Författare: Gunnel Bergstrand

Än så länge är det jag som bestämmer. Lite i vart fall. Jag klickar på ”Start” och sen på ”Alla program” där söker jag efter ”Tillbehör” och vips är jag längre till höger på skärmen och nästan i botten där det står ”Systemverktyg”. Sen kommer ordet, som jag inte förstår och klickar på ändå:

”Defragmentering”.

Så vackra streck det blir i blått eller rött! Detta visste jag inget om på förra datorn. Nu skulle jag vilja fråga:

– Vad sysslar du med egentligen?

Jag använder samma tonfall i frågan, som de använt till mig angående mina debatter via datorn. Men jag anklagar inte min dator. Jag är bara intresserad och skulle aldrig kalla detta jobbet för tjafs.

Ett annat sätt att städa är att klicka på ”Diskrensa”. Ändå vet jag skvallervägen, att det kan samlas skräp i botten.

Det är fråga om en räddningsauktion också. Det är inte fråga om att det kan bli ett datorhaveri. Det är fråga om när. Det är fråga om ett filformat, som inte går att överföra, vad jag vet. Det blir bara små, små fyrkanter av min text inom programmet Bibel 2000.  I det programmet har jag egna anteckningar år från år på samma datum. Där står det som ett exempel, att jag blivit avstängd i bibelsajten men åren innan dess står det om vad vi debatterat. Min hjärna har defragmenterat på något märkligt sätt fast med röda eller gröna streck. Lite bättre ordning på alla tankar skadar inte!

Från den 18 augusti hämtar jag detta:

18 augusti 2003

Dagens löfte:

Ords 3:26

    Ty Herren skall ge dig tillförsikt

    och bevara din fot för snaran.

 

2005 finns dialogen mellan signaturen ”sol” och mig. Debatten började häfligt om rätt bibeltolkning och fortsatte privat.

Gunnel skrev;

”Alla är ”kvinnan” i förhållande till Herren/mannen.

Herren – han är din man – han är huvudet”

”Sol” svarade:

”Alla är skökan eller bruden den otrogna eller den trogna.”

Brevväxlingen med Annika är intressant!

Gunnel skrev:

# Alla människor även männen ryms ju i bibelns ”kvinna”. Antingen är hon den blivande bruden eller skökan rakt igenom hela bibeln och tidvis trogen och tidvis otrogen. Det står inget om att alla är den trogna bruden från början till slut. Det står inget om att vi är ett med alla människor.#

Annika svarade:

Hon är faktiskt även en mycket rådig moder! Sara eller Sippora var varken sköka eller blivande brud.

; ) Men jag fattar poängen. Här kommer en poäng till:

Skökan är lika mycket värd som den trogna bruden och de är en och samma hela tiden! De är ju även att se som metaforer för Guds folk. Se på Dotter Sion! Förskjuten blir hon och lider gör hon, men nog återvänder hon för att kläs till brud alltid. Och alltid lika älskad av Fadern.

Vilka Guds folk är skulle inte behöva vara en så stor tvistefråga om vi kunde inse att den som vill vara utvald ska välja sig själv! Det finns många boningar… Och apropå det så har jag en dröm som jag hade glömt. Ska hämta den från drömmappen.. one minute please.#

2006

Tack gode Gud!

2007

Vilken intressant tankegång! I motsats till debatterna med  .Y.

2008

Här kanske jag fick resten i kapitlet om Hosea och Gomer! Dessa Annikas synpunkter kanske kan utvecklas? Tar en kopia av 18:augusti….

2009

Fadern som väntar på sonen och längtar är ett annat tema på samma kärlek Lukas kap 15

2010

Skickar vår gamla dialog till Annika och ber om löfte att få ge den vidare…..

Det löftet fick jag några dagar senare. Det gäller att ta med det som är värdefullt till nästa dator (om det blir någon).

Osökt kommer jag att tänka på uttrycket "Sådan herre sådan hund" och inte precis så smickrande. Men den mal och mal och mal i det oändliga.

Osökt kommer jag att tänka på den unge kille, som skrivit efter en billig klocka per annons, blev missnöjd ganska snart och ville byta till en riktig. Hans följdbrev med beskrivningar av symtomen slutade med orden:

"Dessutom är den mentalt rubbad!"

 

Så skulle jag vilja säga om min dator också om den hade ett psyke. Förutom att den mal och mal och mal, så kan den inte öppna ett annat program under rimlig tidsperiod. Den har fastnat i sina egna hjulspår, om den nu varit en vagn, som borde lyda mina kommandon. Detta irriterar mig, som är lättirriterad. Datorn är inte i någon psykisk balans och medgörlig eller med ett annat ord inte samarbetsvillig.

 

Därför blir det ingen Blogg för den har hängt upp sig och jag också. Vi mal och mal och mal precis som om vi vore ….ja, just det något i stil med bilderna av "sådan herre sådan hund". En kvinna är en kvinna och skall underordna sig mannen visst. Undrar just om män kan underordna sig trilskande datorer? Utan att gå väggen som stressade personer kan göra?

 

Min dator har tydligen en själ, som kan bli påverkad av virus och yttre intrång.

"Programmet svarar inte."

 

Nej, jag har märkt det. Mitt program svarar heller inte. Det hängde upp sig totalt. Det lyder inte. Är detta sant? I begynnelsen skapade någon en dator. Den fungerar inte, som den skall och blivit tillsagd från början. Från början hade den ett bra program, som skulle lyda mig och tjäna mig efter mina kommandon. Det gör den inte längre utan bara retar mig om vem det är som bestämmer egentligen.

 

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Gud såg på sin skapelse och konstaterade att allt var gott. Det är bara det, att det kom in ett efterhängset virus i detta perfekta program, som ledde till haveri så småningom och hotande död sen. Gud skapade ett anti-virusprogram. Det är upp till var och en att använda eller inte. Datorer varar inte länge och kan bytas gång på gång till något bättre och snabbare. En dator har ingen själ, som kan dö. Vissa delar kan visst återanvändas, tas till vara. Människan kan få många delar utbytta och leva längre till en viss gräns. Sen kommer döden.

 

Jag mal och mal och mal som min dator och hänger upp mig och irriterar mig själv och andra. "Programmet kan inte avslutas. Tryck på Avsluta eller Avbryt."

Visst. Om jag då inte vill förlora värdet av det jag håller på med måste jag trycka på "Avbryt".  Om jag då blir arg på datorn trycker jag på strömbrytaren. Sen får det gå som det vill. Senare datormodell klarar visst lite mer ilska.

 

Jag trodde inte, att det var sant det jag läst i Clarence Crafoords självbiografi om hans planerade försoningsfest, som spolierades som sådan genom äldste sonens tal. Se tidigare Blogg. Jag trodde kanske, att författaren lagt upp sitt manus så skickligt, att vi läsare skulle fångas direkt och stanna kvar som läsare. Det är inte lätt att fånga mig genom ett första kapitel. Det måste vara effektivt och fånga mitt speciella intresse. I denna bok den kände psykoanlytikerns självbiografi kom jag av mig, blev besviken genom att bläddra i mitten och slutet först och hittade inget om psykiatrins utveckling eller psykoanalysens.

 

Igår skulle jag lyssna på en CD och hamnade i ett radioprogram där Alexander Crafoord intervjuades om faderns 60 års-försoningsfest och memoarer. Det var sant! Det är sant, att det inte går att backa i tiden och få något gjort på ett annat bättre sätt. Sonen bekräftade vad fadern berättat.

 

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Det är sant oavsett vem som tror det eller inte. I begynnelsen lade Satan ormen från urtiden in ett virus i Guds goda skapelse, som irriterat sen dess och inte går att bli av med för någon.

Då tänkte Gud ut en räddningsplan så att hans tankar med oss människor inte skall kunna förstöras för gott.

Om detta står det att läsa i hela bibeln från början till slut.

 

JESUS är hans namn. Den som tror på honom skall leva om han än dör. Innan dess kan han rena oss från synden, som förstör så mycket i vårt liv. Han kan förlåta och upprätta. Han är försoningen för våra synder. Han tog på sig den skuld, som anklagar oss inför Gud och har makt att frikänna oss.

Måndagen den 19 juli hade Göteborgs-Posten en bokrecention skriven av Karin Widegård. Där finns foto av den kände psykiatern Clarence Crafoord och rubriken är:

 Öppenhjärtligt och personligt

Titeln på Crafoords memoarer är:

"Kärleksförsök och svek – en själsläkares berättelser"

 

Torsdagen den 22 juli bjöd Göteborgs-Posten på två helsidor av en f.d. patient inom psykiatrin, som haft psykoser och rest sig igen.

"Anneli fann livet efter psykosen"

 

Ingen semesterläsning precis för min del men jag fattade direkt ett beslut att köpa Clarence Crafoords bok, bläddrade i den igår och läste lite här och lite där och blev så besviken över att boken inte handlar mer om den abrupta nedläggningen av mentalsjukhusen i slutet av 80-talet. Det var fråga om människor, som inte visste om något annat än att vara inlåsta och stämplade med diagnoser, som släpptes ut i frihet och skulle överleva den förändringen.

 

Detta var dagsresten, som utlöste nattens dröm. En dröm kan vara hur märklig som helst men innehålla mycket mer än det som hände dagen innan. Drömmen kan innehålla hela ens liv koncentrerat ibland.

 

Jag drömde, att jag satt vid den världskände psykiaterns dödsbädd. I boken igår såg jag, att hans nuvarande fru heter Gunnel. Hon fanns där i rummen också och så sa jag till den döende:

 

"Jag ska till himlen."

 

Det lär vara psykiskt övergrepp att fråga en döende om hur han har det med Gud. Jag för min del skriver också memoarer men är inte längre en naken loser. Hela bibelns innehåll handlar om människans nakenhet inför Gud och hans kärlek till sin skapelse mannen och kvinnan och hans möjlighet att ge honom och henne kläder. Slitstarka vardagskläder och bröllopskläder. Bibelns budskap handlar om att få ta av de nersmutsade kläderna och få rena.

En naken loser kan få bli en välklädd segrare i Jesu namn. En stukad liten människa kan få upprättelse.

 

 

Det är semestertider. Det är så varmt, att ingen orkar bry sig. Den som är debattglad har svårt att hitta en debatt där det är fullt ös. Jag för min del måste nog konstatera, att det verkar okvinnligt med teologiska debatter. Det var bara för 10 år sen i början av min karriär i rymden, som det gick att hitta tjejer eller kvinnor, som ville samtala om rätt eller fel uppfattning av bibeltexter. Då var det turbulens. Då gick det hett tillväga:

 

"Jag har rätt. Du har fel."

 

För jag är ju sådan i min personlighet. Antingen eller. Rätt eller fel. Pratar fortare än jag lyssnar och tills motståndaren ger upp…..

Det är ingen som orkar bry sig längre. Eller också hade pastor David Wilkerson exakt rätt i sin predikan i Sverige för några år sen att här är en likgiltighet bland bekännande kristna för bibelns budskap.

 

Som om allt kvittar. Som om det vore högsommarvärme runt 30 grader jämt! Vem kan tänka då?

Jag gillar att grunna. Gamla som grunnar klarar sig visst bättre än de, som inte sitter och grunnar. Det kom en uppsats om detta för många år sen. Nu grunnar jag på detta antingen eller. Det är som om en skall ha rätt och den andre skall ha fel för att det skall bli en debatt. Det skall tydligen vara en evolutionist mot en kreationist. Det skall tydligen vara en ateist mot en bekännande kristen. För att inte tala om hur givande det är att ge sig på motståndarens alla feltolkningar av bibelns texter ända ner till de första århundradena efter Kristus. Och debatten skall helst föras på ett akademiskt plan på engelska. Det ger en sådan tyngd åt kunskapen.

 

Den som då vill provocera mig mer än så kan skriva e.v.t.  Med min envishet tog jag reda på vad det stod för och vet nu, att den som inte tror, att Jesus blev född till denna jorden kan uttrycka sin otro med några förkortningar om tideräkningens början och sen ifrågasätta den också.

 

Visst! På den tiden relaterade människorna till viktiga händelser inom sitt eget område eller närområde så något exakt födelseår som är exakt rätt har vi inte fått. Bara att en frälsare blivit född i Davids stad och att han kom för att förlåta folket deras synder.

 

Vadå synder? Det är frågan. Jag gör ju så gott jag kan och är väl inte sämre än alla andra. Tillhör genomsnittet med andra ord. Jojo. Nog är jag mer envis än genomsnittet? Detta är jag till och med glad över. Det är det enda enligt bibelns texter, som jag får vara stolt över att jag har förstånd att söka Herren.

 

I tid och i otid. Det är rätt.

I fredags mötte jag en stolt mormor i matkön på Hönökonferensen.

 

– Detta är Ruben, sa hon, fast det var fler barn runt henne.

 

Våra blickar möttes Rubens och min och jag tror, att han visste sin betydelse i mitt liv. Jag tror, att han kom ihåg, att hans mormor varit stolt över honom förut i ett möte med mig och presenterat honom för mig med samma ord:

"Detta är Ruben."

 

Det är viktigt att bli bekräftad för vem man är. Pojken blir inte Ruben. Han är det och har varit det sen han fick sitt namn. Jag däremot hade hans skrivna bokstäver på ett almanacksblad intill min dator därför att jag blivit så glad över hans bokstäver och att han fått vara med och teckna ner dom. Sen var det lätt, att skaffa ett löfte om publiseringsrätt.

 

Här på min Hemsida berättar jag om mitt fösta möte med Ruben. Tack vare en stolt mormor blev jag presenterad för honom några år senare. Och en gång till i fredags.

 

 

Nu samarbeter vi omärkligt. Ingen av oss vet vem som tittar in på min hemsida. Ingen av oss vet, vem som behöver dessa bokstäver av tröst idag. Så varsågod! Vi bjuder Ruben och jag. I mötet med honom och hans släkt fick jag ny inspiration att skriva en Blogg till.

I kväll sänds "Så som i himmelen" ett drama från år 2004 igen. Svenska folket skall avkristnas totalt med hjälp av TV, radio och texter. En präst framställs som hård, kall och hemsk och motsatsen är en vanlig enkel raggarbrud, som är kärleken personifierad och omtänksamheten.

 

I ett "Sommar, sommar, sommar…" program för några år sen var det författaren Lena Andersson, som klarade av att recensera en känd bibeltext med några extra egna tillagda ord. Det gällde den lame mannen, som några män bar till Jesus. När de inte kom förbi alla som trängdes firade de ner den lame mannen genom att göra ett öppning i taket.  Se Markus kapitel 2

Jesus sa till den lame mannen, att hans synder var förlåtna. Knappt hörbart sa då mannen enligt författaren "vaddå synder? Jag har väl inte syndat mer än någon annan". Om inte jag minns fel, för där är ifrågasättande nu precis som då.

 

Vaddå synder? "Vem kan förlåta synder utom Gud allena?" Dom skriftlärde i närheten ifrågasatte Jesus. Nutidsmänniskan förnekar, att det finns synd, som behöver förlåtas. Alltså behövs ingen präst, som förkunnar vad bibeln lär. Alltså behövs ingen undervisning om vägen till himlen.

 

Detta ändrar ingenting av fakta, att Gud sände sin ende son just för att förlåta synder och upprätta människor. Detta ändrar ingenting av fakta, att Jesus Kristus kom för att presentera vem Gud är i makt och härlighet. Detta förändrar ingenting av fakta, att Jesu död på korset för våra synders skull är enda sättet att nå himlen och Gud.

 

Sanningen om Gud segrar oavsett allt förtal. Jesus kom för att förlåta synder och upprätta oss – ge oss en gemenskap med fadern i himlen.

Gissar att jag tillhör den sista generationen, som hade psalmverser som läxa i skolan. När man minst anar, så flyter det upp något ur den läxan. Det är ingen vanlig ofta sjungen psalm men den finns där i djupet.

 

"Två väldiga strida om människan själ Att den i sin lydnad taga

Den ene vill hennes eviga väl Och kommer med tukt och aga

Den andre vill se henne fången och snärd

Han villar med smicker Han lockar med flärd

Och tänker blott på att bedraga."

 

Den striden började redan i Edens lustgård i nuvarande norra Irak. Den fortsatte i nästa generation. Bibeln berättar koncentrerat om Kains ögon vid ett tillfälle. Ögonen sägs ju vara själens spegel. I den berättelsen från 1 Moseboken kapitel 4 märks tydligt var kampen står mellan gott och ont dessa väldiga två som strider om människans tankesystem. Allra lättast är ju att skylla ifrån sig på Gud Skaparen, som gett människan ett val. Så slipper människan sitt ansvar för sina handlingar. Det var ju Gud, som skapat allt det goda och förväntade sig tillit till hans ord.

 

Så följer kampen mellan ljuset och mörkret mellan Gud som EN och andra gudar. Många har svårt att hitta poängen i alla krig, som förekommer i Gamla testamentets texter. Många blir fixerade av alla grymheter och skyller hellre på Gud. Det var hans fel, som satte igång alltsammans. Så kommer människan ifrån sitt ansvar. Människan vill vara fri och oberoende.

 

I schackspel bör vit vinna för vit är först ut och alltid ett drag före. Det fick jag veta en gång av en duktig schackspelare. I kampen mellan ljuset och mörkret och kampen mellan det goda och det onda var Gud först ut och har segrat och kommer att segra oavsett hur det ser ut i världen. Gud segrade på korset genom sin ende son Jesus Kristus och han ber ständigt för oss och tar sig an vår sak likt en skicklig advokat. I Jesus Kristus kan vi också segra.

 

Religion har ställt till med mycket elände tiderna igenom. Det är lätt att skylla på religionen också när allt misslyckas. Tidigare stod det, att gudsfruktan förenat med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning. Nu står det: "Och visst ger religionen god lön, om man nöjer sig med det nödvändiga." 1 Timotius 6 : 6 (Bibel 2000)

 

Det låter så bra med att vi har religionsfrihet i vårt land men inte om det innebär frihet från vår religion, som är Kristendomen. Gudsfruktan är början på vishet. Respekt för bibelns Gud, som gav allt för att vi skulle bli befriade från skuld, synd och dödsångest är vad vi behöver innan vårt land blir occuperat av alla möjliga andra gudar.

 

"Himmelriket är likt en skatt som ligger gömd i en åker", sa Jesus i en liknelse till sina lärjungar.

 

Så långt stämmer verkligheten i min hembygd Norra Björke med en skatt i en åker. Sen skiljer sig dessa verkligheter åt. Ett par hade köpt och ägde en tomt med lagfart. Dom klippte gräset som vanligt med en motorgräsklippare. Som vanligt var det ett irritationsmoment. Detta något var en rostig taggtråd och den sensommardagen år 1990 skulle den upp ur jorden och den drog med sig ett annat föremål rostigt och konstigt. Detta förmål fick hänga i en garderob år efter år tills någon började prata om en bild på ett förmål….

…….berättat fritt ur minnet. Nu hämtar jag årtal ur Hembygdföreningens tidning för Åsaka-Björke. Det var den 7 juli år 1995, som allmänheten fick kännedom om guldhalsringen i Vittene via Trollhättans Tidning. Senare hittades mera guldfynd vid utgrävningarna. Värdet är så stort, att det bara kan förvaras i Historiska Museet i Stockholm.

 

"Himmelriket är likt en skatt, som ligger gömd i en åker", sa Jesus. Mannen som hittade den skatten blev så glad, att han gömde den! Vad gjorde han sen då? Jo, sen sålde han allt han ägde och gick och köpte den åkern. Han satsade allt på denna skatt, som han funnit enligt Jesu liknelse. Jesus berättade om sig själv som "Himmelriket" och skatten det var att finna honom. För det är många liknelser om Himmelriket innan denna i Matteus kapitel 13.  Ingen kan ta denna skatt och påstå, att den tillhör Staten. Ingen kan ta kyrkan/församlingen och påstå att den tillhör Staten. För Guds rike är inom oss. Vi som tror på "Himmelriket" är flyttbara likt tabernaklet i öknet. Det gick att plocka ner och sätta upp allteftersom folket vandrade till det land, som Herren Gud lovat dem. Detta tål att tänka på för mig, som varit på besök i min hembygd och hembygds kyrka.

 

Där finns en skatt, som många inte har upptäckt ännu. Dold men uppenbar.