Det handlar inte om många minuter att stanna till i dagens jäkt och rädda någon annans dag.
Igår gick jag med min rollaror i snabb takt enligt mina förhållanden och det kom en dam, som kunde gå ändå snabbare så klart. Hon var tydligen på väg till sitt jobb och sent ute.
Ändå stannade hon upp och tittade åt sidan på mig och gav mig en uppmuntran för mitt sätt att gå rak i ryggen. Så enkelt med en liten kommentar till en okänd medmänniska! Så gott det gjorde mig, som nyss bestämt mig för att inte skämmas över att inte kunna gå själv och snyggt!
Vi bytte några ord så många som hon hann med och allt kändes så mycket mer hoppingivande efteråt. Jag hann också med många ord utan att vara i underläge – vårdtagare gentemot vårdgivare. Vi lyssnade på varandra utan att ha sett varandra tidigare. Än är inte sista ordet sagt, trots att hon skyndade vidare.
Vänlighet sprider sig som ringar på vattnet.
Gunnels plats i rymden 
Härligt med positiva medmänniskor som tar sig tid att stanna upp och reflektera.
Ja, visst är det. Jag blev så förvånad och glatt överraskad.