Kategori: En plats för dig

(Återställt den 28 jan. Med reservation för att jag inte är trevlig i trängda situationer. Som den när jag inte fattar eller inte får vara med eller att någon ofrivilligt fått såren att gå upp igen.)

Min mentor kallar detta för ”tjafs”, som jag lyssnar på. Ibland kan hon bli lite mildare i sitt omdöme och fråga hur jag orkar följa debatterna. Hennes dator har visst lagt av enligt mannen i söndags. (Jag kunde inte stava till det ord jag först tänkte på. Så det fick bli ”lagt av” och blir då en synonym för det första ordet jag sökte…)

Så är det. Jag uppskattar teologie doktor Seth Erlandsson för hans stora arbete med en ny bibelöversättning, som kom samtidigt med Bibel 2000 och året innan för att vara före. Så finns det de, som kan kritisera hans sätt att föra en debatt mot lika lärde Greger Andersson och jag lägger mig i debatten i vanlig ordning. Å andra sidan har jag bara skrivit, att jag ingenting förstår. Det står jag för. Det var första gången, som en så lärd man svarade mig på ett av mina inlägg i en kommentatorruta. Heder åt den mannen!

Seth Erlandsson har svarat mig också. Någonstans har jag ett privatbrev här som svar på min fråga. Och det gör mig ingenting, att vi två har olika uppfattningar om kvinnor i en talarstol. Min stora tröst är, att det som var dåraktigt och svagt det utvalde Gud för att de visa skall komma på skam…eller är det ett mycket olämpligt citat nu på morgonen? Det är ju ändå fråga om vad Gud sagt till mig och inte hur jag skall få honom att ändra sig?

När jag varit ledsen över att jag inte fick gå utbildningen på Missionsskolan för att bli pastor, så har Gud tröstat mig med en annan vers:

”Jag vill lära dig och undervisa dig.”

Olika bibelsyn

Det är dags för en summering av året både privat och i sammanhang med kända eller okända. Känner jag mig själv på samma sätt som andra känner mig? Tolkar jag rätt eller fel? Har en rätt och den andre fel eller kan två ha rätt? Vad innebär ”vi och dom”? Varför är det så fult att tänka i ”vi och dom”? Som jag uppfattat det finns det som ett visst eldfängt debattämne eller mer än ett förresten.

Som jag uppfattar det av bibeltexter, så kan jag tillhöra både ”vi” och ”dom”. Jag har aldrig varit dömd till fängelsestraff ändå talar bibeln om mig som en fånge. Jag har aldrig varit med ”dom som är utanför” ändå talar bibeln om mig som utestängd. Jag är djärv ofta ändå påstår bibeln, att jag är räddhågsen. Vem har rätt? Och hur är det nu med Israel? Skall inte alla inse hur fel de gör och fördöma dem? Kan man stå på två sidor?

Under året som gått har jag fått hem en begärd kopia av en sjukjournal från år 1940. Då var jag fyra år och åtta månader. Jag ville se hur journalanteckningar skrevs angående fysisk skada jämfört med journalanteckningar angående en utmattning i 20-årsåldern. Vilken skillnad! Läkaren har lyssnat på ett litet barn på min egen förklaring om hur skadan skett och trott mig! Han har skrivit ner, att jag ville hjälpa min pappa att gräva.

Jag ville vara med och vara duktig redan då men körde trädgårdsgrepen genom den bara foten. Så blev jag skild från min stora familj och de fick inte hälsa på för barn skriker, när mamma går…Det gällde nio dygn.

Det är flera sammanhang, som jag blivit skild ifrån ofrivilligt. Det är en fruktansvärd upplevelse att bli utanför. Som jag ser det kan man inte vara utanför utan att ta skada. Jag ville vara tillsammans med pappa, när han arbetade. Han kunde sköta det arbetet bättre utan min hjälp.

Gud är min far och han kan verka utan min hjälp. Ändå får jag vara i hans närhet.

Omsluten på alla sidor av hans kärlek. Innesluten i hans nåd…
Denna sammanfattning är årets viktigaste för min del. Den store läkaren har rätt uppfattning om min situation och låter mig vara med.

Det är inte min uppgift att utesluta någon annan ur den kärleken och nåden heller.

Det finns ett förr eller nu

Sent omsider fattade jag mitt beslut, att gå ut med min egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Det satt långt inne men efter att ha sett utställningen. ”Psyket under 4000 år…”, så tog jag kontakt med projektledarna för utställningen och fick senare vara med på utbildningsdagar till att bli attitydambassadör. Det var och är en härlig gäng! De som har egen hemsida finns på min länklista.

Igår kväll hittade jag vackra bilder på facebook och en liten förklaring, att det var faktiskt skönt att sitta i kyrkan med egna barn och andras. Läs själv och njut. Madelein är en av alla duktiga informatörer om hur det är att leva med ADHD och fungera.

En annan mamma med egna erfarenheter och diagnoser hos barnen är Carina. Carina var först ut att kommentera i min blogg och acceptera min kristna tro. Den hade jag innan jag gick kursdagarna. Den hade jag innan jag började min utbildning till sjuksköterska och fick en sömnrubbning och utmattning år 1956. Och vad är problemet? Psyke heter själ på svenska och själen kan bli trött, orolig och rastlös.

Vi närmar oss poängen. Carina berättade i sin kommentar på min blogg, att hon gått i söndagsskola som barn och var mycket livlig och frågvis. Så hon fick inte svar på sina alla frågor och var inte välkommen att vara med. Hon störde. Som jag uppfattade kommentaren. Jag har berättat gång på gång, att jag inte fick vara med i http://www.bibelsajten.nu för jag störde för mycket och var för gammal dessutom. Tvärtom så klart och mera finkänslig förklaring. Då år 2000 visste jag redan, att jag ville börja en söndagsskola på nätet. Fast jag kunde inget hur man använder taggar och bokstäver rätt det vill säga HTML. Blir det inte rätt så blir det inget att komma med. (Då var det inte på tal med färdiga ramar där man inte behöver tänka själv för att få ut meddelandet.)

Det är bara två år sen kursdagarna. Madelein var en av lärarna och väntade sitt sjätte barn. Milla var redan pepparkaksgumma igår, så tiden går fort. Jag för min del kämpar på att förstå vad ”de stora pojkarna” har lärt sig vid universiteten. Ibland glimmar det till hos mig för jag vet, att det är bibeln de skriver om i Stefan Swärds Blogg och texterna de debatterar.

Idag var det faktiskt riktigt roligt. Johnny Lithell skrev om poängen i bibeln, som jag uppfattat den. Han skrev om Jesus i Gamla Testamentet.
(Se min länklista. Där finns präster och pastorer med.)

http://madelein.se/2012/december/luciatag-jobb-jobba-over-och-luciafirande.html

I vanlig ordning rör det runt i huvudet av alla olika tankar. Eller också står det still som någon brukade säga i min barndom. Med ålderns rätt har minnena stor chans att virvla runt.
Allt som virvlat runt senaste veckan är förstås alla nya begrepp inom exegetiken. Jag var ju klar med den tidigare och hade tappat allt förtroende för den och teologi. Det var ett besviket:
Teologi och exegetik kan vara vad som helst tydligen!

Nu kan det tydligen inte det längre. Allt som gick runt i mitt huvud går inte runt längre. Nu står det still på min utgångspunkt år 2000 och framåt bland alla lärda män.

Jag har en relation med Gud, med Jesus, med den helige Ande och med bibeln!
Som om den bekännelsen inte skulle räcka? Som om alla troende måste räkna ut i procent sanning hur många det gäller angående bibelns ord! Det har varit minst sagt slitsamt att kunna förstå debatten mellan två exegeter i Stefan Swärds Blogg.

Som sagt. Nu står det still i stormens öga och andra advent närmar sig.

Vad är du rädd för?

Historiens Gud berättar i förväg vad som skall ske för sina vänner. Ja, då gäller det att bli vän med Gud, Jesus, den helige Ande och bibeln.

Det går att gräla om allt men det var faktiskt han som började och inte vi. Han vill ha denna vänskap! Han vill, att vi lämnar vår ovänskap med honom. Han är ljuset och vill att vi skall lämna mörkret.
Sen är det fråga om att älska ljuset eller att älska mörkret mera. Det är bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret. Det påståendet är mycket, mycket äldre än från Luther visst.

Vad är du rädd för?
Det finns inget bättre än att få vara innesluten i hans kärlek och omsluten på alla sidor. Det är lättare att leva i nuet där.

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…
citat ur profetian om Jesus som skulle komma och kom och som lever och ber för oss.

Eftersom detta är min egen personliga blogg kan jag skriva detta:
Jag har längtat efter upprättelse i över 50 år!
Detta råkade jag berätta för en kvinna i 40-års åldern, som fått min hjälp vid många tillfällen.
”Det har väl jag också längtat efter!”

Påståendet kom snabbt och oväntat eftersom focus skulle ligga på min situation. Vi hade inte alls samma livshistoria. Jag är trygg och hel från början. Hon hade blivit utsatt för tredubbla övergrepp som barn: sexuella övergrepp, psykiska övergrepp och kanske också andliga. Det senare vet jag inget om men kvinnan tog sitt liv och hade förberett mig noga på att hennes situation var så svår.

Vi hann att prata om hur upprättelsen skulle gå till för oss var och en. Jag konstaterade att ingen inom mentalsjukvården skulle be mig om ursäkt för felaktig behandling och felaktiga diagnoser.
Hon hade tänkt igenom sin situation och varken mamman eller pappan skulle be om förlåtelse för deras övergrepp. Sexuella övergreppen borde ha varit polisanmälda, eftersom de skett inom barnavården.
”Hur skall det gå till att jag får upprättelse?”

Hennes fråga fick jag lära mig att leva med och flera andras, som förkortade sitt liv. För min del fick jag lära mig år 2006 i december, att det går att få psykologhjälp på Vårdcentralen. Det fick jag och fick berätta vad jag varit med om på Restad Sjukhus år 1956. Då fanns redan mitt manus och kopian av min sjukjournal. Ville hon lyssna och ge mig sin tid?

År 1987 redan försökte jag berätta för en pastor/psykoterapeut om min kallelse, som det inget blivit av enligt mig. Han svarade, att jag inte kan hjälpa andra, när jag inte blivit hjälpt själv. Så var vi där igen. Det fattades upprättelse!

Här är orsaken till mitt intresse för bibelns budskap om rening genom Lammets blod – inte att jag är någon herrnhutare.

Vilken glädje upprättelsen ger!