En plats för dig – Sida 8 – Gunnels plats i rymden

Göteborgsvarvet

Lördagen är förbi. Söndagen är förbi. I fredags hade en av mina väninnor bekymmer med hur hon skulle komma hem från sitt arbete på lördagen på grund av Göteborgsvarvet. Tiden när hon skulle hem sammanföll med avstängda gator och spårvagnar, som var omdirigerade under den tiden. Allt på grund av alla som sprang göteborgsloppet. Det gick inte att fara eller gå på tvärs genom den klungan minsann.

I en gudstjänst av friare slaget är det inte ovanligt med handuppräckning som svar på en fråga. Så helt käckt frågade mötesledaren i Smyrna Tomas Sjödin hur många som sprungit Göteborgsvarvet igår. Det var många händer, som räcktes upp med stolthet och glädje. Några hade redan visat foton på Facebook. Där börjar min blogg med det offentliga. Vår gudstjänst i Smyrna var och är offentlig. Ingen var tvungen att räcka upp sin hand och bekräfta bedriften om Göteborgsvarvet. Foton på Facebook är offentliga eller för vänner. (Jag frågar om lov eller kommer att göra det.)

Det är bra med motion. Det är bra med kämpaglöd. Det gäller att välja vad som passar att ställa upp i. Det går att kämpa i mer än en gren. Det sägs, att det gäller att välja sina strider. Visst annars kan energin gå åt innan delmålen är nådda till och med. En visst målgång sker den 10:e oktober och jag ställde upp/ställer upp.

10154370_10152223179269888_4091873506731707420_n Anneli Jäderholm kämpar mot NO MORE bältesläggning

NO MORE bältesläggning inom psykiatrin

En annan målgång är mycket längre fram men en del sträckor är avklarade för min del. Olika etapper finns beskrivna här på min blogg dessutom. Det finns många andra på väg. Många är redan framme.

Ingrid Svensson 14 05 17 Teologen springer Göteborgsvarvet

Hur får jag ihop detta? Jo, allt handlar om försoningsstriden detta fyndiga ord. Bloggen idag handlar om försoning med det förflutna och en försoningsstrid om rätt eller fel. Där kommer mina tre länkar in på tre personer, som kämpar för det som de tror på och brinner för. Jag för min del har mött alla tre. Alla tre är föreläsare/förkunnare av ett viktigt budskap om försoning.

Ingrid Svensson blev en helt ny bekantskap den 17 december år 2013. Ämnet i Betlehemskyrkan Göteborg var ”Försoningen” och för Equmeniakyrkans folk. Jag gick dit ändå (utan att tillhöra Equmeniakyrkan), för jag ville lyssna på Sofia Camnerin och Stefan Swärd och se dem för första gången. Det var pastor Ingrid Svensson, som var först med angivna 25 minuter. (Det är bara att gå in på Equmeniakyrkans hemsida för att få lyssna.)

Jag för min del har haft stora problem med bibeltexten i Matteus kap 18:22-35. Så jag har lyssnat gång på gång på Ingrid Svenssons föredrag. Slutsatsen för min del blev att jag kan fortsätta leva i Jesu försoning på Golgata, trots att jag kommer ihåg den destruktiva bältesbehandlingen på Restad Sjukhus år 1956 och alla tvångssprutor. Det har under alla år varit ett viljebeslut att inte känna agg till någon personal i det systemet. Jag lever i försoningen och kommer aldrig att fatta stridigheterna om objektiv eller subjektiv försoningslära. Det får faktiskt Sofia Camnerin och Stefan Swärd göra upp om! Sofia verkar inte ha något behov av den fighten.

Varför är försoningslära viktig?

Teologen Ingrid Svensson har sprungit Göteborgsvarvet i lördags om någon undrar över hur jag kan röra till allt. Hon är före detta metodistpastor och Tomas Sjödin är pingstpastor och författare.

Skörden är mogen

Bilden i Facebook för Smyrnakyrkans sida

Idag känner jag för att klippa och klistra. Ett par vänner är på besök från forna Jugoslavien. De är barnfödda i Sverige och idag skall de resa genom vårt vackra Västergötland. Nej, det finns ingen mogen skörd så klart men slätten är så underbart vacker vid alla årstider. Tycker jag utan att vara någon bondtös. Min far sysslade med snickeri och möbeltillverkning. Morfar hade en gård däremot.Nu går mina associationer till alla kyrkor, som kan synas samtidigt några meter upp i något hus i Vara. Och eftersom det är min blogg, så tänker jag både på Judith Fagrell och Dag Sandahl och Jesus så klart. ”Klippa och klistra” heter det. Det har inget med mitt hoppande hit och dit i tankegångar att göra. Min egna begåvning.

Som jag skriver två olika gånger i mina bloggar, så har jag sett en tom predikostol en försommardag utanför Norrköping år 1957 och fick lust att predika Guds ord. Judith Fagrell är präst och kan få se många vackert utsmyckade predikostolar tomma i väl skyddade kyrkor. Inte på ett öppet fält, som var en skjutbana ibland. Så är det 100 år sen Margit Sahlin föddes. Över 50 år har jag undrat från och till över den infekterade debatten men föddes inom Svenska Missionsförbundet som väl var. Barndöpt och troendedöpt utan att kunna teologiska debatter på den tiden.

Margit Sahlin Till minne i Dag Sandahls blogg

Jag har inte mött någon av dess två präster i Svenska Kyrkan IRL. Raskt över till mitt favoritkapitel i bibeln. Det är det fjärde i Johannesevangeliet. Där finns allt! En blogg av mina heter. ”Jakobs tolv söner”. Den står först i listan till höger. En präst och psykoterapeut från Norge Anker Nielsen skrev en gång att få bibeltexter har tröstat så många som berättelsen om Josef i brunnen. 1 Mosebok kap. 37

Där finns allt för de som blivit mobbade under hela sin skolgång eller delar av den gissar jag. För de finns de som överlevt och vänt allt lidande till något positivt och sen hjälper andra. Jag har själv mött en inom (H)järnkoll. Tiden i brunnen gick över för Josef. Tiden i Potifar hus med alla lögner mot honom gick över och även tiden i fängelset oskyldigt dömd.

Sen kom tiden då Josef fick upprättelse och fick bli precis så kreativ som möjligt. Sen kom tiden då han fick dela med sig av allt han själv fått. Så andra kunde överleva. Så bröderna kunde klämma fram till slut att de gjort fel mot Josef till och med.

Där är poängen med Jesus. Korset är tomt! Han lever! Vetekornet föll i jorden och dog men uppstod till en skörd, som ger hur mycket som helst åt alla hungriga.

57 + 57 = 2014

Hur går nu detta ihop? Vem kan tro på en sådan uträkning? Vem kan tro på Google, som scannar mitt liv och Mr Facebook, som kunde göra en film av mina enstaka bilder? År 2002 var detta med Google obegripligt för mig och hela Internet.

Idag kan jag berätta en gång till hur det var en försommardag utanför Norrköping, när hela min framtid var spolierad. Jag kom till en äng på min promenad och där stod en tom, ensam, odekorerad predikostol. Typisk för utomhusgudstjänster och tältmöten. Då kom lusten över mig att få stå där och predika Guds ord! Sen gick jag vidare på stigen över ängen. En man sprang ikapp mig och ropade och frågade, om jag inte sett skylten, att det var en skjutbana. Var han kom ifrån hade jag inte sett. Jag hade tur sa han, att jag inte blivit träffad, när de övade.

Som sagt. Detta har jag berättat förut om sjuksköterskan, som bara gjorde i ordning en blogg med namn och allt och ansåg, att jag bör blogga. Som om det var hennes egen idé!
I så fall var min lust att få predika. Inte visste jag för 12 år sen att detta är männens skjutfält! 🙂

Nu är påsken över och vi som har bibelns referensram lever med siffror och i frikyrkliga sammanhang finns dessa siffror tonsatta med text av Urban Ringbäck. Jag skulle så gärna vilja berätta vad bibeln betytt för mig efter katastrofens dagar. All trösts Gud har tröstat mig många gånger. Det enda jag behövde göra var att öppna tröstens bok och be till Gud om en finare i mjukt kalvskinn med övervikta kanter. Som väl är hade jag så många syskon och en moster, som gav 50 kronor var till en födelsedag. Allt kom i brev från olika håll. Drömmen gick att förverkliga.

Första hållhaken var inte tröst utan en direkt uppmaning från denna bok:
Glöm det som varit! Håll inte fast vid det som hänt! Och så löftet att Gud ville göra något nytt…Kunde jag inte se det redan? (Nej, det gick inte på tio år framåt.)
Rätt citerat fick detta stå på ett av försättsbladen i millimeterstora bokstäver. Inget schvung minsann i handstilen! Ingen tro på framtiden men väl på det som varit.

Påsken är över och under fyrtio dagar uppenbarar Jesus sig för sina lärjungar i bibeltexterna tills han lämnade dem från ett berg i Gallilen. Mig har han inte lämnat någon gång! Jag njuter av alla sammanhang i bibeln kopplat till just fyrtio. Det är möjligt, att jag ger bibelhänvisningar en dag. Allt blev gjort från Guds sida, som behövde göras genom ett utvalt folk och hans ende son och senare hans lärjungar.

Året var 1957 när jag var totalt desillusionerad och fick syn på en övergiven predikostol. Undrar just var männen håller hus, som borde förkunna Guds ord.

P.S.
”Här var mellan ljuset och mörkret en strid
dock segrade ljuset för evig tid
Nedstörtad är döden och tron står opp
bland jordiska öden med himmelskt hopp.
Ni sörjande kvinnor vad söker ni här?
Den levande ej bland de döda är
Uppstånden är Jesus. Halleluja.”
Segertoner och Psalmer och Sånger nr 146 vers 2

Den kampen började tidigt. Den fortsatte tills Herrens Gud ångrade allt gott han skapat. Det regnade i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Floden kom och dränkte allt utom Noa och de som följde honom.
Hånet mot Herren Gud återkom genom olika folk senare i tiden. Goljat och hans män hånade under fyrtio dagar och nätter.
”Vad får den som tar bort skammen från Israels Gud?” (Citat fritt ur minnet) Vem var han, som utan krigsrustning gick emot? Vem var han, som måste gå ut i öknen och bli frestad av Djävulen under fyrtio dagar och nätter?

Vem är han, som vunnit seger över Djävulen och döden en gång för alla? Så visar han sig gång på gång på olika sätt under fyrtio dagar för sina lärjungar…
Och varenda blomma är med i lovsången över hans seger!
D.S.

”Tror du små blommor bedja till Gud
fastän du ej förnimmer ett ljud
Dock upp till himlen från ängden skön
stiger så sakta blommornas bön.

Gör du som blomman gläd dig och sjung…”

Ur söndagskolans sångbok

Förgätmigej från Göran Schmiths Hemsida och Floran på Rörö

Som en löpeld

Det går som en löpeld. Det var presens då. Det är presens nu. Graven är tom. Han är inte där!
Nej, så fort gick det inte att få ut budskapet. Alla fick inte veta det den första dagen. Två lärjungar såg till att komma ifrån sin chockupplevelse. De gick därifrån. Som om det går att gå ifrån det som hänt!

En av de två hette Kleopas. (Lukas kap 24) En av de två kan vara vem som helst tiderna igenom som tror att man kan lämna och gå vidare. Det blev ingen spänst i stegen. I den bibeltext, som har med deras vandring att göra märks sorgen och den förlamade känslan. De stannar upp. Där kom en som inget visste! Där kom en som gått i klapp dem och registrerade deras hållning och utseende. Vad pratade de om? Deras ansiktsuttryck avslöjade allt.

Vi måste inte missa denna föreslagna bibeltext Annandag Påsk om de två lärjungarna på väg till Emmaus från sitt trauma. Som om det bara är att lämna det som varit och gå vidare!

Det går som en löpeld genom filmer, konst och texter, att Jesus firade en måltid den sista kvällen tillsammans med sina lärjungar. Bilderna finns kvar och filmen från år 2004 var ruskig minst sagt och heter ”Passion”. Historien går som en löpeld fortfarande. Nu är det mer angeläget än någonsin utan överdrifter. Graven är tom. Han är inte där! Ja, visst har vi olika uppfattning om vad som hänt! Och det får vi ha.

För min del är jag ett ögonvittne till alla beskrivningar ända från barndomen. Det innebär ett tomt kors, för han är inte där. Han har varit där. Han har varit i Getsemane, där hans ångest blev olidlig. De finaste kapillärerna i huden brast och svetten blev blod. (Det lär finns en enda gång beskrivet i medicinsk historia om en person, som hade så svår ångest.) Hela hans liv bland barnen och vuxna fanns också i små fina bilder och minneskort.

Så blev jag till slut den namnlösa lärjungen, som lämnade traumat bakom mig och gick ifrån det som hänt. Det var då som han dök upp och undrade vad som hänt. Vad pratade jag om tillsammans med någon annan? Varför såg jag så bedrövad ut? Och fattade jag ingenting av påsken i Jerusalem att den måste ske som den gjorde?

Märkligt vilket tålamod han haft att lyssna på allt mitt prat! Sen började han att gå igenom allt som var sagt om honom och som måste ske först. Det gjorde inte så mycket att min tro tagit slut. Han försvann inte efter det samtalet. Han bröt brödet igen och igen och läste orden…Fast nu är det påtagligt, att jag måste öppna min bibel själv för att kunna läsa texterna om honom. Som barnet som lär sig äta själv.

Idag är det Annandag Påsk. Varje år är evangelitexten om Emmausvandrarna. En lärjunge har ett namn. Den andre/andra vet Jesus namnet på. Han vet vilken väg jag vandrat. Han vet sin egen väg för min skull.

”Måste inte Messias lida allt detta för ingå i sin härlighet?”

Jesus tvättar lärjungens fötter 2014 04 20 Ur ”Passion” Annandag Påsk kl 18 i Smyrnakyrkan, Göteborg

Passion

Ur Wikipedia citerar jag om filmen:”The Passion of Christ” år 2004
Gibsons officiella motiv[redigera wikitext]:

”Det här är en film om kärlek, hopp, tro och förlåtelse. Han [Jesus] dog för hela mänskligheten, led för oss alla. Det är dags att gå tillbaka till detta grundläggande budskap. Världen har blivit galen. Vi skulle alla behöva lite mer kärlek, tro, hopp och förlåtelse.” [1]
”Det var jag som satte honom på korset. Mina synder placerade honom där.”

Så har det gått tre år sen vi kunde läsa i Svenska Kyrkan Tidning, att vissa blodiga psalmer borde bort. Som ett exempel nämndes:

”Guds rena lamm oskyldig
på korset för oss slaktad
Alltid befunnen tålig
fastän du var föraktad.
Vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit
Giv oss din frid o Jesus”

Är det så underligt, att jag efterlyst bibelundervisning från de teologiskt lärda/lärde? Är det så underligt, att en hyperkänslig människa inte ville gå och se filmen: ”The Passion of Christ”? Det fanns fler än jag, som inte ville ha bibeltexterna om Jesu sista vecka förstörda med blodig sadism visat på en filmduk.

Långfredagen är över för detta året. Idag gestaltas sista veckans bibeltexter på olika sätt i Smyrnakyrkan i Göteborg klockan 18 och även i morgon.

En musikal om veckan som förändrade världen

Tre år har gått sen en kvinnlig präst skakade om mina tankar om att det inget blodigt offer behövs. Visst vi gör så gott vi kan. Sen får Gud göra resten. Kan det vara tvärtom måntro?

”Om jag strävar aldrig så
räcker ej min kraft ändå
till att fylla helt din lag
Om jag gråter natt och dag
står dock syndens fläckar kvar
Blott i dig jag frälsning har.”

Ur psalmen: ”Klippa du som brast för mig…”

hunneberg ”Hela vägen går han med mig…”

Rättegången

Ur boken:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Han hade ett förflutet som narkoman och kriminell. Det följs åt så ofta. Så hände undret i hans liv, att han fick ett möte med Jesus kanske inte lika dramatiskt som det Saul från Tarsus hade upplevt en gång.
Men ändå. Det gamla var förgånget och något nytt hade kommit. Trodde han.
Så hände det, som inte får hända. Han fick ett återfall där han blandat sprit och narkotika blivit våldsam, slagit sönder en stor fönsterruta och sen gjort motstånd mot tjänsteman det vill säga polisen.
Som ett brev på posten kom ångesten och ångern och ruelsen. Det kom ett fysiskt brev också om inställelse till rättegång.
I det tillståndet mötte han mig med sin berättelse och de förtvivlade orden.
– Jag orkar inte en rättegång till! Kan inte du gå i mitt ställe?
Ja, så blev det. Han skrev en fullmakt åt mig och när åklagaren läst upp brottsrubriceringen och brottet och ställt frågan om NN erkänner brottet, så skulle jag svara: «Ja».

Efter denna händelse fick jag en aha-upplevelse. Det var ju så det hade gått till i himlen en gång. Gud såg människornas förtvivlan. Gud såg, att vi inte orkade stå till svars för vad vi gjort av brott. Gud frågade sin ende son:
– Kan inte du gå i deras ställe och erkänna det du blir anklagad för?

Och Jesus lämnade himlens härlighet. Han blev människa som vi och var frestad precis i allting som vi. Dock utan att synda.
Sen började anklagelserna. Dom haglade över honom. Efter det piskades han blodig. Alla rop ljöd, att han var skyldig till döden på ett kors.

Jesus hade fått fullmakt av Gud att gå på den rättegång, som ingen av oss orkar gå på. Han sa «Ja» i vårt ställe och tog på sig våra brott. Han led döden i vårt ställe. I mitt ställe.
Och jag är fri.

korset4 Golgata Teckning av Dagmar Holmqvist

Åsikter och insikter

Det är inte nödvändigt, att ha åsikter om allt. Jag har den åsikten att här behöver städas före påskhelgen. De flesta anser, att detta är inget att ha åsikt om utan bara att se till att det blir gjort. En åsikt kan bli en insikt och ett tvättat fönster kan bli en utsikt minsann, som blir njutbar!

Det finns massor av åsikter om barns andliga behov eller om det är hjärntvätt i kyrkornas söndagsskolor. Hur var det nu med den naiva sången om Noas ark i förra bloggposten? Är det åsikter eller insikter? Kan någon vetenskapsman formulera upplysningen bättre? Det fanns en man, som vågade lyda Herren oavsett detta orealistiska bygge på torra land under så lång tid. Han heter Noa.

År 1991 kom det ut en provöversättning till Bibel 2000 av Bibelkommisionen:
”TRE BIBELBÖCKER FÖRSTA MOSEBOKEN ORDSPRÅKSBOKEN JEREMIA”
Karl-Gustaf Hildebrand har skrivit förordet.
Detta förord den gången satte myror i huvudet på mig för denne lärde man kunde så mycket om mångas åsikter. Detta gällde bland annat berättelsen om Noa saga eller myt. Därför vågade jag sätta in en gammal söndagsskolesång om just Noas ark. Tänk, om författaren till den enkla sången inte hade några åsikter utan bara insikter? Kan det bli så? Och är det jag, som inte fattar begreppet ”myt”?

För min del har jag fått växa upp med söndagsskola utan rörelsesånger. Det fanns ingen flanellograf heller bara torra, sakliga berättelser och sånger ur söndagsskolans sångbok. Som barn hade jag inga åsikter om det var sant eller inte. Som tonåring ville jag ha mera. Åsikter har jag om allt annat men insikter är något annat.

Det har nästan blivit fula ord talet om att lyda. Därför har begreppet ”Israel” blivit obegripligt och mytologi väger tyngre än sanningen. Visst är det beundranvärt att kunna olika folks gudar! Visst är det bra att kunna gammal historia! Till detta behövs kartor! Det behövs för att kunna se proportionerna på en lydig mans vandring till exempel som Abraham var och jämföra det med de stora mäktiga folken runt omkring.

Noa byggde efter den ritning han fått av Herren långt tidigare. Mose och folket byggde i allt som Herrens sagt genom en ritning till Mose senare än Abraham. Måtten har en så fin harmoni. Ändå senare i tiden blev det ett tempel där Salomo lydde Herren i början av sitt liv. Innan dess hade Israels folk varit lydiga utan att förstå innebörden av riterna. Försoningsdagens offer pekar fram mot Jesus död på ett kors. Det blodet blev givet en gång för alla och renar från all synd.

Budskapet i Noas bygge av en ark håller också!

Summan av Guds ord kan ge många åsikter men också mer och mer insikter.

Karta Israel är som en liten prick bara bland de stora mäktiga rikena runtomkring

Noa

Det är söndagsmorgon och dags att förbereda ”söndagsskolan”. Eller hur? Visst är det lämpligt att börja med en rörelsesång? Den får inte glömmas sången om Noa! Filmen om honom har haft premiär och många har redan sett den. Bra eller dålig? Sevärd? Det vet jag inte ännu. Hitintills har jag några bloggposter om regnbågen i skyn. På vad sätt motsätter vetenskapen några väl valda formuleringar i den gamla boken, som kallas bibeln? Både vetenskapsmän och allmänhet vet nu för tiden hur det går till när regnbågen visar sig i skyn. Det som fattas är summan av Guds ord som är sanning enligt bibeln. Det håller att pröva minsann!

Om jag vore en liten mus

1.Om jag vore en liten mus, ville jag bo uti Noas hus.
Ville jag se den mannen stark bygga på sin ark.

2. Noa Herren på orden tog. Spikarna dansa´och hammar´n slog.
Arken han byggde efter mått, som av Gud han fått.

3. Skratta du, men det gör ej jag, för jag vet att till sist en dag,
räddas blott den som på Herren tror och i arken bor.

Teologen Stefan Gustavsson om Noa

”Min båge sätter jag i skyn…”

Foto: Lars Ahgnell

Himlen väntar

Det är bara tre dagar kvar som chans att gå in på svt.se för att få se dokumentären:
”Lillhagen – fruktad och saknad”
Detta är en mycket viktig del av Göteborgs sjukvårdshistoria och landets för övrigt. Bernhard Öhrstedt är värd en eloge för sitt arbete och huvudpersonen läkaren Lena, som också var patient ibland, siste patienten Damir på avdelningen och överläkaren Frances som berättare.

Var kommer detta in då att himlen väntar? Jo, i dokumentären ser vi början av psykiatrisk vård på Vasa Sjukhus. Sjukhuset var en skräck i folkmun i Göteborg och kallades ”Brackan”. Skräcken för att hamna på Vasa Sjukhus har jag mött hos en gammal vän. Ingen förändring till ett bra sjukhus kunde ta bort de äldres uppfattningar och vad de hört om fattigdom och elände, som slutade med ”Brackan”.

Det var ett bra sjukhus på min tid som provelev på Göteborgs Sjuksköterskeskola år 1955. Några avdelningar inom ”Medicin” från Sahlgrenska Sjukhuset var på Vasa Sjukhus. Där mötte jag vänligheten själv på avdelningen bland personal och patienter. Det var på den tid då det var tillåtet med en orgel mellan två avdelningar, öppna dörrar på kvällen och en psalmsång. Fler än en sjuksköterska kunde spela orgel och sjunga i början av 50-talet. Det var tillåtet då.

På avdelning G mötte jag dem, som trodde på Gud både i personal och bland patienter. Men inom sjukvården är det inte tillåtet att inleda ett andligt samtal. Det lärde mig husmor på lasarettet i Vänersborg tidigare. På avdelning G fanns en patient av den första typen pingstvän. Han kunde sin bibeln och citerade en bibelvers då och då. Detta irriterade en av sköterskorna särskilt. Så blev han sämre och kunde inte gå runt med sitt positiva budskap på avdelningen. Hans sista dag kom i enskilt rum och det var min uppgift att försöka mata honom. Han tackade ”nej” så artigt och mjukt. Han var så dålig, att han hade grindar för sängen. Det blev sjuksköterskans tur att gå in med medicin. Precis den sköterska, som visat irritation på hans sätt att bjuda på en bibelvers då och då. När hon stod där framför honom med hans medicin sträckte mannen ut sin hand till sängbordet genom sänggrinden och höll sen bibeln högt upp i luften med orden:

”Nu vilar jag i Guds hand!”

Sen dog han i vittnets närvaro. Och hon berättade för oss andra. Hon berättade för de anhöriga. Jag fick höra både hennes berättelse och berättelsen, som de anhöriga kunde bekräfta. Himlen väntade och jag kan fortfarande se denne lugne, trygge man framför mig och höra hans sista ”nej tack” till lite frukost. Himlens härlighet väntade på honom.

Jag för min del vaknade mitt i natten och undrade hur jag skall få till det. Min egen historia är ju sjukvården som personal och patient och om Gud, som inte får nämnas.

Dimridåer

Dimridåerna låg kvar över kyrkfolket på läktaren till höger i Smyrnakyrkan, Göteborg. Läktaren till vänster sett om en talare noterat detta i söndagens förmiddagsgudstjänst. Nu fanns det inga rökpuffar, inga maskiner, som skickade iväg dessa då och då för att lägga dessa dimridåer. De skall vara i olika färger också. En tekniker sätter strålkastarljuset på rätt solist eller den person som skall vara i fokus för tillfället. En man från byggnadskommitten mätte ljudstyrkan då och då på fredagskvällen konsert. Den får inte överskrida vissa decibel. Konserten från fredagskvällen var över men dimridån låg kvar på övre läktaren vid söndagens gudstjänst i Smyrna i Göteborg. I Uppsala och Livets Ord var det slut på alla dimridåer. Allt skulle bli klarhet och tydligt nu. Tro det den som vill. Så många välsignelser över pastorsparet efteråt via tidningar och nätet gör mig ändå mer förbryllad.

Har det gått två eller tre år sen en kvinnlig präst gick ut med att hon inget fattat av påskens ”Guds rena lamm oskyldig. På korset för oss slaktad.” Det finns beskrivet i psalmer och det finns beskrivet i bibeltexter:

”…Måste inte Messias lida allt detta för att gå in i sin härlighet?”

Vad hände sen mer än att hon blev avkragad? Jo, Ulla Karlsson gav ut en bok på förlaget Recito, där hon förklarar sig. Det var bra gjort! De manliga prästerna borde också gå ut och berätta om bristerna i teologiutbildningen vid universiteten. Avslöja okunskapen varför Jesus måste dö.

Tekniken har kommit så långt, att vi inte behöver biblar längre. Texten kan komma upp på en skärm i kyrksalen då och då. Den kan finnas i mobilen också i en app. Vad nu app är. Jag kan säga app, men begriper inte innebörden. I mitt tankesystem är jag den lärjunge, som inte nämns vid namn i Lukas evangelium kapitel 24. Jag går bredvid en lärjunge, som är nämnd vid namnet Kleopas i vers 18. Vi går sträckan mellan Jerusalem och Emmaus precis så många gånger i livet, som jag behöver att få gå den och berätta om det obegripliga som skett under en påsk i Jerusalem för snart 2000 år sen. Visst finns det gånger, då jag fattat utläggningen. Visst finns det gånger då främlingen inte varit främling för mig utan just den Jesus, som lidit allt för just min skuld.

Jag vill inte ha någon dimridå över budskapet om korset! Jag vill inte bli begeistrad av ljuseffekter över de medverkande! När bomben från i söndags väl slagit ner i Livets Ord, Uppsala i söndagens gudstjänst återstår att se vilket dammoln som uppstod och irriterade mångas ögon. För något händer väl med oss alla när fokus är på någon annan än Jesus och honom som korsfäst för våra synder?

Drottning Kristina Ulf Ekman och kvinnliga pastorer

Enhet som inte bär till Rom

Ord och inga visor från Aletheia

10 000 kommentarer

I dagens återfall att läsa BloggarDag ser jag, att hans statistik gett just 10 000 kommentarer. Dem kan jag leva utan. Det jag fick lära mig för många år sen var, att dessa präster i Svenska Kyrkan, som håller på att ämbetet är endast för män är de som kan mest i bibeln. Och var syns detta? Jag väntar inte längre.

I min ungdom var det två distriktsföreståndare inom Svenska Missionsförbundet som ingav mig stor respekt för bibelns sammanlagda budskap. Under en månads bibelkurs undervisade den ene av dem i Gamla Testamentets budskap och den andre i Nya Testamentet. Ingen konkurrens om vem som kunde mest. I nästa års kurs för ungdomar växlade de uppgiften.

Det jag fick skarp kritik på var, att jag läste ur ett litet ficktestamente, när jag skulle prövas att lägga ut en bibeltext. Bibeln är hel och hör ihop. ”Skaffa en bibel,” var rådet och visst hade jag min konfirmationsbibel med och minnesversen av min konfirmationspräst:

”Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?”
Min konfirmationspräst Arthur Hesslefors var sjukhuspräst en tid på Restad Sjukhus, Vänersborg. Kanske därför som jag betonat så många gånger i mitt bloggande, att det heter ”själ” på svenska. Psyke ger så andra associationer.

Så tillbaka till ”kyrka”, som ger helt andra associationer än församling. ”Församling” står det i bibeln i våra översättningar före Bibel 2000. Bara på ett ställe har församling = kyrka ett annat ord i grekiskan. Det gäller pingstdagen för då var det en stor rörlig församling utomhus.

Enligt bibelns hela undervisning är Kristus huvudet för kroppen, som är församlingen. Det är genom honom som allt skapats som är till. Det är genom honom som vi är utvalda innan jordens grund var lagd. Det är nog dags nu att flytta allt fokus på Kristus. Genom honom är det som kroppen får liv och alla senor och ligament ger stöd åt alla dessa ben i skelettet. Det är bara att studera vad Paulus skriver om delar och funktion inom kroppen. Och hur andliga gåvor skall fungera inom Kristi kropp, som är församlingen.

10 000 kommentarer kan vi leva utan. Det är ORDET från Gud som har framgång.

Vilken kyrka skall man gå till?

En enda kommentar blev det här angående olika tolkningar

10 000 kommentarer om vad?

Sanningen

Idag är det mycket som far runt i huvudet. Tiden är sådan med massor av information, massor av associationer. En av mina vänner inom (H)järnkoll som en attitydambassadör har gett en länk på Facebook till fusk på en Försäkringskassa. Det drabbar henne och andra djupt!

Ljög om arbetslösa…

En annan har gett en länk till filmen om Lillhagens Sjukhus – ett av landets största mentalsjukhus där största byggnaden skall rivas. Mentalsjukvården finns inte kvar där. Av tusen möjligheter till patientvård återstår lätt räknade platser på Östra Sjukhuset eller på Sahlgrenska Sjukhuset, Göteborg. Som om befolkningen blivit psykiskt frisk sen början av 90-talet och det gäller hela Sverige.

Lillhagen – hatad och saknad

Är detta sant att piller kunde lösa alla sjukas behov? Var det sant att psykiskt sjuka fick vård, när alla sinnessjukhus fanns? Blev skammen mindre för den drabbade, när själen skulle kallas ”psyke” och sinnet för ”mental”? Samtidigt har jag läst en uppsats från en blivande pastor och kvinna att präster och pastorer är största riskgruppen för sjukskrivningar. Utbrändhet? Året är 58, då Svenska Kyrkan prästvigde första kvinnan. Det är 58 år sen jag fick min framtid spolierad. Är detta sanning? Är överläkares diagnoser sanning eller skulle jag leva i skräck hela mitt liv för en sjukdom, som jag inte har men blivit registrerad för evigt på Medicinalstyrelsen?

Nej, jag kom aldrig in på Missionsskolan på Lidingö 58 för att kunna läsa till pastor. Så jag kan inte bli utbränd i det yrket eller kallet.

Pastorsrollen

Då kan jag sätta punkt igen och igen för Dag Sandahls skriverier och andras. Jordens undergång började år 1958 i och med att kvinnor tilläts bli präster(!). Detta är viktigt vem som blivit offer och för vad angående mobbning.

Enligt bibeln finns det väldigt många offerdjur men bara profetior om Jesus som offer för våra synder och vår skuld inför Gud. Det finns flera texter som berättar om offer men bara en, som blev offret en gång för alla. Efter Jesu död på korset för oss alla behövs det inte att någon av oss blir ett offer – oavsett för vad.

Sanningen skall göra oss fria.