom ett miljonprogram i Angered, Göteborg. Och tänker fortsätta att sopa upp efter mig. Ljudet efter en soppåse från ett tolvvåningshus är högre för den som bor i den mellersta våningen än från ett lägre höghus´ mellersta våning. Med andra ord finns inte möjligheten att lyssna längre. Därför blir det inte längre utläggning med bevisföring. En soppåse är en soppåse – tung eller lätt.

”Vem är hon som blev stigmatiserad av en diagnos och inte vågade bli mamma?”

Bing.com samlar in uppgifter precis som många andra. För det skall jag helst betala mer hos Norton. Men jag går inte på ”den lätte” som göteborgare kallar det att bli lurad på pengarna.

Vi kan bli lurade på värre än pengar! Vi är lurade på orden! Jag går inte på ”den lätte” heller! I 1917 års bibelöversättning finns ordet ”gudsfruktan”. I den statliga utredningen på vetenskaplig grund som fick namnet B2000 är det ordet utbytt till ”religion”.

Precis så. Vi skulle ha religionsdialog och lyssna på varandra för att se vad vi har gemensamt. Det är fråga om allas lika värde och vi infödda skall visa respekt för andras religioner. De som hette Palestina i söndagsskolan bestod av Galileen, Samarien och Judeen. Roths skolatlas No 1 kom ut år 1947. Mycket märkligt datum den 14 maj året efter. Enda demokratin i ett stort område i Mellersta Östern får inte finnas. Alla har inte samma värde.

Akademiker tycker jag står i högre kurs än den totalt utslagne alkoholisten eller narkomanen. Det beror helt och hållet på mina komplex, att jag inte fick fortsätta den utbildning jag gick på ett Universitetssjukhus. Hur nu AI sköter tolkningar vet inte jag. Gissar att min bedömning kallas tolkning. I min tolkning håller högt utbildade läkare varandra om ryggen. Det är en oskriven lag tror jag, att inte gå emot en kollega inför en patient.

Varje dag lovar jag mig själv att inte nämna sinnessjukhusvården någon mer gång. Den bytte till engelska språket i syfte att mildra skammen tolkar jag det som. Senaste svåra ordet som landat hos mig är evidens.

Det är jag mycket stolt över. Kanske att jag vågar använda det någon gång och hoppas det då hamnar rätt.

Berättelsens baksida

Det fanns en berättelse i byrålådan som blev alldeles för utförlig och intressant en dag. Det var min idé, när det fattades bilder i filmen. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” att jag kunde dra ut översta byrålådan i Bettys gamla byrå över hundra år. Så blev det och gnisslet hörs varje gång. Skillnaden nu är att jag själv bränt min gamla sjukjournal i slasken som haft en kopia där. Den finns inte mer bara på filmen. Nu räcker det! Det var aldrig min mening med fortsatt berättande år efter år. Kvar är en gedigen utredning på min rygg gjord av en duktig ortoped med egen erfarenhet av operation för diskbråck. Han kunde sin egen ryggsmärta! Jag var förvånad första åren hur han kunde veta! Det fick jag berättat av hans sjuksköterska först efter alla avslutade konsultationer.

Kvar är bibelversen jag fick av min konfirmationslärare Arthur Hesslefors som tonåring:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”

Samme konfirmationslärare som senare var sjukhuspräst på Restad Sjukhus, Vänersborg. Det var helt frivilligt jag sökte upp honom, när jag som 20-åring blev sjuk.

Människan har en kropp. Människan har ett psyke. Det finns en ande i vilken en kan komma i kontakt med Gud och Jesus. Nej, ordet treenig står inte i bibeln men orden upprepas, att vi har möjlighet att födas på nytt genom att tro på den Gud har sänt Jesus Kristus – hans enfödde son.

Detta var min lust att få berätta om vad som står i bibeln och som räddat mig genom hela, långa livet. Jag är inte bara räddad enligt översättningen i B2000. Jag är frälst!

Denna frälsning gäller nu och sen om jag håller fast vid tron på Jesus och allt han gjort för alla och mig.

En evig tonåring

Det är normalt att vara tonåring. Det är normalt att kastas hit och dit i känslor. Det är normalt att vara påfrestande för föräldrar och omgivningen. Det är normalt att undra: ”Vem är jag?”

Det är inte normalt att förbli en tonåring. Jag läser om en bok på morgonen som Jonas Dagson skrivit och citerar:

”Nytt bokfynd: Jen Wilken skriver om Bibelstudiemetodik – inte bara för kvinnor. I en recension av boken skriver recensenten: ”Wilkin identifierar två viktiga problem bland kristna resurser för kvinnor: De tenderar att vara känsloskrivna och människocentrerade. Alltför ofta går kvinnor till Skriften och frågar inte ”Vem är Gud? ” men ”Vem är jag? ” Den senare frågan har visserligen sin plats, men som Wilkin invänder, ”Varje studie av Bibeln som försöker etablera vår identitet utan att först proklamera Guds identitet kommer att ge partiell och begränsad hjälp. ” Slut citat

Där fortsätter min egen berättelse om eget bibelläsande. Det var år 1958 och jag drömde om en fin bibel i mjukt skinn. Men den var dyr. På min födelsedag blev det så att fem äldre syskon och en moster skickade brev med en femtiolapp var som gratulation. Så lättvindigt men generöst. Det var precis vad en bibel kostade som jag önskade.

Men små, små bokstäver och med bläck är det citerat den vers jag stavade på ständigt längst ner i ett hörn på ett försättsblad. Glöm det som har varit och se framåt! Totalt orimligt för min del som bara ältade det som hänt mig!

Jes 43:18-19 ”Tänken icke på vad förut har varit akten icke på vad fordom har skett. Se jag vill göra något nytt säger HERREN.”

Tonårstiden var förbi och jag var 23 år på väg att utbildas till arbetsterapeut. Till och med det hade Herren hjälpt mig fram till! När alla mina planer på att bli sjuksköterska var spolierade, så måste jag skola om mig. Andra visste, att en kan få vägledning i bibeln. Jag var kränkt och missmodig och visste att det ordet inte finns i bibeln – arbetsterapeut som min syster föreslagit. Så läste jag från Gamla Testamentet något kapitel och något från nya. En dag kom jag till 2 Mosebok 31. Frågan för mig var om jag skulle söka till Stenbyskolan och alla slöjdkurserna där. På 50-talets slut var det ett krav i utbildningen. Här står orden ”…alla slags slöjdskicklighet…”. Det räckte för mig. I min läsning i Nya Testamentet hade jag kommit till ”…tänk på dem som är fångna som ni vore deras medfångar.”

Så klart att mina minnen av bältesläggningar och tvångsinjektioner från år 1956 inte försvann fast kurserna på Stenebyskolan passade mig perfekt! Mitt bibelläsande fortsatte egotrippat efter bibelverser som passade min situation. Jag tog åt mig precis allt som gällde de kända bibliska personernas upplevelser. ”Du sammanvävde mig i min moders liv.” ”Jag är med dig!” ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Fritt ur minnet. Jag och Gud som erkände mig. Flera som sagt ”nej” till mig på olika sätt hade svårt att väga upp tröst från Gud. Det tog närmare 30 år. Då kunde jag förklara för en god vän i Räddningsmissionen:

Gud har sagt ”Ja” till mig!

Hon skrattade till men jag hade fått hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Inte lätt att förstå någons tvivel på eget värde och kallelse.

Kan någon förstå ett så segt, gammalt ältande av en tre månade lång vistelse på Restad Sjukhus år 1956? ”Varför lämnar du inte detta bakom dig?” Ständig fråga från dem, som inte orkade höra något av skadan. Jag kunde bli en evig tonåring, som bara brottas med frågan ”vem är jag och varför?”

Gud lät mig hållas i min bibelläsning om bekräftelse. Tids nog har jag fått lära mig att alltid fråga först till vem är bibeltexten ställd?

Så har inte jag läst min bibel. K G Hammar sa i stridens hetta runt år 2000, att vissa har bibeln som en Gud. Jag har bibelns ende Gud och en relation till honom som är barnslig. Jag har en relation.

Minst sagt!

Arvet – vem blev jag?

Varola gamla Missionshus vid en sommarfest runt år 1916

Foto: Eric Strand

Det var i grevens tid jag frågade mina föräldrar på de gamla fotona. Men det var inte för sent. Min mor Anna hade ett halvår kvar att leva. Inte annat än att de visste så levde fotografen också. Det var år 1982. Så pappa Davids 90-årsdag hade hon varit med och firat. Den lilla födelseboken finns i min ägo och vissa namn hann jag fråga på. Vi rör oss på 1800-talets mitt och slut nu. Ett andligt arv går inte att ärva men väl dess påverkan. Jag ville ha detta vykortet och fick det. Nu gäller förstoringsglas! Går det att hitta någon jag känner igen? Nej, jag frågade aldrig på namn den gången…

Längst upp till vänster står min mor och raden under hennes lillasyster. Detta har jag löst genom att studera hattarna. Fotografens lillebror och Stina finns på ett foto där hatten är på och barnen har plockat blommor. Jag får nöja mig så. Det var värre som tonåring att få veta hur lik en gammal faster jag var. På tal om arv. Det frikyrkliga arvet har jag på båda sidorna och ända förbi Roparna år 1847 – 1850. I min ägo frågar en anmoder sin broder prästen Sven Vahlberg i ett ”bref” om dessa som går i gårdarna och uppmanar till omvändelse. Det var redan i slutet av 1820-talet.

Jo, jag skriver precis som jag pratar hit och dit. Nu tänker jag visa, att jag alls inte är rörig och i sinom tid avsluta mitt bloggande. Min far var mycket minnesgod på namn och årtal. Där fick jag några år mellan 1983 och 1987 medan han levde att fråga honom om frikyrkligheten i Hjo.

Bilden är lånad.

Det var söndagsskola i hans hem i Borrbäck klockan 9 på morgonen. De hann knappast plocka undan från frukosten för alla barn ville in. De fick sitta på plankor ovanpå bockar. Klockan 11 var det möte i Missionskyrkan och klockan 3 i Missionshuset. ”De´ va´ inget kônstitt me´ de´, ” svarade min far, när jag ville veta något om dessa kända ”försoningsstrider”. Hans far tillhörde Svenska Missionsförbundet och hans mor Evangeliska Fosterlandsstiftelsen. Som jag ser det på min farmors far, som varit nersupen och som var omvänd till Gud, så hade han varit med och byggt ”Bönhuset”. En ung Emma hade mer känsla för detta. Fästmannen Per Johan hade varit med och byggt ”Waldenstömarnas”.

Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. En församling byggs också upp av olika delar. Och jag blir påverkad men ärver inte någon lära om Gud.

Sanningen

Ha inte så bråttom att lämna påsken! Lägg märke till dessa rader i Matteus kap 27:

”En vaktstyrka bevakar graven

62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63  och sade: ”Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64  Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

65 Pilatus sade till dem: ”Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan.” 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.”

Det var inte nog med att Jesus var korsfäst och död. Det var inte nog med att han var lagd i en grav med en stor sten för ingången! Det måste till mer! ”Den där bedragaren” hade en lära – tänk om kroppen blev stulen och läran spred sig!

Detta är ju märkligt. Då kom en jordbävning och en Herrens ängeln från himlen rullade undan stenen och satte sig på den. Vilken triumf! Sanningen går inte att stänga inne!

Ett nytt drastiskt försök gjordes av vaktstyrkan. De som inte skött sitt jobb måste mutas med mycket pengar. De måste ljuga. Lärjungarna hade kommit om natten och rövat bort hans kropp!

Och än idag fungerar gnosticismen – omskrivningar av sanningen.

Jesus är vägen till Gud och sanningen…

Följ blodspåren Del 2

Påsken 2023 drömmer jag om att vara tydlig och sammanfatta alla mina tankar i olika riktningar och intresseområden. Det är antivirusprogrammet Norton, som vill sälja mera skydd för min profil. Det finns ”spårare” får jag veta, som är ute efter den.

Så enkelt uttryckt har jag min identitet i Kristus. Kristus betyder den smorde och namnet används efter Jesu uppståndelse från de döda. Han hade sagt tydligt. ”JAG ÄR är vägen, sanningen och livet.” Många gånger använde Jesus namnet om sig själv som Herren Gud använde om sig själv till Mose i den brinnande busken. Mose frågade: ”Vem är du?” Mose får svaret:

”Jag är Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud… Och senare i 2 Mosebok kap 3” ”Jag är den JAG ÄR…”. När soldaterna skulle gripa Jesus i Getsemane örtagård med frågan var är han svarade Jesus med namnet: ”Det är JAG ÄR – inte bara ”det är jag.” (Detta finns att läsa i en not till Joh kap 4:26 i NT 81)

Det är måndag i påskveckan, om du vill följa mig på den vägen, så blir jag glad! Det är helt frivilligt och jag fortsätter visa på blodspåren. Människan fick en fri vilja att fundera på det hon hört av HERREN Gud. Jag har stavat många gånger på Kains samtal med HERREN. Det var författaren Marianne Fredriksson som skrivit en trilogi i slutet av 80-talet. Hon var en mycket skicklig berättare. Men hennes ord stämmer inte med bibelns. Så gick det till att jag vaknade över Herrens samtal med Kain. 1 Mosebok kap 4.

Kains ögon hade blivit mörka och Herren ville bara veta hur Kain tänkte och påpekade Kains ansvar att styra sina tankar.

Efter detta samtal och händelsen sen blev det blodfläckar på vägen till Gud. Jag fattade så småningom, att inte heller jag kan styra avundsjuka tankar.

Följ blodspåren

Tänk, att det skulle ta ett långt liv, innan jag börjar fatta! Det är ju Guds egna pulsslag i mitt liv: förlåten, försonad, förlåten försonad, förlåten försonad…

Det finns blodspår på ”den VÄGEN”. ”För dig utgiven…”

Det är ju bara att öppna bibeln och ta emot Guds kärlek! Det är ju bara att läsa några kapitel från början! ”Och HERREN Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.” 1 Mos 3:20 Innan står det, att de var nakna – en kuslig insikt som kom på grund av deras olydnad.

”Klippa du som brast för mig Låt mig gömma mig i dig Vattnet, blodet som går fram Från din stungna sida o Guds Lamm Låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig Naken dig om kläder ber hjälplös, upp till nåden ser Jag förgås om inte du i din källa tvår mig nu.”

Se upp så att ingen tar vår sångskatt från oss! A M Toblady skrev första texten år 1776. Senare blev den reviderad men håller i alla tider. Jag var naken inför Gud men han klädde mig! ”Rättfärdiggjord inför Gud” är svåra begrepp, som måste förklaras för de unga!

För att kunna göra kläder av skinn måste en oskyldig i Guds skapelse dö först.

Den långa vägen att nå Gud har blodspår. För min skull. För din skull…

Förlåten försonad, förlåten försonad, förlåten försonad…

Fotavtryck

Under alla år med dator har jag haft antivirusskydd extra. Nu får jag veta gång på gång, att jag har många ”spårare”, som vill åt min profil (på Facebook). Visst, detta har stått att läsa om i bibeln under tusentals år. Han har många namn som ”åklagaren” både på hebreiska och grekiska språket först och andra namn senare. De som vill en väl men vill sälja sammanfattningar av årets inlägg kan väl inte kallas ”spårare”?

Så klart det blir fotavtryck! Det är ju det jag vill, att mina läsare skall kunna se vart jag är på väg! VÄGEN som jag går på heter JESUS. Den heter så ända sen början i Antiokia i Grekland. De som fick höra om Jesus från Nasaret, som hade dött men uppstått igen började kallas kristna efter Kristus, som betyder den smorde. De som lyssnat började följa Kristus som ”den vägen”.

Min bror som lever ännu är 93 år. Han har just fått veta hur enkelt det är att fatta ett beslut om ändrad inställning. Jag var bara runt 10 år, när min lite äldre syster och jag höll ihop för en gångs skull. Vi frågade våra föräldrar strax före klocka 3 en söndagseftermiddag:

”Är vi tvungna att gå med till körka?”

Det kom ett par tårar i mor Annans ögon och så sa hon något obegripligt för mig: ”Det kommer en dag, då ni ingen kyrka har att gå till!”

Sen den stunden ville jag gå på den vägen som de valt. Eget val utan en enda kommentar. Det har jag aldrig ångrat. Jag ärvde inte deras tro men förstod att vägen de valt var bäst. Det blev tydliga fotavtryck efter dem.

”Klippa du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig, Vattnet blodet som går fram från din stungna sida o, Guds Lamm…”

Det gäller att kunna bibeltexterna för att kunna förstå Guds alla löften om frälsning undan döden!

Min far

Min far var bland de yngre i en syskonskara på åtta syskon. De två äldsta var flickor och mycket stränga enligt de små. En gång fotograferade de sig på lång rad med den äldsta från vänster. Raden blev lägre och lägre i längd över marken. Så detta foto avslöjade omedvetet de yngres respekt för storasystrarna. Eller rentav rädsla.

Min far var mycket kreativ och lärde sig ympa fruktträd som tonåring. En gång försökte han ympa en kvist av ett fruktträd i ett oxelträd, berättade han en gång. Nu sitter jag här och minns. Jag har fått sex små kvistar av fruktträd för att använda som ”färdkost”. Det hette så i hans ungdomstid. Hans fästmö som blev min mor senare fick en bibelvers, när han skulle flytta till en okänd ort. Drygt hundra år senare minns jag innehållet. Jag skall ge mina änglar befallning om dig och leda dig till den ort, som jag har utsett. Först när mor Anna var gammal och färdig att dö hittade jag en understrykning i hennes egen bibel. Så fick jag denna rörande berättelse av pappa David från år 1919. På denna ort köpte han ett hus, som var till salu med stor tomt, som inte var anlagd ännu.

Där blev det bärbuskar och fruktträd i mängd eftersom familjen växte. Det blev för många träd med sommarfrukt. Kom det någon besökare med trädgård kunde han berätta senare och se till att få en ympkvist av olika vinterfrukter. I 90-årsåldern berättade han stolt hur många olika sorter han fått i sitt Sävstaholm-träd.

Här närmar jag mig poängen. Jag hade tagit fel på tisdag och fick de sex kvistarna av fruktträd en vecka för tidigt. Så de har stått i vatten och väntat på sin dag. På matbordet fanns ingen annan dekoration en tisdag senare än sex kvistar utlagda efter varandra. Så fick de tänka ut själva vilket bibelsammanhang detta gäller.

Är det så petnoga om det är rätt preposition ”i” eller ”hos”?

Jag för min del rekommenderar inte ”The Message”. På baksidan står det:

”Budskapet, The Message, är en översättning”. Ja, det är det från engelska språket men absolut inte från grundtexterna. Ingen ursäkt om parafras biter på mig.

I hela femtonde kapitlet i Johannes evangelium står det ”hos”, där det skall vara ”i”. En ympkvist skall vara i trädet inte hos! Så givare sa, att kvistarna jag fått för de unga möjligtvis kunde slå ut i blom men inte ge frukt! Så hjälptes vi åt att tolka bibeltexten! Stanna kvar i ORDET som är Jesus, så stannar Jesus kvar i dig! Utan honom blir det inget liv, ingen frukt!

I början av 70-talet mötte jag missionär Wilhelm Bergling som undervisade om ”Tabernaklet i öknen” (boken har samma namn i två delar). Han påpekade i förbifarten, att en preposition var felöversatt i den svenska bibeln. Det står ”på” där det skall var ”i”, ”inuti”. ”Kristen tro skall inte vara ett utanpå verk, utan vi skall vara genomborrade av Gud ord och ha som sammanhållande oss emellan.” Så förklarade bibelläraren (2 Mos 26:28. Detta är överkurs men mycket intressant. Vi är den levande Gudens tempel. 2 Kor 6:16)

Tisdagen är förbi då de unga skulle få en ”färdkost” i form av en ympkvist och några bibelhänvisningar. Var och en gick vidare till sitt efteråt och jag samlade in de sex bildbevisen på att de kommer att dö i det tillståndet.

Möjligtvis repa sig igen med ny snittyta…

Möjligtvis börja blomma men inte ge någon frukt. Men vackra är de och predika kan de! Min far är trädgårdsmästaren. Var gren i mig som inte bär frukt den ansar han…

Fem kvinnor vid namn i Jesu släkttavla – Toledot Matt kap 1

År 1981 kom Bibelkommissionens första utgåva av Nya Testamentet ut. Det var spännande! Redan i Matteus första kapitel märkte jag en förändring.

”…,vilkas mor var Tamar,…”

”…,vars mor var Rahav,…”

”…,vars mor var Rut,…”

”…,vars mor var Urias hustru,…”

”, Josef, Marias man; av henne föddes Jesus som kallas Kristus.”

Som jämförelse ur 1917 års översättning börjar det ovan med:

vers 3 ”Judas födde Fares och Sara med Tamar,…”

vers 5 ”Salmon födde Boes med Rakab,

Boes födde Jobed med Rut,…” och så vidare.

Nyss har det kommit ut fem romaner av Francine Rivers: ”Nådens döttrar”. Jag har läst dem alla men innan dess de olika bibelkapitlen. Om en är sysslolös kan en ägna sig åt släktforskning. Ju mer sysslolös ju längre går det att gå tillbaka i tiden. Så jag började med Abraham en gång och gick till Jesus i Matteus evangelium. Där vände jag på namnet Jesus och gick ända upp till Adam och Gud från Lukas evangelium. Bara det är nog för intressanta tankegångar. Det blev två blädderblockpapper, som måste tejpas ihop och sen måste få genomskinlig plast vid en flytt. För att rädda mitt arbete…

Där är jag nu och tänker säga upp prenumerationen hos Word Press. Jag kan inte engelska och klarar inte att kommunicera med dem. Det har blivit för svårt och flera uppehåll, när allt krånglar. Om jag går tillbaka till en blogg med svensk supporter kan jag få det som jag vill i uppbyggnad.

Så barnslig är jag fortfarande, att jag berättar först och tänker sen.

Om någon skulle få för sig att säga emot…