En plats för dig – Sida 5 – Gunnels plats i rymden

Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-. Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

En ny bild

Det hände på Facebook igår, att jag ville byta bild i min tidslinje. Där finns en trappa upp till soluret i Botaniska trädgården i Göteborg pudrad med så lite snö så att varje trappsteg blir snyggt markerat. Den tiden är över med snö. Nu blommar det för fullt men jag hade glömt av hur jag byter bild.

Så det blev fel. I rutan på mig kom blommorna, som jag älskar från Israel. Senare kom så många som klickat på ”Gilla”, för att jag bytt profilbild. Samma foto som förut men kapat vid hakan. ”Fin bild” var den samma, som det varit sen hösten år 2013, men jag var vresig hela dagen och uppskattade, att det inte var den bilden som syntes.

Frågan är varför jag följer bloggposter, som irriterar mig så. Jag läser ju teologi baklänges och är så begåvad. Men var det en god exegetik i Mikael Karlendals blogg? Kan man göra så mot oss kvinnor? Annars är det ju så noga med kontext och vad det står i den. I bibeln är det harmoni i helheten oavsett tid eller författare. Det kan väl inte vara exegetik att spela ut en text mot en annan?

Fram emot kvällen kom sista droppen, när jag satte på TV:n mitt inne i det jag trodde fortfarande hette ”Helgmålsbön”. Andreas Holmberg har observerat min irritation. Vi är ”nätvänner”. Andreas kan sin Rosenius och känner Bo Brander från nutid. Jag tror, att jag begriper utan att begripa och läser doktorsavhandlingar för att kompensera luckan. Joel Halldorf klarade av att beskriva olika bibeltolkningar till min fördel. Svaret är Emil Gustavsson, som ville bli frisk och inte blev det. Ack ja!

”Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän vi helgas så att alla mina drömmar i Jesu ande gå.”

Om någon undrar, så finns orgeln till den sången ungefär trettio meter från platsen där fotot är taget på mig. Orgeln finns så klart inomhus och det är jag av alla syskonen, som spelat på den mest efter min mamma. Min mamma hade taktkänsla. Det har inte jag. Jag kunde spela en sång i Missionskyrkan utan att veta, att den bytte takt mitt i sången. Det har med arv att göra. Det finns ett farsarv och ett morsarv.

Andreas Holmberg är utbildad organist och hustrun är pastor i Equmeniakyrkan. Egentligen hade jag tänkt att skriva en uppmuntran till alla kvinnliga pastorer men så kom en rättelse från Andreas om Bo Branders undervisning i Gamla Testamentet. Det finns känsliga personer. När jag är nerstämd händer det, att Andreas skickar en psalm via statistiken på min bloggplats. Det är märkligt med denna datorteknik.

Nästa idé var att skriva en lovsång till Jesus. Det var ett förslag från Andreas, när jag inte hade några besökare knappast på bloggen. Då kändes det så avigt att använda en blogg till den lovsången.

Men min dikt gäller en konung! Det fick jag skriva i mitt förord, när jag tackade olika personer, som hjälpt mig igenom värsta passen i livet. Om jag föreläser i samband med filmen med samma namn: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, så får jag inte nämna hans namn, som hjälpt mig genom eld och vatten.

Och jag skall inte undervisa…

Måtte alla manliga präster fatta sin uppgift!

Sista brevet

Käre David!

Det här får bli mitt sista brev till dig. Du har fyllt 40 år och på min 40 årsdag fanns din morfar Eric på besök i Göteborg för att hålla bibelstudier. Det var lång resa för honom från Norrland men han hjälpte oss frivilligarbetare på Räddningsmissionen. Numera heter det volontärer, de som ger sin tid utan ersättning. Fyrtio år har gått, sen jag körde Eric till nattåget på centralen. Det var några minuter kvar tills tåget skulle gå. Jag retades med honom och sa, att han kunde ha hunnit med ett bibelställe till. Sen ångrade jag mig och förklarade, att jag inte kunde ta in så många bibelhänvisningar på en gång. Då kom det märkliga svaret. Han hänvisade inte till sitt eget bibelstudium utan till den helige ande. Den helige Anden kunde fiska upp en vers, när jag behövde den senare. Det du, David! Så sa din morfar för fyrtio år sen och det fungerar!

Jo, jag hade fått anställning på Räddningsmissionen men två av mina vänner var tjänstlediga från sina arbeten och utan lön. Så vi var fyra med din moster, som fick ett improviserat, extra bibelstudium privat i Askim. För så sa Eric Nilsson, Näsåker, att det fick bli improviserat. Då var han som bäst i sin undervisning om Nehemja. Som sagt. Det var inget märkvärdigt med din morfar som förkunnare mer än att han höll sig till Guds ord och trodde på det.

Jag hade inga som helst förkunskaper om Nehemja eller den helige Andes förmåga att arbeta genom en bibeltext. Fortfarande saknar jag sammanhängande historia med rätta årtal. Det var inte hans undervisning heller utan detta att vi fick följa med rakt in i kapitel ett, två och tre till vår egen situation, hur vi är en del av den nerrivna muren runt staden. Hur skulle jag kunna glömma det? Det som skrevs för 2500 år sen ungefär. Du får faktiskt räkna själv. Jerusalem föll i fiendernas händer år 586 före Kristus. 70 år senare fick Nehemja veta hur tillståndet såg ut i Jerusalem och fick tillstånd att vara med och bygga upp allt som raserats i Jerusalem i och med muren.

Så klart att det är mycket bättre att ha historiska kunskaper men inte utan den helige Ande, tycker nog jag. Vi placerades rakt in i Guds ord, som var aktuellt och som är profetiskt i nutid – för 40 år sen och som är lika aktuellt idag! Så jag har bara att läsa upprepningarna och understrykningarna i min gamla bibeln hur olika personer byggde upp olika sträckor av muren vid sitt eget hus eller i närheten. Ett enda kapitel i bibeln är hur aktuellt som helst i dagens debatter om andras fel! (Tidningen Dagen har haft åtskilliga artiklar och insändare om andras fel.) Med andra ord så har andra rivit ner frikyrkofolkets arbete under åren men jag har inte syndat någon gång! Hänger du med? Nehemja fick höra om tillståndet i Jerusalem och erkände inför Gud att han och hans familj syndat. Orsak och sammanhang!

Du tillhör en före detta baptistisk församling precis som din morfar och mormor tillhörde Örebromissionen. Så kom ekonomiska kriser och det blev sammanslagningar mellan olika samfund. Gissar att du tillhör Evangeliska Frikyrkan (EFK) och jag tillhör en pingstförsamling inom Pingströrelsen. Det står inget om oss i bibeln eller om Svenska Kyrkan. Det står inget om att vi skall tolka texterna si eller så eller att Eric Nilsson undervisning inte gäller i vår moderna tid med Hillsong.

Hoppas att få träffa dig snart, David, och få samtala om hur kunskapen om Herrens frälsning blivit en metafor i ”muren” – den nedrivna muren runt staden. Min far sa en gång, att det är omöjligt att arbeta u.p.a. Juridiskt sett går det visst att starta en firma utan personligt ekonomiskt ansvar. Verkligheten i en församling ser inte ut så. Utan personligt ansvar så tar fienden över och raserar allt Guds verk. Utan att vara rotad i Herrens frälsning så blåser vi omkull en efter en. Visst är det bra att kunna att vi lever i nya förbundet men hela rotsystemet finns i det gamla. Jesus är överallt i texterna i Gamla Testamentet. Det visade din morfar för mig som tredje och fjärde bibelläraren i mitt liv.

Visst, blev det en överraskning för dig, att breven är en del i mitt offentliga berättande på min plats i rymden. Ha överseende. Detta var det sista brevet.

Guds välsignelse i det sammanhang där du står Eric och Hildurs barnbarn

önskar

Gunnel

Jerusalems mur

Käre David!

Nu har jag grunnat färdigt, om hur jag skall få till det utan att behöva anstränga mig. Det skall ju handla om Nehemja och Esra och din morfar Eric Nilsson. Det var frågan om förkunskap i gamla testamentets texter vad du kan om sammanhangen. Frågan är om jag kan något som bara vill skriva spontant utan arbete. Bäst att börja från början på bibelskolan i Skåne, Nyhamnsläge, där din morfar var bibellärare och mormor fanns med. De hade mist sin ende son i en cancersjukdom. Han var inte ens 20 år. Hur nära i tid sorgen var, det vet jag inte, men jag bar på mitt och vi fann varandra privat. En annan bibellärare Josef Lado bar på sin sorg. Han hade förlorat sitt land och folk genom svåra krig i Ungern och Rumänien. Båda ledde oss unga in i en tro på historiens och Israels Gud. Josef Lado präntade in i oss, att om vi ville ha en tro, så skulle vi läsa Gamla Testamentet. Det var år 1968.

Så undrar jag hur det gått till att du och jag fått kontakt. Då kommer den gamla människans problem in med närminnet. Jag känner ju inte dig! Första gången jag mötte dig trodde jag, att det bara var att krypa ner på golvet och ”käcka mig”, som göteborgarna säger. Du gjorde en gest med fingret upp i luften och sa: ”Opp!” Ja, det var tydligt. Gör dig inte till för mig! Sen kommer minnesluckan, när det gäller senare år. Plötsligt skall jag klara av att berätta ett helt historiskt sammanhang om en profet som grät och bad till Gud och fick insikt i ett stort historiskt sammanhang! Inte bara du kanske utan jag också saknar kunskap utan bibellärare av gamla stammen! Eric Nilsson hade ett privat bibelstudium om Nehemja hemma hos din moster för oss frivilligarbetare i narkomanmissionen. Det hette så då. I slutet av 60-talet visste allmänheten inget om narkotikamissbruk och satanism. Vänsterpartiets ungdomar drev med oss bekännande kristna och skrev pocketnumret R med titeln: ”Med Jesus i vårdsvängen”

För att en mur skall bli nedriven måste den ha varit uppbyggd först. Precis där klarnade mitt minne hur jag fick kontakt med dig. Du blev min länk till min egen historia och andras om en hög mur, som är nerriven delvis. Det går att få insyn! David, du gjorde flera försök att hjälpa mig! Jag ville komma åt nyckeln till det förflutna. Men ingen fattade hur viktigt detta var för mig. Det blev viktigt för dig också. Nu vet jag, att muren var tre meter hög. För att kunna bygga upp en tre meter hög mur runt en rastgård, där psykiskt sjuka fick gå runt, runt vissa tider så finns det en mörk historia i Sveriges sjukvård. För att kunna riva ner den finns en annan historia inom Psykiatrireformen på 90-talet. David, det var på grund av min envishet, att få tag på de sjukas historia, som du och jag fick kontakt igen för några år sen. Du kunde namnet på förvaltaren på Restad Gård. Sen dess har du sett filmen från före detta Restad Sjukhus och mött min självironi. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Visst tar jag ut svängarna i mina associationer men nu är vi på en murs funktion. En mur skall skilja två parter åt. Det skall jag inte utveckla igen. Jag har många inlägg om gränsen mellan sjuka och friska, som inte borde vara en mur. Bibelns historia börjar med vattnet som en mur mellan egyptierna som förföljare och slavdrivare och Israels folk som på väg till frihet och ett eget löftesland. Den bibelversen har jag kunnat utantill. Just där började mitt intresse för metaforer. Det intresset hade Eric väckt hos mig. Allt hör ihop med allt. Vattnet stod som en mur till höger och vänster…så frälste Herren den dagen… 2 Mos kap 14 Det får du repetera själv.

Så fortsatte jag där Eric berättat om Jerusalems mur, som var nerriven, portarna uppbrända och Nehemja grät, fastade och bad och sa att han också hade syndat – han och hans familj. Nehemja kap 1 Hur kunde detta ha ett sammanhang? En ung människa är deporterad från sitt land och efter 70 år snart får han veta hur tillståndet i hans stad ser ut. Detta tillstånd kopplade Nehemja till sin egen synd! Hur såg den synden ut? Hur såg sammanhanget ut att en stad blir förstörd och intagen av fiender och långt borta i ett främmande land? Detta inser en gammal man, att han syndat i sin ungdom! För det blir ju slutsatsen eller hur? Platserna är ju historiska och årtalen finns. Det var i Askim på Trollåsen, som Eric berättade för oss om Nehemja och Esra och de andra, som fick fara tillbaka till Jerusalem för att bygga upp muren igen – den muren som var lika med Herrens frälsning. I Esras bok upprepas orden att de byggde upp vid sitt eget hus. Det ville Eric visa på hur viktigt det är, att inte släppa in fiender genom sitt eget liv. Jag hade inte fattat att vara tacksam för denna frälsning/kunskap om vad Jesus gjort för att rädda mig utan såg mer andras fel. Det är bara att forska, David, så ser du att orden återkommer i Nya Testamentet om fiendskap mot Gud och skiljelinje som en mur. Då har muren motsatt betydelse. Det står att Jesus rev ned den skiljemuren, som var mellan Gud och oss.

Om jag fattat rätt så handlade muren i Jerusalem i gamla testamentets tid om att skydda folket från främmande gudar. HERRREN är EN. Israels folk var inte rädda om sina kunskaper om ende JAG ÄR DEN JAG ÄR. De blandade ihop sig med andra folks gudar och dyrkade dem och ägnade sig åt vidrigheter i Herrens ögon. Sen fick de ta konsekvenserna. På slutet av 60-talet när narkotikan svämmade in över Göteborg och dödade unga i mängd, så läste jag om Nehemja och undrade hur min synd kunde orsaka en förstörelse i Göteborg. Nehemja grät fastade och bad och sa, att han och hans familj också syndat. Orsak och verkan.

Roligt, att du har en bunt av Erics predikoutkast i din ägo.

Vi hörs – vi sektmedlemmar 🙂 oss emellan

Gunnel

Skrivmaskin och karbonpapper

Käre David!

Du berättade, att du var för liten, när morfar Eric fick sin första stroke. Du var för liten för att kunna ta vara på hans stora passion för bibeln, innan hans ålderdom kom. Och jag har undrat vem som fick hans sista slitna bibel med alla understrykningar. Min far föll inte i farstun för någon så lätt. När jag kom hem en gång full av beundran för din morfar, så frågade min far torrt:

”Har du delat arv med honom?”

Ja, då lär det rätta jaget komma fram tydligen. Efter Eric och Hildur fanns ett väl använt hem – ingen fastighet bara det kapell, där de verkat och bott de senaste åren av hans predikantgärning. Vem vill ha ett slitet kapell i Norrland? Men där har jag bott mer än en gång och spelat på orgeln till och med.

Min far var möbelsnickare som sagt. Som ung köpte han en ”kurskamrat”s gesällprov ett stort skrivbord i ek. Det stod många år kvar i en tom möbelfabrik efter hans pensionering, tills jag frågade efter det. I en av dessa lådor ligger brev efter Eric Nilsson och ett predikoutkast, som jag bad att få. Med alla hans understrykningar. Där kommer karbonpappret in och skrivmaskinen. Dokumenten gick att skriva med två eller högst tre karbonpapper. Då slog bokstäverna hål i pappret. Här kommer poängen snart. En person, som är upprörd avreagerar sig på döda ting ibland och bokstäverna slår hål i första arket. Din morfar fick en gång ett anonymt brev – det vill säga ett brev utan underskrift fullt av ilska över honom, som predikant av budskapet. Det var ett karbonpapper emellan och det andra arket fick jag utan underskrift.

Tekniken har gått framåt. Jag var förnärmad några år och låtsade inte om att jag också fått denna kritik, denna ilska över Erics och min tro. Under fliken ”Ur mitt förråd” kan du läsa detta brev: ”Till dessa det vederbör”. Erics svar har jag fått andra arket av tack vare den tidens teknik med karbonpapper. Som sagt. De finns människor, som är mer intelligenta än Gud och inte kan fatta hur Gud kunde gå ner på jorden och bli människa genom en jungfru. Jag som är så barnslig har svårt att fatta deras tankegångar. För de är flera. Ett fint ord skulle kunna vara gnosticism – att tolka undren på ett annat sätt…

Jag vet inte ännu hur jag skall förklara din morfars sätt att hålla bibelstudier. Jag vet inget om dina förkunskaper mer än söndagsskola för länge sen och sen har du läst själv och lyssnat på predikningar inom frikyrkorörelsen mest. Med några ord uttryckt, så gav Eric bakgrunden i Gamla testamentet och förde över historien till att gälla i nutid. Jag måste ringa din moster och kolla vad hon minns av bibelstudiet om Nehemja i hennes hem på 70-talet. Vad kan du själv om den landsförvisade Nehemja? Jag får grunna på hur det skall gå till att berätta om det studiet.

Till dess lever vi inneslutna i Guds kärlek

Hälsningar

Gunnel

701

Kära Präst!

Du har varit så tyst under dessa fyra år som gått. Trots att Du inget hellre ville än att få samtala! Trots att så många ville samtala med Dig.

Jag var en av alla men fick inget svar på mina öppna brev. Om Du visste hur tekniskt begåvad jag är, trots min höga ålder och brist på kunskaper! Jag kör på envishet och frågar mig fram.

Så vet jag, att Aspeboda väl inte är en plats, som kom på världskartan men väl på Svenska Kyrkans karta. Jag å min sida försöker sätta min hembygd där via mina bloggar men lyckas varken få platsen på Svenska Kyrkans karta eller frikyrkokartan. Min hemsocken blev inkorpererad med staden Trollhättan ett år. Guldet till exempel är inte funnet i Trollhättan utan på en avstyckad tomt, som tillhörde en gård i Vittened. Så kom min hemsocken på en världskarta! Men inte på grund av vad en Präst förkunnat! Guldet i kragen kunde dateras från de första århundradena efter Kristus. Och jag blev så glad över att den ledande arkeologen inte använde förkortningen e.v.t.

Så nära Kristi födelse låg guld i jorden i min hembygd utan att någon sett det! Bibeln berättar en liknelse om en dyrbar pärla i en åker. Åkern var inte hans, som upptäckte den. Så först fick han sälja allt han ägde för att kunna köpa åkern…

Det är ju bara en liknelse av Jesus förstås om att handla, när man funnit en skatt. Om Du undrar över rubriken, så är inte den biblisk, fast jag satt den. Däremot är 7 x 70 ett tal, som gäller hur många gånger man bör ge förlåtelse till den som felat.

701 är inget bibliskt tal och ”Kära Präst” är inget försök till queerteologi. Du är kvinna och studerade till prästyrket: ”Människa du är någon!” heter uppföljningen i en bok av Dina artiklar i Svenska Kyrkans tidning från år 2011 i fastetid. Så googlade jag hela vägen via ”liten upplaga.se” och kunde få lyssna till Din egen presentation av innehållet i boken på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg. Teknikens under – där har jag stått på samma pall och försvarat varför jag skrivit min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vi ger oss inte Du eller jag! Eller? Min fråga är, om du fortfarande inte fått hjälp att läsa bibeln? Är inte det biskoparnas uppgift att lyssna på Din förkunnelse och sen vägleda Dig rätt? Du blev ”avkragad” men åren har gått och Du är i tjänst igen? Är det rätt uppfattat?

”Kära Präst”. Den formuleringen är inte skriven för att provocera pensionerade prästen Dag Sandahl, vars blogg jag följt flera år mot min vilja. Rubriken betyder, att jag redan skrivit 700 bloggar förut utan att lyckats nå en kvinnlig präst med uppmuntran! Jag kanske är för frän, klumpig och odiplomatisk. Jag försöker nämligen muntra upp mig själv som följt debatten från första början och drabbades av den.

Det är länge sen år 1958 och jag är snart framme vid målet – inne på slutspurten med dagens ständiga referat uttryckt.

En och en kan bara vinna segerkransen! Kämpa som denne – denna!

Guds välsignelse önskar jag Dig

I Kristus

Gunnel

Som ett brev på posten – fortsättning

Käre David!

Du undrade hur min bloggpost skulle bli med bröllopsfotot från Norra Björke kyrka. Det tog tid för mig att tänka ut hur jag skulle få till det. Mitt intresse gäller kyrkans budskap och så fick jag äntligen ett vackert foto på altartavlan som helhet!

Nu har vi gått in i fastan. Det är olika uppfattningar om intresset för bibelns budskap i Sverige, om det finns eller om det är en nästan total avsaknad av poängen. Jag för min del uppskattar den kvinnliga präst, som vågade blotta sin okunnighet för fyra år sen offentligt i artiklar i Svenska kyrkans tidning. Hon ville ha bort ”Guds rena lamm oskyldig…” Bättre kunde vi inte få det formulerat! Det har jag skrivit om tidigare mer utförligt.

”Ta ner honom från korset! Han lever ju!”

Ja, varför har Svenska Kyrkan alla dessa målningar med Jesus blödande på ett kors? Du och jag har vuxit upp inom frikyrkor med ett tomt kors i blickpunkten. Han är inte där. Han har uppstått från de döda och lever! Har jag skrivit alldeles för personligt till dig, David? Du är inte så värst snabb, att höra av dig. Det blir väl genomtänkt sedan. Så jag skrev ett mail till din syster och frågade. Av hennes svar kan jag dra slutsatsen, att jag kan få fortsätta att berätta om er mormor och morfar. Eric blev min andlige far under många, svåra år. Jag fick räknas som ”dotter” i huset. ”Storsa” tror jag det hette i Norrland.

En gång fick jag besök av dig, när jag var hemma. Vid första besöket lånade ni mitt lilla hem, kom in i min hall och får se fina förstoringar på er själva – dig och Sara som barn. Bildbevis på att relationen inte är ny. Så nu är jag framme vid poängen ”två fotstycken av silver”. De skulle sättas under varje bräda. Eric och jag hade det gemensamt, att vi visste hur ett sågverk fungerade och såg ut. När han började undervisa om tabernaklet i öknen, så hade jag ett stort försprång, som följt dessa bräder från början tills de var uppsågade, hyvlade, uppmätta och fått exakt samma mått. Erics barnbarn borde få veta vad hans undervisning betytt för mig! Så där fortsätter jag, upprepar berättelsen av tabernaklet i öknen.

På bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 där jag mötte Hildur och Eric första gången, så fanns det redan ett stort intresse för modellen av första ”kyrkan”. Husmor var händig och hade gjort den viktigaste personen i miniatyr – översteprästen. Jesus är vår överstepräst och manar alltid gott för oss i himlen.

David, jag såg på TV-gudstjänsterna från Salem i Vargön, där du är medlem – en ny och vacker kyrka. Ingen kyrka eller församling kan byggas utan att följa ritningen, som finns i bibeln. Den enskilda medlemmen skall veta, att kroppen är ett tempel åt den helige ande. Medlemmarna tillsammans skall veta, att vi skall låta oss byggas till ett Guds tempel. Allt som står i Nya Testamentet har hänvisningar till alla skrifter före Jesus tid. Så beskrivningen av tabernaklet i öknen kan aldrig bli inaktuell och höra till ett 30-talet eller tidigare eller till ett 70-tal, då jag fick undervisning av Eric Nilsson och Wilhelm Bergling. Att bli upprättad och få en försoningsgrund under båda fötterna är det bästa som kan hända. Jag är upprättad på Ordets grund. Det finns att läsa om både i gamla och nya testamentet. Alla får tänka själva – ja. Alla får ha olika uppfattningar – ja. Men det håller inte att bygga en kyrka/församling på. Kristus har försonat oss med Gud och vi har fått försoningens ämbete. Det är grunden vi står på.

En ny fastetid igen år 2015. Fint att jag fått berätta för dig om vad de gamles undervisning betytt för mig. Jag tränar på att föra berättelsen vidare till unga. Så blev det, då du kom på besök en gång till mig. Det var inte bara vad din morfar sagt utan vad Gud sagt, hoppas jag.

Sökväg till ”ritningen” 2 Mos 26:15-19, Joh. ev. kap 2:19-21, Rom 12:1, 1 Kor 6:19 och 2 Kor 6:16

Det finns olika tolkningstraditioner. Här är det tillämpningar – inte vetenskapliga bevis.

Allt gott

önskar

Gunnel

(Sågbacken i Norra Björke runt år 1918. Foto: Georg Lindahl. Klicka på bilden så syns mitt blivande föräldrahem bättre.)

Jag ger upp!

Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.

Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”

Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529

Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.

Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?

”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”

Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”

Lukas 12:32

Rom är målet för islamisterna – Mikael Karlendal

Ädelstenarna

Igår fanns berättelsen om ädelstenarna i en av bibelstudieplanerna för oss som är med i ”ANTA UTMANINGEN” 2 Mosebok kap. 39:8-14 Det gäller bibelläsning.

Jag går här och funderar över detta med förkunskaper. Bloggen är ju min personliga och jag skriver om Josef, som om alla vet vem Josef är! Ibland tänker jag på det lilla barnet, som var alldeles för frågvis på kyrkans barntimmar. Hon platsade inte där utan störde med alla sina frågor och fick inte vara med längre. Hon är vuxen nu. Carina har ADHD och berättar öppet om hur detta fungerar i vardaglivet. Carina har sagt, att hon läser min blogg. Jo, så är det. Jag vandrar i bibeltexter tillsammans med Josef och har flera bloggposter om honom.

Hur skall jag kunna veta, vem som har förkunskaper om bibelns personer? Hur skall jag kunna veta, vem som har förkunskaper om mig och mitt liv, om jag inte berättar? Eller om Carina eller alla andra? Vad var mitt behov i livet eller andras? Vi har gått igenom så olika händelser och prövningar i livet. Det kan bli en poäng! Det kan bli poängen!

Ädelstenar ser olika ut och har olika hårdhetsgrad. De har varit utsatta för olika tryck och olika miljöer. Några kan mycket om stenar och var de finns att finna. En gång ringde jag till en pensionerad geolog och frågade på de tolv ädelstenarna, som skulle finnas i översteprästens bröstsköld. Tolv stenar med tolv namn inristade och den ena stenen inte lik den andra. Två syskon är inte alldeles lika. Två halvsyskon är mer olika. Jakobs tolv söner var mycket olika. Av dem blev tolv stammar. Tolv är ett förbundstal. Herren Gud själv hade slutit det förbundet med dem. En annan gång långt tidigare läste jag ett bibelstudium av Dagny Bergling om ädelstenarna i översteprästens bröstsköld. Hon hade forskat i bibelskrifterna och om ädelstenar uppkomst och behandling i naturen.

På översteprästens bröstsköld närmast hans hjärta skulle dessa ädelstenar ha namnen på de tolv stammarna och vara en påminnelse inför Herren vad han lovat i sitt förbund med Israels folk.

Där kommer kopplingen till förbundet genom Guds egen son Jesus till judarna främst men också till alla i hela världen, som vill ha hans erbjudande om förbön:

”När vi nu har en stor överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en  överstepräst som inte kan ha medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allt liksom vi fast utan synd. Låt oss därför frimodigt gå fram till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till hjälp i rätt tid.” (Hebreerbrevet kap 4:14 Svenska Folkbibelns översättning)

Så är det. Gamla Testamentets berättelse om Josef och hans bröder pekar fram mot Jesus till slut och hans bröder. Josef var frestad på olika områden och är en förebild till Jesus. Jesus var frestad i allt och drog sig inte undan – inte ens en död på korset. Döden vann han seger över och kan hjälpa oss nu när vi blir frestade och vill ge upp kanske.

Han ber för oss i sin himmel. Korset är tomt. Graven är tom. Han är inte där. Han lever!

Bara till dig…

Det skall vara en rubrik, som väcker nyfikenhet. Om någon skall stanna till och läsa. Om någon skall köpa en tidning. Braskande rubriker har lurat många. Besvikelsen har kommit och gett en fadd smak i mun. Var det inte mera?

Bara till dig, som undrar över det omtalade äpplet gäller denna bloggpost. Vi skall ju inte gå på allt vi läser och hör. Visst har de flesta hört om två nakna människor, som blev utdrivna ur sitt paradis? Visst har många konstnärer målat dem, när de hade fikonlöv, som dolde deras nakenhet! Men var står det om en så grym Gud, som inte tålde att Eva tog ett äpple och räckte åt Adam?

Bara för dig vill jag berätta hur mycket bibelns berättelser hjälpt mig. Det var inte farligt, att säga gång på gång till bibellärare: ”Detta fattar inte jag!”

”Den här boken måste du ha,” sa en av dem och rekommenderade boken. ”Ljus över korset” av Wilhelm Busch en tysk präst och teolog, som började läsa bibeln på ett nytt sätt än under sina teologiska studier. I förordet till boken berättar Busch bland annat, att han hållit ett bibelstudium om hur Mose slog på klippan, så att det kom vatten. Så hade han lagt ut texten om att Gud inte lämnade dem i sticket i öknen. Han var nöjd själv efteråt. Så kom en gammal erfaren Jesu lärjunge fram och berättade vad det stod i hans bibel:

”…och alla drack samma andliga dryck. De drack ur en andlig klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.” ”Om det har ni inte sagt något i kväll”, sa mannen…

Precis detta berättade Jesus för två av sina lärjungar, när de trodde att hela deras framtid var slagen i spillror. Den som de trott på hade blivit slagen, hånad och korsfäst bland rövare. Och sen lagd i en grav som tillhörde någon utanför deras krets. De kände inte igen Jesus. De kom inget ihåg vad han sagt skulle ske. Berättelsen är aktuell för många, som inte känner igen bibelns Jesus, som uppstånden från de döda.

Jag får vara en av de två lärjungarna i berättelsen från Lukas kapitel 24:13 –

Jag får vara med från början och vara en av de två, som försöker gömma mig för Herren Gud. Texten i tredje kapitlet i första Moseboken har inte lämnat mig! Det är jag, som blir klädd inför Gud och får tillbaka min frimodighet! Bibelns budskap är aktuellt nu.

”Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem.” Tänk, att bli klädd inför Gud!

Bara till dig, som vill ha bibelns budskap är denna bloggpost. Oasrörelsen har tagit initiativ till gemensam bibelläsning. Pröva att se deras förslag på olika bibelläsningsplaner. Det går säkert, att få hoppa in på dagens datum. Våga ställa frågor!

För snart fyra år sen vågade en präst ifrågasätta hela poängen i bibeln. Ingen klarar sig utan Jesu död och uppståndelse! Utan Jesu offer ingen Kyrka!

P.S.

Den 15:e januari skrev jag på http://www.antautmaningen.se följande:

Det är möjligt, att jag har en ADHD-hjärna med tusen tankar samtidigt. Snart är jag 80 år och det kvittar med fler diagnoser. Jag valde ”en kvart”, därför att jag har svårt med koncentrationen och ”eget val” skulle passa också. Sträckan Jerusalem – Emmaus i Lukas 24: 13 – 32 går jag om och om igen. Jag får berätta mitt till punkt och han går igenom alla skrifterna med mig med början på Moseböckerna. Han är där överallt och det tror jag på.
Denna utmaning är det största bönesvar jag fått i mitt liv – en bibelväckelse! Vi är många nu, som burit på en stor sorg, att det fattas bibelläsning gemensamt.

D.S.

”Kyrkan har ett ärende utan försoningsoffer” Gammal artikel av Ulla Karlsson

Arvet

Sju år har gått sen det första manuset var klart till: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Framsidan hade A4-sidan med en hopkrupen liten tjej i en fängelsecell. Illustrationen var hämtad från Hinsebergs kvinnofängelse. En av tjejerna visade mig dörren in till hennes cell. Den var tjock som en kassaskåpsdörr med kolvar, som skulle gå in i karmen i låst tillstånd. Det var i början av 70-talet, när kurator Anna Myhrman tjänstgjorde och tillät mig se lite mera av fängelset. Berättelsen av mig tecknade en konstnär senare. På baksidan av detta första manus fanns fotot från vinden i min mors föräldrahem. När det mesta gått under auktionsklubban år 1982 hittade jag en del böcker kvar på vinden. Bland andra morfars gamla bibel och mormor Idas slitna sångbok: ”Sånger till Lammets lof”. <BR>

Mitt manus håller fortfarande efter dessa år. Det är jag, som är den lilla hopkrupna tjejen, som sitter i ett fängelse. Det är jag, som blivit fri från bitterhetens och besvikelsens fängelse och sjunger ”Lammets lof ”<BR>

”1. Sjungen syskon under vägen, sjungen under resans lopp. Sjungen alla I som ägen Evighetens ljusa hopp. 2. Lammet det är värdigt sången. Lammet som oss köpt med blod, som så härligt löste fången och som är vår herde god. 3. Prisen den uppståndne Herren, loven samfällt Frälsaren. Konungen med djupa ärren, Segraren vår bäste vän. Kör: Din jag är o, Jesu kär. Din med allt vad i mig är. Din jag är o Jesus kär. Din med allt vad i mig är. 4. Herren lever! Högt må skalla genom världen lovets ljud. Jord och himlar, änglar alla stämmen in och loven Gud!

Bra initiativ – Anta utmaningen

Gud eller Allah i Sverige ( från 18 dec. och framåt…)

Det är natten till den 19:december. En dag gick hon förbi mig och vi hejade. Hon frågade hur jag mådde. Mitt svar var, att jag mår bra efter mina omständigheter.

”Ja, var och en får sköta sin näsa,” blev hennes svar.

Nu är jag uppe mitt i natten och sköter min. Och hostar emellanåt och dricker varmt. Det gick inte att skriva färdigt min nya bloggpost igår. Jag kom av mig. Vet jag inget om vad en religionsdialog innebär? Det som står på Facebook är offentligt. I en tråd fick jag inspiration till rubriken: ”Gud eller Allah i Sverige”

Efter det har jag nämnt namnet på tre kvinnor: Gunnel André är präst och exeget. Sofia Camnerin är pastor och teolog. Ingrid Svensson är präst och teolog. Anne-Jorid Ahgnell är musiker och pastor. Sen är det en femte kvinna, okänd för mig, som står för frågan om språket i Gud eller Allah. Kvinnor kan. Året var 1958, då jordens undergång började i och med att första kvinnan prästvigdes. Detta är en parentes för all begåvning kommer från Gud och kan förvaltas bra. Vi skulle kunna hjälpas åt med information! Där börjar gårdagens bloggpost. Sen kommer jag att fylla på bibelhänvisningar fram till julafton kanske…

Så enkelt! ”Det är bara olika språk!”

Hur ofta har jag inte hört, att vi ber till samme Gud! Var det inte så att vi fick den ena religionsdialogen efter den andra i svensk television för många år sen? Vi skulle mötas för att se hur mycket vi har gemensamt. Vi bekännande kristna skulle ligga lågt och bara välkomna andras religioner. Mångfald som berikar oss. Vi skulle vara generösa och tiga med hur vi tror. Det är bara olika språk Gud eller Allah.

Så har åren gått och vi bekännande kristna har tappat mark. Varför skall vi vara tysta? Varför skall inte bibeln vara med och läsas och studeras?

Det är ju så enkelt att undersöka källan! Det är bara att öppna böckernas bok och läsa innantill. Ingen är utesluten ur Guds kärleksplan. Det är bara att titta på olika kartor över området och studera platserna, när Gud sagt vad till sina profeter och folket. Platserna finns ju kvar! Judar som följde den uppståndne Jesus började att kallas kristna. Det var i Antiokia. Stavningen ändrades i och med Bibel 2000 på namnen. Tyvärr. (Varför skulle vi som bor i Sverige säga Copenhagen till exempel?)

Samtidigt som jag tvättar mitt livs trasmatta i harmoniska, milda färger hemifrån i en tvättstuga, så kommer jag att fylla på med bibelhänvisningar. Det finns mellantid. Det finns ett försoningens mellanrum angående teologi: Sofia Camnerin. Det finns en exeget, som jag kommer att fråga på orden: Gunnel André. Det finns ett manus sammanställt av Ingrid Svensson, som jag stavar på angående förlåtelse och försoning. Den föreläsningen fick vi (några frivilliga) lyssna till för ett år sen i Betlehemskyrkan.

Det är Anne-Jorid Ahgnell och hennes man Lars, som sammaställt all musik från hela världen i glädjen från Smyrna internationella församling den tredje advent.

I denna julkonsert medverkar alla med olika bakgrund och hemländer. Det som är gemensamt är inte språket eller kulturen. Det som är gemensamt är tron på ljuset och glädjen från himlen. Det profeterna sagt har kommit en frälsare från Davids stad.

Den 19:e kl 14

När två nya bibelöversättningar kom ut runt år 2000, så blev det omtumlande för mig. Där det stod ”gudsfruktan” i 1917 års översättning står det ”religion” i Bibel 2000. För mig innebär ”gudsfruktan” respekt för Gud men inte skräck för honom. På svenska språket hör ”Gud” till historiens och bibelns Gud. Allah betyder också gud men inom Koranens texter. I Sverige har vi religionsfrihet men muslimer, som konverterar till kristendomen får mycket att frukta. Så det finns mycket att samtala om. De som väljer, att bli kristna kan också få möta stort motstånd från anhöriga. Men det är inte jämförbart.

Den 20:dec

”Var och en måste sköta sin egen näsa.”

Det uttrycket hade jag aldrig hört förut. Så jag hann fundera. Varför skulle jag gå runt och snora? Det kanske var för tio dagar sen, då inga baciller hade nått mig. Nu sköter jag min egen näsa och går inte runt bland folk.

Idag har Israel och Moses namnsdag. Detta är inte politik men ett stort under, att namnen får vara kvar. Sen kommer Tomas, Natanael, Johannes, Adam och Eva. De sprider minsann inga baciller i vår omgivning!

Jag hinner undra över hur mycket tid alla kyrkor skall satsa på den lindade dockan i en krubba. Verkligheten är ju hos Kristus! Hur skulle han kunna bli en baby igen, gå in i sin moders liv och födas på nytt? Det är ju vi, som måste födas på nytt till ett nytt hopp! Han lever och går ibland oss!

Därför behöver vi utsättas för Guds ord

Den 21 december:

När Rune W Dahléns doktorsavhandling kom år 1999, så sträckläste jag halva och njöt av att kunna förstå texten, känna igen namnen på SMF:s ledare och kände mig hemma totalt. Sen kom vemodet. De lärde hade olika uppfattningar om tolkningar och blev oense. Det visste jag inget om. Det blev en kuslig känsla, som satt i tills jag läst färdigt boken. Och sitter i ännu. Avhandlingen heter:

”Med bibeln som bekännelse och bekymmer – Bibelsynfrågan i Svenska Missionsförbundet 1917 – 1942 med särskild hänsyn till Missionsskolan och samfyndsledningen.”

Sen dess har vi fått Intranät och bloggar, som jag följer bredare än före detta Missionsförbundet: Stefan Swärd, Mikael Karlendal och Dag Sandahl. I alla dessa bloggar har jag varit med och frågat eller ifrågasatt. I alla dessa tre har jag skrivit, att det är bibelkunskap som fattas. Inte debatter typ: ”Jag har rätt. Du har fel”.

Jag gör bort mig gång på gång, men Paulus påstår att frimodigheten har med sig stor lön. Summan av frimodigheten har blivit, att jag fått kontakt med kvinnliga teologer och exegeter. En liten strimma av ljus har fallit in i min lya. Jo, männen har svarat också men kanske ledsnat på frågorna, när jag inga förkunskaper har (om till exempel helvetet 🙂 ): ”Efter detta”.

Jag är inte hjälpt med ord på latin eller grekiska.