En herrnhutare

Nu tänker jag ge mig ut på svag is igen trots vargavintern. Mitt sätt att skaffa material till Bloggar blir att hoppa från den ena Bloggen till den andra och snappa upp några ord.

Sofia skriver så fint till mig i sin Blogg "Fjärde väggen":

 

"Jag tycker om att du kommer hit och skriver om Lammets blod, det behövs lite hederlig herrnhutism i cyperspace."

Mappen till min hemsida brefvet.com om mina andliga rötter heter: "Lammets lof" precis som namnet är på mormors sångbok. Religiösa böcker blir över på de flesta auktioner. Så blev det också efter auktionen på min mors föräldrahem. Vem var det, som gick i de tömda husen om inte jag Gunnel Viola och hittade mormors sångbok i ett vindsutrymme? Min mormor var född år 1860 och frågan är om de inte sjöng Lammets lof innan dess? (Där fanns ändå äldre böcker efter morfarsfar.)

Som sagt. Mina rötter finns genom farmor i Lutherska och genom farfar, morfar och mormor i Svenska Missionsförbundet från starten. Jag har varit med i en pingstförsamling många år utan att kunna något om Pingströrelsen förrän boken "Lewis resa" kom av författaren Per Olof Enquist.

I den boken om Levi Pethrus grundaren av Pingströrelsen i Sverige skriver författaren Enquist, att han känner igen förkunnelsen om blodet från sin barndom och ungdom i EFS. Har dom inte sjungit om blodet och undervisat om detta före herrnhutarna?

Är det inte så att kyrkfolket i Svenska Kyrkan fortfarande kan sjunga innan nattvardsgången:

"Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad

alltid befunnen tålig ehur du var föraktad

Vår synd du haver tagit och dödens makt nerslagit

Giv oss din frid o Jesus."

Den psalmen skrevs redan på 1500-talet av en tysk författare. Och långt innan dess lovsjöng profeten Jesaja Guds rena Lamm. Det gäller nog bara att få igång sången igen om Lammet i våra kyrkor – få tag i och igång den sammanlagda kunskapen, som finns djupt ner i folksjälen.