Stackars Svenska Kyrkan

Min mor förmedlade en ramsa en gång:

”Var och en är herre över sin stackare. Far över mor och mor över mig och jag över katten.”

Det var en gång en liten gumma, som satt nästan längst fram i kyrkan och lyssnade på den nye prästen. Det var inte första gången. Det hade hon gjort förut på den förra, när han var ny. Så ryktet hade nått den nye prästen vad som väntade efter predikan. Hon bjöd hem prästen. Det var ju rart i och för sig men prästen fruktade dessa stunder. Gumman kunde sin bibel och hade förhör med prästen om vad han sagt. Inte nog med det utan hon gick igenom vad han förstått av bibeltexten. Om jag fattat historien rätt.

Men den stackars prästen fortsatte och var herre över sina konfirmander i sin tur. Han frågade dem vad de förstått. Som han fått underkänt själv av lilla tanten, så underkände han några ynglingar. Om jag fattat historien rätt. Den som inte fattat vem Jesus är, borde inte gå fram till nattvadsbordet för att ta emot honom. Det är ju logiskt. De fick frågan en efter en om de trodde på Jesus. Några vågade vara ärliga och svarade ”nej”.

Det skulle de inte ha gjort. Ynglingarna hade fäder och fäderna blev arga. Konfirmationen konfirmerar mognad och inte vad som hänt genom spädbarnsdopet. Fäderna protesterade över att deras söner inte skulle få gå fram utan att behöva vänta ett år på prästens upprepade fråga. Tänk, om de inte kunde tro ett år senare heller? Hur skulle det gå då?

Det blev prästen, som kom i kläm från alla håll. Den stackarn hade ingen att vara herre över utan blev avsatt av Svenska Kyrkans högste till slut enligt alla protokoll. Men nu är det synd om Svenska Kyrkan för Svenska Kyrkan har också en herre över sig. Han bor inte bara i Ockelbo utan i hela Sverige.

Kristi lekamen för dig utgiven. Kristi blod för dig utgivet.

Fattar du det Svenska Kyrka? Eller är du en stackare, som har regeringen som herre över dig?