Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

brefvet kom…..

Brefvet kom år 1842. I Stefan Swärds Blogg finns uttrycket ”då är vi nere på 1850”. I Sofias Blogg ”Fjärde Väggen” är snacket obegripligt, som förkommer hos Swärd med kommentatorer. En del använder ordet ”tjafs”. Och jag har varit med i detta tjafs sen den 20 mars år 2000. Då hade jag lyckats med hjälp av en support på Telia att knuffa undan stjärnorna, där mitt lösenord skulle stå. Stjärnorna skulle bort först. Sen skulle jag fylla i deras givna bokstäver kombinerat med siffror här och där eller tecken. Minst 8. Jag blir slut bara jag tänker på hur svårt det kan vara att komma ut….Jo, så är det. Jag längtar ut från stan med allt sitt elektroniska ljus – ut på landet där det går att se stjärnorna en mörk kväll. Det är bara i datavärlden, som dom skall knuffas undan först.

Åter till det gamla brevet. Det började med alla provokationer på nätet och jag hamnade mellan stolarna och slog mig illa. Nu har jag repat mig och sitter stadigt. Glider inte av vare sig av knuffar från höger eller vänster. Blir inte rubbad av varken subjekt eller objekt. Fast det tar sin lilla tid att lära sig balans.

Brevet fanns i mina lådor men jag hade inte brytt mig ett dugg. Så fick bokstäverna liv tack vare en folklivsforskare Britt Liljewall, som efterlyst brevväxlingar från 1800-talet.
”Det här är ju intressant,” sa hon. ”Jag har inte läst om hungersnöden förut i brev.” Jag skyllde på att jag inte kunde läsa den gamla skrivstilen. Sen pratade vi om Roparna. Jag ville veta vad hon kunde med all sin kunskap som källa. Resultatet blev att jag fick ett häfte skrivet av en professor i Växjö om dessa profeterande pigor…

Sen dess har jag läst på om Roparna, som gick i gårdarna. Sen dess har jag frågat och frågat olika kunniga personer om vad de grälade om i tolkningarna av bibeltexter och separerade från Svenska Kyrkan. Allt finns i brev och anteckningar, som de gamle varit rädda om. Sen är jag rädd om mitt arv men vill inte tjafsa längre på nätet. Det handlar om vilken referensram och intresse man har av lärofrågor.

Nu handlar det om vem som får vara medlem i en frikyrkoförsamling utan att det finns den bibelkunskapen, som fanns på 1800-talet bland gemene man. Min Hemsida http://www.brefvet.com är uppbyggd sakta men säkert med hjälp av HTML-taggar på en säker grund.

En annan grund kan ingen lägga än den som redan finns nämligen Jesus Kristus. Om honom handlar mitt brev till dig som regel – okatalogiserat.

Sann identitet och kapad…

Andra Moseboken fortsätter 360 år efter Josefs död i Första Moseboken.
En bra not i Svenska Folkbibeln.
Mose var av Levi stam. Vi ser inte någon fortsatt berättelse – toledot – släktledning efter Jesu födelse i bibeln. Enligt en rabbin i judisk synagoga måste rabbiner och diakoner fortfarande veta, att de tillhör Levi stam.
Mose hade en sann identitet i Israels folk upp till 3 månaders ålder. Så länge vågade hans föräldrar trotsa Faraos påbud, att alla nyfödda pojkar skulle kastas i Nilen.
Ett enda kapitel har denna ruskiga, koncentrerade berättelse.

Mose blev räddad ut ur Nilens flod från döden och fick sin identitet kapad. Berättelsen fortsätter med att den biologiska mamman fick bli amma ett tag. Sen gällde uppfostran i Faraos hus – inte som ett älskat barnbarn utan som son till Faraos dotter. Identiteten var kapad och Mose fick all den kunskap som fanns att få i Egyptens läror. (Se ”Egyptens plågor” där gudarna är presenterade).

Israels folk glömde inte Moses sanna identitet och inte heller han själv. En dag som vuxen fick Mose se den grymma träldomen och slog ihjäl en av Faraos plågoandar. Det gjorde, att sanningen om hans rätta identitet var så tydlig för alla, att Mose flydde ut i öknen.

Tredje kapitlet är lika koncentrerat i uppgifter om en brinnande buske och en stark röst som varnade honom att komma närmare. Platsen var helig och där var Gud. Där skedde ett möte med ende guden, som vet vem han är. Där skedde ett möte med Mose, som varit något men som fått sin identitet kapad.

Här är dagens poäng i min Blogg. ”JAG ÄR DEN JAG ÄR” möter den som inte trodde sig vara något eller kunna något och får bli sin sanna identitet. Det mötet pågår i presens.
I Johannnesevangeliet har grundtexten med detta ord för innebörden ”JAG ÄR” vid flera tillfällen, när Jesus presenterar sig för någon eller några i omgivningen.

En dag skall jag lära mig att katalogisera mina Bloggar. Än så länge handlar alla om att bibelns budskap har gått igenom mitt liv, sen jag fick min identitet kapad den 5 september år 1956.

Abraham

1 Mos 12:1
Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig.
Tidigare översättning har orden: ”Gå ut…..”

Abraham blev som vi vet provocerad under ett långt liv. Han blev provocerad att fortsätta att tro på ett löfte av Herren Gud, att han skulle få en son med sin hustru Sara. Sara var inte bara överårig. Sara var 90 år gammal. Det var Sara, som gav upp för fakta och hänvisade Abraham till tjänstekvinnan Hagar.

Därmed fick vi teologi på högsta nivå och världen stridigheter utan några gränser. Just där delar sig framtiden. Herren förväntade sig en orimlig tro av Abraham. Herren höll sitt löfte oavsett att Sara inte klarade av provokationen.

Just där delar sig vägarna. Jag tror på ett orimligt löfte, som är givet av Herren och förnyat gång på gång. ”Gå ut….” och lämna det som är rimligt att tro på….gå ut mot en okänd framtid….

Studera kartan över alla vandringar, som Abraham gjorde tillsammans med sin hustru Sara.
”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus till den samariska kvinnan i samtalet vid brunnen (Joh 4:22). Som om Jesus inte kunde sin släkthistoria! Av Jakobs tolv söner kommer frälsningen via Juda – inte via Levi, som var prästsläkten. Frälsningen kommer genom ett löfte från Gud på ett helt orimligt sätt genom Sara 90 år gammal. Hon födde Isak. Inte för att det var möjligt utan just för att det vara omöjligt. Det mänskligt möjliga sättet att få en son var genom en ung kvinna Hagar. Så var de mänskliga tankarna.

Där börjar teologin om att vara född efter köttet eller efter anden. Kan man gå in i sin moders liv och bli född på nytt? Nej, självklart inte utan bara genom tro på honom, som Gud har sänt till vår räddning.
”Vem kan då bli frälst?” Det är frågan i alla tider och svaret är likadant nu som då.
Det är omöjligt för människor men möjligt för Gud.

Maria, Jesu moder, fick lov att fråga ängeln hur det skulle gå till. Hon fick veta, att det skulle ske genom helig ande. Det behövs ingen mer jungfrufödelse i världshistorien. Jesus blev född enligt ett löfte från Gud till profeterna. Där fortsätter teologin att gå i olika riktningar. Antingen tror man eller också kan man komma till tro…..

”Jag har gått ut”

Den 11 april 2010 skrev jag denna Blogg, som jag tog bort. Nästa Blogg-post som jag tagit bort är SHUTTER ISLAND, därför att innehållet i boken berört mig illa.
Kanske att en tidning tar in en artikel av mig med rubriken ”Kapad identitet” och då tänker jag ändå fortsätta mitt bloggande……så varsågod. Här är den igen:

”Jag har gått ut
Det är så inne nu för tiden att gå ut. Vid ett kyrkkaffe tyckte till och med pastorn, att det var skönt, att jag gått ut. Jag har aldrig varit någon innemänniska. Jag har alltid tyckt, att det varit skönt att gå ut. Särskilt i skogen. Ensam om ingen velat gå med.

Det är visst inte bra, att gå för sig själv. Det kan bli en diagnos på det. Om man dessutom vill vara ensam på sitt rum. Så blev det för mig, när jag var 18 år och sjukvårdsbiträde. Jag förstod frågorna. Jag förstod, att doktorn konsulterade en psykiater. Jag förstod, att psykiatern frågade om varför jag inte var ute och dansade.
Är det sjukt, att tycka om skogspromenader hellre? Är det sjukt, att ha funnit en glädje djupare än den i dansen? Där var det, som psykiatern inte förstod år 1954.
”Vara 18 år och tala om en djupare glädje,” sa hon.
Sen minns jag inget mer av den konsultationen än läkarnas misstankar.

Nu har jag gått ut. Det har jag gjort förut men bara i rätt miljö på Hinsebergs kvinnofängelse i en gudstjänst, som jag ansvarade för. Där inför rätt publik, så kunde jag berätta om hur det känns, att ha blivit stämplad för livet med diagnoser och journalanteckningar. De har nära till sina känslor precis som jag. Vi hade skrattat tillsammans innan på ”slottet”, där jag fått kaffe tillsammans med några av dem. I gudstjänsten senare fick jag dem till och med att skratta åt eländet. Inget var främmande för dessa tjejer och kvinnor. Det var bara nytt för mina unga vänner, som var med på besöket på Hinseberg. Sen sa vi inget mer om detta mitt framträdande, när jag gick ut ur fängelset.

Mina unga vänner, som var med på 70-talet på Hinseberg som besökare har också blivit äldre sen dess. Nu kan vi skratta tillsammans på ett kyrkkaffe åt att jag har gått ut.

Om detta skulle ”Talk show” handla påskafton i Smyrnakyrkan för unga människor mellan 13 och 20+. Unga människor vet mer än man tror om sömnrubbningar och trötthet till max. Det gäller att bita huvudet av skammen. Vissa sjukdomar är skamliga.

Nu är det bara fråga om efterdyningar. Efter min Talk show, där jag berättade om en sömnrubbning i 20-årsåldern och övergreppen på ett sinnessjukhus, så framträdde en trollkarl. Han ville kalla sig illusionist kanske hellre. Allt enligt tidningen Dagen, som kom tisdagen efter påsk.
Jag tål inte överrumplingar. Det fick jag nog av den 5 september år 1956 och 3 månader framåt.

En illusion är en illusion och verkligheten är hos Kristus. Detta kommer jag att gå ut med. Det finns en djupare glädje. Jag har gått ut ur mitt fängelse av diagnoser och kränkningar tack vare Jesu Kristi försoningsgärning för mig på Golgata. Detta är ingen efterkonstruktion. Det är Jesus Kristus, som fört mig ut i frihet.

Error 404

Det går inte att ta bort SHUTTER ISLAND genom att bara klicka på ”Redigera” och sen ”Till papperskorgen”.
Det går heller inte att sudda ut minnet av ”Patient 67”.

Verkligheten finns kvar även om jag skulle behöva lite mer tid att bearbeta några böckers innehåll. Det gäller etikforskaren Ann Heberleins. ”Liten bok om ondska”, som innehåller ruskiga analyser av ondska, som varit synliga hos kända och okända personer.

Två år tidigare fick vi följa författarens egna skräckupplevelser och kamp mot döden via offentliga meddelanden och sen i boken:
”Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva”
Vi fick ett tydligt ansikte på sjukdomen mano-depressiv psykos, som numera kallas bipolär.

Förra sommaren kom den mest kände psykoanalytikern i Sverige Clarence Crafoods självbiografi ut:
”Kärleksförsök och svek – En själsläkares berättelser”
Jag hade väl tänkt att få läsa om nedmonteringen av våra stora mentalsjukhus men fick läsa om det som jag inte ville veta något av – helst inte.

Dessa böckers innehåll – det vill säga mitt intresse för psykiatrin blev ”Error 404” i går kväll, eftersom jag själv var ”Patient 56” en gång i tiden och har studerat min sjukjournal med alla övergrepp och min egen ilska.

Så nu gör jag ett upphåll i mitt bloggande.

Anfall är bästa försvar

Idag har jag lagt till adressen till Stefan Swärds Blogg. Det beror på att Sofia gjort upprepade kommentarer bland alla mäns. Sofia har varit med på min länklista från början. Av någon anledning. Jag gillar hennes analyser.

Om Stefan Swärd skriver om vad som helst enligt hans egen analys, så blir det genast 100 kommentarer.
Om jag skriver – inte om vad som helst – utan om Jesus, så blir det ingen kommentar. ”No comments” har varit genomgående på alla mina bloggposter. Nu citerar jag mitt eget senaste inlägg i bloggen ”Fjärde väggen”:

”Hoppsan, Sofia!
Först går du ur din egen Svenska Kyrkan och anfaller sen en ”koloss på lerfötter”, som jag uttryckt all din frustration tidigare.
Sen ger du dig på min frikyrka utan att ha varit med i den och utan att fatta att kyrkan är kyrkan och kyrka och församling är ett och samma ord på grundspråket! Att stå i strid med sin egen kropp = församlingen är destruktivt. Ingen har någonsin hatat sitt eget kött…..Jo då. Det finns gott om destruktiva personer, som skär sig för att lindra sin ångest. Men det är inte normalt. Det normala är, att man är rädd om sin fysik och sitt andliga liv och älskar den kropp man tillhör där Kristus är huvudet.

Stefan Swärds bloggpost var en analys av en annan mans utsagor. Där är poängen. Inte pedofili. Pingströrelsen har slutat att ha församlingstukt med unga som börjat äktenskapet i fel ända (ett försök att vara vitsig.) Pingströrelsen har slutat med församlingstukt angående urringade kläder intill nakenhet och provokationer på mäns svagheter (försök att vara ironisk). Pingströrelsen har slutat med uteslutningar ur medlemsregistret i princip utan att vi medlemmar har fattat, när detta skedde. Församlingstukten har upphört. ”Bibeln på mina egna villkor…”, som en doktorsavhandling heter.

Jag har bara varit med i en Pingstförsamling i 45 år. Innan dess är jag uppvuxen i Missionsförbundet, som har såå högt till tak och inga trösklar knappast. Det går att se himlen genom taket till och med. ”Jesus är herre” men över vad och vem det är frågan.

Som sagt, Sofia. Jag rekommenderar bibelläsning. Fundament = grund
Ta bort grunden (som finns beskriven i trosbekännelsen), så rasar hela KYRKAN. Många präster och pastorer har sysslat länge nog med ett rivningarbete men inte Stefan Swärd av allt jag läst i hans Blogg.

Allt gott
önskar
Gunnel

P.S. Jag älskar Aslan. D.S.”

Slut på citat av mig själv angående anfallet på Stefan Swärds utmärkta analys av Pingsrörelsens nuvande problem angående medlemskap. Vem får bli medlem i vilken kyrka? Vad innebär ett lärjungaskap?

Lejonet av Juda stam

Ett sätt att få en snabb inblick i bibelns värld är att se filmen Narnia – en saga för barn av C.S. Lewis. Ändå bättre är att läsa hela serien. Allra bäst är att utgå från källan till fantasierna och följa bibelns historia om lejonet av Juda stam.
Bara ett enda litet folk – Israel – i hela vår världshistoria har fått en så viktig uppgift som att föra berättelsen vidare om vår frälsningshistoria.
”Jesu släktregister” toledot som ord lär ha betydelsen fortsättningshistoria.
Så det är bara att följa personerna och se vilka som är nämnda och hålla fast vid att det lagen inte kunde åstadkomma eftersom den var försvagad genom köttsliga begär….det gjorde Gud. Sen kan teologer gräla i all oändlighet om denna nåd räcker och är till för alla i Jesus Kristus Guds son född av kvinna och ställd under lagen.

Det är en profetia, som gått i uppfyllelse, att Jesus skulle komma ur Juda stam. Det går inte att fatta varför eftersom prästerna var av Levi stam. Jesus är ju vår överstepräst till evig tid.
Det är en profetia om Jesus, att en av kvinnans säd skulle trampa på ormens huvud. Det går inte att fatta med förståndet men Gud är större än all mänsklig intelligens. Ormen förebildar Satan/ Djävulen genom hela bibeln.
Det är förutsagt, att den som tror på Herren Gud skall bli räddad. Rahav trodde och blev räddad och hela hennes familj.
Det är förutsagt, att Herren är barmhärtig och nådig och förlåter missgärningar. Det fick kung David vara med om. Först fick han själv uttala domen: ”Dödens är den man som handlat så!” Syndens lön är döden men den gåva Gud ger är evigt liv.

Batseba är med i Jesu släktregister i Matteus kap 1. Salomo är född i synd. Inget under de tre första århundradena motsäger enligt forskare, att släkttavlan i Lukas kap 3 är Josefs svärfars släkttavla alltså Marias. I kung Davids näste son med Batseba, när Batsebas man Uria var död, så går Josef och Marias släkttavlor samman. Profetian om Jesus säger, att han skulle vara av Davids hus.

Två unga änkor står en gång i samma situation. Deras svärmor är också änka och vill gå tillbaka till det landet hon kom från och som var hennes och mannens från början. En liten bibelbok berättar tydligt om att människor gör val. Som om vi inte hade en fri vilja! En del påstår, att det inget står om fri vilja i bibeln. Som om Gud radarstyr oss! Rut och Orpa var båda unga och hade blivit änkor. Dom tillhörde inte Israels folk och enligt lagen skulle ingen man äkta en hednisk kvinna. Rut kom med i Jesu släkt.
Bibelns fortsatta historia visar på en kvinna som valde att följa med till ett okänt land och att följa den Gud som Noomi tillhörde. Rut kom in i släkten på grund av sin tro. Orpa var i samma situation och valde att stanna kvar där hon befann sig.

Och så vidare. Jag har inte läst teologi eller exegetik ändå ser jag i bibeltexterna, att jag som människa har ett ansvar för mina val och det blir konsekvenser, när jag lämnar vägen och vandringen tillsammans med lejonet av Juda.

Jag älskar Aslan

Nu var det proklamerat. Men inte i vilken filmversion som helst. En väninna i min ålder och jag skulle gå på en billig eftermiddagsbio och se Aslan för några år sen. Vilken besvikelse! Så svårt det var att se förväntanfulla barn dessutom. Nej, det var fel version och inget av budskapet kom fram, som jag sett det i en äldre film.

Lammet som lejon. Hur går det ihop då? Hur går det ihop överhuvudtaget att leva utan bibelkunskap. Lammet är inget lejon och har motsatta egenskaper. Får som en get går heller inte ihop. En dag skall lejonet av Juda stam skilja mellan får och getter, som en herde skiljer dem åt. Får man röra till det hur mycket som helst, när det ingen referensram finns för bibelns texter?

Precis så är det med ett kodat språk, som bara de invigda fattar.

När blev Lammet deras herde? Och när började jag bli beroende av lejonet?

Rebecka – Israels moder

Bibelns texter är mycket. Det är judarnas historia. Rebecka är Israels moder har Stefan Herczfelt poängterat för mig på min fråga om en judisk tolkning av 1 Mos kap 24 -27. Det blev fyra A4-ark, som svar och som jag bearbetar. Nu lyfter jag fram kommentaren så länge från Stefan H:

”Har vi inte ett ganska gemensamt problem när vi läser skriften? Vi läser in det vi själva vill. Sedan varierar det hur den enskildes vilja och tankar ser ut, liksom vilka metoder och grepp som vi använder.

Ändå är det Guds ord. Han vill säga oss något. Men ordet kan inte begränsas till enbart bokstäverna i boken, hur mycket möda vi än lägger på att räkna ut vad som egentligen står där, eller hur texten sett ut vid ett tidigare tillfälle, eller … Ordet är levande. Ordet blev kött och tog sin boning ibland oss. Ordet är kvar mitt ibland oss. Ordet är liv, och livet är människornas ljus. Ordet är Kristus själv, och han är kvar mitt ibland oss, i kyrkan som är hans kropp. Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss.

Att tolka ordet på egen hand, dvs. utanför kyrkan och hennes tradition och läroämbete, leder därför ofta snett. Det innebär inte att vi skall sluta att läsa själva. Däremot är det en god idé att också lyssna till vad kyrkan, Kristi kropp, säger. När Jesus gav uppdraget till sina lärjungar finns ingenting som tyder på att han tänkt sig att det skulle vara några decennier, varefter folk skulle få söka ibland den nedtecknade kvarlåtenskapen för att räkna ut vad som är sant och rätt. Tvärtom sade han att ”såsom Fadern sänder mig, så sänder jag er”, och de var snabba med att ge det vidare genom att göra först Mattias, och senare även Paulus & Barnabas till apostlar, att tillsätta presbyter i församlingarna, och så småningom också biskopar. Det finns inget som säger att uppdraget tog slut. I stället är det nu, liksom i biblisk tid, så att Kristus är närvarande i som församling, och förkunnar evangeliet främst genom dem som han kallat och smort därtill – även om det numera är ganska många led… Såsom Fadern sänt mig sänder jag er.

Detta var en katolsk reflektion över temat att människor tar Guds ord och gör något eget utav det.”

Tidigare lyfte jag fram en kommentar från Pär Stenberg angående ”som” i bibeltexterna. Rebecka är inte som Israels moder. Hon är det. Israels folk liknades vid en brud, som följde sin brudgum Se Jeremia kap. 2.  Det samtalet har Annika och jag haft per mail.

Vem är hon i bibelns texter? Är hon som en ung, ren kvinna eller är hon, som en sköka som sökt sig till andra män? I bibelns bildspråk är Herren Israels Gud och folket som följer honom troget som bruden. I Hosea beskrivs sveket tydligt från budet att inte ha andra gudar.

Ur en not i NT 81 citerar jag angående Joh kap 4:18
Bibelforskare menar på att Jesus hänvisade på dessa avgudar i sitt samtal med den samariska kvinnan.
”Fem män har du haft och den du nu har är inte din man.”

Rebecka

I väntan på en Gästblogg om Rebecka i den israeliska historien 1 Mos.24, så lyfter jag fram Pär Stenbergs kommentar. Det är viktig information:

”Utan att gå allt för mycket på tidigare diskussioner om grammatisk genus och annat roligt några tankar angående språket i t.ex Jes 66.

Notera att när Gud liknas vid ”en mor som tröstar” så är det handlingen som är i fokus (och ”mor” används för att karaktärisera vilken sorts tröstande han talar om). Han skall trösta Israel som en mor — han säger inte att han är en mor, inte ens ”jag är som en mor”. Det gör Gud lika mycket kvinna som att Gud skulle vara en höna enligt Matt 23. Och på tal om Matt 23, här är det Jesus som liknar sina handlingar till något karaktäristiskt feminint (eller tja, en höna typ), men ingen av oss skulle väl våga påstå att människan Jesus var en kvinna utifrån ett sådant språkbruk? Förresten är det inte roligt att dessa verser som används för att ge stöd för en ”kvinnlig gudom” att det finns karaktäristiska drag som är utmärkande kvinnliga (vilket må vittna om specifika könsroller)? Att tala på ett sådant sätt hade inte varit accepterat i en genusdebatt nu för tiden eftersom allt vad genus innebär är inte rotat i skapelseordningen utan i sociala konstruktioner. Men nu glider jag från ämnet.

Att likna sina gärningar till det av en kvinna ger oss ändå inte rätten att kalla Gud för en hon/mor/livgiverska. Vi har en helig Gud, och vi bör respektera hans självuppenbarelse. Har han uppenbarat sig som Fader, var vi ingen rätt att kolla honom för Moder. Ibland undrar jag om vi inte skapar oss en avgud; vi formar en gud enligt vad vi vill att gud skall vara (enligt våra egna preferenser, enligt vad samhällets säger är korrekt och fel) istället för att låta honom själv berätta vad han är och inte är. Jag förstår verkligen att det finns dem som känner behovet av att göra YHWH till en politiskt korrekt varelse anpassad till 2000-talets genusdebatter, men till vilket pris?”

Mitt stora intresse är att Jesus finns överallt i gamla testamentets texter förebildad på ett tydligt sätt eller genom profetior eller dolt i berättelserna. I debatterna från år 2002 i www.bibelsajten.nu  ”Bibeltolkning” mötte jag en lika bibelintresserad kvinna/tjej. Vi fortsatte våra häftiga debatter per mail. Till slut blev frågan: ”Vem är hon i bibeln?”  Annika kommer att vara med i samtalet efter nyårshelgen i mån av tid.

Abrahams tjänare skulle gå en lång väg för att hämta en hustru åt hans son. Där ligger hemligheten i släkttavlan i Matteus kap 1. Isak var född genom ett löfte av Gud. Jesus är född genom fullbordan av alla löften. Uppenbarelseboken berättar om honom som Lammet och bruden som följde honom frivilligt överallt.

I Skutan/Missionskyrkans ”Bibelsamtal” har jag mött Sofia Camnerin, som skrivit doktorsavhandlingen: ”Försoningens mellanrum”. Mina kunskaper räcker inte på något plan till att läsa den. Däremot min envishet och ämnesområdet är ”Systematisk teologi” med poängtering på feministteologi. En stor utredning med andra ord. Annika satte huvudet på spiken i debatten på FaceBook före jul (där jag gjort reklam för min senaste Blogg). Hur skulle det se ut i världen utan krig och våldtäkter på kvinnor som krigsstrategi?  (Det är min egen formulering nu angående att mannen är kvinnans huvud).

Jag är så innerligt trött på halva citat av Paulus, att kvinnan skall tiga i församlingen. Kvinnan skall inte undervisa heller. Hellre skall vi tydligen fortsätta att sova och vara utan bibelkunskap!

Ja, jag är frustrerad men mild och go´ för övrigt. Väl mött under nya året . ”I Jesu namn”

En blivande brud

 

Citat från debatten i FaceBook från den 27:e december:
”Milda makter. Stefan, det här är väldigt humoristiskt. Vad har nu FI med detta att göra? Vilka exempel har du på individer som är traumatiserade av sitt genus, och hur skulle en diskussion om bibelns kvinnor utmynna här tror du? *väntar intresserat på svar*

Ps. Jag tror färre kvinnor blir traumatiserade av sitt genus än av attityder från män som gömmer sig bakom ”viljan att hålla Guds bud” och gör allt för att behålla status q.

GUNNEL! Förlåt att din logg blir arena för detta. Jag försöker hålla mig från tangentbordet men detta blir bara mer och mer vansinnigt, och tillika ganska underhållande.Visa mer

den 27 december kl. 17:49″
 
Det är ju bra om samtalet inte spårar ur innan det börjat ens. Det skall handla om bruden, som följer brudgummen i bibeln var det tänkt. Bibeltexten som jag tänker på är 1 Mosebokens 24:e kapitel. Min egen teologi är hämtad från Psaltaren  psalm 119 och vers 160. Mitt stora intresse är Jesus i texterna uppenbart eller dolt i profetiorna enligt Lukas evangelium kapitel 24. Där handlar slutet av kapitlet om en vandring med en främling en vägsträcka på ungefär 11 kilometer. Den texten är viktig för mig och mitt sökande i Gamla Testamentets skrifter. 
Jag tror att människan fått en fri vilja men inte att kunna välja föräldrar, uppväxtmiljö eller tiden att födas. Om kulturen var annorlunda på Abraham och Saras tid, så fick ändå Rebecka frågan, om hon vill följa en man och gå mot en okänd framtid. Jag tror på Guds ledning men inte, att jag är ett viljelöst kolli utan ansvar.
Gott Nytt År 2011. Det gamla är förgånget. Se något nytt har kommit.

Han, hon eller den

Den 22 december hette min bloggpost ”omöjlig bibeltro” med citat från debatten i Credoakademin. Bibeln är ingen vetenskapsbok och vetenskaplig forskning kan inte ställas mot texterna. Bibelns texter handlar om Gud som skaparen och människan. Texterna handlar om fall och återupprättelse. Det går inte att debattera om Gud kunde gripa in eller inte. Det är redan gjort och fullbordat en gång för alla. Jungfrun blev havande och födde en son utan någon man.

”Kan Gud klara sig utan män. Det är frågan?” Så provokativt slutade bloggen. Så provokativt annonserade jag den i FaceBook och det gav 77 inlägg utanför fakta att Gud stigit ner och blivit människa genom Jesu Kristus.

Gud är han. Jesus är han. Upptakten till debatten kom sig av att Annika lyssnat på en präst, som använt ordet ”livgiverskan” med andra ord femininum. Med en annan tolkningsmodell gissar jag det vill säga feministteologi. Jag för min del är utbildad arbetsterapeut. Det är bäst att poängtera det. Jag är alltså ingen feministteolog. Min blogg skall inte handla om att jag tolkar rätt och du tolkar fel. Min blogg skall inte handla om en blandning av äpplen och päron. Han är han i bibeln och hon är hon. Den helige ande är ibland i vinden, ibland i elden, ibland som lärare och ibland som försvarsadvokat. Gud är han men liknas vid en kvinna en gång i Jesaja kapitel 66.

Min fortsättning skall handla om kvinnan vid brunnen en gång till men en annan kvinna tidigare i den bibliska historien. Det skall handla om en kvinna som tänkt brud till en tänkt brudgum. Brud är femininum och brudgum är maskulinum. Bröllop är det. Det skall handla om en vandring mot ett okänt mål med kärlek som drivkraft.

Det är liv och övernog att lära känna den Gud sänt Jesus Kristus och följa honom. Förebilderna är många i bibeltexterna. Väl mött där vid brunnen.