Gunnels plats i rymden

Idag vill jag berätta lite mer för dig hemifrån. Det är ju semestertider och så småningom kommer bärtider. Ett år förstörde jag min semester redan den första dagen. För jag visste vad som väntade mig. Då räknade jag alla vinbärsbuskar, som min far hade planterat. Sen var den semestern förstörd. Han var steget före alltid och frågade på bären på en mogen buske. Som om jag inte sett, att de också var mogna att skörda nu!

Min far var inte bara en skicklig finsnickare och grovsnickare. Han var en skicklig trädgårdsmästare också. Det fanns i hans gener. Som barn berättade han, att han en gång försökte ympa en kvist från ett fruktträd in i en oxel. Som sagt. På ett vanligt Sävstadholms äppelträd hade han fem olika andra sorter inympade. En ymp förlorar inte sina gener men får sin näring från trädets stam. Och bär frukt…

Så snabbt kom jag fram till poängen som är min men inte delas av andra. En bibelöversättning är ingen bibelöversättning om poängen blir borttagen! En ympkvist, som blir liggande bredvid det nya sammanhanget och fruktträdet torkar sakta och dör. Sen krattas det samman med annat och hamnar på komposten eller elden. Jag har läst Johannes evangelium kapitel 15 i ”The Message på svenska Nya Testamentet” Eugene Peterson. Det handlar om Jesus som vinstocken och lärjungarna som grenar. ”Han skär bort alla grenar på mig som inte ger druvor.”

Sen har författaren konsekvent bytt ut prepositionen ”i” till ”hos”. Och jag får inte reagera eller anmärka!

När jag var tonåring drabbades jag av den så kallade flicksjukdomen skolios och visste inte hur påverkan var förrän en skicklig ortoped berättade allt om denna dåliga rygg. När jag läste om vinträdet och grenarna i 1917 års översättning som tonåring, så var jag klar över att jag var som en gren, som inte bar frukt. Jag orkade inte arbeta för Gud! Jag orkade inte läsa mina läxor ens! Det var kusligt.

En gång senare kom jag till Romarebrevet i min bibelläsning. Där är det fråga om ett olivträd. Där är det fråga om judar och hedningar och vem som får vara ”i” sammanhanget. I kapitel 11:20 i 1917 års översättning kom jag till orden: ”…men du får vara kvar genom din tro.” Vilken befrielse! Jag som inget orkade göra för Gud fick vara kvar genom att tro bara!

Ja, du lovade, att jag får berätta för dig. Det har varit min sorg ett år nu att jag inte får vara så eländig, som jag är och dessutom anmärker på allt. Jag skall vara tacksam och positiv och helst berömma alla andra som arbetar ”hos” Gud i vingården.

Detta tål att tänka på. Tycker nog jag.

Texten från en godkänd bibelöversättning (Svenska Folkbibeln) Joh kap 15

Jesus är den sanna vinstocken
15 1 Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
12 Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.

Du gav mig tillåtelse att berätta för dig. Jag hade misslyckats igen att få ihop berättelsen. Och skrev det på Facebook. Plötsligt dök Lars upp från ingenstans precis som dessa hemvärnsmän gjorde våren 1957 med sin varning.

Det var kväll på nya arbetsplatsen i Åby utanför Norrköping. Jag tänkte bara ta en kvällspromenad och kom till en stor äng med en upptrampad stig. Till vänster stod en enkel predikostol kvar. Så där hade tydligen varit en friluftsgudstjänst nyligen. Då dök det upp tre män från ingenstans och ropade på mig. En av dem frågade barskt, om jag inte sett skylten om varning. Jag var på väg över ett skjutfält. Det var livsfarligt med deras pågående övning. Hur skulle jag kunna glömma år 1957, då hela min framtid låg i spillror? Jag fick inte ens ta en promenad utan att bli stoppad och varnad: Detta är livsfarligt! Hade jag inte sett skylten med varningen?

Nej, jag hade bara sett den tomma predikostolen till vänster och känt lusten att få predika, som kom över mig. Männen dök upp från höger från ingenstans. Jag var farligt ute och hade inte fattat detta. Det var ett låtsaskrig men på allvar för hemvärnsmännen, som skulle skydda befolkningen i risk av krig.

Han heter Lars, som dök upp från ingenstans på Facebook och undrade hur jag kunde bli glad över att bildligt talat se en tom predikostol. För det hade jag sett inom mig. Men denna gång en teatersalong ganska fullsatt med människor från nio olika länder. Fyra kvinnor blev intervjuade av författaren Åsa Moberg på engelska utan översättning. Jag förstod bara mitt eget namn, som nämndes en gång. Nu binder jag ihop år 1957 med år 2015. Över 50 år har gått, som jag måst tränga bort minnet av den vackra stigen i Åby och varningen, att jag var ute på en livsfarlig väg.

Laura Delano är också ute på en livsfarlig väg. Hon är i krig mot världens stora Läkemedelsbolag som många andra. Så fick jag syn på hennes inlägg på Facebook och blev så glad! I katalogen för medverkande  16 – 18 oktober 2015 står som presentation av Laura, att hon var 13 år, när hon skrevs in i det psykiatriska vårdsystemet och flydde från det 17 år senare. Då började kriget! Jag var 20 år, när jag utsattes för en psykisk våldtäkt med diagnoser och mediciner och rapportering för livet till myndigheter. Det är inte överdrift. En psykiatrisk diagnos på den tiden var för livet och hindrade mig, att bli det jag ville. (Se den tomma predikostolen). Se ”kriget” som pågått sen år 1958 med Margit Sahlin på stigen.

Han hette Lars den förste mannen i min mors släkt, som inte ville ha krig! Ett sätt att slippa dö på ett slagfält var att bistå med hästar från gården. Så blev han en rusthållare. Det är lätt att släktforska om en gård gått från far till son generation efter generation och med en morfar som tagit tillvara på muntliga och skriftliga berättelser. Där kommer ett annat krig in bland generna – att inte vilja bli lantbrukare heller utan att få läsa och inte klara det heller. Hur skall den kunna förskaffa sig bildning, som måste gå bakom ett par oxar? Citatet är fritt ur minnet från en gammal familjebibel och en tunn blyertsunderstrykning. Ett syskonbarn i Köpenhamn önskade bara en bibel, när hans son skulle döpas. Då kom idén att ge bort den gamla bibeln. Då upptäckte jag min morfas understykning och så hans kamp i livet. Han hade velat bli präst men måste sköta gården. (Nu är den sonen vuxen som döptes en gång i Brönshöj och fick den gamla släktbibeln. Han stavar på hebreiska av annan anledning har jag hört nyss.)

Lars gifte sig år 1808 och den släktens ”krig” i generna har jag följt noga – praktiskt arbete eller prästarbete. Och jag har undrat varför jag som kvinna blev den enda i min generation som fick genen och därmed blev varnad av okända hemvärnsmän? Där närmar vi oss poängen att en ”Lars” dök upp på Facebook och undrade hur jag kunde bli glad av en nästan okänd kvinnas kamp på andra sidan jordklotet. Det var i konferensen med namnet ”Driving us crazy”, som jag inte förstod hennes berättelse. (www.drivinguscrazy.com) På Facebook finns ju knappen ”Visa översättning” att klicka på för mig. Kvinnor över hela världen har gått emot jätten Läkemedelsbolaget och kämpar för sin rätt att känna och uppleva som normalt utan droger.

På min fars sida däremot finns utbildade militärer, som varit med i de stora krigen för att segra för Sverige. Då blir det också lätt med släktforskning, om någon annan gjort allt arbetet. Efter krigen i början på 1800-talet som mest var förlust och ledde till allmän misär med fattigdom och superi kom en vändpunkt. Vi som släktforskat och har ett frikyrkligt arv att förvalta och vet, att det var i denna misär som vändpunkten kom i kriget mot brännvinet. Två av oss från olika orter i Västergötland med olika åldrar besökte Nårungabygdens Missionsmuseum klocka 9.57 tisdagen den 31 maj 2017. Det var färdkamraten, som poängterade detta med klockan för mig som chaufför i Volvon, som inte var min.

Vi skulle vara där klockan 10 och bönhusens värld öppnades för oss. Där fanns hennes farfarsfar på stor bild på en vägg som kolportören Kasper Andersson och hans bibel låg framme på altarbordet under estraden, som har ett fint namn i broschyren. Så brännvinsapparater i ett rum bredvid som påminnelse om hembränning och lönnbränning, slagsmål och som sagt misär. Två kvinnor i bygden kom överens om att ropa till Gud. Så kom väckelsen som spred sig och Missionshus byggdes tätt – alldeles för tätt. Detta är före detta Älvsborgs län. Jag tror, att jag kan min egen väckelsehistoria från Skaraborgs län. Där byggdes först ett bönhus som senare kallades Missionshuset. Sen byggdes ett bönhus till på samma tomt som kallades missionshuset också fast det var Missionskyrkan och en kolportör skrev en rapport till Stockholm och undrade hur Guds barn kunde göra så med bara ett staket emellan. Det var väl inte riktigt så tätt i Norungabygden. En osynlig skillnad för oss i bibeltolkning gjorde detta. I min fars föräldrahem var de gifta farmor och farfar och bar in plank varje söndagsmorgon och små bockar, så att alla barn kunde få gå i söndagsskola i finrummet. De hann knappast äta färdigt frukost, berättade min far förrän barnen ville in. Han hette Svensson som var söndagsskollärare.

På en vägg hängde i deras gemensamma hem ett stort porträtt av C.O. Rosenius. På den andra väggen ett lika stort porträtt av P.P. Waldenström. Min far var finsnickare. Hans far var grovsnickare. Farmors fars hade varit totalt nersupen men blev omvänd till Gud, som det hette på den tiden. Han var med och byggde det ena, första bönhuset. Privat köpte han upp böndernas potatis, då han byggt en stärkelsefabrik som nykter troende på Guds under i hans liv. Hans blivande måg Per Johan var med ”Waldenströmarna” och med och byggde den Missionskyrkan. ”Det var inget kônstitt i de´”, sa min far, när jag undrade varför farmor och farfar gick till var sitt ”missionhus” på samma tomt.

Nej, det är inget konstigt i det med alla kyrkor och kapell. Bara de inte står tomma utan lovsång. Den 31 maj fick jag uppleva min egen väckelsehistoria bakåt i tiden till Lars Bengtsson och Bolla Svensdotter. Den finns på min blogg högst upp som rester från min hemsida ”brefvet.com” om Roparna. Inte bara det utan också ”krigshistoria” mellan män och kvinnor angående bibeltolkning. Som min mor sa en gång:

”Tänk att jag tycker det kvittar precis vem som har rätt!” Sådan inställning har inte jag haft utan har ärvt mer av antingen – eller, rätt eller fel.

Och ser fortfarande en tom predikostol framför mig. Lycklig den som hittar mitt budskap om Jesus, som upprättat mig på en stabil grund.

Påsken är över som sagt. Långfredagen innan dess. Vi slipper tänka på hans lidande för vår skull tills nästa år. Om det nu finns någon kvar som begrundar en blödande Jesus på korset?

Kristi Himmelfärdsdag är förbi också. Fredagen efteråt kan bli en klämdag för de som har arbete – en välbehövlig långhelg. I så fall är det redan måndag och allt är över av solsken. Det regn som kommer nu behövs! Jag har tittat på min egen statistik för denna blogg och blivit förvånad över så många besök plötsligt och av valet av rubriker. Nej, jag är inte skolad i varken teologi eller filosofi. Lägger mig bara i männens debatter och avslöjar min okunnighet. För vad kan jag om dualism eller monism? Hur fick jag annars få så många besök till min blogg?

Det var på 80-talet i Göteborg och Linneahuset som behandlingshem för unga missbrukare, som jag mötte pingstpastorn Jean-Erik Mårtensson. Nu förstår jag, att han också blivit gammal och är avsidestagen. Det förändrar inte hans kunskap i bibellära. Nu finns det inlägg av honom på Facebook. Snart kommer fler att hitta hans inlägg. Än så länge frågar han efter pastorer att få samtala med.

En icke pastor hittade hans vädjan om svar på vissa frågor och erbjöd hjälp genom en pdf-fil. Så kan bröder hjälpa varandra, stötta och uppmuntra. Det är bara det, att jag läser också och undrar. Jag såg E-postadressen och kunde också få del av Lars Widerbergs hopsamlade kunskap. Båda kan för mycket enligt mig. Eller jag kan erkänna, att jag inget kan i jämförelse men vill lära mig.

Den psalmvers jag kan från barndomen lyder:

”Och som du for du komma skall / O Jesus hit tillbaka / Jag akta vill uppå mitt kall / Jag bedja vill och vaka / Jag vet ej tid / jag vet ej stund / Men dagligt dig förbidar jag.”

Citat fritt ur minnet men det stämmer. Det har gått 200 år sen den skrevs och är omodern att sjunga. Är Jesu budskap, som snart är 2000 år gammalt inaktuellt? Vi måste ju förnya oss! Eller få respekt för bibelns lära. Vi kan hjälpas åt via ”Anta Utmaningen” i Facebook och följa en bibelstudieplan från Svenska Bibelsällskapet eller Oasrörelsen. I den planen har vi/jag passerat 2 Samuelsboken kapitel 19 vers 10. Se och häpna:

”Varför säger ni ingenting om att föra kungen tillbaka?” Vem var smord och vem var inte utvald av Gud?

I boken ”Jakobs nöd…” av Lars Widerberg finns bibelhänvisningar överallt. Han kan för mycket och jag för litet. Det hindrade inte mig att försöka läsa och förstå.

Det är inte bara att sjunga: ”Han är ju kungars kung men vem är jag?”

År 2003 på utgivningsdagen för Jonas Gardells bok: ”Om Gud”, så hängde jag på låset till Akademibokhandeln. Som jag väntat på denna bok! Det skulle vara Jonas Gardells teologi i ett forum för unga 12-20+. Det hette bibelsajten och jag hade just kommit ut på nätet år 2000 full av energi att få berätta för de unga. Så skulle jag äntligen bilda mig en uppfattning själv vad teologi innebär och köpte boken. Men den teologin var hans men inte min.

Tidigare hade jag läst Ordfront nummer 1/2000 om Gud. Det var Eva Mobergs Gud men inte min. Artikeln heter: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” Om hatets och hämndens Gud…

Så nu undrar jag över vilket stort sjå alla förkunnare haft sen dess för att visa hur snäll Gud är. Han har visst blivit bättre i Nya Testamentet än han var i det gamla enligt Gardell. I helgen som gått skulle jag vara med på syskonträff på Västanås, där Narkomanmissionen hade rehabiliteringshem en gång i tiden. Där finns kapellet kvar fortfarande med alla fina minnen för min del och andras från konferenser med bibelundervisning och gemenskap. Ja, ”syskon” gäller syskon i tron på bibelns Gud och Jesus, som vi tolkade honom tillsammans. Då visste jag inte bättre, för detta var på 70 och 80-talet, när narkomaner och alkoholister blev frälsta och fick komma på rehabilitering. Jag för min del fick berätta, att jag samtidigt var bjuden till en biologisk syskonträff – en lagom stor släktträff.

Nu kommer poängen snart. På söndagen gick jag på 11-gudstjänst och på kvällen var det sång och musikgudstjänst i en annan kyrka kl 18. (Släktträffen var på lördagen.) Det kan se ut som att jag är en hoppjerka i kyrkor och samfund men det ingick i Räddningsmissionens arbete att inte debattera teologi eller rätt eller fel tolkning av bibeln. Den som ville ta emot och tro på evangelium kunde bli upprättad. Är Gud snäll då? Vi får vara hur som helst? Alla har lika värde – ”du vet väl om att är värdefull och viktig här och nu…”

Paulus skrev till församlingen i Korint och undrade bara hur fort de kunde lämna evangelium och släppa in en annan Jesus. Han kunde inget om hur världskänd Astrid Lindgren är numera och hur underbar musik det finns till hennes: Fattig bonddräng.

I den sången finns inget om en Jesus som korsfäst och död för våra synder. I texten finns inget om en uppstånden Jesus som lever och kan upprätta oss slagna.

(Jo, jag har också varit nedslagen men är upprättad.) Snart kommer en ny helg med nya möjligheter att få mötas i olika kyrkor.

2 Korintierbrevet kapitel 11