Kategori: En plats för dig

In memoriam

Tio år har gått sen Anna Lindhs tragiska död. Ingen kan mäta sorgen och saknaden för familjen, vänner eller vad konsekvenserna blev.

Det goda som hände var, att så många personer reagerade på journalisters okunskap om psykiska sjukdomar och innebörden av diagnoser angående gärningsmannen. Den positiva historien är lång, innan (H)järnkoll bildades och personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa kunde utbildas. Allt för att gå ut i offentligheten med information om neuropsykiatriska handikapp eller psykiska sjukdomar.

Sju år har gått snart sen min klasskamrat dog plötsligt 70 år gammal. Karin Olsson var en lika stor ”doldis” som Anna Lindh var en ”kändis”. Hon var klassens geni och kunde gått hur långt som helst, tycker vi klasskamrater fortfarande, när vi pratar om henne. Jag ville ha in några minnesord i ortstidningen TTELA, men de hade slutat med minnesrutor. Och så handlade mitt ”In memoriam” mer om mig än om henne fick jag veta. Det är inte lätt, att samarbeta med en viljestark, envis typ! Nu är det dags igen och igen, för jag anser att psykiskt sjuka, som redan dött som patienter har rätt till en upprättelse! Och det är svårt att vilja ha fram en poäng, ett budskap utan att själv bli budskapets stora JAG.

”In memoriam

Begravningsgudstjänsten i Gärdhems kyrka är över och minnesstunderna över Karin Olssons liv kommer att fortsätta. Vi blev skolkamrater i realskolan i Trollhättan med examen år 1953. Under dom åren väntade vi ibland tillsammans på att få komma ifrån Trollhättan till Gärdhem respektive Norra Björke. Jag pratade och Karin lyssnade. Jag valde samtalsämne och Karin sade emot. Samtalen gällde tro på bibeln och även Gamla Testamentet.

Karin var nog den duktigaste eleven i klassen men hade ingen tanke på att fortsätta att studera. Det förvånade mig, att hon bara ville börja en mentalsköterskekurs på Restad. Mina planer var mycket högtflygande.

Nästa gång vi träffades hade jag kraschlandat på stormavdelningen på Restad, blivit lagd i bälte och skulle lära mig att sova bland de allra mest sjuka 16 patienterna, som fanns i en dubbelsal med lampan tänd nära min säng! Om de ändå hade hört på mig och ringt efter Karin Olsson, som var elev där! Om Karin kommit, så skulle hon kunna intyga, att jag inte var farlig!

Det tog tjugoen hemska dygn, innan Karin kom via information hemifrån Hansgården. Så småningom lärde jag mig av en nattsköterska, hur jag skulle kunna få lite frisk luft. Det var genom ”ledsagad permission” det vill säga, att jag kunde få gå med en sköterska vissa ärenden utanför de låsta dörrarna. Ja, om det fungerade kunde väl ändå Karin Olsson blivande mentalsköterska få det förtroendet?

En dag lämnade vi stormavdelningen och gick på promenad bakom alla sjukhusbyggnader. Där låg kyrkogården för de döda patienterna med bara nummer på träkorsen. Det ena likt det andra i långa rader. En gång var de personligheter som efter Restad inte ens fick ha sitt namn kvar synligt på korset vid graven. Så mycket skam var det förknippat med sinnessjukhusen!

Karin var guide den gången, som vi var 20 år. 50 år senare på den sista vandringen tillsammans var hon guide vid Gärdhems kyrkoruin och senare på Gärdhems kyrkogård.

Det är en lång vandring mellan födelsen och döden. Vägen valde Karin Olsson. Hon fanns alltid till för sin familj, syskon och svägerskor. Men också för oss andra. Hon fanns där, när jag behövde henne som bäst. Hon fanns där många år senare när nästa kris kom i en oundviklig sjukpensionering och alla sår revs upp igen. Karin lyssnade och lyssnade. Och jag kunde fråga henne, om det var rätt av mig, att berätta hur kränkande behandlingen varit på Restad och hur mycket den förstört inom mig. Det var inte samma värld att leva i som sjuksköterskeelev på Sahlgrenska Sjukhuset som att bli patient på en stormavdelning på Restad.

Karin Olsson utbildade sig ”bara” till mentalsköterska. Jag fick Karin som vän och bollplank dessutom när det gällde bibeltexter, som jag fick predika över i Velanda Missionsförsamling under en period.
Men tänk om jag kunde få göra mig till tolk för alla dessa, som mött hennes lugna, glada, försynta och positiva sätt inom den psykiatriska sjukvården på Restad Sjukhus!
Karin Olsson – i tacksamt minne bevarar vi Dig!

Gunnel Bergstrand
Den 25 oktober 2006 ”
Slut citat.

Sen jag skrev denna har mycket hänt. Detta var inte min första ”backlash” och inte den sista. Nästa gång hände det, när sjukvårdspersonal kom mot mig från alla håll och dörrar och jag blev ställd, översvämmad av alla gamla minnen gång på gång. Äntligen fick jag en ny höftled i vart fall och slapp mycket av värken. Då dec 2007 blev jag tvungen att ta itu med min sjukjournal från 1956!

När ord står mot ord kan det vara bra att ta reda på sanningen.

I morgon om Gud vill och vi får leva är det dags att möta personalen på Restad Gård. De har inget att dölja och inte jag.

Vi måste glömma och gå vidare

Precis så är det!

”Det är ju 50 år sen det hände! Att du inte lägger detta bakom dig nu och glömmer!”

Det är inte bara en sjuksköterska, som sagt så till mig angående min berättelse.
Det som är gömt i snö kommer upp i tö som bekant. En dag brast allt för mig och jag berättade för den nya sjukvårdspersonal, som jag mötte. Det var ett mellanrum på 50 år detta behov av sjukhusvård för min del.

Sen dess år 2007 har jag utbildat mig till attitydambassadör inom (H)järnkoll. När Anna Lindh blivit mördad så brutalt var det många, som fattade att något måste göras för att informera allmänheten om psykiska handikapp och psykiska sjukdomar. Det är inte likhetstecken med potentiella mördare att ha en psykiatrisk diagnos.

Regeringen satsade millioner i ett projekt där olika brukare kunde utbildas och på olika sätt hjälpa till att ge allmänheten information hur en psykisk sjukdom fungerar eller hur det är att leva med ADHD och Asperger som exempel.

Min historia och erfarenhet var intressant första och andra utbildningsdagen kanske. Men nu tycks den vara för gammal. Pengarna i (H)järnkoll är visst slut snart. Det är bara det, att jag fortfarande är en resurs och föreläser gratis. Om jag får en chans vill säga.

I lördags mådde jag så dåligt, att jag måste ringa till en go´ vän (väninna för den som använder det uttrycket 🙂 Det bibliska är ”vänner kallar jag er”).

Det var exakt det som behövdes! Vi måste få glömma! Vi får inte älta det som varit!
Jaså! Hur kommer det sig då att allmänheten inte skall få veta något, när minst 30 brukare varit villiga att berätta och ställa ut sin berättelse offentligt? Svar: Det finns inga pengar! Eller: Det finns inga så stora lokaler! Som 100 m2…

Utställningen ”En annan tid” behöver så stor plats och har mer än en duktig projektledare, som kan presentera utställningen! Jag är minst sagt upprörd över att vi skall glömma de psykiskt sjukas situation.

Glöm Restad!

Vem var 2611?

Ur boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
Attitydförändring

”Den svenska synden”

Det är inte så värst många, som läser min blogg. Om jag då gör ett experiment och gissar att hälften, som läst gårdagens blogg sett filmen: ”Hon dansade en sommar” och den andra hälften vet vem syskonen Marta och Maria är och hemmet i Betania med brodern Lasarus. Då blir det fråga om referensram och vilken ålder mina läsare har. Det blir också obegripligt för den unga generationen hur vi ”gamla” kan debattera en predikan av föreståndaren för Filadelfiakyrkan i Stockholm Niklas Piensoho.

I vart fall så väckte filmen ”Hon dansade en sommar” genast så stort intresse, att den kunde översättas och säljas till utlandet som export och den nervkittlande ”svenska synden”. I släktforskningsboken ”Steg för steg” av Per Clemensson och Per Andersson är det mycket intressant att läsa. Författarna valde en socken med en präst, som skrev tydligt och var noggrann i sina anteckningar. Så blev det min mors hemsocken och en av handstilarna känner jag igen. På 1800-talets slut i väckelserörelsen var det synd att snusa. Jag kan också min frikyrkliga historia. ”Allting var synd, som var roligt,” sa en frikyrkoman på sin ålderdom. Ändå ångrade han aldrig, att han lämnat sitt liv åt Gud. Så hette det i början av 50-talet. Det uttrycket var inom Svenska Missionsförbundet. Inom Pingströrelsen skulle de bekänna sig som frälsta.

Det var inte fråga om att bekänna sig som bättre än andra och vara snusfri. Det var fråga om vad bibeln lärde:
”Ty om du med din mun bekänner, att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst.” Rom 10:9 (1917 års översättning)

Hur skriver jag en blogg begripligt utan att veta vem som läser eller vilken referensram eventuella/eventuelle läsaren har? Jag vet bara en sak och det är att Guds kärlek har gått ut till alla människor genom Jesus Kristus och hela hans skapelse vittnar om att han finns. Jag vet på vem jag tror och det är mitt ansvar att hålla fast vid hans ord. Summan av Guds sanning är Jesus personifierad. Bibeln skrivs inte om för att många vill sortera i den.

Det är tio år sen jag började traggla med ett språk som bygger på engelska språket, som jag inte kan. Alltså blev det ändå svårare med HTML. Men jag ville så gärna ut på nätet och byggde från grunden. Precis så långt bakåt i tiden, som jag begriper av ett totalt nersupet folk i Sverige. Min Hemsida http://www.brefvet.com är byggt efter modellen av ett hus på fast grund, som sedan blivit ett hem. Frikyrkofolket kallade församlingen för sitt andliga hem. I Bibel 2000 är ”församling” utbytt med ”kyrka”. Visst det är synonymt i grekiska språket men jag associerar till alla tomma kyrkor på landet. Det är ett stort problem och stor kostnad att skydda all konst. Bibeln säger, att vi är den levande gudens tempel. Vi skall låta oss byggas som levande stenar.

Det finns inget större än att få leva i gemenskap med Gud, Jesus, den helige Ande och hans församling! Prototypen finns i berättelsen om ett hem med tre syskon Marta, Maria och Lasaros.
Döden gjorde filmen ”Hon dansade en sommar” så vacker och så gripande visst.
Döden kom på omtumlande besök i Betania också. Utgången blev minsann ingen svensk synd utan liv och uppståndelse!

Dokumentation

Eric Strand var en av min mors lekkamrater och granne. Om det nu fanns plats för så många lekar i skarven mellan 1800-talet och 1900-talet. Krigsåret 1914 köpte Eric en kamera tillsammans med Lars Larsson från Logården i Warola för 14 kronor och 50 öre. Det är tack vare Erics intresse att fotografera, framkalla och kopiera, som det finns foton för eftervärlden och mig. Och mitt intresse för svart/vitt…

Så gick det till år 1982, att min morfars bondepraktika kom till rätta. Jag hade inte ens vetat att den fanns. Min mor hann att läsa den och berättade vad hon mindes av händelserna ur den. Jag hann att fråga vem som tagit dessa fina svartvita fotona, som fanns i en hurts i bokhyllan. Så gick det till med mitt intresse för dokumentation. Eric Stand levde och jag kunde kontakta honom för fler berättelser och fick hans löfte att reprofotografera hans bilder och använda dem. Han blev drygt 90 år och berättade så gärna.

Sen var intresset för släkten och släkterna igång jämsides med frikyrkohistorien. Vad är några hundra år bakåt i tiden jämfört med att få lära känna Jakob och hans söner? Nu är jag där igen och kommer att fortsätta. En repetition av berättelsen finner du i bloggen:

Brunnen är tom

Jag för min del använder min gamla systemkamera med utbytbara objektiv och min fantasi, när jag läser bibeltexterna om Jakob och hans söner. I min själs mörkrum har jag stått med alla negativ och prövat mig fram med olika tider på fotopappret i olika tider.
”Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam…”

Josef ger sig tillkänna för sina bröder till slut i berättelsen om hungersnöden. Jakobs söner hade varit tvungna att vandra den långa vägen till Egypten gång på gång för sin egen överlevnads skull. De hade hunnit att tänka och komma ihåg mycket. De hade sett Josefs själs ångest, när de ville döda honom eller lämna honom i en tom brunn att dö långsamt…
1 Mosebok kap 45
Där ser jag, att de inte ens hinner att be Josef om förlåtelse innan han har gett den.
Josef är en förbild till Jesus.

Sådan är Jesus. Han ger oss tid att fatta brödundret och försoningen.

Fotorum047 (800x566)Arbete i mörkrummet Olle Strand till höger och ? till vänster (justerat)

Korset

Vägen till korset kan se ut hur som helst. Ett kors kan avbildas på många olika sätt. Det finns en doktorsavhandling i teologi om korset som en påle. Det gäller som alltid att alla bibeltexter är sammanvävda i ett enda stycke. När Jesus dog på korset för alla världens synder, så var Guds ritning till frälsningen klar. Förhänget i templet brast uppifrån och ända ner. Allt var fullbordat och vägen till Gud öppen för var och en.

Vägen dit kan se ut hur som helst och vara slingrig. Min egen personliga väg till korset var en väl upptrampad stig av generationerna före mig. Den stigen hade min farmor och farfar gått. Den stigen hade min mormor och morfar gått. Den stigen hade mina föräldrar gått. Stigen var lätt att finna och väl iordning, som den skulle vara enligt skrifterna. Den som är jagad skall kunna hinna fram till Golgata där platsen var för Jesu kors och bli skyddad från fienden som jagar. Andra namn på honom som jagar är blodshämnaren, djävulen, satan, åklagaren. I dagens språkbruk och verklighet skulle namnet ”Stressaren” vara relevant.

Många kyrkor har kvar Jesus, som den blödande på korset. Många kyrkor och kapell har ett tomt kors, som vittnar om att han inte är där utan uppstånden från de döda. Hans lärjungar skall vara döda med Kristus och födda på nytt till ett levande hopp.

Vare sig vi kunde vägen till korset från barndomen eller har blivit jagade dit, så är fienden den samme och har olika namn. Platsen är given en gång för alla människor oavsett hudfärg, nationalitet eller personlig läggning. Han som jagar och bara är ute efter vår död är övervunnen en gång för alla på Golgata.

Livet i Kristus är ett överflödande liv av nåd och inte förtjänst. Det är en trygg plats att vara innesluten i Guds kärlek i Jesus Kristus.

Korset

Golgata där Jesus dog för hela världens skuld förebildas i Gamla Testamentet av fristäderna i löfteslandet. De skulle finnas strategiskt över hela området lätt att nå fram till.

Ett kall

Idag fyller en kvinna år. Det har jag fått veta via Facebook. Så det är inget märkvärdigt med det. Eller en facebookgratulation… Det märkliga är att denna kvinna påstått offentligt, att hon fått en kallelse av Gud, trots att hon är kvinna! Ja, hör och häpna! Vi kan visst ingenting veta om Gud! Televisionen har en otrolig genomslagskraft dessutom. Jag vågar protestera. Som kvinna också mot en mäktig man, som sagt nyligen som sin sanning, att vi ingenting kan veta om Gud. Han är visst så mystisk…

Jasså! Och så finns det en kvinna, som fyller år idag och tydligen tror på sin födelsedag. Vem har annars lämnat denna uppgift till Facebook? Hon har en födelsedag och tror dessutom sig ha en kallelse från Gud att berätta för andra om denna födelsedag!

Jag har också en födelsedag och tror på den. Dessutom frågade jag min mor, när hon var i ålderns höst hur det var när hon fick mig det sjunde barnet. Det var en stor depression i Sverige på 30-talet. Det fanns inga jobb och mest bekymmer. Ville hon egentligen föda ett sjunde barn?

Jodå. Hon svarade ärligt. Sen är frågan vad Gud tyckte och ville. Det märkliga är, att vi kan veta något om Gud, om vi öppnar hans ord och läser innantill. Där står det, att jag inte ens är född av en mans vilja utan av Gud. Det är stora ord men villkorat. Om jag själv vill ha ORDET FRÅN GUD. Då just då kan jag bli född inte bara för första gången utan en andra. Född på nytt till ett levande hopp. Född av Gud och därmed också bli ett Guds barn. Det är hans sanning. Som har blivit min också.

Kvalificerat struntprat att vi inget kan veta om Gud! En dag ringde jag upp en pensionerad geolog och frågade om jag fick ställa frågor om tolv olika stenar. Det fick jag och fick skriva ner min fråga skriftligt. Han hade dessutom varit med och grävt vid Hagars källa. Så spännande. Jag fick veta hans sanning och andras i vilket område den ligger.
Jag fick veta via bibelläsning och bibelförkunnelse att dessa tolv ädelstenar, som skulle finnas i översteprästens bröstsköld nästan alla fanns i hårdhetsgrad nära en diamant. Översteprästen skulle gå inför Gud med alla dessa tolv namn inristade nära sitt hjärta. Precis som senare i tiden Jesus står inför Gud och manar gott för oss. Enligt hans eget ord.

Jodå. Det går att veta en del om Gud och hans samtal med människor. Det går att få veta vad han sagt och tyckt tiderna igenom. Tolv är ett förbundstal. Herren Gud hade förnyat sitt förbund gång på gång till ett motsträvigt folk, som han vill leda. Precis som han vill leda oss. Om vi vill ha kallelsen att följa vill säga.

”Jag har kallat dig vid namn. Du är min.”

Oavsett hur många Guds löften är så har de fått sitt JA och AMEN i Kristus. Vi kan få veta en del om Gud, om vi öppnar hans ord och tar emot kallelsen.

Barnet lär visst ha lättare att ta emot. Det är trohet, Herre dina ögon söka. Undrar ibland om det får stå kvar på baksidan av en sjuksköterskebrosch? Det är inte inne att tala om en kallelse.

Mary avd III134En liten Sofiasyster

Trettioåriga kriget

Det är natt och jag hinner att tänka över det trettioåriga kriget. Undrar just varför jag vaknade så utsövd ”medan det ännu var mörkt” eller ”strax innan gryningen”. Jag älskar de olika formuleringarna för sen hände det något! Inte det vanliga morgonkaffet för min del utan en språngmarsch eller en promenad till en tom grav. Ja, det finns olika sätt att beskriva en omvälvande händelse för några lärjungar. Det är väl det. Det är inte fel att beskriva samma händelse genom mer än ens liv och referensram.

Det som varit ett trettioårigt krig för mig är tydligen en stor högtid i Uppsala. Och jag älskar bibelns formuleringar ”om livets ord tala vi.” Jag älskar Emil Gustafsons sång sen ungdomen. Han fick inte vara frisk utan dog redan i 30 års åldern. Det är precis därför jag älskar honom! Det var min far, som måste tänka om på sin 90 årsdag. ”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Ja, han hade fått vara frisk hela sitt liv och kunnat arbeta med glädje. Nästan obehindrat och utom på söndagar. Två röda dagar var nästan en för mycket. Då kom längtan till nästa vardag. Han hade tagit vara på Herrens ord och löften och kunde citera för mig: ”Ingen av dessa sjukdomar…”

Både han och jag kunde Emil Gustafsons sånger. Både han och jag hade sjungit i Missionskyrkan av hjärtans lust. Jag sjöng hemma dessutom och kunde spela orgel hjälpligt. Tillräckligt bra men utan taktkänsla. Taktkänsla är medfött anser nog jag och svårt att lära in. Var höger och vänster är det är ett annat problem. Medfött tror jag.

Nåväl. Igår skulle jag rensa i länklistan till min blogg. Det var nytt för mig med länkar och det kom till den ena efter den andra. Ett råd senare var att inte ha det så. Hur jag borde strukturera fick jag inte veta i just det samtalet. I vart fall är det stor blandning bland de ämnen som intresserar mig.

”Exegetik” stod det i kanten. Det är borttaget nu. Jag kollade vart länken ledde och hamnade i mitt trettioåriga krig inombords med livets ord, som vi talar. Det vill säga männen. Och doktorsavhandlingen ligger här och väntar på koncentration och villighet att slå upp konstiga främmande ord. Det kommer att gå bra för jag har haft ohälsa trettio gånger två i år räknat från och till. Det senaste trettioåriga kriget är över med Livets ord. Släktforskningen är avslutad för länge sen också med kapten Krum som en av härförarna och något trettioårigt krig med danskarna har inte varit aktuellt i min generation. Intressant har det varit med allas synpunkter.

Är det mörkt ännu eller är det strax innan gryningen?

1.
Ett stilla barnahjärta
man får ej hur som helst.
Det går ej utan smärta
att så bli genomfrälst.
Det kostar tåreströmmar
förrän jag helgas så,
att alla mina drömmar
i Jesu anda gå.

2.
Den Herren vill förära
att bli en Abraham
sin Isak måste bära
som lydnadsoffer fram.
Ej utan sorg fullbordas
en sådan offerdöd.
Min sköna Rakel jordas
ej utan hjärtenöd.

3.
Men vill än hjärtat brista,
när tanken fästes på
att offra allt, ja mista
sitt eget liv också,
dess djupare är fröjden
att lyda Herrens bud,
då vi på offerhöjden
fått vittnesbörd av Gud.

4.
Som Aron stilla tiger
vid Herrens hårda slag
och sig på nytt inviger
att vörda Herrens lag,
så skall du, o mitt hjärta
i vördnad för hans bud
också uti din smärta
tillbedja Herren Gud.

5.
Se, över sorgevågen
jag ser en härlig syn,
Guds löfte, segerbågen
som glänser uti skyn.
Så vill jag Herren bida,
han inga misstag gör,
och sorgefloden vida
till Jesu hjärta för.

Tack gode Gud för Emil Gustafson och exegeterna efter honom! Av denna världen.
Bibelhänvisningar:
ingen av dessa sjukdomar…2 Mose 15:26
Om livets Ord tala vi 1 Joh 1:1 ( 1917 års översättning)
”medan det ännu var mörkt…” Joh 20:1
”då solen gick upp” Mark 16:2

Vart tog bibelstudiet vägen?

Det hände för väldigt många år sen att en kvinnlig präst försvarade de manliga prästerna med att de var de, som kunde mest i bibeln. De höll sig till bibelns ord. Det lät ju bra. Åren har gått och mina frågor blir fler och fler, när jag läser BloggarDag. Var finns denna bibelkunskap? Ser det inte ut som att ÄB är herden för fåren och två små lamm hade taget sig ut? Jag citerar BloggarDag:

Jag slutade skriva här, tryckte på publiceringsknappen och skyndade ut. Två av lammen hade tagit sig ur hagen och måste av den gode herden återföras till hjorden. Jag såg i denna händelse kanske inte ”God’s glory” men ”God’s call”. Vackert så. Hur det gick? Lammen är tillbaka och har fått en förmaning att inte göra så igen. Kanske Svenska kyrkans ärkebiskop skulle försöka fösa in PB i den stora flocken igen??

Visserligen är Uppenbarelsebokens budskap nästa obegripligt för den oinvigde men bildspråket finns om en god herde och en lejd. Den gode herden ger sitt liv för fåren men den lejde flyr i farans stund och lämnar fåren som ett byte. Summan av bildspråket blir att Jesus är både herden och lammet. Det behövs bibelförklaring till det felfria lammet, som måste offras! Det behövs bibelundervisning för att kunna ana blodets betydelse för försoning för våra synder!

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad…””

När skall prästerna ta sin uppgift på allvar och undervisa om enda vägen att nå Gud? Eller skall detta snälla fortsätta, att det inte kan vara, som det står i bibeln? Har Jesus givit felaktig undervisning om enda vägen till Gud?

Förlåt att jag frågar. Om mannen är den ende, som får förkunna Guds ord varför inte göra det då?

Profetord till prästerskapet

Teknik

Det finns duktiga tekniker som antar en eller flera utmaningar. Så fick jag hjälp med min dator. Den tycker jag för min del är ny. Det gör inte en försäljare och det fanns minsann ingen garanti kvar. Fast jag ville påskina det och tro det.

Detta med teknik fattar inte jag ett dugg av utan blir bara frustrerad och får lite panik. Skall chansen att skriva tas ifrån mig också? Det har varit en lång månad att vänta. Jo, visst går det att sitta på biblioteket och läsa. Men ändå. Nu är det bara E-posten, som inte fungerar. Och tekniken förvånar mig! När jag var ledsen över min monolog här i brist på dialog, så hade tekniken fungerat i alla fall. Där fanns en länk igår i min rapport. Den försvinner snabbt som en molnsky. Lite snabb är jag också och hann att se den. Det finns en bloggare, som inte skrivit på länge och som jag saknat. Där har det varit dialog!

http://sofialillyjonsson.wordpress.com/2011/03/27/hur-fan-skulle-det-ga-till-om-att-styra-upp-prasterskapet-i-svenska-kyrkan/

Var det 214 kommentarer Sofias blogg genererade på ett enda inlägg? Jämför – nej, jag får visst inte jämföra det med ”no comments.”

Den 15 maj påminns jag om ännu en duktig musiker Andreas Holmberg. Här är en länk till hans blogg om sånger

Jag är på väg till Kanaans land

Brödhuset

”Jag har en cykelkarta över det området,” sa värden om min hembygd. Värden och värdinnan, där jag skulle få bo en vecka, frågade var jag kom från. Så märkligt att ha en begränsad karta i stor skala där min så kallade bondby fanns med! Vilken lycka att få se en skogsväg sytrådssmal! Jag visste precis var det fanns smörbollar på sommaren! Där hade jag både cyklat och vandrat i skogen ibland i sällskap, ibland ensam.

Så drömmer jag om att få se en ”cykelkarta” över nuvarande Nablus på Västbanken och vägen till Dotan, där Josef och hans bröder vandrat före oss och före Kristus. Hoppas att det aldrig slår igenom med förkortningen f.v.t. (före vår tideräkning)!  Påsken är över men bibelberättelserna finns kvar om Jesus, som föddes i Betlehem. BET-LEHEM betyder brödhus på hebreiska språket.

Min granne från barndomen och ungdomen hette Josua. Det är ett bibliskt namn. Han berättade om hur det var i början av 1900-talet, då han var ”pinnapôjk”. Det innebar, att han bland andra måste kunna skogen mellan Frambo och Norra Björke där bästa och rakaste sträckan skulle stakas ut för en järnväg. Bibelns berättelser om Josef och hans bröder tycker nog jag liknar en ”pinnapojkes” uppgift att markera bästa, rakaste vägen till ”brödhuset”.

För Josef stannade inte kvar i brunnen! Jesus blev inte kvar på ett kors! Josefs bröder höll på att svälta ihjäl en gång. De var tvungna att vandra den långa vägen till Egypten. Där fanns det säd att köpa för deras överlevnad. Det de inte visste var hos vem de skulle få sin möjlighet till överlevnad och försoning. Detta är ett koncentrat av påskens budskap! Josef har stakat ut vägen till överlevnad och försoning! 1 Mosebok kap 37 – 50

Josef har varit en ”pinnapojk” och stakat ut vägen till Jesus, som är livets bröd! Bibeln budskap är DÅ, SEN, NU och FRAMTIDEN.

Brunnen är tom. Korset kunde inte behålla Jesus. Han är uppstånden. Han lever och kan mätta alla hungriga och förlåta utan att någon ens bett om det.

”Vi såg hans själs ångest,” sa bröderna, när de trodde, att de kunde tala ett språk, som Josef inte förstod. Så svarade Josef med den kärlek han fått från Gud. De fick långt mer än de behövde.

Kvinna varför gråter du?

En gång får vi ett namn på kvinnan som gråter.
”Hanna, varför gråter du? Är inte jag mer för dig än tio söner?”
(1 Samuelsboken kap 1)
I dagens budskap står det bara:
”Kvinna varför gråter du?”

En gång skapade Gud människan utan en kvinna i Edens lustgård. En gång skapade Gud människan Jesus utan en man genom Maria.
(Ur ett bibelstudium med pastor Jean-Erik Mårtensson fritt citerat ur minnet.)

Kan det vara så att det aldrig någonsin finns ett motsatsförhållande i Guds skapelse? Kan det vara så att Herren vet varför kvinnan gråter?
Gjorde det ont för kvinnan, som burit på en son, att behöva lämna tillbaka ”sonen” till Herren?
(Joh 19:25-26)

Som jag väntat på denna morgon! Vet du om kvinna, att han vet hur det känns, att lämna ifrån sig det man burit på i sitt liv? Du har rätt till dina känslor! Du får gråta och kanske du har en man, som ser din gråt och kan trösta. Det är tillåtet att vara kvinna och följa sin kärlek. Det är tillåtet, att se hur det ser ut för stunden utan att kunna fatta framtiden! (Lukas 23:55-, Luk 24, Joh 20:11- )

Det är tillåtet att uttrycka tillståndet på olika sätt och beskriva mörkret, som är kvar. Det är tillåtet att ana gryningen som kommer och beskriva den på det sättet. Ingen kan heller hindra en kvinna att tänka ut sitt sätt att visa Jesus sin kärlek. Att inte bli trodd är en annan verklighet. Män talar och kvinnor pratar.

Det är precis samma sanning som män och kvinnor skall förkunna.

Graven är tom. Han är inte där! Han lever och vi skall få leva med honom!

Ta tillbaka initiativet!

Ta tillbaka initiativet och berätta om Abraham, Isak och Jakob! Berätta om EN Gud och ETT folk! Berätta om Jesus, som var till före Abraham och såg hans dag!
Berätta om detta innerliga förhållande mellan far och son på vandringen upp till Moria berg!
Abraham lydde Gud i tro. Abrahams väg till Moria berg behövs ingen mer gång i världshistorien. Jesus har fullbordat allt.

1 Mos 22:4-5
Den tredje dagen fick Abraham se platsen på avstånd. Då sade han till tjänarna: ”Stanna här med åsnan, medan jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.

Idag är det Golgata som är platsen. Gud hade makt att uppenbara vad som skulle ske i framtiden genom Israels folks historia!

Ta tillbaka initiativet och förkunna försoningen! Låt försona er med Gud genom ett oskyldigt offer! Det är inte fler tolkningar vi behöver anpassningsbara efter den tid vi lever i!

Berätta om Abrahams tjänare, som lydde Herren, när det gäller en rätt hustru åt sonen! (Messias och Israel och Jesus och församlingen som brudgum och brud.)

Berätta om det innerliga förhållandet mellan far och son Jakob och Josef!
1 Mos 37:29-35
När Ruben kom tillbaka till brunnen upptäckte han att Josef inte var där. Då rev han sönder sina kläder och återvände till bröderna. ”Pojken är borta”, ropade han, ”vad skall jag ta mig till?”
Bröderna tog Josefs fotsida dräkt, slaktade en bock och doppade dräkten i blodet. Sedan skickade de dräkten till sin far och sade: ”Den här har vi hittat. Se efter om det är din sons dräkt.” Han såg på den och sade: ”Det är hans! Min son är uppäten av ett vilddjur, Josef är ihjälriven!” Och Jakob rev sönder sina kläder, han band säcktyg kring höfterna och sörjde sin son under lång tid. Alla hans söner och döttrar kom för att trösta honom, men han ville inte låta sig tröstas utan sade: ”Jag skall sörja min son tills jag själv stiger ner i dödsriket.” Så begrät hans far honom.

”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig,” frågade Jesus på korset.

Jesus måste gå den vägen.