Kategori: (H)järnkoll

Oandligt

Det är mycket som flyter upp ur minnets vrår. För många år sen skrev författaren, teologen och pingstpastorn Peter Halldorf om sitt samfund. Det var oandligt, att föreslå sig själv! Pastorn skulle vänta på någons kallelse.

Så klart att detta etsade sig fast i mitt hudlösa psyke! En säger inte att en gärna vill komma till en församling och predika! Detta är oandligt! Lewi Pethrus uppfattningar gällde långt efter hans död med teologisk utbildning på knä i bön inför Gud och bibeln! Som jag ser det…

Men jag är uppvuxen inom Svenska Missionsförbundet! Där klarade jag mig länge genom att ha någon ingift släkting eller kusin i någon församlings styrelse.

”Kan inte jag få komma till er och predika över texten om Emmausvandrarna? Den finns bara Annandag Påsk enligt föreslagna bibeltexter!”

Till slut vädjade jag: ”Ni har ju ingen utbildad pastor! Kan inte jag få komma en gång i vart fall?”

Så hände det, att jag fick predika. Och i den predikan hänvisade jag till läkaren och pastorn Sven Ahdrian, att jag minsann frågat honom först på ett ord i grundtexten! De hade haft en gemensam gudstjänst tillsammans med Pingstförsamlingen i någons kyrka. På eftermiddagen fick jag veta vem jag minsann skulle få träffa dagen efter! De har en expert på ord i församlingen! Exeget heter yrket.

Jojo! Jag är petnoga som min far var i sitt snickeri! Det skall vara noga i citat från bibeln också. För att inte tala om prepositioner! En gren som ympas in i ett fruktträd skall inte vara hos trädet. Gäller det en parafras skall det inte stå på baksidan att det är en översättning!

Som jag ser det.

Jag lever det fördolda livet i Kristus. I honom finns allt jag behöver! Han har gjort allt som behöver göras för mig och alla andra. Det finns inget att lägga till eller dra ifrån.

Själen eller psyket

Det kom en uppmuntran, att jag kan skriva så länge jag orkar. Tack! Jag tycker att det är svårt att skriva rakt ut i luften, utan att se någon som vill lyssna. Där står minnet av den tomma, ensamma talarstolen i Åby utanför Norrköping på en äng. Ängen hade en skjutbana med skylt om varning att gå tvärs över. Den skylten såg jag aldrig. Jag kunde inte platsen år 1957. (Men jag skulle vilja vittna om Gud, när jag såg den…)

Det har jag fått bli varse minsann! En kvinna går inte in på männens revir hur som helst utan att se sig för! Texten om skjutbanan på skylten var dessutom bara på svenska. Jag borde ha läst och förstått!

Där är poänget direkt! Mannens anmärkning att det var ett skjutfält drabbade min hudlösa själ. Jag hade varit ett dygn på psyket hösten innan. Jag hade inte som slangspråket blev senare ”åkt in på psyket”. Jag hade gått sida vid sida i lugn och ro tillsammans med en sjuksköterska som hette Inga-Lill. Hon var sjuksköterska för hela skolans elever. År 1955 och före dess var det gott om sjuksköterskor. På insidan av broschen var graverat: ”Det är trohet Herre dina ögon söka”. Den broschen hann jag aldrig få. Det hade bara gått ett år plus provtiden. Jag blev tvungen av avsluta den utbildningen på grund av…

En vacker höstdag eller kanske vi var inne i november men där på Restad Sjukhus år 1956 hade jag fått syn på en ung flicka som gick på en gräsmatta. Hon hade så kallad frigång. Det hade jag lyckats tjata mig till att få gå ute ensam! Då exakt upplevde jag, att jag inte behövde klara språkstudier i Belgien för att sen resa till Kongo och bli missionär. Jag behövde inte den ena utbildningen efter den andra. Mitt framför mina ögon såg jag ett annat arbetsfält än inom Svenska Missionsförbundet – en ung flicka som var psykiskt sjuk och gick med nedsänkt huvud…

De kanske behövde min berättelse?

Detta måste mamma få veta! Hon kom troget på besök med kaffe och hembakat. Det tog en hel dag med tåg och två bussbyten. Det kom en dag, då vi fick gå ute tillsammans och prata om vad jag hade sett och upplevt inom denna okända så kallade vård. Jo, det hade pappa och hon talat om:

”Nu kanske Gunnel får se något annat!”

”Psyket” är något helt annat än själen! ”Min själ är orolig till dess den finner sin vila i dig, o Gud.” Psyket är byggnader inom ett sjukhusområde. ”Psyket” är inte det samma som ”dårhuset”. Där går skillnaden mellan neuros och psykos! Fast deras manual för medicinska eller psykiatriska termer ändras för varje år tror jag.

Där går mitt livs protest! Förstör inte unga människors liv med snabba diagnoser! Hur kan Sverige ha så många barn med ADHD? Hur kan psykiatrisk vård få fortsätta bakom stängda dörrar med bältesläggningar av barn? Som jag har längtat efter en upprättelse och efter nästan 70 år bara tjatat mig till en remiss till en ortoped!

Det var en facebookvän som skrev utförligt här om dagen om sitt skav i själen på META och jag tröstade. Hon trodde, att jag kände till dessa symtom. Jag svarade, att mina problem är inom ortopedin. Då bad hon högt för mig som resignerat totalt!

Gissa om Gud hörde hennes bön?

Lite småprat

Alla behöver uppmuntran någon gång eller ofta. Anmärkningar stöter bort och låser den som lyssnar tror jag. Men syskons uppriktighet har varit oersättlig för mig. Det vill säga systrarnas. Bröderna har varit mer överseende utan att anmärka.

Så när jag meddelat, att jag försöker avsluta bloggandet och har långt liv bakom mig, så kom uppmuntran. Jag trodde att det var mest sökmotorer, som håller på med min blogg!

https://gunnelsplats.com/2025/04/03/det-skall-bli-frid-pa-var-jord/?_gl=1*1croyno*_gcl_au*OTE2MDY2ODMzLjE3NDU4MzU3Mjc.

Tack Alma-Lena! Jo, jag orkar skriva mer men klarar inte av att få struktur på det jag vill ha sagt som viktigast. Jag vill inte lura någon med New Age – kärlek, ljus och positivt tänkande. Bibeln har med, att det förekommer hat, mörker och negativt, destruktivt tänkande. Bibeln beskriver ondskan, när det är som grymmast och en kvinna blir utlämnad åt missbruk till döds och sen blir styckad i tolv bitar. Ser du, att jag kan historien om leviten? Jag såg programmet på TV4 fem gånger, när tre lärda kvinnor fick samtala mot Gud! Senare köpte jag en författares dyra bok, som var huvudperson:

”GUDS OLYDIGA REVBEN GUNILLA THORGREN”

Denna desinformation om Gud får fortsätta i svensk TV utan stopp. Vi måste ha någon att skylla på! Då ansåg Gud själv, att det behövs två syndabockar. Det räcker inte med en. Det behövs två. Detta gav Gud själv beskrivning av under 40 års undervisning i ökenvandring för sitt eget folk. Andra folk fick/får berättelserna.

Bara ingen rör till det för mig med objekt eller subjekt, så fattar jag utmärkt att jag behöver båda – en som dog för mig och en som förde bort min synd till öknen för att aldrig grävas i. En del kallar detta för ”fiske förbjudet” om det gäller vatten.

Jag tror det heter Asasel. Var och en lär ha egen teologi. Jag har positiv gudsfruktan.

Uppbrott

Det finns de som varit med om eldsvåda i egna hemmet utan att kunna rädda mer än sig själva. Det har varit stora skogsbränder i Sverige med kuslig följd för boende i området det gällt. Hur hanterar dessa sina minnen?

Så försöker jag trösta mig själv, som inte kan slänga något! Tänk, om det varit eget hus och jag varit tvungen att bara rusa från allt hopsamlat i kära minnen? Jag trodde, att gamla möbler är värdefulla och fick veta, att inte en människa vill ha sådana här, som jag har. Och böcker då? Nej, unga läser inte en bok nu!

Vem skall tröst Knytett? (Rätt eller fel barnbokstitel?)

Min kökssoffa vill jag ha med till nästa boende. ”Nej, det går inte! Den får du inte ha med!”

Konstigt. År 1996 då Bostadbolaget skulle totalrenovera fick vi hyresgäster bo i baracker under ett ½ år eller byta bostad. Jag tittade på en mindre lägenhet men där fick inte min kökssoffa plats. Det blev avgörande och jag fick kritik för den gamla kökssoffan, som avgjorde så mycket. Det skulle förvåna mig om inte jag vill gå runt med min fars tumstock och mäta väggar på äldreboende en dag! Det är ju han, som både ritat och varit med i tillverkningen av soffan!

Det heter att vi får välja boende själva. Vem fattar hur många minnen det finns i och med mitt barndomshem i den? Får en inte ta med minnen? Mina två äldsta bröder låg skavfötters på halmmadrass i köket, när vår pappa väckte dem och sa, att mamma måste åka till sjukhus. Dagen efter frågade den äldste hur mamma mådde och fick ett kärvt svar:

”De´ får I veta sen!”

De hade trott att familjen var färdig och stor nog. Så kom det en till att passa!

Nostalgitripp i Haga – Del 3

https://www.svtplay.se/video/jxy3JxK/albert-och-herberts-julkalender/5-mitt-och-ditt

Här är gatan från andra hållet och med en del av Albert och Herbert innanför på denna gård.

Nu är det spännande om deras suveräna rollspel och mina minnen går ihop. För jag tänker citera en bibelvers ur minnet, som jag haft mycket svårt att förlika mig med under årens lopp:

Inga andra frestelser har mött eder än sådana som vanligtvis möta människor och Gud är trofast. Han skall icke tillstädja att I bliven frestade över er förmåga utan när frestelsen kommer skall han bereda eder en utväg där ur.

Jo, jag fick för mig att vara ett undantag och frestad över min förmåga. Jag ville så gärna falla för frestelsen men först skulle jag då vara ärlig och gå ur Smyrnaförsamlingen, där jag var medlem. Sen skulle jag dessutom säga upp min tjänst på Räddningsmissionen och söka arbete som arbetsterapeut igen…

Hur gick detta då med min ärlighet? Jo, jag berättade, att jag har dålig rygg och kan bara arbeta halvtid, när jag sökte en annan tjänst.

”Om du har dålig rygg, hur skall du då kunna jobba här?”

Det var frågan lika ärligt.

Det var snopet och frestelsen fick vara.

Esra – ett bönesvar!

Tidigt på morgonen den 19:e maj 2025 lyssnar jag på en av gårdagens predikningar från Härnösand. (Härnösand ligger inte långt från Gådeå, dit jag reste med en viktig fråga år 1964. På tal om ältande.)

Än så länge kan jag inte överföra länken till Pastor Christian Mölks predikan. Det får bli dagen lektion i datakunskap.

Hela natten nästan har jag ältat problemet med Esra, som skilde på främmande hustrur med barn till och med från män av Israels stammar. Det är kramp som värk som gör att det inte går att sova normalt. Men i min bibelsyn är Ersa en äkta profet över det förflutna och över framtiden. Gud är EN och folket ETT och landet HERRENS. Han vill ha ett heligt rum med ett blodsbestruket budskap.

HERREN vill fortfarande skilja synden från syndaren genom sin Sons blod.

Sonen är fortfarande förebild som brudgum som älskar sin brud och kan föra henne ut i frihet från träldom i öknen.

Detta är en lära som är som en mur och som kallas frälsning.

Portarna kallas för lovsång i en psaltarpsalm…

Bibelns budskap var DÅ och blev SEN och är NU och kommer igen…

”En vekrygg”

Det går att snappa upp ord och begrepp och såra sig själv med. ”En som bara springer hos läkare…” är ett annat. Det normala är att göra rätt för sig, arbeta och inte ligga samhället till last.

Det kom en dag då jag måste ta emot hel sjukpension på grund av min dåliga rygg. Året var 1987 och sammanföll med att min och syskonens far dog och föräldrahemmet såldes. Kvar var Missionskyrkan med en liten lägenhet uppe i tornet. Då säger den privata ortoped jag gick hos, att jag var ett statistiskt undantag, som arbetat så länge med så dålig rygg. Jag var inte van vid beröm! Och en i byn sa:

”Du kan få vara med ôss!” Så fick jag barn att fotografera i svart/vitt och lite roligt i huvudet och händerna med framkallning och kopiering.

Den före detta överläkaren på Restad Sjukhus, som jag sökte upp i Norrland gjorde inga fel, skrev inga fel i vår brevväxling senare än år 1964. Hon ledsnade på alla mina anmärkningar på vården, som varit år 1956. Hon skrev i ett brev:

”Om det inte hjälper att sparka sig blodig mot en mur kanske det är bättre att gå runt den.”

En dag ganska nyligen kom det en akvarell från Norrland som gåva med ett svart ganska smalt litet streck i nedre delen med texten tre meter och 50 år sen. Resten i akvarellen är öppet landskap med himmel.

Ja, muren är kvar och är tre meter hög men har en öppning numera där jag gått in och låtit mig fotograferas av en målare den 5 september år 2013.

”Vattnet stod som en mur till höger och vänster. Så frälste HERREN på den dagen Israel…” och mig!

Jag älskar Nehemja och snart Esra också!

…jag skall kalla dina murar för frälsning och dina portar för lovsång…

En Satans törntagg i köttet

Precis nu är det dags att bekänna: Jag älskar Paulus förutom Nehemja!

Och i all den kärleken är det han som älskat först. Inte vi… Så älskade Gud…

”För den som älskar Gud samverkar allt till det bästa.” Ja, det är bara att ta emot och stava på hur ont den än gör och tiden läker alla sår. För det är inte sant! Det finns spöken i hjärnan också, som härjar fritt efter sitt behag.

Nu var det sagt utan att jag skäms – utan skam. Trots att det gått snart 70 år i denna liknande träldom som Israel hade i Egypten, så tjatar Satan på mig med sitt:

”Du är ju inte klok! Passa dig så att du inte åker dit igen! Så lite som du sover om nätterna på grund av kramp!”

Jojomensan! Jag har den gamla, stora vägkartan och har kvar det genomskinliga celloidet med bokstäver och siffror att lägga över svaret var platsen finns utanför Härnösand. Dit är det lång väg från mitt ”hemma-vid”. Dit var det lång väg tillsammans med en kurskamrat, som ville stå vid någon vägkant och skissa på ett ark, för att sen kunna måla där hemma. Under tiden ville jag låna hennes bil och köra själv till Gådeå Sjukhus. Dit hade en överläkare från Restad Sjukhus försvunnit. Jag ville bara fråga henne vad det är för sjukdom jag har egentligen. Det var år 1964. Då hade det gått minst 5 år minsann! Och jag hade nytt körkort med beskrivning av mitt psyke…

Idag vet jag, att det blev ett spöke i min hjärna, som tjatar på mig:

”Du är ju inte klok! Passa dig så du inte åker dit igen! Du sover ju inte på nätterna på grund av kramp!”

Idag vet jag, att detta är en Satans törntagg i mitt kött! För något liknande hade Paulus, som jag älskar. Så jag kan få fortsätta min forskning vad som är ande, själ och kropp!

Som jag ser mig: Ande, psyke och all artros. Men ryggrad…

P.S. 25 05 20

När jag läser denna bloggpost igen ser jag ett fel på årtal. Israels barn var 40 år i öknen – inte 70 år. Samtidigt läser jag Nehemjas bok och är så van vid 70 år i deportation för Israel enligt en profetia. D.S.

AI

Natten är snart över som andra nätter med värk. Tankarna virvlar hit och dit och slutar i fast beslut. Det är försent för min det att tänka först och tala sen. En del är väl genomtänkt med frågor gång på gång. Ibland fattar jag mycket trögt. Som detta med Google. Och detta med ”taggar”…

Natten är snart över och börjar fel med kaffe och rätt med dagens lilla bibelavsnitt ur Svenska Kärnbibeln:

”Rom 13:7-10

7Betala tillbaka alla det ni är skyldiga dem (fullgör era skyldigheter mot dem): Skatt till den som ska ha skatt, tull till den som ska ha tull, respekt till den som ska ha respekt, ära (heder) till den som ska ha ära.

[Vid den här tiden hade kejsar Nero höjt skatterna och folk var allmänt missnöjda. Paulus är mån om att de troende inte ska dras med i missnöjesyttringarna och han betonar just vikten av att betala skatt.]

Motivationen är Guds kärlek
8Var inte skyldiga någon något, utom i detta att älska varandra [med Guds osjälviska, utgivande och rättfärdiga kärlek]. För den som älskar sin nästa (sin medmänniska) har uppfyllt (fullbordat) lagen [Torah – undervisningen med dess budord och instruktioner]:

9Du ska inte begå äktenskapsbrott (vara otrogen din make/maka).
Du ska inte dräpa (mörda).
Du ska inte stjäla.
Du ska inte ha begär.

[Från den andra stentavlan räknar Paulus upp fyra bud som alla har att göra med relationer till våra medmänniskor. I stället för att börja med ”dråp” skiftas ordningen så att ”äktenskapsbrott” blir det första budordet i uppräkningen, se 2 Mos 20:13-15, 17; 5 Mos 5:17-21.]

Dessa och alla andra [totalt 613] budord kan sammanfattas i detta ord:

”Du ska [osjälviskt] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv.” [3 Mos 19:18]

10Kärleken [den osjälviska, utgivande och rättfärdiga] gör inget ont mot sin nästa (skadar inte sin medmänniska). Lagens uppfyllelse utgörs därför av (är alltså) kärleken. [Kärleken uppfyller och fullbordar Guds alla budord och instruktioner, se vers 8.]” Slut citat

Det är dagen efter min storebrors födelsedag den 21 oktober. Han var född år 1922 och var en mycket bra äldste broder, när han levde. ”Äras den som äras bör…”. Jag frågade honom en gång hur han burit sig åt för att skriva en bok, där alla fick vara med och bidraga. Hans svar var enkelt, att först börja med alla, sen en grupp eldsjälar och gick inte det, så var det samarbete med några stycken. Om det inte gick, så fick han arbeta själv. Det finns projekt i olika storleksordningar. Anledningen till att jag frågade var, att jag själv ville ordna en ”hemvändardag” i vår lilla socken.

Känn på det ordet: ”hemma” eller ”hemifrån”! Jag är ”hemma” i mig själv äntligen och försöker avsluta mitt bloggande innan prenumerationen går ut. WordPress är stort. Google är ändå större. Sjukvården är stor som arbetsplats. Där började vi – min mentor och jag. Jag minst 10-15 år före henne i ålder. Hon var mycket datakunnig den kväll vi möttes för första gången och hon sa sitt: ”Jag hjälper dig!”

Runt år 2000 fick vi två nya bibelöversättningar och jag ville ut på nätet för att få möta unga, som aldrig hört något om kristen tro. Då kom hennes undervisning om Google. Om någon ville veta något om blodet, så var det bara att söka där. Sen skulle de komma till mitt namn, att jag har en berättelse.

Nu är vi på år 2024 och Google vet, att jag varit inlagd på ett mentalsjukhus som ung! Så lagom uppmuntrande…

Där är vi nu! Det byggs upp ett AI på något sätt med hopsamlade uppgifter, som jag själv bjudit på. I bibeln står det många löften för den som tror på honom som Gud sände till vår räddning. Det står om en vit sten. På den står det ett nytt namn som bara den känner som får det.

Jo, jag kan många förnedrande uppgifter om min frispråkighet och spontanitet. Bäst kan jag Guds diagnos på mig, att jag är en syndare. Hans uppgift är rakt genom hela bibeln om ett blod som måste rinna för min och allas skull.

Äras den som äras bör! Jesus delar inte sin ära med någon. Han har betalat hela priset för att friköpa oss ur syndens garn!

Ja, det är mycket verksamhet och projekt i våra kyrkor och i samhället men nästan inget tal om blodet som renar från all synd.

”Sjung för mig sången om korset…”

Himmel och helvete

Det är morgon äntligen! Gamla har svårt att somna och sover oroligt ofta. Är en dessutom så envis, som jag är och låter bli sömntabletter, så blir det morgon ändå.

Datorn fungerar igen! Igår fick jag hjälp, trots att jag är uppvuxen med stor respekt för söndagen som HERRENs dag. Jo, jag fick gå på gudstjänst först och stanna på kyrkkaffet också men sen var söndagen hans enda tid att ge mig hjälp.

Där är vi nu att gamla faster fyller 89 år, om jag får leva längre. Då är det bråttom skall du tro! Jag ville ju ha lite struktur på allt berättande innan och har betalt en ny dyr prenumeration i USA. Där är poängen! Jag kan inte engelska och är mycket lättirriterad. Vem skall hjälpa mig, när ingen support fattar min svenska?

Där är poängen! Jag är medförfattare till en artikel på engelska dessutom! Svenska Universitet har inga pengar kvar att låta artikeln bli översatt till mig, så jag begriper vad jag varit med om som 20-åring!

Jo, Annika Östberg begrep min svenska, när jag skrev till henne i ett grymt fängelse på andra sidan Atlanten. År 2011 fick jag äntligen träffa henne på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hennes bok var klar för utgivning och hon talade för den i Svenska Kyrkans monter. Jag skulle tala för min lite senare på öppet golv och Recito som förlag. Senare i livet har vi två mötts ett nytt tillfälle. Jag är högmodig och tycker om att träffa kändisar!

”Bara så du vet det.”

Författare till boken ”Hasch -Himmel och Helvete” mötte jag i Smyrnakyrkan klockan 12 en onsdagsbön. Det var en mycket märklig timma för bön egentligen. Författaren hade bett att få ge information om faran att röka hasch men ledningen hade tydligen inte hittat någon bättre tid. Då kom jag helt desillutionerdad av hel sjukpension. Jag var bara 52 år gammal och ville inget hellre än att arbeta. Året var 1987. (Rätt uppgift enligt anteckning i boken är 1990 den 23/5.) Det var precis det arbete jag måste lämna bland unga missbrukare. Jag kände igen det han berättade och kunde teckningarna. En hade jag fått som gåva…

Där är poängen. Mental sjukdom kan börja på många olika sätt. Diagnoser kan vara rätt eller fel. Följden blir olika och jag kan inte engelska språket. Det kunde Annika Östberg och vi fann varandra under två korta möten. Mina livserfarenheter av skador från ett mentalsjukhus finns på länk i USA. Jag begriper ett ord här och där och är medförfattare.

I Sverige finns inga pengar kvar. Mycket har gått till bistånd som blev vapen på annat håll i stället för mat. Svenskar verkar inte fatta vad det är att få manna från himlen. Men igår fick jag ett dråpligt mannakorn klockan fem på morgonen, som förlöste mig från min irritation.

Det du!

Använd dina drömmar

Så heter läroboken av Ullman Zimmerman – fortfarande i min bokhylla. Det var inte mycket som jag förstod i boken för väldigt många år sen. Bara detta att en vanlig kvinna blev så tagen av sina drömmar, att hon ville veta mer och började fråga ut en klinisk forskare.

För min del förnekade jag ett helt år, att jag drömmer. Tyckte att det lät löjligt som material att ta vara på. En dag skulle kamraten, som gick kurser i ämnet få veta minsann, att jag hade rätt, för jag fick en löjlig dröm, att jag tappat min lillfingerring i soporna och letade där efter den. Det var allt.

Sagt och gjort. Senare på dagen ringde jag triumferande och berättade denna korta dröm. Det gick inte hem! En del blir trötta på allt mitt tjat och hon avfärdade mig helt kort med orden:

”Det är väl något som betyder mycket för dig!”

Där var samtalet slut. Hon kunde inte mycket om mitt trauma. Däremot kunde jag min mors föräldrars så kallade syndkatalog. När min mor Anna var liten fick hon en liten barnring i guld i 14 karat, som var så vacker med en slinga ingraverad likt löv från smultron. Den fick hon aldrig ha på sig, för det kunde leda till synd och högmod. Ringen låg i en liten ask av glas med lock av förgyllt silver år efter år i vår sekretär tills mor Anna utsattes för mitt tjat år 1959:

”Mamma, den ringen kan la jag få?”

Så bra då att ha en ring som skulle påminna om det löfte jag gett min Gud. Det är bara det, att vad löftet stod för glömde jag av och blev bitter. Vad jag lovat var ju inget i förhållande till vad min Gud lovat mig.

Men det hade jag glömt! I natten dröm letade jag förgäves…

Frikyrkoförsamlingen i min lilla ”bonnby” var alla släkt med pappan till den kände tonsättaren till många psaltarpsalmer Gunnar Wennerberg. Många bybor ville visst vara släkt med honom men inte min far som var helt utsocknes. Det blir aldrig det samma med dessa ungkarlar, som sen döpte sitt hus som ”Solhem” eller ”Solgård” och blev byn trogna med sina familjer.

Detta jämfört med Fridhem och Lyckhem på andra sidan den nya bron i drömmen…

De husen var lika nybyggda men som undantagsstugor.

Detta var allt för idag om drömmen ”En ny bro” från ”kärlekens stig” i min hembygd.

Han (HERREN) drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa.

Vägen valde mig – Nattens tankar

Kapitel 6/ 2024 09 16

Kände det som att klockan skulle vara 4. Tände lampa och den var inte ens tre. Siffror och bokstäver skall inte blandas i en text, som jag gjorde nu. Men jag var stolt över mitt ”tänk” om korn och pixlar, negativ eller positiv film. Vilket blir det bäst resultat av eller en försämring? Så steg jag upp för att få skriva men först läsa om någon varit inne på min plats i rymden.

Gissa om jag blir häpen över denna synkronisering!

Jo, någon hade läst en blogg från år 2020 som heter ”Varp och inslag”. Har inte en aning om att jag skrivit den! Nu är det fyra år närmare…https://gunnelsplats.com/2020/02/21/varp-och-inslag/?_gl=1*5vmo6a*_gcl_au*MjkzMzg5NDc0LjE3MjIzNTA1MjA.

”Jag har vävt mitt liv till slut som en vävare sin väv, och han skär ner mig från bommen. Innan dagen gått över till natt gör du slut på mig.” Jesaja kap 38:12b

Gudstjänsten var slut i den församling jag tillhör och det var kyrkkaffe. På borden står små vasar med blommor men på altaret finns en vacker, större bukett. Om det inte är någon samling i gudstjänstlokalen kanske jag skulle kunna få med de blommorna hem till mig? Inget farligt att fråga. Olika grupper ansvarar för olika tjänster och flera medlemmar har trädgårdar med dalior.

Jag kunde få dalior med korta skaft men inte buketten på altarbordet. Väl hemma fick de en glasskål med vatten och jag gjorde ett röj på bordet bland alla lösa foton för fotografering! Det är arrangerat med två brödskivor på det vackra brödfatet. Nej, mer behövdes inte! Ett foto ligger framme från den sista gudstjänsten i min och syskonens Missionskyrkas sista gudstjänst innan rivningen. Vår tidigare telefonväxel syns också…

Vers 12 börjar med: ”Min boning rycks upp och flyttas bort från mig som en herdes tält.”

Mitt första ”andliga hem” revs ned i brist på medlemmar. Mitt föräldrahem fick andra ägare. Det ligger en osorterad hög av lösa foton med minnen som finns kvar. Där är ett på andras barn med gitarrer från vår trädgård.

Det blir spår efter oss vare sig vi vill eller inte. I dopet får vi vårt namn. Föräldrarna får lova att de vill undervisa sitt barn i den kristna tron. Eller också kan barnet få välja själv att få bli döpt till Kristus vid medveten ålder och föräldrars samtycke. Annars är det bra att ha frågat först…

Så fina minnen jag bär på! Foto och kopiering av Gunnel. Jag skall fråga Anders sen om jag får visa dessa två foton.