Plötsligt fattar jag, att han har älskat mig först! Det är inte så mycket med en hög bekännelse längre, att det är jag som älskar Jesus!
Jo, jag spolar av. Eller sopar upp efter mig…
Det var så chefen på hotellet på Restad Gård som citerade mig uttryckte det: ”Gunnel sopar upp efter sig!”
Tidningen TTELA som är hopslagning av Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad hade haft en artikel om hur illa det gick till med en tävling i en kulvert på före detta Restad Sjukhus kallad: ”Fånarna på Restad”. Det var ett namn efter TV-tävlingen ”Fångarna på fortet”. Jag fick artikeln relaterad per telefonsamtal och ringde chefen för hotellet och presenterade mig, mitt namn och mitt ärende. ”Jag är en av fånarna på Restad och kommer den 5:e september. Då kan jag berätta för er hur det var, att vara patient!”
Gissa vem det är som synkroniserar livets händelser! Det är inte jag! Det är inte mitt fel! Jag märker, att han älskar mig och vet vad 5 september innebär för mig över tid! Den dagen skulle jag få berätta och visa den så kallade stormavdelningen för en projektledare. Så fick jag veta, att det inte gick och blev flyttat fram till den 12:e september år 2013. Så jag hyrde en bil och gick igenom huset själv med en vaktmästare. Det var i grevens tid. Sen skulle huset repareras för att bli bostäder för flyktingar. Det blev inga ”taskiga vibbar” som narkomaner berättar om att de får. Han som älskat mig sen urminnes tider hade varit på detta ställe före mig och kunde allt lidande. Jag gick där trygg vid hans sida.
Så detta är min klangbotten! Det finns en som inte sviker i någon enda situation utan vakar med kärlek och tålamod!
Äntligen har jag fattat, att min kärlek till honom inte varit så märkvärdig. Det är faktiskt skönt nu när det inte är så mycket med mig!
”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1 Johannes brev 4:10 (SFB)
Natten är över och jag vaknar inte. Värken har hållit mig vaken. Nu är det vänster axel. Jag får igen för det jag citerat som jätteroligt. Som min storebror sa om värk för många år sen:
”De´ begriper en inte förrän en är där!”
I mörka stunder har jag varit sjuk hela livet. I ljusa tider har jag arbetat och varit full av energi och haft kreativitet alltid. I bottenläge har det alltid hänt att någon korsat min väg. Det har blivit en vändpunkt.
Så kom det ett brev år 1982 med en handstil likt min mors och en kusins. Kan en ärva handstil? Det var från en för mig inte känd syssling. Hon och hennes man ville komma och bo över hos mig. Dessutom ville hon lämna tillbaka min morfars bondepraktika, som varit totalt försvunnen länge.
Min gamla mor Anna hade bara ett halvår kvar att leva då. Hon närmade sig de 90 och satt vid köksbordet, när jag kom hem med denna dyrgrip. Hon sken upp och sa:
”Å se, här har far skrevet!” Sen läste hon och berättade sina barndomsminnen under tiden om hur det var när ljuset kom och de sprang runt, runt huset som barn och tittade in i fönstren utifrån.
Inte nog med det! Innan dess hade jag dragit ut en låda med lösa foton ur en bokhylla med hurts. Frågan kom så klart att vissa foton var bättre tagna än andra: ”Vem har tagit dessa?”
Eric Strand en granne levde, så vitt de visste och då fick jag bråttom för han var i så fall över 90 år. Min morfar hade skrivit om kvarnen de byggde och denne Eric var bara 14 år, när han köpte en kamera tillsammans med en annan pojke för lika många kronor i början av 1900-talet. Jag tror inte på slumpen! Jag tror, att Gud visste, att nu behövde jag omväxling från värk och lite roligt!
Pojkarna hade haft sitt mörkrum i kvarnen som Erics far fått köpa av min morfar. Hur kunde detta vara möjligt så känsligt för damm, som det är i ett mörkrumsarbete! Frågorna hopade sig. Hur fick de in vatten i rummet till sköljning av glasplåtarna? Jag hade sökt upp gamle Eric och hans fru och fick fråga obegränsat.
Här är en yngre bror Olle och Eric Strand till höger i sitt mörkrum runt år 1913. Delägaren i kameran Lars Larsson har tagit fotot.
Gud har i sin fotografiatelje ett mörkrum som heter Getsemane. Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam. Men den som är rädd – för köld och ris, får aldrig ett blomst i paradis. (Ur dikten Getsemane av Nils Ferlin)
Min värk fortsatte men under tiden kunde jag låna och läsa fototidningar om mörkrumsarbete. Jag låg plant på hård bädd och hade en årgång tidningar på ena sidan på golvet och de lästa på den andra. Sen fick det bli svart/vitt i stället för färg.
Nej, jag tror inte på ödet! En dag senare i livet flyttade det in ett ungt par i en lägenhet mittemot min. Det visade sig så småningom, att han var proffsfotograf. Det blev fritt fram att fråga honom om filmer och framkallningar och kopiering till det bättre! För att få fram kontrast i de svaga lite gulnande fotona kunde jag använda ett blåfilter vid reprofotografering. Så sa han.
Där kommer Josef in i Moseböckerna och hans drömmar om sädesfält och kärvar. Nu hade jag morfars anteckningar och de ändå äldres brev om en mycket svår svält på 1820-talet, kvarnen, mjölet och vattnet som runnit i ån och sköljt glasplåtarna i en trälåda under natten.
År 1862 skriver min morfar, att de började spränga till en ”qvarn”. Det var i arbetet med reprofotografering av Erics fina foton som tankarna gick vidare till Josef i Moseboken. Jag har ju följt hans vandring från Sikars brunn till Dotan och sen vidare till Egypten. Hans liv forsade fram men blev hejdat som till en kvarn att tjänstgöra för liv till hungrande…
Det var bara att ligga plant på hård bädd för att slippa all värk och tänka på Josef och hans bröder. Med det kom jag långt på den tiden, utan att kunna arbeta som alla andra och göra rätt för mig.
Jag kom till Jesus! Jag stannade hos Jesus! På den VÄGEN är det. När doktorn inte hitta något fel i min mormors axeln lär hon ha konstaterat:
”Dö´n skall på nåt ställe börja!”
(Jag har gått alldeles för länge med rollatorn och låtit den ta över det ena benet inte förmår.)
P.S. Det kom en hälsning från Marta Mikander med sånger och psalmer att lyssna på.
Detta är makt, som jag råkar ut för den andra gången i mitt liv. META/Facebook ger ett nytt val med nya regler. Om jag vill slippa, att det material jag bjudit på frivilligt används måste jag betala varje månad. Jag får ett val!
”Vilddjuret är här redan” har teologen Sven Almkvist bjudit på som ett bibelstudium via Youtube. Gratis eller att han själv får köpa och bjuda på platsen i rymden. Bara att skaffa ett konto.
Jojo! Det hette ”Sociala medier” i början och fungerade blixtsnabbt med kontakter över hela världen. Jag blev mer och mer imponerad och bjöd och bjöd på mitt livs rikedom i text och bild. Varje år fick vi erbjudande att köpa fotoalbum på det vi bjudit på under året. Öppna flotta erbjudande…
Men igår slog dörren igen abrupt: ”Du har ett val.”
Så generöst att det är jag som avgör!
Sista bilden jag bjöd mina vänner i min hembygd på med exakt angiven plats, så att de kan hitta dit själva och bada i Kvarnsjön uppe på Hunneberg. Jag hann få kontakt med femton av dem…
Den bilden fogar META över numera men minnena är mina. De kan ingen blockera med nya val. En gång i tiden var det ett barn, som behövde min närvaro och den trygghet som jag kunde ge honom.
Natten är över. Det blir en ny dag av nåd. Den nåd som inte gick att fatta som ung. Då ville jag så mycket och trodde, att jag kunde förverkliga mina drömmar. Jag ville hjälpa Gud och dela med mig av den trygghet jag fått som barn och ung. Den kvällen glömmer jag aldrig, när jag äntligen fick den kallelse, som var så nödvändig för att orka! Jag var 17 år.
Så kom tider av motgångar. Inget nytt återfall i mitt berättande nu. Det finns över nog och övernog om min knäckta stolthet. När dagen äntligen grydde läste jag på min mobil i en sluten grupp om en som bad om vägledning i akut situation och som undrade var hon skulle kunna söka hjälp.
Fattar du? Jag fick tre intensiva månaders utbildning som omyndig på en stort mentalsjukhus, när jag själv kunde som mest efter ett år på sjuksköterskeskola! All den lärdomen togs ifrån mig på det mest bryska sätt och jag kläddes av naken och blev placerad i bälte. Trots att jag kunde knäppa upp min vackra blus själv! Nu var det deras kunskaper som gällde om vad jag inte kunde och inte fick!
Nu är det mina kunskaper som gäller. Psykiatrin har vägrat under alla år sen 1956, att släppa in Skaparen, som kan varje liten människa. Jo, på min tid hette det ändå ”sinne” och inte psyket! Märk väl hur hemskt det låter att ”åka in på psyket” eller ”åka in på dårhus”!
Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Den versen gav min konfirmationspräst mig i bibeln vi fick i konfirmationen. Det blev han som körde bilen frivilligt med min mor och mig och grannen som jag ville skulle följa med den gången. Då visste jag inte, att denne granne också varit patient på detta ökända sjukhus. Min konfirmationspräst fick jag lära mig var också sjukhuspräst där. Jag tror inte på något öde! Mitt långa liv ligger bakom och bästa sköterskan dog för några månader sen – hundra år gammal och dement men lika kärleksfull in i det sista enligt barnbarn. Det kan bli omvända roller.
Än har jag inte lärt mig att vara ”patient”! Jag vill hellre vara personal!
Där är poängen! Guds eget folk fick veta, att de skulle vara huvud och inte svans!
Fortfarande är det så att frälsningen kommer från judarna! Jesus var jude och när han kommer tillbaka skiljer han mellan ljus och mörker, kärlek och hat.
Titta på min hemmagjorda karta! Mellan berget Gerissim och berget Ebal finns en dalgång. Där finns en djup källa där Jesus finns och är KÄLLAN med levande vatten. Det är skillnad på konsekvenser av att lyssna på HERRENS ord eller att inte lyssna.
Det är natt igen. Och jag vill inte använda sömntabletter. Så jag tänker berätta igen om året 1956. Då blev skräcken för den behandling, som jag fick sju gånger värre än själva diagnosen på en mentalsjukdom! Skräcken för en sömnrubbning satt i hur många år som helst, att somnar jag inte strax efter det att jag lagt mig, så kommer sjukdomen! Skräcken för vård på ett mentalsjukhus triggade igång sömnlöshet. I min hjärna satte hela filmen igång och jag var tvungen att se varje minne tills filmen var slut. Skräcken blev så svår, att jag till och med sökte vård frivilligt. Jag hann ju bli 21 år och myndig. Den som sökte frivilligt på egen begäran kunde bli utskriven på egen begäran! Grubblandet fortsatte i hur sjukdomen ser ut och hur den verkar, eftersom jag tagit körkort och kunde köra bil men blev nekad körkort. Detta är viktig information, som jag upprepar! Tror sjukvårdspersonal, att det inte går att samtala med en patient är det något sjukt hos någon!
”Hon har fortfarande ingen sjukdomsinsikt.” Det är möjligt, att jag minns lite fel angående ”fortfarande”. Men situationen minns jag väl. Jag drog sängkläderna över huvudet och grät stilla. Äntligen hade jag fattat, att jag inte kom därifrån utan var inlåst! Jag kände inte mig själv! Och då rakt inte att min mamma gjorde det! Det var bara personalen, som kunde allt om sjukdomar!
Det var så jag lovade att rita en karta på ondskan – förbannelsen i motsats till välsignelsen. Det finns en ”andlig geografi” enligt en kännare av landet Israel. Där finns fortfarande Jakobs brunn på Västbanken. Den är fortfarande mycket djup. Där har Jesus varit och samtalat med en samaritisk kvinna, fast judar inte skulle göra detta. Där har jag varit, fastän det var mycket farligt att vara turist där och då. Då kunde jag inget om dalgången och den kulle som kallades berg på den ena sidan. (I TV-sändningen meddelades, att Gunnar Edmans grupp i Jerusalem var i stor fara. (Mina föräldrar hade ingen TV då 1974 och missade nyheten. Andra såg och bad för oss.)
*************************
”Ingen av dessa sjukdomar skall drabba er…” Min far hade varit frisk hela sitt liv och kunnat arbeta obegränsat. Så fyllde han 90 år och var så tacksam för livet som låg bakom. Han kunde många bibelverser utantill. Den här kanske inte var så rolig för mig att höra den gången. Men en annan gång påminde han mig om Emil Gustavssons korta liv.
Det gick en naturfilm på TV, som hjälpte mig mycket. Den handlade om en stor huggorm, som väntade in sin mat av en liten rädd, ynklig skogsmus. Det var ormens ögon, som var så vackra och spännande. Den lilla musen sprang runt från stor cirkel till mindre och mindre tills den stod framför ormen helt paralyserad och blev ett byte. Jag kom till insikt om mitt eget skräckmönster!
Det är inte farligt att bli gammal och inte kunna sova på grund av kramp i vader! Jag har skräck för rullstol numera. Inte ett dugg lättare. Och för kläder vilka jag skall ha på mig på ”hemmet”, trots att garderoberna är fulla av sådana jag inte använder. Före detta panikköp på fem minuter. Det är inte min grej, att gå i klädaffärer! Och inte min grej att slänga…
Berget Gerissim ligger kvar i Löfteslandet lika väl som Ebal. När David måste fly undan för kung Saul, som blivit avsatt på grund av ohörsamhet, så var det 3.000 fiender runt grottan där David gömde sig längst in med kung Saul i öppningen.
”Men Gud gav honom inte i hans hand!”
(Jag tror nu, att jag själv förstår detta jag berättat denna natt. Morgonen är min tid. Den är nu.)
Det kom en uppmuntran, att jag kan skriva så länge jag orkar. Tack! Jag tycker att det är svårt att skriva rakt ut i luften, utan att se någon som vill lyssna. Där står minnet av den tomma, ensamma talarstolen i Åby utanför Norrköping på en äng. Ängen hade en skjutbana med skylt om varning att gå tvärs över. Den skylten såg jag aldrig. Jag kunde inte platsen år 1957. (Men jag skulle vilja vittna om Gud, när jag såg den…)
Det har jag fått bli varse minsann! En kvinna går inte in på männens revir hur som helst utan att se sig för! Texten om skjutbanan på skylten var dessutom bara på svenska. Jag borde ha läst och förstått!
Där är poänget direkt! Mannens anmärkning att det var ett skjutfält drabbade min hudlösa själ. Jag hade varit ett dygn på psyket hösten innan. Jag hade inte som slangspråket blev senare ”åkt in på psyket”. Jag hade gått sida vid sida i lugn och ro tillsammans med en sjuksköterska som hette Inga-Lill. Hon var sjuksköterska för hela skolans elever. År 1955 och före dess var det gott om sjuksköterskor. På insidan av broschen var graverat: ”Det är trohet Herre dina ögon söka”. Den broschen hann jag aldrig få. Det hade bara gått ett år plus provtiden. Jag blev tvungen av avsluta den utbildningen på grund av…
En vacker höstdag eller kanske vi var inne i november men där på Restad Sjukhus år 1956 hade jag fått syn på en ung flicka som gick på en gräsmatta. Hon hade så kallad frigång. Det hade jag lyckats tjata mig till att få gå ute ensam! Då exakt upplevde jag, att jag inte behövde klara språkstudier i Belgien för att sen resa till Kongo och bli missionär. Jag behövde inte den ena utbildningen efter den andra. Mitt framför mina ögon såg jag ett annat arbetsfält än inom Svenska Missionsförbundet – en ung flicka som var psykiskt sjuk och gick med nedsänkt huvud…
De kanske behövde min berättelse?
Detta måste mamma få veta! Hon kom troget på besök med kaffe och hembakat. Det tog en hel dag med tåg och två bussbyten. Det kom en dag, då vi fick gå ute tillsammans och prata om vad jag hade sett och upplevt inom denna okända så kallade vård. Jo, det hade pappa och hon talat om:
”Nu kanske Gunnel får se något annat!”
”Psyket” är något helt annat än själen! ”Min själ är orolig till dess den finner sin vila i dig, o Gud.” Psyket är byggnader inom ett sjukhusområde. ”Psyket” är inte det samma som ”dårhuset”. Där går skillnaden mellan neuros och psykos! Fast deras manual för medicinska eller psykiatriska termer ändras för varje år tror jag.
Där går mitt livs protest! Förstör inte unga människors liv med snabba diagnoser! Hur kan Sverige ha så många barn med ADHD? Hur kan psykiatrisk vård få fortsätta bakom stängda dörrar med bältesläggningar av barn? Som jag har längtat efter en upprättelse och efter nästan 70 år bara tjatat mig till en remiss till en ortoped!
Det var en facebookvän som skrev utförligt här om dagen om sitt skav i själen på META och jag tröstade. Hon trodde, att jag kände till dessa symtom. Jag svarade, att mina problem är inom ortopedin. Då bad hon högt för mig som resignerat totalt!
Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)
Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.
Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.
HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.
Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.
Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.
Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…
Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…
Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.
Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:
”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.
Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:
”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”
En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.
Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.
”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!
Jag älskar Nehemja och snart Esra också!
…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…
Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!
Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…
”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.
Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:
”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”
Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…
Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:
”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”
Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!
Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…
P.S. 25 05 20
När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.
Du letar efter mig som efter en loppa i en höstack!
Och det är mitt långa livs trygghet. HERREN slutar inte att leta efter mig. Han frågar efter mig också precis som han började fråga efter första människan:
Var är du? Var gömmer du dig bland lustgårdens träd?
Som tonåring sökte jag tröst i mitt lilla Nya Testamentet men fick bara veta, att jag inte lyssnade och inte böjde mig för en tillrättavisning. Där började mitt förhållande till en personlig Gud, som visste allt hur skoldagen varit och hur ledsen jag blivit över en lärares tillrättavisning/utskällning inför hela klassen.
”Kom låt oss bygga upp Jerusalems mur, så att vi inte längre behöver utstå förakt.” Nehemja 2:17 b
Där är vi nu i Sverige, att tillståndet är som på Nehemjas tid. Kristendomen är nedriven och portarna uppbrända. Vi blev invaderade av andra folks gudar och övergav tron på EN Gud. Det skulle inte vara Kristendomsundervisning längre utan Religionskunskap – lika undervisning i de andra religionerna. Min minnesbild är efter år 1950…
”Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia och araben Gesem hörde detta hånade och föraktade de oss och sa: ”Vad är det ni gör? Sätter ni er upp mot kungen?” Nehemja 2:19
Det finns motståndare idag också till en uppbyggnad av bibelns budskap om EN Gud och hans son Jesus Kristus och den helige Anden. Det finns olika tolkningar. Det finns ett upprepat: ”Vi tycker olika!”
Både Judendomen och Kristendomen tolkar uttåget ur Egypten som frälsning undan träldom ut i frihet. ”Och Israels barn gingo på torr mark mitt genom havet, under det att vattnet stod såsom en mur till höger och vänster om dem.” 2 Mos 14:22 (1917 års öv.s) Detta upprepas i vers 29 och 30 med tillägget ”Så frälste HERREN på den dagen Israel från egyptiernas hand och Israel såg egyptierna ligga döda på havsstranden.”
Det finns en skiljemur mellan det som tillhör Gud och andra gudar. Den kan rivas ned av fiender. Den kan byggas upp igen av det folk, som är hans och kallade vid namn. Där är vi nu med en brokig skara av bekännande kristna, som vill vara med och bygga upp det som tillhör kyrkan/församlingen – ett tempel och en skyddande mur runt hans undervisning. Guds ord är givet till alla. Han har makt att vaka över det, som är ORDET från Gud genom Jesus Kristus.
” Vid sidan av honom arbetade tekoaiterna, men de förnämsta bland dem ville inte böja sin nacke och tjäna sin Herre.” Nehemja 3:5
Min bibelsyn numera är att det är nåd och inget annat att få vara med och bygga upp en raserad Kristendom. HERREN vill ha en plats i Sverige också som är hans tempel, där han får möte sitt folk bland oss. Det gäller att ha med sitt namn i Livets bok.
”Vi har syndat mycket mot dig och inte hållit ditt bud och stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.” Nehemja kap 1:7
Det är en bra början med omvändelse till Gud. Det är viktigt med en daglig omvändelse.
Tack för dina tankar om bearbetning av bibeltexter! Jag tar mig friheten att flytta fram ditt svar, AlmaLena. (Som sagt så möttes vi i männens bibelbloggar. De hoppade över våra inlägg konsekvent och jag blev irriterad och frågade varför.)
Alma-Lena svarar:
”Vi kan lära oss så mycket det judiska sättet att se på skrifterna. Bara detta att de bevarat den i tusentals år trots ständiga förföljelser och diaspora. De har också en , i våra Luther-påverkade ögon, ett ”vilt” sätt att tolka i livliga diskussioner med andra. Det ”chaverim” som vi sjunger om i Shalom chaverim, är mer än bara ”vänner” det betyder en gemenskap som tillsammans utforskar och försöker förstå Guds ord och vilja.
Alltså är denna bloggosfär en ”chaverim” det som Petrus påpekar i 2 Petr. 1:20 Och framför allt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand.
Du och jag är en länk i den långa kedjan av släktens ”chaverim” som tillsammans gör ordet levande och verksamt under den Heliga Andes ledning och ständigt gör ordet aktuellt i vår egen tid.
En talande liknelse , som Jesus berättade, den om punden, finns i delvis annan version också, bland rabbiner. Där reser en man bort och ger en tjänare ett mått säd, en annan får en knippe lin en tredje en vinstock. När herren kommer tillbaka har sädet blivit bröd, linet en bordsduk men vinträdet bara växer där det std från början. Du förstår säkert poängen och i judisk tradition hänför man detta till ordet, hur man använder Guds ord i sitt liv.” Slut citat
Skall jag skämmas över att sakna utbildning på gymnasienivå och sen på universitet? Skall jag skämmas och sluta läsa bibeln, som om den vore till mig? Mitt första möte med Nehemja i slutet av 60-talet eller början av 70-talet var, att jag själv borde se till att arbeta på den sönderbrända porten och nerrivna muren vid mitt eget hus. Genom min egen personlighet hade jag släppt in bitterhet och otacksamhet – inte minst över frälsningen.
Vattnet stod som en mur till höger och vänster så frälste HERREN på den dagen Israel från fienden. (Fritt ur minnet men kvar i mitt hjärta.) Muren står för något! Portarna står för något. Jag borde se vad frälsningen innebar och släppa in lovsång genom mig!
Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…
Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:
”Rom 13:7-10
7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.
[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]
Motivationen är Guds kärlek 8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:
9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka). Du ska inte dräpa (mörda). Du ska inte stjäla. Du ska inte ha begär.
[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]
Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:
”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]
10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat
Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.
Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”
Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.
Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…
Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.
Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.
Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!
Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.
Gunnels plats i rymden 
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.