Kategori: Personliga reflektioner

Ett nyfött barn är inte född med skam och skuld. Ett nyfött barn kan inte ärva sina föräldrars skam och skuld, om fadern fanns i ett äktenskap och smet från sitt ansvar och lämnade den ensamma ogifta modern och barnet. Ett nyfött barn är rent och ofördärvat och borde inte belastas med alla andras tidigare felsteg. Omgivningen och situationen kan vara skamfylld.

 

Jag tror inte, att ett nyfött barn kan ärva synden – det felaktiga sveket mot ett beroende, hjälplöst barn. Pastor Bertil Olingdahl lär ha gett en utläggning om arvsynden, som jag hört i tredje person bara. Många, många av hans övriga bibelutläggningar har jag lyssnat på och uppskattar fortfarande.

 

Hans berättelse och illustration till arvsynden var:

"Jag är född hemma i kökssoffan i Härjedalen. Men jag fick inte kökssoffan i mig."

 

Det lilla nyfödda barnet kan vara född i en enkel kanske fattig tid och miljö. Det lilla barnet kan vara född i en omgivning av lyx och överflöd. Det lilla barnet kan vara född i en totalt destruktiv miljö bland missbrukare. Beroendet är alltid lika stort. Omgivningen påverkar och sätter sina spår men det nyfödda barnet kan inte ärva skam och skuld. Det blir påklistrat genom omgivningen eller påhäftat som kardborrar. Vem hjälper barnet? Vem hjälper den vuxne att komma rätt?

 

Idag kommer tidningarnas rubriker och texter bland annat handla om maktmissbruk mot psykiskt handikappade. Det handlar om vårdgivare och vårdtagare. Barnets hjälplöshet och beroende av vård och kärlek är värd att lyfta fram i ljuset.

Vi skall inte sopa under mattan ansvaret i att vara vårdgivare gentemot vårdtagare.

Hon svängde av den stora vägen till vänster i T-korsvägen och in på den smala sockenvägen. Där började hennes ångest. Jag svängde av samma stora väg till höger i T-korsvägen in på den smala sockenvägen. Där började min lycka. Just där började hon minnas allt det svåra, som hon varit med om som barn. Just där började jag att njuta av färgerna på åkrarna till vänster och följa växlingen från grönt till gult. Det fick inte vara för långt mellan bilturerna, så att jag missade någon nyans. Då blev jag besviken.

 

Hur kan jag veta, att det hände just där? Hur kan jag veta detta, om jag inte är bekant med mina egna känslor och tankar och om jag inte sätter ord på dom och delar dem med någon?

Så blev det just henne, som jag delade upplevelserna med just därför att våra sinnesstämningar var rakt motsatta. Hur kan man växa upp som grannar i samma lilla socken och inget veta om varandra? Jo, jag visste ju vilken rar och försynt person hon var och att hon varit lågstadielärare och söndagsskollärare någonstans tidigare i livet. Åtta år gör mycket i åldersskillnad, när man är barn. Senare i livet jämnas skillnaden ut mer och mer. Fast inte innehållet i ryggsäcken, som vi burit med oss……

 

Så kom den dagen, då jag ringde henne och bjöd till en hemvändarträff med början i sockenkyrkan. Det var då hon blev så överrumplad av sina barndomsminnen och allt hon bar med sig i sin ryggsäck. Innehållet i hennes stämde inte alls med innehållet i min. Det blev tvärstopp och sen förklarade hon, att hon absolut inte ville komma.

 

Vi lämnade den stora vägen från var sitt håll sommartid mest. Hennes ångest började där. Hon måste bara vägen fram till gravarna! Det var hon som vårdade mormor och morfars grav, sin mors och sina mostrars. Mamman hade dött, när hon var tre år och hon blev över ytterligare en gång. Mormor och morfar hade mist tre döttrar, när de var runt 30 år.

 

Det var inte sorgen efter dessa kära, som gav henne ångest. Nej, hennes ångest kom vid minnet av mobbning i skolan av att ha blivit kallad "horonge". Till dom minnena ville hon inte återvända. Det var jag, som var glad bara, när jag äntligen var framme vid T-korsvägen och hemma överallt.

 

Vem är det som skall skämmas? Skall två vuxna skämmas över en tillfällig kärleksrelation? Skall två vuxna skämmas över sin fria sex? Det heter inte "horonge" nu för tiden. Det finns preventivmedel. Och äktenskapet som begrepp skall suddas ut.

 

Varför måste ett barn bära bördan av skam och skuld ett helt liv? Den frågan väckte hon i vårt telefonsamtal. Den frågan är viktig. Vem är det som skall skämmas?

Hon är inte den enda jag missat att lyssna på. När dödsbudet nådde mig, så var det mycket svårare att lyssna in det som hon behövt få sätta ord på. Det går kanske, kanske att få en pusselbit på en begravning och större insikt.

I Credoakademin debattavdelning deltog jag i ett ämne, som intresserade mig.  Och blev så småningom kallad "troll".  Till slut blev jag en tråddödare. Detta inlägg är från den 18 nov 2008 där någon skrev:

 

"Hej Gunnel!

Jag känner inte till vad som föregått ditt sista inlägg här men visst skall du vara med och samtala.

Hej Talawa!
Det som föregått mitt sista inlägg är att jag är ensam kvinna och debatter tycks vara männens revir i alla kristna sajter, som jag besökt.
Här är ämnet: Skam och skuld
Om en debattör startar allmänt om vad som är vår tids skam jämfört med andra tiders, så försökte jag visa på andra områden än just “annan sexuell läggning”. Det ämnet är söndertrasat under dessa 10 år, som debatter varit synliga för mig. Så den debatten hoppade jag över.

Både det ena och det andra området, som jag velat visa på blir missuppfattat. När barn får lida av hur deras föräldrar fungerat för stunden och egoistiskt, så är inte det bibelns fel. (Mitt inlägg finns i denna tråd om mobbning förr av s.k. horungar)

När överhet maktmissbrukar på svaga individer, så är inte det bibelns fel. (Mitt inlägg om läkare och präster, som förstört livet för många genom verbala övergrepp i dokument)

Jag är här på Credo för att jag älskar bibelns budskap och är ett med det. Det gör inget, att jag eller andra begriper så lite av allt som står. Poängen är Jesus, att han kom för att förlåta synder och upprätta och presentera fadern. Så finns det ett fint ord på om jag och andra som kristna vill berätta om detta på ett begripligt sätt. Den läran heter apologi.

Alltså. Det är ingen skam att ha haft en sömnrubbning i 20 årsåldern. Det är en skam i svenska systemet med alla stora sinnessjukhus, som byggdes där patienter låste in för livet ofta. (Jag kom loss tack vare mina föräldrar efter tre månader bara men har fått skador för livet.)
Det är ingen skam, att sjukhusen avvecklades men det är en skam om lobotomi ersätts med medicinsk lobotomi. Det är maktmissbruk.

Det är ingen skam, att vara kvinna och intresserad av bibeltexternas sammanhang. Lika intresserade män av bibeltexter borde inte “frysa ut” kvinnor eller rent av mobba med bibelord tagna ur sin kontext.

En liten förklaring till min frustration i andra trådar också.

Allt gott
önskar
Gunnel "

Nu är jag vid vägs ände och undrar om någon vill samtala med mig om "Skam och skuld" och behov av stöd till psykiskt sjuka, som ingen försvarare har.

Min E-postadress är brefvet29@hotmail.com

 

Undrar just över poängen med att byta till en Blogg med möjlighetet att kommentera mina inägg. Både en och två och tre har påpekat, att det inte går att kommentera här utan en hotmailadress. Så jag har fått finna mig i no comments och ingen feedback.

Å andra sidan har jag blivit kallad "troll" i en debatt och "tråddödare" eller till och med "en grinig käring bara".  Underförstått att hennes kommentarer kan vi negligera.

 

Det var värre att bli kallad "troll", när jag inte fattade, vad det står för.  Det är bara att läsa på då. Enligt Wikipedia står det för:

 

Min Bloggpost "Post sciptum" har jag tagit bort och försöker att formulera mig på ett annat sätt nu. Jag hittade ett "Ps" skrivet i tredje person till mig av Sven Davidsson, som jag gärna får svara på enligt honom:

 

"ps. Gunnel är nog ett blindspår, framförallt för att hon inte verkar inse att hon själv antingen måste välja bibelcitat bland tiotusentals och/eller tolka dem för att de ska bli användbara. Inser man inte det blir man lätt en lös kanon. Bättre då att tänka igenom själv vilka slags grupper man vill vara med i och hur de bör fungera (och hur långt man kan kompromissa), och därmed ta ansvar för sin egen moral.

Nu tänker jag ge mig ut på svag is igen trots vargavintern. Mitt sätt att skaffa material till Bloggar blir att hoppa från den ena Bloggen till den andra och snappa upp några ord.

Sofia skriver så fint till mig i sin Blogg "Fjärde väggen":

 

"Jag tycker om att du kommer hit och skriver om Lammets blod, det behövs lite hederlig herrnhutism i cyperspace."

Mappen till min hemsida brefvet.com om mina andliga rötter heter: "Lammets lof" precis som namnet är på mormors sångbok. Religiösa böcker blir över på de flesta auktioner. Så blev det också efter auktionen på min mors föräldrahem. Vem var det, som gick i de tömda husen om inte jag Gunnel Viola och hittade mormors sångbok i ett vindsutrymme? Min mormor var född år 1860 och frågan är om de inte sjöng Lammets lof innan dess? (Där fanns ändå äldre böcker efter morfarsfar.)

Som sagt. Mina rötter finns genom farmor i Lutherska och genom farfar, morfar och mormor i Svenska Missionsförbundet från starten. Jag har varit med i en pingstförsamling många år utan att kunna något om Pingströrelsen förrän boken "Lewis resa" kom av författaren Per Olof Enquist.

I den boken om Levi Pethrus grundaren av Pingströrelsen i Sverige skriver författaren Enquist, att han känner igen förkunnelsen om blodet från sin barndom och ungdom i EFS. Har dom inte sjungit om blodet och undervisat om detta före herrnhutarna?

Är det inte så att kyrkfolket i Svenska Kyrkan fortfarande kan sjunga innan nattvardsgången:

"Guds rena Lamm oskyldig på korset för oss slaktad

alltid befunnen tålig ehur du var föraktad

Vår synd du haver tagit och dödens makt nerslagit

Giv oss din frid o Jesus."

Den psalmen skrevs redan på 1500-talet av en tysk författare. Och långt innan dess lovsjöng profeten Jesaja Guds rena Lamm. Det gäller nog bara att få igång sången igen om Lammet i våra kyrkor – få tag i och igång den sammanlagda kunskapen, som finns djupt ner i folksjälen.

 

 

Det är väl lika bra, att jag räknar upp de ord jag kan på engelska.

 

No comments

 

Och lika bra är det med denna nolla efter varje Blogg, som jag skriver. Det har sina sidor att säga emot mig och min mentor, som startat Bloggen åt mig muntrar upp per chatt och mail.

Så finns det en diskriktssköterska till som gett en kommentar en gång. Den tog jag bort, för jag blev blyg och är uppfostrad enligt gamla regler. I barndomen gällde det att göra sitt bästa utan beröm. I beröm fanns risken för högfärd. Det lär vara en av dödssynderna.

 

Det går att Blogga utan att få kommentarer. Det går att kontakta mig på den adress, som är angiven i  "Personligt"  www.brefvet.com

Det går å andra sidan väldigt lätt att skaffa en hotmail-adress, som denna typ av Blogg tycks kräva. Vad är då poängen att Blogga utan dialog med läsarna? Det är inte så svårt. Det är bara att läsa andras Bloggar, som har bättre kommunikationsmöjligheter. Där hämtar jag det, som provocerar mig, inspirerar mig och motiverar mig att skriva en ny Blogg.

 

No comments och ingen feedback

 

Jo då!  Mothugg har det varit gott om i alla debatter, som jag deltagit i. Nu är det så att jag är en bekännande kristen, som bara läst bibeln innantill. Och det räcker inte. Den skall ifrågasättas och orden vändas och vridas på och jämföras med vetenskapens forskningar. Det kan inte jag. Det är lätt att plocka isär bibelns alla texter men svårt att få ihop dem sen. Tydligen.

 

Så nu är det sagt. Det är ingen idé att debattera teologi med mig. Det är nog så besvärligt att veta om comments är rätt stavat eller inte.

Idag har jag lagt till en Blogg, som jag besöker varje morgon. Mikael Karlendal är pingstpastor och delar med sig av sin kunskap i teologi och kyrkohistoria. Detta har inget med skvaller att göra. Män har sin egen torra och sakliga debattstil. Detta lärde jag mig för många år sen på Skutan bland pastorer. Detta har inget med skvaller att göra. Män talar och kvinnor pratar. Så har det alltid varit. Se Lukas  kapitel 24.

 

Kvinnor var alltså först ut med informationen, att Jesus är uppstånden från de döda. Och de blev inte trodda!  Kvinnor pratar och män talar. Detta är självironi. Ironi är visst svårt att förmedla i skrift, sägs det. Men jag har mycket självironi. Med den försöker jag dölja mina djupa sår. Det skall vara slut på det nu. Jag har läst min egen sjukjournal från år 1956 och det var rena skvallerjournalen. Den journalen har gjort mig så grymt illa men nu är det slut med det. Efter över 50 år har jag fått professionell hjälp att gå igenom deras yttranden om mig och diagnoser.

 

Söndagens föreslagna predikotext var den bibeltext, som betytt så mycket för mig. Den står att läsa i Johannes evangelium kapitel 4 och handlar om Jesu samtal med den samariska kvinnan vid Sykars brunn. Många kyrkor följer de föreslagna bibeltexterna under kyrkoåret men inte Pingströrelsen. Detta är inte skvaller.

 

En kort period av mitt liv fick jag hjälpa till i en Missonsförsamling med predikan varannan söndag. Dom ville ha och följa de föreslagna texterna  och jag var utbildad inom sjukvården men inte i teologi.

Så kom söndagsmorgonen, då det var dags att gå till gudstjänsten. Så många gånger som jag hört texten utläggas om den samariska kvinnans möte med Jesus! Så var det min tur, att försöka lägga ut texten och jag fick panik. Prata går väl an. Tala är värre.

 

Den söndagsmorgonen kom jag till insikt om att jag ingenting kan om bibelns historia. Jag visste inte varför judar inte brukade ta vägen genom Samarien. Det jag kunnat var ju att Judeen, Samarien och Galileen hörde ihop och så måste Jesus gå den vägen genom Samarien. Han fick inte ta den vanliga vägen på andra sidan Jordan för att slippa gå genom Samarien. Bara där började frågorna "han måste" det andra inte var tvungna till.

 

Sen den dagen har det hänt mycket i mitt liv. Jag blev tvungen att läsa på och be om hjälp att förstå sammanhangen och texterna i gamla testamentet. Sen den dagen har jag fattat, att jag själv stått vid Sykars brunn och fått lyssna till guidens förslag, att vi i gruppen skulle vara tysta för att kunna lyssna. Vi som trängde oss nära kanten på "Jakobs brunn" vid Sykar fick lyssna efter ljudet på en liten sten, som guiden släppte ner i brunnen. Vi skulle få höra själva, att brunnen är djup. Precis som det står skrivet i texten. Det är klart, att jag fattat, att jag varit i Israel men inte var alla dessa platser ligger i förhållande till varandra eller i nuvande Västbanken. Jag hade inte studerat bibeltexterna på kartan vid jul och nyårsresan år 1974 och 1975.

 

Ja, jag minns ljudet, som om det varit igår, när stenen nådde vattenytan. I Illustrerat Bibellexikon står det att brunnen är c:a 30 meter djup. Det står  i bibeltexten, att Jakobs brunn låg nära det jordstycke, som Jakob gav åt sin son Josef. Bara i den lilla parentesen ryms nära 2000 tusen år. Bara där är det dags att stanna och läsa på historien om far och son, far och son och far och son ändå tidigare.

 

Det är inte lönt, att försöka säga till mig att gamla testamentets Gud är grym. En enda gång i världshistorien har en man blivit så hårt prövad, som Abraham blev, när han vandrade upp mot Moria berg. Abraham blev prövad till bristningsgränsen. Far och son samtalade om veden och Isak frågade var offret var. Far och son har samtalet i flera texter i gamla testamentet och far och son har många samtal i nya testamentet. Jesus drog sig undan folkmassorna för att få samtala med sin far i himlen, där han kom ifrån och den härlighet, som han skulle vända tillbaka till.

 

Jakob och Josef är far och son också. Jesus kom för sin egen stam, som var Juda men han kom även för de stammar, som blandade ihop sig med avgudafolkens gudar en gång. Den samariska kvinnan kunde sin historia. Sykars brunn ligger i en dalgång. Berget Gerissim finns på ena sidan och berget Ebal på den andra. Dom bergen står för välsignelsen av att lyssna till Herrens ord eller konsekvenserna av att förkasta ordet och undervisningen. Välsignelsens motsats är förbannelse.

 

Det står inte om skvaller i texten om kvinnan vid Sykars brunn. Det står, att hon visste, att Messias skulle komma. Det står, att hon fattade att juden som samtalade med henne var en profet.

 

Sen gick det undan!

Det var en gång för länge sedan.

Visst, men detta är ingen saga. Jag hade fått lära mig på en evangelist och bibelkurs inom SMF (Svenska Missionsförbundet) att acceptera Svenska Kyrkan som samfund och då tillhör man inte två olika. Gemenskapen med andra troende kan vara lika bra för det med samme Gud och lite olika gudstjänstformer.

 

"Och den Gud som fanns på Mose tid är likadan idag."

Visst, han kunde lösa narkomaner och alkoholister ur deras fångenskap och göra dem fria!

Dom trivdes i Smyrnakyrkan på deras möten för där kunde dom komma för sent och gå förtidigt utan att någon stirrade kritiskt på dom. Bytte jag Gud det året för länge sen till en annan Gud?

Nej. Bytte jag teologi, när jag såg undren ske? Nej. Hade Pingstförsamlingen en annan Jesus då som dom predikade om?

 

Vi är framme vid år 1970 och det var en nyfrälst narkoman, som klagade för mig om förkunnelsen om blodets kraft. Hon hade fått uppmaningen att tacka för blodet. Obegripligt! Äckligt tyckte hon. Där bytte jag samfund men inte teologi. Jag ville fira gudstjänst tillsammans med de nyfrälsta. I min ensamhet bad jag till Gud om undervisning om blodets betydelse.

 

Samme Gud men inte en annan Jesus. Mina personliga vänner inom Svenska Kyrkan har samme Gud, som jag har och samme Jesus, som dött för våra synder och uppstått från de döda och som skall komma igen en andra gång. Men alla teologer har inte den läran.

 

Därför Bloggar jag mot den teologi, som har en Gud, som ser ut på olika sätt i Gamla Testamentet och som blivit bättre i Nya Testamentet genom Jesus.

 

Dom är så små så små och mindre irriterande än en enda fluga i köket, som surrar och flyger hit och dit. Nu är det kall vinter och flugorna sover. Den första flugan, som vaknar till våren är ett vårtecken. Vårtecken är trevliga. Första humlan som surrar på inglasade balkongen är ändå trevligare.

Vissa människor är så snälla visst, att det inte gör en fluga för när. Min mor var mycket snäll men där gick gränsen. Hon tålde inte flugor i sitt kök och klarade snabbt att fånga in dom med handen. Sen lyfte hon på spisplattan och där åkte de ner en efter en i vår trevliga vedspis. Hennes kök var vårt kök också och deras som kom och gick och satt på kökssoffan en stund.

 

Bananflugor är så små så små och har kommit för tredje gången objudna. Goda råd är dyrbara och det första var att sätta tvärdrag i kylan. Det hjälpte inte. Eller ett tag. Nästa råd kom från systern i Köpenhamn och det var att ställa lite koncentrerad ättika i en skål på diskbänken. Innan dess har jag så klart jagat dom med en hopvikt Metro. Att det skulle vara en Metro hittade jag på själv.

 

Det senaste rådet är i tredje hand från en dam, som anser att bananflugorna kommer via löken till en amaryllis och då gäller bara vitpeppar runt löken. Jag vägrar. Nu blommar äntligen den löken, som var så lovande med en stängel i början av december. Det fanns en transportskada på den stängeln och blommorna orkade inte slå ut. Nummer två blommar så vackert idag och skall inte få någon vitpeppar runt löken. Där finns ju en tredje knopp.

 

Detta var lite om bananflugorna i mitt kök, som inte gör något väsen av sig men är nog så irriterande.

 

Detta var en lång inledning till min kommande Blogg om egyptiernas plågor.