Kategori: (H)järnkoll

Vem ”synkade” mitt liv?

Det var sommaren år 1988 och Hönökonferens. Jag brukade lyssna på bibelstudierna via radio liggande plant på en säng. Det var min dåliga rygg som bestämde över mig. Alldeles för mycket. Min uppfattning är, att jag tvingats ta emot hel sjukpension vid 52 års ålder. Jag hade inget att se fram emot mer än värk och dålig ekonomin. Jo, jag klarade mig men roligt var det inte.

Så brukade jag cykla fram till det stora mötestältet, när sändningen var slut. Jag ville träffa folk också. Cykeln placerades. Det gick inte att cykla på gräsplanen och fanns ingen orsak heller. Jag gick och våndades till Gud:

– Du kan väl ändå ge mig en liten uppmuntran, att jag får predika en gång!

Lite längre fram vid boktältet satt två vänner från Velanda. De blev så glada att se mig och jag dem. Så sa hon:

– Det var längre sen du var hos oss nu.

Under tiden jag var anställd på Räddningsmissionen fick jag resa till församlingar, predika och få med en kollekt. Så var den tiden över men Ruth var ordförande nu och skulle se i sin almanacka väl hemma. De vill ha besök av mig. De ville ha en predikan.

Söndagen kom som jag predikade och gick över. Veckan kom och gick över. Nästa söndagskväll fick jag ett telefonsamtal från en pensionerad pastor, som inte fått tag på mig under veckan. De ville i Velanda, att jag skulle komma till dem som ”pastor”. Det är det mest underliga bönesvar jag fått någonsin. Jag kunde ju inte arbeta och hade tillräckligt med röntgenbevis på skadan i ryggraden. Tjugotre minuter en söndagsförmiddag var annan söndag kunde ju Försäkringskassan gå med på. (Tiden är en medlem som brukade ”klocka” inom Missionsförbundet.)

Hajk med Kerstin Persson som fotograf. Den svart/vita filmen har jag fått låna i mitt mörkrumsarbete. Svart/vitt är min ”sjukdomsvinst”, när jag inte kunde arbeta. Det finns fler fina foton…

Församlingen hade körsång tillsammans med Gärhems Kyrkokör. En söndag kunde jag fråga efter en av mina klasskamrater från Realskolan. Karin var mentalsköterska på Norra Klinikerna före detta Restad Sjukhus. Hon dök upp på en gudstjänst ett par år senare. Under denna period pågick Psykiatrireformen. Mediciner hade blivit så mycket bättre att patienterna inte behövde vara inlåsta längre utan kunde ha eget boende i samhället. Allt lät så bra. I Trollhättan påbörjades kurser för sjukvårdpersonal, som kom att ta emot dessa patienter.

Ja, varför skulle inte jag få använda lite slang också? Den som skall läsa ett inledningsord i en gudstjänst bör ”synka” med pastorns bibeltexter!

De som tycker, att jag skall lämna mina traumatiska upplevelser som patient på ett sinnessjukhus år 1956 fattar inte, att det finns en som kan synkronisera varenda smärta! Så var jag ute på en promenad med en av medlemmarna i församlingen. Hon gick en sådan kurs för sjukvårdpersonal och hade positiv inställning till de sjuka, de intagna eller de som haft en kris och varit på stället. OBS att jag vill bli sjuksköterska och fick inte fortsätta utbildningen, när jag var utskriven från Restad Sjukhus. Jag fick bara resa till Göteborg och universitetssjukhuset och hämta min uniform. I den hade jag min identitet!

– Kan inte jag få komma till er kurs och berätta om hur det var att vara patient på Restad Sjukhus?

Så blev det. Berättelsen var så färsk, att jag började gråta, när jag blev rörd av den svåra händelsen. De väntade in mig. Kursledaren ville att nästa kurs också skulle få höra mina erfarenheter. Vid det kurstillfället skulle jag minsann inte börja gråta, när det känsliga körkortet uteblev. Hur gick det? Jo, jag började gråta ändå tidigare i berättelsen. Mycket genant. Tio år har gått sen filmen ”Pat. är fris och pigg för övrigt” hade premiär och Mr Facebook påminner om vad jag berättat. Då ser jag, att jag lärt mig använda lite humor över mycket känsliga situationer.

Mina år i Velanda Missionsförsamling var hösten 1988 till sommaren 1993. Under tiden tömdes det ökända sinnessjukhuset på intagna. Jag tror, att det var år 1959 som det skulle heta mentalsjukhus och ”psyke” i stället för ”sinne”. Skammen blev inte ett dugg mindre genom det engelska språkbruket.

Jag hade blivit djärvare och djärvare på att berätta mina erfarenheter som patient och förolämpad efter det av myndigheter. Så jag återgick till att bara vara sjukpensionär. Inte pastor.

Värken är inget positivt att tala om.

Det finns ju en verksamhet kvar.

Innan jag dör…

Nätterna är långa och värken svårt. Så jag hann tänka på skam och skuld och vad jag bör berätta innan det är för sent. Så steg jag upp och öppnade datorn. Öppnade och började klippa och klistra…

Lasse Mattila skrev på Facebook den 24 november år 2023:

”80 procent av befolkningen kommer att behandlas för psykisk ohälsa under sin livstid – och de mår sämre efteråt; psykiatriska diagnoser sprids som virus på sociala medier; Antidepressiva under graviditeten påverkar utvecklingen av barnets hjärna. Det är teman i tionde avsnittet av Månadens nyheter som släppts idag. Du finner länk till avsnittet i kommentarsfältet här nedanför. 👇

#MånadensNyheter #Diagnoser #SocialaMedier #Antidepressiva”

Gunnel Bergstrand svarade:

” Nu tar du väl ändå i, Lasse! Jag kan inte sova på nätterna på grund av kramp i fötterna och ålderdom. Då flyter minnen upp huller om buller. Är det sjukt? Jag kan inte engelska och blandar ihop begrepp, när jag vill verka lärd som ”backlash” och ”flash-back”. Det jag vet är att de båda begreppen hör till före detta Restad Sjukhus år 1956. God morgon unge man!”

Jo, jag har hittat Lasse Mattila på Facebook och följer honom sen dess. Han skrev om en man ”hemifrån mitt” en gång och dennes begravning. Ingen hade tänk på att berätta för mig att kampen mot sjukdom var över. Mannen hade i sin tur fått tag i min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Av denna anledning sökte han upp mig genom telefon i behov att få samtala om detta ökända sjukhus och varför anhöriga teg för vuxna barn om sanningen om sjukdom och skammen.

Natten är över för denna gång. Jag fick bekräftat på Facebook, att vi behöver samtal om psykisk ohälsa år 2023 och vad som sker i framtiden genom all felaktig behandling, psykisk våldtäkt till och med inom sjukhusens väggar.

Jo, en översköterska hade just satt färdigt en tvångsspruta i skinkan på mig september år 1956. När hon var klar bet jag henne i underarmen full av ilska.

”Diagnosen stämmer inte! Fattar ni inte?” Det sa jag inte men måste bära minnet för mig själv 50 år efter år 1956. Jag vet inte hur många gånger jag blev nertystad. ”Lägg detta bakom dig! Prata inte om det!”

Ja, det gjorde jag. Teg så gott det gick. Nu blandar jag ihop begreppen skuld och skam huller om buller och har en sömnrubbning på grund av kramp i fötterna.

Sömnrubbning är psykisk ohälsa till 80%.

Om jag fattat rätt?

Trängd

Det gäller att hitta sysselsättning! Det gäller att få dagarna att gå! Det gäller att stå ut om värken är för svår! Det gäller att bita ihop, när en inte blir trodd!

Så fick jag syn på en blomklase upp och nerpå bland mina pelargonier. Den hade tappat huvudet och tänkte tydligen blomma ändå. Plötsligt fick jag något att göra som intresserade mig. För det gör inte städning med röj! Jag kunde följa den dag för dag samma tid för att se hur det skulle gå. Och samtidigt lära mig mobilen…

Året var 1962 då jag var väl förberedd mentalt och hade rest till före detta Restad Sjukhus för undersökning. För att få ett lämplighetsintyg till körkort hade minst 5 år gått som Länsstyrelsen sagt måste gå. Nu satt jag framför en ung läkare som läste min sjukjournal från år 1956 bit för bit och ställde frågor. Jag hade förberett mig genom att söka upp en avdelningsläkaren från år 1955 på Sahlgrenska Sjukhuset för att få kraft att möta personalen på Restad Sjukhus igen. Eller systemet rättare sagt. Jag visste, att jag inget fick ifrågasätta! Inte en sekund ifrågasätter jag att jag var sjuk, då jag kom dit. Men sjuk enligt min erfarenhet och även min mors. Jag var dödstrött och ville bara få sova i lugn och ro!

Läkaren fick läsa min journal utan att känna mig. Jag däremot fick inte läsa den på åratal. Det var inte tillåtet utan kunde skada patienten! Nu gällde det bara att hålla sig lugn oavsett deras anteckningar om mig. Jag behövde ett lämplighetsintyg och fick en ny djup skada i själen. Den unge läkaren avslöjade vad det står skrivet om mig, som inte jag visste själv!

Så har åren gått och jag är fortfarande kristen och bör inte brusa upp! Jo, jag fortsatte tro på bibeln och fick körkort till slut. ”Oavsett den sjukdom ni lider av kan ni betros med körkort.” Så skrev Länsstyrelsen i ett vänligt brev senare. Det är bara det, att jag fortsatte grubbla över vilken sjukdom jag har för livet och hur den yttrar sig. Det har jag som patient rätt att få veta! Jag fick Medicinalstyrelsen att bekräfta år 1956, att jag fick blodtryckssänkande medicin på grund av den farliga biverkan. Ja, det är min formulering. Deras vänliga motivering är fortfarande obegriplig. Brevet till dem med mina frågor fick inte personalen läsa! Andra breven skulle de gå igenom.

När jag började läsa bibeln på allvar år 1957 var det inte fråga om till vem den var skriven först och främst. Nu är jag glad över att jag inte behövde veta hur församlingarna i nuvarande Turkiet fungerade. Jag fick ta åt mig att Guds kunskap om människan gällde mig personligen också. Det var han som sammanfogat mig i min moders liv och kallat mig vid namn. Det är han som känner mig rätt och älskar mig.

Trängd men inte till döds…

Berättelsens baksida

Det fanns en berättelse i byrålådan som blev alldeles för utförlig och intressant en dag. Det var min idé, när det fattades bilder i filmen. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” att jag kunde dra ut översta byrålådan i Bettys gamla byrå över hundra år. Så blev det och gnisslet hörs varje gång. Skillnaden nu är att jag själv bränt min gamla sjukjournal i slasken som haft en kopia där. Den finns inte mer bara på filmen. Nu räcker det! Det var aldrig min mening med fortsatt berättande år efter år. Kvar är en gedigen utredning på min rygg gjord av en duktig ortoped med egen erfarenhet av operation för diskbråck. Han kunde sin egen ryggsmärta! Jag var förvånad första åren hur han kunde veta! Det fick jag berättat av hans sjuksköterska först efter alla avslutade konsultationer.

Kvar är bibelversen jag fick av min konfirmationslärare Arthur Hesslefors som tonåring:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ.”

Samme konfirmationslärare som senare var sjukhuspräst på Restad Sjukhus, Vänersborg. Det var helt frivilligt jag sökte upp honom, när jag som 20-åring blev sjuk.

Människan har en kropp. Människan har ett psyke. Det finns en ande i vilken en kan komma i kontakt med Gud och Jesus. Nej, ordet treenig står inte i bibeln men orden upprepas, att vi har möjlighet att födas på nytt genom att tro på den Gud har sänt Jesus Kristus – hans enfödde son.

Detta var min lust att få berätta om vad som står i bibeln och som räddat mig genom hela, långa livet. Jag är inte bara räddad enligt översättningen i B2000. Jag är frälst!

Denna frälsning gäller nu och sen om jag håller fast vid tron på Jesus och allt han gjort för alla och mig.

Poesi

Nu är det söndag. Detta är poesi:

”Lär dig livets vackra gåta älska, glömma och förlåta”

Jag tänker berätta om det så tar hela dagen! ”Så vi får en punkt på historien.” Så sa projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken år 2013. ”Vi åker dit, så vi får en punkt på historien.” Det var hela meningen. År 2020 trilskades jag med henne hela året på Frölunda Kulturhus, ”La Bamba”: ”Jag vill inte vara med längre!” Jag vill inte vara bland de okända, före detta psykotiska i en okänd bok och inbunden. Berätta i mitt namn en gång till! För anonym är jag inte!

”Och femtiosex och femtiosju och femtioåtta.” I en smal järnsäng bredvid min låg en liten, gammal tant och räknade. Samtidigt fingrade hon på bältet runt tunna midjan.

”Lilla gumman! Har du också fått bälte?”

Chocken måste lägga sig för mig vare sig jag ville eller inte. Jag såg mig runt i den stora salen med alla tomma, smala järnsängar. De andra var inte där bara lilla tanten och jag fastbundna. ”Bara att gilla läget,” som uttrycket är nu. Jag såg mig om och frågade en personal i rummet: ”Är detta stormavdelningen?” I så fall kunde det inte bli värre än så.

”Lär dig livets vackra gåta, älska, glömma och förlåta.”

Poesin kom senare som ett mantra i huvudet. Jag var ju bekännande kristen! Idag är det söndag. Jag kommer att berätta om det så tar hela dagen. Det kan vara en efterkonstruktion ”och femtiosex och femtiosju och femtioåtta” som tanten räknade men räknade gjorde hon och blev min räddning! Så att jag överlevde. Efter två månaders ruskig medicinering kom jag till deras finaste neurosavdelning på före detta Restad Sjukhus. Den förvirrade tanten bara somnade in i sömnen och dog. Hon behövdes tydligen inte längre för mig. Jag hade frigång, när jag mötte en personal på min promenad och fick veta det. Innan dess satte jag mig på hennes sängkant. Vi två slapp ju gå runt, runt, runt i dagrummet på dagarna i ända. Hon var lika förvirrad fortfarande och kunde inte se skillnad på personal och patienter. Hon fattade aldrig var hon var.

”Jag tycker så mycket om allihop här men jag tycker bäst om dig!”

Så satte hon sig upp och slog armarna om halsen på mig. Gud sänder alltid någon i ens väg med uppmuntran, då det känns mycket motigt. En dag långt senare sände han någon annan i min väg. ”Och femtiosex och femtiosju och femtioåtta” kanske blev mitt eget förvirrade räknesätt? Lilla tanten hade kanske andra siffror men låg och räknade gjorde hon i sin säng år 1956 med bälte runt midjan.

Det är en senare historia år 1957 med en tom, ensam talarstol på en äng som egentligen var en skjutbana. År 1958 var det en mening i bibeln, som upprepades då och sen:

”Kvinnan skall tiga i församlingen!”

Detta har jag lyckats ta mig runt. Som kvinna får jag lov att berätta vad Paulus har sagt och de andra apostlarna och profeterna. Jag har inget gjort för att få ett morsarv. Brevet finns kvar från min morfar strax innan han dog. Han skrev ner gratulationer och välsignelse till sin äldsta dotter och mig som nyfödd år 1935. I en av hans gamla biblar hittade jag en understrykning – svagt med blyertpenna: ”Hur skall den kunna läsa som måste gå bakom oxar och plöja?” Ungefär så från någon av de apokryfiska böckerna. Bibeln var mer intressant än jordbruket och att förmedla innehållet. År 1958 blev jag nekad utbildning på Missionsskolan, Lidingö.

”Lär dig livets stora gåta, älska, glömma och förlåta.”

Då sänder Gud någon till uppmuntran, när allt är motigt. En gång var det en kvinna i Dals Långed, som höll på med översättningsarbete av Gamla Testamentet. Jag visste inte ens något om Svenska Folkbibeln. Det var runt år 1996-1997. Så händer det en gång till för fem år sen. Jag får möta en man som reviderat Svenska Folkbibeln från 1998 – Tony Larsdal. Jag får fråga på olika ord! Jag fick fråga på Asasel. Varför fanns inte det i bibeltexten längre utan i en not bara?

Det gäller i livet, att ha någon att skylla på när det inte blir som en vill. Jag hittade en efter en men som dog, som inte höll att skylla på mer än kort tid. Sen fick jag Peter Fjellstedts BIBLIA med förklaringar i tre volymer och kunde stava mig igenom om de så kallade syndabockarna 3 Mosebok kap. 16. Jesus dog för allas synder. Jesus bär bort all synd och glömmer den. Vad står då Asasel för?

”Lär dig livets stor gåta älska glömma och förlåta.” Det låter ju bra. Men om jag som människa inte förstår skillnaden mellan att förlåta och glömma? Det hurtiga råden hjälpte aldrig mig: ”Lägg detta bakom dig! Det är ju så länge sen!”

Där är jag nu. Det finns fortfarande övergrepp inom mentalsjukvården. Min berättelse behövs om sår som inte läker. Och om sår som läker genom Jesu blod.

En evig tonåring

Det är normalt att vara tonåring. Det är normalt att kastas hit och dit i känslor. Det är normalt att vara påfrestande för föräldrar och omgivningen. Det är normalt att undra: ”Vem är jag?”

Det är inte normalt att förbli en tonåring. Jag läser om en bok på morgonen som Jonas Dagson skrivit och citerar:

”Nytt bokfynd: Jen Wilken skriver om Bibelstudiemetodik – inte bara för kvinnor. I en recension av boken skriver recensenten: ”Wilkin identifierar två viktiga problem bland kristna resurser för kvinnor: De tenderar att vara känsloskrivna och människocentrerade. Alltför ofta går kvinnor till Skriften och frågar inte ”Vem är Gud? ” men ”Vem är jag? ” Den senare frågan har visserligen sin plats, men som Wilkin invänder, ”Varje studie av Bibeln som försöker etablera vår identitet utan att först proklamera Guds identitet kommer att ge partiell och begränsad hjälp. ” Slut citat

Där fortsätter min egen berättelse om eget bibelläsande. Det var år 1958 och jag drömde om en fin bibel i mjukt skinn. Men den var dyr. På min födelsedag blev det så att fem äldre syskon och en moster skickade brev med en femtiolapp var som gratulation. Så lättvindigt men generöst. Det var precis vad en bibel kostade som jag önskade.

Men små, små bokstäver och med bläck är det citerat den vers jag stavade på ständigt längst ner i ett hörn på ett försättsblad. Glöm det som har varit och se framåt! Totalt orimligt för min del som bara ältade det som hänt mig!

Jes 43:18-19 ”Tänken icke på vad förut har varit akten icke på vad fordom har skett. Se jag vill göra något nytt säger HERREN.”

Tonårstiden var förbi och jag var 23 år på väg att utbildas till arbetsterapeut. Till och med det hade Herren hjälpt mig fram till! När alla mina planer på att bli sjuksköterska var spolierade, så måste jag skola om mig. Andra visste, att en kan få vägledning i bibeln. Jag var kränkt och missmodig och visste att det ordet inte finns i bibeln – arbetsterapeut som min syster föreslagit. Så läste jag från Gamla Testamentet något kapitel och något från nya. En dag kom jag till 2 Mosebok 31. Frågan för mig var om jag skulle söka till Stenbyskolan och alla slöjdkurserna där. På 50-talets slut var det ett krav i utbildningen. Här står orden ”…alla slags slöjdskicklighet…”. Det räckte för mig. I min läsning i Nya Testamentet hade jag kommit till ”…tänk på dem som är fångna som ni vore deras medfångar.”

Så klart att mina minnen av bältesläggningar och tvångsinjektioner från år 1956 inte försvann fast kurserna på Stenebyskolan passade mig perfekt! Mitt bibelläsande fortsatte egotrippat efter bibelverser som passade min situation. Jag tog åt mig precis allt som gällde de kända bibliska personernas upplevelser. ”Du sammanvävde mig i min moders liv.” ”Jag är med dig!” ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra. Jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” Fritt ur minnet. Jag och Gud som erkände mig. Flera som sagt ”nej” till mig på olika sätt hade svårt att väga upp tröst från Gud. Det tog närmare 30 år. Då kunde jag förklara för en god vän i Räddningsmissionen:

Gud har sagt ”Ja” till mig!

Hon skrattade till men jag hade fått hel sjukpension och var bara 52 år gammal. Inte lätt att förstå någons tvivel på eget värde och kallelse.

Kan någon förstå ett så segt, gammalt ältande av en tre månade lång vistelse på Restad Sjukhus år 1956? ”Varför lämnar du inte detta bakom dig?” Ständig fråga från dem, som inte orkade höra något av skadan. Jag kunde bli en evig tonåring, som bara brottas med frågan ”vem är jag och varför?”

Gud lät mig hållas i min bibelläsning om bekräftelse. Tids nog har jag fått lära mig att alltid fråga först till vem är bibeltexten ställd?

Så har inte jag läst min bibel. K G Hammar sa i stridens hetta runt år 2000, att vissa har bibeln som en Gud. Jag har bibelns ende Gud och en relation till honom som är barnslig. Jag har en relation.

Minst sagt!

Vem är jag?

Bild från Medicinhistoriska Museet, Göteborg den 8 juni 2023.

Foto Annica Engström

Uniformen till vänster hör till Göteborgs Sjuksköterskeskola, Sahlgrenska Sjukhuset. Det fanns inget huvud på provdockan att fästa en liten hätta på. Uniformen för sjuksköterskor som gick på Sofiahemmet i Stockholm klarar provdockan till höger hjälpligt att visa.

Innan mitt besök på Medicinhistoriska Museet gick jag till min bokhylla för att få med denna bild. Jag hade känt mig som denna åsna som satte sig på tvären. Jag hade varit motsträvig – ville inte vara med en gång till och berätta min historia. Så slog det mig, att det fanns en berättelse i bibeln om Bileams åsna. Men början var år 2007. Då dog min skolkamrat från realskolan i Trollhättan helt plötsligt. En kort tid innan träffades vi i min hembygds kyrka Norra Björke. Efter andakten var det kyrkogårdsvandring. Dagen efter hade vi två kyrkogårdsvandring i hennes hemförsamling Gärdhem – en mycket rikare socken vad det gäller gjutna staket runt gravar. Karin hade varit klassens geni men ville inte ens ta studenten utan blev mentalsköterska på Restad Sjukhus. Jag däremot hade sämsta tänkbara betyg för att slippa gå om ett år men var stolt över mitt val av utbildning.

Den långa utbildningen började med ett år som biträde på Vänersborgs Lasarett. Det blev så många anmärkningar på mig, att jag blev kallad ner till den stränga husmodern Judith och sen fick jag flytta från avdelning till avdelning och fick ta ”långpassen” under semestertid. Det ena efter det andra. Efter det fick jag min första sömnrubbning. Ingen tittade på min rygg. Jag kom in ändå på sjuksköterskeutbildning och klarade ett helt år. Då kom en ny sömnrubbning fast jag fick starka sömntabletter och kunde inte sova varken dag eller natt, när jag var framme vid perioden med ”vak”.

Nu är vi framme vid den 5 september år 1956 då jag blev frivilligt intagen på Restad Sjukhus, Vänersborg, på värsta så kallade stormavdelningen. Varför finns ingen förklaring på mer än att jag tror på Gud. Han ansåg tydligen, att jag måste se hur de sjukaste psykiskt hade det. Alla patienter hade bälten varje natt från tidig kväll till morgonen. Det var 50 patienter på avdelningen och två vakande sköterskor på natten. 25 patienter på var sida om alla toaletter och badrum.

Karin fanns som elev här men de vägrade ringa efter henne. Jag ville hon skulle komma och intyga, att inte jag är farlig som behövde ligga i bälte dygn efter dygn de första tre. Karin kom efter tre veckor och jag frågade direkt hur hon fått veta detta. Ja, det var skvallervägen. Så dog hon år 2006 och jag hade ingen längre som bollplank: ”Hur kunde behandlingen av en sjuk få gå till så?”

År 2007 fick jag äntligen en höftledsprotes efter att ha varit söndervärk i flera år. Då flöt alla minnen upp från 50 år tidigare. Jag hade inte legat inne någon mer gång. Det var så fruktansvärt, att jag tvingades ta itu med min gamla sjukhusjournal. Jag måste få bekräftat hur de sett på mig! Så jag läste bit för bit, grät och skrev ner min egen upplevelse av händelserna. År 2010 anmälde jag mig till (H)järnkoll ett regeringsuppdrag. De som hade erfarenhet av psykisk ohälsa kunde få utbildning och sen gå ut i samhället och berätta. Punkt slut. Meningen var att få bort fördomar. Boken ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” kom ut år 2011. År 2013 på hösten hade projektledaren på Stiftelsen Gyllenkroken lovat att följa med på ett studiebesök till före detta Restad Sjukhus. Med var det en ljudtekniker med en väska med teknik. Annica Engström filmade min berättelse genom avdelning 10 B, utanför och på kyrkogården.

På korsen fanns fyra nummer plus ett ”k” för kvinna och ”m” för man. Hur skulle jag kunna glömma den gamla kyrkogården år 1956, som Karin visat mig med rader av träkors. Nu är det gjutna kors med en plåt för nummer.

Idag den 9:e juni 2023 har jag varit på Medicinhistoriska Museets stora utställning. Efter allt jag fick se var det dags för fotografering vid uniformen. År 1955 hade jag min identitet i den vackra uniformen. Det var så hög klass på tygerna att en hemifrån bad att få köpa allt när hon började som elev. Jag fick inte fortsätta min utbildning efter att jag varit intagen på Restad Sjukhus. Då hade jag ångest innan mötet med rektorn och detta besked. Senare kom det andra besked, att jag inte fick det körkort jag klarat uppkörningen på. Eller besked från Missionsskolan på Lidingö, att jag tyvärr inte blivit antagen som elev.

Nu är jag framme vid att jag känner till bibelns åsna som kunde tala. Jag fick för mig, att jag var som denna åsna som satte sig på tvären och inte ville vara med längre. Så jag blev tvungen att läsa på.

Bileam åsna gjorde helt rätt. Hon var inte ”mad”.

Och jag har inte min identitet i någon uniform utan i Kristus.

Räddning

Nu är vi inne i fastan. Bibeln beskriver en rätt fasta i Jesaja kap 58, som HERREN vill ha.

Dagens kvart från Svenska Kärnbibeln lyder:

”Jes 58:5-10

5Är det den här sortens fasta jag vill ha?
    En dag när ni känner smärta bara på grund av att ni avhåller er från mat, hänger med huvudet som ett strå och breder ut säckväv och aska under er?
Är detta vad ni kallar en fasta,
    en dag som gör att Herren kan visa nåd (villkorad nåd – hebr. ratson)?

[Som särskild klädsel vid sorg och fasta användes säckväv som man svepte in sig i eller band om höfterna. Man strödde även aska eller jord över huvudet och både satt och låg på säckväv.]

6Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa de som är bundna i synd (lossa orättfärdiga band).
    Slit sönder repen till människors tunga bördor.
Befria de som är förtryckta (i slaveri),
    bryt sönder alla ok.
7Dela ditt bröd med den som är hungrig.
    Ge husrum för hemlösa förtryckta människor.
När du ser någon naken, kläd honom.
    Vänd inte ryggen till den som är ditt kött och blod.
8Då ska ditt ljus bryta fram som ljuset bryter fram på morgonen,
    och ditt helande ska komma snabbt.
    [Ordagrant ”ett långt bandage ska rullas på dina sår för att läka dig”.]
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet (ära, prakt) ska gå bakom dig och skydda dig.
9Då ska ni be och Herren (Jahve) ska svara.
    Ni ska ropa (desperat) och han ska svara: ”Här är jag.”
Om ni tar bort alla slags ok [som förtrycker människor],
    slutar att peka finger [hånar andra],
    och inte längre talar ondska (synd, lögn, förtal).
10Om du ger ut av dig själv (din själ) till den hungrige
    och tillfredsställer den plågades själ,
då ska ljus gå upp för dig i mörkret,
    ditt sken ska bli som middagens ljus.” Slut citat

När Bibel 2000 kom ut satt jag mycket och jämförde nya översättningen med 1917 års. Det skiljer ju 100 år i språkbruk. Ett år tidigare kom Svenska Folkbibeln ut. Innan dess fanns provöversättningar. Det kom ut böcker om översättningsarbetets svårigheter så småningom från båda håll. Jag fick veta, att jag inte skulle hålla på att anmärka utan att kunna grundspråken. Helt rätt!

Det ändrar inte mitt intresse för begrepp! ”Frälsning” ändrades till ”räddning” i B2000. Och så var jag igång. Taggad. En sjökapten berättade i en närradioandakt, att den som håller på att drunkna och kommer upp på däck blir räddad men är inte frälst för det. Så visst tål begreppet att forska på!

2 Mos 14:29 ”Men Israels barn gingo på torr mark mitt igenom havet, och vattnet stod som en mur till höger och till vänster om dem. 30 Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand, och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.” 1917 års översättning. Där blev ett begrepp till ”mur”. Har frälsning och mur ett sammanhang? Där fortsatte jag att söka på ordet ”frälsning” och ”mur” och blev medveten om min egen frälsning genom Jesus Guds son! Han skyddar den som tror på honom genom en mur mot fienden.

Visst har jag ältat ett svårt trauma från år 1956, då jag plötsligt från en stund till en annan blev inlåst, avklädd och lagd i bälte 20 år gammal. Det var deras rutiner. Jag var inte mentalt förberedd på hur sinnessjukhusvården fungerade! Chocken har blivit permanentad, därför att jag registrerade allt under den förhållandevis korta vårdtiden 3 månader för en sjukdom som jag inte har! Och minns tragiken för svårt psykiskt sjuka.

700 – 600 år före Kristus skriver profeten Jesaja om en rätt fasta att lossa på dessa bälten, som förekommer ännu i Sverige år 2023! Om jag fattar bibeltexten rätt översatt i kommande Svenska Kärnbibeln, så bör jag dela med mig av min kunskap om Jesus. Han vet vem som lider och varför.

”De själar som jag själv skapat.”

Eftertankens kranka blekhet

(A)CHAN ur GöteborgsPosten med tillstånd för flera år sen

I morse hade jag ett återfall på min tidslinje på Facebook. Det var inte tänkt så. Men jag sökte bakåt i tiden för att se vad jag själv skrivet i tråden NO MORE till bältesläggningar och tvångsvård. Där var det stängt för mig. Och ”NO MORE arbetsgrupp” hade ingen administratör. Så den var stängd.

Nästa ämne var: ”Mad heritage and temporare arts”. Vad hade hänt där sen sist? Boken ”MAD STUDIES, KULTURARV & KONST EN ANTOLOGI Red. Annica Engström & Elisabeth Punzi” har kommit ut förra året. I den har jag en artikel: ”Skammens resa”.

Det var år 2006 redan som jag berättade min historia. Då hade 50 år gått sen övergreppen i min själ. År 2011 kom historien ut i bokform: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” och 2013 blev berättelsen filmad på plats inom före detta Restad Sjukhus, Vänersborg. År 2015 ordnade Familjevårdsstiftelsen i Göteborg INTERNATIONELL FILM FESTIVAL: ”DRIVING US CRAZY” (se WWW:DRIVINGUSCRAZY.COM). Personer från nio olika länder med egna erfarenheter deltog plus alla professionella inom olika områden. Min berättelse visades som film och var översatt till engelska. (Se den på YOUTUBE)

Då är det så dags att backa ur! Ur en låda kommer det fram ett gammalt urklipp. Exakt så. Jag har varit inom höga murar, trängd och förtvivlad under tre månader drygt år 1956 under fel diagnos. Det är ju länge sedan! Inget att tjata om.

OK. Det var svårt men jag fick hjälp av olika som tog itu med muren, som höll mig inlåst.

Tredje teckningen. Jag känner igen mitt eget beteende, att fast jag är fri går jag runt, runt runt i mina dystra tankar.

Gång på gång fattar jag beslut, att inte tala om denna traumatiska period och följdverkningarna. Nu är det väl ändå dags att berätta om hur Gud tröstat mig under alla åren genom bibeln?

Oläkligt är de sår du fått. Ingen tar sig an din sak…

Se, jag vill läka dina sår, säger HERREN…

Rundgång

Det är dags för lite teknisk support. Om en köper en vara som är gratis en period gäller det att läsa det finstilta.

Du har fått ett konto. Det kontot skall ha ett användarnamn. Din E-postadress är en konto. Det kontot skall också ha ett lösenord.

En natt händer det, att du kopplas över från ett telefonbolag till ett annat på din egen begäran. Det borde bli billigare och det som hände var att E-postadressen förlorade sin giltighet som till exempel @telia.com

Än sen då? Det finns ju nya! Blir @ hotmail.com för gammalt finns @outlook.com. Är du pensionär borde det vara roligt, att få lära sig lite nytt! Lära sig tålamod och lite rundgång i sökandet efter det förlorade…

Det är precis nuet för mig och jag hävdar min rätt att vara envis. Ingen firma har rätt att skriva så finstilt, att en gammal, skumögd inte ser texten! Ja, det finns teknik nu att förstora texten på en mobil. Tänk, om jag som gammal inte hänger med och ser räkningen på 1.291 kronor och vissa ören! Så bra att banken skickade ett E mail och berättade om euro och omräkningskostnad. Jag har aldrig hållit i en euro ens…

Så bra att jag har gamla biblar i min bokhylla från 1800-talet men gammal tysk tryckstil! Där står det förklaringar även om jag har svårt med bokstäverna fortfarande.

Hör här! Min skuld är betald en gång för alla. Skuldbrevet är sönderrivet och tydligen uppsatt på en anslagstavla, så alla kan se spikarna, som gått igenom det! De som vill se vill säga. En gång för alla vann Guds Son seger över Djävulen i öknen för allas skull.

En gammal E-postadress kan gå förlorad och förlora sin giltighet hur en än letar i en rundgång med rätt lösenord till slut. Mitt personliga namn kan aldrig gå förlorat, så länge det är skrivet i himlen genom min tro på Guds Son Jesus Kristus!

Detta har Peter Fjellstedt förklarat ingående för mig i sin text från upplagan år 1893 av Bibeln med förklaringar. Han skriver om Asasel, som han själv inte fattar innebörden av. Bibeln påstår att i de yttersta tiderna skall troende förstå lite mer än de gjorde förr. Jag har fattat det så att Asasel är den plats i öknen där Jesus vunnit seger över just mina synder och förlåtet dem en gång för alla. Gamla E-postadresser går inte att gräva upp och använda! De är förlorade. Om jag betalar firman ändå mer för service kan de hjälpa mig kanske att hitta det gamla kontot hos dem.

Så gör inte Jesus! Han tar inte ändå mer betalt för att förlåta mig alla fel jag gjort! Han har betalt priset en gång för alla och till och med köpt tillbaka mig, när jag gick på egna vägar.

Min egen envishet att försöka bli lite mindre dålig eller hopplös hjälper inte. Alla dessa försök kallas egenrättfärdighet.

Rättfärdig blev jag genom att tro att Jesus är Guds Son, som har dött för mina synder och grävt ner dem i öknen en gång för alla.

Att leta rätt på dem och gräva upp dem är minst sagt dåraktigt – ”mad”.

Hur dum får en vara?

Det har gått tre år sen som jag började med mobil telefon. Detta är inte jämförbart med två bordstelefoner med sladd och jacket i väggen. De två hade inte retat mig på något sätt. Den dag då det inte fanns någon ton i luren förvånade det mig. Jag hade inte läst om några kopparledningar i jorden som blivit slitna.

Så det fanns inget annat att göra än att försöka se en fördel med den mobila telefonen. Det fick bli kameran då. Andra hade ju prisat kvalitet och smidighet. Då måste ju jag lära mig och tog foton på en blombukett, som jag fått. Det gick några dagar. Jag fick ett E-postmeddelande med känd adress, att de kunde beskära och förbättra mitt foto. Där kom det i retur på bild utan kostnad på min stationära dator!

Hur dum får en vara? Jag förnekade så klart , att jag tryckt på någon knapp på min stationära, gamla dator och önskat en tjänst i framtiden genom en kamera! Tre år har gått och jag förnekar fortfarande, att jag är dum. Frågan är om jag eventuellt skall bli lite vänligare mot mig själv? Kanske jag skall fråga hur okunnig får jag vara i fortsättningen också?

Det gäller att läsa det finstilta, när det gäller Facebook också. Sen är det några smällar en får ta. En i taget…

Är det inte jag, som sopar upp efter mig? Är det inte jag, som har långa utläggningar i skillnaden mellan att förlåta och inte glömma?

Nu vet jag, att min mobila telefon har ett inbyggt system så att trycker jag på knappen för kamera, så går bilden direkt upp i rymden till en sökmotor där den lagras och jag bör betala för tillgången till detta förråd. Dumheter att fortsätta förneka. Så många gånger jag skickat bilder till andra.

Annat är det med himlens förråd, där Jesus finns efter sin väl utförda gärning på jorden. Han presenterade vem Fadern är. Han kom från Fadern och återvände dit. Mose fick en gång en utförlig ritning över detta frälsningsverk ända in i minsta detalj. Det kallas Tabernakel och är ORDET från Gud uppenbarat i Jesus som människa och Gud. Och Gud har betalt hela kostnaden genom sin egen Son. Det är gratis att ta emot hans gåvor.

Hur okunnig får jag vara som inte fattar, att jag har ett inbyggt samvete som kan kommunicera med himlen över alla moln? Hans frid övergår allt förstånd.

Kristi Himmelsfärdsdag den 26 maj 2022

genom

Gunnel

Påsken 2022 i några svenska städer

För min egen del blev den mycket blodig. Den fina yllekappan blev antagligen förstörd. Få se när den kommer från kemtvätt. I ambulansen fick jag veta, att jag är frisk. Det var som svar på frågor, att jag inga mediciner står på. Blodtrycket var högt, därför att jag nog blivit så rädd och fått en chock. Tre veckor har gått och alla blodprover bekräftar efteråt att jag är frisk. Ändå faller jag gång på gång och kan inte resa mig själv.

Tre veckor har gått sen dess. Jag håller på med utvärdering av påskens händelser. Min viktigaste uppgift är att ta itu med skräcken och minnena av fallen. Och det har jag gjort genom att lyssna på påskens händelser i Jerusalem en gång, när Jesus måste dö för alla och orsaken till allt hat och allt upplopp.

Tre veckor har gått sen alla upplopp i svenska städer på grund av vår åsiktsfrihet och rätt att demonstrera för den. Jag har följt bilderna på Youtube i sammandrag från stad till stad med detta okontrollerad hat mot Polisen och våra svenska lagar. Vi har åsiktsfrihet och säger den friheten obehindrat mot Israel, som gav oss bibeln! År efter år förekommer kritik mot Israel som demokratisk stat. Det är tillåtet i Sverige.

Det är tillåtet med vilka lögner som helst mot bibeln eller förvridna sanningar. Vi vill ha religionsdialog! Vi vill inte ha brända bilar och stenkastning mot Polisen eller Ambulansen! Påsken i svenska städer blev fruktansvärd och blodig!

Så jag backar fyra år till Malous TV4-program mot bibeln med två författare, som tolkade särskilt en bibeltext i Domareboken. Bibelns syn på kvinnor är grym och ruskig! Vi har tolkningsfrihet och religionsfrihet i Sverige. Bibelns profeter och apostlar talar sanning – en sanning som är ingiven av Guds ande. Gud är EN – enig i sin Son Jesus Kristus och Den Helige Ande. Muhammed föddes omkring 600 år efter Kristus. Hans Gud är inte de kristnas HERREN Gud!

I Bibeln utvalde HERREN Gud ett litet folk att vara hans folk och gå hans ärende till alla folk i alla tider om frid och försoning. Det finns ett bildspråk i kärlek om brudgum, brud och bröllop. Men Israel ville gå sina egna vägar, gå efter sina egna begär. Av det förhållandet kom begreppen för en kvinna som ”sköka”, ”äktenskapsbryterska” och ”bihustru”, som inte fanns i HERRENs plan från början. Skaparen älskar sin Skapelse! Men människorna började dyrka solen och månen och det skapade mer är Skaparen.

Ja, jag går med rollator och är 86 år och frisk och har fått en ny efter 17 år. Den är tyngre för att vara mer stabil. Men ett hjul kom lite snett, när jag skulle lyfta upp den på en buss med relativt låg tröskel på Påskdagen. Sen var det hänt, att jag stöp handlöst i asfalten och slog i huvudet.

Under dagen lopp tänker jag fylla i bibelhänvisningar på Israels fall.

HERREN reser upp dem igen och är SEGRAREN för all tid.