Skrivet av: Gunnel | 23 januari, 2010

Kristen på mitt sätt

I min ålder har jag ett perspektiv på både 50 och 60 år. Det beror på vad det gäller. Grannarna gick till stora kyrkan på söndagarna till gudstjänst och vi i min familj till Missionskyrkan, om där fanns gudstjänst den söndagen. Andra grannar gick inte alls och firade gudstjänst. Etiketternas namn varierade beroende på vem som satte dom. Ordet ateist var främmande men inte frireligiös eller separatist. Ingen kunde heller förklara innebörden av de olika förhållningssätten till tro och kyrkgång.
 
"Jag är kristen men inte på ditt sätt," sa en av mina vänner för ett tag sen. Jag måste tänka till vad detta innebär. Stefan som jag mött på Credo i debatter är tydligen kristen på sitt sätt och dessutom katolik. Det är bara under ett års tid, som jag läst hans inlägg och upptäckt hans kunnighet. Jag är glad över att jag fick löfte att citera hans svar till mig angående egyptiernas plågor. Jag återkommer till
"Du skall inga andra gudar hava….." Herren är Gud. Dessutom min Herre och min Gud.
 
En fyndig titel på en doktorsavhandning om unga personers inställning till bibeln är:
"Bibeln på mina egna villkor……."
I den avhandlingen om attitydförändringar till bibeln sen NT 81 kom ut, visar det sig, att tron kommer av vilken undervisning de unga fått eller brist på undervisning. Eller i vilket sammanhang de vuxit upp, vilka de lyssna på…..
"Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." Är inte detta ett faktum? Om då prästerna eller pastorerna inte tror på urkunden, hur skall då lyssnarna reagera? Det är så inne att ifrågasätta eller avfärda som sagor och myter.
 
I min ungdom använde pingstvännerna bekännelsen, att de var frälsta. Det grundar sig på bibelns undervisning.
"Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig och genom munnens bekännelse bliver man frälst" ( Rom 10: 9-10  1917 års öv.s.)
 
Så kom ifrågasättandet. Han är väl inte bättre än nån annan?  Nej, men han eller hon skulle inte bekänna hur bra de var utan bara, att Jesus är Herre och har uppstått från de döda. Den tron gör skillnad.
 
Jag skulle bekänna mig som kristen. Då kom ett annat ifrågasättande: "Va´ då kristen? Är vi hedningar då?"
Senare i livet prövade jag, att använda ordet "troende" om en vän. Det gick också att ifrågasätta. "Va´ då troende? Jag tror väl också".
Det är känsligt att inkludera eller exkludera.
 
Så nu är jag kristen på mitt sätt precis som jag är Gunnel på mitt sätt. Jag klarar inte av att vara någon annan. Och det kan vara jobbigt nog.
Det var i Antiokia, som man började kalla lärjungarna för kristna – dom som följde "den vägen".

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: