Kategori: Vägen valde mig

Stefan Swärd skriver i tidningen Dagen, att det inte är någon idé att gnälla på Jonas Gardell. Det gör inte jag enligt min egen åsikt, utan skriver bara min mening. (!)

Det tänker jag fortsätta med. Tänk, om det hade gått att intressera för bibelstudier, när Gardells bok kom "Om Gud" år 2003 och jämföra varje kapitel med vad som står i bibeln! Men det gick inte. Jag hittade inte något intresse hos någon på nätet eller i omgivningen. Var finns det något intresse för bibelstudier? För mig har Jonas Gardells  bok "Om Gud" betytt mycket. I den kan jag se hur annorlunda en människa kan uppfatta bibelns texter. Innan jag läst den, så kunde jag ingenting om mytologi. Det är min egen mening, att i boken är det mer mytologi än teologi. Var och en kan inte ha sin egen teologi tillsammans med likasinnade, som vill städa i bibelns texter. Teologi skall vara väl beprövad som lära av många bibelforskare genom alla tider över hela världen och hålla som lära.

 

Nu var det skrivet. Om en bok är såld i 100.000 exemplar, så kan väl jag få hänvisa till sidnummer? Det går inte, när det gäller bibeln, för vi har olika format och olika översättningar. Där börjar jag. Översättarna har påpekat hur svårt det är att välja rätt ord och överföra till ett annat språk. Det finns böcker att läsa om översättningsarbetet. Det finns böcker att läsa om olika tolkningsmodeller.

 

Jag tycker om kartor men det är inte tillåtet att kopiera och lägga ut på nätet. Jag vill veta, var jag befinner mig och skulle vilja rita upp Genesarets sjö, floden Jordan och Döda Havet, för där omkring har de vandrat, som jag älskar. Där vandrade Josef en gång. Jonas Gardell och jag har väldigt olika uppfattning om honom (se sid 61). Där finns även en felöversättning från Bibel 2000. Enligt teol.dr. Seth Erlandsson står det inte i grundtexten "alla folk skall önska sig den välsignelse som dina ättlingar har fått" 1 Mos 22:18, utan det står angående Abraham:

"I din avkomma skall alla folk bli välsignade, därför att du lyssnade till min röst." Detta gör skillnad.

 

Detta gör skillnad på konsekvenserna av att lyssna eller inte lyssna. Bergen ligger där de ligger och dalen finns däremellan.  Källan finns kvar och är c.a 30 meter djup och har fått olika namn i olika tider. När Johannes skrev sitt evangelium skrev han, att brunnen låg nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. Både Jakob och sonen Josef hade varit vid brunnen före den samariska kvinnan och hennes medmänniskor. Jesus måste ta vägen genom Samarien, fastän andra judar valde östra vägen om Jordan för att komma till Galileen. (Joh. ev. kap 4)

 

Vad då? Bergen ligger väl alltid kvar? Det är inte vilka berg som helst eller vilket område som helst. Det är tidlöst och fråga om att lyssna till Herrens röst eller att inte lyssna till Herrens röst – detta tydligen avskyvärda, att vi har fått en fri vilja och ansvar för vårt lyssnande och till vem. Bibelns texter hör ihop från början och till slut. Berget Gerissim ligger där det ligger och berget Ebal ligger där det ligger  5 Mos 11:29 –

En gång i tiden skulle välsignelsen läsas från berget Gerissim om Israels folk ville lyssna till Herrens röst eller förbannelsen, som skulle bli konsekvenserna, om de inte ville lyssna. Den senare skulle läsas från Ebal. Bara ett enda folk i världshistorien har fått i uppdrag att bära Lagen Guds sammanlagda undervisning vidare. "Lagen" klarade inte av att leda människorna rätt. Då sände Gud sin son.

 

Innan dess hade far och son haft ett inneligt förhållande beskrivet i Josefs liv. Så fick han i uppdrag av sin far att gå och se hur bröderna hade det och kom till Sikem samma som på Jesu tid. Numera heter det Sykar i Bibel 2000.. Där frågade Josef en man, om han sett hans bröder. Josef fick till svar, att de varit där men dragit vidare upp mot Dotan.

 

Ja visst! Berättelserna om Josef kan läsas som en lång underhållande roman enligt Gardell. Enligt bibelforskare finns Jesus förebildad i Josefs liv på ett mycket tydligt sätt. En gång gissar jag att far och son var överens om i himlen, att Jesus skulle gå och se hur bröderna hade det.

Jakob hade tolv söner. Jesus som överstepräst kommer inte från Levi stam, där prästerna skulle komma från. Jesus är av Juda stam. Frälsningen kommer från judarna. Räddningen förebildas genom slaveriet i Egypten ut i frihet för att fira gudstjänst åt Herren. Jesus är himmelriket utan gränser förbildat i Gamla testamentet på många olika sätt. Inte utan kamp och strid.

 

"Hans rike inga gränser vet

det är äv evighet."

 

Berättelsen om Jesus förebildas redan genom Josefs liv och sätt att leva. När Josefs bröder hade sålt Josef till Eypten, slaktade de ett oskyldigt djur och doppade hans mantel i blodet. Sen lurade dom sin far Jakob 1 Mos 37 – 50.  Jesu mantel sölades ner av blod på ett annat sätt efter alla slag och gissel.  

Jesus kunde hela historien om samarierna, när han samtalade med kvinnan vid Jakobs brunn. Han hade varit i hela Gamla Testamentets blodiga historia. HERREN är EN.

 

Nu finns det ingen möjlighet att få komma till Nablus på Västbanken och sedan till Jakobs brunn som turist. Men jag har varit där en gång. Texterna i bibeln är tidlösa. Det vatten Jesus ger fungerar fortfarande och blir en källa inom en.

"Stäng av! Stäng av medan tid är!" Det är tisdag. Stäng av medan tid är!

 

Jag är en högbröstad frikyrkotant och tänker fortsätta tala. Stäng av medan tid är! Jag klär i ljusblått och har en ljublå blus, när jag får predika. Men det får jag inte för Paulus. Så stäng av datorn medan tid är, om du inte är en pojke under 11 år för då får jag berätta och för alla flickor….

 

Och jag tänker fortsätta berätta för barn. Barn vet ju allt nuförtiden och får se det mesta av samlag via TV-rutan på bästa dagtid. Sen kan det bli ett barn eller två om föräldrarna inte skyddat sig….

 

Det hade de inte gjort på den tiden. De hade heller inget ultraljud och kunde avslöja om det var en pojke eller en flicka. Nu skall jag berätta om hur en barnmorska bar sig åt vid en förlossning. Det finns inget namn på henne men hon hade fattat, att det skulle bli mer än ett barn.

Så kom det ut en liten hand först. Det är inte bra. Det gör alldeles för ont för den blivande mamman om barnet kommer på det sättet. Barnmorskan var snabb och knöt ett rött snöre runt den lilla handen. Man vet inte. Barnet kan ju ångra sig och vilja ha tryggheten och värmden lite till. Och så hände. Barnet drog tillbaka sin hand men barnmorskan visste i alla fall:

"Denne var först."

 

Oj, oj, oj vad mycket det står i bibeln. Vilka berättelser om pappan och mamman dessutom! Inte bara om Peres, som trängde sig fram före den andre. 1 Mos kap 38

 

Denna och andra berättelser gör bibeln trovärdig för vuxna också. Esau föddes först men Jakob höll honom i hälen. Tro inte att detta bara är en barnmorskas journalanteckning eller tvås.

 

"Stäng av! Stäng av medan tid är!" Det är tisdag. Det gäller Israel.

 

P.S. Klockan närmar sig 21 och jag har satt Jonas Gardells ord från förra tisdagens TV program inom citattecken. Annars blir det obegripligt för den som inte såg hans program. D.S.

Abrahams barnbarn Jakob gjorde bort sig totalt i sin syskonavundsjuka. Trots att Jakob sett ut som om han skulle bli den förstfödde av tvillingarna, så kom Esau först ut till världen och blev därmed den som skulle få förstfödslorätten.

 

En dag när Isak var så gammal och skumögd och inte hade långt kvar att leva, så lurade Jakob till sig faderns välsignelse. Sen var det klippt. Sen kom heta känslor i svall och Rebecka Esau och Jakobs mor måste skydda livet på Jakob och be honm fly långt, långt bort. Jakob måste bli onåbar för Esaus hat och mordtankar. Familjeidyllen var förstörd.

 

Och det blev mörkt och det blev natt i Jakobs liv. Hans kudde blev en sten men drömmen blev skön. (Det är dags att se efter hur det står. Det är noga med kontexten och det är länge, länge sedan tiden i söndagsskolan och planschen med Jakobs stege….. 1 Mos kap 28)

 

Det är inte så att jag inte är påläst. När Bibelkomissionens översättningen kom av Tre Bibelböcker år 1991, så var stegen borttagen. De hade satt dit en trappa istället. Motiveringen var att vissa tempel i Babylon hade en trappa överst, som symboliserade förbindelsen mellan himmel och jord. Lite väl långsökt.

 

I Svenska Folkbibeln (1998) är stegen kvar och noten har en hänvisning till Nya Testamentet Joh 1:51. I den texten runt omkring kan man se, att Jesus var en profet och visste vem Natanael var, innan de hade mött varandra ens. Efter det kunde Natanael säga, att Jesus är Guds son. Jesus blev inte svaret skyldig. De skulle få se mer än så. De skulle få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och ner över Människosonen.

 

Kan det förkunnas tydligare än detta att texterna i Nya Testamentet hör ihop med texterna i Gamla Testamentet? Kan det förkunnas tydligare än detta, att Jesus är förbindelsen mellan himmel och jord? HERREN presenterade sig för Jakob med orden:

"Jag är HERREN, din fader Abrahams Gud och Isaks Gud. Det land där du ligger skall jag ge åt dig och dina efterkommande." Jesus presenterade himmelriket åt alla håll. Han var och är dess centrum.

 

Detta är skrivet med anledning av Jonas Gardells bok "Om Gud" och det första programmet den 2 mars 2010  "Åh, Herregud" SVT 1.

 

Jesus kom ner från himlens härlighet och presenterade vem Gud är genom sitt liv och sin död och sin uppståndelse. Jesus längtade tillbaka till den härlighet, som han hade hos fadern innan.  I Gamla Testamentet finns far och son förhållandet förebildat mer än en gång.

 

Allt hör ihop med allt.

 

Var fanns Gud, när Jakob blev så grundligt lurad av Laban en natt? Var fanns Gud, när den unga kvinnan med ett barn fick canser? Var fanns Gud igår kväll i Jonas Gardells TV-program? Rubriken är samma som många missbrukar Herrens namn. Enligt mig missbrukades också landet till denna TV-inspelning för inte var det på Sinai berg, som Jonas Gardell spelade upp sin inställning till Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud och Israels Gud?

 

När allt var över en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen och Jesu lärjungar var förlamade, håglösa och desillutionerade, då kom en främling och vandrade bredvid två av dem. I en bibeltext står det att de lämnade Jerusalem och gick mot Emmaus en promenad på c:a 11 kilometer. Den som är nedtyngd och chockad går inte fort med någon spänst. Främlingen frågade vad de pratade med varandra om och undrade varför de såg så nedtyngda ut. Ja, det var de, som kallade honom en främling. Det var de, som satte den diagnosen, för han visste tydligen inget om vad som skett i Jerusalem under påsken – Jerusalem dit alla gick under en så stor högtid.

 

Det är viktigt med kontexten. (Lukas kap 24:13-32)

Jag fattar detta mer och mer. De två lärjungarna fattade ingenting och inte heller de andra, som varit lärjungar till Jesus. Men här började en utläggning av texterna från Moseböckerna, genom profeternas böcker och genom de övriga skrifterna att allt som skett i Jerusalem under påsken måste ske från de grymma slagen till döden på korset vid sidan av två förbrytare.

 

Innan denne främling började sin utläggning, så  lät han de två berätta vad de sett och vad som hänt deras Mästare och hur de hade trott…..

"Vi trodde, att han var den som skulle komma……"  Han var en stor psykolog. Först fick de berätta allt och han lyssnade.

 

Ja, så var det. De hade trott så mycket men allt hade slagits i spillror. Och nu var allt över. Trodde de.

 

Det var sen det började med deras lyssnande. Det var sen bitarna föll på plats och livet satte igång på nytt. Deras Jesus hade varit tvungen att dö precis som skrifterna säger. Men graven kunde inte behålla Guds smorde Messias – Lammet som blev slaktat för världens synder.

Så blev han deras Jesus Guds smorde (=Kristus). Deras Jesus levde enligt skrifterna och han lever fortfarande enligt skrifterna och kan hjälpa oss som frestas.

 

Det är noga med kontexten vad som står skrivet runtomkring – vad som är sammanvävt.

Hånet mot Israels Gud kommer att fortsätta tills Jesus sätter ner sina fötter på oljeberget igen. Innan dess finns chansen att lyssna på Herrens tal.

I bibelns allra första stora, viktiga berättelse finns koden. Där finns nyckeln till dörren att komma vidare in i Guds hjärta. Där står berättat om Adam och Eva, som fick en hel lustgård till sitt förfogande och full frihet att äta av alla frukter utan av ett träds frukt. Där står berättat, att Adam och Eva kunde kommunicera med Herren själv. Där står, att de kunde lyssna och ta emot ett förtroende underförstått. Texten är ett koncentrat.

Där står om en fiende från urtiden, som förförde Eva.

Då missar man nyckeln till Guds hjärta. Då missar man koden.

För att kunna göra kläder av skinn måste någon dö i Guds skapelse. För att nakna människor skulle kunna bli klädda inför Gud behövdes kläder.

Att vara klädd inför Gud innebär en ny frimodighet. Det innebär att priset för kläderna är betalt av honom, som ville ha människor att älska. Herren ville ha medarbetare. Inte motarbetare. 1 Mos kap 3:21

Det rann ett blod i Edens lustgård för att människorna skulle kunna få kläder av skinn och slippa att gömma sig i sin nakenhets skam.

All vara klädd inför Gud i Gamla Testamentet är synonymt med att vara rättfärdiggjord genom tro på Jesu Guds sons blod på korset i Nya Testamentets berättelser. Genom hela bibeln går en röd tråd. Summan av hans ord är sanning…..

På Svenska Kyrkans Hemsida rekommenderas två böcker av Jonas Gardell:

Den ena ”Om Gud”

Den andra ”Om Jesus”

Inget i dessa böcker är i harmoni med bibelns budskap. Vad vill då Svenska Kyrkan ge svenska folket?

Under hela kyrkoåret rekommenderas bibeltexter för varje gudstjänst med texter från Gamla Testamentet och från Nya Testamentet. Den föreslagna predikotexten är från något av de fyra evangelierna. Fortfarande läses trosbekännelsen i varje högmässa för den, som vill bekänna sin tro tillsammans med de andra.

Det finns inget mer skadligt än dubbla budskap påstår barnpsykologer.

Detta är dubbla budskap att rekommendera två böcker, som inte har någon som helst röd tråd eller inbördes sammanhållning! Detta är djupt tragiskt, att det inte finns någon bibelkunskap kvar bland ledningen av Svenska Kyrkan. Någon måste väl ändå vara ansvarig för denna rekommendation?

Min mor var född i slutet av 1800-talet och född på en bondgård men gifte sig med en snickare och blev inte ingift i någon annan släkt med gård. Min morfar levde tydligen sitt liv i konflikten att mer eller mindre vara tvungen att överta gården och bruka den i stället för att få läsa, som han helst velat. Det kom fram genom hans anteckningar över 50 år efter hans död.

Då fick jag lära känna min morfar, som jag aldrig sett.

 

Min mor kunde också snappa upp nya uttryck, precis som jag gör. En dag, när hon närmade sig de 90 åren sa hon, att det går på nolltime. Vad detta var, minns jag inte, för allt gick så sakta för henne med ålderns rätt.  En dag testade jag min ändå äldre far på ett främmande ord, om han kunde förstå innebörden av det. Självklart att det gick med hans omskrivningar till svenska.

 

Om Paul Petter Waldenström sägs det, att han kunde tala enkelt, när han var ute i landet och predikade i olika missionshus. Han talade med lärde  på latin och med bönder på bönders vis. Efter en av hans predikningar i Värmland, så lär en gammal gumma ha sagt:

– Tänk, att jag förstod varenda ord han sa!

Hon kunde sin bibel och kände igen sig. Det var en skön upplevelse tydligen. Hon var så glatt överraskad, att hennes ord gick till historien. Om jag fattat rätt var förste missionsföreståndaren i Svenska Missionsförbundet teolog och präst E.J. Ekman men P.P. Waldenström var lektor och van att undervisa pedagogiskt.

 

Efter denna långa inledning är jag framme vid poängen. Kristus är grekiska och betyder den smorde. Den smorde översatt till hebreiska är Messias. Dom som trodde på att Jesus uppstått från de döda enligt skrifterna kallades kristna i Antiokia först. Så småningom kom dom att kallas sig kristna själva och sen kom uppdelningen i judekristna och hednakristna beroende ur vilket sammanhang någon kom. Så jag blir inte mer troende, om jag behärskar grekiska eller hebreiska språket. Men det är bra att veta, att när evangelium skulle spridas över hela världen så var och är hebreiska och arameiska språket mycket litet jämfört med grekiska språket eller latin. Så nya testamentet skrevs på grekiska språket. Jesus hade gett sina närmaste uppdraget att sprida hans glada budskap.

 

En dag långt senare sammanfattade skriftlärda män poängen i den kristna tron i huvudsatser. Hur kan dessa huvudsatser hålla än idag? Den som vill formulera sin egna trosbekännelse får göra det. Jag kommer att pröva om den håller gentemot vad som står skrivet i bibeln.

 

Kristus är uppstånden! Kristus lever! Han är den som "skrifterna" talar om fortfarande. Inte vilka skrifter som helst. Jag tror, att bibeln är skriven av många olika författare under olika tider under den helige Andes ledning.

 

Och så trodde min mamma och min pappa.

Och så trodde min mormor och morfar, farmor och farfar.

Det går inte att ärva en tro men det går att låta sig påverkas.

I min ålder har jag ett perspektiv på både 50 och 60 år. Det beror på vad det gäller. Grannarna gick till stora kyrkan på söndagarna till gudstjänst och vi i min familj till Missionskyrkan, om där fanns gudstjänst den söndagen. Andra grannar gick inte alls och firade gudstjänst. Etiketternas namn varierade beroende på vem som satte dom. Ordet ateist var främmande men inte frireligiös eller separatist. Ingen kunde heller förklara innebörden av de olika förhållningssätten till tro och kyrkgång.

 

"Jag är kristen men inte på ditt sätt," sa en av mina vänner för ett tag sen. Jag måste tänka till vad detta innebär. Stefan som jag mött på Credo i debatter är tydligen kristen på sitt sätt och dessutom katolik. Det är bara under ett års tid, som jag läst hans inlägg och upptäckt hans kunnighet. Jag är glad över att jag fick löfte att citera hans svar till mig angående egyptiernas plågor. Jag återkommer till

"Du skall inga andra gudar hava….." Herren är Gud. Dessutom min Herre och min Gud.

 

En fyndig titel på en doktorsavhandning om unga personers inställning till bibeln är:

"Bibeln på mina egna villkor……."

I den avhandlingen om attitydförändringar till bibeln sen NT 81 kom ut, visar det sig, att tron kommer av vilken undervisning de unga fått eller brist på undervisning. Eller i vilket sammanhang de vuxit upp, vilka de lyssna på…..

"Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." Är inte detta ett faktum? Om då prästerna eller pastorerna inte tror på urkunden, hur skall då lyssnarna reagera? Det är så inne att ifrågasätta eller avfärda som sagor och myter.

 

I min ungdom använde pingstvännerna bekännelsen, att de var frälsta. Det grundar sig på bibelns undervisning.

"Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig och genom munnens bekännelse bliver man frälst" ( Rom 10: 9-10  1917 års öv.s.)

 

Så kom ifrågasättandet. Han är väl inte bättre än nån annan?  Nej, men han eller hon skulle inte bekänna hur bra de var utan bara, att Jesus är Herre och har uppstått från de döda. Den tron gör skillnad.

 

Jag skulle bekänna mig som kristen. Då kom ett annat ifrågasättande: "Va´ då kristen? Är vi hedningar då?"

Senare i livet prövade jag, att använda ordet "troende" om en vän. Det gick också att ifrågasätta. "Va´ då troende? Jag tror väl också".

Det är känsligt att inkludera eller exkludera.

 

Så nu är jag kristen på mitt sätt precis som jag är Gunnel på mitt sätt. Jag klarar inte av att vara någon annan. Och det kan vara jobbigt nog.

Det var i Antiokia, som man började kalla lärjungarna för kristna – dom som följde "den vägen".

Varför får inte var och en tro som han vill? Varför lägger jag mig i och försöker rätta till? Varför är jag så frustrerad över att kristendomen som religion skall monteras ner bit för bit?

Ja, det undrar jag och frågar och frågar. Många gånger blir jag missuppfattad i debatter på nätet.  Många gånger får jag svar på mina frågor.

Jag kan inte se, att Herren Gud förändrats i Gamla Testamentet. Jag kan inte fatta Eva Mobergs litterära beskrivning eller Jonas Gardells. Det kan bero på att jag utgår från att Herren för en kamp mot det onda, mörkret och döden. Och segrar när han lider.

 

Så till kampen mot andra gudar. Stefan Herczfeld har beskrivit detta för mig och jag har fått hans tillåtelse att återge svaret.  Det finns att läsa mer om i Göran Larssons bok: "Uttåget- Andra Moseboken".

 

 

Först gäller det vad som står om plågorna i Egypten.

En observation är att det är första gången i bibeln som det står om att ett hjärta skall förhärdas. Det är Faraos hjärta som skall bli hårt. Låt oss se hur…

 

Han är kung, och har kontakt med gudarna. han har makten och kontrollen. Det är han som anger målen. Prästerna och tjänarna är till för honom och hans ambitioner. Det systematiska ligger i att han inte är imponerad av Moses och Aron, något som de på förhand hade räknat ut, och som Gud hade besvarat med att det var han, Herren, som skulle agera. I början kunde de egyptiska prästerna lika mycket, t.ex. att förvandla en käpp till en orm. Så småningom vek de sig och erkände övermakten. Farao var villig att förhandla när plågan var över honom, men så snart den var slut ville han återgå till det normala, dvs. att själv ha kontrollen. Liknar det inte oss litet till mans även i dag? Är vi ödmjuka först när vi inte kan annat? Återgår vi till vårt gamla jag så snart saker lugnat ner sig? Farao försökte i varje läge att förhandla, och att själv ställa villkor och begränsningar. Varje eftergift var en förlust. Sett ur Moses, Arons och Israeliternas synvinkel var frågan varför de måste gå igenom plågorna, och om det var Moses fel att Faraos krav bara blev hårdare, och till slut omöjliga att uppfylla. Även detta liknar oss. Vi hamnar i situationer där vi bara ser elände, och inte förmår se till hoppet.

 

Så till tecknen: De var i tur och ordning att Moses stav blev en orm, och att trollkarlarnas stavar också blev det, varefter Arons stav/orm åt upp de andra. Sannolikt är det en felöversättning, och Arons stav blev en krokodil, men vi kan låta det vara så länge (den hebreiska texten använder olika ord för ”ormarna” jfr Hes. 29:3, 32:2 där samma ord översats annorlunda). Krokodilen var den egyptiske guden Suchos eller Subek som avbildas med ett krokodilhuvud. Han var Nilens härskare och en populär skyddsgud. Ormen är guden Apofis. Han finns ofta med som symbol på Faraos huvudbonad eller stav.

 

Första plågan. Nilen blir blod. Det händer om det regnar kraftigt söderöver. Dödsguden Osiris (en av de högsta), är härskare över Nilen, och floden är bostad åt många gudar t.ex. för fruktbarhet.

 

Andra plågan. Grodor. Naturligt om floden är fylld av sand. Gudinnan Hekt, som var ”barnmorska”.

 

Tredje plågan. Myggor. Naturligt om det ligger en massa döda grodor längs stränderna. Flera gudar. Seth vedersakaren, Magikerna hänvisar med ”Guds finger” till Thot, månguden, men också till Horus och Apofis-ormen. Det hela anspelar på populära egyptiska myt-berättelser med många inblandade.

 

Fjärde plågan. Flugor. Naturligt om det ligger en massa döda grodor längs stränderna. Flugan är ett dödens djur.

 

Femte plågan. Boskapspest. Naturligt efter flugorna. Förmodligen Hathor och Apis. Solgudinnan och fruktbarhetsguden. (Ko respektive tjur i bilderna).

 

Sjätte plågan. Bölder. Naturligt att sjukdomen går även på människan. Prästerna drabbas, så nu kan de inte längre offra eftersom de är orena. Gudarna är avskurna.

 

Sjunde plågan. Hagel. Kan förekomma även i Egypten. Den riktas mot skördeguden Min.

 

Åttonde plågan. Gräshoppor. Känt fenomen i Nordafrika. Beskrivningen  talar närmast om Mins död, möjligen tillsammans med ett antal hjälpgudar.

 

Nionde plågan. Mörker. Kan inträffa om ökenvinden blåser in sand. Anspelar på solguden, den högste guden Ra eller Re, som FaRAo ansågs vara en inkarnation av.

 

Plågorna kan läsas som tre gånger tre. Natur – djur – människa upprepat tre gånger. Det kommer hela tiden närmare Farao själv. Första omgången är obehaglig, andra omgången gör ont, tredje hotar livet.

 

Den tionde plågan, att allt förstfött dör, är ett sätt att säga att alla släkter upphör, eftersom de går vidare främst genom det förstfödda av hankön. Det är som att säga att allt i Egypten tar slut. Alla traditioner – alt. Herren är Gud över livet och dess fortbestånd.

 

Den riktiga punkten sätts emellertid då armén fastnar och drunknar när de jagar efter Israel. Herren är Gud även över döden. Han segrar till slit, precis som han sagt från början till Moses och Aron.

 

Det här ligger förmodligen nära det sätt som Israeliterna förstod det. Det var inte bara en kamp emot Farao, utan även mot andra gudar, eller mot onda andar. Det förefaller inte som om de vid den tiden gjorde så stor skillnad…

 

Stefan Herczfeld

 

"När jag som ung teolog lämnade universitetet, hade jag under föreläsningarna över Gamla testamentets texter fått lära mig, att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten….. Jag hade lärt mig skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar….Jag hade hört om den förste och andre Jesaja…Man hade sagt mig, hur man kunde skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från "Jesu lära"…."

 

Så börjar förordet till boken "Ljus över korset" av Wilhelm Busch. Den var utgiven år 1959 på EFS förlag. Orginalets titel: "Spuren zum Kreuz"

 

Hur gick det då för denne teolog efter en föreläsning över Israels folks vandring genom öknen? Jo, enligt honom själv kände han sig nöjd.

"Jag var övertygad om att jag talat helt bra."

Efteråt kom en gammal man och hälsade och berättade vad det står i hans bibel, som teologen hoppat över helt:

"De drucko ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus." Om det har ni inte sagt något i kväll!"

1 Korintierbrevet 10:4

 

Detta blev upptakten till att den unge prästen började studera bibeln på ett annat sätt och hittade sambandet mellan Jesu lära om sig själv i Nya testamentet och berättelserna i Gamla testamentet. I min hemsida http://www. brefvet.com har jag berättat mera om min personliga upplevelse av Klippan Kristus och detta foto.

 

 

En och annan undrar varför jag hänvisar till Jonas Gardells bok: "Om Gud". Det är just därför att där finns ett koncentrat av teologiska uppfattningar, som inte delas av övriga kristna. Den konservativa, klassiska bibeltolkningen är att bibeltext förklarar bibeltext. Sen är det helt OK att kunna så mycket om mytologi, som Jonas Gardell kan.

 

Det kallar inte jag för teologi och inte för exegetik. Men det är bra att få veta hur andra tänker.

Det är samma JAG ÄR DEN JAG ÄR i Gamla testamentet som i Jesus Kristus i Nya testamentets texter.

Min stora sorg är alla tomma kyrkbänkar. Mose fick i uppdrag av Herren Gud att gå till farao med en begäran.

"Släpp min son så att han kan fira gudstjänst åt mig!"

Ändå visste Herren att kungen i Egypten inte skulle gå med på det. Inte ens när han fick känna på Herrens mäktiga hand genom tecken och under skulle kungen böja sig. Det blev en kraftmätning mellan Herren Gud och Egyptens alla olika gudar. Senare kom budet till Israels folk, att de inte skulle ha någon annan Gud än just "JAG ÄR den jag är", som lett dem ut ur fångenskapen och lovat dem en framtid.

 

Dessa bibelns texter kan misstolkas eller rent av förvrängas. En lära är förutbestämmelsen, att Herren skulle ha bestämt den ene till räddning och den andre till fördärv.  Det är ju enkelt att slippa sitt eget ansvar på så sätt. Helt enkelt fokusera på denne grymme, krigiske  Gud och slippa se räddningen genom tro, som han förberett, innan jordens grund var lagd.

 

Min stora frustration sen jag blev pensionär är teologin. Jag mådde mycket bättre innan jag visste något om teologi utan bara läste bibeln innantill och hoppade över allt jag inte förstår. Eller frågade och frågade…. Nu är jag tjatigare än någonsin kanske vissa tycker. Själv tycker jag, att jag fått en viss struktur på andras övermåttan höga kunskap.

 

Himmelriket tillhör barnen. Om vi inte blir som barn, så kan vi inte ta emot detta himmelrike.