Åsiktsfrihet

Precis så är det. Vi har frihet att ha vilken åsikt som helst om bibelns berättelser som ett enda exempel. Vi har inte några tvångsdop för att kristna alla i Sverige. Visserligen är det aktuellt att avdöpa sig. Eller är det redan glömt detta med den rosafärgade hårtorken på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg? Det var möjligt för personer som ville det, att bli av med sitt dop som skett i faderns, sonen och den helige andes namn genom lite annat vatten och en som sagt rosafärgad hårtork.  Det var möjligt att avsäga sig en handling, som föräldrar valt till sitt barn i späd ålder.
 
Vi har åsiktsfrihet. Vi har yttrandefrihet även om det inte är genomtänkt eller lämpligt att säga. Vi har religionsfrihet i vårt land, som vi kanske inte fattar vidden av.
 
Det är tillåtet att läsa bibeln hur som helst och tolka den hur som helst. Det är tillåtet. Det är tillåtet att påstå, att det är sagor och myter. Vi har åsiktsfrihet i Sverige och ett enda stort vakum efter bibelkunskap. Det är farligt att vara historielös. Det är farligt, att inte ha någon kunskap om vad Gud sagt. Han låter inget ske utan att ha talat om det i förväg. Han hade/har berättat i förväg, att när tiden var inne skulle han sända sin son – inte för att döma välden utan för att frälsa den……
 
Så älskade Gud världen. Så älskar Gud fortfarande, att han talar om i förväg vad som skall ske. Det står att läsa i bibeln. Vi har åsiktfrihet. Vi har yttrandefrihet. Vi har religionsfrihet.
 
Idag har Johannes namnsdag och Johan.  Igår var det Stefan. Stefanos var den förste kristne som stenades till döds för sin tro på Jesus. Innan dess hann Stefanos att berätta om en öppen himmel och Jesus som stod och hurrade på för hans mod.
 
Bäst att kolla vad jag skriver!

Inkarnationen

En gång läste jag i en kristen tidning om en undersökning om vad som predikades i gudstjänsterna. Resultatet blev att det var så förutsägbart. Det var med andra ord ingen överraskning – inget som tog tag. Förutsägbart. Känn på det ordet. Inget spännande? "Det där har jag hört förut…"
Vad predikade alla präster och pastorer om i natt? Det blir ju mer och mer vanligt med julbön eller midnattsbön i stället för julotta i tidig morgonstund. Var det förutsägbart om barnet i krubban? Vem är han? Gör han någon skillnad i min vardag?
 
För säkerhets skull tog jag fram Bonniers Ordbok Lexikon för att se vad som står på ordet: inkarnation. Gissa om det var förutsägbart? Inte alls. Det står inget av vad jag tänkt mig skulle stå. Det står ett motsats exempel "han är inkarnationen av allt ont" "han är det onda personifierat – i honom finns allt ont samlat" jfr reinkarnation (slut citat).
 
I  ett Teologiskt lexikon är det förutsägbart för mig och några andra. Där står det om människoblivande och syftar på Jesus "köttblivande". "Inkarnation innebär att Sonen den andra personen i Treenigheten, har antagit mänsklig gestalt i Jesus Kristus." Slut citat
 
I bibeln står det, att Gud inte låter något ske utan att först ha talat om det. Är inte det förutsägbart? Gud hade och har meddelat i god tid vad som skulle ske. När det sen skedde var bara några få människor förberedda, som hade väntat intensivt på att det skulle bli av det som var sagt och lovat genom profeterna. När har dom namnsdag måntro Elisabet, Sakarias, Hanna och Simon? Idag är det Juldagen rätt och slätt. Ingen har namnsdag.
 
När tiden var inne sände Gud sin son.
Ordet blev kött och tog sin boning bland oss.
Nu är den välbehagliga tiden – nu är frälsningens dag.
 
 

Eva

Idag är det Eva i almanackan. Igår var det Adam. Jonatan och Natanael har haft sin dag. Det är många bibliska namn dag efter dag. Tills någon får för sig att byta bort…..
 
Det är inne att bryta ner kristna tankemönster och det är svårt att hänga med nu när det går i en så rasande fart.
En kväll för ett par år sen satte jag på TV:n och hamnade mitt i en dialog med Ragnar Dahlberg som programledare och en kvinnlig präst i soffan, som berättade om bibelns början och Eva och Adam. Detta var inte fråga om något syndafall, sa hon. Det var fel bibeltolkning. Hon hade tydligen den rätta, att människan måste få testa sina gränser och lära av sina misstag. Hennes bibeltolkning återkom i söndagens TV-gudstjänst.
 
I dagens samhälle får inte ordet synd förekomma. Då är det bäst att göra om bibelns budskap från början. Demontera. Upprepa "Skulle då Gud ha sagt?"
 
Kvar är i alla fall att allt som Gud skapat var gott. Kvar är i alla fall att Herren Gud presenterade hela sin lustgård för Adam och Eva och visade allt de fick äta och njuta av. Vilka möjligheter! Vilken tillgång! Kvar är att Herren Gud ville och vill och kommer att vilja gemenskap och kommunikation med sin skapelse. Kvar är att Herren Gud fortfarande vill umgås och samtala med oss människor och ge oss frid och glädje som övergår allt förstånd.
 
"Ett barn är oss fött
en son bliver oss given
och på hans skuldror
skall herradömet vila….."

Tomas

 
 
Det går inte att rita en karta till Tomas vandringar och följa dom med markerade platser på samma sätt som jag följt Abraham, Isak och Jakob härs och tvärs under årens lopp i mina egna bibelstudier. Jag har inte ens försökt. Då kanske jag skulle kunna bli en bibelkritiker som många andra och fråga. Hur gick det till? En dag fanns lärjungarna på en plats i söder och nästa dag i norr. Och dom fotvandrade.
 
Judéen, Samarien och Galiléen är bra att kunna och Jordanfloden. Kartan har ritats om många gånger sen Abrahams vandringar. Som person står Abraham i alla tider för tro och tillit och stamfader till många. Idag har Tomas namnsdag och hans namn står för motsatsen till Abrahams orubbliga tro. Tomas som en av Jesu lärjungar står för tvivel och sunt förnuft.
 
"Jag vill se märkena i hans händer och fötter innan jag kan tro!"
Sen var Tomas stämplad för livet och fick heta Tomas Tvivlaren. Det är minsann inte lätt att tvätta bort någon stämpel!
 
I Indien finns det många olika religioner blandat med magi på snudd till det ockulta. Nyandligheten är blandad och hämtad öster ifrån. Hur kommer det sig då att ett område i väster som heter Kerala har så många kristna? Är det någon missionär från Sverige kanske, som for dit i slutet av 1800-talet och har berättat om Jesus Guds son? Eller kan det vara som det berättats för mig, att det var denne Tomas Tvivlaren Jesu Kristi lärjunge som vandrade vidare från Jerusalem utanför den då kända världen – inte med sina tvivel utan med sin tro på Jesus Kristus som uppstånden från de döda och levande!
 
Det går att ändra sig. Det går att komma till tro igen, som Tomas Tvivlaren gjorde en gång för länge sen.
 
(Det går i nutid att flyga till Indien och fotografera i Kerala, som Helena Bergstrand gjort.)

Sagor och myter

År 1991 kom bibelkommissionens och Svenska Bibelsällskapets provöversättning ut av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia. Jag förstod inte ens förordet av Karl-Gustav Hildebrand. Vaddå sagor?
 
Nu kan jag lite mer. Det finns lärda män, som vet om myten om Jesus, som inte finns också. Nu vet jag, att det går att bli hedersdoktor i teologi på framlagda bibeltolkningar om dessa myter och sagor från bibelns värld. Bättre sent än aldrig att jag mötte all denna intellektuella kunskap och några män dessutom, som har kurage att gå emot. Karl-Gustav Hildebrand hade tydligen mött väldigt mycket av tvivel på bibelns berättelser, när han skrev sitt förord. Och hur går det till att få människor att tro på bibelns texter om Noa och översvämningen och regnbågen i skyn och Herrens löften?
"Trot den som vill", säger en del.
 
För att inte tala om bibeltolkningar av alla dessa intellektuellt obegripliga bibeltexter. Är det teologi eller mytologi? Idag har Israel och Moses namnsdag tillsammans. Den kände Lennart Hyland klarade en gång att få igenom lite namnbyten i almanackan. Jag var en av dem, som fick en namnsdag. Vilken dag det är minns jag inte. Hur länge skall "Israel" få stå kvar, som det har stått förut?
 
Nu står det där som det står. Abraham den 18:e dec., Isak den 19:e och Israel Moses på samma dag hela denna dag. Det står inte Jakob. Det står Israel. Det står inte, att detta skall tolkas mytologiskt enligt Jonas Gardells utläggning i boken "Om Gud". Därför har jag bifogat min karta över hela området. Jakob, Abrahams barnbarn och Isaks son, kämpade vid Jabboks vad en natt öster om floden Jordan. (lite mer än halvvägs ner mellan Genesarets sjö och Döda havet på kartan). Jakobs hade flytt med hela sin familj från svärfar Laban i Haran. Han var ensam mot en okänd länge, länge. Det slutade inte där. Det slutade inte med att folkslagen runt omkring dyrkade andra gudar till exempel en flodgud. Det är tillåtet att studera mytologi. Det är tillåtet att tro på den Gud som en gång sade. "Varde ljus och det vart ljus" denne ljusets Gud, vars namn är alldeles för underbart att uttala ens! Efter Jakobs ensamma, hårda kamp i mörkret mot en okänd slutade kampen med att Jakob fick ett nytt namn. Han blev något. Han blev någon i den välsignelsen. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud förnyade förbundet med sig själv. Jakob med hela sin märkliga familj av kombinationer blev ett folk på grund av Guds löften och inte på grund av några svek från Labans sida. Guds grundtanke var en man och en kvinna. Jakob älskade Rakel och tjänade som en slav för henne i sju år. Resten är historia.
 
Resten är historia under en tidsperiod av 400 år, som trälar i Egypten. Det kom en farao, som inget kunde om Abrahams barnbarnsbarn Josef och långt senare en ättling, som hette Moses. Det är destruktivt och farligt att leva utan historiens Gud. Det är inte försent ens i vårt avkristnade Sverige att börja läsa på om Abraham, Isak och Israel Moses.
 
Detta är dagen som Herren har gjort.

Abraham, Isak, Israel Moses

Tänk, att stress är så otroligt smittsamt! Eller är det bara jag, som påverkas av att neräkningen närmar sig dan före dan före dopparedan? Det är stress, stress, stress, som om hela släkten skulle komma och ingenting är i ordning….barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive, som inte finns en gång.
 
Så är det. Det står den 19:e på almanackan och vem som har namnsdag hade jag glömt. Anna-dagen är förbi och sen kan jag inte så många fler namnsdagar.
 
Igår hade Abraham namnsdag. Idag är namnet Isak och i morgon är det Israel och Moses. Hur kan jag glömma detta i vår avkristnade tid? Och jag som inte är feminist ens och inte tänker bli det! Abraham, Isak och Jakob, som sen fick namnet Israel i sin kamp mot den okände var och är patriarker. Av det ordet kan man visst göra en böjning, så att det blir något fult – patriarkaliskt. Det tänker inte jag göra! Här är det fråga om barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Här är det fråga om tro, som håller genom alla tider. Därför satte jag in min hemmagjorda skiss och gör det igen.
 
Följ floderna Eufrat och Tigris. Eller titta på det stora Egypten. Då blir Betlehem inte ens en liten prick på kartan!
 
 
Här har dom vandrat i tro på en enda Gud. Här finns platserna, när Gud mötte dom på olika sätt. Tron är inte begränsad. Tron är inte instängd. Den spränger alla gränser. Det är inte fråga om en mils vandring. Det är fråga om hundratals och hundratals kors och tvärs.
 
Idag är det Isak. Abraham skickade en tjänare att hämta en brud åt sin son en dag. I bibeltexterna står det, som står. Aldrig mindre men ofta mera.
Far och son- relationen finns gestaltad mer än en gång i mänskliga termer och när allt är som bäst i tro och tillit. Abraham blev prövad till bristningsgränsen kan man tycka. Skulle han klara provet? Går det att tro på en Gud, som inte syns? Går det att tro på en Gud i en storstad med all sin belysning och där ingen stjärnhimmel blir synlig?
 
Tänk, att jag varit i Jerusalem en gång för länge sen i denna mörka årstid före jul och fick uppleva stjärnhimlen en kväll. Jag hittade Karlavagnen till slut men inte på samma plats, som den fanns hemma på landet i kalla, klara vinterkvällar.
 
"Gör såsom Abraham gjorde
 blicka mot himlen opp
Medan du stjärnorna räknar
 växer din tro ditt hopp"
 
 
 

Orgelbyggaren

Det är många år sen, som jag mötte den gamle mannen och såg honom på ryggen i en tom Missionskyrka. Han befann sig i en svår livssituation, när hans älskade hustru hade dött och inget tycktes vara roligt längre. I sin ungdom hade han byggt en piporgel. Den hade också blivit gammal och tjänat ut i hans församling. Det var tid för en ny, bättre, större piporgel. Det kanske inte hade varit så roligt att följa nedmonteringen av ett av hans livsverk. Vad vet jag? Det är bara ett försök nu från min sida att tänka mig in i hans situation.
 
Den gamla orgeln blev till salu och blev köpt så småningom av andra. Det var inte så enkelt att montera upp en piporgel i en annan kyrka, så den gamle mannen fick komma och hjälpa till. Varje pipa skulle intoneras. Alla pipor skulle stämma tillsammans vare sig materialet var i trä eller metall. Den gamle mannen tycktes vara ett med sitt livsverk. Det var inget roligt att bli gammal och icke godkänd längre. Det var svårt, att få det att stämma i en annan miljö.
 
För mig blev det en bra upplevelse med tanke på alla olika medlemmar i en kristen församling, som skall intoneras och ljuda tillsammans. Så många olika pipor det finns i en kyrkorgel! Så många olika register och manualer! Så många olika personligheter det finns i en församling, som skall stämmas efter grundtonen från himlen!
 
Vi närmar oss jul och i bibeln finns det många, många personer, som blivit stämda efter himlens grundton – enskilda personligheter som ljuder rent och klart tillsammans generation efter generation från plats till plats genom budskapet i texterna. Tidlöst och i Guds tid.
 
"När tiden var inne sände Gud sin son….."
 
"Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt….
 
Var glad, var glad, var glad i din herre och Gud….."

Nutid, dåtid och framtid

Vem var 2611?
Den frågan ställde jag i min Blogg den 6 september och sen dess har alla dessa två tusen anonyma döda patienter fått en gemensam gravsten.
Som ett slags upprättelse. Det är nutid. Det är dåtid, att jag som 20-åring fick inblick i deras tragiska situation. Det är ingen framtid utan bara en vacker begravningsplats strax bakom den så kallade stormavdelningen. Det finns tydligen en annan ingång till kyrkogården också, som jag inte upptäckt ännu.
Om den begravningsplatsen kommer det aldrig att bli någon strid. Det är det däremot om Abrahams gravplats. Oavsett att han dog och begravdes för flera tusen år sen. Detta är märkligt. Eller är det inte märkligt alls för vissa anhöriga? Jag kanske måste vara anhörig för att förstå striden om den dödes Abrahams begravningsplats?
 
Nu har jag en orienteringstavla för min egen del. Jag vill veta var jag är i tiden och det är nästan det enda positiva, som står beskrivet om mig i min sjukjournal från år 1956. Det står, att jag är orienterad.
 
Abraham vandrade ut ur ett sammanhang och en släkt som dyrkade solen och månen det skapade framför skaparen. Det går att studera olika folkslags gudsdyrkan under olika tider. Abram som han kallades först och vars namn finns på de gamla stentavlorna fick ett tilltal av Herren Gud att gå därifrån mot en okänd framtid. Det som förväntades av honom var, att han skulle tro bara. Ändå blev han mycket rik under vandringens gång. Och respekterad av andra folks kungar. Hans stora problem var vem som skulle få ärva alla hans rikedomar.
 
Det här med arv är ju alltid ett problem. Det var det då också. Största problemet var, att han närmade sig 100 årsdagen och inte hade fått några barn med sin hustru Sara. Kan någon annan ärva en tro? Det var ju tron på Herrens ledning han levt av hela sitt liv under alla vandringar kors och tvärs. Hur skulle vi kunna klara oss utan kartor? Dåtiden går att följa genom alla platser som Abraham och Sara stannade till på. Nutiden går att följa genom arvingarnas strider om Abrahams gravplats bland annat. Vi kan till och med strida om Abrahams tro. Vad är rätt tro på Herrens ord och vad är fel tro.
 
Visst är detta märkligt! Abraham och Sara fick till slut genom ett löfte av Herren Gud en son Isak. Det var absolut biologiskt omöjligt. Det var övernaturligt.
Innan dess tog Sara till den tidens sed och gav sin man åt sin tjänstekvinna Hagar för att hon skulle föda en arvinge. Och hon födde Ismael.
 
Detta blev ett vägskäl för alla tiders vandrare. Det blev två olika vägar att vandra in på – två obegripliga vägar. Den ena vägen går mot det okända under Herrens Guds ledning. Den andra vägen går mot det kända med instinkter som ledstjärna – stundens ingivelse. Båda vägarna går mot döden till slut. Trons väg leder till evigt liv i gemenskap med Herren Gud. Och innan dess ett liv i frihet under Guds stjärnhimmel, när det är mörkt runt omkring.

Orienteringstavlan

Han kom från Irak och bar ett halssmycke av guld det så kallade uppståndelsekorset. I motsats till krusifixet med Jesus på korset, så är det ett tomrum i korset, som skall vittna om att Jesus är uppstånden från de döda. Om jag inte minns fel, så finns orginalet till detta "uppståndelsekors" i ett stort träkors i Limhamns Missionskyrka i Skåne och konstnären är Leif Tollefsen.
 
Det Bloggen handlar om idag är från ett kort möte på ett sjukhus i korridoren. Han var personal och jag kom gående på två kryckor och var en nyopererad patient. Han sa, att han var tankeläsare. Det gjorde mig nyfiken men jag hade inget att dölja och kunde ställa frågor tillbaka lite senare på söndagseftermiddagen. Det var lugnt på avdelningen och vi satte oss i matsalen.
 
När jag fått veta, att han kom från Irak och dessutom ställt frågan vad halssmycket stod för så berättade han, att Jesus dött för honom och var hans Frälsare. Han tog tillbaka sitt uttryck, att han var tankeläsare och berättade, att han upplevt, att jag också var kristen. Märkligt hur det kunde synas i min ostadiga situation!
 
Där kommer min orienteringskarta in. Jag vill veta var jag är!  Det finns ett då och ett nu. Han var från det kaldeiska Ur vid Persiska viken, där Abram en gång fick sin kallelse att tro på Gud som den ende guden och bryta upp från avgudakulturen runt omkring. I tid skiljer det flera tusen år. Detta var ett märkligt möte för mig. Jag har inte ens ett namn på den tillfälligt anställda mannen på en sjukavdelning för ett par år sen. Hans mormor var från Nineve. Och Jesus Kristus hade dött för hans skull och var hans Frälsare nu.
 
Vi närmar oss jul och ses i Betlehem. Visst är det bra att kunna orientera sig i tid och rum? Visst är det lätt att memorera en karta med så livsavgörande platser som bibelns! Visst är det lätt att tänka in en triangel från Edens lustgård i nuvande norra Irak till Kaldeiska Ur vid Persiska viken å ena sidan och till Gosen i Egypten å andra och baslinjen från Kaldeiska Ur till Egypten.
 
Om det inte är lätt att läsa bibelns berättelser så underlättar det i vart fall att konstatera att platserna finns kvar. Och Jesus är densamme igår, idag och i evighet.
 
 
 
 

Resan

 
 
Snart är det jul. Min Blogg-post var klar men försvann som genom ett tekniskt under. Det är bara att börja om från början med andra ord och andra funderingar. Men allt hör ihop med allt. Jag hör ihop med mitt liv, som ligger bakom av minnen, resor och möten med människor. Så är det väl för oss alla. Andra kan inte styra vilka associationer som flyter upp. Var och en har sin egen referensram. Ingen kan leva livet åt en annan människa.
 
Jag har en enda resa att minnas till Jordanien och Israel. Andra har varit där många gånger. Det är bra med kartböcker och reseguider. Det är bra att veta i vilken tid resan går. Kartorna ritas om. Några av de platser som mitt resesällskap fick besöka julen 1974 går inte att besöka numera.
Vi möts senare i Betlehem.
 
 

Monumentet

 
Som sagt. Jag är min egen webmaster och kan ta bort en Blogg, som jag inte accepterar.
Det gjorde jag med "Monumentet". Det var bättre att vänta tills tidningens uppgifter kom över händelsen. Och att jag lär mig hur man skall göra för att få ett snyggt hänvisningsord "Här" i stället för långa länknamnet. (!) Här har jag berättat om kyrkogården med nästan 2000 anonyma patienter begravda under åren 1906 till år 1957 på Restad kyrkogård.
 
Igår köpte jag TTELA och läser "Minnesten hedrar anonyma döda". På vad sätt hedras dessa anonyma döda? Vore det inte bättre med ett rejält röj inom psykiatrin och studier av Lex Maria? Där står det om att felbehandlingar skall anmälas för att inte upprepas. Vem är det som skall skämmas? Skall jag skämmas över att personalen hade den rutinen att klä av en patient naken och sätta på en patientskjorta och sen lägga i bälte? Skall jag skämmas över att jag ansåg, att det gick att samtala med mig om behandlingen och mediciner?
Skall jag tiga med detta för min familjs skull? Hjälper det att byta namn från sinnessjukhus till mentalsjukhus och sen till Psykiatrisk klinik och tro att allt går rätt till sen mot utsatta, sjuka patienter?
 
Samtidigt läser jag i Göteborgs-Posten om indragningar i vården. Sen några år tillbaka finns det en eller två psykologer på Vårdcentraler. Där skulle tydligen gå att dra in på kostnader. Är det bättre med kemiska preparat att dämpa minnen av olika övergrepp än att någon lyssnar och bekräftar kränkningarna?
 
Ja, billigare för sjukvården eftersom patienten får betala i slutändan.

Stanna till!

Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
 
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare.  Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare.  Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
 
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.