1 Mos 12:1
Herren sade till Abram: ”Lämna ditt land, din släkt och ditt hem, och gå till det land som jag skall visa dig.
Tidigare översättning har orden: ”Gå ut…..”
Abraham blev som vi vet provocerad under ett långt liv. Han blev provocerad att fortsätta att tro på ett löfte av Herren Gud, att han skulle få en son med sin hustru Sara. Sara var inte bara överårig. Sara var 90 år gammal. Det var Sara, som gav upp för fakta och hänvisade Abraham till tjänstekvinnan Hagar.
Därmed fick vi teologi på högsta nivå och världen stridigheter utan några gränser. Just där delar sig framtiden. Herren förväntade sig en orimlig tro av Abraham. Herren höll sitt löfte oavsett att Sara inte klarade av provokationen.
Just där delar sig vägarna. Jag tror på ett orimligt löfte, som är givet av Herren och förnyat gång på gång. ”Gå ut….” och lämna det som är rimligt att tro på….gå ut mot en okänd framtid….
Studera kartan över alla vandringar, som Abraham gjorde tillsammans med sin hustru Sara.
”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus till den samariska kvinnan i samtalet vid brunnen (Joh 4:22). Som om Jesus inte kunde sin släkthistoria! Av Jakobs tolv söner kommer frälsningen via Juda – inte via Levi, som var prästsläkten. Frälsningen kommer genom ett löfte från Gud på ett helt orimligt sätt genom Sara 90 år gammal. Hon födde Isak. Inte för att det var möjligt utan just för att det vara omöjligt. Det mänskligt möjliga sättet att få en son var genom en ung kvinna Hagar. Så var de mänskliga tankarna.
Där börjar teologin om att vara född efter köttet eller efter anden. Kan man gå in i sin moders liv och bli född på nytt? Nej, självklart inte utan bara genom tro på honom, som Gud har sänt till vår räddning.
”Vem kan då bli frälst?” Det är frågan i alla tider och svaret är likadant nu som då.
Det är omöjligt för människor men möjligt för Gud.
Maria, Jesu moder, fick lov att fråga ängeln hur det skulle gå till. Hon fick veta, att det skulle ske genom helig ande. Det behövs ingen mer jungfrufödelse i världshistorien. Jesus blev född enligt ett löfte från Gud till profeterna. Där fortsätter teologin att gå i olika riktningar. Antingen tror man eller också kan man komma till tro…..
Gunnels plats i rymden 
Amen, säjer jag bara!
En utmärkt post!
Jag vill komplettera med två noteringar:
1) Gud vill vara verksam, men han väntar till dess att vi ger honom utrymme. Abraham & Sara ville först inte ge Gud den platsen, utan de såg till att det blev ett barn i alla fall.
2) Kristna i dag är litet oense om vad dopet grundar sig på, och vad det innebär. Genom tiderna har man varit ense om att det är en sorts pånyttfödelse med vatten och helig ande, enligt Johannes döparen. Att den helige anden hänger ihop med vattnet ser vi redan i bibelns allra första kapitel. Samtidigt är det en ny skapelse, vilket vi ser i de inledande kapitlen i Johannes evangelium. På grekiska inleds det med samma ord som 1 mos 1, solen & månen skapas dag 3, mannen skapas dag 6, faller sedan i sömn, varav vi hamnar i dag 7. I evangeliet kommer vi till bröllopet i Kana ”på 3:e dagen”, som också är dag 7 om vi räknar från det första kapitlet. Adam kallar Eva för ”kvinna”, Jesus kallar Maria för ”kvinna”, Adam ingår ett förbund med Eva ”kött av mitt kött …” är ett sätt att uttrycka det starkaste förbund som den gamla antiken kände, nämligen släktskapet, Jesus kom med ett nytt förbund osv. osv.
Om dopet: en del menar att det handlar om en känsla, något om man kan identifiera inom sig själv, och kanske ett beslut. Ofta tänker de på två typer av bibelställen. Dels när Jesus säger att man skall ta emot honom och tro på honom, eller när Paulus talar om de utvalda, och dels på pingstdagen.
Äldre tradition menar att det är ett ytligt sätt att se på pingstundret. För det första sade Jesus till dem i slutet av Johannesevangeliet ”ta emot helig ande” varefter han andades på dem. Det står inget om att de kände något särskilt då. För det andra står det inte att andra än apostlarna blev fyllda av anden och började tala på pingstdagen. För det tredje, och det är viktigast, pingsten uppfyller och fullbordar flera saker i GT, och samtidigt de böner och välsignelser som judarna bad just den dagen. Jag skall inte ta upp allt, utan bara nämna några saker:
– att alla kunde höra sitt språk talas är ett sätt att komma över domen över Babylons torn.
– de 3000 som kom till tro representerar de 3000 som slaktades efter historien med guldkalven
– påsken är det osyrade brödets högtid, och pingsten det jästa (med surdeg), dvs. vi syndare får del i den fullbordan av påsken som fanns redan i den judiska traditionen och liturgin för denna dag
– ett tema för dagen var firandet av förbundet på Sinai, då den helige ande kom ner över berget – nu kom han ner över apostlarna och den som vi hör tala är ”klippan”
– den helige ande kom ner över berget, och meddelades till folket, och hade sin särskilda bostad först i tabernaklet (tältet som man hade med sig), och sedan i templet när man fick ett fast hus. Vid påsken hade förhänget brustit, vilket innebar att templet blivit vanhelgat. I Johannes förklarar Jesus att hans kropp är templet, senare förklarar Paulus att kyrkan är Kristi kropp, vid pingsten kommer den helige ande och tar sin boning i den tidiga kyrkan, dvs. i första hand apostlarna. Tanken på Jesu kropp som tempel var inte långsökt för judarna, eftersom översteprästen i sin kropp symboliserade templet, och i sin klädnad symboliserade hela skapelsen. Jesu bön i Johannes vid den sista måltiden innehåller ett par element som förklarar saken – dels följer den mallen för översteprästens bön vid försoningsdagen (Jom Kipur), och dels innehåller den, tillsammans med fottvagningen, en prästvigning helt enligt instruktionerna ifrån Torah, såsom det praktiserades då.
Det finns mycket mer, men detta kan räcka för att synen på andedop med hänvisning till pingstundret kan te sig en smula ofullständig.