Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.
Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…
Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?
En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.
Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.
Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.
Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!
Det gäller att hänga med till år 1950. Då var jag 14 år men inte 15 och mötte en revystjärna, som blivit frälst. Caroline Christensen var bjuden till ett sommarläger på Lakenäs – ett privatställe plus en ungdomsgård av den kände ägaren HC Carlsson.
Samtidigt var det tältmöten i Tibro med Frank Mangs som talare. I lägrets kvällsmöte hade tydligen jag vågat vittna och blev ombedd och följa med på tältmötet i Tibro och vittna där också.
Problem blev bara, att jag frågade Gud om vad jag skulle säga. Det fanns bara allvar i detta och gick inte hem hos revystjärnan. Hon kom till Vänersborgs Missionskyrkas tältmöten senare som solist och fick i uppdrag att tala mig tillrätta. Det blev snopet minst sagt. För mig var ju det så stort, att få träffa henne igen! Tänk, en revystjärna som blivit frälst och som lämnar en sådan värld som kändis!
Håll med om att Caroline Christensen sjunger så orden hörs! Fortfarande i min 90 års ålder tycker en del, att det är påträngande, att jag skriver eller pratar om Gud. Hennes råd hade varit och jag skulle prata mindre om Gud.
Annars blev det så tröttsamt att höra…
Jo, jag är väl medveten om att det sällan passar att prata om Israels Gud.
Äntligen är det morgon! Hur skall jag klara dagen? Och nästa?
”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Och idag hjälper HERREN!”
Fortfarande kan jag skanna och lura den förvalda mallen av misstag. Där är så smal spalt. Den första mallen jag valt var lite bredare. Sätter jag in ett foto först får textraden anpassa sig. En får ge upp mer och mer av det, som fanns av kunskap förut…
Kvar är minnet av år 1957. Då var hela min planerade framtid slagen i spillror. Kvar var en okänd äng framför mig i ett okänt område med en upptrampad stig. Kvar efter någon samling, som varit tidigare fanns en ensam talarstol. Det högg tag i mig den gången, när jag såg den:
”Tänk, att få berätta om Jesus!”
Där är vi nu! Männen som fanns i närheten på hemvärnsövning finns inte längre. Ingen ropar varnande längre, att det var stor fara att gå där över ett skjutfält!
”Kvinnan skall tiga i församlingen!”
Jag älskar vad Paulus skrivet och kan gå hans ärende ännu med hans brev om hur det är att vara i Kristus.
”I Kristus är det som vi rör oss och är till.”
P.S.
Den 15:e juni 2025
Ibland lovar jag att återkomma senare på natten, då jag skrivit nattetid. Sen kommer min morgontid 4.30. Då har jag glömt mitt löfte. Då är det en ny dag.
Idag har jag missat soluppgången! I natt har jag inte skrivit något. Min dag börjar med att lära ur en app med Svenska Kärnbibeln – bara den som är ”en kvart”. Det blir ingen bibelkunskap av så lite läsning! ”Bibeln tar ett helt liv att läsa,” påstod Sven Ahdrian en gång, läkare och pastor. Han var visst fem år, när han fick sin första bibel. Det var visst lite för tidigt enligt honom…
Nåväl. I morse fick jag se detta som skiljer Svenska Folkbibeln från B2000 – stavning av ett av Guds namn: Herre med stort eller lite h. I 1917 års översättning är det konsekvent HERREN. Så nu idag upptäckte jag att Svenska Kärnbibeln har ”Herren” på ett ställe för Jahve…
Husargatan taget från hörnet av Pilgatan/Husargatan
Min moster berättade om läkarens besök hos min mormor. Hon hade fått så svår värk i en axel. Han hittade inget fel och hon konstaterade bara, att dö´n skall på nôt ställe börja. Så är det för mig nu fast i vänster höft. Så nu är det bråttom!
Jag tänker berätta om ”Mosters” den så kallade moster, som hade ett café, där missbrukare hade en hemvist i Haga. Nej, mer än så behöver jag inte skriva, än jag skrivit förut, att det var gott om ”knarkarkvartar” i Haga. Då blev Mosters ett centrum för kontakter.
Det finns något som heter tystnadsplikt. För vem? Är det för barnens skull? Är det för samhällets skull? För vems skull är det? Är det för min egen skull, att jag har tystnadsplikt, som längtat efter barn hela mitt liv! Invandrarkvinnor frågar mig alltid först hur många barn jag har. Har jag tystnadsplikt då?
Två av alla ”mina barn” har jag hittat på nätet. En dag skrev den ena på Facebook, att jag är den enda i hennes liv, som träffat alla tre syskonen. Storasyster hade dött, som jag sökte upp tillsammans med mamman i början av 70-talet. Nej, jag tänker inte tiga och gömma mig under någon så kallad tystnadsplikt! Vem var det som fick bära lidandet av fädernas svek och mammornas missbruk om inte barnen?
”…is on its way.” Så står det att läsa i ett E-postmeddelande. Det gällde en bok med sammanfattningar under tio år på Facebook på det jag bjudit på av bilder och text.
Jessica Netterbladt (red) är inte anonym och har inte tystnadsplikt. Hon satte upp en lapp på en anslagstavla en gång och frågade om någon ville berätta. Senare efter en dokumentärfilm ”MonaLisa Story” kunde hon fortsätta ett projekt på Hinsebergs kvinnofängelse tillsammans med de, som ville berätta. De som var mammor fick berätta om längtan efter sina barn.
Eller var det mer längtan efter narkotika?
Det är dags att fråga ”mina barn” nu om deras längtan efter mamma. ”Mina barn” är som sig bör över 60 år gamla…
Jag älskar dem lika mycket som riktiga mammor älskar sina barn.
Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.
Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:
Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.
Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…
Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.
”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”
Här fortsätter min berättelse av rivningen av min arbetsplats. Den sammanföll med mina ryggproblem, som ledde till hel sjukpension. I min förtvivlan följde jag rivningen och var bara 52 år gammal! Var fanns Gud i all min energi och vilja att arbeta? Vart hade min kallelse tagit vägen?
Här syns bara karmen över dörren på Pilgatan. Där innanför var ett mottagningsrum och en telefon med eget nummet till mig och ”Ungdomsmissionen”. Greta – husmor – hade aldrig haft eget telefonnummer men tagit emot väldigt många behövande för att få kläder. Mottagningen för matservering var på hörnet till Husargatan.
Kontoret för arbete med tidningen ”Din nästa” låg ovanför. Mitt fönster var mitt emot Pilgatan, där det brunnit och revs först bland de gamla husen. En dag när det ringde på ”mitt” nummer ville en så kallad fostermamma ha hjälp att be en bön till Gud. Den unga tjej hon försökte hjälpa hade försvunnit. Jag lovade be och samtalet var slut.
Kan en göra mer än att be? Jo, efter en stund tittade jag ut genom fönstret och får se tjejen komma springande på andra sidan och in i en port. Skulle jag gå ut och jaga? Nej, jag ringde upp ”mamman” och berättade och fick veta hur och var jag skulle fråga efter tjejen. Haga hade många rivningskontrakt och billiga lägenheter på kort kontraktstid. Det var många så kallade knarkarkvartar. Så jag ringde på den adress jag fått och fick uträtta mitt ärende genom brevinkastet i dörren:
”Kom upp till mig, N, ”Mamma” har ringt!” Så enkelt var det den gången att hjälpa.
Vilket bibelstudium fick jag innan jag började min tjänstgörning? Jo, det var en erfaren kvinna från Stadsmissionen, som läste ur Jeremina kapitel 1 och vers 10, som jag minns. Där har jag hela hennes undervisning i koncentrat i förhållande.
4 : 2.
Vi fick läsa boken: ”Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth. STÄNGDA DÖRRAR : OM MEDMÄNSKLIGHET OCH KRIMINALVÅRD [Krook, Caroline ; Lyckhage, Christa-Maria ; Lyckhage, Knuth]”. Slut citat från Google
Christa- Maria Lyckhage berättade om unga människor, som brutits ner fort men att det var svårare att upprätta. Det var fråga om att bli besökare på fängelser. Min bild som huvud för bloggen ”Gunnels plats i rymden” är tagen med ryggen åt Hinsebergs Kvinnofängelse, där vi gjorde flera besök från Räddningsmissionen under åren. För min del betyder bilden att komma ut i frihet och lämna det som varit traumatiskt tidigare i livet. Hela Jeremia bok är aktuell än idag i vårt samhälle. Och Nehemja med möjligheten bekänna synden och att börja om från början med omvändelse till Guds ord.
Så föll hennes ord som tack för igår: ”Roligt med en nostalgitripp i Haga”. För min del tog jag fram en mapp med bilder av rivningen av stadsdelen Haga i Göteborg – min arbetsplats på Räddningsmissionen och deras hem som nygifta och vaktmästare. Vi har så olika referensram från olika tider.
Där får min berättelse börja idag på hörnet Pilgatan – Husargatan. Där hade det brunnit samtidigt som Ungdomsmissionen KÄLLAN bjöd in unga från gatan till en stund av gemenskap mellan kl 21 och 24 varje fredagskväll. En sådan kväll började det brinna mittemot på Pilgatan. Så småningom kom grävskopan – före sin tid, då hela Haga mer eller mindre revs.
Längre in på Pilgatan kan vi se åt vänster med Skansen Kronan i blickfältet. Här fanns rivningsfastigheter med låga hyror men med hyresgäster som bott i Haga det mesta av sitt liv och de år, som jag fotograferade på 70- och 80-talet.
Jag mår väldigt bra så länge jag har någon att berätta för. Innan mina gäster kom igår, så hann jag tänka ut vad som är viktigast att få med till ett eventuellt äldreboende. Ja, det är kökssoffan hemifrån, som min far och hans farfar gjort. En gång under skoltiden skrev han sin uppsats om ”Min farfar”. Väl att jag gömt en kopia! Vi gick igenom vilka möbler min far ritat först och det var enkla köksmöbler på 20-talet.
Den här bilden kallar jag för ”Sista Lasset”. Jim till vänster var vaktmästare på Räddningsmissionen och Ove Larsson föreståndare den sista perioden i Haga. De hittade en gammal dragkärra i ett uthus och är på väg över Hagaplan till nya lokaler på Vasagatan. För mig var detta skarven mellan halvtidsjobb och hel sjukpension. Rivningen av Haga sammanföll med mina dystra tankar att vara tvungen att ge upp – att inte kunna arbeta, att inte duga till något.
Så kom dagen som rivningsfirman meddelat på förfrågan. Jag var som det heter på fint språk ”mentalt förberedd” och stod där med mitt stativ till kameran. Där gällde det att inte darra på handen, när ögonblicket kom! Huset som varit vår arbetsplats och tillflykt för så många revs ner.
Innan dess i början av min tjänst hade jag fått ett mycket bra bibelstudium från Jeremia-boken om att riva ned och bygga upp. Det skriver jag om en annan gång. Än fanns min hembygd kvar med sin Missionskyrka. Än var inte den också riven och jag hyrde ”i tornet” och fick vara med skolbarnen i byn.
De fick se hur de gamle hade det förr på olika sätt! Året var 1987.
Ett barnbarns barn till David, snickaren och ”basen” på en liten möbelfabrik, sover över hos hans mammas faster Gunnel – lycklig ägare av soffan..
Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.
Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:
”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.
Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:
”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”
En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.
Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.
”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!
Jag älskar Nehemja och snart Esra också!
…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…
Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!
Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…
”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.
Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:
”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”
Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…
Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:
”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”
Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!
Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…
P.S. 25 05 20
När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.
Du letar efter mig som efter en loppa i en höstack!
Och det är mitt långa livs trygghet. HERREN slutar inte att leta efter mig. Han frågar efter mig också precis som han började fråga efter första människan:
Var är du? Var gömmer du dig bland lustgårdens träd?
Som tonåring sökte jag tröst i mitt lilla Nya Testamentet men fick bara veta, att jag inte lyssnade och inte böjde mig för en tillrättavisning. Där började mitt förhållande till en personlig Gud, som visste allt hur skoldagen varit och hur ledsen jag blivit över en lärares tillrättavisning/utskällning inför hela klassen.
”Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.” Nehemja 2:17 b
Där är vi nu i Sverige, att tillståndet är som på Nehemjas tid. Kristendomen är nedriven och portarna uppbrända. Vi blev invaderade av andra folks gudar och övergav tron på EN Gud. Det skulle inte vara Kristendomsundervisning längre utan Religionskunskap – lika undervisning i de andra religionerna. Min minnesbild är efter år 1950…
”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta hånade och föraktade de oss och sa: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja 2:19
Det finns motståndare idag också till en uppbyggnad av bibelns budskap om EN Gud och hans son Jesus Kristus och den helige Anden. Det finns olika tolkningar. Det finns ett upprepat: ”Vi tycker olika!”
Både Judendomen och Kristendomen tolkar uttåget ur Egypten som frälsning undan träldom ut i frihet. ”Och Israels barn gingo på torr mark mitt genom havet, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och vänster om dem.” 2 Mos 14:22 (1917 års öv.s) Detta upprepas i vers 29 och 30 med tillägget ”Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.”
Det finns en skiljemur mellan det som tillhör Gud och andra gudar. Den kan rivas ned av fiender. Den kan byggas upp igen av det folk, som är hans och kallade vid namn. Där är vi nu med en brokig skara av bekännande kristna, som vill vara med och bygga upp det som tillhör kyrkan/församlingen – ett tempel och en skyddande mur runt hans undervisning. Guds ord är givet till alla. Han har makt att vaka över det, som är ORDET från Gud genom Jesus Kristus.
” Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke och tjäna sin Herre.” Nehemja 3:5
Min bibelsyn numera är att det är nåd och inget annat att få vara med och bygga upp en raserad Kristendom. HERREN vill ha en plats i Sverige också som är hans tempel, där han får möte sitt folk bland oss. Det gäller att ha med sitt namn i Livets bok.
”Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit ditt bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.” Nehemja kap 1:7
Det är en bra början med omvändelse till Gud. Det är viktigt med en daglig omvändelse.
Läser den lilla boken igen av Jonas Dagson. Hack 1
”Nehemja ger en modell för bibelläsning”
Precis så! Det var bibellärarens undervisning i slutet av 60-talet. Detta har jag redan berättat om i en tidigare blogg. I brist på respons valde jag ett barnbarn till bibelläraren Eric Nilsson, Näsåker, för att få berätta hur han kopplade bibeltexten av Nehemja-boken till vår situation.
Precis så! Tiden har gått sen jag försökte börja på denna blogg-post. Jag följer vissa inlägg på före detta Facebook. Numera META. Det är mer och mer synkronisering på gott och ont.
I slutet av århundradet både år 1998 och 1999 fick vi två nya bibelöversättningar: Svenska Folkbibeln och B2000. Det var obegripligt för mig varför de kom samtidigt. Inte nog med detta utan dessutom alla förord till teologi som klassisk, konservativ, fundamentalistisk, liberal, feministisk, queer, pentekostal…
Alla håller på sitt och jag hittar på en egen variant: rotbaserad. (Om roten är helig blir grenarna heliga)
Vill alla ha förändring och väckelse utan omvändelse? Det undrar jag och fortsätter att älska Nehemja. Han tillhör mig men jag tillhör inte honom.
Jag har en ”app” till Svenska Kärnbibeln, som är minsta möjliga bibelläsning varje dag (en kvart) men så bra! (Med tillåtelse att citera. Tack Jonas Bergsten)
Idag är det Psaltaren 51
”Ps 51
Psalm 51 – Ge mig ett nytt hjärta!
Psalmen är en bön om förlåtelse. Bakgrunden är hur David har begått äktenskapsbrott med Batsheva (Batseba) och även beordrat hennes man Urias död. David inser att hans synd inte bara är mot andra människor utan först och främst Gud själv. Psalmen hör på många sätt ihop med Ps 32 som kan ha varit skriven efter denna bön och bekännelse för att visa på Guds stora nåd och lärdomar från denna händelse.
Citeras: Vers 6 citeras av Paulus i Rom 3:4
Författare: David
Struktur: Psalmen är formad som en kiasm med två huvudstycken:
Del 1 A Utplåna mina överträdelser, vers 3 B Tvätta mig – rena mig, vers 4 C Jag vet, vers 5 D Jag har syndat, vers 6a E Du är rättfärdig, vers 6b D´ … i synd, vers 7 C´ … så jag förstår, vers 8 B´ Rena mig – tvätta mig, vers 9 A´ Utplåna min skuld, vers 10-11
Del 2 A Rent hjärta – ståndaktig ande, vers 12 B Förkasta inte – ta inte, vers 13 C Din frälsning, vers 14 D Jag ska undervisa om dina vägar, vers 15 C´ … min frälsnings Gud, vers 16 B´ Inte behag, inte tillfredställelse, vers 18 A´ Bruten ande – krossat hjärta, vers 19
Det går också att se ett linjärt mönster: 1. Bön om nåd, vers 3-4 2. Bekännelse, vers 5-8 3. Vädjan, vers 9-14 4. Löfte, vers 15-17 5. Avslutande ord, vers 18-19 6. Bön för Sion, vers 20-211Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]
En psalm [sång ackompanjerad på strängar]. Av David, 2när profeten Natan kommer till honom efter att han gått in (kommit) till Batsheva (Batseba).
[Samma hebreiska ord används för hur Natan ”kom” till David och hur David ”kom” till Batseba.]
Del 1 3Var mig nådig (visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek) för din stora barmhärtighets (medkännande nåds) skull, utplåna (radera, omintetgör) mina överträdelser (rebelliska handlingar).
[Här vädjar David till Gud om nåd med tre av de fem ord för nåd som finns i hebreiskan. De hebreiska orden för nådig, nåd och barmhärtighet är chen, chesed och rachamim. Psalmisten inser att inget annat än Guds nåd kan rädda honom ur den situation som han själv har försatt sig i.]
4Gång på gång, tvätta mig (gör mig helt ren) från min skuld (synd och dess konsekvens – singular) från min synd [singular], rena mig. [Jes 1:16]
[Denna vers börjar med verbet herev som betyder öka och göra något upprepade gånger. Sedan följer fyra ord som alla har en ändelse i första person singular – jag/mig. På hebreiska: kabisini meaoni vmechatati tahreni. Denna vers är ett exempel på vokalrim (assonans). Versen är också en mindre kiasm som ingår i en större kiasm. På samma sätt som tre olika ord för nåd användes i vers 3, används tre olika ord för synd i vers 3-4. Orden överträdelser, skuld och synd är hebreiska pesha, avon och chattat. Samma ord finns i 2 Mos 34:7 där Gud förlåter.]
5För jag är väl medveten om mina överträdelser (rebelliska handlingar) och min synd är alltid inför mig.
6Mot dig (Gud), enbart mot dig, har jag syndat och gjort det som är ont i dina ögon.
Du är rättfärdig när du talar och du är rättvis när du dömer. [Detta är centrum i den första delen – Gud är rättfärdig och rättvis.]
7Se, jag är född i skuld (synd och dess konsekvens – singular) och i synd föddes jag av min mor.
[Psalmistens poäng är att han har varit en syndare ända sedan han föddes. Det är vad första raden i vers 5 säger, sedan ger han extra tyngd åt det när han går tillbaka ända till befruktningen. Det är ett typiskt litterärt sätt i hebreisk poesi där den andra raden antingen ger en motsats eller förstärker den första raden. Här förstärker den första raden att han är en syndare. I kontext av hela psalmen så är David tydlig med att psalmen handlar om hans otrohetsaffär med Batsheva och den skuld han känner, se vers 2. Det är hans skuld: ”Tvätta mig ren från min skuld, rena mig från min synd, för jag känner mina överträdelser och min synd är alltid inför mig.” Även om versen har använts (ur sitt sammanhang) för att säga att all sexualitet är syndig, så stämmer ju inte det med Bibelns helhetssyn på detta där det är något gott i ett äktenskap.]
8Se, sanning i det innersta är din önskan, det som behagar dig, gör mig därför sådan att jag förstår vishet i mitt innersta, i djupet av min varelse.
9Rena mig med isop så att jag blir ren [jag var som en spetälsk], tvätta mig, så att jag blir vitare än snö. [Jes 1:18] [Samma ord för att ”tvätta” återkommer här, se vers 4.]
10Låt mig höra fröjd och glädje, så att benen som du har krossat (tillintetgjort) kan bli glada igen. [Benen används symboliskt för människans innersta.]
11Göm ditt ansikte från mina synder och utplåna (radera, omintetgör) all min skuld (alla mina synder och dess konsekvenser) [plural].
Del 2 12Skapa [1 Mos 1:1] ett rent hjärta i mig, Gud (Elohim), och förnya en ståndaktig (upprätt, stark) ande i mig. [Gör min ande motståndskraftig mot synd.]
13Förkasta mig inte från ditt ansikte och ta inte din helige Ande ifrån mig.
14Låt mig få tillbaka glädjen över din frälsning och låt villighetens ande upprätthålla mig. [Hebr. roach nadiv kan också ha betydelsen av en generös/ädel inställning.]
15Då ska jag undervisa överträdarna dina vägar och syndarna ska återvända till dig. [Central vers – jag ska undervisa dina vägar.]
16Rädda (ryck bort) mig från blodskuld Gud (Elohim), min frälsnings Gud (Elohim), så ska min tunga sjunga om (höja gälla jubelrop i triumferande glädje över) din rättfärdighet. 17Herre (Adonai) öppna du mina läppar och min mun ska berätta (förkunna) ditt lov.
18Du har inte behag till offer, annars skulle jag ge dig det; du finner ingen tillfredsställelse i brännoffer. [Hos 6:6]
19Ett offer till Gud (Elohim) är en brusten ande, ett brustet och krossat (tillintetgjort) [ångerfullt] hjärta, o Gud (Elohim), det ska du inte förakta (ringakta, avvisa).
20Gör gott i din nåd (villkorad nåd – hebr. ratson) över Sion [tempelberget i Jerusalem], bygg upp Jerusalems murar. 21Då ska du njuta av rättfärdiga offer, av brännoffer och heloffer, då ska man offra oxar på ditt altare.” Slut citat
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.