Israels Gud

Var fanns Gud, när Jakob blev så grundligt lurad av Laban en natt? Var fanns Gud, när den unga kvinnan med ett barn fick canser? Var fanns Gud igår kväll i Jonas Gardells TV-program? Rubriken är samma som många missbrukar Herrens namn. Enligt mig missbrukades också landet till denna TV-inspelning för inte var det på Sinai berg, som Jonas Gardell spelade upp sin inställning till Abrahams Gud, Isaks Gud, Jakobs Gud och Israels Gud?
 
När allt var över en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen och Jesu lärjungar var förlamade, håglösa och desillutionerade, då kom en främling och vandrade bredvid två av dem. I en bibeltext står det att de lämnade Jerusalem och gick mot Emmaus en promenad på c:a 11 kilometer. Den som är nedtyngd och chockad går inte fort med någon spänst. Främlingen frågade vad de pratade med varandra om och undrade varför de såg så nedtyngda ut. Ja, det var de, som kallade honom en främling. Det var de, som satte den diagnosen, för han visste tydligen inget om vad som skett i Jerusalem under påsken – Jerusalem dit alla gick under en så stor högtid.
 
Det är viktigt med kontexten. (Lukas kap 24:13-32)
Jag fattar detta mer och mer. De två lärjungarna fattade ingenting och inte heller de andra, som varit lärjungar till Jesus. Men här började en utläggning av texterna från Moseböckerna, genom profeternas böcker och genom de övriga skrifterna att allt som skett i Jerusalem under påsken måste ske från de grymma slagen till döden på korset vid sidan av två förbrytare.
 
Innan denne främling började sin utläggning, så  lät han de två berätta vad de sett och vad som hänt deras Mästare och hur de hade trott…..
"Vi trodde, att han var den som skulle komma……"  Han var en stor psykolog. Först fick de berätta allt och han lyssnade.
 
Ja, så var det. De hade trott så mycket men allt hade slagits i spillror. Och nu var allt över. Trodde de.
 
Det var sen det började med deras lyssnande. Det var sen bitarna föll på plats och livet satte igång på nytt. Deras Jesus hade varit tvungen att dö precis som skrifterna säger. Men graven kunde inte behålla Guds smorde Messias – Lammet som blev slaktat för världens synder.
Så blev han deras Jesus Guds smorde (=Kristus). Deras Jesus levde enligt skrifterna och han lever fortfarande enligt skrifterna och kan hjälpa oss som frestas.
 
Det är noga med kontexten vad som står skrivet runtomkring – vad som är sammanvävt.
Hånet mot Israels Gud kommer att fortsätta tills Jesus sätter ner sina fötter på oljeberget igen. Innan dess finns chansen att lyssna på Herrens tal.

Klädd inför Gud

I bibelns allra första stora, viktiga berättelse finns koden. Där finns nyckeln till dörren att komma vidare in i Guds hjärta. Där står berättat om Adam och Eva, som fick en hel lustgård till sitt förfogande och full frihet att äta av alla frukter utan av ett träds frukt. Där står berättat, att Adam och Eva kunde kommunicera med Herren själv. Där står, att de kunde lyssna och ta emot ett förtroende underförstått. Texten är ett koncentrat.
Där står om en fiende från urtiden, som förförde Eva.
Det står inte allt på dessa få sidor. Hela bibelns budskap hör ihop och sanningen om Gud och människan upprepas. Det står alldeles tillräckligt mycket för den, som vill ha budskapet. Deras olydnad mot Herren fick konsekvenser. Vem kan pejla djupet i denna berättelse? Det enklaste sättet är ju att kalla berättelsen för saga eller myt och skärma av allt. Så gör en del och kallar det för teologi.
Då missar man nyckeln till Guds hjärta. Då missar man koden.
För att kunna göra kläder av skinn måste någon dö i Guds skapelse. För att nakna människor skulle kunna bli klädda inför Gud behövdes kläder.
Att vara klädd inför Gud innebär en ny frimodighet. Det innebär att priset för kläderna är betalt av honom, som ville ha människor att älska. Herren ville ha medarbetare. Inte motarbetare. 1 Mos kap 3:21
Det rann ett blod i Edens lustgård för att människorna skulle kunna få kläder av skinn och slippa att gömma sig i sin nakenhets skam.
All vara klädd inför Gud i Gamla Testamentet är synonymt med att vara rättfärdiggjord genom tro på Jesu Guds sons blod på korset i Nya Testamentets berättelser. Genom hela bibeln går en röd tråd. Summan av hans ord är sanning…..
På Svenska Kyrkans Hemsida rekommenderas två böcker av Jonas Gardell:
Den ena ”Om Gud”
Den andra ”Om Jesus”
Inget i dessa böcker är i harmoni med bibelns budskap. Vad vill då Svenska Kyrkan ge svenska folket?
Under hela kyrkoåret rekommenderas bibeltexter för varje gudstjänst med texter från Gamla Testamentet och från Nya Testamentet. Den föreslagna predikotexten är från något av de fyra evangelierna. Fortfarande läses trosbekännelsen i varje högmässa för den, som vill bekänna sin tro tillsammans med de andra.
Det finns inget mer skadligt än dubbla budskap påstår barnpsykologer.
Detta är dubbla budskap att rekommendera två böcker, som inte har någon som helst röd tråd eller inbördes sammanhållning! Detta är djupt tragiskt, att det inte finns någon bibelkunskap kvar bland ledningen av Svenska Kyrkan. Någon måste väl ändå vara ansvarig för denna rekommendation?

Släktforskning

Kapten Mårten Krum syndade mot Guds bud och Sveriges rikes lag i början av 1600-talet. Vad är synd, när det gäller krig och dödande och plundrande? Är ett anfallskrig mer rätt än ett försvarskrig? Är mannens otrohet i ett äktenskap litet på skuldkontot jämfört med kvinnans under samma krigstid? Är det skam först när andra fört tingsrättsprotokoll och det blir förkunnat? Är detta något att dra upp nu?
 
Det jag vill visa på är att ett oskyldigt barn kan bli "skammat" resten av livet genom att en gift man gör en ung flicka med barn och sen sviker sitt ansvar ekonomiskt och socialt. (Se Bloggen " Ryggsäcken" 15:e febr. nedan). Barn kan få bära vuxnas skuld ett helt liv. Ett nyfött barn kan inte ärva vuxnas synder utan är oskyldigt. U.ä. i kyrkböckerna har blivit en skam. När förkortningen u.ä. (född utanför äktenskapet) blev o.ä. i muntligt tal började plågorna för det oskyldiga barnet. Ett barn kan aldig vara oäkta. Människan är skapad till Guds avbild. "Till man och kvinna skapade han dem." 1 Mosebok. (Wikipedia har en bra beskrivning av begreppet arvsynd.) 
 
För mig är detta viktigt! Bitarna har fallit på plats om bibelns trovärdighet bland annat på grund av släktregistren. Bara ett folk i världshistorien har fått uppdraget att föra Lagen vidare generation efter generation. Lagen innefattar inte bara budorden, som Mose fick på Sinai berg av Herren utan all Herrens undervisning. Inget annat folk i världshistorien har fått så stränga bud att hålla. Både man och kvinna skulle vara oskulder före äktenskapet enligt Mose lag.
 
Om inte detta varit så noga med hade vi inte kunnat tro på Jesu härkomst. I hans släkttavla finns det angivet vem som var född utanför äktenskapet i ett äktenskapsbrott och värre än så. Det är ingen liten marginalanteckning u.ä. i kanten. Det är utförligt beskrivet som ett brott mot en fattig man att ta hans hustru och göra henne med barn och sen göra sig av med mannen. Bibeln sopar ingenting under mattan. Ändå kallas Jesus Davids son. Född Gud och född människa.
 
Ingenting i några dokument från de första århundradena efter Kristus motsäger enligt bibelforskare, att det är Marias släkttavla som återges i Lukas evangelium kap 3  Det är visst en apostrof, som kan göra det svårt att tolka. Och att svärson kunde heta son. Andra problem är att de hoppade över många släktled ibland och ändå skrev "son av". Jämför uttrycket "vi är ju Abrahams söner"….
Josef var juridiskt ansvarig för Jesu uppfostran. Innan dess tog Josef på sig modet, att bli utsatt för hån. Han fick en dröm en natt, som stärkte honom. Han fick en uppenbarelse, att barnet i Marias moderliv var fött av Gud. Josef fick mod att skydda Maria och det nyfödda barnet under svåra tider i flykt undan Herodes.
 
Marias trolovade man Josef har sin släkttavla i Matteus evangelium. Det finns bara en enda jungfrufödelse i världshistorien. Det behövs ingen mer.
Josefs släkttavla går ihop med Marias genom kung Davids två söner med Batseba: Salomo och Natan. Det står inget i bibeln om oäkta barn. Det står, att det lagen inte kunde åstadkomma på grund av sina svagheter (mänskliga svagheter kallade synd) det gjorde Gud. Gud gav oss sin ende son. Han stod och står alltid på de svagas och de utsattas sida och kan ge upprättelse fortfarande.
 
Jag tvivlar inte på att jag härstammar från Mårten Krum på min fars sida. Han var född i slutet av 1500-talet. Längre än så har ingen släktforskare kommit vad jag vet. Det finns ingen orsak att tvivla på andras forskning av alla dokument som finns. Äktenskapet var viktigt och ett skydd för kommande generationer.
 
Jag tvivlar heller inte på att jag är ett Guds barn. Bibelns skrifter är ändå mer trovärdiga dokument. De håller att forska i.  I dem ser jag, att den som tar emot Guds son Jesus Kristus är ett Guds barn. Hänvisning till detta påstående finns i Johannes evangelium kapitel 1 vers 12 och 13.

Hebreiska eller grekiska

Min mor var född i slutet av 1800-talet och född på en bondgård men gifte sig med en snickare och blev inte ingift i någon annan släkt med gård. Min morfar levde tydligen sitt liv i konflikten att mer eller mindre vara tvungen att överta gården och bruka den i stället för att få läsa, som han helst velat. Det kom fram genom hans anteckningar över 50 år efter hans död.
Då fick jag lära känna min morfar, som jag aldrig sett.
 
Min mor kunde också snappa upp nya uttryck, precis som jag gör. En dag, när hon närmade sig de 90 åren sa hon, att det går på nolltime. Vad detta var, minns jag inte, för allt gick så sakta för henne med ålderns rätt.  En dag testade jag min ändå äldre far på ett främmande ord, om han kunde förstå innebörden av det. Självklart att det gick med hans omskrivningar till svenska.
 
Om Paul Petter Waldenström sägs det, att han kunde tala enkelt, när han var ute i landet och predikade i olika missionshus. Han talade med lärde  på latin och med bönder på bönders vis. Efter en av hans predikningar i Värmland, så lär en gammal gumma ha sagt:
– Tänk, att jag förstod varenda ord han sa!
Hon kunde sin bibel och kände igen sig. Det var en skön upplevelse tydligen. Hon var så glatt överraskad, att hennes ord gick till historien. Om jag fattat rätt var förste missionsföreståndaren i Svenska Missionsförbundet teolog och präst E.J. Ekman men P.P. Waldenström var lektor och van att undervisa pedagogiskt.
 
Efter denna långa inledning är jag framme vid poängen. Kristus är grekiska och betyder den smorde. Den smorde översatt till hebreiska är Messias. Dom som trodde på att Jesus uppstått från de döda enligt skrifterna kallades kristna i Antiokia först. Så småningom kom dom att kallas sig kristna själva och sen kom uppdelningen i judekristna och hednakristna beroende ur vilket sammanhang någon kom. Så jag blir inte mer troende, om jag behärskar grekiska eller hebreiska språket. Men det är bra att veta, att när evangelium skulle spridas över hela världen så var och är hebreiska och arameiska språket mycket litet jämfört med grekiska språket eller latin. Så nya testamentet skrevs på grekiska språket. Jesus hade gett sina närmaste uppdraget att sprida hans glada budskap.
 
En dag långt senare sammanfattade skriftlärda män poängen i den kristna tron i huvudsatser. Hur kan dessa huvudsatser hålla än idag? Den som vill formulera sin egna trosbekännelse får göra det. Jag kommer att pröva om den håller gentemot vad som står skrivet i bibeln.
 
Kristus är uppstånden! Kristus lever! Han är den som "skrifterna" talar om fortfarande. Inte vilka skrifter som helst. Jag tror, att bibeln är skriven av många olika författare under olika tider under den helige Andes ledning.
 
Och så trodde min mamma och min pappa.
Och så trodde min mormor och morfar, farmor och farfar.
Det går inte att ärva en tro men det går att låta sig påverkas.

Kristen på mitt sätt

I min ålder har jag ett perspektiv på både 50 och 60 år. Det beror på vad det gäller. Grannarna gick till stora kyrkan på söndagarna till gudstjänst och vi i min familj till Missionskyrkan, om där fanns gudstjänst den söndagen. Andra grannar gick inte alls och firade gudstjänst. Etiketternas namn varierade beroende på vem som satte dom. Ordet ateist var främmande men inte frireligiös eller separatist. Ingen kunde heller förklara innebörden av de olika förhållningssätten till tro och kyrkgång.
 
"Jag är kristen men inte på ditt sätt," sa en av mina vänner för ett tag sen. Jag måste tänka till vad detta innebär. Stefan som jag mött på Credo i debatter är tydligen kristen på sitt sätt och dessutom katolik. Det är bara under ett års tid, som jag läst hans inlägg och upptäckt hans kunnighet. Jag är glad över att jag fick löfte att citera hans svar till mig angående egyptiernas plågor. Jag återkommer till
"Du skall inga andra gudar hava….." Herren är Gud. Dessutom min Herre och min Gud.
 
En fyndig titel på en doktorsavhandning om unga personers inställning till bibeln är:
"Bibeln på mina egna villkor……."
I den avhandlingen om attitydförändringar till bibeln sen NT 81 kom ut, visar det sig, att tron kommer av vilken undervisning de unga fått eller brist på undervisning. Eller i vilket sammanhang de vuxit upp, vilka de lyssna på…..
"Tron kommer av predikan och predikan i kraft av Kristi ord." Är inte detta ett faktum? Om då prästerna eller pastorerna inte tror på urkunden, hur skall då lyssnarna reagera? Det är så inne att ifrågasätta eller avfärda som sagor och myter.
 
I min ungdom använde pingstvännerna bekännelsen, att de var frälsta. Det grundar sig på bibelns undervisning.
"Om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst. Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig och genom munnens bekännelse bliver man frälst" ( Rom 10: 9-10  1917 års öv.s.)
 
Så kom ifrågasättandet. Han är väl inte bättre än nån annan?  Nej, men han eller hon skulle inte bekänna hur bra de var utan bara, att Jesus är Herre och har uppstått från de döda. Den tron gör skillnad.
 
Jag skulle bekänna mig som kristen. Då kom ett annat ifrågasättande: "Va´ då kristen? Är vi hedningar då?"
Senare i livet prövade jag, att använda ordet "troende" om en vän. Det gick också att ifrågasätta. "Va´ då troende? Jag tror väl också".
Det är känsligt att inkludera eller exkludera.
 
Så nu är jag kristen på mitt sätt precis som jag är Gunnel på mitt sätt. Jag klarar inte av att vara någon annan. Och det kan vara jobbigt nog.
Det var i Antiokia, som man började kalla lärjungarna för kristna – dom som följde "den vägen".

Egyptens plågor

Varför får inte var och en tro som han vill? Varför lägger jag mig i och försöker rätta till? Varför är jag så frustrerad över att kristendomen som religion skall monteras ner bit för bit?
Ja, det undrar jag och frågar och frågar. Många gånger blir jag missuppfattad i debatter på nätet.  Många gånger får jag svar på mina frågor.
Jag kan inte se, att Herren Gud förändrats i Gamla Testamentet. Jag kan inte fatta Eva Mobergs litterära beskrivning eller Jonas Gardells. Det kan bero på att jag utgår från att Herren för en kamp mot det onda, mörkret och döden. Och segrar när han lider.
 
Så till kampen mot andra gudar. Stefan Herczfeld har beskrivit detta för mig och jag har fått hans tillåtelse att återge svaret.  Det finns att läsa mer om i Göran Larssons bok: "Uttåget- Andra Moseboken".
 
Gunnel, jag skall försöka att ge ett svar på dina frågor …

 

Först gäller det vad som står om plågorna i Egypten.

En observation är att det är första gången i bibeln som det står om att ett hjärta skall förhärdas. Det är Faraos hjärta som skall bli hårt. Låt oss se hur…

 

Han är kung, och har kontakt med gudarna. han har makten och kontrollen. Det är han som anger målen. Prästerna och tjänarna är till för honom och hans ambitioner. Det systematiska ligger i att han inte är imponerad av Moses och Aron, något som de på förhand hade räknat ut, och som Gud hade besvarat med att det var han, Herren, som skulle agera. I början kunde de egyptiska prästerna lika mycket, t.ex. att förvandla en käpp till en orm. Så småningom vek de sig och erkände övermakten. Farao var villig att förhandla när plågan var över honom, men så snart den var slut ville han återgå till det normala, dvs. att själv ha kontrollen. Liknar det inte oss litet till mans även i dag? Är vi ödmjuka först när vi inte kan annat? Återgår vi till vårt gamla jag så snart saker lugnat ner sig? Farao försökte i varje läge att förhandla, och att själv ställa villkor och begränsningar. Varje eftergift var en förlust. Sett ur Moses, Arons och Israeliternas synvinkel var frågan varför de måste gå igenom plågorna, och om det var Moses fel att Faraos krav bara blev hårdare, och till slut omöjliga att uppfylla. Även detta liknar oss. Vi hamnar i situationer där vi bara ser elände, och inte förmår se till hoppet.

 

Så till tecknen: De var i tur och ordning att Moses stav blev en orm, och att trollkarlarnas stavar också blev det, varefter Arons stav/orm åt upp de andra. Sannolikt är det en felöversättning, och Arons stav blev en krokodil, men vi kan låta det vara så länge (den hebreiska texten använder olika ord för ”ormarna” jfr Hes. 29:3, 32:2 där samma ord översats annorlunda). Krokodilen var den egyptiske guden Suchos eller Subek som avbildas med ett krokodilhuvud. Han var Nilens härskare och en populär skyddsgud. Ormen är guden Apofis. Han finns ofta med som symbol på Faraos huvudbonad eller stav.

 

Första plågan. Nilen blir blod. Det händer om det regnar kraftigt söderöver. Dödsguden Osiris (en av de högsta), är härskare över Nilen, och floden är bostad åt många gudar t.ex. för fruktbarhet.

 

Andra plågan. Grodor. Naturligt om floden är fylld av sand. Gudinnan Hekt, som var ”barnmorska”.

 

Tredje plågan. Myggor. Naturligt om det ligger en massa döda grodor längs stränderna. Flera gudar. Seth vedersakaren, Magikerna hänvisar med ”Guds finger” till Thot, månguden, men också till Horus och Apofis-ormen. Det hela anspelar på populära egyptiska myt-berättelser med många inblandade.

 

Fjärde plågan. Flugor. Naturligt om det ligger en massa döda grodor längs stränderna. Flugan är ett dödens djur.

 

Femte plågan. Boskapspest. Naturligt efter flugorna. Förmodligen Hathor och Apis. Solgudinnan och fruktbarhetsguden. (Ko respektive tjur i bilderna).

 

Sjätte plågan. Bölder. Naturligt att sjukdomen går även på människan. Prästerna drabbas, så nu kan de inte längre offra eftersom de är orena. Gudarna är avskurna.

 

Sjunde plågan. Hagel. Kan förekomma även i Egypten. Den riktas mot skördeguden Min.

 

Åttonde plågan. Gräshoppor. Känt fenomen i Nordafrika. Beskrivningen  talar närmast om Mins död, möjligen tillsammans med ett antal hjälpgudar.

 

Nionde plågan. Mörker. Kan inträffa om ökenvinden blåser in sand. Anspelar på solguden, den högste guden Ra eller Re, som FaRAo ansågs vara en inkarnation av.

 

Plågorna kan läsas som tre gånger tre. Natur – djur – människa upprepat tre gånger. Det kommer hela tiden närmare Farao själv. Första omgången är obehaglig, andra omgången gör ont, tredje hotar livet.

 

Den tionde plågan, att allt förstfött dör, är ett sätt att säga att alla släkter upphör, eftersom de går vidare främst genom det förstfödda av hankön. Det är som att säga att allt i Egypten tar slut. Alla traditioner – alt. Herren är Gud över livet och dess fortbestånd.

 

Den riktiga punkten sätts emellertid då armén fastnar och drunknar när de jagar efter Israel. Herren är Gud även över döden. Han segrar till slit, precis som han sagt från början till Moses och Aron.

 

Det här ligger förmodligen nära det sätt som Israeliterna förstod det. Det var inte bara en kamp emot Farao, utan även mot andra gudar, eller mot onda andar. Det förefaller inte som om de vid den tiden gjorde så stor skillnad…

 

Stefan Herczfeld

 

En vandrande berggud eller klippan Kristus

"När jag som ung teolog lämnade universitetet, hade jag under föreläsningarna över Gamla testamentets texter fått lära mig, att man kunde konstatera olika källor i de fem Moseböckerna: Jahvisten och Elohisten….. Jag hade lärt mig skilja mellan äldre och yngre beståndsdelar….Jag hade hört om den förste och andre Jesaja…Man hade sagt mig, hur man kunde skilja Gamla testamentets icke kristna fromhet från "Jesu lära"…."
 
Så börjar förordet till boken "Ljus över korset" av Wilhelm Busch. Den var utgiven år 1959 på EFS förlag. Orginalets titel: "Spuren zum Kreuz"
 
Hur gick det då för denne teolog efter en föreläsning över Israels folks vandring genom öknen? Jo, enligt honom själv kände han sig nöjd.
"Jag var övertygad om att jag talat helt bra."
Efteråt kom en gammal man och hälsade och berättade vad det står i hans bibel, som teologen hoppat över helt:
"De drucko ur en andlig klippa, som åtföljde dem, och den klippan var Kristus." Om det har ni inte sagt något i kväll!"
1 Korintierbrevet 10:4
 
Detta blev upptakten till att den unge prästen började studera bibeln på ett annat sätt och hittade sambandet mellan Jesu lära om sig själv i Nya testamentet och berättelserna i Gamla testamentet. I min hemsida http://www. brefvet.com har jag berättat mera om min personliga upplevelse av Klippan Kristus och detta foto.
 
 
En och annan undrar varför jag hänvisar till Jonas Gardells bok: "Om Gud". Det är just därför att där finns ett koncentrat av teologiska uppfattningar, som inte delas av övriga kristna. Den konservativa, klassiska bibeltolkningen är att bibeltext förklarar bibeltext. Sen är det helt OK att kunna så mycket om mytologi, som Jonas Gardell kan.
 
Det kallar inte jag för teologi och inte för exegetik. Men det är bra att få veta hur andra tänker.
Det är samma JAG ÄR DEN JAG ÄR i Gamla testamentet som i Jesus Kristus i Nya testamentets texter.

Plocka russin ur kakan

När jag var ung plockade jag russin ur kakan bildligt talat. Jag ville ha det söta och brydde mig inte om det runt omkring. För så skall väl uttrycket tolkas? Ibland ser jag barn plocka russin ur kakan och lägger på kanten av assietten.  Så säger då mamman lågmält: "Hon tycker inte om russin".
 
Mitt plockande skedde systematiskt. Jag brydde mig inte om det som fanns runt omkring det söta russinet. Det var det jag ville ha och så många som möjligt att småäta av. Så samlade jag som sagt systematiskt i början – gjorde en ram till dom månad för månad dag för dag. Det fick bli väldigt små rutor för att få plats på bibelns bakre pärmar.
Det var goa bibelverser, som jag plockade ur särskilt Gamla Testamentet.
 
Dagen "russin" är mycket gott för jag är gammal nu och andra är ändå äldre och sjuka runtomkring. Det kommer många oroliga tankar:
 
Nah 1:7
    Herren är god mot dem som hoppas på honom,
    han är ett värn på nödens dag,
    han tar sig an dem som flyr till honom
 
Nej, jag är inte så barnslig längre, att jag sitter och plockar ur russinen ur kakan. Jag vill ha hela brödet från himlen. Jag vill till och med ha den obegripliga Uppenbarelseboken. Äntligen!
Den gav jag mig själv i julklapp tolkad av pastor KG Larsson i 12 CD-skivor. Han får hjälpa mig. Jag lyssnar om och om igen.
 
Det jag vet om KG Larsson är ungefär vad som stått i tidningarna, att han blivit kallad till biskopen i Skara för samtal. Och eftersom denne utbildade präst inom Evangeliska Fosterlandsstiftelsen tydligen inte backade i sin kritik mot Svenska Kyrkans sätt att lämna trosbekännelsen, så blev han "avkragad", förlorade sin rätt att vara präst och bära ämbetsdräkten med rundkrage. Heder åt hans mod, att inte backa på sin kritik eller sina frågor.
 
Skara stift är min barndoms och ungdoms kyrkliga stift. Undra på att det finns så många tomma kyrkbänkar i lika tomma kyrkor, om inte prästerna tror på summan av Guds ord utan bara skall ifrågasätta allt intellektuellt!
Prästen KG Larsson tror och blev avkragad. Nu är han bara en pingstpastor nära pensionsåldern visst. Lyckliga församling som får så god mat att äta och som är väl förberedd!
 
 

Israels Gud eller avgudar

Min stora sorg är alla tomma kyrkbänkar. Mose fick i uppdrag av Herren Gud att gå till farao med en begäran.
"Släpp min son så att han kan fira gudstjänst åt mig!"
Ändå visste Herren att kungen i Egypten inte skulle gå med på det. Inte ens när han fick känna på Herrens mäktiga hand genom tecken och under skulle kungen böja sig. Det blev en kraftmätning mellan Herren Gud och Egyptens alla olika gudar. Senare kom budet till Israels folk, att de inte skulle ha någon annan Gud än just "JAG ÄR den jag är", som lett dem ut ur fångenskapen och lovat dem en framtid.
 
Dessa bibelns texter kan misstolkas eller rent av förvrängas. En lära är förutbestämmelsen, att Herren skulle ha bestämt den ene till räddning och den andre till fördärv.  Det är ju enkelt att slippa sitt eget ansvar på så sätt. Helt enkelt fokusera på denne grymme, krigiske  Gud och slippa se räddningen genom tro, som han förberett, innan jordens grund var lagd.
 
Min stora frustration sen jag blev pensionär är teologin. Jag mådde mycket bättre innan jag visste något om teologi utan bara läste bibeln innantill och hoppade över allt jag inte förstår. Eller frågade och frågade…. Nu är jag tjatigare än någonsin kanske vissa tycker. Själv tycker jag, att jag fått en viss struktur på andras övermåttan höga kunskap.
 
Himmelriket tillhör barnen. Om vi inte blir som barn, så kan vi inte ta emot detta himmelrike.

Bara ett ord

Om jag skriver ett enda ord, så kan jag dela upp läsarna i tre grupper. Det är en ren gissning, att det skulle gå. En grupp får en association till något gott med festliga minnen runt omkring. En annan grupp tänker fy och usch och associerar till vidrig doft. En tredje grupp har inga uppfattningar eller associationer.
Ordet är surströmming.
 
Jag skriver ett annat ord men då blir skiljelinjerna inte så tydliga. Det går inte att dela upp läsarna i tre grupper.
Ordet är kärlek.
 
Som om det skulle kunna gå att debattera om kärlek vad det innebär?  Som om surströmming inte är en enkel smakfråga och lätt att få fram ett "ja tack" eller ett "nej tack" eller en likgiltighet? Men ordet kärlek….då spretar uppfattningarna åt alla håll.
 
Bibeln berättar om en man, som kom till Jesus och begärde ett enda ord av honom. Hans tjänare var sjuk. Vad ville han egentligen? Skulle Jesus gå med honom hem för att bota tjänaren? Nej, det ville han inte. Det var han inte värd ett besök i hemmet under hans tak av Jesus. Vad ville han då?
Jo, han ville ha ett enda ord av Jesus. Sen skulle tjänaren bli frisk.
 
– Säg ett ord, så blir min tjänare frisk.
 
Detta handlar om attityd i förhållande till Jesus.
Om jag skriver ett enda ord, så gissar jag att läsarna kan delas upp i tre grupper – eller skriver ett enda namn:
 
ISRAEL
 
Det har med attityden till ORDET från Gud att göra. Hans ord går att dela upp i småbitar och trasa sönder. Hans ord går att låta vara helt och ofördärvat.
 
– Säg ett ord, så blir min tjänare frisk.

Svar på tal

Vi var inne på vårt fjärde år tillsammans på heltid pojken och jag. Barn ser allt men kommenterar inte allt tydligen. Plötsligt utan föregående orsak sa han:
 
"Åsså feck bibeln en köss!"
 
Vad var detta, som skulle kommenteras av mina vanor eller ovanor? Jag måste tänka till. Nu dyker minnet upp närmare 30 år senare. Kunde det vara så, att han som fosterbarn skulle lära sig att ifrågasätta mig och hitta alla mina svaga punkter? Den gången hade jag inget svar. Jag bara undrade inom mig, när han sett mig trycka bibeln till mina läppar.
"Kyssar give han mig av sin mun." Ordet utgår ur Guds mun.  Jag hade tydligen svarat med att trycka bibeln till mina läppar. Kärleken mellan oss var ömsesidig men Gud har älskat först. Sen har jag svarat. Och fortsätter att trycka bibeln till mina läppar ibland.
 
Det är slutdebatterat för min del tror jag i rätt eller fel, även om jag har rätt. Jag har farit så illa dessa 10 år i olika kristna debatter och säkert gjort andra illa också tyvärr. Nu är det som det är. Även bekännande kristna har olika uppfattningar om bibeln och olika attityd till den. Den ena debattmöjligheten efter den andra har blivit stängd eller självdött på grund av bristande kunskap och intresse. Vilket år bloggandet började vet jag inte. Tydligen ersätter det mycket av olika debattforum. Den som har en Blogg är sin egen webbmaster.
 
I "Majas bibelblogg" finns en fortsättning som heter "Fjärde väggen".  Där har jag hittat två sympatiska män från tidigare debatter. Jonatan Mattsson är präst och har gett mig svar på tal. Detta tar jag mig friheten att citera, eftersom det är jag som provocerat fram hans svar:
 

Jonatan skrev:

"Gunnel:

En religion, en institution eller en helig skrift som inte tål att ifrågasättas är knappast värd att tro på, menar jag. I synnerhet inte när det finns sådant som förtjänar att ifrågasättas. Bibeln är inte nerfaxad från Himlen. Det är en bok skriven av människor, för människor – med mänskliga ord. Texterna präglas av sina författares tankar, värderingar och religiösa övertygelser på gott och ont.

Jonas Gardells ”Om Gud” handlar om betydligt mer än krigsguden i Josua. Boken behandlar ju hur Israels Gud förändras, byter karaktär, utvecklas i takt med att omständigheterna för folket förändras. Det är bara en del av boken som berör Jahvé Sebaot, härskarornas Gud, som beordrar massmord på folk som står ivägen f ör Israels invasion.
Gardell blir dessutom upphöjd till hedersdoktor för sitt gedigna arbete i teologi och exegetik!
Han HAR presterat ett gediget arbete. Hans böcker sammanfattar och populariserar mycket som varit välbekant för akademiska teologer sedan länge och har lyckats föra ut det till en betydligt bredare läskrets. Väl värt en hedersgrad, tycker jag."
Slut citat

Slut på "Svar på tal". Jag har inga akademiska kunskaper. Tron är en gåva, som jag förvaltar.

Tabernaklet i öknen

I min barndom fanns inga speciella lekplatser för barn. Våra lekplatser var de vuxnas arbetsplatser, som hade varken stängsel runt eller varningsskyltar. Framför mitt föräldrahem fanns tågspåren, där de växlade vagnar på ett sidospår och på andra sidan den smalspåriga järnvägen låg ett sågverk. Vi barn fick veta, att det var farligt att springa på högarna av timmer. En stock kunde lätt komma i rullning och då skulle inte vi hinna undan utan komma i kläm.
När timmerstockarna var uppsågade i brädor, skulle dom ligga på tork i en stapel. Vid rotändan  låg dom jämnt och snyggt. I den andra ändan av stapeln hittade vi barn brädor att gunga på. Eftersom träd inte är lika höga blir heller inte brädorna lika långa.
Barndomen försvinner fort och industrier läggs ner. Kvar är alla fina minnen och dofterna från sågverket och trä. I en utbildning ingick träslöjd där vi skulle lära oss att göra en ritning först. I nästa period var det fråga om att lära sig jobba i olika metaller. Ville vi ha silverstämpel, så fick det bli 830 eller 920 i siffror, som avgav halten per 1000. Den senare är mjukare och renare.
I bibeln står det, att Herrens tal är ett rent tal likt silver. Det är smärtsam procedur att rena silver. Silvrets specifina vikt är högre än träets och nu är jag framme vi denna Bloggposts poäng.
Det finns en ritning till allt kyrkbygge/församligsbygge i alla tider över hela världen, som håller att tro på.  Ritningen gavs en gång genom en uppenbarelse från Gud till Mose. Han och folket gjorde sen i allt som Herren hade sagt. En aln på den tiden var 50 cm. När en aln blev 60 cm, vet jag inget om.  2 Mos 26 –
En lång period av mitt liv arbetade jag bland missbrukare. Missbruk leder ofta till kriminalitet och fängelsestraff. En dag kom en pastor och gav oss undervisning om denna ritning på tabernaklet i öknen översatt till vår nutid, hur Herren leder ut ur träldom och upprättar människor och gör ett tempel av lovsång av alla dessa kvistiga brädor. Varje bräda skulle ha ett bestämt mått varken bredare eller högre. Varje bräda skulle ha två tappar försänkta i två fotstycken av silver. Av all denna grundkunskap fick ”de gamle” ett bibelspråk, som bara de invigda förstod. Dom talade om att stå på ordets grund. Silver har högre specifik vikt än trä. Det blev stabilitet. Det stod för att vara upprättad i Kristus på Herrens ord både i Gamla Testamentets skrifter och Nya.
Vid ett annat tillfälle fick jag lyssna till författaren av boken ”Tabernaklet i öknen”.  Missionär Wilheln Bergling visade på grundtextens betydelse och särskilt på en preposition, som var felöversatt i svenska biblar. Brädorna skulle vara genomborrade och stödbrädan skulle inte vara utanpå utan inuti. 2 Mos 26:28  Varje enskild kristen skulle vara ”genomborrad” av Guds ord och vi skulle ge stöd åt varandra sida vid sida. Vi är den levande Gudens tempel.
Det är lite av sågverk och brädor, som jag sett i min barndom. Det skulle inte falla mig in att nonchalera Herrens ritning till kyrka/församling genom alla tider. Den håller även om vi inte kan tyda detaljerna och förstå Israels folks villighet att lyda och utföra offerriterna under 40 års vandring genom öknen. När Jesus presenterat Guds kärlek och räddningsplan under 3 års tid, så blev han själv offret – syndabocken.
Han är försoningen för våra synder.