Kategori: Vägen valde mig

Vägen valde mig – Sjukdomsvinst

Kap 2/ 24 08 31

Nu är det bråttom!

Det finns inga kusiner kvar i en stor släkt och bara en bror av fem äldre syskon. Natten har varit lång på grund av värk. Nu är det äntligen morgon!

Martin är över 94 år. Nu gäller det att justera uppgifter om våra stränga fastrar! De kan inte försvara sig. Storebror kan inte ”formulera om sig”. Ingen kan visst mer och bättre om barnuppfostran än ogifta fastrar. Och det hade han erfarenhet av. Som yngst har jag inget minne av deras stränghet bara att de gav roliga eller mindre roliga julklappar. Spel var synd i vår stränge fars ögon. Så de äldsta syskonen fick ge bort sådana julklappar till något fattigt barn. Som om det fanns några pengar hos oss? De mjuka, tråkiga julklapparna blev vår mor så tacksam över.

Här kommer mitt eget begrepp ”sjukdomsvinst” in. Jag har i ryggmärgen att sköta sig, arbeta och inte ligga samhället till last. Fast ingen satte de orden i pränt eller i verklighet. De fanns i luften och jag orkade inte som de andra. Rätt diagnos och beskivning av ryggskadan fick jag först i vuxen ålder och som omskolad inom sjukvården till arbetsterapeut. Då var jag på rätt plats i rätt tid, när första stora ryggskottet kom på ”Fysikalisk Terapi och Rehab”. En sjuk eller handikappad som därefter utnyttjar anhöriga kan skaffa sig en sjukdomsvinst.

Sagt och gjort. Jag stod inte ut med alla sjukdomsperioder, som till slut gav halv sjukpension. Jag tänkte ständigt i svart/vitt och ältade året 1956 med fel diagnos. Sen köpte jag en förstoringsapparat och lärde mig via fototidningar att framkalla och kopiera. De blev släkten som hamnade under luppen både bildligt och i verkligheten. Kameran fick hänga upp och ner på en gänga på förstoringsapparaten och med mellanringar kunde jag reprofotografera en och en på ett gruppfoto.

Var faster Judith verkligen så hemsk? Varför och hur kunde jag bli lik henne?

På ett foto står min fars alla åtta syskonen i rad i ålder. Så längst ut i raden står två små.

”Å, nu fattar jag äntligen,” utbrast en sonhustru angående fotot, ”varför farbror bara har så stor respekt för två kvinnor i livet!”

Ja, där står de långa och vackra främst i raden före en broder. Inte lätt att glömma deras händer och tvätt om halsen i barndomen.

Min sjukdomsvinst har gett mig många fina minnen. Visst är minnen ett arv att dela rättvist?

Vägen valde mig – Syskonen

Kap 1/24 08 30

Så får det bli.

Det är grovsorterat i alla lösa foton hemifrån och från äldre släktingar. Det är perioden med diaposiv kvar att granska. ”Men så fick jag en nådedag,” som min gamla mor sa, när jag klagat på alla tomma kakburkar. Det kom en dag, då hon orkade baka en gång till av alla andra med stora eller sen mindre brödbak. Mina arton syskonbarn varav en saknas men har fyra ”barn”, vill jag ge min berättelse som enda arv. Det går att betala i förväg för ”hotellplatsen”, som tyvärr ligger i USA. Jag lider av denna språkförbistring. Alla andra tycks kunna engelska. Så än har jag inte fått någon hjälp…

”Nu får du väl ändå formulera om dig,” hände det att min syster sa, då jag varit alldeles för rak och odiplomatisk. Vi var så olika i vår framtoning…

Natten kom då jag fick en tydlig bild av min stora avundsjuka på hennes sommarställe, barn och barnbarn. Då fattade jag inget av drömmen men en god vän satte fingret på den ömma punkten direkt. Sen sa hon inte mer. Jag måste arbeta själv med den upplysning jag fått. Jag såg inget positivt i min egen situation. Bara i hennes…

Där börjar min berättelse år 1806, när de två gifte sig och Bolla kom till Toddestorp från en annan gård. Han som var ägare hade vuxit upp i gården bredvid och haft en grym styvfar som missbrukade hembränd sprit. Ja, alla hade ju egna brännerier på den tiden. ”Om kvinnorna inte låtit bli, så hade det blivit Sveriges totala undergång,” skrev en alkoholforskare en gång.

Det är bara det, att Bolla kunde inte låta bli att dricka sprit hon heller de första åren av hennes äktenskap med rusthållaren. Där kommer tragiken in att första sonen dog en natt ett halvår gammal.

Alla vandrade ju samma destruktiva väg den tiden.

Ny dator

Min prenumeration går ut snart. Det jag lärt mig genom åren är hur viktig adressen är – efternamnet. Datorn glömmer aldrig och bolag går att byta. Om nu mor Anna var ansvarigt för en liten Telegraf och Telefonstation och jag är uppvuxen i den bredvid vårt kök, så är detta inget att komma med som berättelse. @telia.com

Jo, hemsidan var så väl genomtänkt med gammaldags stavning på ett bref. Brefvet.com

Eftersom min mors släkt var så rädda om sina brev, så kunde jag ta med den lilla skokartongen till Landsarkivet en gång för att ställa några frågor. Precis så. Mannen bakom disken blev intresserad och frågade försynt vilken socken det gäller. Ja, så berättade han, att hans chef just gett ut en lärobok i släktforskning. Valet av socken hade med prästen att göra, om han kunde skriva tydligt. Min mor skrev också mycket snyggt och tydligt. Märkligt att en handstil också kan vara sig lik sig hos olika släktingar! En dag för längre sen kom ett brev genom dörrens inkast och låg på golvet. Jag kände igen handstilen direkt men visste inte, att det var från en för mig nästan okänd syssling.

Den dagen blev mycket värdefull för mig. Jag fick veta, att den försvunna bondepraktikan, som min äldre syster letat så efter fanns i Stockholm. Snart skulle den komma tillbaka till Västergötland. Ja, då levde min mor och fick se den och utbrast:

”Å se! Här har far skrivet!”

Så svepte hon lätt med sin hand över texten och kunde börja kommentera. Det var i grevens tid – ett halvår innan hon fick ”hembud”, som troende uttrycker det.

Där stannar jag nu. Prenumerationen på WordPress får fortgå ”också detta år.” En av mina vänner ansåg, att jag bör tänka mig för annars…

”Vad skall du göra om du inte får skriva?”

”..i ett enda stycke…”

I boken: ”101 BIBELHACKS Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson kom jag fram till att jag läst bibeln på fel sätt hela mitt liv. Nu är de dagarna över som väl är av tråkig känsla.

En skall inte ta någon vers ur sitt sammanhang utan läsa hela! Men hela morgonen ringer orden från bibeln inom mig: ”… den var vävd i ett enda stycke.” Jag har erfarenhet och lång utbildning inom vävning. Det är mitt eget sammanhang! Det är min egen kunskap, att kunna lägga upp en väv från början på loftet hemma, där en aln var 60 centimeter. En biblisk aln enligt 1917 års översättning med förklaringar mot slutet av boken är 50 cm. Får jag blanda in min egen kunskap om växtfärgat garn som bleknar?

”… vävd i ett enda stycke,” står att läsa om när Jesus var korsfäst och soldaterna delade hans kläder mellan fyra – en åt varje soldat. De tog livklädnaden också men den var utan sömmar, ”vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner.” Joh kap 19:23. Därför ville de inte skära sönder den. De kastade lott om vem som skulle få den. Mycket märkligt att de gjorde så för att skriften skulle uppfyllas!

”De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.” v 24

Nu citerar jag ur boken BIBELHACKS nr 48:

”Bibeln är en helhet(3): Alla delar av Bibeln är lika mycket Guds ord. Gamla och Nya Testamentet skall förstås som en helhet. Undvik lösryckta verser eller avsnitt som lyfts ur sitt sammanhang. Tolka alltid ett avsnitt i harmoni med det större sammanhanget, ytterst med hela bibeln. (John Stek)”

Så jag lät det ringa inom mig hela morgonen: ”vävd i ett enda stycke.” Sen var det bara att hämta Bensows Biblisk Ordbok i bokhyllan för att se var det står skrivet och hur sammanhanget lyder ordagrant. Men det gäller att börja från början med det oskyldiga blodet, som måste rinna i Lustgården. De kläderna blev gjorda av Gud själv i skinn för att kläda de olydiga och ta bort deras skamkänslor. 1 Mosebok kap 3:21

Det räcker inte att läsa ett kapitel om kläder! Längre fram i bibeln berättas det om orättvisa och en älsklingsson och en särskilt vacker mantel. 1 Mos kap 37

Men den manteln sölade avundsjuka bröder ner med blod för att lura sin far! Det går inte på en dag att fatta, att bibelns berättelser hör ihop! 1 Mos 37:31-35

Det tar minst ett liv…

Bibelhack – Asasel

Som skrivet så är detta min plats att berätta på. Och jag har försökt vara så ärlig som möjligt. Jag bloggade om Bileams åsna utan att kunna berättelsen. Jag hade bara sett en åsna sitta pladask på en bild. Bilden stämmer till det sammanhang, där den blev ritad.

Så har jag läst en första gång: ”101 Bibelhacks av Jonas Dagson. Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare.” Mitt långa liv som bibelläsare ligger bakom. I min ungdom fanns inte dessa verktyg, som finns nu för bibelöversättningar och råd. Det jag ville genom min dator en gång var, att försöka nå unga människor, som aldrig varit i kontakt med kristen tro och via nätet. Hur sitter en hemma och väljer ut en målgrupp för en blogg? Precis det skulle vi göra, som försökte oss lära webbdesign. Jag kunde inte ens tekniken med webbläsare och olika fönster och fattar inte ännu!

Som skrivet var det en sjuksköterska, som behärskade datoranvändning. Jag kan peka ut var jag var på vägen från Mölndal till Göteborg, när jag insåg det orimliga. Någon kunde söka på Google på ordet ”blodet” och sen komma till min blogg! Ja, så hade hon sagt och dataexperten i Mölndal hade kört båda sina datorer för att söka kristna program i undervisning. Detta var år 2000 och han hittade knappast inget mer än Stanly Sjöberg. Men vänligheten att visa mig fanns där. En enda gång hade jag mött honom på ett 50-årskalas. Han sa, att han var datakonsult…

Till slut fattade jag, att markera det skrivna i ett fack. Som ”Kvinnor i bibeln”. Så hade inte jag tänkt alls utan mer att bibeln skulle vara männens revir. Hur skulle jag kunna glömma år 1958? Där gissar jag, att poängen kommer med Asasel. Teologerna har inte kunnat lösa den gåtan ännu med Asasel.

Jag tror ju för min del, att detta är ett mycket stort ökenområde där inget kan växa. Dit skulle den ena bocken bära Israels synd. Den första bocken, att få bära all synd på sig och sen dö som ett offer fanns inom området för Tabernaklet. Efter den bockens död fick översteprästen bära lite blod på sina fingrar in till Gud i det allra heligaste. Men den döda kroppen måste bäras utanför området och brännas upp.

Kristna skall gå utanför lägret och bära Jesus smälek. # Bibelhacken i min blogg är Asasel. Synden bär Jesus bort från oss så långt bort från oss som är möjligt till en stor öken, där Jesus redan vunnit seger över Djävulen på alla områden.

Att sen jag sprungit efter och försökt gräva upp det som är nergrävt är en sorglig historia från den 5 september år 1956.

Men det gäller så klart andras synd.

Bibelhack -Jakobs brunn

Det fattades tjugo minuter innan gudstjänsten skulle börja. Då fick jag lite panik för jag skulle predika över den kända texten om kvinnan vid Sykars brunn. Den texten har ju många inom frikyrkorna hört utläggas i text och sång. Jag hade varit i församlingen några gånger för Räddningsmissionen i Göteborg men nu hade de kallat mig som predikant.

Hastigt tittade jag på texten igen och kom bara några rader in. Där står i Johannes ev. kap 4: 5

”Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Där fick jag ett bibelhack minst sagt! Jag insåg, att jag inget kunde hur många gånger jag än hört andra predika över denna text! Här hade folk kommit och gått generationer före den samaritiska kvinnan och innan Jesus kommit dit. Judarna brukade inte ta denna väg till Galileen från Judeen.

vers 4 ”Därvid måste han taga vägen genom Samarien.” Jag hade till och med varit på turistresa femton dagar runt jul och nyår år 1974/1975 med författaren Gunnar Edman, som kunde både berätta och proklamera på begäran sin berättelse och text just vid Sykars brunn. (Nuvarande Västbanken)

Hur gick det då med predikan? Jo, så snart jag var tillbaka i Göteborg såg jag till att hitta en kurs i Gamla Testamentet, som gav tre universitetspoäng. Bättre än så av detta bibelhack: Resan mot försoning hade börjat i min själ! Under åren jag var ”pastor” hösten 1988 – sommaren 1993 pågick den stora Psykiatrirevolutionen. Mentalsjukhusen i hela landet skulle tömmas. Medicinerna hade blivit så bra, att de flesta skulle klara eget boende. Vad hade detta med mig att göra och min predikan om upprättelse av en kvinna?

På resan till Israel fanns inte bara den kände Gunnar Edman som kaplan utan också en världskänd violinist Guido Vecci och hans pianist Hilja Saarne gift med läkaren Apollon Saarne. Vi fick en konsert på julafton helt utanför programmet. (Snart kommer poängen!)

Som mammor är så var Hilja Saarne så stolt över sin enda dotter, som var på väg att doktorera i konstvetenskap. Där började min försoning med allt som inte går att glömma! Hilja och jag blev vänner och jag fick veta mer och mer om arbetet med en kvinnas konst, som varit inlåst på mentalsjukhus större delen av sitt liv.

Hur kunde någon få för sig att leta upp alster efter en som varit inlåst och inte synlig i vårt samhälle? Jag blev mer och mer glad utan att avslöja vilken kunskap, som jag sitter inne med. Boken: ”En ensam fågel – jag vet vem det är – Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström blev klar och jag sträckläste och fattade allt! Kvar var bara att våga berätta sen var jag varit patient och träffat en läkare, som sårat mig djupt. Han var familjens vän. Och levde…

Det är en lång process hos en envis, minnesgod människa, där andra gör så många fel, att vilja försonas och le mot honom. Så klart att han också kom ihåg var vi mött varandra. Så enkelt hade det inte varit att glömma denne doktor av många andra…

Sofia Camnerin har också en doktorsavhandling, som jag väntat otåligt på:

”Försoningens mellanrum”

Den sträckläste jag också med envishet som drivkraft. Detta ämne kan ju jag!

Jo, pyttsan!

Väl mött vid Jakobs brunn…”och brunnen är djup.”

Bibelhacks – korset

Midsommar år 2024 är över snart. Min fråga till mig själv har varit om jag skall säga upp min prenumeration, som går ut i början av september eller inte. Å andra sidan skulle jag ju vilja avsluta snyggt.

Midsommarveckan i min hembygd har ”Vägkyrka” dagarna innan med olika program och andakt i kyrkan. Jag skäms inte över att jag bearbetade en kyrkvärd och ville hålla en andakt i den veckan. Detta var i början av år 2000. Efter andakten kl 18 var det kyrkogårdsvandring. Tack vare en skolkamrat jag haft fyra år i realskolan, så fick jag stanna över till nästa dag. Och dagen efter visade hon sin hembygds kyrkogård och deras gravar som gått före. Ingen av oss visste, att det var vår sista promenad tillsammans. Karin blev bara 70 år och dog hastigt lite senare.

Där kommer berättelsen om korsen in. Karin och jag hade valt sjukvården båda två men hon gick utbildning på Restad Sjukhus till mentalsköterska år 1956. Men de ville inte ringa efter henne, som kände mig, då jag kom dit som patient och utan anledning blev lagd i bälte! Det var deras rutin. Det var deras skyldighet att vårda mig efter den diagnos, som var satt för livet och följa den utvecklingen.

Nog om det! Där kommer korsen in på alla patienter, som dött och var begravda en bit ifrån den så kallade ”stormavdelningen”. Efter minst sex veckor fick Karin äntligen tillstånd att promenera med mig utanför avdelningen. Då visade hon kyrkogården med rader av träkors och en namnplåt med ett nummer och ett ”k” för kvinna och ett ”m” för man.

Sen den dagen har jag bearbetat försoningens möjligheter i mitt tankeliv. Kunde poesin vara rätt att glömma och förlåta, när jag förlät men inte kunde glömma?

”Lär dig livets vackra gåta – älska, glömma och förlåta.”

Karin följde med till kyrkogården igen för fotografering. Karin visade mig de vackra kyrkoruinerna i hennes hembygd på vår sista promenad tillsammans. Sen hade jag ingen längre att berätta för hur insidan varit, på den avdelning hon inte arbetat på. Karin var en mycket bra lyssnare. Sen kom andra i min väg som måste lyssna professionellt. Jag blev tvungen att ta itu med min gamla sjukjournal från år 1956. Och läste bibeln om Guds uppfattning om oss människor och om vad Jesus gjort för alla.

Någon på kyrkogårdsförvaltningen i Vänersborg förstod att träkorsen inte höll längre och ordnade med hållbart material, där plåtarna med nummer finns. Denna kyrkogård är kulturmärkt och mycket välskött och vacker. Den 5 september år 2008 for jag dit med en liten krans till graven 2611 k. (Så var tanken med det vackra hjärtat. Det blev liggande kvar i bilen. Sen gick jag inte tillbaka en gång till utan for till min hembygd. Vem går till en så bortglömd plats som bakom före detta stormavdelningen? Jo, jag hade hittat dit själv. Bättre att hjärtat fick ligga i mitt Björke på mina föräldrars grav.)

Denna dag hade ett så perfekt fotoljus. Regnet hängde i luften och gräset var daggvått. För mig betyder bilden, att nu är det insyn! Över hela vår värld reagerade vi samtidigt, att inte tiga längre om vad vi upplevt av mentalsjukvård. Projektet (H)järnkoll kom som var ett regeringsuppdrag och många med egen erfarenhet av psykisk ohälsa var villiga att gå ut i samhället med information:

”Jag är inte farlig!”

Korset står för att Jesus tagit på sig allt som inte vi orkar bära. Han har vunnit seger över sjukdomar, synd och död.

Hack – Jerusalems mur

Nu är jag glad igen utan att förstå den lilla boken ”101 Bibelhacks – Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson. Det är för mycket på akademisk nivå för min del. Jag bjöd spontant på mig i försök att samla på löften i bibelläsandet, när jag behövde varenda ett.

Som jag ser det har inte jag varit slarvig och tagit dem ur sitt sammanhang. Jag förstod inte bättre, när jag sträckläste. År 1957 och 1958 var jag som reklamen sagt om okrossbara glas. Det var inte sant! Kom ett sådant glas på kant på något sätt kunde det bli en lite hög mig småbitar som stora hagelkorn. Just så kände jag mig då och undrade hur det kunde vara så som andra sagt, att i bibeln fick en vägledning och råd. Allt hade ju raserats för mig…

Min fråga var om påtvingad omskolning. Min identitet hade varit i den vackra uniformen som en sjuksköterskeelev skulle bära och det lilla märket på ett gummiband att ha under den vita kragen: G S = Göteborgs Sjuksköterskeskola. På baksida av den brosch de färdiga sjuksköterskorna fick stod ingraverat.

”Det är trohet Herre dina ögon söka.”

Vart tog då den Herren vägen, som kallat mig långt innan – minst 3 år tidigare! Ordet ”arbetsterapeut” finns ju inte i bibeln varför skulle jag leta då? Jag hann bara komma till 2 Mosebok, så stod det, att Herren gett ett par stycken män alla slags slöjdskickligheter. För mig var det fråga om att söka alla kurser i småslöjd på Stenebyskolan eller inte. I Nya Testamentet kom jag fram genom läsning till:

”Tänk, på dem som är fångna som om ni vore deras medfånge.”

Jo, jag blev både det ena och det andra – fängelsebesökare helt spontant. Så inte var det så fel att leta efter löften från Gud. Och jag fick bra bibellärare!

Frågan långt senare var hur jag fått kontakt med David ett barnbarn till Eric Nilsson i Näsåker. Högt upp i landet…

En dag gick det inte att blogga längre utan feedback. Jag ville sluta. Uppdraget inom (H)järnkoll, som var ett regeringsuppdrag fungerade inte heller, därför att jag bara var arg över felaktig diagnos. Men erfarenhet av mentalsjukvård hade jag minsann fått under tre månader. ”De var deras skyldighet,” fick jag veta som orsak att vårda mig för den sjukdom, som de ansåg jag hade för livet!

Då när jag är som mest arg och frustrerad över en utställning som allmänheten inte fick komma till – då mötte jag David! David är son till chefen, som var för ”styrgruppen”, som byggde ett nytt sjukhus i kanten av gamla Restad Sjukhus-området i Vänersborg. På detta sjukhus skulle personal och patienter få se en stor vandringsutställning med namnet: ”En annan tid”. Utställningen behövde minst 100 kvadratmeter i yta. Jag ville absolut inte vara anonym vid mina skärmar och min berättelse.

Så där på mitten av det stora golvet fick jag stå och berätta om bra sköterskor. En man i publiken sa högt, att han var granne med Eva. Och jag svarade, att jag inget hellre ville än att få komma till stormavdelningen igen för att se.

Nej, detta är ingen tråkig historia! Jag hade försökt genom David, att få tag på nyckeln. Den hade han mannen som svarade på frågor, sa han. Men allmänheten fick inte komma och se denna viktiga utställning innanför låsta dörrar.

Ingen ville ta på sig arbetet utanför alla sjukhus och visa utställningen heller. Men David och jag fann varandra. Han är ju inte bara son till en duktig ingenjör utan barnbarn till min andlige far i Norrland.

Jerusalems mur

#Bibelhacks – vatten

Detta är min plats i rymden! Namnet var inte mitt förslag. I början av 2000-talet fick jag hjälp av en duktig sjuksköterska att komma ut på nätet. Jag fattade inget av ”hacks”, för jag kan inte engelska språket.

Frågan var bara: ”Hur skall någon hitta till min blogg och att jag vill berätta om blodet!” Det stod still i mitt huvud och hjälpte inte, att jag fick veta att Google finns och att det går att söka på ordet ”blodet”. Inget hjälpte utan hennes datakunskaper och hennes käcka: ”Jag hjälper dig!”

Där är vi nu. Jag kunde inget om pixlar och förkortningar av dem i tum heller. Min vånda var signatur eller rätt namn och att stå för inläggen. Igår justerade jag kopian från bibeln år 1958. Det var jag – just jag som behövde Guds löften och sträckläste och tog vara på dessa. ”Var inte rädd… jag är med dig…”. Fel eller rätt sätt att läsa egen bibel som gåva av många äldre syskon och en moster? Jo, de gav 50 kr var i brev till en födelsedag och blev exakt den summa jag behövde till en fin bibel med övervikta kanter. Året var svårt och 1958.

#Hacks till exempel ”Kvinnor i bibeln” sa hon bland annat. Det fattade jag heller inte varför jag i så fall skulle skriva om en efter en kvinna…Sen blev jag intresserad av förändringen i NT 81 ”…vars mor var…”

Nu är jag intresserad av Livets vatten mer än namn på en kyrka som ”Livets Ord”. Jo, jag har läst på lite mer om Svenska Missionsförbundets början och deras strider i rätt och fel. Och andra samfunds historia…

Jesus är allt vi behöver! Han är källan som porlar inom mig! Han har livets vatten att ge den som törstar. ”Frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. Vi har fått ORDET från Gud via dem.

Bibelhacks 48

Tolka alltid ett avsnitt i harmoni med det större sammanhanget ytterst med hela bibeln. ”Många av oss vet inte hur vi skall lyssna till Guds röst i Skriften eftersom vi fått lära oss att se Bibeln som en rad verser uppradade som pärlor på ett snöre som var och en har sin egen mening och betydelse.” (John Steck).

Goda råd ur boken av Jonas Dagson.

”Börja om än en gång i mitt liv…” Jag hade ju hört till exempel att människans benägenhet för oro är så stor, att det finns ett löfte för varje dag av året i bibeln. Så kunde jag inte som ung få ordning på min bibelläsning, så var det bara att försöka leta och spalta upp dessa löften. Jag valde att sätta dem utspridda lite här och där i mina tomma rutor över året.

Så det finns många tomma rutor fortfarande, när den goda idén tog slut. Som alla andra försök att läsa bibeln på rätt sätt.

Med facit i hand vet jag, att min bibel inte fick något fodral. Jag hade alltid med den i stor handväska för min egen trygghets skull i ett farligt arbete bland missbrukare. Någon kunde ”dampa” eller få en ”snetändning”.

Och jag var mycket rädd…”Räddhåga finns inte i kärleken…”

Eller också har jag mycket stor respekt för ondskans andemakter i himlarymderna.

Dags att läsa på lite mer om änglarna. Eller fortsätta studera Hack 49.

En styrgrupp

”101 BIBELHACKS Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare”

Jag kämpar vidare i denna lilla, behändiga bok av Jonas Dagson. Och tycker fortfarande, att den är för redan lärde…

Detta beror inte på att jag själv är så olärd utan mer, att jag stannade i växten angående ”Främmande ord”. Jag är för bekväm för att slå i lexikon. Det är inte alls många år sen jag hörde begreppet ”styrgrupp” för första gången, trots att det är svenska språket. Begrepp gillar jag och alldeles särskilt begreppet ”den mönsterbild som blev oss given.”

Där blir det stopp! Jag kommer inte längre. Det är omodern kunskap om tabernaklet i öknen. Då räknas jag som en nördig. Vad nu detta innebär? En av de ledande översättarna till Bibel 2000 skrev en bok om svårigheterna i översättningsarbetet till svenska språket. Jag förstod inte ens den boken, därför att jag stannat på en viss nivå i skolan. Jag hade lättare att förstå teol. dr Seth Erlandssons motsvarande bok om översättningsarbetet i Svenska Folkbibeln.

Vad har detta med styrgrupp att göra? Jo, den man jag frågade efter på en viss plats hade varit chef i styrgruppen för en viss sjukhusbyggnad inom ett visst område i en viss stad. Men jag skall inte ner i den historia, som till och med kan räknas inom kultur numera – byggnader kan bli kulturmärkta.

Jag gillar begrepp! ”Kyrka” är ett begrepp för mig, som är från landet och vet hur många kyrkor det går att se på en gång på ”Vara-slätten” från en hög byggnad! ”Församling” är ett annat begrepp med personligheter i olika åldrar av kött och blod, som bekänner Jesus vara Herren och Guds son. Antalet medlemmar kan vara olika men begreppet ”kropp” i förhållande till ”huvud” är livsviktigt. Svenska språket har olika ord för byggnad och församling.

Just där hängde jag upp mig i boken att vara försiktig med allegorisk tolkning. Just där är jag, att jag vill styra i vanligt ordning och försöker få till en styrgrupp i förbön.

Jag måste ju acceptera att det finns en styrgrupp på min gata och i mitt bostadsbolag som hyresgäst. Och det finns ett ”Vardagsrum” för den som vill ha lite gemenskap…

Allt är mitt i Kristus men tydligen räcker det för mig att vara gammal!

Det räcker inte alls för mig!

#Hash – Stinksyska

Elva år har gått snart sen Annica Engström sa, att det fattades bilder i filmen om mitt trauma från Restad Sjukhus. Det fattades bild på mig, hur jag såg ut år 1957 strax efteråt. Mitt manus var redan en bok för patienten var frisk och pigg för övrigt. Så fick hon komma och göra ett ”hemma hos” mig i mitt album om familjen. Mitt förslag var det:

”Kom hem till mig, så drar jag ut byrålådan, där kopian av sjukjournalen ligger. Och du får höra gnisslet från lådan dessutom…”

Sagt och gjort. Dessutom hade hon gått ut på balkongen och ställts sig att vänta in en spårvagn komma i min glipa. Då var jag och fixade kaffe men fick denna trevliga överraskning, när filmen provkördes år 2013. Det kommer en spårvagn i filmen…

Elva år har gått och jag med alla andra på gatan är inbyggd – saknar utsikt men har fått insikt. Sitter jag på sängkanten en morgon, så har jag en annan men smal glipa på andra sidan gatan. Där kan jag vänta in en spårvagn komma eller gå.

Om jag reser mig upp på darrande ben finns en glipa åt vänster kvar att se spårvagnar komma och gå. Så jag har det bra. Och fick besök av f.d. projektledaren igår. Helt oväntat.

Elva år har gått sen jag fick se en orkidé i en jordhög på andra sidan spårvägsspåren. Visst är detta en dagbok! Okända personer får en detaljerad beskrivning av hur jag blir sämre och sämre. Jag har aldrig kunnat böja mig men inte varit sjukskriven för det eller fått hel sjukpension.

Så blev jag en fönstertittare som saknade mitt favoritställe på försommaren mellan en kantsten och nästa kantsten i vinkel på väg till bilen. Just där kom de pyttesmå blommorna, som heter Rödnarv. Jo, jag har fått insikt men tappat utsikten. Försommaren år 1957 tappade jag huvudet. Det kan heta depression och jag gick bara rakt fram. Då var jag nära att trampa på dem hemmavid. Det var alldeles fullt av små röda prickar vid fötterna, där jag skulle fram över bangården.

Förlåt mig älskade lilla Rödnarv! Jag vill inte göra om det men kan inte ta flygfoto på dem, som fanns på min gata ens. Där är hus vid hus men en glipa fick jag för spårvagnarna.

Nu vet jag, att små blomsterfrön kan hänga med gamla jordhögar som grävs upp och sen flyttas på. Sen trotsar de allt ogräs runt omkring och brännässlor och låter mig bli glad över en orkidé.

https://gunnelsplats.wordpress.com/wp-admin/post.php?post=3426&action=edit
Stinksyska