Idag har jag lagt till en Blogg, som jag besöker varje morgon. Mikael Karlendal är pingstpastor och delar med sig av sin kunskap i teologi och kyrkohistoria. Detta har inget med skvaller att göra. Män har sin egen torra och sakliga debattstil. Detta lärde jag mig för många år sen på Skutan bland pastorer. Detta har inget med skvaller att göra. Män talar och kvinnor pratar. Så har det alltid varit. Se Lukas kapitel 24.
Kvinnor var alltså först ut med informationen, att Jesus är uppstånden från de döda. Och de blev inte trodda! Kvinnor pratar och män talar. Detta är självironi. Ironi är visst svårt att förmedla i skrift, sägs det. Men jag har mycket självironi. Med den försöker jag dölja mina djupa sår. Det skall vara slut på det nu. Jag har läst min egen sjukjournal från år 1956 och det var rena skvallerjournalen. Den journalen har gjort mig så grymt illa men nu är det slut med det. Efter över 50 år har jag fått professionell hjälp att gå igenom deras yttranden om mig och diagnoser.
Söndagens föreslagna predikotext var den bibeltext, som betytt så mycket för mig. Den står att läsa i Johannes evangelium kapitel 4 och handlar om Jesu samtal med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Många kyrkor följer de föreslagna bibeltexterna under kyrkoåret men inte Pingströrelsen. Detta är inte skvaller.
En kort period av mitt liv fick jag hjälpa till i en Missonsförsamling med predikan varannan söndag. Dom ville ha och följa de föreslagna texterna och jag var utbildad inom sjukvården men inte i teologi.
Så kom söndagsmorgonen, då det var dags att gå till gudstjänsten. Så många gånger som jag hört texten utläggas om den samariska kvinnans möte med Jesus! Så var det min tur, att försöka lägga ut texten och jag fick panik. Prata går väl an. Tala är värre.
Den söndagsmorgonen kom jag till insikt om att jag ingenting kan om bibelns historia. Jag visste inte varför judar inte brukade ta vägen genom Samarien. Det jag kunnat var ju att Judeen, Samarien och Galileen hörde ihop och så måste Jesus gå den vägen genom Samarien. Han fick inte ta den vanliga vägen på andra sidan Jordan för att slippa gå genom Samarien. Bara där började frågorna "han måste" det andra inte var tvungna till.
Sen den dagen har det hänt mycket i mitt liv. Jag blev tvungen att läsa på och be om hjälp att förstå sammanhangen och texterna i gamla testamentet. Sen den dagen har jag fattat, att jag själv stått vid Sykars brunn och fått lyssna till guidens förslag, att vi i gruppen skulle vara tysta för att kunna lyssna. Vi som trängde oss nära kanten på "Jakobs brunn" vid Sykar fick lyssna efter ljudet på en liten sten, som guiden släppte ner i brunnen. Vi skulle få höra själva, att brunnen är djup. Precis som det står skrivet i texten. Det är klart, att jag fattat, att jag varit i Israel men inte var alla dessa platser ligger i förhållande till varandra eller i nuvande Västbanken. Jag hade inte studerat bibeltexterna på kartan vid jul och nyårsresan år 1974 och 1975.
Ja, jag minns ljudet, som om det varit igår, när stenen nådde vattenytan. I Illustrerat Bibellexikon står det att brunnen är c:a 30 meter djup. Det står i bibeltexten, att Jakobs brunn låg nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. Bara i den lilla parentesen ryms nära 2000 tusen år. Bara där är det dags att stanna och läsa på historien om far och son, far och son och far och son ändå tidigare.
Det är inte lönt, att försöka säga till mig att gamla testamentets Gud är grym. En enda gång i världshistorien har en man blivit så hårt prövad, som Abraham blev, när han vandrade upp mot Moria berg. Abraham blev prövad till bristningsgränsen. Far och son samtalade om veden och Isak frågade var offret var. Far och son har samtalet i flera texter i gamla testamentet och far och son har många samtal i nya testamentet. Jesus drog sig undan folkmassorna för att få samtala med sin far i himlen, där han kom ifrån och den härlighet, som han skulle vända tillbaka till.
Jakob och Josef är far och son också. Jesus kom för sin egen stam, som var Juda men han kom även för de stammar, som blandade ihop sig med avgudafolkens gudar en gång. Den samariska kvinnan kunde sin historia. Sykars brunn ligger i en dalgång. Berget Gerissim finns på ena sidan och berget Ebal på den andra. Dom bergen står för välsignelsen av att lyssna till Herrens ord eller konsekvenserna av att förkasta ordet och undervisningen. Välsignelsens motsats är förbannelse.
Det står inte om skvaller i texten om kvinnan vid Sykars brunn. Det står, att hon visste, att Messias skulle komma. Det står, att hon fattade att juden som samtalade med henne var en profet.
Sen gick det undan!
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.