Kategori: Vägen valde mig

Det kom ett brev år 1968…

Fortsättning på ”Himmel och Helvete”. Jag sitter och läser värdefulla brev, som jag sparat. Detta är postat 9.11.1968. Hennes artikel som ett urklipp hade varit inne i tidningen Dagen eller Hemmets Vän men det är ett urklipp utan bekräftelse och på tiden. Rubriken hade hon ”ej satt själv”.

Så står det om den ”Förrädiska rökelsen”.

Då gick jag på bibelskola i Skåne och B.R. bad att få komma dit också. Under flera år tappade vi kontakt men fick tillbaka den så småningom.

Spalt nummer 3 och 4

Spalt nummer 5 och 6

Himmel och helvete

Det är morgon äntligen! Gamla har svårt att somna och sover oroligt ofta. Är en dessutom så envis, som jag är och låter bli sömntabletter, så blir det morgon ändå.

Datorn fungerar igen! Igår fick jag hjälp, trots att jag är uppvuxen med stor respekt för söndagen som HERRENs dag. Jo, jag fick gå på gudstjänst först och stanna på kyrkkaffet också men sen var söndagen hans enda tid att ge mig hjälp.

Där är vi nu att gamla faster fyller 89 år, om jag får leva längre. Då är det bråttom skall du tro! Jag ville ju ha lite struktur på allt berättande innan och har betalt en ny dyr prenumeration i USA. Där är poängen! Jag kan inte engelska och är mycket lättirriterad. Vem skall hjälpa mig, när ingen support fattar min svenska?

Där är poängen! Jag är medförfattare till en artikel på engelska dessutom! Svenska Universitet har inga pengar kvar att låta artikeln bli översatt till mig, så jag begriper vad jag varit med om som 20-åring!

Jo, Annika Östberg begrep min svenska, när jag skrev till henne i ett grymt fängelse på andra sidan Atlanten. År 2011 fick jag äntligen träffa henne på Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. Hennes bok var klar för utgivning och hon talade för den i Svenska Kyrkans monter. Jag skulle tala för min lite senare på öppet golv och Recito som förlag. Senare i livet har vi två mötts ett nytt tillfälle. Jag är högmodig och tycker om att träffa kändisar!

”Bara så du vet det.”

Författare till boken ”Hasch -Himmel och Helvete” mötte jag i Smyrnakyrkan klockan 12 en onsdagsbön. Det var en mycket märklig timma för bön egentligen. Författaren hade bett att få ge information om faran att röka hasch men ledningen hade tydligen inte hittat någon bättre tid. Då kom jag helt desillutionerdad av hel sjukpension. Jag var bara 52 år gammal och ville inget hellre än att arbeta. Året var 1987. (Rätt uppgift enligt anteckning i boken är 1990 den 23/5.) Det var precis det arbete jag måste lämna bland unga missbrukare. Jag kände igen det han berättade och kunde teckningarna. En hade jag fått som gåva…

Där är poängen. Mental sjukdom kan börja på många olika sätt. Diagnoser kan vara rätt eller fel. Följden blir olika och jag kan inte engelska språket. Det kunde Annika Östberg och vi fann varandra under två korta möten. Mina livserfarenheter av skador från ett mentalsjukhus finns på länk i USA. Jag begriper ett ord här och där och är medförfattare.

I Sverige finns inga pengar kvar. Mycket har gått till bistånd som blev vapen på annat håll i stället för mat. Svenskar verkar inte fatta vad det är att få manna från himlen. Men igår fick jag ett dråpligt mannakorn klockan fem på morgonen, som förlöste mig från min irritation.

Det du!

Använd dina drömmar

Så heter läroboken av Ullman Zimmerman – fortfarande i min bokhylla. Det var inte mycket som jag förstod i boken för väldigt många år sen. Bara detta att en vanlig kvinna blev så tagen av sina drömmar, att hon ville veta mer och började fråga ut en klinisk forskare.

För min del förnekade jag ett helt år, att jag drömmer. Tyckte att det lät löjligt som material att ta vara på. En dag skulle kamraten, som gick kurser i ämnet få veta minsann, att jag hade rätt, för jag fick en löjlig dröm, att jag tappat min lillfingerring i soporna och letade där efter den. Det var allt.

Sagt och gjort. Senare på dagen ringde jag triumferande och berättade denna korta dröm. Det gick inte hem! En del blir trötta på allt mitt tjat och hon avfärdade mig helt kort med orden:

”Det är väl något som betyder mycket för dig!”

Där var samtalet slut. Hon kunde inte mycket om mitt trauma. Däremot kunde jag min mors föräldrars så kallade syndkatalog. När min mor Anna var liten fick hon en liten barnring i guld i 14 karat, som var så vacker med en slinga ingraverad likt löv från smultron. Den fick hon aldrig ha på sig, för det kunde leda till synd och högmod. Ringen låg i en liten ask av glas med lock av förgyllt silver år efter år i vår sekretär tills mor Anna utsattes för mitt tjat år 1959:

”Mamma, den ringen kan la jag få?”

Så bra då att ha en ring som skulle påminna om det löfte jag gett min Gud. Det är bara det, att vad löftet stod för glömde jag av och blev bitter. Vad jag lovat var ju inget i förhållande till vad min Gud lovat mig.

Men det hade jag glömt! I natten dröm letade jag förgäves…

Frikyrkoförsamlingen i min lilla ”bonnby” var alla släkt med pappan till den kände tonsättaren till många psaltarpsalmer Gunnar Wennerberg. Många bybor ville visst vara släkt med honom men inte min far som var helt utsocknes. Det blir aldrig det samma med dessa ungkarlar, som sen döpte sitt hus som ”Solhem” eller ”Solgård” och blev byn trogna med sina familjer.

Detta jämfört med Fridhem och Lyckhem på andra sidan den nya bron i drömmen…

De husen var lika nybyggda men som undantagsstugor.

Detta var allt för idag om drömmen ”En ny bro” från ”kärlekens stig” i min hembygd.

Han (HERREN) drog mig upp ur den djupa dyn och satte mina fötter på en klippa.

Vägen valde mig – Jakob

Detta är märkligt! Natten timmar kryper framåt och jag väntar på morgon – en morgon då jag vill fortsätta ge mitt enda arv till alla syskonbarn – mitt berättade från förr och de gamles tro på bibeln. Och varför inte träna här på betald plats i rymden?

Josef – en velourman eller en förebild till Jesus

Först läser jag dagen föreslagna bibeltext ur Svenska Kärnbibeln. Sen tänkte jag berätta om komplicerade relationer, som om de bara finns i nutid? Nej, jag skall inte ägna mig åt skvaller! Alla ledsamheter och grymheter finns nerskrivna i bibeln, därför att den är sann. Gud kan inte ljuga! Gud står bakom varje författare med sin ledning! Och jag har undrat hela mitt långa liv över bibelberättelser. Det har varit många och långa sjukdomsperioder, då det inte gått att arbeta, vara ute i farten eller något annat än samtal med Gud. Kartor är mycket bra hjälpmedel, för att veta var jag befunnit mig…

Bloggen om Josef är från år 2011. Ett av alla syskonbarn är bibliotikarie. Åren före år 2011 gav hon mig otroligt mycket stöd att våga berätta min egen historia i bokform. Jag trodde, att min historia skulle skämma ut mina syskon och att de skulle ta avstånd från mig, när berättelsen kom ut inifrån den hemska mentalsjukvården år 1956. ”Historien är din,” sa hon. Jag behövde inte ens bry mig om före detta sjukvårdpersonal, som kunde tycka illa om hur jag upplevt situationerna.

Bibelns berättelser är allas! De skall nå ut på alla språk till alla folk och stammar, innan Jesus kommer tillbaka som han lovat! Därför skall vi som tror på bibeln berätta för de som inte fattat poängen med livet!

Syskonavundsjuka är beskriven från första början. Tidigare än så kunde den inte finnas! Hur kom det sig att Herren Gud tyckte om Abels offer men inte Kains? Där står ordet ”synd” för första gången i min svenska förståelse. Ögonen är själens spegel och Herren Gud undrade bara varför Kains blick var så mörk. Han föreslog, att Kain skulle råda över sina tankar. Konsekvenserna blev annars att synden lurade vid dörren…

Ett annat syskonpar var Esau och Jakob. Esau föddes först av tvillingarna. Det blev ett problem för Jakob, som föddes efteråt. Esau hade förstfödslorätten. Avundsjuka kan börja och anses som rättighet att ha. Där började Jakobs tankar på att lura till sig den förmånen. Jo, Jakob hade sin mors gunst. Det var en favör tills Esaus tankar och besvikelse gått över i hat. Han hade blivit frånlurad förstfödslorätten en dag…

Så enkelt att läsa själv! Vi har ju nätet numera, om ingen bibel finns i närheten. Bibeln är DÅ, SEN, NU och SEN. Jo, jag har fattat, att vi skall tänka på vem texten är skriven till. Självklart att det är judarnas historia skriven till judar. Självklart är det deras svåra, grymma historia! Men framför allt har de varit generösa att låta oss få del av Herren Guds berättelse till alla om sin Son – den förstfödde!

”…frälsningen kommer från judarna,” sa Jesus.

Minsann inget självklart att få vara frälst och friköpt från synden genom Jesu blod på korset! Blodet rann redan i lustgården på grund av synd.

Idag hade jag tänkt berätta om Jakobs tilltrasslade liv på grund av den listige Laban.

Men jag kom aldrig så långt.

Vägen valde mig – omvändelsen

Kap 4/2024 09 05

Så får det bli. En bit i taget…

”Också detta år…” Det är ett känt uttryck för den i bibeln, som ville ha en ny chans att få se någon frukt på sitt fruktträd. ”Kanske nästa år…” om han skärpte sig och grävde, förbättrade jorden runt trädet. Om jag skärper mig kanske jag kan få ihop berättelsen om VÄGEN.

VÄGEN är given en gång för alla. Den går att lära känna genom hela bibeln. Så finns det diken på båda sidor, som en kan ta sig upp ur. Psalmisten skriver, att han sett den rättfärdige falla sju gånger men resa sig upp igen. Ja, då är det fortfarande på VÄGEN.

Mina tankar skall få virvla fritt men med ett givet mål att få använda den tid jag har kvar för ett berättande till alla mina syskonbarn och deras familjer. Strukturen är Guds kärlek till de två unga som möttes inom ett visst område och blev ett så småningom efter egna upplevelser av VÄGEN. Området är så geografiskt litet men ändå gick inte deras två släkter ihop förrän deras äktenskap år 1921. Deras båda släkter finns forskning på sen åren före 1600-talet. Därför har jag blivit så intresserad av Jesu egen släkttavla som är från Abraham till Jesus eller från Jesus hela vägen upp till Adam och Gud.

Vem i min släkts två grenar var först att finna VÄGEN? Under olika perioder är uttrycket olika för den förvandlingen eller det egna beslutet att gå på den vägen. Idag skriver vi den 5 september år 2024. Den 5 september varje år firar jag min egen omvändelse i 180 grader. VÄGEN har jag varit på hela livet men ofta gått baklänges – ett steg framåt och två tillbaka. Detta vet Google minsann! Skall jag bli förskäckt då och tvärnita och vägra fortsatt vandring?

Nej du! En kvinna och en man vet jag följer min blogg och har inte gett upp! Den 5 september år 2007 ilsknade jag till och ställde en fråga:

”Är det jag som skall skämmas?”

Från den dagen fattade jag beslutet att det destruktiva som hände den 5 september år 1956 skall jag vända på till något konstruktivt! Jag släppte in fullt ljus över mina upplevelse av psykisk våldtäkt på ett mentalsjukhus. Min goda vän sen skoltiden och som pensionerad mentalsköterska på det sjukhuset hade gett klartecken plus en annan från den tiden plus överläkaren som varit där. Den senare hade skrivit i ett personligt brev, som jag har kvar:

”Skriv en bok!”

Innan dess sökte jag upp henne på ett annat mentalsjukhus i Norrland och ställde henne en fråga:

”Vad har jag för sjukdom?”

Den skulle ju vara för livet enligt myndigheter! Så Googla gärna på mig!

De har missat, att jag har min identitet i Kristus!

Vägen valde mig – köket

Kap 3/24 09 02

Så får det bli. En bit i taget…

Det var den 14 maj år 1948. På bilden från mitt föräldrahem syns en del av en liten radio i vänster hörn. Den stod inom räckhåll för min far, som hade sin plats på kökssoffan bredvid. Från en sändning i radion kom meddelande, att Israel blivit proklamerad som självständig stat. Det var en minst sagt högtidlig tystnad i köket. Bara jag som yngsta barnet var med den gången. Jag hade föräldrar, som visste att judarna skulle få sitt land enligt bibeln. Tolv men inte tretton år, så fattade jag hur stort detta var. Ingen kan ärva en tro av föräldrar men just i vårt kök hade jag fattat ett tyst beslut att stå på samma sida som mina föräldrar och gå med på gudstjänster. Min syster och jag hade frågat gemensamt en gång, om vi var tvungna att gå med. Det var inte så roligt med långa predikningar i Missionskyrkan utan sångare och musiker.

”Vem har hört något sådant, vem har sett något dylikt? Kan då ett land komma till liv på en enda dag, eller kan ett folk födas i ett ögonblick, eftersom Sion födde fram sina barn, just då våndan begynte?” Jesaja 66:8

Vägen valde mig – Sjukdomsvinst

Kap 2/ 24 08 31

Nu är det bråttom!

Det finns inga kusiner kvar i en stor släkt och bara en bror av fem äldre syskon. Natten har varit lång på grund av värk. Nu är det äntligen morgon!

Martin är över 94 år. Nu gäller det att justera uppgifter om våra stränga fastrar! De kan inte försvara sig. Storebror kan inte ”formulera om sig”. Ingen kan visst mer och bättre om barnuppfostran än ogifta fastrar. Och det hade han erfarenhet av. Som yngst har jag inget minne av deras stränghet bara att de gav roliga eller mindre roliga julklappar. Spel var synd i vår stränge fars ögon. Så de äldsta syskonen fick ge bort sådana julklappar till något fattigt barn. Som om det fanns några pengar hos oss? De mjuka, tråkiga julklapparna blev vår mor så tacksam över.

Här kommer mitt eget begrepp ”sjukdomsvinst” in. Jag har i ryggmärgen att sköta sig, arbeta och inte ligga samhället till last. Fast ingen satte de orden i pränt eller i verklighet. De fanns i luften och jag orkade inte som de andra. Rätt diagnos och beskivning av ryggskadan fick jag först i vuxen ålder och som omskolad inom sjukvården till arbetsterapeut. Då var jag på rätt plats i rätt tid, när första stora ryggskottet kom på ”Fysikalisk Terapi och Rehab”. En sjuk eller handikappad som därefter utnyttjar anhöriga kan skaffa sig en sjukdomsvinst.

Sagt och gjort. Jag stod inte ut med alla sjukdomsperioder, som till slut gav halv sjukpension. Jag tänkte ständigt i svart/vitt och ältade året 1956 med fel diagnos. Sen köpte jag en förstoringsapparat och lärde mig via fototidningar att framkalla och kopiera. De blev släkten som hamnade under luppen både bildligt och i verkligheten. Kameran fick hänga upp och ner på en gänga på förstoringsapparaten och med mellanringar kunde jag reprofotografera en och en på ett gruppfoto.

Var faster Judith verkligen så hemsk? Varför och hur kunde jag bli lik henne?

På ett foto står min fars alla åtta syskonen i rad i ålder. Så längst ut i raden står två små.

”Å, nu fattar jag äntligen,” utbrast en sonhustru angående fotot, ”varför farbror bara har så stor respekt för två kvinnor i livet!”

Ja, där står de långa och vackra främst i raden före en broder. Inte lätt att glömma deras händer och tvätt om halsen i barndomen.

Min sjukdomsvinst har gett mig många fina minnen. Visst är minnen ett arv att dela rättvist?

Vägen valde mig – Syskonen

Kap 1/24 08 30

Så får det bli.

Det är grovsorterat i alla lösa foton hemifrån och från äldre släktingar. Det är perioden med diaposiv kvar att granska. ”Men så fick jag en nådedag,” som min gamla mor sa, när jag klagat på alla tomma kakburkar. Det kom en dag, då hon orkade baka en gång till av alla andra med stora eller sen mindre brödbak. Mina arton syskonbarn varav en saknas men har fyra ”barn”, vill jag ge min berättelse som enda arv. Det går att betala i förväg för ”hotellplatsen”, som tyvärr ligger i USA. Jag lider av denna språkförbistring. Alla andra tycks kunna engelska. Så än har jag inte fått någon hjälp…

”Nu får du väl ändå formulera om dig,” hände det att min syster sa, då jag varit alldeles för rak och odiplomatisk. Vi var så olika i vår framtoning…

Natten kom då jag fick en tydlig bild av min stora avundsjuka på hennes sommarställe, barn och barnbarn. Då fattade jag inget av drömmen men en god vän satte fingret på den ömma punkten direkt. Sen sa hon inte mer. Jag måste arbeta själv med den upplysning jag fått. Jag såg inget positivt i min egen situation. Bara i hennes…

Där börjar min berättelse år 1806, när de två gifte sig och Bolla kom till Toddestorp från en annan gård. Han som var ägare hade vuxit upp i gården bredvid och haft en grym styvfar som missbrukade hembränd sprit. Ja, alla hade ju egna brännerier på den tiden. ”Om kvinnorna inte låtit bli, så hade det blivit Sveriges totala undergång,” skrev en alkoholforskare en gång.

Det är bara det, att Bolla kunde inte låta bli att dricka sprit hon heller de första åren av hennes äktenskap med rusthållaren. Där kommer tragiken in att första sonen dog en natt ett halvår gammal.

Alla vandrade ju samma destruktiva väg den tiden.

Ny dator

Min prenumeration går ut snart. Det jag lärt mig genom åren är hur viktig adressen är – efternamnet. Datorn glömmer aldrig och bolag går att byta. Om nu mor Anna var ansvarigt för en liten Telegraf och Telefonstation och jag är uppvuxen i den bredvid vårt kök, så är detta inget att komma med som berättelse. @telia.com

Jo, hemsidan var så väl genomtänkt med gammaldags stavning på ett bref. Brefvet.com

Eftersom min mors släkt var så rädda om sina brev, så kunde jag ta med den lilla skokartongen till Landsarkivet en gång för att ställa några frågor. Precis så. Mannen bakom disken blev intresserad och frågade försynt vilken socken det gäller. Ja, så berättade han, att hans chef just gett ut en lärobok i släktforskning. Valet av socken hade med prästen att göra, om han kunde skriva tydligt. Min mor skrev också mycket snyggt och tydligt. Märkligt att en handstil också kan vara sig lik sig hos olika släktingar! En dag för längre sen kom ett brev genom dörrens inkast och låg på golvet. Jag kände igen handstilen direkt men visste inte, att det var från en för mig nästan okänd syssling.

Den dagen blev mycket värdefull för mig. Jag fick veta, att den försvunna bondepraktikan, som min äldre syster letat så efter fanns i Stockholm. Snart skulle den komma tillbaka till Västergötland. Ja, då levde min mor och fick se den och utbrast:

”Å se! Här har far skrivet!”

Så svepte hon lätt med sin hand över texten och kunde börja kommentera. Det var i grevens tid – ett halvår innan hon fick ”hembud”, som troende uttrycker det.

Där stannar jag nu. Prenumerationen på WordPress får fortgå ”också detta år.” En av mina vänner ansåg, att jag bör tänka mig för annars…

”Vad skall du göra om du inte får skriva?”

”..i ett enda stycke…”

I boken: ”101 BIBELHACKS Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare” av Jonas Dagson kom jag fram till att jag läst bibeln på fel sätt hela mitt liv. Nu är de dagarna över som väl är av tråkig känsla.

En skall inte ta någon vers ur sitt sammanhang utan läsa hela! Men hela morgonen ringer orden från bibeln inom mig: ”… den var vävd i ett enda stycke.” Jag har erfarenhet och lång utbildning inom vävning. Det är mitt eget sammanhang! Det är min egen kunskap, att kunna lägga upp en väv från början på loftet hemma, där en aln var 60 centimeter. En biblisk aln enligt 1917 års översättning med förklaringar mot slutet av boken är 50 cm. Får jag blanda in min egen kunskap om växtfärgat garn som bleknar?

”… vävd i ett enda stycke,” står att läsa om när Jesus var korsfäst och soldaterna delade hans kläder mellan fyra – en åt varje soldat. De tog livklädnaden också men den var utan sömmar, ”vävd i ett enda stycke, uppifrån och ända ner.” Joh kap 19:23. Därför ville de inte skära sönder den. De kastade lott om vem som skulle få den. Mycket märkligt att de gjorde så för att skriften skulle uppfyllas!

”De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.” v 24

Nu citerar jag ur boken BIBELHACKS nr 48:

”Bibeln är en helhet(3): Alla delar av Bibeln är lika mycket Guds ord. Gamla och Nya Testamentet skall förstås som en helhet. Undvik lösryckta verser eller avsnitt som lyfts ur sitt sammanhang. Tolka alltid ett avsnitt i harmoni med det större sammanhanget, ytterst med hela bibeln. (John Stek)”

Så jag lät det ringa inom mig hela morgonen: ”vävd i ett enda stycke.” Sen var det bara att hämta Bensows Biblisk Ordbok i bokhyllan för att se var det står skrivet och hur sammanhanget lyder ordagrant. Men det gäller att börja från början med det oskyldiga blodet, som måste rinna i Lustgården. De kläderna blev gjorda av Gud själv i skinn för att kläda de olydiga och ta bort deras skamkänslor. 1 Mosebok kap 3:21

Det räcker inte att läsa ett kapitel om kläder! Längre fram i bibeln berättas det om orättvisa och en älsklingsson och en särskilt vacker mantel. 1 Mos kap 37

Men den manteln sölade avundsjuka bröder ner med blod för att lura sin far! Det går inte på en dag att fatta, att bibelns berättelser hör ihop! 1 Mos 37:31-35

Det tar minst ett liv…

Bibelhack – Asasel

Som skrivet så är detta min plats att berätta på. Och jag har försökt vara så ärlig som möjligt. Jag bloggade om Bileams åsna utan att kunna berättelsen. Jag hade bara sett en åsna sitta pladask på en bild. Bilden stämmer till det sammanhang, där den blev ritad.

Så har jag läst en första gång: ”101 Bibelhacks av Jonas Dagson. Praktiska råd som kan göra dig till en bättre bibelläsare.” Mitt långa liv som bibelläsare ligger bakom. I min ungdom fanns inte dessa verktyg, som finns nu för bibelöversättningar och råd. Det jag ville genom min dator en gång var, att försöka nå unga människor, som aldrig varit i kontakt med kristen tro och via nätet. Hur sitter en hemma och väljer ut en målgrupp för en blogg? Precis det skulle vi göra, som försökte oss lära webbdesign. Jag kunde inte ens tekniken med webbläsare och olika fönster och fattar inte ännu!

Som skrivet var det en sjuksköterska, som behärskade datoranvändning. Jag kan peka ut var jag var på vägen från Mölndal till Göteborg, när jag insåg det orimliga. Någon kunde söka på Google på ordet ”blodet” och sen komma till min blogg! Ja, så hade hon sagt och dataexperten i Mölndal hade kört båda sina datorer för att söka kristna program i undervisning. Detta var år 2000 och han hittade knappast inget mer än Stanly Sjöberg. Men vänligheten att visa mig fanns där. En enda gång hade jag mött honom på ett 50-årskalas. Han sa, att han var datakonsult…

Till slut fattade jag, att markera det skrivna i ett fack. Som ”Kvinnor i bibeln”. Så hade inte jag tänkt alls utan mer att bibeln skulle vara männens revir. Hur skulle jag kunna glömma år 1958? Där gissar jag, att poängen kommer med Asasel. Teologerna har inte kunnat lösa den gåtan ännu med Asasel.

Jag tror ju för min del, att detta är ett mycket stort ökenområde där inget kan växa. Dit skulle den ena bocken bära Israels synd. Den första bocken, att få bära all synd på sig och sen dö som ett offer fanns inom området för Tabernaklet. Efter den bockens död fick översteprästen bära lite blod på sina fingrar in till Gud i det allra heligaste. Men den döda kroppen måste bäras utanför området och brännas upp.

Kristna skall gå utanför lägret och bära Jesus smälek. # Bibelhacken i min blogg är Asasel. Synden bär Jesus bort från oss så långt bort från oss som är möjligt till en stor öken, där Jesus redan vunnit seger över Djävulen på alla områden.

Att sen jag sprungit efter och försökt gräva upp det som är nergrävt är en sorglig historia från den 5 september år 1956.

Men det gäller så klart andras synd.

Bibelhack -Jakobs brunn

Det fattades tjugo minuter innan gudstjänsten skulle börja. Då fick jag lite panik för jag skulle predika över den kända texten om kvinnan vid Sykars brunn. Den texten har ju många inom frikyrkorna hört utläggas i text och sång. Jag hade varit i församlingen några gånger för Räddningsmissionen i Göteborg men nu hade de kallat mig som predikant.

Hastigt tittade jag på texten igen och kom bara några rader in. Där står i Johannes ev. kap 4: 5

”Så kom han till en stad i Samarien, som hette Sykar, nära det jordstycke som Jakob gav åt sin son Josef.”

Där fick jag ett bibelhack minst sagt! Jag insåg, att jag inget kunde hur många gånger jag än hört andra predika över denna text! Här hade folk kommit och gått generationer före den samaritiska kvinnan och innan Jesus kommit dit. Judarna brukade inte ta denna väg till Galileen från Judeen.

vers 4 ”Därvid måste han taga vägen genom Samarien.” Jag hade till och med varit på turistresa femton dagar runt jul och nyår år 1974/1975 med författaren Gunnar Edman, som kunde både berätta och proklamera på begäran sin berättelse och text just vid Sykars brunn. (Nuvarande Västbanken)

Hur gick det då med predikan? Jo, så snart jag var tillbaka i Göteborg såg jag till att hitta en kurs i Gamla Testamentet, som gav tre universitetspoäng. Bättre än så av detta bibelhack: Resan mot försoning hade börjat i min själ! Under åren jag var ”pastor” hösten 1988 – sommaren 1993 pågick den stora Psykiatrirevolutionen. Mentalsjukhusen i hela landet skulle tömmas. Medicinerna hade blivit så bra, att de flesta skulle klara eget boende. Vad hade detta med mig att göra och min predikan om upprättelse av en kvinna?

På resan till Israel fanns inte bara den kände Gunnar Edman som kaplan utan också en världskänd violinist Guido Vecci och hans pianist Hilja Saarne gift med läkaren Apollon Saarne. Vi fick en konsert på julafton helt utanför programmet. (Snart kommer poängen!)

Som mammor är så var Hilja Saarne så stolt över sin enda dotter, som var på väg att doktorera i konstvetenskap. Där började min försoning med allt som inte går att glömma! Hilja och jag blev vänner och jag fick veta mer och mer om arbetet med en kvinnas konst, som varit inlåst på mentalsjukhus större delen av sitt liv.

Hur kunde någon få för sig att leta upp alster efter en som varit inlåst och inte synlig i vårt samhälle? Jag blev mer och mer glad utan att avslöja vilken kunskap, som jag sitter inne med. Boken: ”En ensam fågel – jag vet vem det är – Ester Henning Konstnärinna på hospital av Irja Bergström blev klar och jag sträckläste och fattade allt! Kvar var bara att våga berätta sen var jag varit patient och träffat en läkare, som sårat mig djupt. Han var familjens vän. Och levde…

Det är en lång process hos en envis, minnesgod människa, där andra gör så många fel, att vilja försonas och le mot honom. Så klart att han också kom ihåg var vi mött varandra. Så enkelt hade det inte varit att glömma denne doktor av många andra…

Sofia Camnerin har också en doktorsavhandling, som jag väntat otåligt på:

”Försoningens mellanrum”

Den sträckläste jag också med envishet som drivkraft. Detta ämne kan ju jag!

Jo, pyttsan!

Väl mött vid Jakobs brunn…”och brunnen är djup.”