Det kom ett mail från Skåne från en jämnårig dam och villaägare. Hon klagade på snön och halkan, att nu räcker det. I en Blogg för ett tag sen från stockholmstrakten skrev en annan dam med stor förtjusning.
"Här toksnöar det".
Från Norrland har det kommit bildbevis på att nu räcker det. På den damens foto ser man den skottade, smala vägen med snöväggar, som är kanske 130 cm höga. Snygga väggar enligt min längtan efter barndomens vintrar.
Och hur besvarade jag E-posten från Skåne jag som lever bekymmerslöst angående snöröjning? Har inte en infödd storstadsbo lite andra minnen av snö än vi från landet har? Där på landet kunde stjärnhimlen ses dessutom? Var finns min barndoms stjärnhimmel i storstan?
En gång för länge, länge sen levde min mor och ringde och småpratade om väder och vind. I ett samtal sa hon:
– Här sitter vi insnöade!
Under samma period av livet arbetade jag bland narkomaner. Dom hade samma uttryck om varandra "insnöad". Detta utan att det fanns någon snö runtomkring.
Så jag måste konstatera att damen i Skåne, som närmar sig de 75 åren, tänker mycket vuxet. Nu räcker det med snö och halka! Det är ju farligt att gå ut!
Jag däremot hade lekt barn hela den dagen det toksnöade, gick ut på kvällen med en skyffel i barnstorlek och pulsade i snön runt min gamla bil. (Den behövdes också som stöd ibland förutom skyffeln.) Jag njöt i fulla drag.
Vi har tydligen olika referensram och jag vill inte sitta här insnöad.
Foto Ewy Munther med tillstånd
Gunnels plats i rymden 
Ja, man kan tydligen vara "insnöad" på mer än ett sätt. Men du är ju härlig – kan se dej med din lilla barnskyffeln trampades runt bilen i decimeterhög snö med dina vandrarkängor…..jublande över den vackra snön som påminner om barndomens vintrar. Och stjärnhimlen finns därovan trots allt som vill skymma den. Du är en härlig krutgumma ! Men efter sista nattens snöfall instämmer även jag i "Att nu räcker det !"