Sju år för Rakel

Det finns ord som etsar sig fast i minnet. Fast då måste en ju läsa dem först eller höra. Och gärna upprepa för det finns fler.

”Så kär hade han henne.”

Så skall en inte ta något ur sitt sammanhang. Och inte blanda in främmande ord som ”konklusion”. Det kan bli tårta på tårta utan att förstå innebörden.

Men sju år i en församling håller med uttrycket ”så kär hade han henne” för Jesus älskar Israel och Jesus älskar församlingen. Han föddes för att gå till sina egna men också för dem som kommer att höra hans ord genom hans lärjungar. Han bad för oss också i kommande tider, då han själv bekräftade att uppdraget var överlämnat åt hans lärjungar.

Så kär hade Jakob Rakel, att han tjänade som en slav hos Laban under sju år. Men Laban lurade honom och gav Jakob sin äldsta dotter Lea först. Enligt den tidens sed. Dessutom var hon mindre vacker. Oj, vad jag har funderat på dessa konstigheter som bihustrur och att Herren gjorde en viss kvinna ofruktsam under en lång tid. Det är ju inte jag ensam om i mina funderingar. Är Herren maktfullkomlig eller har han inget att säga till om med vår fria vilja?

Esau kom ut först och Jakob sedan ur Rebeckas moderliv. Alltså tillhörde sedan förstfödslorätten Esau. Också det lite obegripligt men bibeltexten kan få oss att fatta att Jakob växte upp också och klarade att lura till sig denna förstfödslorätt.

Nu är jag djärv och sätter in min hemmagjorda världskarta igen. Den är blandad med relativ Nu-tid och Då-tid med lite karbonpapper. Jag har varit och klippt mig! Där i salongen talas det arameiska, innan kunderna kommer. Så efter deras rast kunde jag fråga på det jag vill ha svar på. Gäller det folkmordet år 1915 någonstans runt Turkiet, Libanon och Syrien?

Nej, i nuvarande norra Irak var svaret och då kan jag att Edens lustgård låg mellan floderna Eufrat och Tigris i norr.

Är du med? En liten pojke var ljuslätt i håret och blev räddad undan massakern på kristna i en by. Han blev adopterad av ett par, när han var runt 5 år. Denne lille pojke blev 18 år och fick klara sig själv sen. Han kom så småningom till Europa. Tiden gick och han är farfar numera till några i Sverige, som talar aramiska. För många år sen redan visste jag, att Jesus talade arameiska. Där är vi nu och jag har klippt mig!

Så kom dagen efter då jag konstaterade, att Jesus talade arameiska också för att visa, att han var före Edens lustgård mellan fyra bifloder till Eufrat och Tigris.

(Tala inte om detta för någon, att jag drar alldeles egna slutsatser. En får inte läsa in i texten det som inte står där. Och inte läsa ut det som inte står där…).

Det går inte att döda Jesus en gång till! En gång för alla rann hans blod på ett kors för alla.

”Änglarna har anlänt.”

Advent år 1973 hos Gunnel

Så skönt då! Det var fem från början. En har jag gett bort. En har jag kvar och fotograferat på nytt. PostNord skötte sig perfekt. De låg i en kall postlåda förra söndagen den 8:e dec. och skulle vidare klockan 9 på måndag. På tisdag var de framme med full avgift upp till 100 gram.

Julen år 1955 kom de till mig från en arbetslös änka i Stockholm. Det var bistra tider på den tiden inom Svenska Missionsförbundet för missionärer. Hon hade varit i Kina med sin man. Där fick de inte stanna kvar utan blev utvisade. Hemma i Sverige blev hennes man sjuk och dog. Hon hade fått en liten pensionärslägenhet trots att hon bara var lite över 50 år, som SMF byggt för sina gamla missionärer på Lidingö. Som arbete fick hon resa i församlingar och tala för Missionen. Så fick jag lära känna flera missionärer över hela världen. Jag skulle lära mig hushållsarbete före sjuksköterskeskolan.

Denna jul som kommer fyller de små änglarna 69 år. ”De har gjort sitt”, som det heter om oss gamla. Och på så sätt fick de tre ut och resa. Och nu är de framme.

Om det står ”…en HERRENS ängel…” i bibeln lär det stå för Jesus, som finns överallt ”i Moses, skrifterna och profeterna” enligt Lukas evangelium 24:13-31.

Min mor Anna låg på sitt yttersta år 1983 och jag var mycket nedslagen och behövde tröst. Kanske att jag kunde hitta den i hennes gamla bibel? Sagt och gjort. Jag började leta efter någon understrykning, någon vers som betytt mycket för henne. Där fanns bara en vers understruken med svag blyertspenna:

”Se jag skall sända en ängel framför dig, som skall bevara dig på vägen och föra dig till den plats som jag utsett.” 2 Mos 23:20

Så intressant att jag måste fråga min över 90-årige far då. Detta har jag berättat tidigare och gör det igen:

”Titta i min bibel då skall du få se!” Så svarade han den gången. Ja, där stod att det var färdkost från Anna år 1919 och datum vid samma bibelvers. Väl att de inte gick någon teologisk skola och först skulle undersöka vem versen var skriven till och vem författaren är!

Väl att jag också fått lära mig läsa bibeln på detta barnsliga sätt.

”Varsågod, Gunnel! Trösten är till dig!”

”Glöm inte bort att änglarna finns att dom är här för att se hur du har det Och dom kan hjälpa dig fast dom inte syns Glöm inte bort att änglarna finns.”

Vem tillhör brevet?

Det var en notis bara i en tidning med denna fråga:

Vem tillhör brevet? Tillhör det avsändaren? Tillhör det PostNord under transporten? Eller är frågan om det tillhör mottagaren…

Nu är jag där, att jag har skrivit ett mycket personligt brev med en liten julklapp inuti som är tagen ur sitt sammanhang. Och är använd… Kan det vara roligt att få? Dessutom tråkigt inslagen utan rätt tejp och inget rött snöre om ens.

Det finns en postlåda på rollator-avstånd, där jag kan lägga det. PostNord har väl inte det högsta betyget och jag måste ta risken att tro på dem. Ja, så är det hur många dagar de vill ha på sig med fullt porto? Vi skriver den 8:e december och gissa om jag är nyfiken på hur detta skall gå!

Kommer mottagaren att vilja ta emot denna gåva? Kommer mottagaren att svara? Jag kan ju ett och annat ord på engelska nu för tiden och glömmer det gång på gång. Det var ingen konklusion i den första lilla bok jag skrev. Det sade hon. Det sade han. De var helt oberoende av varandra men mina vänner och deras kritik. Och är mina vänner fortfarande fast de vågat kritisera mig.

I bibeln skall en inte taga något ur sitt sammanhang. Allt hör ihop med allt.

År 1982 gick jag genom ett tömt hus…

Så när som på det ingen ville köpa på en auktion

Om jag sätter in ett foto först, så får jag den bredare spalten, som jag valt från första början. WordPress har givna ramar att välja bland. Under en period var det omöjligt att göra sig av med gamla E-postadresser och lätt att röra ihop med olika lösenord och användarnamn. Så jag stängde ute mig själv av misstag…

Till denna vind finns ingen nyckel. Böckerna blev mina och inget ”religiöst” går att ärva. Jag har varit mycket rädd om det arv jag fått genom C.O. Rosenius och P.P. Waldenström. Innan dess fanns predikosamlingar och berättelsen om Roparna.

Så skrev jag en kodad blogg ”Efterkonstruktionen”, som jag tog bort. Det går alldeles bra att fortsätta min frispråkighet ändå. Det är försent att ångra. Det går inte att backa. Jag har inte läst det ”finstilta” angående Facebook, som de förnyat och frågat om ”ja” eller ”nej” till deras villkor. Förr var det mycket viktigt vem som var ägare till ett foto. En konstnär fick inte ta någons foto och rita eller måla av i sitt namn.

2024 12 02

Lammets blod

”I mitten av 1600-talet gavs blod från lamm och kalvar till människor. Experimenten förbjöds kort efter att de utförts, både av kyrkan och olika samfund.”

Texten står att läsa på utställningen: ”En blodig historia” på Medicinhistoriska museet i Göteborg, som pågår tillsammans med ”GeBlod”. Där är fakta om utvecklingen av blodtransfusioner under flera hundra år till dagens livräddande.

Det går en skiljelinje mellan liv och död genom blodet i bibelns många berättelser – från pärm till pärm. Inget får läggas till. Inget får tas bort enligt den profetia aposteln Johannes fick på ön Patmos.

Israels folks historia är lång från det att Josef såldes som slav till egyptiska män. Den blev över 400 år och gick över i grym träldom. Det kom en annan farao, som inte kände till Josefs insats. Det blev en rädsla för detta stora folk med en annan Gud är Egyptens alla gudar. Faraos spåmän kunde stå emot varje kraftmätning och gjorde lika stora tecken. Så förhärdade Farao sitt hjärta och vägrade släppa folket att fira sin egen gudstjänst i öknen. 2 Mosebok kapitel 7 och framåt.

Så kom den tionde plågan. Farao hade vägrat att lyssna. Han hade fått upprepade tillfällen. Herren visste, att han inte skulle lyssna ens inför hotet att allt förstfött skulle dö – från högste till lägste. Där kommer blodet in som en skiljelinje mellan död och liv. Varje hushåll i Israel skulle offra ett felfritt lamm och stryka blodet på båda dörrposterna och på det övre dörrträet i huset där man åt det. 2 Mos 12:7

”Detta är HERRENs påsk!”

vers 12 ”Den natten skall jag gå fram genom Egyptens land och slå allt förstfött i Egyptens , både människor och boskap. Och över Egyptens alla gudar skall jag hålla dom. Jag är HERREN. 13 Blodet skall för er vara ett tecken på de hus där ni är, ty när jag ser blodet skall jag gå förbi er. Ingen straffdom skall drabba er med fördärv, när jag slår Egyptens land.”

Farao steg upp den natten och tvingades inse att HERRENs varningar var sanna. Just denna natt hade Israels barn bott i Egypten under 430 år står det att läsa vidare.

Farao kallade den natten till sig Mose och Aron och sa:

”Stå upp och dra ut från mitt folk, ni själva och Israels barn, och gå i väg och håll gudstjänst som ni har sagt.” (SFB 1998)

Det som var en verklig händelse en gång i Israels historia blev en stadga och att fira påskens budskap var för evigt.

Senare hände det att budskapet gick utanför Israels gränser till alla folk och stammar.

Det nådde mig också! Lammet är ingen vacker symbol eller metafor. Lammet blev en herde i David, när han gick emot Goljat i Israels historia.

Jag rekommenderar all kunskap om blodet. Det kan rädda liv. Det är en mycket bra utställning om blodgivning på Medicinhistorias museet i Göteborg. Men för mig är ”Lammets blod” det samma som frälsning från döden genom syndernas förlåtelse.

24 11 18

Redigerar mitt inlägg genom att ta bort en karta, som inte hör hit.

”En blodig historia” – Personlig

Lammet som blodgivare är skildrat i text på plansch av Robert Wallsson. ”I mitten av 1600-talet gavs blod från lamm och kalvar men experimenten förbjöds kort efter att de utförts, både av kyrkan och olika samfund.”

Fotot är taget av Annica Engström producent och form för utställningen.

Utställningen ”En blodig historia” på Medicinhistoriska museet i Göteborg är för allmänheten och pågår nästan ett år. Den 12 november år 2024 var den för mig personligen och gick genom hela mitt liv i minnet. Varje människa har ett eget blodomlopp. Det fungerar självständigt i födelsen genom det första andedraget. Det har professor Bo Ingelmark undervisat om på Sahlgrenska Universitetssjukhuset år 1955 för blivande sjuksköterskor eller på en kurs i anatomi för blivande arbetsterapeuter år 1964. (Lite mer troligt när jag tänker efter men han var snabb att rita illustrationer på tavlan.) Den skissen som jag gjorde har jag gömt noga. I ett barns första andedrag vid födelsen utvidgas de egna lungblåsorna, berättade professorn. De hade varit vilande i fosterstadiet. En genväg för blodet i fostrets hjärta mellan förmaken slöts igen genom övertryck i vänster förmak och undertryck i den högra, när det egna blodomloppet tog över (red). Allt skedde som ett under utan att synas utanpå. Och en tillfällig blodåder under fosterstadiet via moderkakan svullnade igen. (Fritt ur minnet så många år senare!)

Blodets funktion var det mest spännande under utbildningen. Doc. Thorvald Bjurö undervisade i blodets fysiologi. Så kom jag hem till mina föräldrar på en ledighet alldeles entusiastisk och måste berätta allt – hela föreläsningen. Min far tog ner mig snabbt på jorden och konstaterade, att han varit i vårt hem – suttit tydligen som barn på vår kökssoffa! Min far var vanlig snickare. Eller ovanlig…

Blodet blev mer och mer intressant men senare genom min egen bibelläsning. I denna min blogg finns många poster om blodet. Det var precis detta jag ville berätta om när jag gick ut på nätet. Jag ville försöka ge inspiration till bibelns språkbruk om blodet. Det språkbruket har försvunnit som kunskap i våra kyrkor och samfund. När Johannes Döparen fick se Jesus komma gående utbrast han:

”Se Guds lamm som tar bort världens synd!”

Bibelns berättelser hör ihop och Israels folk har delat med sig till alla av den egna historien.

Lammet blev herden, som är Jesus och bär oss på sina axlar. Herden blev det slaktade lammet, som aposteln Johannes såg i en syn på ön Patmos skildrat i Uppenbarelseboken. Jesus som kungars kung kommer tillbaka precis som han lovat en gång.

Innan dess kommer det att bli tecken på himlen och på jorden. Månen kommer att bli som blod. På utställningen: ”En blodig historia” om blodgivningens historia genom tiderna förekommer en bibelvers från Uppenbarelseboken. Människor har alltid försökt läsa av väder och tidens tecken på himlen. Upp 6:12

När jag fått virus i min första dator på tidigt 90-tal måste jag skaffa antivirusprogram. Då slog det mig, att ormens: ”Skulle då Gud ha sagt,” i sin fråga till Eva var ett virus i en god skapelse. Alltså måste Gud lägga in ett antivirusprogram genom ett felfritt, rent blod som rann senare i lustgården. En i hans skapelse måste offra livet för att människorna skulle bli klädda och våga stå inför Gud med frimodighet igen.

Hur Gud kommit till vet ingen. Då kan vi lika gärna acceptera att Satans ursprung inte är tecknat med skarpa konturer. Guds program var gott från början och möjligheterna stora för samarbete med Skaparen.

Jesu Guds Sons blod renar människans själ från synd fortfarande. Lammets blod är en metafor i bibeln och nu är blodgivning en viktig utställning om dess medicinska historia. Aktuell genom ”GeBlod” och Medicinhistoriska museet i Göteborg.

Barndomens berättelser om lammet började genom söndagsskolan. ”Jesu lilla lamm jag är På sin axel han mig bär Över berg och djupa dalar Hem till himlens ljusa salar Jesu lilla lamm jag är På sin axel han mig bär.” Berättelsen fortsatte med att jag fick syskonbarn som växte upp, lärde sig spela piano, trumpet och sång. Jag kunde fotografera den yngstes illustration i sången med ett litet lamm på axeln.

Senare hände det att mina föräldrar fick en granne, som var polis och arrenderade en nedlagd liten gård intill vår trädgård. På sin fritid höll han på med fårskötsel och fick lamm. När tackorna fick foder med tillskott sprang alla lamm i grupp fram och åter och tvärvände vid stängslet för att rusa sträckan igen och igen.

När aposteln Petrus var på ön Patmos som skrivet, då fick han se in i himlen – in i framtiden och urtiden – ett lamm som såg ut att ha varit slaktat. Gud hade färdigt en räddningsplan genom blod, innan jordens grund var lagd. Detta visste Jesus, som en dag blev insatt i planen och blev villig att gå ner till sina bröder – bildligt talat. För så föreslog patriarken Jakob sin son Josef att gå för att se hur bröderna hade det. Josef är också en metafor för Jesus! Han förebildar en blodig historia. Den gamle fadern fick tillbaka en mantel sölad i blod.

Undrar om inte ett djur dödat honom?

”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons livklädnad?” 1 Mos 37:32b

”När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig och kastade lott om hans livklädnad.” Matt kap 27:35

Den blodiga historien har blivit min. ”…frälsningen kommer från judarna, sa Jesus. Guds gåva är det.

En blodig historia

Detta är en mycket intressant utställning i Göteborg på Medicinhistoriska museet. Den invigdes på den så kallade Kulturnatta.

I mitten av 1600-talet gavs blod av lamm och kalvar till människor. Där finns en bild av Oskar Hasse från år 1874: ”Lammblodstransfusion beim Menschen” där ett bundet lamm ligger på en stol bredvid en sängkant och en patient får överföring via slang.

”En blodig historia” om blodtransfusioner genom århundradens försök. Ett vackert litet lamm uppstoppat finns med på utställningen.

Eftersom det är jag, som vill rekommendera denna utställning, så vill jag också rekommendera hela bibelns berättelse om Lammet. I tidningsnotisen erinras om Halloween-tider (den 2 nov. 2024). Ja, det har varit ruskigt många grymma ansikten med blod eller skelett. Och i verkligheten pågår krigen med falska slagord.

Bibeln beskriver Jordan-floden med Johannes Döparen. En dag fick han se Jesus komma gående. Då utbrast han till folket runt omkring:

”Se Guds lamm som tar bort världens synd!” Joh. 1:29

”Joh 6:37-40

37Alla som min Fader ger (anförtror) mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig (nej, aldrig) kasta ut (driva bort, från familjen). 38För jag har kommit ner från himlen, inte för mina egna syften utan för att göra hans vilja som har sänt mig (att utföra hans plan och syften).
39Detta är nu hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora någon av alla dem som han gett mig, utan jag ska ge dem nytt liv (resa upp dem) på den yttersta (sista) dagen. 40För detta är min Faders vilja (plan, syfte), att alla som ser (kontinuerligt undersöker, erfar) Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Honom [alla dem som tror på Jesus som Guds Son och ser honom som sin frälsare och räddare] ska jag låta uppstå på den yttersta (sista) dagen.”

[Samma löfte att uppstå på den yttersta dagen återkommer i vers 54. Det antyder att frasen ”äta och dricka Jesu blod” där, har en parallell i ”se och tro” här i vers 40.]” Slut citat Ur dagens bibeltext i app från Svenska Kärnbibeln.

I denna föreslagna text förekommer en hänvisning till kanske bibelns svåraste vers att förstå genom nattvardsfirande. Jag som tror på Jesus blodiga död för allas synder tar emot nattvardens vin, som en påminnelse om Jesu död. Jag tror på bibelns berättelse av manna som mat från himlen under 40 år av Israels ökenvandring. En oblat står för påminnelsen av att Guds ord är mat för själen under hela livsvandringen.

Den vita skaran i Uppenbarelseboken har folk från alla tider och folkslag. De har gemensamt, att de följde Lammet varthelst det gick.

AI

Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…

Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:

”Rom 13:7-10

7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.

[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]

Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.

[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]

Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:

”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]

10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat

Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.

Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”

Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.

Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…

Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.

Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.

Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!

Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.

”Sjung för mig sången om korset…”

Det kom ett brev – Del 2

I kväll vill jag fortsätta berättelsen om brevet som kom. ”Ty ingen av oss lever för sig själv och ingen dör för sig själv.” Så skriver aposteln Paulus till församlingen i Rom (Rom 14:7 1917 års öv.s.) Den bibelversen är ju så kort och jag har kunnat den utantill och undrat över om den är sann. I vårt samhälle är många ensamstående utan människor runt sig, när döden klappar på. Men jag har tagit bibelversen ur sitt rätta sammanhang. Det skall en inte göra!

Och jag skall inte sätta igång och predika, fast det är mitt intresse…

Nu avvecklar jag bloggandet som sagt. I verkligheten försöker jag röja och slänga en del men lyckas inte. Böcker har inget värde sägs det numera. Detta är ju märkligt! Hur har det gått till? Hur kan läsning på en dataskärm uppväga detta att hålla i en bok och få byta blad? I morse skulle jag titta efter dikten: ”Det kom ett brev…” av Per Lagerkvist och fick syn på boken om de intagna på Hinsebergs kvinnofängelse: ”RÖSTER INNANFÖR MURARNA – Fängslade kvinnor delar med sig” (Red) Jessica Nettelbladt. Boken är från år 2017. Först fick de intagna se hennes dokumentärfilm: ”MonaLisa Story” för att sen skriva ner, rita eller måla på papper om egna upplevelser och intryck från filmen. Det var ett projekt i samarbete med Doc Lounge och Kriminalvården med stöd av Kulturbryggan.

Redaktören för boken arbetade först runt tio år med filmen ”MonaLisa Story” genom att följa en missbrukare av heroin och lyssna på hennes berättelse från början. Jessica Nettelbladt satte upp lappar och frågade efter någon som kunde vara villig att berätta på ställen där missbrukare gick. Det finns många som inte får sin röst hörd! Nu läser jag boken igen och minns mitt eget första besök på kvinnoanstalten Hinseberg tillsammans med två unga tjejer, som jag träffat på ett studenthem i slutet av 60-talet.

Kan en avveckla en berättelse som varar ett helt liv? För min det är det fråga om fångenskap eller frihet. Det finns bara ett antingen/eller i min personlighet. Där emellan finns det ett försoningens mellanrum. Det är teologen Sofia Camnerins rubrik på hennes doktorsavhandling. Jag lånar rubriken.

Den rubriken fattar jag mer och mer. Jag ältar det jag var med om under tre månader på ett av landets största mentalsjukhus som 20-åring men inte myndig år 1956. Jag vill bli trodd, att jag visste hur jag kände och tänkte då! ”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt,” står det bland annat i min sjukjournal. Igår kväll försökte jag gå upp på min hushållsstege till ett överskåp. När jag inte kunde lyfta upp vänster fot till första steget kom tanken:

”Detta är vansinne!” Sen fick det vara med vad jag har i ett överskåp.

Det finns sår som inte läker.

Det finns läkedom genom Jesu sår.

Det är en paradox!

Det kom ett brev år 1968…

Fortsättning på ”Himmel och Helvete”. Jag sitter och läser värdefulla brev, som jag sparat. Detta är postat 9.11.1968. Hennes artikel som ett urklipp hade varit inne i tidningen Dagen eller Hemmets Vän men det är ett urklipp utan bekräftelse och på tiden. Rubriken hade hon ”ej satt själv”.

Så står det om den ”Förrädiska rökelsen”.

Då gick jag på bibelskola i Skåne och B.R. bad att få komma dit också. Under flera år tappade vi kontakt men fick tillbaka den så småningom.

Spalt nummer 3 och 4

Spalt nummer 5 och 6

Himmel och helvete

Det är morgon äntligen! Gamla har svårt att somna och sover oroligt ofta. Är en dessutom så envis, som jag är och låter bli sömntabletter, så blir det morgon ändå.

Datorn fungerar igen! Igår fick jag hjälp, trots att jag är uppvuxen med stor respekt för söndagen som HERRENs dag. Jo, jag fick gå på gudstjänst först och stanna på kyrkkaffet också men sen var söndagen hans enda tid att ge mig hjälp.

Där är vi nu att gamla faster fyller 89 år, om jag får leva längre. Då är det bråttom skall du tro! Jag ville ju ha lite struktur på allt berättande innan och har betalt en ny dyr prenumeration i USA. Där är poängen! Jag kan inte engelska och är mycket lättirriterad. Vem skall hjälpa mig, när ingen support fattar min svenska?

Där är poängen! Jag är medförfattare till en artikel på engelska dessutom! Svenska Universitet har inga pengar kvar att låta artikeln bli översatt till mig, så jag begriper vad jag varit med om som 20-åring!

Jo, Annika Östberg begrep min svenska, när jag skrev till henne i ett grymt fängelse på andra sidan Atlanten. År 2011 fick jag äntligen träffa henne på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hennes bok var klar för utgivning och hon talade för den i Svenska Kyrkans monter. Jag skulle tala för min lite senare på öppet golv och Recito som förlag. Senare i livet har vi två mötts ett nytt tillfälle. Jag är högmodig och tycker om att träffa kändisar!

”Bara så du vet det.”

Författare till boken ”Hasch -Himmel och Helvete” mötte jag i Smyrnakyrkan klockan 12 en onsdagsbön. Det var en mycket märklig timma för bön egentligen. Författaren hade bett att få ge information om faran att röka hasch men ledningen hade tydligen inte hittat någon bättre tid. Då kom jag helt desillutionerdad av hel sjukpension. Jag var bara 52 år gammal och ville inget hellre än att arbeta. Året var 1987. (Rätt uppgift enligt anteckning i boken är 1990 den 23/5.) Det var precis det arbete jag måste lämna bland unga missbrukare. Jag kände igen det han berättade och kunde teckningarna. En hade jag fått som gåva…

Där är poängen. Mental sjukdom kan börja på många olika sätt. Diagnoser kan vara rätt eller fel. Följden blir olika och jag kan inte engelska språket. Det kunde Annika Östberg och vi fann varandra under två korta möten. Mina livserfarenheter av skador från ett mentalsjukhus finns på länk i USA. Jag begriper ett ord här och där och är medförfattare.

I Sverige finns inga pengar kvar. Mycket har gått till bistånd som blev vapen på annat håll i stället för mat. Svenskar verkar inte fatta vad det är att få manna från himlen. Men igår fick jag ett dråpligt mannakorn klockan fem på morgonen, som förlöste mig från min irritation.

Det du!

Använd dina drömmar

Så heter läroboken av Ullman Zimmerman – fortfarande i min bokhylla. Det var inte mycket som jag förstod i boken för väldigt många år sen. Bara detta att en vanlig kvinna blev så tagen av sina drömmar, att hon ville veta mer och började fråga ut en klinisk forskare.

För min del förnekade jag ett helt år, att jag drömmer. Tyckte att det lät löjligt som material att ta vara på. En dag skulle kamraten, som gick kurser i ämnet få veta minsann, att jag hade rätt, för jag fick en löjlig dröm, att jag tappat min lillfingerring i soporna och letade där efter den. Det var allt.

Sagt och gjort. Senare på dagen ringde jag triumferande och berättade denna korta dröm. Det gick inte hem! En del blir trötta på allt mitt tjat och hon avfärdade mig helt kort med orden:

”Det är väl något som betyder mycket för dig!”

Där var samtalet slut. Hon kunde inte mycket om mitt trauma. Däremot kunde jag min mors föräldrars så kallade syndkatalog. När min mor Anna var liten fick hon en liten barnring i guld i 14 karat, som var så vacker med en slinga ingraverad likt löv från smultron. Den fick hon aldrig ha på sig, för det kunde leda till synd och högmod. Ringen låg i en liten ask av glas med lock av förgyllt silver år efter år i vår sekretär tills mor Anna utsattes för mitt tjat år 1959:

”Mamma, den ringen kan la jag få?”

Så bra då att ha en ring som skulle påminna om det löfte jag gett min Gud. Det är bara det, att vad löftet stod för glömde jag av och blev bitter. Vad jag lovat var ju inget i förhållande till vad min Gud lovat mig.

Men det hade jag glömt! I natten dröm letade jag förgäves…

Frikyrkoförsamlingen i min lilla ”bonnby” var alla släkt med pappan till den kände tonsättaren till många psaltarpsalmer Gunnar Wennerberg. Många bybor ville visst vara släkt med honom men inte min far som var helt utsocknes. Det blir aldrig det samma med dessa ungkarlar, som sen döpte sitt hus som ”Solhem” eller ”Solgård” och blev byn trogna med sina familjer.

Detta jämfört med Fridhem och Lyckhem på andra sidan den nya bron i drömmen…

De husen var lika nybyggda men som undantagsstugor.

Detta var allt för idag om drömmen ”En ny bro” från ”kärlekens stig” i min hembygd.

Han (HERREN) drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa.