Skrivet av: Gunnel | 17 januari, 2013

Vad är du rädd för?

”Vad är du rädd för?”
Som sagt. Den frågan fick jag gång på gång, när jag inte vågade pröva mitt manus för tryckning: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.
”Du har ju allt att vinna och inget att förlora!”
Jasså! Är det så lätt att erkänna hur svag jag är som människa och kan bli sjuk?
Nu finns det värre saker än så att vara rädd för som sjukdom, värk eller ålderdom med glömska.
Så jag skulle vilja skicka frågan vidare?
Vad är du rädd för?

Ja, jag är rädd för alla dessa välmenande förförare som pratar bort döden, som om den inte finns. Jag är rädd för likgiltigheten, förnekandet att det bara är som att somna en kväll. Sen är livet över. Döden dör sig själv ungefär…

Vad är du rädd för?
Vad är det som är så farligt med att läsa bibeln och om alla krig i Gamla Testamentet? Vad är det jämfört med alla deckare med alla mord eller verkligheten med all ondska? Bibeln berättar ju bara kampen mellan mörker och ljus mellan liv och död! Är det inte bättre att lära känna honom nu som vann över döden? Är det inte bättre att läsa om en kung, som var först i striden och vann den?

Nya testamentet visar på en fångenskap som heter dödsfruktan. Vem vill vara en fånge och ofri?
Heb 2:14-15
Då nu barnen är av kött och blod måste han (Jesus) på samma sätt bli människa, för att han genom sin död skulle göra dödens herre, djävulen, maktlös och befria alla dem som genom sin fruktan för döden varit slavar hela sitt liv.

1 Joh 4:15-19
Om någon bekänner att Jesus är Guds son förblir Gud i honom och han i Gud. Och vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i honom. I detta har kärleken nått sin fullhet hos oss: att vi kan vara frimodiga på domens dag, ty sådan som Kristus är, sådana är vi i denna världen. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan, ty rädsla hör samman med straff, och den som är rädd har inte nått kärlekens fullhet. Vi älskar därför att han först älskade oss.

Marcus Birro om vårt behov av Gud mot ondskan


Responses

  1. Det finns tyvärr många saker att vara rädd för. Själv har jag agorafobi och det innebär ju rädsla eller skräck och är hopplöst trist och rörelsehindrande. Sedan finns ju rädslan för isolering och att de nära och kära ska försvinna vilket är allmängiltigt gods som vi alla dras med i livet och försöker att hantera efter bästa förmåga. Men varför agorafobi ja det undrar jag men alla har väl sina livsproblem av litet eller stort mått……

    • Gunilla, tack för din kommentar. Jag blev helt ställd och fick slå upp ordet agorafobi. Så lite kan jag men anar att ”torgskräck” innefattar mycket mer än skräcken för en öppen plats.
      Det var en gammal krönika av Birro, som jag länkade till och mina tankar gick till ondskan, som han syftar på och möjligheten att få en tro på Gud trots allt ont runt omkring.

  2. Det vanligaste ordet av Jesus i NT är påståendet ” var inte rädd”, det sägs ofta till de som förnekar sin rädsla och används slarvigt nuförtiden som ett eko. När Jesus möter de som verkligen ÄR rädda, som lärjungarna i båten när vattnet stormar säger han som kunde gå på vatten och därifrån ” varför är ni rädda?” och han stannar kvar och lyssnar på svaret, varav följer lärjungarnas reaktion! Det är varje kristens plikt att fråga, lyssna och stanna kvar. / Magnus Olsson

    • ja eller varje kristens gåva att få fråga, lyssna och stanna kvar med den levande Guden i båten.

      • Exakt! Amen / MO


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: