En ny bro

Du skrev, att det är svårt att förstå vad jag menar. Det är sant. Det fattas ord. Du har också skrivit, att du är rädd för villoläror, New Age och de som håller på med drömmar. Så med all respekt för dig som kristen och bibelkunnig så vill jag berätta om den nya bron.

Det är inget konstigt att drömma. Det står om drömmar i bibeln och uttydningar. Det står, att drömmar försvinner snabbt. Så är det ju! ”Denna drömmen skall jag komma ihåg!” Ja, visst och sen är den väck. Precis som det står i bibeln. Du behöver inte vara rädd. Jag tar inte kontakt med de döda heller.

Gud talar på många olika sätt. Ibland genom varningsdrömmar. Det har jag haft. Verkligheten var den, att min pappa var duktig byggnadsarbetare men utbildad finsnickare och pedant. Verkligheten var den att vi gått ”kärlekens stig” till Lyckhem många gånger tillsammans, när jag var barn. Verkligheten var den, att han när han levde inte förstod varför ägarna inte reparerade spången över ån.

Så nu skriver jag till dig, som är så rädd för arbete med drömmar. Drömmen handlar om en själv men drömmen väljer döden för det som är förflutet. Han lever inte! Drömmen ville bara visa mig på hur rädd jag är för den nya möjligheten (nya bron) och skall analysera allt: ”Vågar jag gå över detta djup?” Och sen fortsätta analysera bron, som inte jag byggt! Hellre gå vid sidan om och fastna i gyttjan…

I drömmen var vi på hemväg från Lyckhem. För min pappa som varit död så många år höll den nya bron ända hem. Sista dagarna han levde uppmanade han mig att läsa för honom. Sen citerade han hela versen själv:

”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör.”

Då visste jag inte var det fanns i Nya Testamentet. Det fick jag lära mig sen. Han dog men har lämnat tydliga spår efter sig vart han gick. Bron på ”kärlekens stig” över ån på väg till Lyckhem är riven. Där har funnits en skylt med varning, att det ingen bro finns.

Så du och jag behöver inte vänta till påskdagens morgon för att hälsa. ”Kristus är uppstånden!” Bron är ny och håller att vandra på! Därför fortsätter jag att vandra vid hans sida. Han vill fortfarande gå igenom alla bibeltexter för att visa varför han måste dö en så fruktansvärd död för att ge oss en ny bro hem.

(Här är en påskbukett, som jag fått en gång, fotograferat och skickat vidare och sen fått i retur. Rose-Marie gjorde i ordning en ”predikostol” för mig i rymden en gång för länge sen. )

Glad Påsk! Han lever och vandrar vid din sida, lyssnar på allt du berättar har hänt tidigare, som varit obegripligt. Sen berättar han om framtiden! Lukas kap 24: 13-31

Hälsningar Gunnel

 

gladpaskbukett

 

Fotoväskan

En blogg skall vara personlig men inte privat. För att få läsare bör det vara bilder med som lättar upp textmassan. Eller hur? Hur skall jag göra för att få läsare? Var det någon poäng med att berätta ett trauma från år 1956? Är det någon poäng med att året 1958 blev en start för mobbning av kvinnliga präster?

Här är den min fotoväska! Poängen var förstås, att jag skulle få fotografera Emelie i lugn och ro. Hon kände inte mig, när jag kom på besök. Det är inte bara att busa på med en kamera för eget intresse. Jag nådde mitt syfte.

Fotoväska 001

Är det rätt, att lura en läsare med den rubriken, när jag egentligen vill förkunna Guds ord? Så klart jag njuter själv av minnet och bilderna! Frågan är om du som läsare vill följa med mig till poängen? Eller behövs det en bild till?

Fotoväskan2 001

För att få vara med män i ett teologiskt samtal på nätet försökte jag med min kamera. Den är gammal med lösa objektiv: ett normalt, ett vidvinkel och ett tele. Så ville jag fotografera Jakob, när han kom med sin stora familj till Jabboks vad. Visst är det ett smart sätt att läsa en bibeltext på? Jag stannade upp och fotograferade med vidvinkel på kameran. Jag stannade upp för att få närbilder av sönerna med familj. Ja, så ville jag fotografera på långt avstånd åt den sida, där mötet med Esau skulle bli. Jag ville ha med hur terrängen såg ut.

Är detta ett så konstigt ”tänk” bland teologer? Stanna upp i texten och fotografera! Framkalla filmen hemma och studera detaljerna! Jo, det var minst sagt fel. Så jag blev mer och mer ensam bland teologerna. Fotoväskan är illa sliten nu men jag lycklig. Hör du det? Jag har vänner som fotvandrat sex mil i Galiéen och fotograferat. Vilka bilder det finns efter den resan!

År 1952 var den första påsk, då jag var ensam med Jesus i Getsemane. Den påsken har påverkat precis alla andra skärtorsdagar och påskhögtider. Sen dess har jag vandrat ensam med Josef många gånger sträckan mellan Sykars brunn till Dotan och därifrån ner till Egypten exponerat och sen framkallat i mitt mörkrum. Ja, så gammal är jag, att jag har ett mörkrum som heter Getsemane. ”Där växer det klara bilder fram, för den som är lugn och allvarsam…” enligt Nils Ferlin.

Detta år fanns texten föreslagen om de två bröderna, som ville ha var sin plats vid sidan om Jesus hos Fadern i himlen. Jesus frågade dem, om de kunde dricka den bägare, som han måste dricka. ”Ja, det kan vi,” svarade de.

Då var det klippt för mig. Jag var tillbaka bland alla mina lösa bilder av framkallningar på Josef och hans bröder. Visst var Josef löjlig med sina drömmar om kärvar, som skulle buga sig för hans kärve? Mammas älskling som trodde, att han var något!

Jo, jag har stannat upp i en lång textmassa med min kamera. Det kom ett ögonblick, som jag fångat själv, men inte blir förstådd. Josef gav befallning av att den bägare, som han brukade dricka ur skulle gömmas under säden i Benjamins säck. Och dessutom pengarna som betalning skulle dit.

Den bägare som Jesus måste tömma var en annan än den Josef brukade dricka ur. Textmassan är stor. Den skall inte förvanskas genom parafraser som The Message.

Inte heller av min fantasi.

Lovsång

Än är det inte försent att läsa Jonas Gardells bok ”Om Gud”. Den kom ut år 2003 och såldes i flera hundra tusen exemplar.

Som om det bara är att tiga och svälja, tacka och ta emot! Jag kunde det inte minsann och tyckte att varje kapitel borde vara som ett manus för bibelstudier. OBS, boken handlar inte om homosexualitet. Den handlar om hur vidrig Gamla Testamentets Gud är.

Tidigare år 2000 fanns en mycket skarp analys i tidningen Ordfront av Eva Moberg av Gamla Testamentets Gud. Alla kristna ledare tycktes bli golvade och tysta. Det har gått 17 år sen dess men en efter en dyker upp numera av männen.

Det har kommit en bok till med skärpa om hur hemsk bibeln är mot kvinnor. Den heter:

”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Nu borde kvinnor få tala!

Mikael Tellbe

Och lovsången då? Jo, den finns i Gamla Testamentet överallt. Det är inte kritik mot unga, som vill vara med i Hillsong. Det är bara fakta, att rotsystemet är heligt och finns i Gamla Testamentet. Vi skall vara rotade i Kristus. Han finns överallt i de texterna.

De bör vi kunna som orsak till frälsningen.

Kroppen glömmer aldrig

Kroppen glömmer aldrig. Det är ett påstående som psykologerna upprepar på grund av allt de fått lyssna till.

Så då kanske jag kan få ihop allt? Är min kropp kristen? Eller är min själ ett psyke, som kan bli skadat? Var finns anden i mitt psyke? Finns den instängd i kroppen någonstans?

På min tidslinje på Facebook har jag blivit så djärv, att jag satt in ett foto från den 5 september år 2009. Här är det:

smal Restad kopiera

Många kan fira en guldbröllopsdag om båda i ett äktenskap får leva. Många tycker att det blivit bättre och bättre trots normala kriser. Jag har gjort ett förhastat löfte till Gud, att han kunde få det som var kvar av min personlighet efter vården på Restad Sjukhus. Så fick jag syn på en bibelvers, att man inte skall skylla på förhastade löften. Sådana har Gud inte behag till.

Det var ju just så många andra bibelverser som räddat mitt psyke. Gud känner mig och jag får ta emot hur många bibelverser som helst personligt. Han har kallat mig också vid namn. Han säger också: ”Du är min” men aldrig mot min vilja. När 50 år hade gått sen mitt ”förhastade löfte” den 5 september år 1959 for jag till Sveriges vackraste kyrkogård utanför före detta Restad Sjukhus och firade vår kärlek, som hållit under alla år. Gud är en Gud för levande och inte för döda! Hans son Jesus lever och har aldrig övergett mig ens då jag trilskats som mest.

Kroppen är kristen tydligen och Gud vill bo i den. Enligt hans eget påstående. Här är en annan bild. Den är från sista gudstjänsten i min hembygds Missionskyrka. Kyrka och församling har samma ord i grekiska språket. Gud vill ha en församling lokalt och överallt i vårt land. En församlings medlemmar kan dö ut och kyrkan rivas som denna blev.

Gud vill bo i varje enskild överlevande medlem ändå.

Sista gudstjänsten080

När jag besöker min hembygd, så stannar inte Gud kvar i Göteborg och överger mig. Han är med till min hembygd och vill bo i dem som bor där nu. Så ser jag det.

Kroppen glömmer aldrig det som jag varit med om. ”Själ” heter det samma på olika språk det vill säga psyke. Psyket kan inte låsas in för Gud är där också och vet hur de, som är sjuka nu har det. Anden kan få kontakt med Gud precis i vilka sammanhang som helst.

”Gud är kärlek” var det stöpplat i färg direkt på väggen i Norra Björke Missionskyrka i början av 20-talet. Jag minns texten och lärde mig sanningen.

Bibeln talar om ande, kropp och själ. Den som tror att Jesus är Guds son och tar emot honom blir född på nytt.

En gång till…

Född till ett levande hopp…

Präglad

Igår kom två mail. Ett likt en brevväxling som den var förr i tiden. Plus en gratulation till min födelsedag. Det andra var från biblioteket. Boken som jag stod i kö för att få låna hade kommit. Tidigare skickades sådana meddelande per brev. Jag är redan framme vid poängen. Jag är präglad. Kan inte komma på någon annan ursäkt för min barnslighet att tycka om att bli uppvaktad på min födelsedag. Inte minst via den nya tekniken på Facebook.

Min mor var förutom mor till oss sex barn föreståndare för telegraf och telefonstationen i min hembygd. Det var vanligt med telegram till bröllop och födelsedagar. En telegrafist ringde från huvudstationen och läste upp texten och mor Anna skrev ned på förtryckta kladdpapper. Ja, så kom min femårsdag och pappa kunde skicka ett kostnadsfritt ”telegram” med text som lärdes utantill och citerades gång på gång. Tills innehållet från avsändare blev till avsändaren själv…

”Må kärlek och lydnad få bliva din prydnad De många år som dig återstår pappa.” Han blev nästan 95 år.

Kladden till det telegrammet gömdes sen noga i deras sekretär som ett värdepapper för mig i vuxen ålder. Jag blev präglad av hur viktig min födelsedag var. Gissar jag.

Det var inte vilken bok som helst, som jag kunde hämta på biblioteket igår. Jag är präglad av mina föräldrars inställning till bibeln – böckernas bok. Fattar inte hur blind jag varit för allt hemskt, som står där! Jag har stavat på versen: ”Du sammanfogade mig i min moders liv…” och ”Jag har kallat dig vid ditt namn – du är min…” och tagit åt mig utan att föra över att detta gäller avsändaren och hans relation till Jakob. Nu är jag alltså över 80 år och tyckte om att fylla år en gång till! Nu borde jag klara att andra inte tycker som jag!

Boken heter: ”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Jag borde nu nästan 18 år äldre än senaste gången klara av att läsa skärpta kvinnors syn på bibeln. Som jag inte delar! Sist var det Eva Mobergs: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” en artikel i tidningen Ordfront nr 1 år 2000 med varningstext för bibeln. Det borde finnas varningstext för tidningar, böcker, TV-program och datoranvändning också! Det borde finnas varningstext för ondskan! Det finns det inte.

Så bibeln talar sanning om all ondska, som finns i alla tider. Inte minst nu i vår tid. Det satt tre erfarna kvinnor i samtal om kvinnor, som blivit förnedrade i alla tider sen bibelns tid i ett TV-program, som jag hänvisat till förut. Ja, jag har sökt upp texten i Domareboken och läst på. Den är vidrig men sann. Skyll bara inte på Gud! Malou var frågeledare i detta TV-program – hennes eget. Författaren Gunilla Thorgren var en av de två kvinnliga författarna. Mot bibeln…

Igår fyllde jag 82 år och var så barnsligt glad över alla som klickat fram en gratulation på Facebook. Tack till er alla! Jag tar kampanjen ”Metoo” på fullt allvar och har bloggat tidigare om våldtäkt på själen (psyket), på kroppen eller på anden. Det går inte att jämföra vilka övergrepp som är de värsta. Några har blivit utsatta för övergrepp så grymt i psyket och sexuellt inom mentalsjukvården! Detta är vidrigt och svårt att tro. Var fanns Gud och skyddade Dorothy och tonåringen, som fick för mycket insulin och dog i sängen bredvid henne den gången? Varför borde Dorothy, Lucy och tusentals andra tiga år 2017, därför att sanningen är obehaglig om psykiatrisk vård?

Gissa om jag är tacksam över att vara präglad från början att mörkret inte har någon makt över ljuset! Ljuset bryter igenom de mest otäcka mörker. Decembermörker finns inte för mig. Han som är världens ljus kom när tiden var inne. Till slut skall han ha lagt all ondska under sina fötter! Än är vi inte där. Men jag blev präglad från barndomen, att Gud är stor och kärleken störst bland tro och hopp.

”Den gång du viskade ditt bliv Du ville mening i mitt liv Din mening i mitt väsen skriv Min fader och min Gud.” (Jeanna Oterdahl f. 1879)

Min mor Annas arbetsplats bland andra.

annas-facebookkontakter-001

Visst var det roligt att få en present som denna! Tack till författaren och vännen Ann-Britt Boman och Ulla Welén, som förmedlade gåvan.  Vi är från ”En socken med guldkant”…

Ja, jag fyllde år igår. Tack för att du vill läsa mina tankar och följer bloggen!

Boken om Björke 001

Förförståelse

För 10-15 år sen läste jag en notis i tidningen Sändaren om bibelkunskap. Den har sjunkit så drastiskt, att de som sökte till pastorslinjen skulle behöva 1 års bibelskola först. Ungefär så stod det att läsa. Ungefär samtidigt hade jag snappat upp ordet ”förförståelse”. Det saknas förförståelse för svåra bibeltexter.

Författaren Gunilla Thorgren medverkade i Tv4:s program ”Malou efter tio”. I min förra bloggpost gav jag länken och fortsätter nu. Programmet handlar om hur kvinnoföraktet börjat och författaren hade funnit det i bibeln genast. Det gäller forskning och bildning, som saknades henne. Hon hade aldrig läst igenom hela bibeln! Det har inte jag gjort heller. Som upplysning. Men bibeln har sagt mig, att det är dårskap att säga, att det ingen Gud finns. Och den som vill berömma sig själv kan göra det om han har förstånd att söka Herren. Genast kom diskrimineringen. Det är tydligt. Det står mest om ”han”. ”Hon” är bortsorterad enligt Gunilla Thorgren, när det var fråga om att sätta ihop evangelierna.

Så det är inte mycket lönt att fortsätta bloggen. Jag saknar kunskap att säga emot dessa tre damer, som inte läst bibeln för sin bildning. För min del började det med att jag sökte tröst – att i alla fall Gud skulle hålla med mig hur illa jag blivit behandlad av en lärare. Jag hade ju rätt! Och vågade säga emot läraren…

Åren gick och jag sökte tröst igen för hur illa jag blivit behandlad inom sjukvården. Än har jag inte hittat något kvinnoförtryck i bibeln. Ty Guds löften så många de än är har fått sitt ”ja” i honom (Jesus) därför får det också sitt ”amen”. Det är citerat fritt ur minnet därför att jag sen ungdomen har hållit fast vid den versen. Det var en man, som lärde mig den! Han lärde mig och andra unga, att vi får genom tro ta emot det som står i bibeln! Även om det gällde Israel eller någon enskild person i tid som gått.

Så jag lär aldrig bli feministteolog. Vad nu det innebär? Jag älskar patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Så nu är det skrivet. Och inte vill jag bli något olydigt revben.

Vad är sanning eller lögn om bibeln?

Det svepte förbi en länk till ett TV-program i kanal 4 i mitt flöde på Facebook två olika gånger. Mina intressen är ju synkroniserade av dem. Ja, det gäller att hänga med i utvecklingen och bli taggad. Enligt annonseringen skulle den kristna tron finnas med.

”… Ebba Witt Brattström pratar om det strukturella kvinnoförtrycket genom tiderna, och hur det introducerades i den kristliga tron och Bibeln. …”.

Malou efter tio

Programmet var nyttigt att se både en och flera gånger. Jag fattar kanske fort men glömmer ändå fortare. Så kvar är de många frågorna om bästa sändningstid och vilka som måste betala för denna dåliga reklam för bibeln. En exeget och en teolog – båda kvinnliga – fick länken av mig för påseende. De saknar tydligen mitt temperament och reagerade lugnt och sakligt eller inte alls. Så hade präster reagerat på frågan om allt ruskigt kvinnovåld i bibeln. De hade bett om ursäkt över att de inte kunde förklara eller svara bättre på författaren Ebba Witt Brattströms frågor. Hon borde ha haft en präst vid sin sida, som tolkade de svåra texterna i Gamla Testamentet hette det först. Det var när hon bestämt sig för att läsa igenom bibeln och bli ”bildad”. Ja, så läste hon själv ända från början och hittade ganska snart det allra mest ruskiga våld mot kvinnor, som kan tänkas av en levit.

Där är jag nu, att jag visste om det sammanhanget men inte klarade rätt sökord. Tror inte att det går att söka på vidriga kränkningar av kvinnor eller Metoo. Jag fick hjälp av min namne exegeten och bekräftar illdåden som sant.

Inte ens jag med mitt heta temperament behöver gå ut och försvara bibeln. Jag är bara glad över att den som har ett ärligt intresse av Guds behandling av kvinnan i bibeln kan söka bland mina bloggar som Tamar, ”Skökan Rahav”, äktenskapsbryterskan i Samaria. Som jag ser det blir kvinnor i bibeln upprättade i ett nu oavsett deras förflutna.

Nya Testamentet var visst ändå värre enligt författaren Ebba Brattström, som fick fortsätta beskrivningen om hur bibeln behandlar kvinnor eller utesluter helt. Detta är kunskap, som jag aldrig fått hemifrån eller genom egen läsning eller genom bibellärares undervisning. Det stämmer inte!

Vi hörs!

Min mentor är en syster

Idag är det måndag och den sjunde dagen. Min mentor är sjuksköterska och ”Sahlgrenare”, som jag trodde jag skulle bli. Vi möttes en kväll, när jag var ledsen och ingenstans kom:
”Jag hjälper dig,” sa Rose-Marie och såg till att jag kom ut på nätet.

Så dog min skolkamrat, en sköterska plötsligt. Jag fick inte in någon minnesruta i en tidning, om hur bra hon varit i sitt liv som sköterska på Restad Sjukhus. Ja, då skrev jag och berättade på min nya blogg, om hur det var att bli patient på det sinnessjukhuset, där hon var elev år 1956. Karin dog år 2006 bara 70 år gammal. Det har gått med snigelfart sen dess, för ingen orkar lyssna på hur patienterna hade det. Och har det år 2017. Det har jag förstått av alla berättelser.

Därför gav inte jag upp med mina försök att säga:

”Så gör man inte mot en patient!”

”Nu har Evert och jag oxå sett filmen. Så bra Gunnel, och så sakligt och fint du berättar. Mycket bra film som är sevärd av alla. Minns oxå min elevtid på Lillhagen och vill inte tillbaka till den tiden. Bra jobbat Gunnel”. Tack för den recensionen, Rose-Marie!

syskonen 1934 001

Detta är mina syskon. Alla är äldre. Jag var inte född då sommaren 1935. Jag har tillsammans med dem vuxit upp under bra och trygga omständigheter. Storebror precis som vår far tyckte inte om att tala om sjukdomar. De mådde illa av ett sådant samtalsämne och besök på sjukhus. Ändå kom storebror och hälsade på mig, när jag var 4½ år och hade kört en trädgårdgrep genom bara foten och när jag var 20 år och hade en sömnrubbning. De andra har också gjort besök och stöttat mig under åren som gått. Nu finns ett SOS på Youtube. Det handlar om så otroligt många andra men inte mig.

I morgon är det den åttonde dagen filmen kan leva sitt eget liv i rymden. Jag kan få fortsätta att berätta om honom, som såg mig redan i min moders liv. Han sammanfogade mig också som alla andra! Han vet vilka tankar han har om mig och alla andra till att ge mig och oss en framtid och ett hopp.

”Vi åker dit och gör ett studiebesök, så att vi får en punkt på historien!” Så sa projektledaren Annica Engström, Stiftelsen Gyllenkroken våren år 2013. ”Men det kan inte bli förrän till hösten.”

Den förlorade hösten år 1956 blev en vår. För dem som älskar Gud, samverkar allt till det bästa.

Dalia höst 001

Aktuell eller förlegad information

För information hänvisar jag till Wikipedia angående teologen Rudolf Bultmann. Det jag snappat upp om honom är Liberalteologin. Det jag förstod var, att han ansåg att bibeln skulle tolkas i tiden. Tiden står inte stilla och allt förändrar sig. Det språk som finns i bibeln var inte relevant för folkmassorna, som bor i en stad i hans tid och senare.

Så vi prövar en text. Abraham levde som nomad nästan 2000 år f. Kr. Hans herdar blev osams med Abimeleks herdar om en brunn. 1 Mos 21: 22 och följande. (SFB)

Abraham sluter förbund med Abimelek
22 Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör. 23 Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar mig och det land där du bor som främling samma godhet som jag har visat dig.” 24 Abraham sade: ”Ja, jag svär.” 25 
Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. 26 Abimelek svarade: ”Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt och jag har inte hört något om det förrän i dag.” 27 Då tog Abraham får och nötboskap och gav åt Abimelek, och de slöt förbund med varandra. 28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden åt sidan. 29 Då sade Abimelek till Abraham: ”Vad betyder de sju lammen som du har ställt åt sidan?” 30 Han svarade: ”Dessa sju lamm skall du ta emot av mig till ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen.” 31 Sedan kallades platsen Beer-Sheba, eftersom de båda svor eden där. 32 
Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land. 33 Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens , den evige Gudens, namn.” 34 Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.”

Bara att konstatera att osämja alltid har funnits. Eller finns det något i bibeltexten, som hör ihop med hela dess innehåll? Som en man frågade: ”Varför blandar du in Gud i detta?” Det gällde en annan osämja just i detta område. Abimelek hade i vart fall märkt, att Gud var med denne Abraham var han än vandrade med sin boskap.

Teologen Bultmann avmytologiserade bibelns texter. De flesta bor i en stad och begriper inte språket! Bibeln måste tolkas efter vår tid. Så såg han på det.

Mitt föräldrahems trädgård gränsade till en liten gård, som blev nedlagd. Så kom en man från närmaste stad och arrenderade allt. Han ägnade sig åt fårskötsel. Det var bara att följa utveckligen på våren med grönbete. När alla tackorna fick extra kosttillskott rusade alla lammen fram och tillbaka över gärdet. De tvärvände vid stängslet och rusade sen tillbaka. Om och om igen som en kapplöpningstävling. De kunde inte stå still.

Abraham slöt ett förbund med Abimelek om en brunn, som Abraham grävt. Som vittnen till detta förbund ställde han upp sju lamm. Så kom frågan: ”Vad betyder de sju lammen som du ställt åt sidan?” Tror någon att de kunde står still och fatta sin betydelse för förbundet? Kan det vara så att bibeltexter inte är något för den late? Kan det vara så att allt hör ihop med allt?

Stanna min rörliga film från landet i bibeltexten! Stanna vid Abimeleks fråga: ”Vad betyder de sju lammen som du ställt åt sidan?” Abraham svarade, att de var vittnesbörd om att han grävt brunnen. Abimelek skulle ta emot dem av den anledningen. Stanna där och spola fram filmen i 430 år. Vad hände då? Jo, då var Israel ett stort folk som levde i träldom under en grym Farao. Han kände inte till Josef står det. Och än mindre Josefs gudsfruktan och lydnad. Det är farligt med historielöshet.

2 Mos 4:21 Herren sade till Mose: ”När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren : Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son.” (SFB)

Så kom natten då det olika familjerna skulle slakta ett lamm och stryka blodet på dörrposterna och övre dörrträet i huset. 2 Mos kap 12. Håller det sjufaldiga vittesbördet med lammen, att det är Abraham som grävt brunnen? Var det inte så att Abraham vandrat nästa hundra år som nomad och hållit fast vid Herrens löfte om en son? Var det inte så att Abraham blev prövad till bristningsgränsen och fick veta, att han skulle offra sonen? Står inte berättelserna så nära de kan med varandra i kontexten? (1 Mos 21 och 22) Stanna min rörliga film i bibeltexten! Jesus sa, att Abraham sett hans dag! Joh kap 8:56

(De äckliga sångerna om blodet är borttagna ur våra sångböcker. Det är fel, att analysera. Det är som att sitta som en åskådare på läktaren och bara kritisera. Jag bara undrar för min del!)

Jes kap 53:4-6

Men det var våra sjukdomar
han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 
Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. 6 
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld
lade Herren på honom.” (SFB)

Så jag berättar en gång till om Jesu Guds Sons blod, som renar från all synd. Alla herdar behöver vatten till sina djur. Frågan är varför just Abrahams boskap skulle få det och inte Abimeleks?

Det är en bra fråga. Visst. Ingen behöver slingra sig bort från den. Skaparen är EN och han är enig med sin Son Jesus Kristus och den Helige Anden. Det är skillnad på får och getter i bibeln bildspråk. Fåren behöver en herde. Getterna går sin egen väg och behöver bara en bjällra. Jesus sa, att han är dörren in till fåren.

Upp 7: 16-17  ”De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”  (SFB)

(Några nyfikna får på Anita Pibrands promenad nyligen. Tack till fotografen!)

Får på Galtö Anita Pihlbrand

Det obegripliga

Det är möjligt att Svenska Kyrkan i Köpenhamn består av troende medlemmar. Svenska Kyrkan i Sverige gör det inte. Därför är jag så kritisk. Än har vi åsiktsfrihet i Sverige, trots att vi borde se allas lika värde. Det ser inte jag. Narkomaner har inte samma värde som andra. De utförsäkrade från vårt svenska trygghetssystem Försäkringskassan har inte lika värde, som de som får vara friska.

Vad har detta med Svenska Kyrkan att göra? Jo, kyrkan har Guds ord som grund för sin tro från början. Sen dess tolkas texterna mer bitvis än som helhet. Kvar är Guds trofasthet. Han håller det han lovat. Han lovade en Frälsare och det fick vi. Han vill, att alla skall komma till kunskap om vägen till frälsning men alla vill inte.

Så finns det en text (Matt. 25:1-13), som handlar om tio jungfrur, som gick ut för att möta brudgummen. Det var en gammal sed på den tid, då Jesus tog denna liknelse för dem som ville höra på. Frågan till honom var ju när han tänkte komma tillbaka som Messias. Lärjungarna hade fått veta, att han tänkte lämna dem och gå tillbaka dit han kom från – det vill säga till fadern.

Där är den orimliga tron. Fariseerna och de skriftlärde kunde inte tro, att Jesus är Guds son. Där är den orimliga tron att bli född en gång och sen tro och bli född en gång till. Precis då händer ett under enligt evangelisten Johannes. (Joh kap 1:12-13). Den som tror att Jesus är Guds son får makt att bli ett Guds barn. Bibeln säger, att detta under sker genom en människas tro på Jesus som Guds son – inte genom dopet. Dopet behöver vi inte gräla om. Politiker skall i vart fall inte lägga sig i Svenska Kyrkans arbete. Svenska Kyrkan är skild från Staten. I Danmark har det varit en fri folkkyrka länge. Den dagen en präst ville vara präst utan att kunna tro på Gud, så blev det ett stort rabalder. I Sverige reagerar ingen över präster och biskopar, som inte tror på Bibeln.

Kvar står en liknelse om hur det skall bli i den sista tiden. Tio står för fullhet och tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen. Han dröjde så alla tio somnade. Det var natt. Det hade alla haft med sina lampor och olja i dem (Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”  Ps 119:160). De hade också olja i sina kärl. Allesammans. (Andra bibeltexter visar på människan som ett kärl och Paulus skriver om en skatt i lerkärl – det vill säga Kristus i oss.) Olja står i bibeln för den helige Anden.

Jag erkänner, att olika bibelöversättningar rör till det för mig. Nu vet jag, att bibelöversättare har synonymer att välja bland och att översätta är svårt. I Bibel 2000 står det ”fackla” där det stod ”kärl” i 1917 års översättning. Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”jungfrur” där Bibel 2000 översätter ”unga flickor”. Jesu tal om den yttersta tiden finns att läsa i Matteus kap. 24 – 25.

Tio står för fullhet och brudtärnorna för församlingen. Det var natt och brudgummen dröjde. Alla somnade. Så kom anropet, att brudgummen kommer. Hur kan Gud vara så grym att de fem, som inte hade tillräckligt med olja i sina lampor inte hann gå och köpa mer och kom försent sen? Dörren var stängd.

Som jag ser det finns det gott om biblar i hem och kyrkor. I Guds ord (bibeln) finns den helige Anden. En dag är det försent att bli fylld av helig Ande. En dag är det för sent att be troende om att få dela den skatt de bär på inombords.

Obegripligt. De som inte vill fatta kommer inte att fatta enklaste undervisning. En givare behöver en mottagare. Gud är alla goda gåvors givare.

Vad ger mig dåligt samvete varje dag? Är det att jag tror för lite eller gör för lite?

Tack för att jag får reblogga! Ett gammalt löfte visserligen men nu blir det…

Profilbild för Leopold HoltterTankar i natten

Jag har de senaste dagarna läst en bibelkommentar skriven av Håkan Sunnliden, ”Jakobs brev – en bibelteologisk kommentar” utgiven på Recito Förlag 2017. Nu ska ni inte förvänta er någon teologisk recension, den kunskapen har jag inte. Jag säger ofta till mig själv, att det är en evig tur att jag inte kan och vet så mycket, det innebär att jag fortfarande vi 73 års ålder får glädja mig åt nya och överraskande insikter!

En nyhet för mig var, att Martin Luthers tveksamhet till Jakobs brev berodde på att Luther trodde, att Jakobs brev skrev senare än Paulus brev till Romarna och var en polemik mot Paulus. S:t Jakob skrev sitt brev på 40-talet e Kr. En insikt eller kunskap, som säker är självklar för många, men inte varit för mig, är Håkan Sunnlidens påpekande att:

”Det är viktigt att förstå att Herren fostrar oss inte för att vi ska…

Visa originalinlägg 292 fler ord