Det är ont om dem numera. Det är mest upprepningar om min ostabilitet eller som jag uttrycker det ironiskt, att jag är obalanserad. Jag kan liksom få med humörsvängningar i ett lite hörn i det begreppet. Det är minsann inte bara en sorts värk…
En dag kanske jag lyckas att förklara att andlig värk skall tas på allvar! Igår försökte jag igen efter gudstjänsten och efter kyrkkaffet att förklara, att jag inte fick bli den jag ville i livet och komma till min rätt någon gång! Någon i köket hade frågat den, som ansvarade för kyrkskjuts, om jag skulle vilja ha med blommorna från altaret hem. Så bra detta tillfälle blev att berätta hur det var då jag fick predika i en liten församling! Då fick jag alltid med blommorna hem, som varit på altaret!
Så nu är det en Kristusdoft av fina pioner i min matvrå! Jag klagar inte utan är tacksam över livet som blev utan teologistudier på hög nivå! Jag fick dessutom med en bunt av tidningen Dagen och kunde följa en debatt igår, som intresserar mig. Nej, jag håller inte på med sånt tjafs på nätet! Min mentor undrade för 20 år sen hur jag orkar hålla på med sånt.
Hör här nu! Det heter teologiska studier att läsa igenom bibeln för att se var det står, att Gud måste ha ett offer att lägga synden på! Och sen när det bara går att hitta, att Gud inte vill ha offer, så gick det att gå emot en objektiv försoningslära!
Punkt slut. Jag trodde i min enfald, att jag skulle kunna begripa en försoningslära därför att jag personligen slitit hela livet med begreppet ”förlåta” och sen glömma. Den obegripliga varianten heter subjektiv försoningslära. Gud älskar så gränslöst mycket ändå att han inte behöver ett offer.
Det blev ett litet glädjeskutt igår för mig, som inte kan skutta längre eller ens släppa något handtag på rollatorn utan risk för att ramla. Jag kunde gå in i olika texter på männens revir och studera försoningen med Gud! Den har med frälsning att göra.
Men det visste jag förut som älskar mönsterbilden och kan mönsterförstoring. Det var långt innan pixlarna kom år 1963.
Nej, jag har aldrig gått ut ur någon garderob! Jag har heller inte något lik i någon garderob.
Det jag har i lägenheten, som jag hyr, är en garderob med dörr från matvrån och en garderob bredvid med dörr från hallen. Med muntligt löfte från husvärden fick de två en förbindelse. Innan dess hade jag en skanner på en hylla högt upp nära överskåpet och en skrivare på en hylla nära golvet. Så kom en dag då det blev mycket svårt att böja mig. Det har jag alltid haft svårt för. Då blev det värre. Och jag fick ergonomiskt tänk…
Så kom en ny natt med kramp och värk och undran över hur detta skall sluta. Vem skall röja efter mig? Vem vill rätta till garderoberna till ursprungligt skick? Vem kan hindra mina bekymmer att vilja göra rätt för mig? Finns det något ålderdomshem, som passar för en så egen person med egna tankar och så orubblig?
En tröst är datorn och dessa USB-minnen. Det är ingen ”padda” och ingen ”lapptopp”. Det skall gå att se rakt fram på skärmen! Jag behöver sitta rak i ryggen, som en eldgaffel även på ett hem för äldre. Ja, det går att skriva 70+, om nu det är mer inbjudande. På mig biter inte det. Jag är från landet och har bevarat min dialekt.
Det närmade sig morgon klockan 3 även på Midsommardagen år 2025. Snart är det årets mest ljusa natt. Den kanske försvann för mig? Jag kom på hur otroligt komprimerat det blivit i mina två garderober. Alla foto-kartonger med lösa foton är nedflyttade från ett överskåp med hjälp av ett barnbarn från Afganistan och min hushållsstege. Den får inte jag gå upp på längre! Trots att det var ett av mina nöjen på fredagskvällar. Detta vet de som är hemifrån men ingen annan.
Klockan blev sex till och med. Krampen brukar släppa framåt morgonen. Tankarna på ”Hemmet” blev ljusare och i garderoben med dörr från hallen finns en papplåda i format A4 med kopior av mina bloggar från år 2009. Då bytte jag ”hotellplats” för tredje gången.
Tänk, om jag skulle kunna sitta och sortera alla strödda tankar – ordna dem till ett ”detta vad vad hon ville ha sagt” – egentligen!
Det gäller att hänga med till år 1950. Då var jag 14 år men inte 15 och mötte en revystjärna, som blivit frälst. Caroline Christensen var bjuden till ett sommarläger på Lakenäs – ett privatställe plus en ungdomsgård av den kände ägaren HC Carlsson.
Samtidigt var det tältmöten i Tibro med Frank Mangs som talare. I lägrets kvällsmöte hade tydligen jag vågat vittna och blev ombedd och följa med på tältmötet i Tibro och vittna där också.
Problem blev bara, att jag frågade Gud om vad jag skulle säga. Det fanns bara allvar i detta och gick inte hem hos revystjärnan. Hon kom till Vänersborgs Missionskyrkas tältmöten senare som solist och fick i uppdrag att tala mig tillrätta. Det blev snopet minst sagt. För mig var ju det så stort, att få träffa henne igen! Tänk, en revystjärna som blivit frälst och som lämnar en sådan värld som kändis!
Håll med om att Caroline Christensen sjunger så orden hörs! Fortfarande i min 90 års ålder tycker en del, att det är påträngande, att jag skriver eller pratar om Gud. Hennes råd hade varit och jag skulle prata mindre om Gud.
Annars blev det så tröttsamt att höra…
Jo, jag är väl medveten om att det sällan passar att prata om Israels Gud.
Äntligen är det morgon! Hur skall jag klara dagen? Och nästa?
”Gårdagen är förbi. Morgondagen har du inte sett. Och idag hjälper HERREN!”
Fortfarande kan jag skanna och lura den förvalda mallen av misstag. Där är så smal spalt. Den första mallen jag valt var lite bredare. Sätter jag in ett foto först får textraden anpassa sig. En får ge upp mer och mer av det, som fanns av kunskap förut…
Kvar är minnet av år 1957. Då var hela min planerade framtid slagen i spillror. Kvar var en okänd äng framför mig i ett okänt område med en upptrampad stig. Kvar efter någon samling, som varit tidigare fanns en ensam talarstol. Det högg tag i mig den gången, när jag såg den:
”Tänk, att få berätta om Jesus!”
Där är vi nu! Männen som fanns i närheten på hemvärnsövning finns inte längre. Ingen ropar varnande längre, att det var stor fara att gå där över ett skjutfält!
”Kvinnan skall tiga i församlingen!”
Jag älskar vad Paulus skrivet och kan gå hans ärende ännu med hans brev om hur det är att vara i Kristus.
”I Kristus är det som vi rör oss och är till.”
P.S.
Den 15:e juni 2025
Ibland lovar jag att återkomma senare på natten, då jag skrivit nattetid. Sen kommer min morgontid 4.30. Då har jag glömt mitt löfte. Då är det en ny dag.
Idag har jag missat soluppgången! I natt har jag inte skrivit något. Min dag börjar med att lära ur en app med Svenska Kärnbibeln – bara den som är ”en kvart”. Det blir ingen bibelkunskap av så lite läsning! ”Bibeln tar ett helt liv att läsa,” påstod Sven Ahdrian en gång, läkare och pastor. Han var visst fem år, när han fick sin första bibel. Det var visst lite för tidigt enligt honom…
Nåväl. I morse fick jag se detta som skiljer Svenska Folkbibeln från B2000 – stavning av ett av Guds namn: Herre med stort eller lite h. I 1917 års översättning är det konsekvent HERREN. Så nu idag upptäckte jag att Svenska Kärnbibeln har ”Herren” på ett ställe för Jahve…
Vid ett ”T” i PALESTINA ligger bergen Gerissim och Ebal. PALESTINA är textat nerifrån och upp på den gamla skolatlasen från år 1947.
Hur skall det gå till att binda ihop mina spridda tankar och kunskaper över tid? Jag vill ju inte verka rörig! Samtidig följer jag min släkts frikyrkohistoria på kartan hur två olika släkter blev en genom mina föräldrar. Det var Skaraborgs län bara några mil emellan deras födelseorter men släkterna går inte ihop under de 200 år, som jag forskat i. Och den historia som intresserar mig är vem som var först i varje släkt att bli omvänd till Gud, när svenska folket var totalt nersupet. Det finns personliga brev och muntliga berättelser från tidigt 1800-tal.
Efter Pingstdagen i år har jag läst en berättelse från Norrland och mannens minnen från tiden i söndagsskolan. I barndomens söndagsskola var berättarens vackra hembygd med berg och sjöar självklart som Galileen på bibliska planschen. Där vandrade Jesus och gjorde många under. ”Där” var deras hembygd likt så klart. För mig har det tagit tid för söndagsskolans vackra planscher att ta plats i mig. Men nu 50 år efter resan i Judeen, Samarien och Galileen, så har platserna på skolatlasen landat! Dom finns ju kvar och jag har varit där under 14 dagar år 1974 -1975!
Du som är äldre och varit söndagskollärare en gång kom ihåg att platserna finns kvar under allt sönderbombat, krigshärjat och hotat område! Det gäller inga höga berg. Det var mer som en hög kulle och jag kunde inget om varken Ebal eller Gerissim nära Jakobs brunn. Nu är jag dess mer intresserad.
När Israels folk var fria från träldomen i Egypten och fria från en påfrestande ökentid, då äldsta generationen dog, då var allt nytt och HERREN ville fortsätta leda sitt folk. HERREN vill ge dem ett land ur sin egen skapelse. ”Vi tror på Gud himmelens och jordens skapare…”. Kan han som skapat allt inte få ha en enda liten plätt att kalla för sin? ”Mitt land…” , ”mitt folk…”. Har inte han rätt att ta itu med fiender?
I landet de fick skulle det finns tre fristäder på varje sida av floden Jordan. Dit skulle den som ofrivilligt dödat någon kunna fly undan blodshämnaren. Vägarna till fristäderna skulle hållas i ordning, så att den skyldige hann fram innan stadsporten stängdes. (Fritt återgivet ur minnet)
Det jag vill komma fram till är att mönsterbilden står för något angående tabernaklet i öknen. Templet i Jerusalem hade en ritning, som kung David fått av HERREN men sonen Salomo fick utföra den. Det som står att läsa i Uppenbarelseboken hör ihop med allt som är skrivet tidigare. Jesus fullbordade lagen. Han upphävde inte en enda prick. (På svenska använder vi ibland uttrycket: ”inte ett jota”.)
Så varför kan ”muren” runt templet inte få stå för frälsning/räddning undan fienden? Det skall inte vara några sprickor i muren, så att fienden kan komma in – ”de små rävarna”.
Så varför kan inte äktenskapet få stå för HERREN som älskar ”bruden” och var villig dö för att få hennes kärlek? ”Han är din man.”
Det är mycket som är obegripligt i bibeln till exempel att HERREN gjorde en viss kvinna ofruktsam för en viss tid. Jag tänker på berättelsen om Jakobs kärlek till Rakel, där svärfadern Laban lurade Jakob, så han fick Lea först som hustru. Ja, sen kommer dessa bihustrur. Till slut får Rakel Josef som blir älsklingssonen och senare blir en lång inbyggd förebild till Jesus. 1 Moseboken
Nej, jag är inte färdig med profeten Esra, som föreslog att de som gift sig med främmande kvinnor skulle skilja sig från dem. Det verkar grymt mot henne och barnen. Förbundet var en gång mellan HERREN och de tolv stammarna. ”Hör ISRAEL – HERREN är en.” Du skall inga andra gudar hava jämte mig. Den som skäms för Jesus nu kommer Jesus att skämmas för sedan. Enligt honom själv.
Ja, det finns stora religioner och vi har religionsfrihet i Sverige. Islam tar över mer och mer i det fördolda men som börjar synas alltmer. Vi har yttrandefrihet och demonstrationsfrihet. Det behövs bara tillstånd hos polisen för demonstration.
Jerusalem är inte vilken stad som helst. Där dog Jesus en gång för hela världens skull – för mina synder och dina. Det budskapet har gått ut och skall gå ut till alla.
Jesus grät en gång över Jerusalem. De ville inte ha hans budskap. I dalgången mellan bergen Gerissim och Ebal går en gräns – den mellan att lyssna till HERRENs ord och få välsignelsen eller att inte lyssna och få ta konsekvenserna i förbannelsen.
Brunnen är fortfarande djup och Jesus bjuder livets vatten. Samarien finns kvar. ”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”
Visst finns det mer än fem gudar i Sverige att följa och vara förenade med? Det var i Antiokia de först kallades kristna. De följde Jesus som kallat sig:
VÄGEN, SANNINGEN och LIVET…
Mina föräldrars cykelvägar för att få träffa varandra då och då innan äktenskapet. Deras kärlek till varandra och till Gud och oss barn var ett föredöme.
Där fortsätter jag och låter mina tankar virvla runt. Mina tre bokhyllor fulla av böcker måste minimeras. ”Böcker har inget värde,” sägs det besviket av flera. ”Unga läser på skärmen!”
Eller inte alls?
Detta är inte sant när ”STEG FÖR STEG STUDIEBIBEL – Svenska Folkbibeln – Den visuella vägen in i Bibelns värld” kom ut eller andra nyöversättningar!
Böckernas bok = bibeln har följt mig sen jag var ung. Det kom en dag, då jag tyckte, att jag förlorat allt angående framtiden. Jag lovade Gud, att han kunde få det lilla, som var kvar den 5 september år 1959. Jag lovade, att inte gifta mig.
Sen dess hörde vi ihop bibeln och jag. Jag ber inte om ursäkt för mitt stora intresse av detta förbund, som kan kallas äkta med Skaparen. Står han för sina löften till mig, så ville jag hålla mitt. Där kommer hans trofasthet in och min trolöshet. Jag har svårt att tro på helande i kroppen för min del men har gått fram för förbön många gånger i stora sammanhang. Sen har jag måst arbeta med besvikelsen. Det hände inget.
Däremot hände detta, att jag ville gräva djupare och djupare efter hans uppfattning och syfte med mitt liv och andras.
Han älskar Israel! Han tänker ut något nytt sätt att rädda den försmådda. ”Livet är i blodet.” Men en skall inte ta något ur sitt sammanhang. Det heter ”kontext” på de lärdes språk men jag fick inte fortsätta mina studier i bibelkunskap som jag velat.
Det räcker att läsa profeten Hosea. Det är bara fjorton kapitel. En profet som det var så stränga krav på fick order av HERREN att gå och gifta sig med en sköka. I boken som sammanfattat mina tio år på Facebook finns det med en kommentar till mina inlägg. Hur kunde jag skriva om en sköka Gomer och pressa ner kvinnor ytterligare?
Nej, jag är inte feministteolog (om jag haft teologiska studier). Jag har stor respekt för det så kallade patriarkaliska: Abraham Isak och Jakob…
Så finns det liberalteologi. Det passar inte mig heller. Däremot tycker jag om bildspråket. Israel var likt en brud som följde sin brudgum genom öknen. Men sen då?
I Hesekiel kapitel 23 liknas de tio stammarna av Israel vid en äktenskapsbryterska kallad Ohola som var den äldre. Den yngre kallas Oholiba och var Juda och Benjamin. ”Namnen står för Samaria och Jerusalem.” Då har vi årtal och mer fakta för den som vill läsa och fatta.
Äntligen har jag fått lite intresse för årtal! Nehemja blev jag intresserad av på tidigt 70-tal – det första kapitlet. Nu undrar jag mer och mer varför Nehemja grät så förtvivlat. Det gör vi ju inte i Sverige, oavsett hur här ser ut med avgudadyrkan!
HERREN bryter inte sitt förbund! Bibeln säger, att om Israel sviker honom så skall inte han svika dem. ”Kan en mor överge sitt barn…”
Så kom profeten Esra in i samtalet. Det var ju mycket bra att stå ut med läsningen alla kapitel i Nehemjas bok, så att muren blev färdig och sången och musiken kunde flöda!
Problemet är den lagkunnige prästen Esra som föreslog skilsmässa från främmande kvinnor.
Kan detta ha något samband med tidigare erfarenheter av en främmande eld på altaret och död för många?
Det skall handla om begrepp då och nu. I min ungdom på landsbygden var det distans till Stockholm och den dialekten, som förknippades med något förmer. Det kunde förminskas också som angående de, som inte var gifta utan var sambo. Detta kallades ”stockholmsäktenskap” – en icke godkänd, modern variant. Kristendomen som lag gällde på landet. Det var hårda bud. Barnen skulle komma till innanför äktenskapets ramar. Det var grymt i kyrkbokföringen att förkortningen u.ä. (utanför äktenskapet) kunde tolkas som o.ä. (oäkta barn). Barnen får bära skammen.
Bibeln betonar fyra kvinnor vid namn i det släktregister som finns i Matteus evangelium. Den femte av kvinnorna nämns i en omskrivning för att brottet skall bli tydligt. Hon nämns som Urias hustru. Maria nämns inte som syndfri utan som trolovad med Josef, som inte rört henne före äktenskapet. Alla fem kvinnornas historia finns att läsa om i bibelns helhet. Summan av Guds ord är sanning. Människors domar är inte nådiga. Guds domar är rätta, rättfärdiga.
Boken med tio år för mig på Facebook kom ”on its way” till min adress. Där kryllar det av foton, som jag bjudit på under årens lopp. Jag förstod inte bättre utan har varit stolt över bra och viktiga exponeringar vid olika tillfällen i livet. I början av min vistelse på Facebook var det inte fråga om annat än att bilderna är mina, som jag tagit. Så var det en gång i tiden för naturfotografer. Det var inte bara att ta deras foton och förvandla till egen konst i teckning med eget namn.
Ja, sen kom reglerna med sida upp och sida ner i finstilt…
Ibland finns det delar av min text med i detta AI verk. Artificiell intelligens på gott och ont. Sen år 1981 då NT81 (Nya Testamentet) kom ut har jag stavat på släktforskningen -Toledot – för Jesus. I min blogg finns flera poster om Rahav, som räknas som en hjälte i Nya Testamentets Hebreerbrevet bland enbart män. Hur kunde jag skriva om henne? Var det att lyfta fram kvinnor i vår tid? Jag fick en skarp tillrättavisning på Facebook – en mycket nyttig sådan. Hur skall jag kunna veta hur andra uppfattar bibeltexter på annat sätt än mitt?
Så till poängen att alla barn är äkta från födelsen! ”I synd är jag född, i synd har min moder avlat mig…”. Det är en teologisk lära om arvsynden, att genom spädbarnsdop be bort förbannelse. Jag har citerat pingstpastor Bertil Olingdahl på sin tid i förkunnelse: ”Jag är född hemma i en kökssoffa men jag fick inte kökssoffan i mig.” Dopet kan och bör vara ett viljebeslut.
Det Gud skapat är äkta och rent från början. Skapelsen var god, när han såg på den. Förhållandet mellan man och kvinna kallas så småningom äktenskap i bibeln och liknas vid förbundet mellan Gud och Israel (Hosea-boken). Tydligare än så kan inte begreppen bli och förhållandet mellan träl/slav och den fria hustrun, som mellan Hagar och Sara tidigare i Moseböckerna. Hela bibeln är en berättelse om Guds kärlek till sin skapelse, sitt folk och sitt land…
”…som de har delat.”
I boken med mina tio år på Facebook finns ett foto på ett nyfött barn i ”linda” och en glasruta, som skiljer honom från en tvååring på besök. En barnsköterska håller den nyfödde. Jag håller i kameran. Barnen är inte mina men fotot är mitt. Minnena är mina. Tron är min på Guds ord. Tron håller år efter år, att den som tar emot Jesus, som Gud har sänt som ORDET, får Gud som fader och är född av Gud från den stunden och får kallas Guds barn – ”vilket vi också är…”
Detta är ett himlaarv senare! Ingen kan påstå att arvet är orättvist fördelat!
”Här nere jag får vad jag behöver
och himlaarvet blir ändå över…”
Det finns något som är rättvist, sa hon plötsligt i ett samtal:
Gissar att jag med min envishet kommer att pröva vad som finns i ett USB-minne! Lättpocket HTML 4…
Jojo! Jag ville bygga själv trots att grunden redan var lagd. Så blev det som det blev och alldeles för långt mellan nya inlägg. Alla länkar skulle ha adress till ett centrum i hemsidan. Iden var: ”Huset som blev ett hem”.
Huset har en vacker snickarglädje med veranda och litet snetak. Därunder brukade svalorna flyga fram och tillbaka, när jag skrapade och skulle måla om räcket. Sen blev de mycket irriterade av doften på målarfärgen. Min syster blev irriterad på mig, som är så petig (och lik vår far en gång). Åren har gått och jag fick ge upp. Det ena efter det andra – minst sagt.
Kvar är att jag vill att andra skall lyda mig! Se till att ta tillbaka språket! Kan du det inte, så tänker jag upprepa precis som förut i denna senare bottenplatta med word – inte värld och press. Livet är i blodet enligt bibeln!
Jo, kartor som vanligt med centrum på Jerusalem där Jesus dog för allas synder och skuld.
Och alla arabländer runt omkring.
Där är dagens poäng! I Sverige har vi en kristen grund. Vi kallas kristna, som följer ”den vägen”.
Husargatan taget från hörnet av Pilgatan/Husargatan
Min moster berättade om läkarens besök hos min mormor. Hon hade fått så svår värk i en axel. Han hittade inget fel och hon konstaterade bara, att dö´n skall på nôt ställe börja. Så är det för mig nu fast i vänster höft. Så nu är det bråttom!
Jag tänker berätta om ”Mosters” den så kallade moster, som hade ett café, där missbrukare hade en hemvist i Haga. Nej, mer än så behöver jag inte skriva, än jag skrivit förut, att det var gott om ”knarkarkvartar” i Haga. Då blev Mosters ett centrum för kontakter.
Det finns något som heter tystnadsplikt. För vem? Är det för barnens skull? Är det för samhällets skull? För vems skull är det? Är det för min egen skull, att jag har tystnadsplikt, som längtat efter barn hela mitt liv! Invandrarkvinnor frågar mig alltid först hur många barn jag har. Har jag tystnadsplikt då?
Två av alla ”mina barn” har jag hittat på nätet. En dag skrev den ena på Facebook, att jag är den enda i hennes liv, som träffat alla tre syskonen. Storasyster hade dött, som jag sökte upp tillsammans med mamman i början av 70-talet. Nej, jag tänker inte tiga och gömma mig under någon så kallad tystnadsplikt! Vem var det som fick bära lidandet av fädernas svek och mammornas missbruk om inte barnen?
”…is on its way.” Så står det att läsa i ett E-postmeddelande. Det gällde en bok med sammanfattningar under tio år på Facebook på det jag bjudit på av bilder och text.
Jessica Netterbladt (red) är inte anonym och har inte tystnadsplikt. Hon satte upp en lapp på en anslagstavla en gång och frågade om någon ville berätta. Senare efter en dokumentärfilm ”MonaLisa Story” kunde hon fortsätta ett projekt på Hinsebergs kvinnofängelse tillsammans med de, som ville berätta. De som var mammor fick berätta om längtan efter sina barn.
Eller var det mer längtan efter narkotika?
Det är dags att fråga ”mina barn” nu om deras längtan efter mamma. ”Mina barn” är som sig bör över 60 år gamla…
Jag älskar dem lika mycket som riktiga mammor älskar sina barn.
Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.
Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:
Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.
Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…
Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.
”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”
Så föll hennes ord som tack för igår: ”Roligt med en nostalgitripp i Haga”. För min del tog jag fram en mapp med bilder av rivningen av stadsdelen Haga i Göteborg – min arbetsplats på Räddningsmissionen och deras hem som nygifta och vaktmästare. Vi har så olika referensram från olika tider.
Där får min berättelse börja idag på hörnet Pilgatan – Husargatan. Där hade det brunnit samtidigt som Ungdomsmissionen KÄLLAN bjöd in unga från gatan till en stund av gemenskap mellan kl 21 och 24 varje fredagskväll. En sådan kväll började det brinna mittemot på Pilgatan. Så småningom kom grävskopan – före sin tid, då hela Haga mer eller mindre revs.
Längre in på Pilgatan kan vi se åt vänster med Skansen Kronan i blickfältet. Här fanns rivningsfastigheter med låga hyror men med hyresgäster som bott i Haga det mesta av sitt liv och de år, som jag fotograferade på 70- och 80-talet.
Jag mår väldigt bra så länge jag har någon att berätta för. Innan mina gäster kom igår, så hann jag tänka ut vad som är viktigast att få med till ett eventuellt äldreboende. Ja, det är kökssoffan hemifrån, som min far och hans farfar gjort. En gång under skoltiden skrev han sin uppsats om ”Min farfar”. Väl att jag gömt en kopia! Vi gick igenom vilka möbler min far ritat först och det var enkla köksmöbler på 20-talet.
Den här bilden kallar jag för ”Sista Lasset”. Jim till vänster var vaktmästare på Räddningsmissionen och Ove Larsson föreståndare den sista perioden i Haga. De hittade en gammal dragkärra i ett uthus och är på väg över Hagaplan till nya lokaler på Vasagatan. För mig var detta skarven mellan halvtidsjobb och hel sjukpension. Rivningen av Haga sammanföll med mina dystra tankar att vara tvungen att ge upp – att inte kunna arbeta, att inte duga till något.
Så kom dagen som rivningsfirman meddelat på förfrågan. Jag var som det heter på fint språk ”mentalt förberedd” och stod där med mitt stativ till kameran. Där gällde det att inte darra på handen, när ögonblicket kom! Huset som varit vår arbetsplats och tillflykt för så många revs ner.
Innan dess i början av min tjänst hade jag fått ett mycket bra bibelstudium från Jeremia-boken om att riva ned och bygga upp. Det skriver jag om en annan gång. Än fanns min hembygd kvar med sin Missionskyrka. Än var inte den också riven och jag hyrde ”i tornet” och fick vara med skolbarnen i byn.
De fick se hur de gamle hade det förr på olika sätt! Året var 1987.
Ett barnbarns barn till David, snickaren och ”basen” på en liten möbelfabrik, sover över hos hans mammas faster Gunnel – lycklig ägare av soffan..
Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)
Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.
Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.
HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.
Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.
Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.
Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…
Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.