Telefonnummer eller personnummer

Här är jag uppvuxen. Bakom denna telefonväxel var det plats för en skolbänk av modernt snitt med lös stol. Min far var möbelsnickare i motsats till farfar, som var grovsnickare och for runt och lagade andras ladugårdstak. Det är en mycket smal garderob till vänster och överskåp ända tills väggen till köket. En skolbänk som syskonen hade i skolan var sammanhängande i hurts och stol med eget golv. När jag blev sju år hade jag en så gammalmodig också i skolan. Men för att vara nära mamma ibland hade jag egen plats vid sidan om från andra hållet.

Abonnenterna var så få att min mor inte kunde ha sittande tjänst utan mer springande. Alla barnen fick lära sig ”svara i telefon”. Det blev ett kommando till slut i syskonskaran, när vi satt och åt och det ringde. Ingen ville lämna bordet för att tjäna vid växeln, förrän min far lättade på kroppen från sin plats och tyst hotade gå själv.

Är detta privat eller personligt eller preskiberat rent av? Det gick att tjuvlyssna. Där är poängen på fotot, att det inte är kopplat rätt i sladdar. Grannes pojke hade en kamera och tog bra foton på 20-talet. Det var inget samtal som pågick heller…

Kineserna lär vara så långt framme när det gäller identitet och fusk, att det inte skall gå att fuska. Du har ett ansikte. Du har en tumme att göra fingeravtryck med som är unikt. Det räcker inte. Om jag fattat rätt gäller det ansiktet fotograferat och där blir pixlar. Till slut skall det inte gå att förfalska ett ansikte utan att rätt identitet stämmer. Sladdarna i gammal växel måste kopplas rätt för att kunna höra en person och koppla till en annan. Ett personligt foto har pixlar i mängd. De går inte att flytta hur som helst till en liknande persons foto och sen förfalska. Jag tänker på alla uppbyggda AI-foton. Så otroligt intelligent!

Pixlarna är många. En gång gick jag kurs i webbdesign. Sen gick jag samma en gång till därför att den var så dyr och jag kunde inga datagrunder men ville bygga en hemsida med HTML 4. Det är envishet, när grunden redan fanns färdig! Men jag minns lager på lager av bilder till en. Bilden på mig är inte den samma under åren som gått. Likheter med släktingar kan märkas men mitt DNA är mitt. Personnummer kan bli samma med hundra år emellan men inte personerna.

Det är en farlig tid vi lever i med förfalskningar. ”Samla er inte skatter på jorden där mott och mal förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl utan samla er skatter i himlen…”. Det går att samla foton på Facebook och sen förfalska personens tidslinje. Det går att lägga in skadliga filer och förstöra för en person. Det finns skadliga budskap och det finns sanna budskap. Det gäller att var uppkopplad åt rätt håll, när det är ett enda brus av olika röster.

Vi har en Gud som inte kan ljuga! Lyssna på honom! Han sände sin ende son för att presentera vem han är som ende Gud. Abraham sände inte sin ende son att dö! Abraham hade Ismael innan. Studera skillnaden mellan att vara född efter normala möjligheter som Ismael med Hagar eller på grund av ett löfte av Gud genom Sara och Isak.

Den som tar emot Jesus som Guds son blir ett Guds barn genom att tro på vad bibeln säger. Sanningen gör oss fria. Jag har ett eget DNA men blev född på nytt när jag sa ”ja” till Jesus i tysthet hemma på vårt köksgolv intill rummet med telefonväxeln.

Min syster och jag var runt 13 och 15 år och eniga för en gångs skull och frågade föräldrarna:

”Är vi tvungna att gå med till kyrkan?”

Utan släkttavla

Den 5 september är över. Det är natt. Då var det den 5 september år 1959. Jag hade tjatat mig till en vacker barnring från Amerika i förgyllt guld, som mor Anna fått som barn men aldrig fått använda. På hennes tid var allt synd såsom högmod på en ”bonntös”. Den passade nästan på ett lillfinger – lite för liten. Beslutet var fattat. Gud kunde få det som var kvar av alla mina drömmar – av hela mig. Jag lovade att aldrig gifta mig.

Med ryggen åt det hemskaste förflutna fotograferade jag hela sträckan av tegelbyggnader fram till administrationen på före detta sinnessjukhuset Resta´. Längst framåt kom tre personer gående i plan med avdelning 6A och 6B. När fotot var framkallat syns knappas de tre mer än som några prickar. Men jag vet, att de tre, som kommer mot mig kunde ha en kung utan släkttavla. Det gäller att ha bibeln som referensram. Nästa år är det 70 år sen traumat. Numera har psykiater hittat på nya formuleringar har jag läst i sluten grupp på Facebook/META.

”…vilande bipolär utan skov.”

De skulle bara veta hur det är att leva i skräck för en vilande sinnessjukdom! Och framför allt av deras behandling! Är det vi som skall skämmas?

Den 5 september har gått över. En dag då jag tvivlade på min ungdoms kallelse, vart den tagit vägen, så fick jag syn på en svag anteckning skriven med min reservoarpenna med bläck i bakre pärmen av min bibel:

”Löftet som jag gav i ljusa dagar vill jag troget hålla år från år. Den 5 sept 1959.” Jag hajade till och började rannsaka kallelsen. Den var verkligen inte märkvärdig men jag hade väntat på den, eftersom jag visste vilken stor påfrestning det skulle innebära och att föräldrarna måste ge sin välsignelse först till beslutet att bli missionär. Så blev alla planer grusade. Bara diagnosen fanns kvar och skräcken.

Från tonåring växte jag upp till kvinna och bibeln fortsatte vara rättesnöret. Jag fick inte fortsätta min utbildning till sjuksköterska och barnmorska. Andra hade sagt, att det gick att få vägledning genom bibeln. Kunde där stå något om omskolning till arbetsterapeut? Det var ganska nytt som yrke. Sagt och gjort. Det gällde att sträckläsa och leta både i GT och NT. Bara det att det står mest om män. Och det var anden som utrustade män med alla slags slöjdskicklighet i GT. I NT står det: ”…tänk på dem som är fångna som om ni vore deras medfångar.” Minns inte att män är omskrivna där. Det blev i vart fall ”Steneby Yrkesskola” förberedande för att bli arbetsterapeut.

Kungen av Salem var utan släkttavla. Eller minns jag alldeles fel? Kunde det vara så att en av de tre längst bort, där jag stod med ryggen åt det hemska förflutna i 10 B påminner mig om kungars kung?

Skriv – skrivare min dikt gäller en konung…

I september går min prenumeration ut på Word – inte world. Också detta år…

Privat eller personligt

”Du får göra vad du vill,” sa fotografen till de fina fotona. Eric Strand var 90 år, när vi möttes första gången och pratade Toddestorp. Det var bara ån mellan husen. Kvarnen som blev hans en dag hade min morfar byggt på andra sidan och min berättelse fortsätter. För mina dagar är räknade och min Gud och deras Gud skär ner mig från bommen.

Precis där vill jag fortsätta berättandet och nedräkningen till den 5:e september. Den dagen firar jag efter många års kamp med orden förlåta eller glömma. Den ena syndabocken efter den andra dog, som jag kunde skylla allt ledsamt som hänt på. Sen blev frågan om det kanske är något fel på mig – min skuld till lidandet. Försonad och förlåten blev som hjärtslagen. Blodet pumpas ut i hela kroppen med ett kraftigare slag. Det från förmak till kammare lite otydligare. Så har mitt hjärta fortsatt att slå troget dygn efter dygn.

Ingen dör av artros minsann men opraktiskt är det att inte få gå upp på en stege längre! För där är alla överskåp. Överfulla. Min storebror hann att få barnbarns barn medan han levde. En av hans söner kom på att hans barnbarn i sin tur kunde hjälpa mig att städa. Sagt och gjort. Äntligen kunde jag få veta vad som fanns i vissa överskåp! Det hade jag inget minne av! Där fanns en tjock bunt med över hundra brev inom packar med gummiband. Min berättelse som blivit ett stycke kultur går ihop med hennes, som fick 10 års fängelse på Hinseberg en ruskig dag. Så satte jag mig att läsa brev för brev, innan jag slängde dem. Mina brev till henne är sparade i en annan del av Sverige. Som väl är…

En dag när jag undrade över vem som läser min blogg tänkte jag igenom bilden för bloggen. Jag står med ryggen åt Hinsebergs kvinnofängelse, landet största centrala fängelse för kvinnor. Besökare måste ta sig en lång väg från Skåne eller Norrland oavsett anhörigas önskemål om lite längre besökstid. Jag ville ha en bild på den förflutna fångenskapen och friheten, som ligger framför. Där finns ett vatten mellan med en pontonbro. På 70-talet var det tillåtet för en bil i taget. Senare fick jag tag på en bra bok för unga som heter ”Broar så byggs de”. Med hjälp av den kunde jag ”bygga” andakter till himmelriket i frihet från en fångenskap i psyket på jorden.

Där är jag nu. Jag tålde inte bibelversen för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa. Jag orkade inte med sången: ”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus för att hjälpa dig i nöden är han där…”. Det fick vara måtta på alla skuggor under många år. Tyckte nog jag.

Min morfar var antagligen klen i sin rygg också. Han ville hellre läsa och mormor var den flitiga arbetaren på gården. En dag när han läste en bra artikel i Morgonbladet för sin kära Ida lär han ha tittat ut genom fönstret och fått se henne skynda till ladugården. Då kom kommentaren enlig min morbror en gång:

”Tänk, att Ida ente kan tôla sej!”

En amalekit

Igår ”fegade jag ur” och tog bort min berättelse om en loppa, som min mor anade fanns i min bädd och genast såg till att finna den och döda den. Jag satte in en länk i stället till en predikan om en Satans tagg i köttet.

Så går det att göra för jag är admin och kan ta bort och lägga till.

Bibeln börjar där. Kain hade släppt in en mörk tanke som förökade sig. Det såg HERREN och tog ett samtal med honom. Kain borde råda över de tankarna.

Lite avundsjuka är väl inte hela världen? Det är väl ändå mänskligt? Det var ju HERRENs fel egentligen, som prioriterat Abels offer. Och Amalek kan väl inte hjälpa vem han är släkt med?

Finns det ett motsatsförhållande mellan frihet eller träldom? Sara födde en son, som inte kunde födas så rent biologiskt. Han blev född genom Guds löfte till Abraham. Har Israel ansvar för HERRENs löften?

Har jag något ansvar över hur jag läser bibeln? Får det stå där det som står där? Eller bör jag justera lite grand?

Utan bröllopskläder

Det är inget farligt att undra eller fråga sig fram. Det är inget farligt att erkänna, att man inte begriper. Jesus tog liknelser. De gick inte att förstå för publiken. Då tog lärjungarna Jesus i enrum och frågade. Inte bara en gång.

Liknelsen om kungasonens bröllop

Matteus evangelium kapitel 22

1 Jesus talade än en gång till dem i liknelser: 2 ”Himmelriket är som en kung som höll bröllop för sin son. 3 Han sände ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma.

4 Då sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till de inbjudna: Min måltid är redo, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet! 5 Men de brydde sig inte om det utan gick sin väg, en till sin åker, en annan till sina affärer. 6 De andra grep hans tjänare och misshandlade✱ och dödade dem.

7 Då blev kungen vred och sände ut sina soldater och lät döda dessa mördare och brände ner deras stad. 8 Sedan sade han till sina tjänare: Allt är färdigt för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. 9 Gå därför ut till vägskälen och bjud alla ni ser till bröllopet. 10 Tjänarna gick då ut på vägarna och samlade alla de mötte, både onda och goda, och bröllopssalen fylldes med bordsgäster.

11 När kungen kom in för att se sina gäster, fick han där syn på en man som inte var klädd i bröllopskläder. 12 Han sade till honom: Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder? Mannen teg. 13 Då sade kungen till tjänarna: Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför! Där ska man gråta och gnissla tänder. 14 Många är kallade, men få är utvalda.” Slut citat

Hela bibelns berättelse får hjälpa oss att förstå. Låt det ta sin tid. Jag vet bara hur glad jag blev, när någon visade på denne man utan bröllopskläder, som blev utslängd. Kan de vara så enkelt att bröllopskläder står för något? Kan det vara så enkelt som att Jesus är enda möjligheten – enda porten att komma in genom?

För min det tycker jag om att få brottas med en text som den om de tio jungfrurna. Alla tio gick ju ut för att möta brudgummen. Ändå fanns ingen pardon, när deras olja inte räckte till hela vägen, hela väntan. I denna liknelse är det en man, som tagit sig in utan att kunna förklara hur det gått till.

”Min vän, hur kom du in hit utan bröllopskläder?”

Förmodligen var det en skriftlärd som kunde lagen men inte förstått, att Jesus är Guds Son, som står för möjligheten att nå Gud som fadern. Jesus hade gjort inbjudan gång på gång. Men de hånade honom och trodde att undren han gjorde var genom Belsebul – ett annat namn för Djävulen.

Detta inlägg är inget försök att skrämma någon! Det är bara ett försök till samtal. Frågan är ju så bra: ”Hur kom du in här?” Har vi tänkt igenom hur det skall gå till? Är himlen en saga bara om en vacker körsbärsdal, där vi träffar någon kär anhörig? Många kan den mest kända och citerade bibelversen:

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.” Joh 3:16

Så enkelt! Dessutom står det tidigare i Joh 1:12-13

”Han (Jesus) kom till sitt eget, men de egna tog inte emot honom. 12 Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn.”

Då behöver ingen bli rädd för bibeltexten om mannen, som inga bröllopskläder hade och blev utkastad. Eller hur? Alla är inbjudna till bröllopet! I liknelsen visar Jesus på mångas ursäkter att inte kunna komma. Mannen i liknelsen utan bröllopskläder hade tagit sig in ändå. Detta är intressant! Detta är värt att tänka till om, tycker nog jag!

Bibeln visar på att inget är omöjligt för Gud. Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Motståndaren är mörker och vår anklagare inför Gud. ”Gud är orättvis,” påstår Satan. Job var ju den mest priviligerade på denna jord och hade alla rikedomar! Bibeln visar också på att den mest utsatta och förnedrade kvinnan från ett fiendefolk kunde använda sin vilja för att få vara med i ”hans folk” och få medlemskap i ”hans släkt”. Har jag rätt? Har inte Herren räddad kvinnor utan värde som en brand ur elden? Hade de något CV?

Vi skall inte ta en eller två bibelverser ur sitt sammanhang. Kärleken från Gud är villkorad. Det finns ett gratis erbjudande berättat utförligt om en kopparorm i öknen. Det var fråga om lydnad eller olydnad. Var detta så viktigt? Antingen – eller?

Ja, det var viktigt! Ormen – lögnaren från urtiden – uppenbarade sig i små giftiga ormar i öknen och hotade med sjukdom och död. Då fick Israels folk en förebild i en kopparorm upphängd på trä. Den som varit olydig mot Herrens bud men såg upp på kopparormen han blev frisk igen – fick livet tillbaka. Under vår vandring på jorden har vi fått Jesus att se upp till – honom som korsfäst på trä för allas skull. Bibeln undervisar om att tron på Guds Sons blod på korset renar från all synd. Genom min tro på vad han gjort för mig, så får jag mitt namn skrivet i livets bok. Den helige Ande vakar över de inbjudna till bröllopet och bjuder dessutom på bröllopskläderna!

”Min vän hur gick det till att du kom in?”

Den som säger sig vara utan synd gör Jesus till en lögnare. 1 Joh. brevet. Den som ser upp till Jesus tvättar sina kläder och håller dem rena tills det blir dags för bröllop.

Jag är inte redig längre och aktiv i verksamheten. Däremot är jag klädd av Gud – rättfärdiggjord av tro och frimodig inför domen.

Antingen – eller

Igår var det ett foto i tidningen Hem & Hyra, som satte igång hela tankesystemet. Fotot är från Restad Gård det före detta stora mentalsjukhuset i Vänersborg och gamla avdelningarna på 7:an. Där låg Migrationverkets lokaler länge. De gamla så kallade stormavdelningar för män eller kvinnor blev reparerade för att ta emot flyktingar. Artikeln är inte uppbygglig att läsa om ”Migrations-millionärerna”. Det är tragiskt att få läsa på sociala medier om flyktingar som kommit till Sverige för över 10 år sedan och etablerat sig men som nu skall utvisas. De har konverterat och är bekännande kristna.

Jag vill veta var jag är och gillar kartor. Jag kan min egen hembygd. Där har jag haft ett gott hem med kristen uppfostran och nykterhet och frihet. Berget Hunneberg skiljer den plats, där jag mötte Gud och lärde känna bibelns budskap med den andra sidan tvång, fångenskap och destruktivt bemötande som 20-åring på Restad Sjukhus. Detta är ett antingen – eller för mig på kartan.

Bibeln är klar i att beskriva ett antingen eller i en enda bibelvers. Det inger mig respekt från facit i arbete bland missbrukare:

”Var därför inte oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. 18 Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster, låt er i stället uppfyllas av Anden,…” Efesierbrevet 5:17-18

Det är inte fråga om ett ”lite vin för magen” eller hur många det är som klarar ett måttligt användande av vin. Det är fråga om ett motsatsförhållande, att vi som människor behöver något som hjälper upp ur svackor. Det är fråga om lögn eller sanning. Som det var på Lots dagar, så skall det vara när Människosonen kommer tillbaka. Folk åt och drack…

Lot och hans döttrar blev räddade ur Sodom. De skulle fly ut ur staden innan domen kom utan att se sig tillbaka. Det rådet lydde inte Lots hustru utan såg sig tillbaka på vad hon antagligen förlorat och saknade. Hon blev en saltstod. Så till den ruskiga historien, att Lots döttrar kunde detta med vin och berusning. Det går att fly en gång och bli räddad. Det går att fly igen och igen genom rusdrycker. Historien berättar att Lots döttrar blev desperata, att de inte hade någon möjlighet att skaffa män och föda barn. Den äldsta såg till att hennes far fick så mycket vin, att han somnade. Sen våldtog hon honom. Samma gjorde den yngre nästa natt. Av dessa våldtäkter blev två söner och vidare två olika folk – fientliga generation efter generation mot Israel. Det är bara att studera kartan!

Det finns en klippa som förebildar Kristus i bibeln. Den står fast mellan antingen – eller. Mose skulle slå på klippan för att folket skulle få leva och inte dö av törst i öknen. Nästa stora kris, när döden hotade, skulle Mose tala till klippan men han hörde inte på den anvisningen. Han slog en gång till och förlorade möjligheten att nå löfteslandet.

Kristus blev slagen en gång för alla och tog på sig domen i vårt ställe. Hamas kan aldrig någonsin döda Guds enfödde Son en gång till! Många försöker bli av med Kristus i Sverige men kommer att misslyckas totalt.

Det går att utvisa afganer, som blivit kristna i Sverige, men det går inte att utvisa Kristus!

Min klangbotten

Plötsligt fattar jag, att han har älskat mig först! Det är inte så mycket med en hög bekännelse längre, att det är jag som älskar Jesus!

Jo, jag spolar av. Eller sopar upp efter mig…

Det var så chefen på hotellet på Restad Gård som citerade mig uttryckte det: ”Gunnel sopar upp efter sig!”

Tidningen TTELA som är hopslagning av Tidningen Trollhättan och Elfsborgs Läns Annonsblad hade haft en artikel om hur illa det gick till med en tävling i en kulvert på före detta Restad Sjukhus kallad: ”Fånarna på Restad”. Det var ett namn efter TV-tävlingen ”Fångarna på fortet”. Jag fick artikeln relaterad per telefonsamtal och ringde chefen för hotellet och presenterade mig, mitt namn och mitt ärende. ”Jag är en av fånarna på Restad och kommer den 5:e september. Då kan jag berätta för er hur det var, att vara patient!”

Gissa vem det är som synkroniserar livets händelser! Det är inte jag! Det är inte mitt fel! Jag märker, att han älskar mig och vet vad 5 september innebär för mig över tid! Den dagen skulle jag få berätta och visa den så kallade stormavdelningen för en projektledare. Så fick jag veta, att det inte gick och blev flyttat fram till den 12:e september år 2013. Så jag hyrde en bil och gick igenom huset själv med en vaktmästare. Det var i grevens tid. Sen skulle huset repareras för att bli bostäder för flyktingar. Det blev inga ”taskiga vibbar” som narkomaner berättar om att de får. Han som älskat mig sen urminnes tider hade varit på detta ställe före mig och kunde allt lidande. Jag gick där trygg vid hans sida.

Så detta är min klangbotten! Det finns en som inte sviker i någon enda situation utan vakar med kärlek och tålamod!

Äntligen har jag fattat, att min kärlek till honom inte varit så märkvärdig. Det är faktiskt skönt nu när det inte är så mycket med mig!

”Kärleken består inte i att vi har älskat Gud utan i att han har älskat oss och sänt sin Son till försoning för våra synder.” 1 Johannes brev 4:10 (SFB)

”Dö´n ska på nåt ställe börja.”

Natten är över och jag vaknar inte. Värken har hållit mig vaken. Nu är det vänster axel. Jag får igen för det jag citerat som jätteroligt. Som min storebror sa om värk för många år sen:

”De´ begriper en inte förrän en är där!”

I mörka stunder har jag varit sjuk hela livet. I ljusa tider har jag arbetat och varit full av energi och haft kreativitet alltid. I bottenläge har det alltid hänt att någon korsat min väg. Det har blivit en vändpunkt.

Så kom det ett brev år 1982 med en handstil likt min mors och en kusins. Kan en ärva handstil? Det var från en för mig inte känd syssling. Hon och hennes man ville komma och bo över hos mig. Dessutom ville hon lämna tillbaka min morfars bondepraktika, som varit totalt försvunnen länge.

Min gamla mor Anna hade bara ett halvår kvar att leva då. Hon närmade sig de 90 och satt vid köksbordet, när jag kom hem med denna dyrgrip. Hon sken upp och sa:

”Å se, här har far skrevet!” Sen läste hon och berättade sina barndomsminnen under tiden om hur det var när ljuset kom och de sprang runt, runt huset som barn och tittade in i fönstren utifrån.

Inte nog med det! Innan dess hade jag dragit ut en låda med lösa foton ur en bokhylla med hurts. Frågan kom så klart att vissa foton var bättre tagna än andra: ”Vem har tagit dessa?”

Eric Strand en granne levde, så vitt de visste och då fick jag bråttom för han var i så fall över 90 år. Min morfar hade skrivit om kvarnen de byggde och denne Eric var bara 14 år, när han köpte en kamera tillsammans med en annan pojke för lika många kronor i början av 1900-talet. Jag tror inte på slumpen! Jag tror, att Gud visste, att nu behövde jag omväxling från värk och lite roligt!

Pojkarna hade haft sitt mörkrum i kvarnen som Erics far fått köpa av min morfar. Hur kunde detta vara möjligt så känsligt för damm, som det är i ett mörkrumsarbete! Frågorna hopade sig. Hur fick de in vatten i rummet till sköljning av glasplåtarna? Jag hade sökt upp gamle Eric och hans fru och fick fråga obegränsat.

Här är en yngre bror Olle och Eric Strand till höger i sitt mörkrum runt år 1913. Delägaren i kameran Lars Larsson har tagit fotot.

Gud har i sin fotografiatelje ett mörkrum som heter Getsemane. Där växer det klara bilder fram för den som är lugn och allvarsam. Men den som är rädd – för köld och ris, får aldrig ett blomst i paradis. (Ur dikten Getsemane av Nils Ferlin)

Min värk fortsatte men under tiden kunde jag låna och läsa fototidningar om mörkrumsarbete. Jag låg plant på hård bädd och hade en årgång tidningar på ena sidan på golvet och de lästa på den andra. Sen fick det bli svart/vitt i stället för färg.

Nej, jag tror inte på ödet! En dag senare i livet flyttade det in ett ungt par i en lägenhet mittemot min. Det visade sig så småningom, att han var proffsfotograf. Det blev fritt fram att fråga honom om filmer och framkallningar och kopiering till det bättre! För att få fram kontrast i de svaga lite gulnande fotona kunde jag använda ett blåfilter vid reprofotografering. Så sa han.

Där kommer Josef in i Moseböckerna och hans drömmar om sädesfält och kärvar. Nu hade jag morfars anteckningar och de ändå äldres brev om en mycket svår svält på 1820-talet, kvarnen, mjölet och vattnet som runnit i ån och sköljt glasplåtarna i en trälåda under natten.

År 1862 skriver min morfar, att de började spränga till en ”qvarn”. Det var i arbetet med reprofotografering av Erics fina foton som tankarna gick vidare till Josef i Moseboken. Jag har ju följt hans vandring från Sikars brunn till Dotan och sen vidare till Egypten. Hans liv forsade fram men blev hejdat som till en kvarn att tjänstgöra för liv till hungrande…

Det var bara att ligga plant på hård bädd för att slippa all värk och tänka på Josef och hans bröder. Med det kom jag långt på den tiden, utan att kunna arbeta som alla andra och göra rätt för mig.

Jag kom till Jesus! Jag stannade hos Jesus! På den VÄGEN är det. När doktorn inte hitta något fel i min mormors axeln lär hon ha konstaterat:

”Dö´n skall på nåt ställe börja!”

(Jag har gått alldeles för länge med rollatorn och låtit den ta över det ena benet inte förmår.)

P.S. Det kom en hälsning från Marta Mikander med sånger och psalmer att lyssna på.

Här är en av länkarna. Tack Marta! https://www.youtube.com/shorts/LhXcPFAs_NY

Verkar inte vara något slut. ”Hela vägen gick han med mig O vad kan jag önska mer…” D.S.

Dörren har slagit igen!

Detta är makt, som jag råkar ut för den andra gången i mitt liv. META/Facebook ger ett nytt val med nya regler. Om jag vill slippa, att det material jag bjudit på frivilligt används måste jag betala varje månad. Jag får ett val!

”Vilddjuret är här redan” har teologen Sven Almkvist bjudit på som ett bibelstudium via Youtube. Gratis eller att han själv får köpa och bjuda på platsen i rymden. Bara att skaffa ett konto.

Jojo! Det hette ”Sociala medier” i början och fungerade blixtsnabbt med kontakter över hela världen. Jag blev mer och mer imponerad och bjöd och bjöd på mitt livs rikedom i text och bild. Varje år fick vi erbjudande att köpa fotoalbum på det vi bjudit på under året. Öppna flotta erbjudande…

Men igår slog dörren igen abrupt: ”Du har ett val.”

Så generöst att det är jag som avgör!

Sista bilden jag bjöd mina vänner i min hembygd på med exakt angiven plats, så att de kan hitta dit själva och bada i Kvarnsjön uppe på Hunneberg. Jag hann få kontakt med femton av dem…

Den bilden fogar META över numera men minnena är mina. De kan ingen blockera med nya val. En gång i tiden var det ett barn, som behövde min närvaro och den trygghet som jag kunde ge honom.

Delete

En av mina vänner från Indien, som har lätt för språk fattade äntligen mina problem med datorn. Hon såg och trodde på mig, att jag inte behärskar engelska språket. Tagentbordets alfabet har alla begrepp beskrivna efter engelska språket. Ett språk som en inte använder får en ingen referensram till!

Då var jag 35 år första gången, som jag fattade vad referensram innebär. Jag höll på att brista i gråt. En pastor och psykoterapeut undervisade i själavård i en kurs för ungdomsledare. Anker Nielsen ville visa kursens deltagare på hur psykoterapi kan gå till om det möjligen fanns någon frivillig, som ville ställa upp. Så klart att jag ville!

Så nu fattar jag, att jag ingen ”referensram” har till akademiskt skolade damer i en TV-soffa för åtta år sen ungefär! Igår kväll tog jag fram Gunilla Thorgrens bok: ”Guds olydiga revben” i försök att förstå det hon skriver mot min Gud. Jag fattade inget! Sen använde jag denna knapp, som har ordet ”Delete” på tagentbordet, när jag gått in i mina inlägg och suddade ut länken till TV4-programmet. Alldeles onödigt att rekommendera ett program mot bibelns budskap!

Sen får det vara hur många svårigheter som helst kvar i mitt liv, som ligger bakom. ”Hacks” är ett annat begrepp, som inte landar. Jag gillar inte slang som finns i en parafras. Jag vill inte ”synka” med en pastor om vilka bibeltexter, som är föreslagna i en viss årgång av tre före en gudstjänst, där jag skulle få välja inledningsorden. Ja, det var igår med en ålderskillnad på nästa 90 år och noll år bland gudstjänstbesökarna.

Idag har jag läst på META så väl formulerat om det judiska folket och det palestinska folket. Men bibeln har med SANNINGEN om ”mitt folk” och ”mitt land”. Judar kallades alla efter fångenskapen i Babylon, trots att de återvändande var mest ut Juda stam och Benjamins stam. Jakob hade tolv söner som HERREN Gud slöt förbund med. Och Jakob blev ISRAEL i en lång brottningskamp med en okänd…

…ända tills morgonen grydde! Och jag får vara kvar genom min tro! Trots att bibeltexten i Romarbrevet kapitel 11 är riktad till judar. En behöver inte önska sig den välsignelse Abraham fick en gång, som redan är given till alla. Gud kommer aldrig att sudda ut dens namn, som är skrivet i Livets bok genom tro på Guds sons försoning för alla.

Men åt alla som tog emot honom gav han makt att bli Guds barn…

Tankar i natten

Så heter en blogg, som jag följt under många år. ”Om du ger mig ett ”Gilla” kan jag svara med mitt ”Gilla”. Nej, jag tror inte Leo tänker så. Det har varit ett litet uppehåll på denne för mig okände nätvän med hans enkla stöd. Men det har hjälpt mig vidare! Till ”Lite småprat” kom en markering igen. Tack Leo!

Skall jag sätta ut bibelhänvisningar eller inte har jag frågat mig? Kan jag utgå från att en läsare vet vilket sammanhang jag syftar på? Å andra sidan finns Google. Det är bara att slå på ordet ”levit”. Det blir värre att hitta det TV4- program, som jag syftade på i Malous alla sändningar. Boken är tillbaka i bokhyllan. Den gitte jag aldrig läsa mot min Gud och mot Israels Gud och mot många andras.

”Ef 2:19–22

¹⁹Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj.”

Detta är dagens korta del i en app med Svenska Kärnbibeln. Det är natt. Klockan var 03.10, när jag steg upp. Jag har tagit ett litet mannakorn också. Bibeln är evig och inte bara till judar. Jesus var jude som människa och talade mest till sina lärjungar som var judar:

vers 31 Lukas 22: ”Simon, Simon, se Satan har begärt att få sålla er som vete.32 Men jag har bett för dig att din tro inte skall bli om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder.”

I bibelns grymmaste berättelse mot en kvinna var det en levit som var ansvarig. Kan en då skylla på bibelns Gud, att han har en vidrig kvinnosyn? Det är inte bara i ett enda TV-program, som det blir förvrängningar av sanningen. Detta sker dagligen. Varenda bekännande kristen borde sätta ner foten och protestera!

Gud tvingar sig aldrig på någon i sin kärlek. Gud tvingade sig aldrig på sitt eget folk Israel – tvingade dem ut i frihet från Egyptens träldom! Han tvingade dem aldrig att få ett eget utvalt land. Men han drev undan fiender till sig själv och dem…

Det Gud skapat är gott och skönt. Nu är världen i den Ondes våld. Men var vid gott mod. Jesus har övervunnit och kommer att vinna.

Lite småprat

Alla behöver uppmuntran någon gång eller ofta. Anmärkningar stöter bort och låser den som lyssnar tror jag. Men syskons uppriktighet har varit oersättlig för mig. Det vill säga systrarnas. Bröderna har varit mer överseende utan att anmärka.

Så när jag meddelat, att jag försöker avsluta bloggandet och har långt liv bakom mig, så kom uppmuntran. Jag trodde att det var mest sökmotorer, som håller på med min blogg!

https://gunnelsplats.com/2025/04/03/det-skall-bli-frid-pa-var-jord/?_gl=1*1croyno*_gcl_au*OTE2MDY2ODMzLjE3NDU4MzU3Mjc.

Tack Alma-Lena! Jo, jag orkar skriva mer men klarar inte av att få struktur på det jag vill ha sagt som viktigast. Jag vill inte lura någon med New Age – kärlek, ljus och positivt tänkande. Bibeln har med, att det förekommer hat, mörker och negativt, destruktivt tänkande. Bibeln beskriver ondskan, när det är som grymmast och en kvinna blir utlämnad åt missbruk till döds och sen blir styckad i tolv bitar. Ser du, att jag kan historien om leviten? Jag såg programmet på TV4 fem gånger, när tre lärda kvinnor fick samtala mot Gud! Senare köpte jag en författares dyra bok, som var huvudperson:

”GUDS OLYDIGA REVBEN GUNILLA THORGREN”

Denna desinformation om Gud får fortsätta i svensk TV utan stopp. Vi måste ha någon att skylla på! Då ansåg Gud själv, att det behövs två syndabockar. Det räcker inte med en. Det behövs två. Detta gav Gud själv beskrivning av under 40 års undervisning i ökenvandring för sitt eget folk. Andra folk fick/får berättelserna.

Bara ingen rör till det för mig med objekt eller subjekt, så fattar jag utmärkt att jag behöver båda – en som dog för mig och en som förde bort min synd till öknen för att aldrig grävas i. En del kallar detta för ”fiske förbjudet” om det gäller vatten.

Jag tror det heter Asasel. Var och en lär ha egen teologi. Jag har positiv gudsfruktan.