Kategori: Vägen valde mig

Torsdag i stilla veckan

I min släktforskning när det gäller ”syskon i tron”, så finns en piga, som hette Beata Torpenberg. Hon hade skänkt den stora tavlan, som fanns i lilla salen i ”min” Missionskyrka. Detta fick jag veta av en minnesgod gammal dam, när församlingen dött ut och kyrkan skulle rivas. Det är inte modernt längre med så stora reproduktioner inom glas och ram. Konstnären hade nog aldrig varit i Getsemane heller på riktigt. Där var en berghylla men inga olivträd – ingen trädgård. Jesus böjer knä vid detta hårda berg och ropar till sin far i himmelen. Det kunde jag gissa mig till. Det var tonårstidens Getsemane, som etsade sig fast. Det var också en påsk särskilt, då texterna om Jesu kamp etsade sig fast. Biskop Manfred Björkquist läste på eftermiddagen i radioandakten ur Jesus lidandets historia.
Så bra har jag haft det förutom alla sångerna om Jesus och hans försoningsgärning!

Vår tid stressar ihjäl oss med snuttifiering och upprepning. Men OK ”Så stor är vår Gud och alla skall se…” har fastnat och ljuder inom mig hemma också. Det heter visst generationsväxling och olika smak. Om jag fick önska en församlingssång med många verser och rikt med hänvisningar till bibeln så skulle det bli…

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…”

Så gammal är jag. Den skrevs bara 10 år innan jag föddes och varje påskdag sjöng vi under min barn och ungdomstid:
”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod…”
men det var visst i Missionskyrkan. Den kunde ingen i Smyrnaförsamlingen häromdagen.

(Halleluja eller håhåjaja. Det är ett frikyrkoskämt till min nackdel.)

Getsemane

Min familj – min släkt

Det är tisdag i stilla veckan. Det är dags att ge hänvisningar tycker nog jag. Någon kanske tycker, att jag är slarvig i mina uttryck. Ja, så öppnar jag nättidningen Dagen och ser hur en familj borde vara inom frikyrkligheten. Det är inte farligt att samtala om hur fel det varit och hur bra det skulle kunna vara. Jag länkar till artikeln och debatten om frikyrkans fel och brister.

Min släkt och familj bröt sig ur Svenska Kyrkan i den stora väckelsen med början på profeter, som gick i gårdarna och predikade omvändelse. Äldsta uppgiften i brevväxling är från 1820-talet.

Efter detta fortsätter valet att vara fritt med stark känsla för frihet att välja samfund eller inte. Förr i min ungdom hette det bibellärare det som nu heter teologer. Det kunde röra sig om vilken bibellära man valde – vilken tolkningstradition det vill säga objektiv eller subjektiv försoningslära. Däremellan sattes ett staket. Låset byttet ut så att villoläran inte kom in i den rätta församlingen.

Det är tisdag i stilla veckan. Vägen mot korset gick stamfadern Abraham med sin son upp mot Moria berg. Det var ett innerligt förhållande mellan far och son – tillitsfullt. Denna sista sträcka uppför berget måste de två vara ensamma. Ingen annan fick följa med. Där kommer de små viktiga orden:

1 Mos 22:5
Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.”

Jämför detta med sista sträckan i Getsemane för Jesus, när inte ens de närmaste fick vara med honom. Far och son hade ett innerligt förhållande och måste vara ensamma.

”Sedan kommer vi tillbaka till er!”

Var mitt uttryck slarvigt i förra rubriken, att Jesus blev skild? Allt hör ihop och Jesus hänvisade ofta till Gamla Testamentets texter. Efter sin uppståndelse gick han igenom detta blodiga offer, som måste ske enligt vad profeterna sagt!
Då går det att se, att Josef måste bli skild från sin far för att gå till bröderna och se hur de hade det. 1 Mos kap. 37:13

Då går det att se också senare i tiden, att den yngste som ingen räknade med och bara var en herde som vaktade får måste bli skild från sin far under en period. David måste gå för att se hur hans bröder hade det och där ta itu med hädaren under 40 dygn!
1 Sam kap 17
Precis som Jesus måste ta itu med Djävulen under 40 dagar i öknen.

Och bibeln summerar att herden och lammet är den samme!
Upp 7:17
Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla tårar från deras ögon.”

Visst har det varit många fel inom frikyrkligheten! Ansvaret att hitta poängen med bibelns budskap är hos var och en idag.

Jesu Guds sons blod renar från all synd.

Medieprofilens berättelse om frikyrkouppväxten berörde

Min egen berättelse om frikyrklighet

Därför måste Jesus skiljas

Löpsedlarna förkunnar vilka kändisar, som skall gå skilda vägar. Senare kommer orsak och verkan och förkunnelsen…
”Därför skildes NN från AA…”
Så bra då att alla fick en förklaring av henne, som talar ut. För som regel är det väl hon, som talar ut? (Jag är ju som bekant ingen feministteolog eller liberalteolog eller teolog alls -:))

Nu tänker jag tala ut om alla bråken, som varit och som jag gissar, att jag ställt till en del av. Det absolut värsta bråket har varit om hur Jesus dog i tur och ordning till kroppen först och till anden sen. Hur kan detta ställa till så många gräl tiderna igenom?

De fyra evangelisterna berättar på olika sätt. De tre är något sånär samstämmiga och Johannes har ett alldeles säreget sätt att förmedla evageliet om Jesus. Lukas är läkaren, som forskat mycket noga i skrifterna, innan han skrev ner sitt evangelium. Ögonvittnena till Jesus var visst övertygade om att Jesus skulle komma tillbaka till dem medan de levde. Därför tog det tid för dem att fatta detta ”snart”. En dag förstod de vikten av att så mycket som möjligt måste skrivas ner för eftervärlden under den helige andes ledning.

Det lär finns en enda beskrivning i den medicinska litteraturen där en person haft så svår ångest, att de allra minsta blodkärlen i ansiktet brustit och blod kommit fram. Lukas berättar, att Jesus hade så svår ångest i Getsemane att hans svett blev blod.

Beskrivningen hur det var på Golgata skiljer sig lite åt också. Ögonvittnen ser och kommer ihåg lite olika. Det som kommer fram klart och tydligt är, att Jesu smärta var nära bristningsgränsen. Fadern var skild från honom och detta var inte uthärdligt. Hans varför ropades ut. Hur skulle vi kunna leva oss in i Jesu lidanden? Innan Jesu hjärta slutade att slå anbefallde Jesus sin ande i faderns händer. Det var en frisk ande han överlämnade, när hans uppdrag på jorden var fullbordat.

Vägen till korset har börjat. Det är väl använd tid att vandra denna vecka i hans sällskap låta honom berätta om vad han upplevde för min och din skull. Om han blev skild från Gud skall inte vi behöva att bli det!

Vägen till fadern i himlen byggdes inte på en dag men den är färdig och alltid intakt. Ingen behöver göra några vägarbeten där.

Måste vi ha en syndabock?

Förutom att jag följer Sofia Lilly Jönssons Blogg ”Fjärde Väggen”, så följer jag också ”Storasyster i Vassen” det vill säga prästen Miriam Wredén Klefbecks blogg.
Då blir det olika infallsvinklar från Stockholmsområdet. Det har blivit olika infallsvinklar på samma artikel i Svenska Dagbladet:
”En plikt att stå på de svagas sida”

Det blev en intressant läsning med många inblandade. Och bland alla dem även Jesus. Ja, vad tycker vi om honom? Var skall vi placera honom? Måste vi ha en syndabock i relationerna mellan oss människor?

I alla debatter som jag deltagit i och alla bloggar jag läst, så fanns en ung tjej, som vuxit upp i ett hem med båda föräldrarna som alkoholister. Det var en omskakande berättelse som en blogg. Det som finns på nätet kan många ta del av och jag fastnade för hennes fråga bland teologer en gång:
”Vem var Asasel?”

Det svar hon fick var, att det handlade om objektiv eller subjektiv försoningslära.
Så kan det gå, om man frågar de lärde, att det blir ett ändå mer invecklat svar än den raka frågan. För mig fick frågan gå vidare. Och varför har översättarna i Svenska Folkbibeln tagit bort namnet Asasel/Azasel? Hur går det då med rätt innantilläsning? Till slut fick jag gå till den äldsta bibelförklaringen, som jag har av P. Fjellstedt. Där blev det en aha-upplevelse! Han skriver att Asasel betyder den utstötta, den förkastade och syftar sannolikt på mörkrets furste, vår åklagare som irrar runt i öknen och söker upp de frommas synder…Job 1:7, 1 Petr 5:8, Matt 12:43

Nu kommer poängen i denna bloggen: Vi måste ha en syndabock år 2012 också i alla mänskliga relationer och bara Jesus kan vara det! Oavsett att det ingen synd finns i Sverige (ironi), så bär syndabocken ut den i öknen, så långt från oss som möjligt! Oavsett att den andre syndabocken skulle slaktas och blod känns äckligt för en del, så måste Blodet vara med i försoningen inför Gud!
3 Mosebok kapitel 16

Visst är det mycket mobbning i dagens samhälle men bara en är vår syndabock, som klarar att ge befrielse och upprättelse. Snart är det påsk med alla bibeltexterna samlade.

Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Artikeln finns att läsa här: ”En plikt att stå på de svagas sida”

En mantel doppad i blod

Det finns många bloggar nu att läsa om far och son och sonson och sonsonson. Mest läst har den blivit, där jag vandrat själv tydligen och fotograferat vid Sykars brunn. Det gick många år emellan den upplevelsen julen 1974 och det att orden föll i god jord och rotade sig djupt i mig år 1988.

”…nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Detta är en exakt platsbeskrivning i bibeln! Jag tänker på skoleleven i min hembygd, som skulle beskriva hur samhället såg ut förr. Han skrev:
”Snickerifabriken låg där Joakim bor.”
Den beskrivningen håller inte så många år för den som inte vet vem Joakim är och var han bodde som barn.

Orden i Johannes kapitel 4 gav mig insikt om att jag inget kunde i biblisk historia. Varför ville inte judarna vandra genom Samarien utan brukade ta vägen på andra sidan Jordanfloden? De var ju ett folk av tolv stammar, som fick löfteslandet en gång. Så står det att Jesus måste ta den vägen genom Samarien.

Jesu vandring mot korset närmar sig och Jakob och Josef ger tydliga associationer till Israels historia. Josef fick en gång i uppgift, att gå för att se hur hans bröder hade det. Precis så var Jesus sänd av sin far för att se hur hans bröder hade det. Bibeln berättar i historien och genom profetior om ett far och son förhållande som var fullödigt. Bröderna fanns inte vid Sykar utan hade gått vidare till Dotan den gången.
1 Mosebok kapitel 37

Där finns profetian om Jesus i den historiska berättelsen. Josefs mantel doppades i blod från ett offer. Sen fick Jakob den påhittade historien, att de hittat Josefs mantel nersölad av blod. Så Josef hade nog blivit ihjälriven av ett vilddjur.

I Uppenbarelseboken står det:
19:13
Upp 19:13
Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds ord”.

Det är bara att låta bibelns ord få höra ihop utan att sätta sig över vad det står!
Bibelns ord fortsätter att vara summan av sanningen. Ingen skall ta bort något eller lägga till något.

Noten till Johannesevageliet i B2000.
”Joh.1:1 1 Mos 1:1; 1 Joh 1:1f. / Joh 17:5

Joh.1:1 I begynnelsen fanns Ordet Jesus identifieras här med det gudomliga ord som enligt GT:s skapelseberättelse frambringade världen (1 Mos 1:1ff.; jfr Heb 1:2; Upp 19:13). Det inledande stycket anknyter även till Ords 8:22ff, där Guds vishet framträder som ett självständigt väsen före världens skapelse. Denna inledning anger tonen för hela Johannesevangeliet. Jesu ord och gärningar återges där på många sätt annorlunda än i de tre andra evangelierna och vävs in i en långt utförligare religiös tolkning. — Beträffande författaren se not till 13:23.”

P.S. Den 4 nov 2024

Någon har klickat på denna bloggpost från år 2012. TACK! I bibeln står det om den ofruktsamma, som inte fått några barn. Den 5 sept 1959 fattade jag ett beslut att inte gifta mig. Gud kunde få resten av det som var kvar av mig! Bibeln säger, att så lättvindigt skall ingen ge ett löfte och sen ångra sig, att det inte var meningen. Bibeln säger, att Gud står för sina löften oavsett om hans eget folk sviker sina löften. Bibeln säger att löftena så många de är har fått sitt JA i Jesus. Visst, så får det också sitt AMEN! Guds löften gick vidare utanför hans folk, hans eget land och till var och en som tror.

Jag fick många ”barn” utan någon man. En av dem har födelsedag idag. Under över 40 år har kontakten varit bruten.

”Vi älskar därför att han (Jesus) älskat först.”

Jag fick inte komma in på Missionsskolan, Lidingö för utbildning. En dag år 1988 fick jag bönesvar om en enda liten uppmuntran att få predika en gång till… Gud visste hur ledsen jag var och svarade bums.

Tack till Velanda Missionsförsamling! Det var där en söndagsmorgon som jag insåg, att jag ingen historisk bibelkunskap hade men tjugo minuter senare skulle predika över texten om kvinnans möte med Jesus vid Jakobs brunn.

D.S.

Prövningar

Det finns en bibelvers, som jag då rakt inte gillar. Den citerar jag fritt ur minnet från 1917 års översättning:

”Inga andra prövningar har mött er än sådana som vanligen möta människor. Och Gud är trofast han skall inte tillstädja att ni blir frestade över er förmåga.”

I min ungdom och sen också tyckte jag, att jag själv var ett undantag, som faktiskt var prövad för mycket och över min förmåga! Nu på morgonen tog jag ett litet ”mannakorn” och massor av minnen flöt upp. Hur många mer än jag har blivit stigmatiserad med diagnosen manodepressiv utan att begripa innebörden och varit inlåst för behandling för just den sjukdomen? En sömnrubbning är sjukt i sig ändå.

Jag har gått med i (H)järnkoll för att vara med och sticka hål på fördomar om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatiska handikapp. Då gäller inte mina gamla erfarenheter från år 1956, trots att bältesbehandlingarna och tvångssprutor är lika kränkande idag!

Dagen mannakorn är från Job bok. Han om någon hade väl rätt att tala om prövningar! Vad är mitt lilla att komma med då? Visste Job något om manodepressiv?

Job 8:21
Än en gång skall han låta dig skratta,
låta dig jubla av glädje.
Bibel 2000
Job 8:21
Så vänta då, till dess han fyller din mun med skratt och dina läppar med jubel.
1982 rev. översättning av 1917 års

Eftersom det inte gick att skaka av mig de givna diagnoserna, så levde jag i skräck för att sjukdomen skulle komma tillbaka, om jag var lite uppåt och skrattade lätt. Sen kom skräcken för sömnlöshet och om jag inte somnade fort nog på kvällen, så satte skräckfilmen igång från Restad Sjukhus. Den filmen gick inte att stoppa. Den filmen gick inte att klippa i eller ta bort alla obehagliga scener.

I lite dämpade stunder var det en stor tröst att läsa från Psaltaren:
Ps 42:6-7
”Varför är du tyngd av sorg, min själ,
och full av oro?
Sätt ditt hopp till Gud!
Jag skall åter få tacka honom,
min räddare och min Gud.”

Då höll jag fast vid att det kommer ett ”åter”, när jag får skratta.

Det är inget sjukt i det. Fördomar skall man sticka hål på. Den här Bloggen är personlig och jag drömmer fortfarande om att få tröstan någon, som varit utsatt för samma kränkningar.

Gud i sökaren

På den tiden var sökaren på min kamera 10 mm x 16 mm. Det är den nu också. Skillnaden är att små barn springer runt min kamera och tror att de kan få se resultatet bums. De är fartblinda redan vad det gäller teknik.

Det blev en plats kvar i fotoaffären i början av 70-talet. Beslutet att byta från diapositiv till svart/vit film blev en enda stor besvikelse. Inga anmärkningar bet på expediten.
”Om man skall fotografera svart/vitt måste man stå med det själv,” sa hon.

Visst är det märkligt, att det kan bli en plats kvar efter ett samtal? Eller var det av besvikelsen på resultatet att se svart/vita kopior? Längre fram i tiden fick jag veta att ingen satsade på utvecklingen av svart/vitt, när färgkopior slagit igenom helt.
Undra på att jag inte kunde välja rätt färgfilm för resan i Israel runt julen 1974, utan prövade att ha med olika färgfilmer.

Om sjuka utnyttjar anhöriga kallas detta, att den sjuke skaffar sig en sjukdomsvinst. Min sjukdomsvinst under många svåra år var, att jag sorterade alla gamla svart/vita negativ och försökte få rätt årtal i pärmar med negativfack.

En dag senare i livet hände det, att jag hörde ett litet barn gråta hos grannen. De var nyinflyttade och jag hade inte ens märkt, att hon väntade barn. Så lite hade jag sett dem. En dag vågade jag ringa på med en bukett blommor och ett grattis. Inne hos de nya grannarna fick jag se mig om och upptäckte snart kartonger i bokhyllan staplade på varandra med samma namn på kanten ILFORD. Oaa..

Till slut blev det så att fotografen den nyblivne pappan fick se mina reprofoton och kunde konstatera vilka filmer jag använt. Det kunde han se på kopiorna! Sen lärde han mig göra provremsor med olika sekunder och olika bländare. Och att Ilford FB4 var bäst för reprofotografering.

Långt innan dess hade jag stått själv och lyckats eller mest misslyckats med vita oexponerade fotopapper och vätskor i ett mörkrum.

Nu kommer poängen eftersom jag är ”religiös”. Om man tar ut ett par bibelverser ur sin kontext och exponerar dem för länge under för lång tid, så sotar de igen utan kontraster från vitt till svart. Då går det inte med tolkning av bilden sen.

Här finns berättelsen: Gud i sökaren

Teologi är läran om Gud

”All teologi är tolkning” är rubriken på en artikel i Svenska Kyrkans Tidning med länk i min förra Blogg. ”Alla tolkar,” är ett annat påstående. Det är tolv år ute på nätet idag för min del, om jag inte minns fel och första främmande begreppet var just ”tolkningsföreträde”.
”Vem har gett er tolkningsföreträde,” frågade en präst andra präster på http://www.bibelsajten.nu
Då fanns det debattmöjligheter. Nu finns bara minnet kvar av duellerna.

Som jag fattade bibelundervisningen från min ungdom, så betyder teologi läran om Gud. Min egen slutsats är att rätt innantilläsning av bibeltexterna går före alla tolkningar.
Bibeln börjar med detta:
1 Mos 1:1-3
”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: ”Ljus, bli till!” Och ljuset blev till.”

Sen finns det många övriga texter om Gud som Skapare. Antingen tror jag detta eller inte. Det finns många läror utöver bibelns.

Bibelns lära är, att Jesus fanns innan jorden grund var lagd. En dag var tiden inne för Gud att sända sin son att födas genom Maria utan att en man rört henne. Det är viktigare att läsa rätt innantill än att komma med egna bortförklaringar, egna fantasier!

Matt 1:18-20
Med Jesu Kristi födelse förhöll det sig så: hans mor, Maria, hade blivit trolovad med Josef, men innan de hade börjat leva tillsammans visade det sig att hon var havande genom helig ande. Hennes man Josef, som var rättfärdig och inte ville dra vanära över henne, tänkte då skilja sig från henne i tysthet. Men när han hade beslutat sig för det uppenbarade sig Herrens ängel för honom i en dröm och sade: ”Josef, Davids son, var inte rädd för att föra hem Maria som hustru, ty barnet i henne har blivit till genom helig ande.

Det har funnits en självklarhet i fundamenten för kristen tro. Detta har förvrängts till ett skällsord ”fundamentalist” på oss som håller fast vid att läsa rätt innantill går före egna tolkningar. Tron är en gåva från Gud. Det är inget något kan ta sig.

Vi närmar oss påsk. Det håller inte med egna tolkningar för att slippa texterna om blodets betydelse och det felfria lammet som slaktades. Om någon tolkar på annat sätt än vad bibelns texter säger, så handlar det om en annan Jesus än bibelns. Bibelns texter har ett blodomlopp, som håller oss vid liv. Abels blod ropade till Gud. Varför? Jo, Kain klarade inte av att rå på sin avundsjuka och sina mörka tankar utan släppte in synden i sitt liv. Ingen kan rå på sin egen avundsjuka eller synd! Det visste Gud och lät all synd spikas fast på förbannelsen trä genom sonens händer och fötter.

Detta är påskens budskap, att vi behöver en väg att nå Gud, få förlåtelse och bli försonade genom vad Jesus gjort för oss. Ingen är exkluderad.
Att läsa rätt innantill är viktigare än att prata bort evangeliet!

Jesu Guds sons blod renar från all synd.

Det är bara ett år sen de upprörande artiklarna fanns att läsa i Svenska Kyrkans tidning om att ta bort talet om Jesu blod. Om vi inte förstår de texterna, så måste vi läsa på – läsa rätt innantill.

Norra Björke Kyrka

”All teologi är tolkning”

Galna katter får rivet skinn, sägs det. Nog har jag sett katter slåss. Jag är ju från landet men har aldrig sett en höna kackla vid fara för att samla in sina kycklingar. Den upplevelsen skulle jag vilja ha. Jesus var uppvuxen på landet och tog många bilder från öppna landskap till skillnad från Paulus, som var en ”sta´bo”.

Nu är jag på krigsstigen igen. Det beror på vilka debatter jag följer och hur jag blir missförstådd eller refuserad. Jag får inte anmärka på KG Hammars teologi. OK då hänvisar jag till teologen Stefan Gustavsson, som kan uttrycka skillnaden i tolkningar. En präst inom EFS (Lutherska) kan bli ”avkragad”, om han inte tolkar enligt Svenska Kyrkans nya regler. Som jag uppfattat det. Vi närmar oss påsk. Det skall bli spännande att få följa vilka bibeltexter, som får lov att vara kvar och vilka psalmer.

Jag sörjer inte över det, att andra tänker själva. Det lär vara generationsväxlingar. Vare sig jag vill eller inte har växlingen gått över till den tunga, tröga som tar bäst. För min del. Det är motsägelsefullt.

Få se om mitt inlägg får stå kvar i Fjärde Väggen:
”Sofia, både du och jag har gått ur Svenska Kyrkan. Alltså borde vi ha lika stor rätt att se på den utifrån men du har tagit bort ett av mina inlägg angående KG Hammars bibeltolkning. Nu har jag läst mera ur Svenska Kyrkans tidning av unga prästkandidater. Jag repeterar vad jag skrivit i Credoadademins debattforum.
Jag har tappat all respekt för teologi!

Ja, evangelium skall nå ut till alla folk men Paulus lämnade aldrig ramen för vad som var och är Guds ord! Alla tolkningar skall stämma överens med övriga bibeltexter! Bibelns budskap har aldrig legat i strid med sig själv. Ps 119:160
Med vanlig intelligens går att skilja på regler för Israels folk under en viss tid. Sen fullbordade Jesus lagen men han upphävde den inte. Herrens undervisning lika med lagen är mycket större än våra åsikter i modern tid.

Vänliga hälsningar
Gunnel Bergstrand”

All teologi är tolkning

Slut citat. Det är viktigt att veta hur man tror på vem. Det är gott om smågudar.

Sten-Jesus

Det skall handla om skarvar i livet. En sådan för min del är december 1999, då vi fick Bibeln 2000. Svenska Bibelkommissionen hade arbetat med nyöversättningen omkring 30 år. Förväntan var stor och jag skulle anpassa mig efter nya uttryck. Det var jag inte ensam om. En pensionerad sjökapten Stig Holmström sade i en närradioandakt samma, som jag kände. Engelskan har ju bara ett ord för räddad, saved så kom det…

”om en man faller överbord och vi drar upp honom, så är han räddad. Men han är inte frälst för det.”

Det skall handla om Arne Nilsson kallad ”Sten-Jesus” berättat av mig intuitivt. Han var ett orginal i Göteborg, stensättare och som jag uppfattat det svårt alkoholiserad. En dag fick han lära känna Jesus, blev frälst och upprättad. Efter det avgörande mötet började han gå ute på nätterna och sökte upp sina olyckskamrater, som var både arbetslösa, bostadslösa och levde i misär. Där hos dem berättade han om Jesus. Så småningom hjälpte han mycket mer än han kunde praktiskt och från Göteborgs Räddningsmission kom ett annat orginal Torsten Wingö till de utrangerade tågvagnarna vid Styrmansgatan mot nuvarande Oskarsleden, den så kallade Fyrbåksexpressen. Där fick många behövande logi och mat och kunde sköta ett jobb sen.

Det är stor risk, att det går inflation i orden. En som varit totalt i bottenläge och blivit frälst undan förnedringen pratar inte om ett ideellt arbete sen.

Där kommer Egypten in som metafor. För ”Sten-Jesus” var träldomstiden så påtaglig och friheten så markant. Ett barn eller en ung som bara vet om Jesus blir inte frälst från något ”Egypten”. Det finns inget förr och ett nu på samma påtagliga sätt. Det finns bara frihet.

När Räddningsmissionen-Fyrbåksexpressen fyllde 50 år firades detta i Betlehemkyrkan. Någon i personalen hade fått kontakt med en före detta kriminell och narkoman. Han berättade om sina första möten med Räddningsmissionen år 1966. Hans ord etsade sig fast i mig, för han skröt om eländet att vara först i Göteborg att fixa en marknad för narkotika tillsammans en annan rikskänd, kriminell, narkotikahandlare.

Räddningsmissionen hade börjat ett arbete bland unga, bostadslösa tjejer med nakotika eller spritproblem. Där hade han tänkt sälja sin narkotika och de bara pratade om Jesus. Det tackade ”nej”, de som förut varit kunder. Detta var obegripligt för honom.

Det 50 årsjubileet var en rysare för mig i och med hans berättelse och vinkling. Det finns lika väl ett Egyptens slaveri idag och ett behov av en Befriare. Vi använder inte begreppet slaveri. Vi använder knappast ordet frälsning. Alkoholism och nakomani är sjukdom, som är behandlingsbar. Och det tror jag också. Det finns många, som fattat beslut om att sluta med droger och har klarat det. Att lära känna bibelns språkbruk och kraften i orden från Gud är något helt annat.

Att läsa och vandra i bibelns texter är lika väl nutid som dåtid. Så fort Israels folk blivit befriade från slaveriet i Egypten, så började de att klaga på allt möjligt. De saknade till och med purjolöken i Egypten och glömde det stenhårda arbetet och fogdarnas slag.

Som om inte jag har klagat över allt möjligt trots att jag är frälst!

Döstäda

Idag måste jag döstäda. Det innebär, att jag snappat upp ett slangord av en pensionerad sjuksköterska och lärare en gång på Vårdhögskolan i Mölndal. Hon lever inte längre men gav mig detta begrepp: döstäda. Det innebär att till exempel jag som inte kan slänga något måste ta itu med vad som samlats i lådor och garderober. Göra ett röj med andra ord. Många kan hålla snyggt och hålla undan alltid. Andra kan det inte.

En gång på ett damkalas med åldrarna mellan 70 och 90 år gav hon mig en uppmuntran, som jag hållit fast vid år efter år. Min berättelse är viktig! Den bör studenter få höra inom sjukvården, ansåg hon. Så idag måste jag döstäda i mina lådor för att försöka hitta ett foto från kyrkogården utanför Restad Sjukhus, Vänersborg, där patienterna blev begravda som ett nummer med fyra siffror och bokstaven m eller k framför. En psykiskt sjuk fick inte ens ha sitt eget namn som död.

Ja, detta är historia men den skall inte glömmas! Jag har aldrig kunnat glömma mina medpatienter sen år 1956.
Idag skall jag ”döstäda” i tacksamhet till Gun D, som höll fast vid att min berättelse behövs. Någonstans finns mina foton. På Gyllenkroken i Göteborg uppskattar de, att jag tagit mig igenom allt motstånd och berättar. Och är med och upprättar…

Uppbrottet

En gång i tiden var uppbrottet gemensamt för Israel ut ur träldomen i Egypten till frihet i Kanaans land för tolv stammar.

”Ut ur Egypten kallade jag min son.”
Hosea kapitel 11 börjar så.
Händelserna är sedan dess profetiska och visar fram på ett litet barn, som föddes för vår befrielses skull. Om honom står det också:
”Ut ur egypten kallade jag min son.”
Josef fick order av Herren att ta Maria och Jesusbarnet med sig och fly till Egypten undan Herodes. När faran var över fick den lilla familjen vända tillbaka och bosätta sig i Nasaret. Evangelisten Matteus vet om vem Jesus var och är och skriver:

”Ut ur Egypten kallade jag min son.” Matteus 2:15

I dagarna är det tolv år sen jag klarade att komma ut på nätet. Det har varit tuffa år minst sagt. Jag visste inte, att det finns så mycket bibelhat, så mycken lust att trotsa Herrens ord. Värre än det bibelhatet tycker nog jag har kritiken mot mig som kvinna varit, som vill förkunna evangeliet. Gång på gång har jag måst skriva i debatter, att jag inte är präst utan utbildad till arbetsterapeut. Till slut fick jag en egen liten plats i rymden. Varför skulle inte jag kunna få berätta om Jesus?

På Credo mötte jag en ung man, som var debattglad och konverterade till katolska kyrkan. Han har kvar sitt nicknamn ”Sleepaz” och har också egen Blogg. Stefan Herzcfeldt var aktiv och villig att samtala med mig om bibeltexter utan att ifrågasätta mitt bibelintresse. Den vänligheten kommer jag sent att glömma!
Här på min Blogg har jag fått hjälp med ”Egyptens plågor” av Stefan och sen rekommenderade Stefan teol.dr. Göran Larssons bok: ”Uppbrottet – Andra Moseboken i judisk och kristen tadition”. Det har inte blivit av att jag öppnat den förrän efter ett föredrag av Göran Larsson i Smyrnakyrkan. Då fattade jag, att jag har en bra bok hemma oläst.

Där är jag nu. Tidigare i livet är det en bok som heter:
”Ljus över korset”, som betytt mycket för min bibelläsning och mitt intresse för metaforer. Författaren en tysk präst/teolog Wilhelm Busch lämnade liberalteologin och började läsa bibeln på samma sätt som hans mor läste Tredje Moseboken. Det var dessutom en gammal man, som vågade visa honom på att klippan i ökenvandringen är samma klippa i nya testamentet. Det hade prästen inget sagt om i sitt föredrag om Israels ökenvandring. Så småningom kom boken: ”Ljus över korset”. En pärla för mig.

Vänner på nätet