Tänk, att stress är så otroligt smittsamt! Eller är det bara jag, som påverkas av att neräkningen närmar sig dan före dan före dopparedan? Det är stress, stress, stress, som om hela släkten skulle komma och ingenting är i ordning….barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive, som inte finns en gång.
Så är det. Det står den 19:e på almanackan och vem som har namnsdag hade jag glömt. Anna-dagen är förbi och sen kan jag inte så många fler namnsdagar.
Igår hade Abraham namnsdag. Idag är namnet Isak och i morgon är det Israel och Moses. Hur kan jag glömma detta i vår avkristnade tid? Och jag som inte är feminist ens och inte tänker bli det! Abraham, Isak och Jakob, som sen fick namnet Israel i sin kamp mot den okände var och är patriarker. Av det ordet kan man visst göra en böjning, så att det blir något fult – patriarkaliskt. Det tänker inte jag göra! Här är det fråga om barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Här är det fråga om tro, som håller genom alla tider. Därför satte jag in min hemmagjorda skiss och gör det igen.
Följ floderna Eufrat och Tigris. Eller titta på det stora Egypten. Då blir Betlehem inte ens en liten prick på kartan!
Här har dom vandrat i tro på en enda Gud. Här finns platserna, när Gud mötte dom på olika sätt. Tron är inte begränsad. Tron är inte instängd. Den spränger alla gränser. Det är inte fråga om en mils vandring. Det är fråga om hundratals och hundratals kors och tvärs.
Idag är det Isak. Abraham skickade en tjänare att hämta en brud åt sin son en dag. I bibeltexterna står det, som står. Aldrig mindre men ofta mera.
Far och son- relationen finns gestaltad mer än en gång i mänskliga termer och när allt är som bäst i tro och tillit. Abraham blev prövad till bristningsgränsen kan man tycka. Skulle han klara provet? Går det att tro på en Gud, som inte syns? Går det att tro på en Gud i en storstad med all sin belysning och där ingen stjärnhimmel blir synlig?
Tänk, att jag varit i Jerusalem en gång för länge sen i denna mörka årstid före jul och fick uppleva stjärnhimlen en kväll. Jag hittade Karlavagnen till slut men inte på samma plats, som den fanns hemma på landet i kalla, klara vinterkvällar.
"Gör såsom Abraham gjorde
blicka mot himlen opp
Medan du stjärnorna räknar
växer din tro ditt hopp"
Gunnels plats i rymden 