Kategori: Personliga reflektioner

Nu tänker jag ge mig ut på svag is igen trots vargavintern. Mitt sätt att skaffa material till Bloggar blir att hoppa från den ena Bloggen till den andra och snappa upp några ord.

Sofia skriver så fint till mig i sin Blogg "Fjärde väggen":

 

"Jag tycker om att du kommer hit och skriver om Lammets blod, det behövs lite hederlig herrnhutism i cyperspace."

Mappen till min hemsida brefvet.com om mina andliga rötter heter: "Lammets lof" precis som namnet är på mormors sångbok. Religiösa böcker blir över på de flesta auktioner. Så blev det också efter auktionen på min mors föräldrahem. Vem var det, som gick i de tömda husen om inte jag Gunnel Viola och hittade mormors sångbok i ett vindsutrymme? Min mormor var född år 1860 och frågan är om de inte sjöng Lammets lof innan dess? (Där fanns ändå äldre böcker efter morfarsfar.)

Som sagt. Mina rötter finns genom farmor i Lutherska och genom farfar, morfar och mormor i Svenska Missionsförbundet från starten. Jag har varit med i en pingstförsamling många år utan att kunna något om Pingströrelsen förrän boken "Lewis resa" kom av författaren Per Olof Enquist.

I den boken om Levi Pethrus grundaren av Pingströrelsen i Sverige skriver författaren Enquist, att han känner igen förkunnelsen om blodet från sin barndom och ungdom i EFS. Har dom inte sjungit om blodet och undervisat om detta före herrnhutarna?

Är det inte så att kyrkfolket i Svenska Kyrkan fortfarande kan sjunga innan nattvardsgången:

"Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad

alltid befunnen tålig ehur du var föraktad

Vår synd du haver tagit och dödens makt nerslagit

Giv oss din frid o Jesus."

Den psalmen skrevs redan på 1500-talet av en tysk författare. Och långt innan dess lovsjöng profeten Jesaja Guds rena Lamm. Det gäller nog bara att få igång sången igen om Lammet i våra kyrkor – få tag i och igång den sammanlagda kunskapen, som finns djupt ner i folksjälen.

 

 

Det är väl lika bra, att jag räknar upp de ord jag kan på engelska.

 

No comments

 

Och lika bra är det med denna nolla efter varje Blogg, som jag skriver. Det har sina sidor att säga emot mig och min mentor, som startat Bloggen åt mig muntrar upp per chatt och mail.

Så finns det en diskriktssköterska till som gett en kommentar en gång. Den tog jag bort, för jag blev blyg och är uppfostrad enligt gamla regler. I barndomen gällde det att göra sitt bästa utan beröm. I beröm fanns risken för högfärd. Det lär vara en av dödssynderna.

 

Det går att Blogga utan att få kommentarer. Det går att kontakta mig på den adress, som är angiven i  "Personligt"  www.brefvet.com

Det går å andra sidan väldigt lätt att skaffa en hotmail-adress, som denna typ av Blogg tycks kräva. Vad är då poängen att Blogga utan dialog med läsarna? Det är inte så svårt. Det är bara att läsa andras Bloggar, som har bättre kommunikationsmöjligheter. Där hämtar jag det, som provocerar mig, inspirerar mig och motiverar mig att skriva en ny Blogg.

 

No comments och ingen feedback

 

Jo då!  Mothugg har det varit gott om i alla debatter, som jag deltagit i. Nu är det så att jag är en bekännande kristen, som bara läst bibeln innantill. Och det räcker inte. Den skall ifrågasättas och orden vändas och vridas på och jämföras med vetenskapens forskningar. Det kan inte jag. Det är lätt att plocka isär bibelns alla texter men svårt att få ihop dem sen. Tydligen.

 

Så nu är det sagt. Det är ingen idé att debattera teologi med mig. Det är nog så besvärligt att veta om comments är rätt stavat eller inte.

Idag har jag lagt till en Blogg, som jag besöker varje morgon. Mikael Karlendal är pingstpastor och delar med sig av sin kunskap i teologi och kyrkohistoria. Detta har inget med skvaller att göra. Män har sin egen torra och sakliga debattstil. Detta lärde jag mig för många år sen på Skutan bland pastorer. Detta har inget med skvaller att göra. Män talar och kvinnor pratar. Så har det alltid varit. Se Lukas  kapitel 24.

 

Kvinnor var alltså först ut med informationen, att Jesus är uppstånden från de döda. Och de blev inte trodda!  Kvinnor pratar och män talar. Detta är självironi. Ironi är visst svårt att förmedla i skrift, sägs det. Men jag har mycket självironi. Med den försöker jag dölja mina djupa sår. Det skall vara slut på det nu. Jag har läst min egen sjukjournal från år 1956 och det var rena skvallerjournalen. Den journalen har gjort mig så grymt illa men nu är det slut med det. Efter över 50 år har jag fått professionell hjälp att gå igenom deras yttranden om mig och diagnoser.

 

Söndagens föreslagna predikotext var den bibeltext, som betytt så mycket för mig. Den står att läsa i Johannes evangelium kapitel 4 och handlar om Jesu samtal med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Många kyrkor följer de föreslagna bibeltexterna under kyrkoåret men inte Pingströrelsen. Detta är inte skvaller.

 

En kort period av mitt liv fick jag hjälpa till i en Missonsförsamling med predikan varannan söndag. Dom ville ha och följa de föreslagna texterna  och jag var utbildad inom sjukvården men inte i teologi.

Så kom söndagsmorgonen, då det var dags att gå till gudstjänsten. Så många gånger som jag hört texten utläggas om den samariska kvinnans möte med Jesus! Så var det min tur, att försöka lägga ut texten och jag fick panik. Prata går väl an. Tala är värre.

 

Den söndagsmorgonen kom jag till insikt om att jag ingenting kan om bibelns historia. Jag visste inte varför judar inte brukade ta vägen genom Samarien. Det jag kunnat var ju att Judeen, Samarien och Galileen hörde ihop och så måste Jesus gå den vägen genom Samarien. Han fick inte ta den vanliga vägen på andra sidan Jordan för att slippa gå genom Samarien. Bara där började frågorna "han måste" det andra inte var tvungna till.

 

Sen den dagen har det hänt mycket i mitt liv. Jag blev tvungen att läsa på och be om hjälp att förstå sammanhangen och texterna i gamla testamentet. Sen den dagen har jag fattat, att jag själv stått vid Sykars brunn och fått lyssna till guidens förslag, att vi i gruppen skulle vara tysta för att kunna lyssna. Vi som trängde oss nära kanten på "Jakobs brunn" vid Sykar fick lyssna efter ljudet på en liten sten, som guiden släppte ner i brunnen. Vi skulle få höra själva, att brunnen är djup. Precis som det står skrivet i texten. Det är klart, att jag fattat, att jag varit i Israel men inte var alla dessa platser ligger i förhållande till varandra eller i nuvande Västbanken. Jag hade inte studerat bibeltexterna på kartan vid jul och nyårsresan år 1974 och 1975.

 

Ja, jag minns ljudet, som om det varit igår, när stenen nådde vattenytan. I Illustrerat Bibellexikon står det att brunnen är c:a 30 meter djup. Det står  i bibeltexten, att Jakobs brunn låg nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. Bara i den lilla parentesen ryms nära 2000 tusen år. Bara där är det dags att stanna och läsa på historien om far och son, far och son och far och son ändå tidigare.

 

Det är inte lönt, att försöka säga till mig att gamla testamentets Gud är grym. En enda gång i världshistorien har en man blivit så hårt prövad, som Abraham blev, när han vandrade upp mot Moria berg. Abraham blev prövad till bristningsgränsen. Far och son samtalade om veden och Isak frågade var offret var. Far och son har samtalet i flera texter i gamla testamentet och far och son har många samtal i nya testamentet. Jesus drog sig undan folkmassorna för att få samtala med sin far i himlen, där han kom ifrån och den härlighet, som han skulle vända tillbaka till.

 

Jakob och Josef är far och son också. Jesus kom för sin egen stam, som var Juda men han kom även för de stammar, som blandade ihop sig med avgudafolkens gudar en gång. Den samariska kvinnan kunde sin historia. Sykars brunn ligger i en dalgång. Berget Gerissim finns på ena sidan och berget Ebal på den andra. Dom bergen står för välsignelsen av att lyssna till Herrens ord eller konsekvenserna av att förkasta ordet och undervisningen. Välsignelsens motsats är förbannelse.

 

Det står inte om skvaller i texten om kvinnan vid Sykars brunn. Det står, att hon visste, att Messias skulle komma. Det står, att hon fattade att juden som samtalade med henne var en profet.

 

Sen gick det undan!

Det var en gång för länge sedan.

Visst, men detta är ingen saga. Jag hade fått lära mig på en evangelist och bibelkurs inom SMF (Svenska Missionsförbundet) att acceptera Svenska Kyrkan som samfund och då tillhör man inte två olika. Gemenskapen med andra troende kan vara lika bra för det med samme Gud och lite olika gudstjänstformer.

 

"Och den Gud som fanns på Mose tid är likadan idag."

Visst, han kunde lösa narkomaner och alkoholister ur deras fångenskap och göra dem fria!

Dom trivdes i Smyrnakyrkan på deras möten för där kunde dom komma för sent och gå förtidigt utan att någon stirrade kritiskt på dom. Bytte jag Gud det året för länge sen till en annan Gud?

Nej. Bytte jag teologi, när jag såg undren ske? Nej. Hade Pingstförsamlingen en annan Jesus då som dom predikade om?

 

Vi är framme vid år 1970 och det var en nyfrälst narkoman, som klagade för mig om förkunnelsen om blodets kraft. Hon hade fått uppmaningen att tacka för blodet. Obegripligt! Äckligt tyckte hon. Där bytte jag samfund men inte teologi. Jag ville fira gudstjänst tillsammans med de nyfrälsta. I min ensamhet bad jag till Gud om undervisning om blodets betydelse.

 

Samme Gud men inte en annan Jesus. Mina personliga vänner inom Svenska Kyrkan har samme Gud, som jag har och samme Jesus, som dött för våra synder och uppstått från de döda och som skall komma igen en andra gång. Men alla teologer har inte den läran.

 

Därför Bloggar jag mot den teologi, som har en Gud, som ser ut på olika sätt i Gamla Testamentet och som blivit bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

 

Dom är så små så små och mindre irriterande än en enda fluga i köket, som surrar och flyger hit och dit. Nu är det kall vinter och flugorna sover. Den första flugan, som vaknar till våren är ett vårtecken. Vårtecken är trevliga. Första humlan som surrar på inglasade balkongen är ändå trevligare.

Vissa människor är så snälla visst, att det inte gör en fluga för när. Min mor var mycket snäll men där gick gränsen. Hon tålde inte flugor i sitt kök och klarade snabbt att fånga in dom med handen. Sen lyfte hon på spisplattan och där åkte de ner en efter en i vår trevliga vedspis. Hennes kök var vårt kök också och deras som kom och gick och satt på kökssoffan en stund.

 

Bananflugor är så små så små och har kommit för tredje gången objudna. Goda råd är dyrbara och det första var att sätta tvärdrag i kylan. Det hjälpte inte. Eller ett tag. Nästa råd kom från systern i Köpenhamn och det var att ställa lite koncentrerad ättika i en skål på diskbänken. Innan dess har jag så klart jagat dom med en hopvikt Metro. Att det skulle vara en Metro hittade jag på själv.

 

Det senaste rådet är i tredje hand från en dam, som anser att bananflugorna kommer via löken till en amaryllis och då gäller bara vitpeppar runt löken. Jag vägrar. Nu blommar äntligen den löken, som var så lovande med en stängel i början av december. Det fanns en transportskada på den stängeln och blommorna orkade inte slå ut. Nummer två blommar så vackert idag och skall inte få någon vitpeppar runt löken. Där finns ju en tredje knopp.

 

Detta var lite om bananflugorna i mitt kök, som inte gör något väsen av sig men är nog så irriterande.

 

Detta var en lång inledning till min kommande Blogg om egyptiernas plågor.

Vi är väl många, som vill att det skall vara som det alltid har varit. Det skall stå, som det alltid har stått. Så kommer förändringarna. Sen kommer eventuellt viljan till anpassning. Är jag med på detta?

Gudsfruktan är vishetens begynnelse. Hur kan det bli fråga om en religion plötsligt? Men så blev resultatet i nya översättningen Bibel 2000 på ett par ställen och gudsfruktan och religion har samma ord i grekiskan.

 

Här kommer andra versen:

 

"Du döden för mig smakat

du mina synder bar

och över mig du vakat

i alla mina dar

Vad hade av mig blivit

om du ej handlat så

Om du ej nåd mig givit

jag måst i döden gå."

 

Nils Frykman skrev sången år 1876 efter E Perronets text år 1779 och här går skarven mellan Sv Kyrkans psalmer och frikyrkans lätta, glada melodier.

Jag jagar inte efter en religion i min hembygd i och med att Missionskyrkan revs, utan jag bara undrar  hur de trott före mina föräldrars tid i socknen och vad är det som gör att "folk" slutat fira gudstjänst.

 

Jag jagar inte någon enskild person utan letar bara efter var och när den så kallade teologin förändrades! Första Hemvändardagen till min hembygd var år 1999. Till den hade jag hittat skalden och tonsättaren Gunnar Wennerbergs omvändelse och rötter.  En glad och sprallig, begåvad student i Uppsala, som skrivit Gluntarna mötte Gud i Skara och blev omvänd. Och sången i hans liv blev så annorlunda.

 

Hans tonsättning av den 24:e psaltarpsalmen finns kvar inom mig sen juldagen, då släktingar spelade och sjöng:

"Gören portarna höga och dörrarna vida

att ärones konung att ärones konung

må draga därin må draga därin….."

 

Vadå konung? Vad är detta för krigsspråk, som har försvunnit ur gudstjänsten och inte skall användas enligt Gamla Testamentets texter längre?

Jag kommer, att använda Jonas Gardells bok "Om Gud" i mina Bloggar och jämföra hans olika gudar i Gamla Testamentets texter med min fader Davids Gud.

 

Min moders Gud var lite mer försynt och lågmäld.

 

Min far hade dött och i och med hans död dog även Missionsförsamlingen. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Så utan någon medlem i en församling kan det inte vara någon kyrka.

Denna insikt var värre att bära på än att ens gamla föräldrar skulle dö. Kan en kyrka dö?

 

Det dröjde inte länge förrän frågorna från grannar kom. Hur går det nu med Missionskyrkan? Vem äger den?

"Är det ni syskon?"

Frågorna var så tydliga, att jag ansåg, att det måste till en sista gudstjänst med bara information om vad en Missionskyrka är för något. Senare revs den på en timma och fem minuter enligt närmaste granne. Den var inte längre en profil längs bygatan. Den hade bara torpargrund och tunna väggar och ingen konst utöver det tomma korset, som var målat direkt på fondväggen.

 

Siste medlemmen hade dött och ingen ville sköta trädgården eller huset – Herrens hus. Då grät jag på den sista gudstjänsten. Byborna finns kvar. Svenska Kyrkan finns kvar sen 1200-talet. Den står sig och får finnas kvar men den får inte heta församling längre. En församling är en kyrka med levande människor. Det måste vara fler än prästen, kantorn och  kyrkvärdarna, som firar gudstjänst.

 

Så har jag äntligen fått svar på mina frågor om alla dessa tomma kyrkbänkar. Det finns ingenting att fira! Folk dör ju bara. Eller gifter sig i en mysig liten landsbygdskyrka. Eller vill ha en högtid, när nyfödda barnet får ett eller flera namn…..

 

"Vi har nu samlats till gudstjänst….."

Vaddå gudstjänst? Det finns ju inte mycket att fira eller ingenting alls? Det kommer ju ingen!

 

Herren Gud lovade en av kvinnans säd, som skulle trampa sönder ormens huvud. Genom bibeln får vi tydlig förklaring på vem denne orm är. Han kallas ibland åklagare, djävul, fiende eller satan. Han uppträder i olika skepnader till och med som ljusets ängel. Allt för att lura och bedra oss människor. Han har bara en enda målsättning och det är att slakta och förgöra det som tillhör Herren Gud.

 

Herren Gud förberedde en räddning undan denne fiende under många, många år om bara människor ville vända om från sin ondska till sin Skapare. Ritningen till denna räddning genom tro finns i Noaks lydnad och bygge av en ark. Hur länge blev den mannen hånad för sin tro på Herrens ord? Det kom ju aldrig något regn! Det var ju bara löjligt, att tro på en osynlig Gud och vad hade sagt!

 

En dag var det slut på Herrens tålamod med ondskan. Han ångrade allt de goda han tänkt och stängde igen dörren till arken utifrån. Ritningen finns kvar om räddning genom tro på Herrens ord men inte arken.

 

Herren Gud förberedde räddning genom tro gång på gång genom alla tider och visade, att han är mäktig att hålla sina löften. En dag var tiden inne.

En dag var tiden inne!

Finns det ingen präst, som fattar hur mycket vi har att fira? Skall präster med sitt intellekt plocka isär bibeln till obegripligheter? Skall vi som lyssnar inte få känna igen oss?

 

Nej , jag känner inte igen den Gud som Jonas Gardell har beskrivit så utförligt och som teologiska fakulteter skall ha som lärobok. Jag har en sång inom mig. Den har jag fått i min Missionskyrka. Den kan inte dö och inte rivas.

 

"Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig

Vad nåd du städs mig skänker

Jag får ju allt av dig.

Då blir jag hjärtligt glader

då lockas lovet fram

Hav tack min gode herde

hav tack Guds rena Lamm."

 

 

I min hembygds kyrka, som lär vara från 1200-talet finns det ingen bild på någon krigsgud från Gamla Testamentet. Högst upp på altaret finns däremot ett lamm med en segerfana.

I min hembygds kyrka har jag varit med i en barnkör och senare blivit konfirmerad. Där finns mina föräldrars gravplats på kyrkogården. En dag fick jag ett intresse för min hembygd och vilka som levt och verkat där före mina föräldrar.

Jag fick gåshud, när jag stod på ett biblioteket i Göteborg och letade efter Gunnar Wennerberg och såg namnet Lärkebo på gården, där han var född. Plötsligt var jag hemma men ändå inte hemma. Plötsligt hörde jag ihop med sockenbor, som levt förr.

Den som besöker en adventsgudstjänst i en kyrka med solist, kör och orkester kan få lyssna till:

”Gören portarna höga och dörrarna vida

att ärones konung, att ärones konung

må draga därin, må draga därin….”

Det var Gunnar Wennerberg junior, som tonsatte psaltarpsalmen 24. På hans farfar och farfarsfars gravsten fanns Kristus på korset uthugget i den liggande stenen och i varje hörn symbolerna för de fyra evangelisterna – symboler hämtade från Danielsboken och Hesekiel. Symbolerna har vittrat sönder så småningom men finns att läsa om i en bok om Gunnar Wennerberg junior.

”Vem är denne ärones konung stark och mäktig?”

Ja, det är inte den krigsgud, som Jonas Gardell beskriver i sin bok ”Om Gud”. Det jag fick lära mig i min barndoms söndagsskola var att herdepojken David vägrade att ta på sig en krigsutrustning, när han mötte filisteernas gud representerad av Goljat.

Det jag fått lära mig är, att Lammet och herden är synonyma i bibelns berättelser. Det jag fått lära mig är, att bibelns berättelser hör ihop från början till slut.

Konstigt att det är tillåtet i sagor med så mycket kamp mellan det onda och det goda – så mycket grymheter beskrivna för barn! Tänk, till exempel på sagan om Rödluvan och vargen. Var det inte så att jägaren skar upp magen på vargen och räddade rödluvan? Var finns alla djuraktivister och vargvänner?

Bibeln berättar från början till slut om kampen mellan liv och död och använder krigstermer, nakna beskrivningar om kriget mellan Herren som ende guden mot andra folks gudar. Det är nakna beskrivningar av seger eller nederlag. Det är grymma berättelser många gånger.

Se Guds lamm som tar bort världen synd! Lammet segrar när det lider. Lammet har segrat en gång för alla oavsett vad Jonas Gardell och andra skriver och förkunnar om en grym krigsgud i Gamla Testamentet..

Om Jesus inte är Guds son, så har kyrkan ingen funktion. Då finns det inget evangelium att förkunna – ingen segerherre.

(Skrivet med hänvisning till Majas bibelblogg och frågan vem som gör en gudstjänst och var folket finns.)

Precis så är det. Vi har frihet att ha vilken åsikt som helst om bibelns berättelser som ett enda exempel. Vi har inte några tvångsdop för att kristna alla i Sverige. Visserligen är det aktuellt att avdöpa sig. Eller är det redan glömt detta med den rosafärgade hårtorken på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg? Det var möjligt för personer som ville det, att bli av med sitt dop som skett i faderns, sonen och den helige andes namn genom lite annat vatten och en som sagt rosafärgad hårtork.  Det var möjligt att avsäga sig en handling, som föräldrar valt till sitt barn i späd ålder.

 

Vi har åsiktsfrihet. Vi har yttrandefrihet även om det inte är genomtänkt eller lämpligt att säga. Vi har religionsfrihet i vårt land, som vi kanske inte fattar vidden av.

 

Det är tillåtet att läsa bibeln hur som helst och tolka den hur som helst. Det är tillåtet. Det är tillåtet att påstå, att det är sagor och myter. Vi har åsiktsfrihet i Sverige och ett enda stort vakum efter bibelkunskap. Det är farligt att vara historielös. Det är farligt, att inte ha någon kunskap om vad Gud sagt. Han låter inget ske utan att ha talat om det i förväg. Han hade/har berättat i förväg, att när tiden var inne skulle han sända sin son – inte för att döma välden utan för att frälsa den……

 

Så älskade Gud världen. Så älskar Gud fortfarande, att han talar om i förväg vad som skall ske. Det står att läsa i bibeln. Vi har åsiktfrihet. Vi har yttrandefrihet. Vi har religionsfrihet.

 

Idag har Johannes namnsdag och Johan.  Igår var det Stefan. Stefanos var den förste kristne som stenades till döds för sin tro på Jesus. Innan dess hann Stefanos att berätta om en öppen himmel och Jesus som stod och hurrade på för hans mod.

 

Bäst att kolla vad jag skriver!

En gång läste jag i en kristen tidning om en undersökning om vad som predikades i gudstjänsterna. Resultatet blev att det var så förutsägbart. Det var med andra ord ingen överraskning – inget som tog tag. Förutsägbart. Känn på det ordet. Inget spännande? "Det där har jag hört förut…"

Vad predikade alla präster och pastorer om i natt? Det blir ju mer och mer vanligt med julbön eller midnattsbön i stället för julotta i tidig morgonstund. Var det förutsägbart om barnet i krubban? Vem är han? Gör han någon skillnad i min vardag?

 

För säkerhets skull tog jag fram Bonniers Ordbok Lexikon för att se vad som står på ordet: inkarnation. Gissa om det var förutsägbart? Inte alls. Det står inget av vad jag tänkt mig skulle stå. Det står ett motsats exempel "han är inkarnationen av allt ont" "han är det onda personifierat – i honom finns allt ont samlat" jfr reinkarnation (slut citat).

 

I  ett Teologiskt lexikon är det förutsägbart för mig och några andra. Där står det om människoblivande och syftar på Jesus "köttblivande". "Inkarnation innebär att Sonen den andra personen i Treenigheten, har antagit mänsklig gestalt i Jesus Kristus." Slut citat

 

I bibeln står det, att Gud inte låter något ske utan att först ha talat om det. Är inte det förutsägbart? Gud hade och har meddelat i god tid vad som skulle ske. När det sen skedde var bara några få människor förberedda, som hade väntat intensivt på att det skulle bli av det som var sagt och lovat genom profeterna. När har dom namnsdag måntro Elisabet, Sakarias, Hanna och Simon? Idag är det Juldagen rätt och slätt. Ingen har namnsdag.

 

När tiden var inne sände Gud sin son.

Ordet blev kött och tog sin boning bland oss.

Nu är den välbehagliga tiden – nu är frälsningens dag.

 

 

Det är många år sen, som jag mötte den gamle mannen och såg honom på ryggen i en tom Missionskyrka. Han befann sig i en svår livssituation, när hans älskade hustru hade dött och inget tycktes vara roligt längre. I sin ungdom hade han byggt en piporgel. Den hade också blivit gammal och tjänat ut i hans församling. Det var tid för en ny, bättre, större piporgel. Det kanske inte hade varit så roligt att följa nedmonteringen av ett av hans livsverk. Vad vet jag? Det är bara ett försök nu från min sida att tänka mig in i hans situation.

 

Den gamla orgeln blev till salu och blev köpt så småningom av andra. Det var inte så enkelt att montera upp en piporgel i en annan kyrka, så den gamle mannen fick komma och hjälpa till. Varje pipa skulle intoneras. Alla pipor skulle stämma tillsammans vare sig materialet var i trä eller metall. Den gamle mannen tycktes vara ett med sitt livsverk. Det var inget roligt att bli gammal och icke godkänd längre. Det var svårt, att få det att stämma i en annan miljö.

 

För mig blev det en bra upplevelse med tanke på alla olika medlemmar i en kristen församling, som skall intoneras och ljuda tillsammans. Så många olika pipor det finns i en kyrkorgel! Så många olika register och manualer! Så många olika personligheter det finns i en församling, som skall stämmas efter grundtonen från himlen!

 

Vi närmar oss jul och i bibeln finns det många, många personer, som blivit stämda efter himlens grundton – enskilda personligheter som ljuder rent och klart tillsammans generation efter generation från plats till plats genom budskapet i texterna. Tidlöst och i Guds tid.

 

"När tiden var inne sände Gud sin son….."

 

"Han kommer till sörjande hjärtan och livet får annan gestalt….

 

Var glad, var glad, var glad i din herre och Gud….."