Kristen tro – Sida 13 – Gunnels plats i rymden

#5min5maj

”Lär dig livets vackra gåta: Älska, glömma och förlåta.” Det är poesi från barndomens poesiböcker. Versen fanns generation efter generation. I vart fall från min mors poesibok till upprepning i min och jämnårigas. Kvinnorna sydde religiösa texter att ha som bonad i köket eller vardagsrummet: ”Gårdagen är förbi Morgondagen har du inte sett Och i dag hjälper Herren” Nu är jag i den fasen av livet, att jag har svårt att komma ihåg, vad jag gjorde igår. Måste tänka länge ibland. Inte så nu…

Jag blev inbjuden av en attitydambassadör inom (H)järnkoll att tala fem minuter om psykisk hälsa eller ohälsa – tala eller skriva på ett socialt medium. (H)järnkoll var ett regeringsuppdrag med pengar till utbildning av de, som var villiga att gå ut offentligt i olika sammanhang och berätta hur en psykisk sjukdom fungerar att leva med eller med ett psykiatriskt handikapp. Det var en begränsad tid med vissa områden i Sverige som utvalda men spridda över hela landet. Informationskampanjen fortsätter fast på annat sätt än att vara ett regeringsuppdrag. Min egen erfarenhet av psykisk ohälsa är sen år 1956. Då slog jag larm nästan omgående och blev en odräglig patient under tre månader, som de skulle följa en sinnessjukdom hos mig som 20-åring: manodepressiv psykos. Så jag protesterar fortfarande mot felaktiga bältesläggningar, tvångssprutor och felaktiga diagnoser!

Vad skulle jag skriva om som inte känner igen symtomen på det som kallas bipolär sjukdom idag ens? Vid denna tid ifjol skickade jag min bok. ”Pat. är frisk och pigg förövrigt” och en 30 minuters film från före detta Restad Sjukhus inspelad av ett team från Stiftelsen Gyllenkroken, Göteborg, till ”Fraga doktorn”. Min fråga var vad sjukdomen posttraumatisk stress innebär. På hösten kom svar angående minnen efter en stor brand som kan göra sig påminda långt efteråt. Det var inget om hur jag skulle bli av med minnen av bältesläggningar och tvångssprutor. Det är okristligt att inte förlåta. Det är stora, svåra problem om ingen hjälper till att sortera vad som är viljan till förlåtelse och oförmåga att glömma. Så bibelns texter blev ett skavsår i själen. Jag hade aldrig hört en så fin diagnos på det som ”posttraumatisk stress”. Här är bibelhänvisningen som var värst: Matteus kap 18:21-35 Det finns ingen enda personal, som jag känner något oförlåtet inför. Det var systemet som var förkastligt.

Vad skulle jag skriva om för psykisk ohälsa i #5min5maj då? För ute och talade var jag inte! Jag följde det råd, som jag fick av överläkaren på Restad Sjukhus efter år 1956. Hon ledsnade på att jag klagade på den behandling, som varit av mig och andra. Hon svarade med att berätta hur hon som överläkare hade över 300 patienter att ansvara för, personal och medicinering. Hon försvarade sin personal vilket tungt arbete de hade och hur de gjort sitt bästa. Till slut stod det i hennes svar på min klagan: ”Gå högre upp till politikerna och klaga.” Brevet har jag läst många gånger under årens lopp. Det gäller att tänka från andra hållet också.

Sagt och gjort nästan 60 år senare. Jag skrev till Barbro Westerholm igår. Brevet går att läsa på Facebook under offentliga gruppen #5min5maj. Det går att googla på namnet. Det var inte länge sen Barbro Westerholm medverkade i TV-programmet: ”Min sanning”. Det är en bra politiker i min egen ålder – ”årsrik” tror jag det myntade ordet är. På min tid hette högsta instans att klaga på Medicinalstyrelsen. Överläkaren lyssnade på sin 20-åriga patient och jag på henne senare i livet: ”Gå högre upp!”

Det jag inte förstår inom (H)järnkoll är all nyandlighet med kärlek och positivt tänkande. Det är tillåtet med österländska religioner inom psykiatrisk vård också men inte att gå högst upp med bönerna. Tyvärr. Jag var kristen redan år 1956, när jag fick en utmattning och felaktiga sömntabletter. Då visste vi inte mycket om biverkan av mediciner och att prata om Gud var en diagnos i sig som religionsgrubbel. Utan min relation med Gud, Jesus och bibeln hade jag aldrig stått ut med den posttraumatiska stressen – alla minnen av övergreppen inom sinnessjukhusvården. Mig hjälpte det inte att de bytte orden till engelska. Gårdagen är förbi #5min5maj

Då brast det…

Det var dags att sätta på TV.n. Det var lördagskväll och humöret i botten. Ungefär. Jag kom för sent och hamnade mitt i en kyrka och min egen viktigaste bibeltext för närvarande. Lukas kap 24:13-. Allt verkade så bra och det var den präst, som fått så mycket beröm nyligen i en spalt i tidningen Dagen.

Sen brast det för mig. Han lämnade orden i bibeltexten och fokuserade på mänskliga tankar som sympati och värme från främlingen – en av de tre texten handlar om. I England har jag hört, att de spelar eller sjunger dessa välkända ord ur texten:

”Bliv kvar hos mig…” efter fotbollsmatcher! Dagen är slut. Natten närmar sig. Så tryggt det skulle vara om denne främling stannade kvar hos oss…

Då brast det för mig och jag skrev ner min besvikelse över män, som skall vara präster men som lämnar bibeltexten och pratar om annat! Nej, jag grät inte. Jag skrev en blogg. Sen tappade jag också fokus och satte in ett fint foto på mig själv dagen efter.

Då brast det!

Vad var det som brast? Jo, det var förhänget i templet, när Jesus gav upp andan på korset och dog för hela världens synder och mina. Så nära påskens händelser lever vi och jag flyttar fokus på ett fint foto av mig! Hoppas då att ingen sett, hur grinig jag är. En gnällspik.

Hon hette Hildur Hedlund och var en gammal frälsningssoldat, när vi två möttes. Hon präntade in i oss unga, att Jesus inte delar sin ära med någon. Vem ville inte vara något och vara duktig? Vem vill inte det fortfarande?

”Människa du är någon,” skrev någon som var prästvigd och i tjänst för fyra år sen i fastlagstid. Hon ville ha bort allt blodigt tal och slaktat Guds lamm. Det behövdes inget offer och blev ett stort rabalder enligt hennes bok senare. Sen dess har jag längtat efter en saklig bibelundervisning genom Gamla Testamentet, som visar på att Jesus måste dö på ett kors/en påle.

Sen brast det för mig. Utan tårar. Jag har bara blivit upprörd över bristen på bibelkunskap! Detta får inte uttryckas på mitt sätt! Det skall vara positivt, när så många gör så mycket för Gud – satsar allt av sin tid. En ny andlighet…

”Intet kan jag giva dig Till ditt kors jag sluter mig.

Naken dig om kläder ber, hjälplös, upp till nåden ser.

Jag förgås om inte du, i din källa tvår mig nu.”

Vad var det som brast mer än klippan i öknen?

Det var hela den ritning/mönsterbild, som Mose fått på berget av Gud. Han och folket utförde den och lydde in i minsta detalj. Den ritningen håller fortfarande för att bygga en kyrka/församling på. Tro mig! Det är inga låsta dörrar nu heller in i gemenskapen. Fortfarande är det herden, som vaktar dörren in till sin hjord. Fortfarande gäller det att lägga av synden vid ”offeraltaret”, som nu är det tomma korset. Det tomma korset nu är en symbol för att allt är gjort för oss, som måste göras!

Lammet blev en herde. Johannes skriver ett kodat språk i Uppenbarelseboken för dem som tror både på början och slutet. Det är totalt orimligt att göra sig ren i Lammets blod.

Ändå fungerar det för en gnällspik.

En ny bild

Det hände på Facebook igår, att jag ville byta bild i min tidslinje. Där finns en trappa upp till soluret i Botaniska trädgården i Göteborg pudrad med så lite snö så att varje trappsteg blir snyggt markerat. Den tiden är över med snö. Nu blommar det för fullt men jag hade glömt av hur jag byter bild.

Så det blev fel. I rutan på mig kom blommorna, som jag älskar från Israel. Senare kom så många som klickat på ”Gilla”, för att jag bytt profilbild. Samma foto som förut men kapat vid hakan. ”Fin bild” var den samma, som det varit sen hösten år 2013, men jag var vresig hela dagen och uppskattade, att det inte var den bilden som syntes.

Frågan är varför jag följer bloggposter, som irriterar mig så. Jag läser ju teologi baklänges och är så begåvad. Men var det en god exegetik i Mikael Karlendals blogg? Kan man göra så mot oss kvinnor? Annars är det ju så noga med kontext och vad det står i den. I bibeln är det harmoni i helheten oavsett tid eller författare. Det kan väl inte vara exegetik att spela ut en text mot en annan?

Fram emot kvällen kom sista droppen, när jag satte på TV:n mitt inne i det jag trodde fortfarande hette ”Helgmålsbön”. Andreas Holmberg har observerat min irritation. Vi är ”nätvänner”. Andreas kan sin Rosenius och känner Bo Brander från nutid. Jag tror, att jag begriper utan att begripa och läser doktorsavhandlingar för att kompensera luckan. Joel Halldorf klarade av att beskriva olika bibeltolkningar till min fördel. Svaret är Emil Gustavsson, som ville bli frisk och inte blev det. Ack ja!

”Ett stilla barnahjärta man får ej hur som helst. Det går ej utan smärta att bli så genomfrälst. Det kostar tåreströmmar förrän vi helgas så att alla mina drömmar i Jesu ande gå.”

Om någon undrar, så finns orgeln till den sången ungefär trettio meter från platsen där fotot är taget på mig. Orgeln finns så klart inomhus och det är jag av alla syskonen, som spelat på den mest efter min mamma. Min mamma hade taktkänsla. Det har inte jag. Jag kunde spela en sång i Missionskyrkan utan att veta, att den bytte takt mitt i sången. Det har med arv att göra. Det finns ett farsarv och ett morsarv.

Andreas Holmberg är utbildad organist och hustrun är pastor i Equmeniakyrkan. Egentligen hade jag tänkt att skriva en uppmuntran till alla kvinnliga pastorer men så kom en rättelse från Andreas om Bo Branders undervisning i Gamla Testamentet. Det finns känsliga personer. När jag är nerstämd händer det, att Andreas skickar en psalm via statistiken på min bloggplats. Det är märkligt med denna datorteknik.

Nästa idé var att skriva en lovsång till Jesus. Det var ett förslag från Andreas, när jag inte hade några besökare knappast på bloggen. Då kändes det så avigt att använda en blogg till den lovsången.

Men min dikt gäller en konung! Det fick jag skriva i mitt förord, när jag tackade olika personer, som hjälpt mig igenom värsta passen i livet. Om jag föreläser i samband med filmen med samma namn: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”, så får jag inte nämna hans namn, som hjälpt mig genom eld och vatten.

Och jag skall inte undervisa…

Måtte alla manliga präster fatta sin uppgift!

Vad sade prästen som ämbetsman?

Nyss lyssnade jag på Helgmålsbönen i TV 1. Den hölls av prästen Bo Brander. Han var helt korrekt klädd som präst i detta program. Ingen frikyrkostil angående klädseln. En enda gång i mitt liv har jag varit med och lyssnat på avskiljning till prästämbetet i Skara domkyrka och vet, att de lovar inför Gud och församlingen att hålla sig till bibelns lära. Så läs bibeltexten från Lukas evangelium kapitel 24 från vers 13 – 32. Gå sen in på Svt.se och lyssna på programmet igen. Prästen Bo Brander tog bort hela bibelns poäng, att Jesus är överallt i texterna med början på Moseböckerna. Bo Brander kallade det värme och sympati det som är bibelns viktigaste genomgång varför Jesus måste dö på ett kors för våra synder! Detta står det överallt om i det vi kallar Gamla Testamentet! Främlingen som var den uppståndne Jesus ansåg, att de två på väg till Emmaus var tröghjärtade till att tro. Sen hade han textförklaring. Måste inte detta ske som hade skett i Jerusalem under påsken? Det står inget om värme och sympati, som gjorde att de två ville, att han skulle stanna hos dem. Är det bättre att ha manliga präster, som tar bort hela bibelns poäng än att vi kvinnor får citera bibelns texter ordagrant?

P.S. Det är dagen efter nu och jag har lyssnat från början på denna ”Helgmålsringning”

http://www.svtplay.se/video/2888556/helgmalsringning/helgmalsringning-avsnitt-18

D.S.

Sista brevet

Käre David!

Det här får bli mitt sista brev till dig. Du har fyllt 40 år och på min 40 årsdag fanns din morfar Eric på besök i Göteborg för att hålla bibelstudier. Det var lång resa för honom från Norrland men han hjälpte oss frivilligarbetare på Räddningsmissionen. Numera heter det volontärer, de som ger sin tid utan ersättning. Fyrtio år har gått, sen jag körde Eric till nattåget på centralen. Det var några minuter kvar tills tåget skulle gå. Jag retades med honom och sa, att han kunde ha hunnit med ett bibelställe till. Sen ångrade jag mig och förklarade, att jag inte kunde ta in så många bibelhänvisningar på en gång. Då kom det märkliga svaret. Han hänvisade inte till sitt eget bibelstudium utan till den helige ande. Den helige Anden kunde fiska upp en vers, när jag behövde den senare. Det du, David! Så sa din morfar för fyrtio år sen och det fungerar!

Jo, jag hade fått anställning på Räddningsmissionen men två av mina vänner var tjänstlediga från sina arbeten och utan lön. Så vi var fyra med din moster, som fick ett improviserat, extra bibelstudium privat i Askim. För så sa Eric Nilsson, Näsåker, att det fick bli improviserat. Då var han som bäst i sin undervisning om Nehemja. Som sagt. Det var inget märkvärdigt med din morfar som förkunnare mer än att han höll sig till Guds ord och trodde på det.

Jag hade inga som helst förkunskaper om Nehemja eller den helige Andes förmåga att arbeta genom en bibeltext. Fortfarande saknar jag sammanhängande historia med rätta årtal. Det var inte hans undervisning heller utan detta att vi fick följa med rakt in i kapitel ett, två och tre till vår egen situation, hur vi är en del av den nerrivna muren runt staden. Hur skulle jag kunna glömma det? Det som skrevs för 2500 år sen ungefär. Du får faktiskt räkna själv. Jerusalem föll i fiendernas händer år 586 före Kristus. 70 år senare fick Nehemja veta hur tillståndet såg ut i Jerusalem och fick tillstånd att vara med och bygga upp allt som raserats i Jerusalem i och med muren.

Så klart att det är mycket bättre att ha historiska kunskaper men inte utan den helige Ande, tycker nog jag. Vi placerades rakt in i Guds ord, som var aktuellt och som är profetiskt i nutid – för 40 år sen och som är lika aktuellt idag! Så jag har bara att läsa upprepningarna och understrykningarna i min gamla bibeln hur olika personer byggde upp olika sträckor av muren vid sitt eget hus eller i närheten. Ett enda kapitel i bibeln är hur aktuellt som helst i dagens debatter om andras fel! (Tidningen Dagen har haft åtskilliga artiklar och insändare om andras fel.) Med andra ord så har andra rivit ner frikyrkofolkets arbete under åren men jag har inte syndat någon gång! Hänger du med? Nehemja fick höra om tillståndet i Jerusalem och erkände inför Gud att han och hans familj syndat. Orsak och sammanhang!

Du tillhör en före detta baptistisk församling precis som din morfar och mormor tillhörde Örebromissionen. Så kom ekonomiska kriser och det blev sammanslagningar mellan olika samfund. Gissar att du tillhör Evangeliska Frikyrkan (EFK) och jag tillhör en pingstförsamling inom Pingströrelsen. Det står inget om oss i bibeln eller om Svenska Kyrkan. Det står inget om att vi skall tolka texterna si eller så eller att Eric Nilsson undervisning inte gäller i vår moderna tid med Hillsong.

Hoppas att få träffa dig snart, David, och få samtala om hur kunskapen om Herrens frälsning blivit en metafor i ”muren” – den nedrivna muren runt staden. Min far sa en gång, att det är omöjligt att arbeta u.p.a. Juridiskt sett går det visst att starta en firma utan personligt ekonomiskt ansvar. Verkligheten i en församling ser inte ut så. Utan personligt ansvar så tar fienden över och raserar allt Guds verk. Utan att vara rotad i Herrens frälsning så blåser vi omkull en efter en. Visst är det bra att kunna att vi lever i nya förbundet men hela rotsystemet finns i det gamla. Jesus är överallt i texterna i Gamla Testamentet. Det visade din morfar för mig som tredje och fjärde bibelläraren i mitt liv.

Visst, blev det en överraskning för dig, att breven är en del i mitt offentliga berättande på min plats i rymden. Ha överseende. Detta var det sista brevet.

Guds välsignelse i det sammanhang där du står Eric och Hildurs barnbarn

önskar

Gunnel

Jerusalems mur

Käre David!

Nu har jag grunnat färdigt, om hur jag skall få till det utan att behöva anstränga mig. Det skall ju handla om Nehemja och Esra och din morfar Eric Nilsson. Det var frågan om förkunskap i gamla testamentets texter vad du kan om sammanhangen. Frågan är om jag kan något som bara vill skriva spontant utan arbete. Bäst att börja från början på bibelskolan i Skåne, Nyhamnsläge, där din morfar var bibellärare och mormor fanns med. De hade mist sin ende son i en cancersjukdom. Han var inte ens 20 år. Hur nära i tid sorgen var, det vet jag inte, men jag bar på mitt och vi fann varandra privat. En annan bibellärare Josef Lado bar på sin sorg. Han hade förlorat sitt land och folk genom svåra krig i Ungern och Rumänien. Båda ledde oss unga in i en tro på historiens och Israels Gud. Josef Lado präntade in i oss, att om vi ville ha en tro, så skulle vi läsa Gamla Testamentet. Det var år 1968.

Så undrar jag hur det gått till att du och jag fått kontakt. Då kommer den gamla människans problem in med närminnet. Jag känner ju inte dig! Första gången jag mötte dig trodde jag, att det bara var att krypa ner på golvet och ”käcka mig”, som göteborgarna säger. Du gjorde en gest med fingret upp i luften och sa: ”Opp!” Ja, det var tydligt. Gör dig inte till för mig! Sen kommer minnesluckan, när det gäller senare år. Plötsligt skall jag klara av att berätta ett helt historiskt sammanhang om en profet som grät och bad till Gud och fick insikt i ett stort historiskt sammanhang! Inte bara du kanske utan jag också saknar kunskap utan bibellärare av gamla stammen! Eric Nilsson hade ett privat bibelstudium om Nehemja hemma hos din moster för oss frivilligarbetare i narkomanmissionen. Det hette så då. I slutet av 60-talet visste allmänheten inget om narkotikamissbruk och satanism. Vänsterpartiets ungdomar drev med oss bekännande kristna och skrev pocketnumret R med titeln: ”Med Jesus i vårdsvängen”

För att en mur skall bli nedriven måste den ha varit uppbyggd först. Precis där klarnade mitt minne hur jag fick kontakt med dig. Du blev min länk till min egen historia och andras om en hög mur, som är nerriven delvis. Det går att få insyn! David, du gjorde flera försök att hjälpa mig! Jag ville komma åt nyckeln till det förflutna. Men ingen fattade hur viktigt detta var för mig. Det blev viktigt för dig också. Nu vet jag, att muren var tre meter hög. För att kunna bygga upp en tre meter hög mur runt en rastgård, där psykiskt sjuka fick gå runt, runt vissa tider så finns det en mörk historia i Sveriges sjukvård. För att kunna riva ner den finns en annan historia inom Psykiatrireformen på 90-talet. David, det var på grund av min envishet, att få tag på de sjukas historia, som du och jag fick kontakt igen för några år sen. Du kunde namnet på förvaltaren på Restad Gård. Sen dess har du sett filmen från före detta Restad Sjukhus och mött min självironi. ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Visst tar jag ut svängarna i mina associationer men nu är vi på en murs funktion. En mur skall skilja två parter åt. Det skall jag inte utveckla igen. Jag har många inlägg om gränsen mellan sjuka och friska, som inte borde vara en mur. Bibelns historia börjar med vattnet som en mur mellan egyptierna som förföljare och slavdrivare och Israels folk som på väg till frihet och ett eget löftesland. Den bibelversen har jag kunnat utantill. Just där började mitt intresse för metaforer. Det intresset hade Eric väckt hos mig. Allt hör ihop med allt. Vattnet stod som en mur till höger och vänster…så frälste Herren den dagen… 2 Mos kap 14 Det får du repetera själv.

Så fortsatte jag där Eric berättat om Jerusalems mur, som var nerriven, portarna uppbrända och Nehemja grät, fastade och bad och sa att han också hade syndat – han och hans familj. Nehemja kap 1 Hur kunde detta ha ett sammanhang? En ung människa är deporterad från sitt land och efter 70 år snart får han veta hur tillståndet i hans stad ser ut. Detta tillstånd kopplade Nehemja till sin egen synd! Hur såg den synden ut? Hur såg sammanhanget ut att en stad blir förstörd och intagen av fiender och långt borta i ett främmande land? Detta inser en gammal man, att han syndat i sin ungdom! För det blir ju slutsatsen eller hur? Platserna är ju historiska och årtalen finns. Det var i Askim på Trollåsen, som Eric berättade för oss om Nehemja och Esra och de andra, som fick fara tillbaka till Jerusalem för att bygga upp muren igen – den muren som var lika med Herrens frälsning. I Esras bok upprepas orden att de byggde upp vid sitt eget hus. Det ville Eric visa på hur viktigt det är, att inte släppa in fiender genom sitt eget liv. Jag hade inte fattat att vara tacksam för denna frälsning/kunskap om vad Jesus gjort för att rädda mig utan såg mer andras fel. Det är bara att forska, David, så ser du att orden återkommer i Nya Testamentet om fiendskap mot Gud och skiljelinje som en mur. Då har muren motsatt betydelse. Det står att Jesus rev ned den skiljemuren, som var mellan Gud och oss.

Om jag fattat rätt så handlade muren i Jerusalem i gamla testamentets tid om att skydda folket från främmande gudar. HERRREN är EN. Israels folk var inte rädda om sina kunskaper om ende JAG ÄR DEN JAG ÄR. De blandade ihop sig med andra folks gudar och dyrkade dem och ägnade sig åt vidrigheter i Herrens ögon. Sen fick de ta konsekvenserna. På slutet av 60-talet när narkotikan svämmade in över Göteborg och dödade unga i mängd, så läste jag om Nehemja och undrade hur min synd kunde orsaka en förstörelse i Göteborg. Nehemja grät fastade och bad och sa, att han och hans familj också syndat. Orsak och verkan.

Roligt, att du har en bunt av Erics predikoutkast i din ägo.

Vi hörs – vi sektmedlemmar 🙂 oss emellan

Gunnel

Skrivmaskin och karbonpapper

Käre David!

Du berättade, att du var för liten, när morfar Eric fick sin första stroke. Du var för liten för att kunna ta vara på hans stora passion för bibeln, innan hans ålderdom kom. Och jag har undrat vem som fick hans sista slitna bibel med alla understrykningar. Min far föll inte i farstun för någon så lätt. När jag kom hem en gång full av beundran för din morfar, så frågade min far torrt:

”Har du delat arv med honom?”

Ja, då lär det rätta jaget komma fram tydligen. Efter Eric och Hildur fanns ett väl använt hem – ingen fastighet bara det kapell, där de verkat och bott de senaste åren av hans predikantgärning. Vem vill ha ett slitet kapell i Norrland? Men där har jag bott mer än en gång och spelat på orgeln till och med.

Min far var möbelsnickare som sagt. Som ung köpte han en ”kurskamrat”s gesällprov ett stort skrivbord i ek. Det stod många år kvar i en tom möbelfabrik efter hans pensionering, tills jag frågade efter det. I en av dessa lådor ligger brev efter Eric Nilsson och ett predikoutkast, som jag bad att få. Med alla hans understrykningar. Där kommer karbonpappret in och skrivmaskinen. Dokumenten gick att skriva med två eller högst tre karbonpapper. Då slog bokstäverna hål i pappret. Här kommer poängen snart. En person, som är upprörd avreagerar sig på döda ting ibland och bokstäverna slår hål i första arket. Din morfar fick en gång ett anonymt brev – det vill säga ett brev utan underskrift fullt av ilska över honom, som predikant av budskapet. Det var ett karbonpapper emellan och det andra arket fick jag utan underskrift.

Tekniken har gått framåt. Jag var förnärmad några år och låtsade inte om att jag också fått denna kritik, denna ilska över Erics och min tro. Under fliken ”Ur mitt förråd” kan du läsa detta brev: ”Till dessa det vederbör”. Erics svar har jag fått andra arket av tack vare den tidens teknik med karbonpapper. Som sagt. De finns människor, som är mer intelligenta än Gud och inte kan fatta hur Gud kunde gå ner på jorden och bli människa genom en jungfru. Jag som är så barnslig har svårt att fatta deras tankegångar. För de är flera. Ett fint ord skulle kunna vara gnosticism – att tolka undren på ett annat sätt…

Jag vet inte ännu hur jag skall förklara din morfars sätt att hålla bibelstudier. Jag vet inget om dina förkunskaper mer än söndagsskola för länge sen och sen har du läst själv och lyssnat på predikningar inom frikyrkorörelsen mest. Med några ord uttryckt, så gav Eric bakgrunden i Gamla testamentet och förde över historien till att gälla i nutid. Jag måste ringa din moster och kolla vad hon minns av bibelstudiet om Nehemja i hennes hem på 70-talet. Vad kan du själv om den landsförvisade Nehemja? Jag får grunna på hur det skall gå till att berätta om det studiet.

Till dess lever vi inneslutna i Guds kärlek

Hälsningar

Gunnel

En ny bro

I drömmen en natt vandrade jag ”Kärlekens stig” tillsammans med min far. Han hade varit död under många år redan. Vi hade en liten gård bakom oss som heter ”Lyckhem” och var framme vid en helt ny stabil bro. Där hade det varit en spång förut på sned med dåligt räcke på ena sidan. Lite fallfärdig eller rättare sagt mycket fallfärdig. Min far, som varit skicklig yrkesman inom snickeri, undrade över om den var ordentligt byggd. Vi gick över med hans tvekan och på andra sidan var det mycket gyttjigt efter deras arbete. Han gick åt sidan och skulle undersöka arbetet men trampade ner sig i gyttjan och jag hade ingen möjlighet att orka dra upp honom. Marken hade dessutom gångar, som om bävrar höll till där. Där vaknade jag.

Bakom oss hade vi haft inte bara ”Lyckhem” utan även huvudgården ”Fridhem” och ”Storemålet” åt vänster. När min far kom som ungkarl till byn år 1919, så hölls det stugmöten i Fridhem där den Evangeliska Friförsamlingen bildats i slutet av 1800-talet. När jag hade denna dröm var det som allra värst med teologiska debatter på Intranät om rätt eller fel bibeltolkningar. Jag för min del kunde inte ens ordet ”tolkningsmodeller”.

En dag långt senare än min dröm, så ville jag vandra upp för ”Levins klev” på Hunneberg för en sista gång och se utsikten och studera klippblocket om samma sprickbildningar fanns kvar, som var år 1978. De fanns inte kvar. Så ville jag dessutom vandra ”kärlekens stig” för att få se skylten, att det ingen ”bro” fanns längre. Spången att ruttnat bort och andra hade sagt mig, att där fanns bara en varningsskylt. Det gick inte att komma över till andra sidan längre.

Jag bjuder på min dröm. Vem som vill får läsa och låna den. Jag bjuder på min egen tolkning, som jag känner min barndom- och ungdoms vackra stigar och mig själv. När jag vill, så kan jag se den nya, vackra bron framför mig. I drömmen tvekade min far, om den var rätt byggd. Höll den att gå på? Om vi inte vågade pröva den, så skulle vi inte veta och inte komma hem den vägen. Vi var på hemväg. Jag är lik honom i det, att jag är intresserad av konstruktioner. Inte i bygge så mycket som i bibeltexter. Håller bibelns ord över dessa hinder på livsvägen? Höll den för honom?

När hans sista dagar kommit bad han mig, att läsa högt för honom. Sen citerade han texten själv. Läs för mig sa han: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh. kap 11:25-26 Svenska Folkbibeln)

Håller det att sjunga en sångtext som ”byggdes” år 1776 av A M Toplady och ändrades lite år 1854 av Betty Ehrenborg-Posse och sen en gång till av Britt G Hallqvist år 1980? Nej, inte utan förkunskaper i Gamla Testamentets berättelser om Israels ökenvandring och törst efter vatten. Och inte heller utan aposteln Paulus sammanlänkning med hans nutid efter Kristus: ”De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus.” 1 Kor 10:4

Den berättelsen är ingen myt eller saga. Det är OK att undersöka konstruktionen. Det är OK, att undra om det håller, att gå ut på denna nybyggda bron för att komma hem?

”Det som var omöjligt för lagen, (den gamla bron) svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” Rom kap 8:3

En ny möjlighet att nå Gud!

”Klippa du som brast för mig Låt mig gömma mig i dig

Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta o, Guds Lamm

låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.” Psalmer och Sånger nr 230:1

2) ”Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag.

Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dig jag frälsning har.”

Glad Påsk!

Årets längsta fredag

Käre Jesus!

Ja, så var det i min barndom. Långfredagen skulle vara lång och tråkig. Det vet du. Du vet, att min pappa var mest noga med rätt eller fel. Båda mina föräldrar var noga med söndagar. Så var det då denna fredag den längsta på hela året. Inga nöjen eller spel och tävlingar var tillåtna för allmänheten. Inga biografer körde mer än en enda given film: ”Ordet” med manus av Kaj Munk.

Mitt intresse för dig och Getsemane började i byns lilla missionsförsamling. Den dog ut en dag och arvet skulle skiftas. Under den lilla estraden fanns möjlighet att gömma gamla överblivna tidningar för oss söndagsskolbarn och klass böcker. En av de äldsta tanterna i byn fick vara med att sortera och minnas sin tid i söndagsskolan. Det blev tvunget för mig att läsa protokoll och läsa på om juridiken. Frågan kom ju vem som ärver värdet av kyrkan och tomten.

Ja, du vet ju hur envis och tjatig jag är. Det var här sorgen började, att läran om dig inte betydde något jämfört med fastigheten och tomten mitt i byn. I lilla salen hängde en stor tavla, som föreställer din ensamma kamp i Getsemane. Är det rätt eller fel att ha en bild, som skall föreställa dig? I vart fall var den stor, meterhög.

Det blev dags att läsa kassaböckerna. Hur hade de förvaltat sina pengar? Det fanns en kvar att fråga, som varit barn och ung, när Missionskyrkan byggdes. Vilket år som tavlan skänktes, det visste hon inte men väl namnet på pigan, som gav den. Hennes vackra namn har inte jag kunnat glömma. Hon hette Beata Torpenberg.

Nu undrar jag, vad du tycker om bilder av dig? Israels folk fick inte göra avbilder vare sig i trä eller sten föreställande Herren Gud. Andra folk hade många avgudar gjorda i olika material. Ja, Aron och folket tillverkade ju en kalv i guld, när de blev otåliga och inte fick svar fort nog genom Mose. Du hänvisar gång på gång till Moses skrifter och alla de andra. Jag har bilden från Getsemane och din kamp på min näthinna tillsammans med sången: ”Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan Då du i blodig ångst och ve…”

Där sviker minnen och texten är bearbetad ser jag av Karin Hartman år 1984. Det är mycket, som är bearbetat och nya begrepp kommer in ständigt.

Du vet, att jag längtar hem! Inte bara till blåsipporna vid foten av Hunneberg. Jag längtar hem till himlen dit du har gått före. Du gick tillbaka till den härlighet, som du hade innan tiden här på jorden. Du presenterade för alla vem Gud är och hans oändliga kärlek till världen och var och en.

Tack till dig, som alltid lyssnade till mitt livs berättelse! Du höll mig om min svaga, dåliga rygg och missförstod aldrig, när det var som tuffast.

Nu gäller min berättelse dig som en konung, som är färdig och har fullföljt hela ritningen från Gud på korset mellan två rövare. Jag vill lära känna din kraft i uppståndelsen mera. Jag vet, att du känner mig och ber för mig. Det är jag så glad över!

Din Gunnel

Ambassadören

Käre David!

Du vill, att jag skall berätta för dig, när jag skickat ett brev. Få har tid att kolla vad som händer på intranätet. Ja, du skall få veta men ett klick nu för tiden går blixtsnabbt ut över hela världen jämfört med postgången förr. I min hembygd har jag vikarierat semestertid för lantbrevbäraren. Min far hade en extra kraftig moped, som jag fick låna för denna postväska. (Det går alltid att associera till ”hemma” i Norra Björke). Tydligen. För det är där jag har mitt första foto på dig i 2-3 årsåldern. Ett pangfoto där jag störde dig, när du åt röda vinbär. Den gången var din morfar och mormor med i vår trädgård.

Vad var det för märkvärdigt med din morfar Eric Nilsson som förkunnare? Ingenting mer än att han höll sig till bibeln! Det var han, som förde mitt eget bibelläsande till gamla testamentets texter! Det var han, som ständigt visade på att de urgamla texterna pekade fram mot Jesus och var aktuella för oss som lyssnade. Han hänvisade inte till olika teologers utläggningar och gjorde texterna komplicerade. Han använde aldrig ordet ”tolkningsmodeller” eller förklarade för oss lyssnare vad det innebar.

Nu vet jag lite om det men inom Pingströrelsen används inte det ordet heller. De har visst sagt: ”Läs som det står. Tro som det står. Så får du det som står.” Enkelt men den modellen har mer än en förstört för oss andra. Så enkelt var det inte ens för pingstvänner!

Så till rubriken. Det intresserar mig att slå upp och titta på främmande ord. År 2010 gick jag en utbildning till att bli attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag tyckte, att titeln ambassadör var alldeles för pretiös. Så översättningen lyder: ”sändebud av högsta rang…” Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning heter: Budbäraren. Ja, då fattar jag innebörden av ambassadör. Regeringen hade gett många erfarna personer uppdraget att informera ute i samhället vad en psykisk sjukdom eller ett psykiskt handikapp innebär att leva med. Attitydambassadörerna inom (H)järnkoll gör ett stort och viktigt arbete. Då förstår jag ordet om uppdrag av högre makt.

Din morfar var den högstes budbärare men använde inte främmande ord för sin tjänst. Snart är jag framme vid poängen av detta brev, att han inte ens använde ordet ”tolkningsmodeller”. Vi fick inte veta ens att det finns olika modeller! Idag kan 3.000 personer läsa bibeln tillsammans via datorer och en sluten grupp på Facebook, som heter ANTA UTMANINGEN. Via de läsplanerna och personerna, som kommenterar, så har jag äntligen hittat min modell beskriven. Undrar om inte din morfar predikanten hade den också. Den lyder så här enligt modellen klippa och klistra:

Jonas Ahlsson:

”Typologi (grekiska typos ”form”, ”mönster”, ”prägel” och logos ”ord”) är läran om överensstämmelser mellan Gamla och Nya Testamentet, vilken grundar sig på uppfattningen att Nya Testamentet är en uppfyllelse av Gamla Testamentet. Tanken är att Gud låtit händelser i Gamla Testamentet äga rum på ett sådant sätt, att de förebildar det som skulle ske med Jesus. Man kan säga att typologin är ett slags profetia i handling.”

Där slutar brevet för idag. Nu skall jag kontakta dig och berätta, att jag skickat iväg det.

M.v.h. eller kram du får välja

Gunnel

Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel

701

Kära Präst!

Du har varit så tyst under dessa fyra år som gått. Trots att Du inget hellre ville än att få samtala! Trots att så många ville samtala med Dig.

Jag var en av alla men fick inget svar på mina öppna brev. Om Du visste hur tekniskt begåvad jag är, trots min höga ålder och brist på kunskaper! Jag kör på envishet och frågar mig fram.

Så vet jag, att Aspeboda väl inte är en plats, som kom på världskartan men väl på Svenska Kyrkans karta. Jag å min sida försöker sätta min hembygd där via mina bloggar men lyckas varken få platsen på Svenska Kyrkans karta eller frikyrkokartan. Min hemsocken blev inkorpererad med staden Trollhättan ett år. Guldet till exempel är inte funnet i Trollhättan utan på en avstyckad tomt, som tillhörde en gård i Vittened. Så kom min hemsocken på en världskarta! Men inte på grund av vad en Präst förkunnat! Guldet i kragen kunde dateras från de första århundradena efter Kristus. Och jag blev så glad över att den ledande arkeologen inte använde förkortningen e.v.t.

Så nära Kristi födelse låg guld i jorden i min hembygd utan att någon sett det! Bibeln berättar en liknelse om en dyrbar pärla i en åker. Åkern var inte hans, som upptäckte den. Så först fick han sälja allt han ägde för att kunna köpa åkern…

Det är ju bara en liknelse av Jesus förstås om att handla, när man funnit en skatt. Om Du undrar över rubriken, så är inte den biblisk, fast jag satt den. Däremot är 7 x 70 ett tal, som gäller hur många gånger man bör ge förlåtelse till den som felat.

701 är inget bibliskt tal och ”Kära Präst” är inget försök till queerteologi. Du är kvinna och studerade till prästyrket: ”Människa du är någon!” heter uppföljningen i en bok av Dina artiklar i Svenska Kyrkans tidning från år 2011 i fastetid. Så googlade jag hela vägen via ”liten upplaga.se” och kunde få lyssna till Din egen presentation av innehållet i boken på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg. Teknikens under – där har jag stått på samma pall och försvarat varför jag skrivit min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vi ger oss inte Du eller jag! Eller? Min fråga är, om du fortfarande inte fått hjälp att läsa bibeln? Är inte det biskoparnas uppgift att lyssna på Din förkunnelse och sen vägleda Dig rätt? Du blev ”avkragad” men åren har gått och Du är i tjänst igen? Är det rätt uppfattat?

”Kära Präst”. Den formuleringen är inte skriven för att provocera pensionerade prästen Dag Sandahl, vars blogg jag följt flera år mot min vilja. Rubriken betyder, att jag redan skrivit 700 bloggar förut utan att lyckats nå en kvinnlig präst med uppmuntran! Jag kanske är för frän, klumpig och odiplomatisk. Jag försöker nämligen muntra upp mig själv som följt debatten från första början och drabbades av den.

Det är länge sen år 1958 och jag är snart framme vid målet – inne på slutspurten med dagens ständiga referat uttryckt.

En och en kan bara vinna segerkransen! Kämpa som denne – denna!

Guds välsignelse önskar jag Dig

I Kristus

Gunnel