”Ur min journal…” – Gunnels plats i rymden

Den sista striden

Grunden för mitt liv är Guds ord. Sen finns det många olika översättningar. En app, som bara har en kvart om dagen ur Svenska Kärnbibeln lyder så här idag: Ja, jag har frågat först om en får kopiera så långt avsnitt. Sättningen blir inte den samma…

”Gal 6:1-10

Ett liv i tjänst för andra
¹Mina syskon (bröder och systrar i tron), även om någon skulle bli påkommen (ertappad, upptäckt, överraskad) med något felsteg (överträdelse; kan också tolkas som: råka bli överraskad eller missledd att begå något felsteg, överträdelse), ska ni som är andliga människor (har Anden), i mildhet (rätt balans av känslor, fri från hämndlystnad och bitterhet) återupprätta (återanpassa, hela) en sådan – samtidigt som du ser till att inte också du själv blir (skulle bli) frestad [och falla i samma synd]! [Återupprätta är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]
²Bär [alltid, gång på gång] varandras [särskilt betungande personliga] bördor (tyngder, tunga vikter) [Rom 15:1] så (på detta sätt) kommer ni [fortsätta] att uppfylla (fullfölja, fullborda) den Smordes (Messias, Kristi) lag [Jesu bud och undervisning]. [Gal 5:6, 14; Joh 13:34; Rom 13:8-10; 1 Kor 9:21; 1 Joh 4:21; Heb 8:10.] ³För om någon tror (tycker) sig vara något, fast han ingenting är [tycker sig vara förmer än andra och inte vill bära sin broders börda], bedrar han sig själv.

[Det grekiska ordet för börda i vers 2 är baros – en tung vikt eller sten som någon måste bära en längre sträcka. Det blev ett begrepp för att beskriva hårt arbete och svåra situationer, som i t.ex. Matt 20:12 där Jesus talar om vingårdsarbetarna som slet i hettan en hel dag. Här ligger betoningen på ”varandras bördor”. Paulus skriver om att man kan bedra sig själv – ordet har en grundbetydelse i sin substantivform ”en som förleder sinnet”, dvs. någon som vilseför sättet att tänka.]

⁴Men var och en ska pröva (undersöka, testa) sina egna gärningar (handlingar) och sedan bara hålla sin stolthet för sig själv [orsaken till varför man är stolt – det man kan ståta med och berömma sig av] utan att jämföra sig med någon annan. ⁵För var och en måste bära (lyfta) sin egen ryggsäck (portion, packning, börda; en militärisk term för den utrustning som en soldat normalt själv bar).

Här i vers 2-5 finns många sanningar:

• Alla, även kristna, kommer att möta problem och svårigheter – det är verkligheten i en fallen värld, se Rom 8:18-28.
• En kristen behöver finnas med i en församlingsgemenskap. I ett individualistiskt samhälle är det lätt att tro att ”ensam är stark”. Att ensam bära sin börda är inte ett uttryck för tapperhet, utan snarare ett tecken på stolthet, något som vers 3 belyser.
• Vers 5 tar upp den andra ytterligheten, den som utgår från att man förväntar sig att andra ska göra allt. Här använder Paulus ett annat grekiskt ord för börda, nämligen phortion (jfr med vers 2), som ofta översätts packning – t.ex. om en soldats ryggsäck. Det används även för skeppslast, se Apg 27:10 och kan betyda faktura eller räkning. När det kommer stora bördor – kriser i livet – då hjälps vi åt, men var och en bär sin egen ryggsäck och betalar sin egen räkning. Det kan och ska ingen annan göra. I ett annat brev förtydligar Paulus sitt budskap till de kristna som var odisciplinerade och levde på andra: ”den som inte arbetar, ska inte heller äta”, se 2 Thess 3:10.⁶Låt den som undervisas i ordet [evangeliet – det glada budskapet, se Ef 1:13] dela med sig till (delta med) den som undervisar i allt gott (i varje god sak). [Det grekiska substantivet koinonos beskriver en kompanjon/ partner – någon som är gemensamt delaktig och delar med sig.] ⁷Bli inte vilseledda (lurade, bedragna)! Gud låter sig inte förlöjligas (föraktas, bli fnyst åt) – för vad en människa sår [om hon skulle så], det ska hon också skörda.

⁸Den som sår i (in i) sitt kött [som gång på gång föder sin gamla onda mänskliga natur]
får av (ska utifrån/ur) köttet skörda förgängelse (undergång; andligt förfall),
men den som sår [och fortsätter att så] i (in i) Anden
får av (ska utifrån/ur) Anden skörda evigt liv.

⁹Och låt oss inte tröttna på att [vi borde inte vara så dåliga på att alltid] göra gott, för när tiden är inne (i sinom tid) [gr. kairoideo, dvs. i vars och ens egen unika tid och när rätt säsong/tillfälle kommer] får vi skörda om vi inte ger upp (ger efter, släpper taget) [slutar att göra gott].

¹⁰Så låt oss (vi borde) därför, medan vi har (äger) tillfälle (gr. kairos) [när rätt tid/säsong är inne], göra (verka) gott mot alla [hjälpa varje människa – göra det som bygger upp, är moraliskt rätt och ger glädje åt andra], och särskilt (speciellt; mest av allt) mot dem som är våra medsyskon i tron (ordagrant: ”mot dem av trons hushåll/familjer”) [i synnerhet mot dem som tillhör de troende familjerna].

[Paulus tillämpar nu lagen (principen) om sådd och skörd (utifrån utläggningen i vers 7-9) när han åter igen använder det grekiska ordet kairos (som beskriver tid, säsong och tillfälle). På samma sätt som skörden kommer vid rätt säsong så finns det en lämplig tid att så i Anden. ”Att ha” (gr. echo) har även innebörden att äga, vilket gör att betydelsen inte bara behöver vara att göra gott mot andra när möjlighet ges, utan också söka efter tillfällen att göra gott. Precis som en lantbrukare ivrigt söker det bästa och mest gynnsamma tillfället att beså sina fält.] Slut på citat

Jag har fått mycket hjälp genom att tillhöra en kristen församling. Nu är jag vid vägs ände och måste välja min slutstrid. För den som följt min kamp på Facebook eller i verkliga livet blir det tjatigt. Eller här på betald plats…

Jag drar det kortfattat. Det är skillnad på diagnosen ”manodepressiv psykos” för livet, när en är 20 år och har artros i vänster höft med protes i höger sen år 2007. Det är skillnad på att leva med ambulerande skolios och kroniskt ryggskott och värk än värk i psyket.

Där kommer sinnet för humor in, som bara den förstår som upplevt skillnaden! Sahlgrenska Sjukhuset är ett universitetssjukhus med högt betyg före den så kallade sjukhussjukan. Jag anser själv, att jag fick ”sjukhussjukan” i mina sår från år 1956 på ett mentalsjukhus! De läkte aldrig och gick inåt.

Sahlgrenska Sjukhuset ligger på en sida av Göta älv i Göteborg. Det är historia nu, att det funnits en bro över älven, som ledde till andra sidan, där två stora mentalsjukhus har kvar byggnader: Lillhagens Sjukhus och Sankt Jörgens Sjukhus. År 1955 var jag sjuksköterskeelev och första årets läskurs avslutades med denna humor av en psykiater eller en medicinare:

”Skillnaden mellan en neuros och en psykos går på Göta Älv bron.” Det var lite mindre skambelagt att söka själv till Psykiatriska Kliniken på Sahlgrenska Sjukhuset än att på den tiden hamna på Lillhagen eller Sankt Jörgen. (Min äldre syster hade ett svagt minne av den dåliga vägen och en gammal buss till Lillhagen Sjukhus med mig september 1956. I journalen står att mamman påstår, att detta går över om hon får sova.)

Denna humor kunde kontras med att en psykiater på Lillhagen på den tiden ledsnade på alla remisser från Sahlgrenska Sjukhuset där det stod. ”Psykos?”. En gång kontrade han då med en remiss från det mentala sjukhuset och skrev: ”Somatos?”.

Nu är jag vid vägs ände och letar efter en utbildad läkare med lite kurage. Låt bli att hålla varandra om ryggen, när en destruktiv diagnos är fel och är satt för livet! Det är myndighetsövergrepp till olika instanser och en plåga för livet! Se till att ge rätt att ta bort felaktiga diagnoser! Facebook är inget socialt forum längre utan endast en reklampelare, där vi blir åtskilda från varandra en och en. META är värre. Alla nerver går i ryggraden och en och en kan komma i kläm! Detta gör ont. Men vi når inte varandra på META. (Ping Carina Håkansson med flera.)

Nej, jag ber inte på mina bara knän! Det var flera år sen jag kom ner på dem. Går jag ner kommer jag inte upp igen. Där är massor av artros också. Hur skulle det vara om vi alla respekterade varandras kunskap?

”Hon har haft besvär med sin rygg i många år.” Det säger mig ingenting, när jag var i behov av att få möta en ortoped, som kan sitt område.

Nu är dagen kommen. Jag har fått möta både en och två ortopeder.

Jag lider av predikosjukan fortfarande men saknar en predikostol.

Den bör vara hög och stadig att hålla i…

Eller också sitter jag hellre på rollatorn och predikar att livet är i blodet!

”Jag sopar upp efter mig…”

Uttrycket lär vara mitt. Senare på Restad Gård, Vänersborg, blev detta citerat. Jag fortsatte att besöka det före detta mentalsjukhuset för att få berätta i Nu-tid hur det var att vara patient i Då-tid år 1956.

Den stora psykiatrireformen pågick på 80 och 90-talet. Medicinerna hade blivit så bra, att patienter med psykiska sjukdomar inte skulle behöva vara inlåsta längre utan kunde bo ute i samhället. I Trollhättan fanns kurser för den sjukvårdspersonal, som skulle komma närmast i omsorg – lite utbildning inom psykiatri. Detta är min formulering. Jag bad att få komma till en sådan kurs för att få berätta hur det var att vara patient. Det blev alla tre grupperna. I den första kursen började jag gråta på ett känsligt ställe. När jag fick frågan att komma till nästa kurs också bestämde jag mig för hur jag skulle komma över detta känsliga.

Och började gråta tidigare i berättelsen…

Läraren ville, att den tredje gruppen skulle få höra mig också. Min fasa hade varit hela tiden: ”Tänk, om det är en elev i kursen hemifrån! Hur skall jag hantera den skammen?” Så kom den dagen och mitt sista tillfället att berätta hur det var att vara patient på den mest oroliga avdelningen på mentalsjukhuset: David Bergstrands dotter från Norra Björke! Ja, så satt hon där på första raden framför pulpeten, där jag skulle sitta. Det var bara att erkänna bums, att nu är den skräcken ett faktum – en granne hemifrån skall lyssna!

Sjuttio år har gått snart men skammen finns kvar bland frikyrkofolk. Psykisk ohälsa talar man inte om! Om det händer är det mycket unikt som en lördag i Göteborg och Saronkyrkan. Mina vänner var där och lyssnade. Jag var mest förnärmad över att inte bli tillfrågad. Det är mycket känsligt att känna någon så frispråkig som jag är. Därför sopar jag upp efter mig på mig egen betalda bloggplats! Tack vare er, som läser min blogg, så kan jag läsa statistiken och se vilken blogg, som fått flest återkommande läsare. Detta är över 25 år i tiden. Så klart jag undrar varför när jag läser igen vad jag skrivet.

Har jag rätt att dra en slutsats, att om Jonas Gardell har en egen teologi ”Om Gud” och ”Om Jesus”, så kan väl jag också få ha en egen teologi om skökan, äktenskapsbryterskan och mannen?

P.S. Några timmar senare:

Universums Skapare är EN. Roten är EN. Källan är EN. Han är EN och jungfrun, skökan eller äktenskapsbryterskan är alla kallade. De som säger ”JA” till hans kärlek blir utvalda. ”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus. De har burit ut hela sin historia och gjort den läsbar för de flesta. Kvar är mitt eget ansvar att förhålla mig till denna inbjudan. Mitt ”JA” skall vara ett ”JA” och mitt ”Nej” ett ”Nej”. Vad därav är är av ondo. Enligt Jesus. Det finns ingen Gud som är lagom passande. Påstår jag, att jag inte syndat så gör jag honom till en lögnare och sanningen är inte i mig. Omvändelsen behövs varje dag. D.S.

Säg JA till LIVET

Nyårsaftonen den 31 december 1969 gick över till en ny dag. Jag var inte barnvakt längre. Mamman till barnen hade kommit hem från nyårsfirande med mina kristna vänner. Det var dags för mig att åka hem. Jag hade bil på den tiden.

Innan dess gav hon mig ett meddelande, som fick rakt motsatt effekt i mitt liv. Jag lever inte i en ”ofrivillig ensamhet”. Den blev mer eller mindre påtvingad mig på grund av en felaktig, grym diagnos år 1956. Efter den konsekvensen av behandlingen och diagnosen, ville inte jag gifta mig och eventuellt få barn. Den psykiatriska stämplingen av en mentalsjukdom är ärftlig. Skräcken för vad jag sett och läst på var förlamande. Hennes budskap var, att hon var med barn igen och igen. Precis som min mamma varit och jag fått livet som gåva.

I denna situation var det inte lämpligt att bli glad över att ett litet barn var på väg! (Hon undrade om jag var klok, som såg livet som en gåva.)

Min längtan efter barn gick aldrig över ens efter fyllda 90 år. Jag är abortmotståndare och vill säga JA till LIVET. Det är bara Gud, som kan tända ett liv eller släcka. Det är bara Skaparen, som kan sammanväva i foster till ett barn och foga ihop benen. Satan försöker kopiera livet men misslyckas totalt.

Snart skall Satan bli bunden för gott och nerkastad dit han hör hemma.

”I Jesu namn” brukar det stå i en viss almanacka av litet format med predikotexter angivna. Året är 2026…

Personligt eller privat Del 2

Nu citerar jag mig själv från en av vännernas tidslinje i META före detta Facebook. Vi träffades på en INTERNATIONELL FILM FESTIVAL år 2015. Hon frågade nu på META vad som är viktigast för oss efter att ha återgett en gammal berättelse med bild av mycket snö dessutom. Alla hennes vänner fick frågan. Mitt svar blev:

”För mig är julen absolut det viktigaste att komma ihåg att Gud sänt sin Son Jesus till alla människor. Han stannar inte i ett baby-stadium för mig. Vi har haft en relation han och jag hela mitt 90-åriga liv, eftersom min mor suckade för mig hela havandeskapet. Det var den svåraste depressionen på 30-talet med arbetslöshet och inga pengar men många barn att mätta. Jag är nummer sju.”

”Säg JA till Livet!” Den kampanjen dog ut eller finns det någon som minns hur synad Elisabeth Svantesson blev, därför att hon varit med i denna kampanj? Var hon lämplig som minister?

Får jag skriva, att jag är innerligt tacksam för livet, att det inte fanns sådana frågor hos barnmorskorna som:

”Vill du ha abort,” år 1935.

Denna bild illustrerar syftet med filmfestivalen. Det finns människor som sjunger ändå trots svåra, destruktiva upplevelser inom mentalsjukvården. I USA startade en rörelse kallad: MAD IN AMERICA (www.drivinguscrazy.com). Sen starten finns motsvarande i Sverige.

Jag har en stor blandning av minnen från olika epoker av livet. Det trauma som drabbade mig i 20 års åldern har påverkat hela mitt liv och valen som jag gjort. Men allt hör ihop. Det fördolda livet i Kristus med ande, psyke och kropp.

Analys

”Det fattas ord,” sa hon efter att ha läst mitt manus. Märkligt då jag pratar stup i ett och avbryter andra i deras försök att få säga något.

Så här är det, att jag aldrig gått någon skrivarkurs ens. Andra har visat på att jag ofta har syftningsfel. Det är försent med en kurs i svensk grammatik. Så skrev jag en rubrik: ”Guds gåva är det” men inget i texten syftar på denna. Kung Salomo fick önska vad han ville, eftersom han ville gå i sin far kung Davids fotspår. Hur såg det fotspåret ut? Då kan man undra om inte det var krig och åter krig. Kung David hade ju blod på händerna enligt Gud.

Så föreslog jag ett kapitel i bibeln som fortsätter i vers 16 med orden: ”Vid den tiden kom två skökor till kungen och trädde fram inför honom.”

För mig säger denna upplysning väldigt mycket men den är tagen ur sitt sammanhang i Israels historia! Bloggen är också tagen ur hela mitt sammanhang under 25 år. Det var när NT81 kom ut, som jag blev så intresserad av Jesu fortsatta släkttavla i Matteus kapitel ett. Varför var bara fem kvinnor nämnda vid namn och männen fick sönerna? Vad var det för märkligt med skökan Rahav? 1 Kungaboken kapitel 3 har med både en och två skökor. Ester var ingen sköka. Hon var judinna men så vacker, att hon en gång blev utvald i en skönhetstävling bland tusentals sköna kvinnor. Att komma inför en konung med sin begäran var inte för vem som helst! Då rakt inte för skökor!

Så jag angav till helt kapitel i Hesekiel kapitel 23 med två skökor i förhållande till urtidens Gud och Skapare och ende Gud för ett utvalt folk – ett folk som fått ett löftesland men blandade ihop sig med deras sätt att leva och tänka. Det stora kung Davids rike föll ihop och gick sönder under kung Salomos tid. Var det han som var vis?

Vilket syftningsfel! Han hade bett till Gud om vishet och förstånd att kunna leda som kung och fick en gåva som aldrig kunde bli större. Guds gåva är det med visheten. Guds tankar är det med trohet mellan en Gud och ett folk! Allt annat är äktenskapsbrott. Kroppen är ett tempel åt den helige Ande. Att sälja den åt andra gudar är likt skökans väsen.

Min förra blogg är en utmaning att tänka till. Vem är alla gåvors givare? Kan Gud ångra sina gåvor? Kan vem som helst få gå inför en kung i våra dagar?

Jag för min del har vädjat i åratal om upprättelse inför myndigheter och sjukvård. Det var bara Jesus, som tog sig an min sak och upprättade mig helt och fullt.

Jag är ingen fostermamma! Jag är en rätt mamma. (som ett litet exempel.)

31 december år 2025- Redigerat

Det är bara jag som har facit till mitt eget liv. Ingen kan ta ifrån mig mina känslor. Därför är jag så innerligt tacksam för bibelns budskap och Guds gåva genom evangeliet om Jesus vår Frälsare. Det är nåd alltsammans, att jag fick en sådan hunger efter bibelns sammanhängande budskap som ung och innan övergreppen hände i mitt känsliga psyke. Jag läste med ögonens hjälp och hjärnan lagrade. Texterna flyttades ner till hjärtat efterhand och under Andens undervisning. Nu är jag 90 år och lite mer intresserad av årtal. Jag vågar dra slutsatser och brottas med texter. Gud ångrar inte sin kallelse och sina nådegåvor. Men det går inte att blunda för att det går att missbruka ett förtroendekapital, som den vise kung Salomo gjorde…

Guds gåva är det…(inte Salomos vishet)

Nu gäller det! Alla bibelverser och bibelsammanhang, som flyter runt skall få sin plats i hjärtat oavsett vad biologin säger, att de finns i hjärnan. Tanken som finns i hjärnan kan bli havande och föda synd – vad gör jag med den?

Häng med en stund och en stund sen för nu får tankarna virvla runt obehindrat över hela bibeln. Och det finns en sökruta för enskilda ord en sköka och två skökor till och med. Står det så? Ja, det står så!

1 Kungaboken kapitel 3 har jag läst hela kapitlet och skulle helst vilja kopiera men det fungerade inte för mig. Svenska Folkbibeln tillåter så lång kopiering bara deras namn är med och Svenska Kärnbibeln också.

Det är en världskänd berättelse om den vise kung Salomo, som fick besök av två skökor. De hade bott i den enas hus där först den ena födde en son och sen den andra. En natt dog den förstas son. Hon hade legat på honom och tog det döda barnet och la det hos den andra skökan. Där tog hon hennes son och det blev morgon. Morgonen avslöjade vad som hänt under natten. De blev osams och måste gå till den vise kung Salomo. Han var känd för att kunna skipa rättvisa. Båda yrkade på att sonen som levde var deras.

Undra på att någon ansåg att Gamla Testamentets texter, när B2000 kom ut år 1999 i advent, borde förbjudas! För barn i vart fall…

Nu är det som det är. Inget får läggas till och inget får ta bort från Guds ord. Kund Salomo föreslog att dela på det levande barnet med ett svärd hälften var för skökorna.

Då blev den kvinnan, som var mor till barnet och älskade det så förtvivlad att hon sa till kung Salomo: ” Min herre, ge henne barnet som lever. Döda det inte!”

Den andra sa: ”Det skall varken vara ditt eller mitt. Hugg itu det.”

”Då tog kungen till orda och sa: ”Döda det inte! Ge henne det levande barnet. Hon är barnets mor.”

Kung Salomo var född i ett äktenskapsbrott. Hans far kung David hade sett till att den vackra Batsebas man Uria skulle ställas först, där striderna var som hetas, så att han dog. Batseba var inte kung Davids hustru utan soldaten Urias. Ändå visar bibelns berättelse, att Gud lovat en kung av evig tid ur kung Davids hus. Var det så Gud tänkt genom både äktenskapsbrott och skökors sätt att leva?

Hesekiel kapitel 23 har rubriken:

Äktenskapsbryterskorna Ohola och Oholiba

Följ med framåt i tiden i de tolv stammarnas strider om löfteslandet, som var noga uppdelat i elva delar plus det stora tempelområdet för leviterna. Det var inte tänkt med svärd! Det var inte Guds mening ändå längre fram i tiden:

”Hugg det levande barnet mitt itu och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra.” 1 Kung 3:25 (SFB98)

Alla har syndat och saknar härligheten från Gud – både judar och samarier, både judar och hedningar, som vi räknas som. Den stora visdomen i kung Salomo var inte hans utan en gåva av Gud. Av nåd är vi frälsta och det inte av oss själva. Guds gåva är det. Bibelberättelserna kan få flytta ner från hjärnan till hjärtat.

Den levande sonen…

Vem är han? En gång var Maria den rätta modern. Också genom hennes själ gick det ett svärd.

P.S. Julen 2025 är över. Det har gått många dagar sen jag vågade skriva denna post om visheten från Gud, som gåva till kung Salomo. Nu har vi flera bra bibelöversättningar till svenska språket och Studiebibeln och Svenska Kärnbibeln. Det finns ingen ursäkt för att inte studera Israels historia bland alla andra folk med andra gudar. I Nya Testamentet står det att sin kallelse och sina nådegåvor kan Gud inte ångra. Vart tog då kung Salomos vishet vägen, när kung Davids stora rike föll isär och vi har årtal på allt i fortsättningen! Finns det ingen som vill läsa Hesekiel kap 23 om de två skökorna? Det kommer ingen kommentar, ingen fråga om hur jag tänker. Jag ser däremot i statistiken en hänvisning till att jag varit intagen på Restad Sjukhus som ung. https://gunnelsplats.com/2015/08/19/humor/

Guds gåva är det med visheten till kung Salomo. Guds gåva är det, att han inte kan ångra sina gåvor men människor kan gå ur sin uppgift. Gud vill inget hellre än att få sluta ett evigt förbund genom ende Sonen Jesus Kristus.

”Vet ni inte, att den som går till en sköka blir ett kött med henne?” D.S.

Hagar

På slutet av 60-talet fick jag berättat för mig om en så gripande film om Hagar. Hon var utdriven i öknen med sin lille son, som hon måste kasta ifrån sig på grund av svälten i öknen. Det var så grymt och synd om dem. Då kunde jag inte hur sammanhanget var och hur bibeltexten var. Men jag minns inlevelsen hos den som berättat.

Bibeln berättar sanningen om Abram, Sara, tjänstekvinnan Hagar. 1 Mos kap 16

”Abrams hustru Saraj hade inte fött några barn åt honom. Men hon hade en egyptisk slavinna som hette Hagar✱. 2 Och Saraj sade till Abram: ”Se, Herren
har gjort mig ofruktsam. Gå in till min slavinna. Kanske kan jag få barn genom henne✱.” Och Abram lyssnade till Sarajs ord. 3 När Abram hade bott tio år i Kanaans land✱, tog hans hustru Saraj sin egyptiska slavinna Hagar och gav henne till hustru åt sin man Abram. 4 Han gick in till Hagar och hon blev havande. Men när hon märkte att hon var havande, började hon förakta sin husmor.”

Läs gärna hela berättelsen! ”Det står också skrivet”, hänvisar Jesus till. Vi blir överösta av bilder och berättelser om hur synd det är om folket på Gazaremsan. Våga se sanningen i vitögat vad det gäller!

Galaterbrevet 4:21 ”Säg mig, ni som vill stå under lagen: lyssnar ni inte till lagen? 22 Där står skrivet✱ att Abraham hade två söner, en med slavinnan och en med den fria hustrun. 23 Slavinnans son var född på mänsklig väg✱, den fria hustruns son däremot i kraft av ett löfte.

24 Detta har en djupare mening: de två kvinnorna är två förbund. Det ena kommer från berget Sinai och föder sina barn till slaveri, det är Hagar. 25 Ordet Hagar står för Sinai berg i Arabien✱ och motsvarar det nuvarande Jerusalem, eftersom det lever i slaveri med sina barn. 26 Men det himmelska Jerusalem är fritt, och det är vår moder. 27 Det står ju skrivet:✱Jubla, du ofruktsammasom inte föder barn,brist ut i jubel och ropa av fröjd,du som inte känner födslovärkar,för den ensamma har många barn,fler än den som har en man.

28 Ni, bröder, är löftets barn liksom Isak. 29 Och som det var då, att han som var född på mänsklig väg förföljde den som var född på Andens sätt, så är det också nu. 30 Men vad säger Skriften? Driv ut slavinnan och hennes son, för slavinnans son ska inte ärva tillsammans med den fria hustruns son.”

Jag har fått löfte av pastor Stojan Gajicki att citera ett av hans inlägg på Facebook/META nyligen:

”Att ta ett Guds löfte och försöka förverkliga det med mänskliga medel och kraft, föder fram en ”Ismael”. Guds löften förverkligas på Guds sätt, med Guds medel och i Guds tid. Även att Han använder människor så använder Han inte mänskliga metoder och medel. I dagens kristna värld ber vi väldigt mycket om Guds välsignelse över initiativ som är mänskliga, vi ber om att ”Ismael ska få leva”, och bli arvinge i Guds verk, såsom Abraham försökte övertyga Gud om. Gud behöver inte ”andliga innovatörer”, och inte ”Hagar hjälp medel”, utan de som i sin egen kraftlöshet har tid att lyssna till vad Han har på hjärtat och på sin agenda. Urskiljning mellan den mänskliga och den gudomliga initiativet är ett oerhört stort behov i den andliga sfären idag: ”Assur kan inte rädda oss. Vi ska inte sitta upp på stridshästar. Vi ska aldrig mer säga: ‘Vår Gud’ till våra händers verk”, Hosea 14:4. Herre, hjälp oss!” Slut på citat

Det gick en amerikansk film på 60-talet, som var så gripande om Hagar och lille Ismael, som hon måste kasta ifrån sig. Men bibeln visar på att Ismael var tonåring och kunde också reta sonen, som var född genom ett orimligt löfte! Bibelns texter har ett oändligt djup, en bredd och en höjd. Så lätt det är att ta på sig en ”offerkofta” och tycka synd om sig själv som den som måste gå åt sidan och inte får ha framträdande plats! Så lätt det kan bli rundgång i öknen, som står för träldomsland tillsammans med Egypten!

Det var i början av 70-talet som jag mötte bibellärare, som vågade undervisa om metaforer och tillämpningar. Det är som om det är andra diket om illustrationerna blev yviga någon gång då till vetenskapliga bevis nu för var orter ligger och till vem bibeltexten är ämnad. Jag har gått kurser i att använda mina drömmar ledda av präst eller pastor/psykoterapeut. De hjälpte mig mycket på lång sikt, att våga bearbeta mitt stora trauma från 20 års åldern. Redan i den första drömmen, som jag anförtrodde en grupp, så fattade jag bilderna av mörker, hot och sabotage. Jag såg det ingen annan visste om vad jag varit utsatt för inom mentalsjukvården. (Detta att lyssna på sina drömmar är inte New Age. Det står i bibeln att Gud talar på olika sätt genom drömmar och syner.)

Jag har aldrig läst teologi på akademisk nivå. Men Gud lovade mig genom sitt eget ord, att han var villig att undervisa mig och lära mig. En lång tid var Missionsskolan på Lidingö en hägring. Fotot i Svensk Veckotidning förföljde mig. Att bli bitter av motgångar är som att leva i öknen. Jag är ett Guds barn genom tro, född inte av köttslig vilja eller en mans vilja utan av Gud.

Hagar står för träldom precis som Egypten gör. Att studera förebilder är viktigt!

Det är inte synd om varken Hagar eller Hagars barn.

”Den sonen gör fri blir verkligen fri.”

”Min vän är stålande vit och röd ypperst bland tiotusen.”

Höga Visan 5:10

Opalkyrkan i Tynnered var nybyggd och invigd. Då kom pandemin och församlingen fick inte ha några samlingar. Det var påfrestande och en stor besvikelse. Vi över 70 år var alldeles särskilt utsatta och i riskzonen för att inte överleva, om vi drabbades av viruset. För min del hade jag följt tomten där den första kyrkan legat. Det var en ung församling inom Alliansmissionen, som hade bildats runt år 1965. Så skulle hela torget rivas och byggas om. Hur fungerar en församling utan fastighet undrade jag, som behövde hitta en församling nära mina bostad. Den teologiska frågan hade jag burit på sen B2000 kom ut och hade bytt ut ”församling” till ”kyrka”. Kyrka tycker jag är själva fastigheten. År 1966 kom jag till Göteborg för tredje gången.

Skulle jag dö av denna pandemi utan att vara färdig med mitt bibelstudium? Två kyrkor i min hemtrakt kunde slå ihop utan att bli en kyrka. Jag tänkte bara så praktiskt. Manus blev klart och jag fick löfte att spela in mina tankar i en tom kyrkolokal utan åhörare. Bara en tekniker. Efteråt frågade hon mig varför jag ville ha en vit och en röd ros på altaret.

En vecka har gått sen mina syskonbarn och syskonbarnbarn med familjer bjöd på en ”Sång och musikfest”. Jag hade överlevt pandemin och närmar mig de nittio. Väglaget är mycket opålitligt vid den tiden. Tre systrar och en ingift började med en sång av tradition i deras släkt. Deras farmor med fyra systrar brukade sjunga i stämmor: ”Får jag lämna några blommor några rosor i din vård…” av Nils Ferlin. Nu har jag hört den så många gånger med många års uppehåll att texten hunnit landa. Ingen tvekan utan allt är från bibeln!

”Hebr 9:16-22

Där det finns ett testamente✱ måste man visa att den som har upprättat det är död. 17 Först vid hans död blir testamentet giltigt, för det träder inte i kraft så länge han lever.

18 Därför instiftades inte heller det första förbundet utan blod. 19 När Mose hade förkunnat lagens alla bud för hela folket, tog han blodet av kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte det både på själva bokrullen och på allt folket. 20 Han sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har befallt er att hålla

.✱ 21 På samma sätt stänkte han blod på tabernaklet och alla gudstjänstföremålen. 22 Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.” Slut citat

Så här tänker jag om innehållet i Nils Ferlins dikt, att den vita rosen står för Guds rättfärdighet, den röda rosen står för Jesu offerdöd genom blod och den tredje som fungerar först när givaren är död – den Helige Ande som förklarar kärleken från ovan för den som vill ta emot den.

Några tankar en vecka efter den stora Sång och Musikfesten 7/9. Jag har som sagt ”spolat av” eller ”sopat upp efter mig,” det som samlas under alla år av erfarenheter, misslyckande eller frälsningsglädje!

Telefonnummer eller personnummer

Här är jag uppvuxen. Bakom denna telefonväxel var det plats för en skolbänk av modernt snitt med lös stol. Min far var möbelsnickare i motsats till farfar, som var grovsnickare och for runt och lagade andras ladugårdstak. Det är en mycket smal garderob till vänster och överskåp ända tills väggen till köket. En skolbänk som syskonen hade i skolan var sammanhängande i hurts och stol med eget golv. När jag blev sju år hade jag en så gammalmodig också i skolan. Men för att vara nära mamma ibland hade jag egen plats vid sidan om från andra hållet.

Abonnenterna var så få att min mor inte kunde ha sittande tjänst utan mer springande. Alla barnen fick lära sig ”svara i telefon”. Det blev ett kommando till slut i syskonskaran, när vi satt och åt och det ringde. Ingen ville lämna bordet för att tjäna vid växeln, förrän min far lättade på kroppen från sin plats och tyst hotade gå själv.

Är detta privat eller personligt eller preskiberat rent av? Det gick att tjuvlyssna. Där är poängen på fotot, att det inte är kopplat rätt i sladdar. Grannes pojke hade en kamera och tog bra foton på 20-talet. Det var inget samtal som pågick heller…

Kineserna lär vara så långt framme när det gäller identitet och fusk, att det inte skall gå att fuska. Du har ett ansikte. Du har en tumme att göra fingeravtryck med som är unikt. Det räcker inte. Om jag fattat rätt gäller det ansiktet fotograferat och där blir pixlar. Till slut skall det inte gå att förfalska ett ansikte utan att rätt identitet stämmer. Sladdarna i gammal växel måste kopplas rätt för att kunna höra en person och koppla till en annan. Ett personligt foto har pixlar i mängd. De går inte att flytta hur som helst till en liknande persons foto och sen förfalska. Jag tänker på alla uppbyggda AI-foton. Så otroligt intelligent!

Pixlarna är många. En gång gick jag kurs i webbdesign. Sen gick jag samma en gång till därför att den var så dyr och jag kunde inga datagrunder men ville bygga en hemsida med HTML 4. Det är envishet, när grunden redan fanns färdig! Men jag minns lager på lager av bilder till en. Bilden på mig är inte den samma under åren som gått. Likheter med släktingar kan märkas men mitt DNA är mitt. Personnummer kan bli samma med hundra år emellan men inte personerna.

Det är en farlig tid vi lever i med förfalskningar. ”Samla er inte skatter på jorden där mott och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl utan samla er skatter i himlen…”. Det går att samla foton på Facebook och sen förfalska personens tidslinje. Det går att lägga in skadliga filer och förstöra för en person. Det finns skadliga budskap och det finns sanna budskap. Det gäller att var uppkopplad åt rätt håll, när det är ett enda brus av olika röster.

Vi har en Gud som inte kan ljuga! Lyssna på honom! Han sände sin ende son för att presentera vem han är som ende Gud. Abraham sände inte sin ende son att dö! Abraham hade Ismael innan. Studera skillnaden mellan att vara född efter normala möjligheter som Ismael med Hagar eller på grund av ett löfte av Gud genom Sara och Isak.

Den som tar emot Jesus som Guds son blir ett Guds barn genom att tro på vad bibeln säger. Sanningen gör oss fria. Jag har ett eget DNA men blev född på nytt när jag sa ”ja” till Jesus i tysthet hemma på vårt köksgolv intill rummet med telefonväxeln.

Min syster och jag var runt 13 och 15 år och eniga för en gångs skull och frågade föräldrarna:

”Är vi tvungna att gå med till kyrkan?”

Trolovad med Kristus

Det finns två kapitel i Nya Testamentet, som jag tycker om mer än andra. Det är Efesierbrevet kapitel 1 och Kolosserbrevet kapitel 1.

Min identitet som mycket ung var i en elevuniform för blivande sjuksköterskor. Det var hög kvalitet på den uniformen! Den gick till och med att sälja efter traumat år 1956 till nästa elev, som frågade efter den.

”Nu har jag min identitet i Kristus” med en ung teologs uttryck. Tidigare hade han den i musiken, som aldrig blev nog bra. Så skönt att få skriva detta denna dag. En ”hackers” har tagit sig in i min vänlista på Facebook/META och bjudit in över hundra till middag idag, som är för nära släktingar. Jesus tog liknelsen om bröllopet i himlen, att där fanns en utan bröllopskläder. Han fick frågan:

”Min vän, hur har du tagit dig in?”

Det blev ett bibelsamtal där Alma-Lena skrev, att han kommit dit för att förstöra. Därför blev han utslängd av brudgummen. Jag för min del hade fått det förklarat med att det var en skriftlärd, som trodde sig få komma in på egna gärningar. Alla är bjudna! ”Gå ut på gator och gränder och nödga människor att komma, ty bröllopssalen är inte fullsatt.” (fritt ur minnet). När det gäller Facebook är det inte första gången jag utsätts för sabotage. Jag är som ett barn och tycker om att få fira min födelsedag. Så om jag lever till rätt datum, så flyttade jag den bakåt i tiden, då det är fint väder och bra väglag.

Nu är dagen inne. Kyrkor är öppna för gudstjänst överallt i Sverige. Vem som helst är välkommen in att lyssna eller sjunga med:

”Min Gud när jag betänker vad du har gjort för mig/Vad nåd du städs mig skänker/ Jag får ju allt av dig/ Då blir jag hjärtligt glader/Då lockas lovet fram/ Hav tack min dyre Jesus/ Hav tack Guds rena lamm.

Du döden för mig smakat/Du mina synder bar/Och över mig du vakat/i alla mina dar/ Vad hade av mig blivit/ om du ej handlat så/Om du ej döden lidit/Jag måst i döden gå.”

P.S. Söndagen är över. Mina syskonbarn och syskonbarnbarn kom från skilda håll för att sjunga och spela och träffa varandra och fira faster och moster, gammelfaster och gammelmoster på eftermiddagen. De började med ”Får jag, lämna några blommor…”av Nils Ferlin den sång som generationen systrar sjungit före dem gång på gång i stämmor. Melodi: Lille Bror Söderlundh. Men nu kunde jag lite mer från bibeln än för fem år sen då de sjöng den sist. Nu hade jag påpekat detta för dem fick vi veta:

”Min vän är vit och röd härlig framför tio tusen.” Det står i Höga Visan.

Den tredje blommar inte nu, först när givaren är död…” Det står i Nya Testamentet att ett testamente inte blir giltigt förrän givaren är död i syfte på Jesus Kristus. Då först kommer härligheten fram genom svärd i hjärtat på den som tar emot gåvan. (Min fria tolkning. Han är Konungen- hans är trädgården)

Här är texten till Får jag lämna några blommor

”Får jag lämna några blommor,/några rosor i din vård/och du må ej vara ledsen min kära./Ty de blommorna är komna från en konungagård,/det vill till svärd för att komma dem så nära.

Den ena den är vit och den andra den är röd,/men den tredje vill jag helst dig förära./Den blommar inte nu, först när givaren är död,/men då blommar den rätt länge min kära.” Slut citat

Utan släkttavla

Den 5 september är över. Det är natt. Då var det den 5 september år 1959. Jag hade tjatat mig till en vacker barnring från Amerika i förgyllt guld, som mor Anna fått som barn men aldrig fått använda. På hennes tid var allt synd såsom högmod på en ”bonntös”. Den passade nästan på ett lillfinger – lite för liten. Beslutet var fattat. Gud kunde få det som var kvar av alla mina drömmar – av hela mig. Jag lovade att aldrig gifta mig.

Med ryggen åt det hemskaste förflutna fotograferade jag hela sträckan av tegelbyggnader fram till administrationen på före detta sinnessjukhuset Resta´. Längst framåt kom tre personer gående i plan med avdelning 6A och 6B. När fotot var framkallat syns knappas de tre mer än som några prickar. Men jag vet, att de tre, som kommer mot mig kunde ha en kung utan släkttavla. Det gäller att ha bibeln som referensram. Nästa år är det 70 år sen traumat. Numera har psykiater hittat på nya formuleringar har jag läst i sluten grupp på Facebook/META.

”…vilande bipolär utan skov.”

De skulle bara veta hur det är att leva i skräck för en vilande sinnessjukdom! Och framför allt av deras behandling! Är det vi som skall skämmas?

Den 5 september har gått över. En dag då jag tvivlade på min ungdoms kallelse, vart den tagit vägen, så fick jag syn på en svag anteckning skriven med min reservoarpenna med bläck i bakre pärmen av min bibel:

”Löftet som jag gav i ljusa dagar vill jag troget hålla år från år. Den 5 sept 1959.” Jag hajade till och började rannsaka kallelsen. Den var verkligen inte märkvärdig men jag hade väntat på den, eftersom jag visste vilken stor påfrestning det skulle innebära och att föräldrarna måste ge sin välsignelse först till beslutet att bli missionär. Så blev alla planer grusade. Bara diagnosen fanns kvar och skräcken.

Från tonåring växte jag upp till kvinna och bibeln fortsatte vara rättesnöret. Jag fick inte fortsätta min utbildning till sjuksköterska och barnmorska. Andra hade sagt, att det gick att få vägledning genom bibeln. Kunde där stå något om omskolning till arbetsterapeut? Det var ganska nytt som yrke. Sagt och gjort. Det gällde att sträckläsa och leta både i GT och NT. Bara det att det står mest om män. Och det var anden som utrustade män med alla slags slöjdskicklighet i GT. I NT står det: ”…tänk på dem som är fångna som om ni vore deras medfångar.” Minns inte att män är omskrivna där. Det blev i vart fall ”Steneby Yrkesskola” förberedande för att bli arbetsterapeut.

Kungen av Salem var utan släkttavla. Eller minns jag alldeles fel? Kunde det vara så att en av de tre längst bort, där jag stod med ryggen åt det hemska förflutna i 10 B påminner mig om kungars kung?

Skriv – skrivare min dikt gäller en konung…

I september går min prenumeration ut på Word – inte world. Också detta år…

Psykiatrireformen 1988/89

Det var alldeles för långa skoldagar för min del att resa tidigt med tåg till Trollhättan och komma hem sent även på lördagar. Under de fyra åren till realexamen fick jag en vän för livet men bara under lördagar. Då väntade Karin på bussen till Gärdhem och jag på tåget mot Nossebro, som gick ändå senare. Under skoltidens raster hade Karin en annan att byta tankar med. År 1990 tog vi upp vår relation. Karin var ledig varannan måndag samtidigt som jag fanns i hennes hemsocken som predikant.

Den måndagen på förmiddagen blev det ofta utflykt till Hunneberg och vandring där. Tyvärr fick Karin bli mitt bollplank och stå för alla fel, som gjordes mot mig år 1956 på Restad Sjukhus. Hon var fortfarande i tjänst och en mycket omtyckt mentalsköterska. Karin är alltså den andra syndabocken efter den första, som var rektorn för Göteborgs Sjuksköterskeskola.

År 2006 dog Karin plötsligt bara 70 år gammal. Jag tvingades våga läsa min egen sjukjournal från år 1956 och sen ta ansvar för inte bara deras alla fel mot mig utan också alla mina egna mot mig själv!

Det var då jag blev i behov av både en och två syndabockar, som verkligen kunde ta över och bära skulden och skammen dit där den hör hemma. ASASEL. Före detta överläkaren på Restad Sjukhuset hade uppmanat mig i ett brev att skriva en bok om mina erfarenheter. Karin hade lovat, att jag fick berätta precis allt jag ville tidigare. Överläkaren skrev i ett av sina brev, att kan man inte sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.

Precis vad jag gjorde den 5:e september år 2013. Ensam med en kaffekorg i bagaget på den hyrda bilen. En ensam målare var vittne och tog foto på mig med min kamera inne på den öppnade rastgården. Huset renoverades att passa för flyktingar undan krig.

Muren är tre meter hög fortfarande. Den har en glipa bara. Jag har slutat resa dit för fotografering. Egotrippad som jag är.

Patienten är frisk och pigg för övrigt och finns på Youtube.