Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Dubbelbokad

Idag skulle jag kunnat vara dubbelbokad. Det låter positivt i mina öron, som brukar ha vit almanacka. En dag är röd förstås och då är jag alltid bokad för gudstjänst. Det skulle inte falla mig in att kalla mig bänknötare, för att inte just jag får sjunga solo.

Om inte om hade varit, så hade jag varit dubbelbokad idag. Det är något visst med det, att vara så efterfrågad från olika håll och dessutom ha så mycket omkring sig, att jag inte vet vad jag lovat komma till. Om jag haft pengar, skulle jag haft kvar min gamla Volvo. Om jag inte varit så rörelsehindrad skulle jag kunna vara lite överallt dessutom.
Tyvärr. Till och med det kan låta bra. Tyvärr var jag redan inbokad!

Jag kunde ha varit dubbelbokad idag om inte om funnits. Om inte han som bjudit mig en gång varit en liten lintott på 4 år, som just hade förlorat sin pappa och jag aldrig kan glömma den begravningen i min hembygds kyrka eller klockringningen! Om bara jag haft pengar…om bara jag inte varit så handikappad, då hade jag varit dubbelbokad idag. Jag kunde ha varit med i min hembygds församlingshem för att få titta på gamla svart/vita bilder från förr. Lintotten en gång har blivit vuxen men kan aldrig bli så gammal som jag är nu. Både han och jag kan mycket om svart/vitt.

År 1998 hade vi en hemvändardag med början i kyrkan och gudstjänst. På kvällen åt vi allra närmaste grannarna middag tillsammans. Vi hann bara sätta oss för att ha roligt tillsammns som i barndomen och ungdomen förrän en sa:
”Jag vill passa på att be dig, Gunnel, om förlåtelse för att du inte fick vara med oss, när vi var små!”
Sen berättade hon om min stränge pappa, som sagt till henne med sin skarpa blick. Hur glömmer jag detta utanförskap, när jag var liten eller ung? Å andra sidan fanns det alltid gamla att hälsa på och sitta hos…

Idag kunde jag ha varit dubbelbokad och fått maila ett tyvärr. Jag är bjuden åt fler håll och prioriterar. Nej, det behöver jag ju inte säga, när jag ändå ingen bil har…

Carina Ikonen Nilsson har rekommenderat en bok, där hon medverkar:

”Varför vill ingen leka med Dennis och Stina?”

Boken handlar om barn med ADHD, som inte får vara med. När jag läst den kommer jag att blogga mera. Carina är en av alla, som inte fått vara med som barn och heller inte fått någon förklaring förrän egna barnet hade samma problematik.
Jag för min del är inte odiagnostiserad minsann men vill inte ha diagnoserna. Nog om min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Idag tänker jag besöka Gyllenkroken i Göteborg och prioritera deras mat och gemenskap. Än så länge är jag med i (H)järnkoll även om jag inte får sjunga solo.

Gunnel i samtal med Folke på Hemvändardag Foto: Tore Welén

Gilla

Hur farligt är det egentligen med Facebook? ”Storebror ser dig!” Och hur mycket information går det att samla in via datorer? Vad händer med mitt impulsiva klickade på ”Gilla” och vad gillar jag då? Ja, kaffe tidigt på morgonen!
En dag kom frågan från en go´ vän eller påståendet, att jag klickar mycket Gilla på en viss person.

Ja, då måste jag tänka till och fråga mig vad det är jag gillar. Kan jag följa upp hur detta tolkas eller misstolkas. Bara en i min församling har klickat på ”Gilla” på det jag skriver. Betyder det, att de i församlingen inte ser mig eller ogillar mitt nya engagemang i Hjärnkoll?

Så nu klickar jag på ”Gilla”, att det skall bli en Jesusmanifestation i Stockholm idag. Jag klickar ”Gilla” på tidningen Dagen, som tidigare år gett oss så fina bilder över uppslutningen och berättelser i text. Hoppas någon annan stockholmstidning fattar hur stort detta är, att det finns Jesustroende kvar i Sverige i tusentals i olika färger och traditioner med olika språk.

Vi är många som tror på Jesus som vår ende Frälsare

En ny dag

En ny dag med ny nåd från Gud. Som om den nåden inte fanns igår, när det bara regnade och allt kändes så trögt och tråkigt. Och kvällen innan dess mötte jag en man, som ville samtala och bjuda på ett traktat. Han hade fem olika, så jag blev inte påtvingad något. Jag kunde få välja själv och valde i så fall hans traktat om Jesus.
I så fall…
Därmed var samtalet igång och slutade med att han föreslog, att den av oss, som inte ljög skulle uttala förbannelse över den som talade osanning.

Då kände jag igen mannen och gick därifrån. Först fick han veta, att det inte går, för jag lever under blodets beskydd och Jesus är Guds son.
Det handlade inte om något samtal. Det var två olika religioner. Hans islam mötte min gudsfruktan. Det är inte olika språk och samme Gud.

En Blogg skall vara spontan och jag skriver direkt fritt ur minnet. Sen kollar jag var det står, som jag hänvisat till. Det kan jag inte ur minnet och inte någon senare bibelöversättning. Tyvärr. Nu gäller det fortsättning på min frustration över de som får lång universitetsutbildning till arbetet som förkunnare. Men vad hjälper det att vara frustrerad, när ingen vill ha ett samtal? Då är det bara att upprepa för sig själv ”medan det ännu var mörkt” eller ”innan solen hade gått upp”…

Det låter som en paradox, att såren är oläkliga enligt Herren och att samme Herre påstår, att han vill läka såren. Skadan är oläklig och ingen tar sig an skadan. Vilken hopplös situation! Det går ju inte att backa i tiden och få något ogjort! Om finns men det hjälper inte.

Om ändå Israels folk hade fattat profetian om ormen, som skulle hängas upp på en påle, så hade det aldrig blivit en avgud i senare generationer!
Om Israels folk inte hade haft sådan respekt för Herren, så hade vi inte haft historien om ormen!

Men nu har vi den sammanlagda historien om honom, som krossade ormens huvud och vann en evig seger på ett kors. Förbannelsens trä var en påle, där all synd spikades genom Guds sons händer och fötter för hela världens skull. Skuldbrevet revs i sönder och visades för alla som vill se det.

En ny dag med ny nåd oavsett att det regnar igen. Guds nåd är det att det inte är ute med oss.

P.S. Om någon vill följa mina tankegångar och se själv vad det står att läsa om ormen, som vår fiende så hänvisar jag till:
1 Mos 3:15
Adam och Eva fick lyssna på Skaparen eller ormen av fri vilja.
Israels folk fick lära sig lyssna till Herren i öknen eller ta konsekvenserna av sin olydnad 4 Mos kap 21 och möjlighet till helande.
Efter några generationer var Guds under bortglömda och undret med kopparormen upphängd på en påle blev en avgud kallad Nehustan
2 Kungaboken kap 18:4
Jesus hänvisar till händelsen från början. Det går att läsa om i Joh.kap 3:14-15
I Galaterbrevet står det att läsa om förbannelsen och befrielsen
Gal.kap 3 och i Kolosserbrevet kap 2:13-14. Skadan är oläklig men det finns läkedom i Jesu sår. Där är paradoxen. D.S.

Dialog

Här kommer länken till Kyrkans tidning. I senaste kommentaren kommer det tydligt fram vilket budskap som bör bort:

Jesus dog för våra synder på ett kors!

Om det inte finns några synder, så kan jag förstå, att det ser ut som att Gud är grym mot sin son. Om det ordnar sig till slut för alla efter döden, så kan jag fatta, att det ser ut som att Gud är grym mot sin son.

Om det går att hitta på egna tolkningar och skaffa egna gudsbilder, så förstår jag, att det blir komplicerat utan bibelns sammanlagda förkunnelse.

Därför behövs präster och pastorer, som kan förklara sammanhangen! Därför behövs det allmänna prästadömet, som kan berätta om Jesu uppdrag på jorden! Därför behövs även kvinnor!

Vi behöver få samtala om vad vi tror på och varför

En enda väg

Är det högmod hos mig, att jag önskar en kommentar från någon kändis i den teologiska världen?
Före påsk vågade jag skriva ett mail till pastor Niklas Piensoho, Filadelfiaförsamlingen i Stockholm och fråga efter ett manus. Jag vet, att pastorer har datorer. Jag vet, att pastorer måste förbereda sina predikningar. Jag vet, att det är svårt på kort tid, att förklara varför Jesus måste dö för våra synder. Nu är påsken över med påminnelsen om blodigt offer.

Det kom inget svar. År 2000 var jag så naiv, att jag trodde att någon av fem olika pastorer från olika samfund skulle svara på min fråga per brev om vad teologi är för något.
Ingen svarade. Jag hade lyssnat på den lärde teol.dr. Krister Brandt och vågat ställa en fråga i ett offentligt sammanhang. Frågorna haglade över mig i stället offentligt. Det kan inte jag svara på hur lärda män diskuterat på 300-talet efter Kristus!

I debatter på nätet om kristen tro har det tydligen varit viktigt att få in motparten i ett hörn och så en diagnos. Fundamentalist. Ja visst! Omöjlig att samtala med!

Det är bara det, att då visste inte jag vad en fundamentalist är för något. En språklärare fick hjälpa mig med ordets betydelse. Fundament betyder grund.

Så bra då! Jag har en grund för min tro och trosbekännelsen, som jag fortfarande kan utantill. Den håller. Det är kortast tänkbara sammanfattning av bibelns lära. Där finns allt det som ifrågasätts i debatter. Hur det gick till och hur det skall gå i framtiden. Jag har ledsnat totalt på debatter om kristen tro och stannar inte i något hörn och skäms över min tro på bibeln som summan av Guds ord.

Allt som behöver göras för att vi skall kunna nå Gud alltings Skapare är redan gjort genom sonen. Han var till innan jordens grund var lagd. Han var till före Abraham står det skrivet. Han var till före Noa. Och efter detta finns det bara en enda väg att nå Gud och det är genom Jesus Kristus Guds son.

Vi som förkunnar skall få en strängare dom och där är jag med också som kvinna. Det går inte att glida på orden och ge dem en annan innebörd. Jag rekommenderar inte Seglora smedja eller Kyrkans tidning!

En profetia

Det är många profetior, som inte gått i uppfyllelse ännu. De kommer att göra det. Lidandet i världen kan ingen förklara. Ondskan kan ingen begripa. Den finns och kommer att finnas tills Gud säger. Stopp! Hit men inte längre.
Det finns många olika tolkningar. Min tvärsäkra uppfattning irriterar många och inte minst mig själv. Det har sina sidor att gå rakt fram. Det är lite bibliskt i vart fall, att inte se åt varken höger eller vänster. Det är inte fråga bilkörning i rusningstrafik. I så fall vore det livsfarligt. Det är fråga om en vandring och ett steg i taget.
”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”
Psaltaren 119:105

Ingen annan kan gå vägen åt mig. Jag kan inte gå vägen åt någon annan heller. Så min unge vän har en Blogg och jag har en annan. Hans val av namn gav mig en association till Skånes mylla och stora gårdar. Någon skrev och berättade, att de tunga jordbruksmaskinerna år efter år förstör maskarnas arbete att kunna luckra upp jorden. Det blir så kompakt.

Där kom tanken på profetian om Jakob! Du mask Jakob jag skall göra dig till en tröskvagn skarp med vassa piggar…citat fritt ur minnet. Enligt Bibel 2000 står det:
Jes 41:14
Var inte rädd, Jakob, lilla kryp,
Israel, du stackars mask.
Jag hjälper dig, säger Herren,
Israels Helige är din befriare.

Var inte rädd Jakob! Din förlossare lever! Hur roligt är det då att bli trampad på generation efter generation? Vem kan förstå ett sådant lidande och mäta den smärtan?

Skåne har portarna öppna för mycket ondska och via Malmö kom Hells Angels. De ger sken av att vara ett motorcykelgäng. De har legat i strid med Banditos och dödat varandra i strid om narkotikahandeln. Se Upp.22:15 (trollkarl enligt grek. språket en som blandar gifter). Striden fortsätter över hela Sverige men Skåne har portarna öppna.
Var kommer då detta hat ifrån? Ja, inte är det via någon port i Skåne. Nu är hatet riktat mot judarna i Malmö via muslimer. Ingen kriminell strid för det finns ingen fiende i judarna. Det finns bara profetior om att ondskan kommer att accellerera, innan Jesu kommer tillbaka.

Enligt alla profetior. Gud är inte en människa så att han kan ljuga. Citat fritt ur minnet.
Enligt Bibel 2000
4 Mos 23:19
Gud är ingen människa, han ljuger inte,
han är ingen dödlig, som ändrar sig.
Vad han sagt, det gör han,
vad han lovat, håller han.

En dag kommer Israel, att få det Gud har lovat. Det är slut på masktillvaron då. De – Israel – kommer att bli som en skördetröska! Det finns en liknelse där Jesus visar på att ogräset får vara kvar tills det är dags att skörda.
Turordningen kan jag inget om men Israel och församlingen har samma heliga rot. Inbjudan att kunna få bli inympad där står kvar så länge det heter ”idag om ni får höra hans röst…”

Läs mera här om judarnas situation i Malmö

Dubbla budskap

En barnpsykolog skrev en gång, att det finns inget, som skadar barn mer än dubbla budskap.
Hur är det nu med Göteborgs-Postens journalister? Hur var det före jul med helsidor om drickandet, som inte var så farligt för barnens skull? Det var inte bara en artikel!
Och nu kommer den ena helsidan efter den andra om öppen langning och spritbussar vid Stigs center på Hisingen.
Och polisen gör inget!
En gång hörde jag en mamma ropa med silkeslen röst till sin 6-åring:
”Vad är det älskling?”
Bara några år senare till samma barn:
”Jag hatar dig! Jag mördar dig!”

Är det inte i den stilen som journalisterna uttryckt sin kärlek till spriten före jul (eller var det objektivt) och avsky nu efter jul?

Hur var det när Göteborgs politiker friade till Räddningsmissionen och köpte behandlingsplatser för alkoholister? Det lät inte på samma sätt tidigare, när Klippans ungkarlshotell byggdes. Då stod det mycket att läsa om integritet. Det var självklart, att den boende som ville dricka sin alkohol skulle få ha med sin flaska. Allt annat var intrång i integriteten. Antagligen en syftning till Fyrbåksexpressens fina arbete där Bertil Krook eller Jim Simonsson bad att få ha den eventuella flaskan på expeditionen till nästa morgon. Utanför tåget kunde ingen lägga sig i drickandet.
På 70-talet kom pockettidningen ”R” med ett nummer som hette:

”Med Jesus i vårdsvängen”

Det kanske inte är så dumt med raka budskap och sanning? Det var det ”Sten Jesus” hade mött och blivit totalt upprättad. Sen ville han hjälpa andra som sov under presenningar med flaskan som enda tröst. Han hade mött bättre tröst och ett helande.

Det är nog dags med lite historia om brännvin och 1800-tal och väckelse. Hade kvinnorna druckit som männen gjorde, så hade Sverige gått under enligt en alkoholforskare. Då höll kvinnorna uppe hemmen.

Det skulle vara bra om prästen Dag Sandahl ville förklara sig, vad han menar med väckelsesånger och splittring från Svenska Kyrkan. Det är som att någon känd man inte kan tänka sig att skriva i någon annans Blogg. Här är det sällan någon kommentar hur jag än försöker provocera. Det gäller ju även pastor Torsten Åhman och Stefan Swärd. Helvetet finns här på jorden för många människor inte minst oskyldiga barn.

Det är inte farligt med olika uppfattningar. Sanningen skall göra oss fria enligt Jesus.

När bör man lämna en kyrka

Rubriken är inte min. Den har jag hämtat från Facebook idag.

Daniel Lundgren skriver:
För mig var det många faktorer som bidrog till varför jag lämnade sammanhanget jag varit i för fram till nästan 2 år sedan. Jag skrev ju ett inlägg om det samma höst där jag lade fram de viktigaste och riktigaste orsakerna. Det finns dåliga anledningar att lämna en kyrka men det
source: Job 25-Masken
link: Full Article…

Ur Dag Sandahls Blogg ”Svenskkyrkligheten” saxar jag några rader, som jag heller inte förstår:
”Provinsialism i stället för katolicitet, sålunda. Men detta är inte bara en historisk omständighet utan vårt nuvarande läge, som förvärrades av den s k väckelsen. Knottror på ryggen får jag när präster och diakoner och diakoniassistenter och församlingspedagoger sjunger ”väckelsetidens sånger och psalmer” men (med gissar jag, att det skall stå -min anmärkning) åldringarna på församlingsevenemang – för hur kommer det sig att kyrkosplittringen i Svenska kyrkan – av alla ställen – ska kallas väckelse?”

Det är Sofia Lilly Jönsson i Fjärde väggen, som länkar till Dag Sandahls Blogg. Som jag ser det är problemen de samma i Storstockholms kyrkor så väl som på landet. Och kända män lämnar frikyrkan för Svenska Kyrkan.

Eftersom bibelns bildspråk håller i alla tider, så går det inte att lämna en kropp, där Kristus är huvudet och vi är delar varandra till tjänst. I andra bildspråk är Kristus både rot och stam. Eftersom en gren inte kan överleva utanför trädet, så är det ingen bra lösning att vara för sig själv. Kvar är att byta sammanhang men om nästa sammanhang har samma heliga rot, så blir det väl inte så mycket lättare att fungera i det andra sammanhanget.

Jag bara undrar. Och en gammal människa som grunnar klarar sig längre än den som inte grunnar alls. Det har jag läst någonstans.

Våga tala om psykisk ohälsa

Idag är en särskild dag för manifestationer över hela landet.

”Våga tala om psykisk ohälsa!”

Christina Ahl skriver:
”BRYT TYSTNADEN!
Nu är det dags igen! Den årliga (H)järnkollskampanjen torsdag 3 maj! Över hela landet pågår aktiviteter för att öka kunskapen och påverka attityder kring psykisk hälsa och ohälsa.

Göteborg – manifestation med tältsamtal 3 MAJ
Hjärnkolls ambassadörer arrangerar samtalsgrupper i ett tält vid hotell Avalon.
Plats: Korsningen Vallgatan, Östra Larmgatan, Östra Hamngatan, framför hotell Avalon
Tid: kl. 10-14”

Ifjol snöade det för fullt denna dag på morgonen innan så många röda ballonger gick i luften…de svarta ballongerna hade budskap om fördomar om psykiskt sjuka eller om personer med neuropsykiatriska handikapp. De fördomarna skulle stickas hål på. De föll till marken. Det positiva budskapen skulle lysa rött.
Efteråt kom en kastvind i Göteborg och lyfte undan hela tältet och det haglade för fullt. Full dramatik. Idag är en ny chans.
”Våga tala om psykisk ohälsa!”

Vem vill läsa gamla Göteborgs-Posten? Jag fick fyra tidningar på en gång igår och budskapet var värre än någonsin. ”Våga tala om psykisk ohälsa!” Helt ogenerat görs reklam om drickande och jag är moralist så klart som varnar! Nu var det sida upp och sida ner om langning och smuggelsprit och i vanlig ordning gäller det att hitta en syndabock.

”Polisen struntar i spritbussarna!”

Inte nog med det för min del. Jag läser den kände prästen Dag Sandahls Blogg och tycker mig se, att han saknar respekt för den väckelse, som drog fram på 1800-talet i Sverige. Hela Sveriges befolkning var ju nersupna inklusive präster och klockare! Och så skriva om splittring på grund av tolkning av bibeltexter!

Nu blir jag riktigt taggad! Är det 20 år sen som Erik Edin predikade i Smyrnakyrkan i Göteborg och vädjade till församlingsmedlemmarna att låta bli alkohol med tanke på alla som varit alkoholister? Jag trodde inte mina öron! Skall pingstvänner behöva uppmanas att låta bli alkohol?

Ef 5:15-18
”Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande…”

Visst är det märkligt med bara en mening ur bibeln? Den som dricker vill ha avkoppling och komma i bättre sinnesstämning och få bättre självkänsla. En del måste ta lite för att våga träffa andra – måste ta lite före festen – måste ta lite dagen efter när depressionen kommer – en del drömmer om nästa tillfälle…
Och i en och samma mening visar bibelns budskap på att detta vi längtar efter av fest, avkoppling, självkänsla och glädje kan den helige Ande ge oss.
Bara ta emot gratis.

Dag Sandahl om väckelsen på 1800-talet

Den 3 maj 2011 från mitt fönster

Huset som blev ett hem

I huset som blev mitt hem bodde redan sorgen och glädjen tillsammans. Där bodde döden, som en naturlig fortsättning av livet eller som ett hot. Där bodde livet som en möjlighet. Det var ganska trångbott redan, när jag anlände. Pappa hade köpt huset år 1920. Själv kom han till stationssamhället året innan. Det var just därför han kommit. Järnvägen mellan Nossebro och Trollhättan var klar och de unga satsade på industrier, gifte sig och byggde sina hus. Husen som skulle bli hem för kommande generation. Det var en ungdomlig entusiasm och våghalsighet till och med. Det var inga gränser för företagsamheten ser det ut som med facit i hand. Min pappa hade inte kommit då. Min pappa var inte orsak till den stora depressionen på 30-talet eller till att möbelfabriken brann ner. De andra runt omkring var heller inte orsak till detta. De måste bara överleva och gjorde det också.

På den tiden då jag kom till Norra Björke var det inte aktuellt att tala om barnet i gram och längd förutom kön. Barnmorskorna hade en Bessmans våg och vägde i precis som en fiskhandlare vägde fisk. Alla mina äldre syskon är födda hemma i sängkammaren. Det är bara jag som kommer från Trollhättan, som en enda stor överraskning. Min mamma var så trött och smal och vägde visst bara 45 kg som minst. Det syntes heller inte på henne, att det skulle bli en till i huset att mätta och passa. Den berättelsen kommer att upprepas via storebrors version.

Gång på gång har jag fått frågan:
”Men varför lägger du inte detta bakom dig? Det är ju ändå 50 år sen och över det! Att du inte går vidare!”
Detta ”det” gäller inte huset, som blev mitt hem. Detta ”det” var nästan det enda i den berättelse, som jag skrivit ner tidigare. Några av mina läsare ville inte ha detta ”det” utan en början på historien. Några läsare ville inte ha detta ”det” och sen ett skutt på 50 år, där nästan inget har hänt för att sluta med hur jag tvingades ta itu med ”det”. Och hur det har plågat mig från och till under alla 50 åren och styrt mina tankar.
Var det så lyckat att bära det ensam med påtvingad tystnadsplikt? Är det så lyckat, att få vara ögonvittne men inget få säga?

Snart finns det inga ögonvittnen kvar om jag också tiger med ”det”. Och varför lyssnade ingen på pigan i huset, som var så deprimerad men ändå kom varje sommar till Norra Björke för att få träffa min mor Anna? Eller varför lyssnade inte jag bättre på de gamle, som fanns där före min tid?

(Prov på ett första kapitel, när jag skriver om boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”)

En överlevnadskonstnär

KÄPP-OLLE

Så länge Olle hade en gård om än så liten, så gick han under namnet Asp-Olle eller Olle i Aspet. En dag orkade inte han med gården längre och inte hans lilla hustru Tilda. Inte heller klarade pigan Ester Sjögren av det. Dom tre var tvungna att sälja av och flytta fram till samhället.

I vårt Solhem fanns en liten lägenhet på rum och kök ledig. Den kostade 15 kr/mån. utan värme.
Olle var född den 13 dec. 1868 och Matilda 6 mars 1867. Det finns inget datum för deras inflyttning i Solhem men väl ett foto på Tilda och mig, där jag har en stor bula i pannan. Det borde vara taget sommaren 1937. Alla tre hade sina sovplatser i köket. Ester sov i kökssoffan och Olle och Tilda i en utdragssoffa med halmmadrass. Dagtid var den som hopdragen mycket hög av alla sängkläder. Där högst upp brukade jag klättra upp och somna. En gång hände det att jag rullade av och ramlade ned på golvet, grät och sprang ner till mamma. Det var inte bara som liten jag fanns hos Tilda och Olle. En gång frågade jag Tilda, hur hon klarade, att flytta från Aspet och alla djuren. Det gällde höns ”och hade ja´ inte haft Gunnil, så hade ja´ aldrig klarat mig utan dom”

En tid kom då vi flickor fick ha långbyxor och kortklippt hår. Tilda hade blivit gammal och lite skumögd, när jag kom på besök. Besöket var ett avbrott i vardagen och hon blev så glad och tittade på mig. Så kom kommentaren:
– Men ä de du Märtin, va lik Gunnil du ä´.

Olle var gravt handikappad. Han hade en liten klumpfot och en stor klumpfot. Dom fötterna såg jag många gånger. Det hände ju, att jag kom upp kvällstid, när Ester hade fotvård. Om jag inte hade så svårt för höger och vänster, så skulle jag berätta, att det var den vänstra, som var liten. Dom äldre fortsatte väl att kalla honom för ”Olle i Aspet” men barnen i samhället hade snart ett eget öknamn.
Det gjorde så ont i mig, när jag hörde detta: Käpp-Olle. Han låg på knä, som han brukade på vedbacken och högg björksly till kvastar och resten till ved. Olle hade löfte att städa i ”Anderses” skog. Olle högg ner och Ester släpade hem slyn mellan järnvägsspåren. Det var ofarligt och lätt att kunna tågtiderna. Mest var det väl aspsly. Det sitter i lite jämförelser att pappa hade riktig ved – lite barnslig, omogen stolthet.

Jag minns ju bara Olle som vår hyresgäst. Hur klarade han att sköta en gård? En gammal Björkebo, som också föddes där inne i skogarna berättar, att Olle slet och tog sig fram på käpparna, så att det blödde i händerna. När han var stor nog att gå och läsa för prästen, så fanns det ingen präst i Björke. Olle gick alltså till Åsaka fram och tillbaka på sina käppar. När han plöjde, surrade han tömmarna på ploghantagen och lät hästen dra sig. Olle var mycket stark i armarna. Han kröp på sina knän, när han grävde diken och hade en ”släpa” efter hästen. Den kastade han sig upp på när han skulle flytta sig framåt.
(En släpa var gjord av en grov grenklyka av lövträ. Sen spikade de bräder rakt över. Ett enkelt ”fordon” efter hästen, som också användes när de plockade bort sten ur åkrarna.) Den som sett Olle arbeta berättar om ett fint samarbete mellan honom och hans häst. Det går inte på en dag att bygga upp det. När det var dags att gräva upp potatisen, fick han också krypa på sina knän.

Olle och Tilda brukade gå till kyrkan och det par som jag minns delade på sig inne i kyrkan. Tilda satt på fruntimmersidan till vänster och Olle gick till höger. (Mamma och pappa satt alltid bredvid varann på fruntimmersidan, om vi var i ”stora” kyrkan.)

Öknamnet ”Kåste-Olle” vet jag inte, när han fick. Olle gjorde handelsresor till Grästorp från Aspet med häst och vagn mil efter mil. Det blir väl i alla fall 4 mil fram och tillbaka varav det ena milen var väldigt skumpig. Olle kunde mycket och var alltid på gott humör, trots att han fick ta sig fram på kryckor eller käppar hela livet.

Hans kära Tilda dog stilla i utdragssoffan i köket – lika stilla som ett barn kan somna om kvällen. Efter en tid blev Ester sjuk och dog. Det var år 1959. Det var inte tänkt så. Ester skulle få ärva de gamles hem. Olle kunde inte vara kvar i Solhem, när deras allt i alla blev sjuk.
Den dagen Olle skulle till Åsaka Ålderdomshem hade jag en egen kamera och fick mitt första pangfoto i svart/vitt.

Olle hade gjort en hög stol med centrumtappade ben och runt ryggstycket. Den hade han gjort i vedboden i Aspet. Den var min varje gång, som jag satt uppe hos dem. Den skulle bli min sen också, men allt kördes till I.M:s hem i Tivedstorp.
Sen fanns den uppe på en vind där – utan värde för någon.
Tänk, att jag fortfarande kan längta efter den stolen!

(Berättat för mina syskonbarn en gång i tiden och nu för vem som vill läsa.)

Ensam måste Olle resa till ålderdomshemmet

85-åring älskar att blogga

Vännerna förser mig med tidningen Dagen dagen efter. Artiklarna tål att läsas vilken dag som helst. Det som gjorde mig extra glad idag är, att en 85-åring älskar att blogga, som heter Ruth Landh. Det var barnbarnen, som fick igång detta, står det att läsa. Det är barnbarnen, som ger henne uppmuntran. Klart att farmor eller mormor skulle ut på Facebook också, ser det ut som! Heja alla barnbarn!

Nu är inte jag 85 år ännu och kan inte få några barnbarn. En dag för väldigt många år sen fick jag ett telefonsamtal med en fråga rakt ut:

”Kan inte du bli mormor här?”

Det blev en lång och smärtsam historia, som gav mig mycket av insikt, så här alldeles för sent. Idag lägger jag till en mormor eller farmor i min länklista. Vem vet? Jag kanske kan få kontakt med denna Ruth.

Ett nyår – det var år 2000, fick jag en idé om dator och nätet och möjligheterna. Det blev väldigt många suckar och förtvivlan sen utan dessa barnbarn, som hejar på en gammal. Jag valde fel kurs långt över mina förkunskaper i data och kunde inget om HTML. Kursen var så dyr, att jag vägrade ge upp, som många andra gjorde.

Till slut blev det en hemsida om mitt väckelsearv, så långt bakåt i tiden, som det går att komma för min del. Det blev debatter innan dess på bibelsajten.nu. Det var som att vandra i tjära. Så kom möjligheten att blogga, när min mentor inte tyckte det kom något nytt på hemsidan. Eller?

Räkningen har i vart fall kommit för nästa år och är värd varenda krona! Allt jobb jag lagt ner med taggar och rätt bokstäver finns kvar. Även om jag inga barnbarn får i min ålder, så kan jag fortsätta att berätta för släktens alla unga. Så småningom. Inte idag.

Så småningom skall jag berätta mera…

85-åring älskar att blogga

Mer att läsa i tidningen Dagen