”Ur min journal…” – Gunnels plats i rymden

Analys

”Det fattas ord,” sa hon efter att ha läst mitt manus. Märkligt då jag pratar stup i ett och avbryter andra i deras försök att få säga något.

Så här är det, att jag aldrig gått någon skrivarkurs ens. Andra har visat på att jag ofta har syftningsfel. Det är försent med en kurs i svensk grammatik. Så skrev jag en rubrik: ”Guds gåva är det” men inget i texten syftar på denna. Kung Salomo fick önska vad han ville, eftersom han ville gå i sin far kung Davids fotspår. Hur såg det fotspåret ut? Då kan man undra om inte det var krig och åter krig. Kung David hade ju blod på händerna enligt Gud.

Så föreslog jag ett kapitel i bibeln som fortsätter i vers 16 med orden: ”Vid den tiden kom två skökor till kungen och trädde fram inför honom.”

För mig säger denna upplysning väldigt mycket men den är tagen ur sitt sammanhang i Israels historia! Bloggen är också tagen ur hela mitt sammanhang under 25 år. Det var när NT81 kom ut, som jag blev så intresserad av Jesu fortsatta släkttavla i Matteus kapitel ett. Varför var bara fem kvinnor nämnda vid namn och männen fick sönerna? Vad var det för märkligt med skökan Rahav? 1 Kungaboken kapitel 3 har med både en och två skökor. Ester var ingen sköka. Hon var judinna men så vacker, att hon en gång blev utvald i en skönhetstävling bland tusentals sköna kvinnor. Att komma inför en konung med sin begäran var inte för vem som helst! Då rakt inte för skökor!

Så jag angav till helt kapitel i Hesekiel kapitel 23 med två skökor i förhållande till urtidens Gud och Skapare och ende Gud för ett utvalt folk – ett folk som fått ett löftesland men blandade ihop sig med deras sätt att leva och tänka. Det stora kung Davids rike föll ihop och gick sönder under kung Salomos tid. Var det han som var vis?

Vilket syftningsfel! Han hade bett till Gud om vishet och förstånd att kunna leda som kung och fick en gåva som aldrig kunde bli större. Guds gåva är det med visheten. Guds tankar är det med trohet mellan en Gud och ett folk! Allt annat är äktenskapsbrott. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Att sälja den åt andra gudar är likt skökans väsen.

Min förra blogg är en utmaning att tänka till. Vem är alla gåvors givare? Kan Gud ångra sina gåvor? Kan vem som helst få gå inför en kung i våra dagar?

Jag för min del har vädjat i åratal om upprättelse inför myndigheter och sjukvård. Det var bara Jesus, som tog sig an min sak och upprättade mig helt och fullt.

Jag är ingen fostermamma! Jag är en rätt mamma. (som ett litet exempel.)

Guds gåva är det…

Nu gäller det! Alla bibelverser och bibelsammanhang, som flyter runt skall få sin plats i hjärtat oavsett vad biologin säger, att de finns i hjärnan. Tanken som finns i hjärnan kan bli havande och föda synd – vad gör jag med den?

Häng med en stund och en stund sen för nu får tankarna virvla runt obehindrat över hela bibeln. Och det finns en sökruta för enskilda ord en sköka och två skökor till och med. Står det så? Ja, det står så!

1 Kungaboken kapitel 3 har jag läst hela kapitlet och skulle helst vilja kopiera men det fungerade inte för mig. Svenska Folkbibeln tillåter så lång kopiering bara deras namn är med och Svenska Kärnbibeln också.

Det är en världskänd berättelse om den vise kung Salomo, som fick besök av två skökor. De hade bott i den enas hus där först den ena födde en son och sen den andra. En natt dog den förstas son. Hon hade legat på honom och tog det döda barnet och la det hos den andra skökan. Där tog hon hennes son och det blev morgon. Morgonen avslöjade vad som hänt under natten. De blev osams och måste gå till den vise kung Salomo. Han var känd för att kunna skipa rättvisa. Båda yrkade på att sonen som levde var deras.

Undra på att någon ansåg att Gamla Testamentets texter, när B2000 kom ut år 1999 i advent, borde förbjudas! För barn i vart fall…

Nu är det som det är. Inget får läggas till och inget får ta bort från Guds ord. Kund Salomo föreslog att dela på det levande barnet med ett svärd hälften var för skökorna.

Då blev den kvinnan, som var mor till barnet och älskade det så förtvivlad att hon sa till kung Salomo: ” Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det inte!”

Den andra sa: ”Det skall varken vara ditt eller mitt. Hugg itu det.”

”Då tog kungen till orda och sa: ”Döda det inte! Ge henne det levande barnet. Hon är barnets mor.”

Kung Salomo var född i ett äktenskapsbrott. Hans far kung David hade sett till att den vackra Batsebas man Uria skulle ställas först, där striderna var som hetas, så att han dog. Batseba var inte kung Davids hustru utan soldaten Urias. Ändå visar bibelns berättelse, att Gud lovat en kung av evig tid ur kung Davids hus. Var det så Gud tänkt genom både äktenskapsbrott och skökors sätt att leva?

Hesekiel kapitel 23 har rubriken:

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

Följ med framåt i tiden i de tolv stammarnas strider om löfteslandet, som var noga uppdelat i elva delar plus det stora tempelområdet för leviterna. Det var inte tänkt med svärd! Det var inte Guds mening ändå längre fram i tiden:

”Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 1 Kung 3:25 (SFB98)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud – både judar och samarier, både judar och hedningar, som vi räknas som. Den stora visdomen i kung Salomo var inte hans utan en gåva av Gud. Av nåd är vi frälsta och det inte av oss själva. Guds gåva är det. Bibelberättelserna kan få flytta ner från hjärnan till hjärtat.

Den levande sonen…

Vem är han? En gång var Maria den rätta modern. Också genom hennes själ gick det ett svärd.

Hagar

På slutet av 60-talet fick jag berättat för mig om en så gripande film om Hagar. Hon var utdriven i öknen med sin lille son, som hon måste kasta ifrån sig på grund av svälten i öknen. Det var så grymt och synd om dem. Då kunde jag inte hur sammanhanget var och hur bibeltexten var. Men jag minns inlevelsen hos den som berättat.

Bibeln berättar sanningen om Abram, Sara, tjänstekvinnan Hagar. 1 Mos kap 16

”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren
har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.”

Läs gärna hela berättelsen! ”Det står också skrivet”, hänvisar Jesus till. Vi blir överösta av bilder och berättelser om hur synd det är om folket på Gazaremsan. Våga se sanningen i vitögat vad det gäller!

Galaterbrevet 4:21 ”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn,brist ut i jubel och ropa av fröjd,du som inte känner födslovärkar,för den ensamma har många barn,fler än den som har en man.

28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.”

Jag har fått löfte av pastor Stojan Gajicki att citera ett av hans inlägg på Facebook/META nyligen:

”Att ta ett Guds löfte och försöka förverkliga det med mänskliga medel och kraft, föder fram en ”Ismael”. Guds löften förverkligas på Guds sätt, med Guds medel och i Guds tid. Även att Han använder människor så använder Han inte mänskliga metoder och medel. I dagens kristna värld ber vi väldigt mycket om Guds välsignelse över initiativ som är mänskliga, vi ber om att ”Ismael ska få leva”, och bli arvinge i Guds verk, såsom Abraham försökte övertyga Gud om. Gud behöver inte ”andliga innovatörer”, och inte ”Hagar hjälp medel”, utan de som i sin egen kraftlöshet har tid att lyssna till vad Han har på hjärtat och på sin agenda. Urskiljning mellan den mänskliga och den gudomliga initiativet är ett oerhört stort behov i den andliga sfären idag: ”Assur kan inte rädda oss. Vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ‘Vår Gud’ till våra händers verk”, Hosea 14:4. Herre, hjälp oss!” Slut på citat

Det gick en amerikansk film på 60-talet, som var så gripande om Hagar och lille Ismael, som hon måste kasta ifrån sig. Men bibeln visar på att Ismael var tonåring och kunde också reta sonen, som var född genom ett orimligt löfte! Bibelns texter har ett oändligt djup, en bredd och en höjd. Så lätt det är att ta på sig en ”offerkofta” och tycka synd om sig själv som den som måste gå åt sidan och inte får ha framträdande plats! Så lätt det kan bli rundgång i öknen, som står för träldomsland tillsammans med Egypten!

Det var i början av 70-talet som jag mötte bibellärare, som vågade undervisa om metaforer och tillämpningar. Det är som om det är andra diket om illustrationerna blev yviga någon gång då till vetenskapliga bevis nu för var orter ligger och till vem bibeltexten är ämnad. Jag har gått kurser i att använda mina drömmar ledda av präst eller pastor/psykoterapeut. De hjälpte mig mycket på lång sikt, att våga bearbeta mitt stora trauma från 20 års åldern. Redan i den första drömmen, som jag anförtrodde en grupp, så fattade jag bilderna av mörker, hot och sabotage. Jag såg det ingen annan visste om vad jag varit utsatt för inom mentalsjukvården. (Detta att lyssna på sina drömmar är inte New Age. Det står i bibeln att Gud talar på olika sätt genom drömmar och syner.)

Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå. Men Gud lovade mig genom sitt eget ord, att han var villig att undervisa mig och lära mig. En lång tid var Missionsskolan på Lidingö en hägring. Fotot i Svensk Veckotidning förföljde mig. Att bli bitter av motgångar är som att leva i öknen. Jag är ett Guds barn genom tro, född inte av köttslig vilja eller en mans vilja utan av Gud.

Hagar står för träldom precis som Egypten gör. Att studera förebilder är viktigt!

Det är inte synd om varken Hagar eller Hagars barn.

”Den sonen gör fri blir verkligen fri.”

”Min vän är stålande vit och röd ypperst bland tiotusen.”

Höga Visan 5:10

Opalkyrkan i Tynnered var nybyggd och invigd. Då kom pandemin och församlingen fick inte ha några samlingar. Det var påfrestande och en stor besvikelse. Vi över 70 år var alldeles särskilt utsatta och i riskzonen för att inte överleva, om vi drabbades av viruset. För min del hade jag följt tomten där den första kyrkan legat. Det var en ung församling inom Alliansmissionen, som hade bildats runt år 1965. Så skulle hela torget rivas och byggas om. Hur fungerar en församling utan fastighet undrade jag, som behövde hitta en församling nära mina bostad. Den teologiska frågan hade jag burit på sen B2000 kom ut och hade bytt ut ”församling” till ”kyrka”. Kyrka tycker jag är själva fastigheten. År 1966 kom jag till Göteborg för tredje gången.

Skulle jag dö av denna pandemi utan att vara färdig med mitt bibelstudium? Två kyrkor i min hemtrakt kunde slå ihop utan att bli en kyrka. Jag tänkte bara så praktiskt. Manus blev klart och jag fick löfte att spela in mina tankar i en tom kyrkolokal utan åhörare. Bara en tekniker. Efteråt frågade hon mig varför jag ville ha en vit och en röd ros på altaret.

En vecka har gått sen mina syskonbarn och syskonbarnbarn med familjer bjöd på en ”Sång och musikfest”. Jag hade överlevt pandemin och närmar mig de nittio. Väglaget är mycket opålitligt vid den tiden. Tre systrar och en ingift började med en sång av tradition i deras släkt. Deras farmor med fyra systrar brukade sjunga i stämmor: ”Får jag lämna några blommor några rosor i din vård…” av Nils Ferlin. Nu har jag hört den så många gånger med många års uppehåll att texten hunnit landa. Ingen tvekan utan allt är från bibeln!

”Hebr 9:16-22

Där det finns ett testamente✱ måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla

.✱ 21 På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” Slut citat

Så här tänker jag om innehållet i Nils Ferlins dikt, att den vita rosen står för Guds rättfärdighet, den röda rosen står för Jesu offerdöd genom blod och den tredje som fungerar först när givaren är död – den Helige Ande som förklarar kärleken från ovan för den som vill ta emot den.

Några tankar en vecka efter den stora Sång och Musikfesten 7/9. Jag har som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig,” det som samlas under alla år av erfarenheter, misslyckande eller frälsningsglädje!

Telefonnummer eller personnummer

Här är jag uppvuxen. Bakom denna telefonväxel var det plats för en skolbänk av modernt snitt med lös stol. Min far var möbelsnickare i motsats till farfar, som var grovsnickare och for runt och lagade andras ladugårdstak. Det är en mycket smal garderob till vänster och överskåp ända tills väggen till köket. En skolbänk som syskonen hade i skolan var sammanhängande i hurts och stol med eget golv. När jag blev sju år hade jag en så gammalmodig också i skolan. Men för att vara nära mamma ibland hade jag egen plats vid sidan om från andra hållet.

Abonnenterna var så få att min mor inte kunde ha sittande tjänst utan mer springande. Alla barnen fick lära sig ”svara i telefon”. Det blev ett kommando till slut i syskonskaran, när vi satt och åt och det ringde. Ingen ville lämna bordet för att tjäna vid växeln, förrän min far lättade på kroppen från sin plats och tyst hotade gå själv.

Är detta privat eller personligt eller preskiberat rent av? Det gick att tjuvlyssna. Där är poängen på fotot, att det inte är kopplat rätt i sladdar. Grannes pojke hade en kamera och tog bra foton på 20-talet. Det var inget samtal som pågick heller…

Kineserna lär vara så långt framme när det gäller identitet och fusk, att det inte skall gå att fuska. Du har ett ansikte. Du har en tumme att göra fingeravtryck med som är unikt. Det räcker inte. Om jag fattat rätt gäller det ansiktet fotograferat och där blir pixlar. Till slut skall det inte gå att förfalska ett ansikte utan att rätt identitet stämmer. Sladdarna i gammal växel måste kopplas rätt för att kunna höra en person och koppla till en annan. Ett personligt foto har pixlar i mängd. De går inte att flytta hur som helst till en liknande persons foto och sen förfalska. Jag tänker på alla uppbyggda AI-foton. Så otroligt intelligent!

Pixlarna är många. En gång gick jag kurs i webbdesign. Sen gick jag samma en gång till därför att den var så dyr och jag kunde inga datagrunder men ville bygga en hemsida med HTML 4. Det är envishet, när grunden redan fanns färdig! Men jag minns lager på lager av bilder till en. Bilden på mig är inte den samma under åren som gått. Likheter med släktingar kan märkas men mitt DNA är mitt. Personnummer kan bli samma med hundra år emellan men inte personerna.

Det är en farlig tid vi lever i med förfalskningar. ”Samla er inte skatter på jorden där mott och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl utan samla er skatter i himlen…”. Det går att samla foton på Facebook och sen förfalska personens tidslinje. Det går att lägga in skadliga filer och förstöra för en person. Det finns skadliga budskap och det finns sanna budskap. Det gäller att var uppkopplad åt rätt håll, när det är ett enda brus av olika röster.

Vi har en Gud som inte kan ljuga! Lyssna på honom! Han sände sin ende son för att presentera vem han är som ende Gud. Abraham sände inte sin ende son att dö! Abraham hade Ismael innan. Studera skillnaden mellan att vara född efter normala möjligheter som Ismael med Hagar eller på grund av ett löfte av Gud genom Sara och Isak.

Den som tar emot Jesus som Guds son blir ett Guds barn genom att tro på vad bibeln säger. Sanningen gör oss fria. Jag har ett eget DNA men blev född på nytt när jag sa ”ja” till Jesus i tysthet hemma på vårt köksgolv intill rummet med telefonväxeln.

Min syster och jag var runt 13 och 15 år och eniga för en gångs skull och frågade föräldrarna:

”Är vi tvungna att gå med till kyrkan?”

Trolovad med Kristus

Det finns två kapitel i Nya Testamentet, som jag tycker om mer än andra. Det är Efesierbrevet kapitel 1 och Kolosserbrevet kapitel 1.

Min identitet som mycket ung var i en elevuniform för blivande sjuksköterskor. Det var hög kvalitet på den uniformen! Den gick till och med att sälja efter traumat år 1956 till nästa elev, som frågade efter den.

”Nu har jag min identitet i Kristus” med en ung teologs uttryck. Tidigare hade han den i musiken, som aldrig blev nog bra. Så skönt att få skriva detta denna dag. En ”hackers” har tagit sig in i min vänlista på Facebook/META och bjudit in över hundra till middag idag, som är för nära släktingar. Jesus tog liknelsen om bröllopet i himlen, att där fanns en utan bröllopskläder. Han fick frågan:

”Min vän, hur har du tagit dig in?”

Det blev ett bibelsamtal där Alma-Lena skrev, att han kommit dit för att förstöra. Därför blev han utslängd av brudgummen. Jag för min del hade fått det förklarat med att det var en skriftlärd, som trodde sig få komma in på egna gärningar. Alla är bjudna! ”Gå ut på gator och gränder och nödga människor att komma, ty bröllopssalen är inte fullsatt.” (fritt ur minnet). När det gäller Facebook är det inte första gången jag utsätts för sabotage. Jag är som ett barn och tycker om att få fira min födelsedag. Så om jag lever till rätt datum, så flyttade jag den bakåt i tiden, då det är fint väder och bra väglag.

Nu är dagen inne. Kyrkor är öppna för gudstjänst överallt i Sverige. Vem som helst är välkommen in att lyssna eller sjunga med:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig/Vad nåd du städs mig skänker/ Jag får ju allt av dig/ Då blir jag hjärtligt glader/Då lockas lovet fram/ Hav tack min dyre Jesus/ Hav tack Guds rena lamm.

Du döden för mig smakat/Du mina synder bar/Och över mig du vakat/i alla mina dar/ Vad hade av mig blivit/ om du ej handlat så/Om du ej döden lidit/Jag måst i döden gå.”

P.S. Söndagen är över. Mina syskonbarn och syskonbarnbarn kom från skilda håll för att sjunga och spela och träffa varandra och fira faster och moster, gammelfaster och gammelmoster på eftermiddagen. De började med ”Får jag, lämna några blommor…”av Nils Ferlin den sång som generationen systrar sjungit före dem gång på gång i stämmor. Melodi: Lille Bror Söderlundh. Men nu kunde jag lite mer från bibeln än för fem år sen då de sjöng den sist. Nu hade jag påpekat detta för dem fick vi veta:

”Min vän är vit och röd härlig framför tio tusen.” Det står i Höga Visan.

Den tredje blommar inte nu, först när givaren är död…” Det står i Nya Testamentet att ett testamente inte blir giltigt förrän givaren är död i syfte på Jesus Kristus. Då först kommer härligheten fram genom svärd i hjärtat på den som tar emot gåvan. (Min fria tolkning. Han är Konungen- hans är trädgården)

Här är texten till Får jag lämna några blommor

”Får jag lämna några blommor,/några rosor i din vård/och du må ej vara ledsen min kära./Ty de blommorna är komna från en konungagård,/det vill till svärd för att komma dem så nära.

Den ena den är vit och den andra den är röd,/men den tredje vill jag helst dig förära./Den blommar inte nu, först när givaren är död,/men då blommar den rätt länge min kära.” Slut citat

Utan släkttavla

Den 5 september är över. Det är natt. Då var det den 5 september år 1959. Jag hade tjatat mig till en vacker barnring från Amerika i förgyllt guld, som mor Anna fått som barn men aldrig fått använda. På hennes tid var allt synd såsom högmod på en ”bonntös”. Den passade nästan på ett lillfinger – lite för liten. Beslutet var fattat. Gud kunde få det som var kvar av alla mina drömmar – av hela mig. Jag lovade att aldrig gifta mig.

Med ryggen åt det hemskaste förflutna fotograferade jag hela sträckan av tegelbyggnader fram till administrationen på före detta sinnessjukhuset Resta´. Längst framåt kom tre personer gående i plan med avdelning 6A och 6B. När fotot var framkallat syns knappas de tre mer än som några prickar. Men jag vet, att de tre, som kommer mot mig kunde ha en kung utan släkttavla. Det gäller att ha bibeln som referensram. Nästa år är det 70 år sen traumat. Numera har psykiater hittat på nya formuleringar har jag läst i sluten grupp på Facebook/META.

”…vilande bipolär utan skov.”

De skulle bara veta hur det är att leva i skräck för en vilande sinnessjukdom! Och framför allt av deras behandling! Är det vi som skall skämmas?

Den 5 september har gått över. En dag då jag tvivlade på min ungdoms kallelse, vart den tagit vägen, så fick jag syn på en svag anteckning skriven med min reservoarpenna med bläck i bakre pärmen av min bibel:

”Löftet som jag gav i ljusa dagar vill jag troget hålla år från år. Den 5 sept 1959.” Jag hajade till och började rannsaka kallelsen. Den var verkligen inte märkvärdig men jag hade väntat på den, eftersom jag visste vilken stor påfrestning det skulle innebära och att föräldrarna måste ge sin välsignelse först till beslutet att bli missionär. Så blev alla planer grusade. Bara diagnosen fanns kvar och skräcken.

Från tonåring växte jag upp till kvinna och bibeln fortsatte vara rättesnöret. Jag fick inte fortsätta min utbildning till sjuksköterska och barnmorska. Andra hade sagt, att det gick att få vägledning genom bibeln. Kunde där stå något om omskolning till arbetsterapeut? Det var ganska nytt som yrke. Sagt och gjort. Det gällde att sträckläsa och leta både i GT och NT. Bara det att det står mest om män. Och det var anden som utrustade män med alla slags slöjdskicklighet i GT. I NT står det: ”…tänk på dem som är fångna som om ni vore deras medfångar.” Minns inte att män är omskrivna där. Det blev i vart fall ”Steneby Yrkesskola” förberedande för att bli arbetsterapeut.

Kungen av Salem var utan släkttavla. Eller minns jag alldeles fel? Kunde det vara så att en av de tre längst bort, där jag stod med ryggen åt det hemska förflutna i 10 B påminner mig om kungars kung?

Skriv – skrivare min dikt gäller en konung…

I september går min prenumeration ut på Word – inte world. Också detta år…

Psykiatrireformen 1988/89

Det var alldeles för långa skoldagar för min del att resa tidigt med tåg till Trollhättan och komma hem sent även på lördagar. Under de fyra åren till realexamen fick jag en vän för livet men bara under lördagar. Då väntade Karin på bussen till Gärdhem och jag på tåget mot Nossebro, som gick ändå senare. Under skoltidens raster hade Karin en annan att byta tankar med. År 1990 tog vi upp vår relation. Karin var ledig varannan måndag samtidigt som jag fanns i hennes hemsocken som predikant.

Den måndagen på förmiddagen blev det ofta utflykt till Hunneberg och vandring där. Tyvärr fick Karin bli mitt bollplank och stå för alla fel, som gjordes mot mig år 1956 på Restad Sjukhus. Hon var fortfarande i tjänst och en mycket omtyckt mentalsköterska. Karin är alltså den andra syndabocken efter den första, som var rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola.

År 2006 dog Karin plötsligt bara 70 år gammal. Jag tvingades våga läsa min egen sjukjournal från år 1956 och sen ta ansvar för inte bara deras alla fel mot mig utan också alla mina egna mot mig själv!

Det var då jag blev i behov av både en och två syndabockar, som verkligen kunde ta över och bära skulden och skammen dit där den hör hemma. ASASEL. Före detta överläkaren på Restad Sjukhuset hade uppmanat mig i ett brev att skriva en bok om mina erfarenheter. Karin hade lovat, att jag fick berätta precis allt jag ville tidigare. Överläkaren skrev i ett av sina brev, att kan man inte sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.

Precis vad jag gjorde den 5:e september år 2013. Ensam med en kaffekorg i bagaget på den hyrda bilen. En ensam målare var vittne och tog foto på mig med min kamera inne på den öppnade rastgården. Huset renoverades att passa för flyktingar undan krig.

Muren är tre meter hög fortfarande. Den har en glipa bara. Jag har slutat resa dit för fotografering. Egotrippad som jag är.

Patienten är frisk och pigg för övrigt och finns på Youtube.

Min klangbotten

Plötsligt fattar jag, att han har älskat mig först! Det är inte så mycket med en hög bekännelse längre, att det är jag som älskar Jesus!

Jo, jag spolar av. Eller sopar upp efter mig…

Det var så chefen på hotellet på Restad Gård som citerade mig uttryckte det: ”Gunnel sopar upp efter sig!”

Tidningen TTELA som är hopslagning av Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad hade haft en artikel om hur illa det gick till med en tävling i en kulvert på före detta Restad Sjukhus kallad: ”Fånarna på Restad”. Det var ett namn efter TV-tävlingen ”Fångarna på fortet”. Jag fick artikeln relaterad per telefonsamtal och ringde chefen för hotellet och presenterade mig, mitt namn och mitt ärende. ”Jag är en av fånarna på Restad och kommer den 5:e september. Då kan jag berätta för er hur det var, att vara patient!”

Gissa vem det är som synkroniserar livets händelser! Det är inte jag! Det är inte mitt fel! Jag märker, att han älskar mig och vet vad 5 september innebär för mig över tid! Den dagen skulle jag få berätta och visa den så kallade stormavdelningen för en projektledare. Så fick jag veta, att det inte gick och blev flyttat fram till den 12:e september år 2013. Så jag hyrde en bil och gick igenom huset själv med en vaktmästare. Det var i grevens tid. Sen skulle huset repareras för att bli bostäder för flyktingar. Det blev inga ”taskiga vibbar” som narkomaner berättar om att de får. Han som älskat mig sen urminnes tider hade varit på detta ställe före mig och kunde allt lidande. Jag gick där trygg vid hans sida.

Så detta är min klangbotten! Det finns en som inte sviker i någon enda situation utan vakar med kärlek och tålamod!

Äntligen har jag fattat, att min kärlek till honom inte varit så märkvärdig. Det är faktiskt skönt nu när det inte är så mycket med mig!

”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1 Johannes brev 4:10 (SFB)

”Dö´n ska på nåt ställe börja.”

Natten är över och jag vaknar inte. Värken har hållit mig vaken. Nu är det vänster axel. Jag får igen för det jag citerat som jätteroligt. Som min storebror sa om värk för många år sen:

”De´ begriper en inte förrän en är där!”

I mörka stunder har jag varit sjuk hela livet. I ljusa tider har jag arbetat och varit full av energi och haft kreativitet alltid. I bottenläge har det alltid hänt att någon korsat min väg. Det har blivit en vändpunkt.

Så kom det ett brev år 1982 med en handstil likt min mors och en kusins. Kan en ärva handstil? Det var från en för mig inte känd syssling. Hon och hennes man ville komma och bo över hos mig. Dessutom ville hon lämna tillbaka min morfars bondepraktika, som varit totalt försvunnen länge.

Min gamla mor Anna hade bara ett halvår kvar att leva då. Hon närmade sig de 90 och satt vid köksbordet, när jag kom hem med denna dyrgrip. Hon sken upp och sa:

”Å se, här har far skrevet!” Sen läste hon och berättade sina barndomsminnen under tiden om hur det var när ljuset kom och de sprang runt, runt huset som barn och tittade in i fönstren utifrån.

Inte nog med det! Innan dess hade jag dragit ut en låda med lösa foton ur en bokhylla med hurts. Frågan kom så klart att vissa foton var bättre tagna än andra: ”Vem har tagit dessa?”

Eric Strand en granne levde, så vitt de visste och då fick jag bråttom för han var i så fall över 90 år. Min morfar hade skrivit om kvarnen de byggde och denne Eric var bara 14 år, när han köpte en kamera tillsammans med en annan pojke för lika många kronor i början av 1900-talet. Jag tror inte på slumpen! Jag tror, att Gud visste, att nu behövde jag omväxling från värk och lite roligt!

Pojkarna hade haft sitt mörkrum i kvarnen som Erics far fått köpa av min morfar. Hur kunde detta vara möjligt så känsligt för damm, som det är i ett mörkrumsarbete! Frågorna hopade sig. Hur fick de in vatten i rummet till sköljning av glasplåtarna? Jag hade sökt upp gamle Eric och hans fru och fick fråga obegränsat.

Här är en yngre bror Olle och Eric Strand till höger i sitt mörkrum runt år 1913. Delägaren i kameran Lars Larsson har tagit fotot.

Gud har i sin fotografiatelje ett mörkrum som heter Getsemane. Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam. Men den som är rädd – för köld och ris, får aldrig ett blomst i paradis. (Ur dikten Getsemane av Nils Ferlin)

Min värk fortsatte men under tiden kunde jag låna och läsa fototidningar om mörkrumsarbete. Jag låg plant på hård bädd och hade en årgång tidningar på ena sidan på golvet och de lästa på den andra. Sen fick det bli svart/vitt i stället för färg.

Nej, jag tror inte på ödet! En dag senare i livet flyttade det in ett ungt par i en lägenhet mittemot min. Det visade sig så småningom, att han var proffsfotograf. Det blev fritt fram att fråga honom om filmer och framkallningar och kopiering till det bättre! För att få fram kontrast i de svaga lite gulnande fotona kunde jag använda ett blåfilter vid reprofotografering. Så sa han.

Där kommer Josef in i Moseböckerna och hans drömmar om sädesfält och kärvar. Nu hade jag morfars anteckningar och de ändå äldres brev om en mycket svår svält på 1820-talet, kvarnen, mjölet och vattnet som runnit i ån och sköljt glasplåtarna i en trälåda under natten.

År 1862 skriver min morfar, att de började spränga till en ”qvarn”. Det var i arbetet med reprofotografering av Erics fina foton som tankarna gick vidare till Josef i Moseboken. Jag har ju följt hans vandring från Sikars brunn till Dotan och sen vidare till Egypten. Hans liv forsade fram men blev hejdat som till en kvarn att tjänstgöra för liv till hungrande…

Det var bara att ligga plant på hård bädd för att slippa all värk och tänka på Josef och hans bröder. Med det kom jag långt på den tiden, utan att kunna arbeta som alla andra och göra rätt för mig.

Jag kom till Jesus! Jag stannade hos Jesus! På den VÄGEN är det. När doktorn inte hitta något fel i min mormors axeln lär hon ha konstaterat:

”Dö´n skall på nåt ställe börja!”

(Jag har gått alldeles för länge med rollatorn och låtit den ta över det ena benet inte förmår.)

P.S. Det kom en hälsning från Marta Mikander med sånger och psalmer att lyssna på.

Här är en av länkarna. Tack Marta! https://www.youtube.com/shorts/LhXcPFAs_NY

Verkar inte vara något slut. ”Hela vägen gick han med mig O vad kan jag önska mer…” D.S.

Dörren har slagit igen!

Detta är makt, som jag råkar ut för den andra gången i mitt liv. META/Facebook ger ett nytt val med nya regler. Om jag vill slippa, att det material jag bjudit på frivilligt används måste jag betala varje månad. Jag får ett val!

”Vilddjuret är här redan” har teologen Sven Almkvist bjudit på som ett bibelstudium via Youtube. Gratis eller att han själv får köpa och bjuda på platsen i rymden. Bara att skaffa ett konto.

Jojo! Det hette ”Sociala medier” i början och fungerade blixtsnabbt med kontakter över hela världen. Jag blev mer och mer imponerad och bjöd och bjöd på mitt livs rikedom i text och bild. Varje år fick vi erbjudande att köpa fotoalbum på det vi bjudit på under året. Öppna flotta erbjudande…

Men igår slog dörren igen abrupt: ”Du har ett val.”

Så generöst att det är jag som avgör!

Sista bilden jag bjöd mina vänner i min hembygd på med exakt angiven plats, så att de kan hitta dit själva och bada i Kvarnsjön uppe på Hunneberg. Jag hann få kontakt med femton av dem…

Den bilden fogar META över numera men minnena är mina. De kan ingen blockera med nya val. En gång i tiden var det ett barn, som behövde min närvaro och den trygghet som jag kunde ge honom.

Kleopas hustru Del 2

Natten är över. Det blir en ny dag av nåd. Den nåd som inte gick att fatta som ung. Då ville jag så mycket och trodde, att jag kunde förverkliga mina drömmar. Jag ville hjälpa Gud och dela med mig av den trygghet jag fått som barn och ung. Den kvällen glömmer jag aldrig, när jag äntligen fick den kallelse, som var så nödvändig för att orka! Jag var 17 år.

Så kom tider av motgångar. Inget nytt återfall i mitt berättande nu. Det finns över nog och övernog om min knäckta stolthet. När dagen äntligen grydde läste jag på min mobil i en sluten grupp om en som bad om vägledning i akut situation och som undrade var hon skulle kunna söka hjälp.

Fattar du? Jag fick tre intensiva månaders utbildning som omyndig på en stort mentalsjukhus, när jag själv kunde som mest efter ett år på sjuksköterskeskola! All den lärdomen togs ifrån mig på det mest bryska sätt och jag kläddes av naken och blev placerad i bälte. Trots att jag kunde knäppa upp min vackra blus själv! Nu var det deras kunskaper som gällde om vad jag inte kunde och inte fick!

Nu är det mina kunskaper som gäller. Psykiatrin har vägrat under alla år sen 1956, att släppa in Skaparen, som kan varje liten människa. Jo, på min tid hette det ändå ”sinne” och inte psyket! Märk väl hur hemskt det låter att ”åka in på psyket” eller ”åka in på dårhus”!

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Den versen gav min konfirmationspräst mig i bibeln vi fick i konfirmationen. Det blev han som körde bilen frivilligt med min mor och mig och grannen som jag ville skulle följa med den gången. Då visste jag inte, att denne granne också varit patient på detta ökända sjukhus. Min konfirmationspräst fick jag lära mig var också sjukhuspräst där. Jag tror inte på något öde! Mitt långa liv ligger bakom och bästa sköterskan dog för några månader sen – hundra år gammal och dement men lika kärleksfull in i det sista enligt barnbarn. Det kan bli omvända roller.

Än har jag inte lärt mig att vara ”patient”! Jag vill hellre vara personal!

Där är poängen! Guds eget folk fick veta, att de skulle vara huvud och inte svans!

Fortfarande är det så att frälsningen kommer från judarna! Jesus var jude och när han kommer tillbaka skiljer han mellan ljus och mörker, kärlek och hat.

Titta på min hemmagjorda karta! Mellan berget Gerissim och berget Ebal finns en dalgång. Där finns en djup källa där Jesus finns och är KÄLLAN med levande vatten. Det är skillnad på konsekvenser av att lyssna på HERRENS ord eller att inte lyssna.

För den som vill dricka finns en källa…