Kategori: Kristen tro

Modlöshet

Den här bloggen skall handla om mina känslor igår kväll. I bibeln står det om olika känslor och alla sorters känslor. Där finns inte vårt svenska lagom. Det är tillåtet att känna vrede. Det är tillåtet att gråta och riva sönder sina kläder i förtvivlan.

Dagen började med koncentration av vad jag ville ha ut av ett samtal med en projektledare på Stiftelsen Gyllenkroken. Jag tror i min enfald, att min historia är lika viktig som de yngres. I min ekonomiska situation är 130.000 kronor väldigt stora pengar men ingenting i jämförelse med alla som medverkat med sin berättelse om psykisk ohälsa. Min fråga är fortfarande:

Vem är Sveriges kommuner och landsting?
Dessutom har jag en fråga till:
Vad är psykiatripersonal rädda för som inte vill en dialog om bältesspänningar och tvångssprutor som rutin?

I min enfald trodde jag, att jag trots min höga ålder har något att bidraga med för att förbättra psykiatrisk sjukvård.

Vårt samtal på Gyllenkroken var bra och givande för mig. Trots att jag var uppgiven på kvällen. Trots att jag inte förstår detta med att bära en silvernyckel, så sätter jag in länken och surfa gärna runt bland de enskildas berättelser:

Silvernyckeln?

Gyllenkroken, Göteborg

Nu har jag över 500 bloggar att surfa runt bland och har inte velat vara otydlig. Som kristen har jag mina ömmaste punkter i relationen Svenska Missionsförbundet kontra Pingströrelsen. Men jag skall inte sätta in något foto på P Waldenström ur min privata fotosamling. 🙂

Min subjektiva försoningslära är helt baserad på min egna djupa sår och oförmåga att glömma vad som hände mig år 1956. Kalla det gärna att jag ältar! Poängen med mitt ältande är, att jag har fått en fri vilja. I varje situation där det gällt ett val och landet legat öppet för mig, så har jag måst ansvara för det val jag gjort.

Till slut var det inte jag, som valde honom utan han valde mig! Det som för världen var dåraktigt och svagt det utvalde Gud för att världens visa skulle komma på skam.

Hur debatterar vi kristna ledare

Så blev det en ny morgon med nytt hopp. Och i det hoppet renar jag mig, precis som han är ren.

Enligt skrifterna.

”Om Guds nåd och trofasthet…”

År 1982 kom min morfars bondepratika fram och så småningom fick jag som sagt en stövelkartong med gamla brev och handlingar av min gamla moster. Frikyrkoarvet är väl genomarbetet och genomtänkt. Ingen har varit tvungen att ansluta sig till de äldres val av samfund eller sätt att tro och leva. Tjugo år senare kunde jag bygga min hemsida efter dessa gamla foton, brev och anteckningar.

Den 3 augusti fick jag kontakt med Varola Hembygdsförening. Allt blev aktuellt i och med en släktträff. Någonstans på vinden finns en packe med gamla Svenska Morgonbladets söndagsdel från slutet av 1800-talet med bibelstudier av P. Waldenström och andra. De gamle var mycket noga med bibelstudier. Som jag ser det är det vars och ens personliga ansvar att förvalta det andliga arvet oavsett samfundstillhörighet.

Förra bloggen har bara en bild från en vandring i Galileen. Och en bibelhänvisning, som har talat till mig. Jag har inte ansvar för Missionskyrkan och inte för Pingströrelsen men ansvar över om jag följer Jesus och lyssnar till honom.

Morfars anteckningar071Om Guds nåd och trofasthet

dold skattDolda skatter

Stefan Swärds analys av förändringar inom frikyrkligheten med fokus på Niklas Piensohos predikan under Nyhemsveckan

Vem är HERREN?

Nu har det hänt igen, att jag känner mig utanför. I de bloggar jag följer debatteras böcker, som jag inte läst. Två kända förkunnare drabbar samman om innehållet och jag kan inte få vara med. Det är ord och inga visor. ”Läs boken först!”

Precis vad jag själv tyckt om boken: ”Om Gud”. Läs den först. Sen kan vi ha bibelstudier om vad bibelns sammanlagda budskap är. Jag backar till år 2000. Då hade vi fått två bibelöversättningar. Fick jag ha åsikter och vara med i samtalet? Enligt mitt minne gick det inte alls bra för mig. Läs grundtexten! Sen kan du få vara med!
Ungefär så. Vi pratar inte om innehållet i bibeln, när vi äntligen fått en ny översättning i tiden.

Den som verkligen vågade läsa och visa vad det står i bibeln var författaren Eva Moberg. Hon skrev en knivskarp recension av Gamla Testamentet i tidningen Ordfronts första nummer år 2000. Så hade jag aldrig sett någon skriva förut mot Gud och fick en helt ny infallsvinkel. Det var nyttigt.

Några år senare skildrade en annan kvinna Jesus i bilder men inte ord. Precis lika knivskarpt via fotografier. Som hon upplever honom. Så hade jag aldrig sett Jesus och det gick inte att värja sig för hennes bilder. De tvingades på oss via tidningar och TV-sändningar. Det var hennes sanning om Jesus.

Bibeln framställer inte Jesus som en vuxen, naken man som levt ett hemligt liv och måste gå ut ur en garderob. När Mose föddes och hans jämnåriga fanns det egyptiska barnmorskor i tjänst. De ljög och låtsade, att de inte hann fram vid förlossningarna. Så där står inget om att gossarna föddes nakna. Det står heller inget om att Jesus föddes naken. Däremot står det att Maria lindade honom och lade honom i en krubba.

Det står om Jesus i skrifterna före hans födelse. Det står om en mantel med blodsfläckar och att han blev slagen för vår skull. Efter korsfästelsen står det att de kastade lott om hans mantel. Den var vävt i ett stycke. Ingen ville dela på den men inte ens på korset står det om en naken Jesus. När Jesus gick ut i offentligheten var dopet en lydnadshandling. Han lämnade inget bakom sig, som inte var proklamerat från början genom alla skrifter. Det är bara att läsa på förhandsinformationen. Han skulle presentera vem Gud är som sänt honom och varför.

”Så älskade Gud världen att han sände sin enfödde son!”
Inte för att döma världen utan för att…

När profeterna tystnat några hundra år före Jesu födelse så tog änglar vid och förklarade för de nedersta männen i samhällsstrukturen om glädjen, att nu är han född! Varför sjöng de?
Född till vad då?

Vi behöver inte ha åsikter om olika amerikanska pastorers budskap. Det räcker att lära känna HERREN genom bibelns berättelser och låta honom bli den han är. Varken mer eller mindre.

”Den svenska synden”

Det är inte så värst många, som läser min blogg. Om jag då gör ett experiment och gissar att hälften, som läst gårdagens blogg sett filmen: ”Hon dansade en sommar” och den andra hälften vet vem syskonen Marta och Maria är och hemmet i Betania med brodern Lasarus. Då blir det fråga om referensram och vilken ålder mina läsare har. Det blir också obegripligt för den unga generationen hur vi ”gamla” kan debattera en predikan av föreståndaren för Filadelfiakyrkan i Stockholm Niklas Piensoho.

I vart fall så väckte filmen ”Hon dansade en sommar” genast så stort intresse, att den kunde översättas och säljas till utlandet som export och den nervkittlande ”svenska synden”. I släktforskningsboken ”Steg för steg” av Per Clemensson och Per Andersson är det mycket intressant att läsa. Författarna valde en socken med en präst, som skrev tydligt och var noggrann i sina anteckningar. Så blev det min mors hemsocken och en av handstilarna känner jag igen. På 1800-talets slut i väckelserörelsen var det synd att snusa. Jag kan också min frikyrkliga historia. ”Allting var synd, som var roligt,” sa en frikyrkoman på sin ålderdom. Ändå ångrade han aldrig, att han lämnat sitt liv åt Gud. Så hette det i början av 50-talet. Det uttrycket var inom Svenska Missionsförbundet. Inom Pingströrelsen skulle de bekänna sig som frälsta.

Det var inte fråga om att bekänna sig som bättre än andra och vara snusfri. Det var fråga om vad bibeln lärde:
”Ty om du med din mun bekänner, att Jesus är Herre och i ditt hjärta tror, att Gud har uppväckt honom från de döda, så bliver du frälst.” Rom 10:9 (1917 års översättning)

Hur skriver jag en blogg begripligt utan att veta vem som läser eller vilken referensram eventuella/eventuelle läsaren har? Jag vet bara en sak och det är att Guds kärlek har gått ut till alla människor genom Jesus Kristus och hela hans skapelse vittnar om att han finns. Jag vet på vem jag tror och det är mitt ansvar att hålla fast vid hans ord. Summan av Guds sanning är Jesus personifierad. Bibeln skrivs inte om för att många vill sortera i den.

Det är tio år sen jag började traggla med ett språk som bygger på engelska språket, som jag inte kan. Alltså blev det ändå svårare med HTML. Men jag ville så gärna ut på nätet och byggde från grunden. Precis så långt bakåt i tiden, som jag begriper av ett totalt nersupet folk i Sverige. Min Hemsida http://www.brefvet.com är byggt efter modellen av ett hus på fast grund, som sedan blivit ett hem. Frikyrkofolket kallade församlingen för sitt andliga hem. I Bibel 2000 är ”församling” utbytt med ”kyrka”. Visst det är synonymt i grekiska språket men jag associerar till alla tomma kyrkor på landet. Det är ett stort problem och stor kostnad att skydda all konst. Bibeln säger, att vi är den levande gudens tempel. Vi skall låta oss byggas som levande stenar.

Det finns inget större än att få leva i gemenskap med Gud, Jesus, den helige Ande och hans församling! Prototypen finns i berättelsen om ett hem med tre syskon Marta, Maria och Lasaros.
Döden gjorde filmen ”Hon dansade en sommar” så vacker och så gripande visst.
Döden kom på omtumlande besök i Betania också. Utgången blev minsann ingen svensk synd utan liv och uppståndelse!

Elden

Den som bjuder andra på en av sina drömmar skall bara bjuda och inte tolka. Om jag fattat rätt och enligt en seriös modell av Ullman och Zimmerman i boken ”Använd dina drömmar”.
Sen är det upp till var och en som lyssnat, att göra drömmen till sin och berätta om vad metaforerna står för.
”Alla tolkar”, upprepade en kyrkoherde på den tiden i bibelsajten, när debatterna var som hetast. Tänk, att det tog många år, innan jag fattade! När det gäller bibeltexter är det väl bara att läsa rätt innantill! Eller?

Ja, hur är de nu med detta? Vem kan tolka de drömmar, som Josef hade och berättade för sin far och sina bröder rätt?
Kan stadsbor tolka ett skördearbete med hårt arbete med lie och folk, som binder för hand alla dessa kärvar? Kan jag, som inget vet om astronomi tolka drömmen om solen, månen och stjärnorna rätt? Allt var ju i olag och alla bugade sig för en enda stjärna?

Kan någon annan tolka min dröm om att vandra motsols mitt i natten, som inget vet om vad jag varit med om och varför det blivit natt och går baklänges? Det är ju bara den som haft drömmen, som har facit till sitt liv! Ändå bjöd jag, för där har jag varit mitt i natten och mitt i verkligheten med alla minnen om åsknedslag både i ett hus mitt i hembyn och just där inne i den stora skogen bakom mannen med en liten eldslåga i min dröm.

Så prövade jag, att se efter någon ny blogg i Fjärde väggen och hos storasysterivassen. De två och andra har arbetat intensivt med ”Tidskiften Evangelium” och bloggandet har fått vila. Men så fanns det bloggar igen om Kyrkan och elden dessutom! Det var förra söndagens föreslagna bibeltexter om hur det skall gå för oss på domens dag. Inom Pingströrelsen följer man inte kyrkoårets föreslagna texter. Så jag får läsa på nu. Ja, hur skall det gå för oss pingstvänner då på domens dag? Räcker det att vara vuxendöpt, andedöpt och kunna tala i tungor och sen få slippa domen?

”Andlig klarsyn” var rubriken för den 21:e juli. Matt 7:22-29, Ordsp 7:1-3 och 1 Kor 3:10-15

Jag för min del har sysslat mycket med utvärdering av mitt liv – ältat tycker en del. Vart tog kallelsen vägen, som jag fick när jag var 16 – 17 år? Det har jag undrat mycket över. I vart fall har Gud lovat, att jag skall få vara med igen, när elden renat mig från slagg.

Elden kan vara förödande men också renande. Om mitt eget verk brinner upp på domens dag, så är frälsningen kvar genom Jesus Kristus och härligheten från Gud.

Det är nog och övernog!

Två drömmar

Josef hade två olika drömmar, som irriterade hans äldre bröder. Han drömde, att de var ute på åkern och band kärvar. Då reste sig hans kärve upp och blev stående. Brödernas kärvar ställde sig runt hans och bugade sig.
1 Mos 37:5-
Där fortsätter tydligen berättelsen om lite avundsjuka. Lite synd om du så vill med tanke på Kain…
De elva kärvarna bugade sig för Josefs kärve. Så fortsatte bitterheten mot Josef och hatet pyrde.
Inte nog med denna dröm om vanligt skördearbete det jordnära så att säga. Josef bad dem lyssna till en än kraftfullare dröm om solen och månen och elva stjärnor som bugade sig för hans stjärna. Jojo. I psykiatriska termer är väl detta vanföreställningar och mani att drömma om universum och vara stor där. Det var inte bara bröderna, som förkastade berättelsen. Fader Jakob tog sin son vid sidan om och ifrågasatte, att han själv som familjen överhuvud och hans hustru Rakel, som fött Josef skulle falla ner för denne yngling. I vart fall blev det värt att begrunda och gömma i sitt hjärta.

Tills det gick i uppfyllelse! Som om Gud inte vet historiens gång? Som om Gud inte talar om i förväg vad som kommer att ske? Som om Gud inte kan tala på olika sätt i olika tider? Vem var det som utbrast:

”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?”
Vem var det som kom ihåg hans själs ångest, när det själva var i dödsnöd?

Natt skall inte förbli där nu ångest råder…

En gång för länge, länge sen drömde jag, att jag gick slingan motsols i min hembygd på natten. Drömmen började ett stycke in på stigen och jag gick bredvid en mörk man med ett annat språk än mitt. Vi gick tysta sida vid sida och jag visade honom min tillgivenhet genom att ge honom en kyss. Sen var det öppet fält och fullmånen lyste mot oss. När skogen närmade sig igen, så stod där en annan mörk man bakom en timmerklo. Han höll en cigarettändare i handen med en liten låga och skogen var bakom. Där hade det varit en stor skogsbrand, när jag var mellan barn och tonåring. Åskan hade slagit ner och antänt på mer än ett ställe.

Så vaknade jag i stor rädsla. Mannen som jag vandrat med var försvunnen och jag stod som mellan dessa två i avstånd.

Det är bara jag, som har facit till mitt liv. Den som läser och lånar min dröm har facit till sitt eget liv men inte mitt. Jag hade inte märkt, att jag gick i förväg och kommit ifrån honom, som jag var trygg med. Få människor har haft en så trygg barndom, som jag haft och fått lära känna Gud från början och hans kärlek. Inte alla har fått det med modermjölken, att det jordiska och det himmelska hör ihop alltid i Kristus.

I honom är det som vi rör oss och är till.
Gissa vem som skrivit det!

Dokumentation

Eric Strand var en av min mors lekkamrater och granne. Om det nu fanns plats för så många lekar i skarven mellan 1800-talet och 1900-talet. Krigsåret 1914 köpte Eric en kamera tillsammans med Lars Larsson från Logården i Warola för 14 kronor och 50 öre. Det är tack vare Erics intresse att fotografera, framkalla och kopiera, som det finns foton för eftervärlden och mig. Och mitt intresse för svart/vitt…

Så gick det till år 1982, att min morfars bondepraktika kom till rätta. Jag hade inte ens vetat att den fanns. Min mor hann att läsa den och berättade vad hon mindes av händelserna ur den. Jag hann att fråga vem som tagit dessa fina svartvita fotona, som fanns i en hurts i bokhyllan. Så gick det till med mitt intresse för dokumentation. Eric Stand levde och jag kunde kontakta honom för fler berättelser och fick hans löfte att reprofotografera hans bilder och använda dem. Han blev drygt 90 år och berättade så gärna.

Sen var intresset för släkten och släkterna igång jämsides med frikyrkohistorien. Vad är några hundra år bakåt i tiden jämfört med att få lära känna Jakob och hans söner? Nu är jag där igen och kommer att fortsätta. En repetition av berättelsen finner du i bloggen:

Brunnen är tom

Jag för min del använder min gamla systemkamera med utbytbara objektiv och min fantasi, när jag läser bibeltexterna om Jakob och hans söner. I min själs mörkrum har jag stått med alla negativ och prövat mig fram med olika tider på fotopappret i olika tider.
”Där växer det klara bilder fram
för den som är lugn och allvarsam…”

Josef ger sig tillkänna för sina bröder till slut i berättelsen om hungersnöden. Jakobs söner hade varit tvungna att vandra den långa vägen till Egypten gång på gång för sin egen överlevnads skull. De hade hunnit att tänka och komma ihåg mycket. De hade sett Josefs själs ångest, när de ville döda honom eller lämna honom i en tom brunn att dö långsamt…
1 Mosebok kap 45
Där ser jag, att de inte ens hinner att be Josef om förlåtelse innan han har gett den.
Josef är en förbild till Jesus.

Sådan är Jesus. Han ger oss tid att fatta brödundret och försoningen.

Fotorum047 (800x566)Arbete i mörkrummet Olle Strand till höger och ? till vänster (justerat)

Korset

Vägen till korset kan se ut hur som helst. Ett kors kan avbildas på många olika sätt. Det finns en doktorsavhandling i teologi om korset som en påle. Det gäller som alltid att alla bibeltexter är sammanvävda i ett enda stycke. När Jesus dog på korset för alla världens synder, så var Guds ritning till frälsningen klar. Förhänget i templet brast uppifrån och ända ner. Allt var fullbordat och vägen till Gud öppen för var och en.

Vägen dit kan se ut hur som helst och vara slingrig. Min egen personliga väg till korset var en väl upptrampad stig av generationerna före mig. Den stigen hade min farmor och farfar gått. Den stigen hade min mormor och morfar gått. Den stigen hade mina föräldrar gått. Stigen var lätt att finna och väl iordning, som den skulle vara enligt skrifterna. Den som är jagad skall kunna hinna fram till Golgata där platsen var för Jesu kors och bli skyddad från fienden som jagar. Andra namn på honom som jagar är blodshämnaren, djävulen, satan, åklagaren. I dagens språkbruk och verklighet skulle namnet ”Stressaren” vara relevant.

Många kyrkor har kvar Jesus, som den blödande på korset. Många kyrkor och kapell har ett tomt kors, som vittnar om att han inte är där utan uppstånden från de döda. Hans lärjungar skall vara döda med Kristus och födda på nytt till ett levande hopp.

Vare sig vi kunde vägen till korset från barndomen eller har blivit jagade dit, så är fienden den samme och har olika namn. Platsen är given en gång för alla människor oavsett hudfärg, nationalitet eller personlig läggning. Han som jagar och bara är ute efter vår död är övervunnen en gång för alla på Golgata.

Livet i Kristus är ett överflödande liv av nåd och inte förtjänst. Det är en trygg plats att vara innesluten i Guds kärlek i Jesus Kristus.

Korset

Golgata där Jesus dog för hela världens skuld förebildas i Gamla Testamentet av fristäderna i löfteslandet. De skulle finnas strategiskt över hela området lätt att nå fram till.

Brödet från himlen eller en oblat

Är det inte dags att reagera på den undervisning, som förekommer i vår tid offentligt? Är det inte dags att svara på frågorna om varför Jesus måste dö för våra synder? Har det inte varit ett tillräckligt starkt rop om hjälp att tolka detta svåra om blodet?

Och nu finns det offentligt en blogg om nattvardsbrödet, hur det måste vara bakat och inte får vara fel!
Så tar jag mig friheten igen att påminna om att alla kyrkor i Sverige haft grundregeln att skrift skall förklara skrift och det tydliga har företräde framför det dunkla.

Så hänvisar Nya testamentetes författare till att Gud talat på olika sätt genom tiderna som varit. Gamla testamentets texter pekar fram mot Jesus. Jesus själv sade, att han är brödet från himlen. Ett nuläge jämfört med förr, då fäderna åt manna i öknen under 40 år.

Innan uttåget ur Egyptens träldom fanns Josefs historia och hans bröders hunger. Vem förebildar Jesus om inte Josef? Vem förebildar vägen till försoning om inte bröderna? Hur skall vi få mat att äta? Vem var det som gått vägen före dem till Egypten om inte Josef? Vem var det som ansvarat för att det fanns säd i stora förråd, när hungersnöden kom?

Hur skall den insamlade säden se ut idag, när hungersnöden drabbar folket? Vem är det som öppnar sitt förråd? Kan det vara fråga om hur en oblat är bakad av vad? Jag bara undrar! Vägen fram till förrådshuset är given en gång för alla! Försoningen och kärleken fanns där redan innan brödernas hunger satte in i Kanaans land.

Precis så är det! ”Ge ni dem att äta,” sa Jesus till sina lärjungar, när folkskaran var trötta och hungriga. Det är Jesus själv, som är brödet från himlen! Det är Jesus själv, som bjuder försoning innan vi själva fattat ett dugg av försoningens innebörd och blodets mystik. Att äta av hans kött och dricka av hans blod innebär, att jag vill ha och äta ORDET från Gud sammanlagt genom alla olika sätt att ge det genom bibeln. Nattvarden instiftades genom att ett felfritt lamm skulle slaktas och blodet skulle strykas på dörrposten som skydd mot döden.

Är det bibelundervisning som fattas?

Självironi och ironi

Utan självironi hade jag inte överlevt psykiskt de djupa skador, som jag fick genom psykiatrisk vård år 1956. Genom självironi skyddade jag min själ från att förblöda vid många tillfällen. Det var aldrig fråga om en återträff, som det talas om nu där patienten får träffa personal inom psykiatrin och berätta om sina upplevelser av bältesbehandling och tvångssprutor. Av hela mitt hjärta skulle jag vilja vara med och berätta! Men det låter sig inte göras. Min skada är för gammal! Och jag fortsätter att vara kvinna och gå in på mansdominerat område! Hör du det Dag Sandahl och prosten hemifrån!

På grund av denna ironi blir det nya ledsamheter. Jag har en blogg men ingen predikostol. Får inte ens stå på golvet i kyrkan och berätta om Jesus. Jag har tydligen gjort bort mig, som visat på att kyrka och församling har samma ord i grekiskan. Detta har jag skrivit utan att kunna grundspråken! Jag har bara sett förändringen från församling till kyrka i Bibel 2000. Två kyrkor av sten kan inte bli en kyrka har jag skrivit. Är det fel uttryckt?

Nu har pingstpastorn Mikael Karlendal varit med på Nyhemskonferensen. Som ung fick jag predika i Missionshuset i Bjurbäck, Nyhem. Då tillhörde församlingen där Svenska Missionsförbundet. Så kom detta med andedopet på 20-talet och det blev en Pingstförsamling också. Då var inte jag född men vet att ”Pingst” köpt tillbaka f.d. missionshuset. Detta var en parentes, att jag uppskattar pingstpastorn, som teolog som varit på Nyhem.

Nu närmar vi oss poängen att en kvinna förkunnat Guds ord på ett bra sätt bibelenligt tydligen:

Mikael Karlendahl skriver i sin nya blogg:

”Jag tyckte det var intressant att lyssna till Sara Lindholm som är pastor i församlingen United i Malmö. Hon har medvetet tänkt igenom sin teologi. Definitivt inte någon semipelagianism! Jag skulle nog säga att det inte ens var synergism, utan monergism.”

Mikael Karlendal svarar på frågan vad detta innebär:
”Orden har sin historiska förklaring och har uppstått i situationer då de egentligen var reaktioner mot något annat. Jag ska be att få återkomma med lite bättre förklaringar längre fram. Men jag tror att det går att lyssna på Sara Lindholms predikan i efterhand via nätet. Hon betonar att vår frälsning helt och hållet är ett Guds verk från början till slut, och att även vår s k medverkan egentligen i sig är ett resultat av Guds förekommande verk eller nåd. Sara betonade detta på ett så starkt sätt att jag kallade det monergism. Hade hon lämnat mer utrymme för människans egen samverkan med Gud hade det kallats synergism. Hon är inte semepelagian, för hon tror inte att en människa fallen i synd i egen kraft kan vända sig till Gud. Hon tror att vår omvändelse till Gud eller att vi börjar söka honom aktivt, egentligen är ett Guds verk i oss.”

Tänk, om kvinnoprästmotståndarna inom Svenska Kyrkan ändå ville använda sin tid till bibelundervisning! Då kanske jag skulle kunna få ha andakt igen i min hembygds kyrka! Än är jag inte 80 år fyllda. Jag har fattat, att det inte håller med sökarvänliga gudstjänster.

Teologi när den är som bäst

Ett viktigt budskap: Gud lagar det trasiga

Ett dop

Vilket dop är det enda? Vilket dop är det rätta? Vem bestämmer vem som skall döpas? Paulus påstår, att det bara finns …en Herre, en tro, ett dop och en Gud som är allas Fader…
Vad är det då vi bråkar om? Det är inte bara i vår tid det bråkas. Det har alltid varit bråk om vem som har rätt.

Så stod jag en dag på biblioteket vid ett högt bord och läste tidningen Sändaren. Där fanns en liten notis att samtalen mellan Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundet strandat efter 20 år. Detta tog tag i mig. Hur kan man bråka med varandra i 20 år? Senare fick jag veta, att det var långt över 20 år. Om jag var intresserad fanns det en bok utgiven om dessa skiljaktigheter mellan samfunds tolkningar.
Nej, det är jag inte intresserad av. Det har gått många år ytterligare och tack vare unga människor, som inte drar på gamla stridigheter mellan samfund, så hände något.

Jag är inte intresserad av bråk! Ändå bråkar jag och fortsätter en blogg till. Var står det skrivet i bibeln, att vi skall ta ställning till en dopbild med vatten och en duva över den främre nakne mannen? Var i bibeln står det, att Jesus var naken offentligt? Det står mycket om en mantel, en mantel doppad i blod och en lögn. Det står mycket om att vara under skyddet av någons mantel. Det står om kraften, som gick ur hans mantel till hälsa…Ja, de kastade lott om detta ytterplagg, som tydligen var som ett täcke under kalla nätter.

Men var står det i bibeln, att vi bekännande kristna skall säga ”JA” till en nidbild av honom, som var lydig ända in i döden för vår skull? Kan vi genomgå det dop, som han genomgick, när han gick ut i offentligheten? Lämnade han någon garderob?