Gudsfruktan eller religion forts.

Idag vill jag fortsätta med ordvalet, som irriterat mig. Orsaken kan ju vara att Kristendom som religion i Sverige är självklar för mig, Jag tänker inte i pluralis och andras religioner som utgångspunkt. Herren är en och andra gudar är avgudar. Plötsligt måste jag tänka från andra håll. Det passar dåligt för den som går rakt fram. Viker varken av åt höger eller vänster (självironi).

Visst vet jag, att det finns synonymer. Någon skrev, att synonym är det ord man tar till, när man inte kan stava till det man först tänkte på. Jag kan stava till gudsfruktan och behöver inte välja synonymen religion. Jag kan citera från KJV och Bibel 2000:
1 Tim 3:16
And without controversy great is the mystery of godliness: God was manifest in the flesh, justified in the Spirit, seen of angels, preached unto the Gentiles, believed on in the world, received up into glory.

1 Tim 3:16
Och erkänt stor är vår religions hemlighet:
Han uppenbarades som jordisk varelse,
rättfärdigades som andlig,
skådades av änglarna,
förkunnades bland hedningarna,
vann tro i världen
och togs upp i härligheten.

Ur min Bibelkonkordans till NT81:
deisidaimonia – gudsfruktan, religion
thréskeia – (guds)dyrkan, religion
eusébeia – fromhet, gudsfruktan

Nu är det som det är och vi har många olika bibelöversättningar, olika tolkningar och olika bibelsyn. Jag har berättat flera gånger, att jag mått dåligt genom mitt tvärsäkra sätt att debattera i kristna sajter. Inte nog med det. Jag tappade allt förtroende för teologi och exegetik.

Nu har jag mött en ung, lågmäld exeget David Willgren i Stefan Swärds Blogg och ger en länk till hans Gästblogg där. Det finns olika tolkningsmodeller. Det skall inte hindra det egna bibelläsandet. Och bibeltolkning skall ske inom församlingen, om jag fattat rätt. (Förr hette detta bibelstudier – en församlingsaktivitet, som borde prioriteras).

Exegetik

I bara mässingen

Undrar just varför jag blev så upprörd av hans vässade penna och Blogg:
”Gud bevare! Om hopeahuippu”

Jag har läst den igen. Antingen har BloggDag justerat det värsta eller också har jag lugnat ner mig lite. Det kan vara det senare. Det kan vara det förra, om kvinnan har något litet att säga till om.

I vart fall är detta min personliga Blogg och bara detta att se årtalet 1958 river upp hela sjoket med ”nej tack” till kvinnliga präster och pastorer för mig. Hans blogg är ju helt oskyldig och gäller ju bara mässhakar och kvinnlig design. Eller hur var det nu med Finland och motstånd? Har inte jag läst: ”Till samma port” av en kvinna, som inte fick bli präst?
En mycket bra bok av Irja Kirpeläinen…

Ja, ja. Det kanske inte handlar om samma ämne förstås att vara kvinna och gå mot döden och inte få bli präst.

I vart fall så har jag rätt till mina associationer och hämtade Pelle Holms bok: ”Bevingade ord” i bokhyllan.
mässing I bara mässingen (spritt naken), väl egentligen med syftning på försilvrade mässingsföremål med försilvringen mer eller mindre avnött, så att mässingen skiner igenom, uttrycket är känt från början av 1900-talet, jft Nya Nisse 1902, nr 19.” Slut citat och förklaring

Guds ord är som rent silver, säger psalmisten. Han vet vad han skriver och ett helt folk Israel har prövat sanningshalten.
1917 års översättning av Ps 12:7
”Herrens tal är ett rent tal,
likt silver som rinner ner mot jorden,
luttrat i degeln, renat sju gånger.”

Bibel 2000
Ps 12:6
[7]Herrens ord är rena ord,
silver renat i degeln, guld sju gånger luttrat.

De två fotstyckena till varje bräda i tabernaklet skulle vara av silver. Bräderna kunde vara lika olika i kvistighet, som trä kan vara med sin egen teckning.(2 Mos 26:21) Den profetiska innebörden lär vara att Herren upprättar en och en på en grund av både GT och NT. Varje upprättad människa skall varken vara bredare eller högre än den andra upprättade människan bredvid. Tillsammans blir upprättade människor ett tabernakel inför Gud överdragna med guld. Då ser Gud inte kvistigheten utan bara det som hans son gjort för oss.
Detta håller att begrunda! Män och kvinnor står sida vid sida upprättade på försoningssilvret! Det finns inget mellanrum där bara en tystnad utan profetiskt tal innan tiden var inne och Jesus blev människa. Så har vi ett gammalt förbund och ett nytt förbunds löften att stå på.

Som jag ser det har även vi kvinnor rätt att berätta om vad Jesus gjort för oss på Golgata. Om vi inte får förkunna, så kan vi skvallra om att graven är tom och Jesus uppstånden! För att inte tala om våra rättigheter att berätta om Paulus utläggningar av skrifterna!

Männen trodde att det bara var skvaller för så gör ju kvinnor.
Lukas 24:11

Du förvandlade min klagan i fröjdesprång
du klädde av mig sorgens dräkt

En upprättad människa är välklädd inför Gud! Inte avklädd. Inte naken.

Vem bär ansvaret över att bibelkunskapen försvinner?

Egyptens fångenskap

För judar är inte Egyptens fångenskap något okänt begrepp. Fångenskap är motsatsen till frihet och friheten från Egyptens fångenskap firas fortfarande varje påsk. Påsk står för något och det är inget okänt begrepp för judar. Påsk står för något över hela världen, som känner till bibelns historia.

Babylon står också för fångenskap och en fångenskap, som judar känner till men inte många utanför judendomen som religion. Läsarna för 100 år sen hånades för sitt ordval från den bibliska historien. Läsarna talade Kanaans tungomål och var obegripliga för utomstående. Ingen behöver vara utomstående! Ibland väljer människan själv att vara exkluderad i stället för inkluderad. Ingen kan bli född jude eller judinna utan en judisk mor. Däremot kan vem som helst ta emot kunskapen från Gud och hans lust att upprätta oss som människor och sätta oss i rätt sammanhang i frihet.

Det var en liten inledning till poängen. Jag har köpt och läst fredagen den 18 majs DN (Dagens Nyheter). Den kostade trettio kronor. Trettio silverpengar om jag betalat med kronor. Det var priset på en slav på Jesu tid. Det var vad han fick, som förrådde Jesus till översteprästerna. Sanningen är den, att ingen kunde ta Jesu liv. Han gav livet alldeles frivilligt, för det finns inget annat sätt att befria oss människor ur vår fångenskap.

Det var en fortsättning på väg till poängen. Att bli lagd i bälte inom sjukvården och tvångssprutad är en fångenskap en viss tid på grund av slentrian inom psykvården eller tillfällig nödåtgärd. Att leva med sina minnen av behandlingen kan bli en lång fångenskap. Plågsam.

En dag år 2007 stod inte jag ut längre med mina plågsamma minnen av bältesbehandling helt i onödan och tvångsmedicinering från år 1956. Jag fick hjälp att komma ur en lång fångenskap och ville sen berätta, att jag är fri nu. Det kan man göra på olika sätt genom (H)järnkoll, om jag blir godkänd att göra det om jag kan få uppdrag genom dem. Idag har jag bett Anneli Jäderholm skriva en Gästblogg här. Anneli berättade mycket i DN i fredags och via TV4 tidigare och genom föredrag under några år. Jag för min del har lust att lämna (H)järnkoll. Det har med inkluderad eller exkluderad att göra.

Poängen är i vanlig ordning en hälsning från bibeln:

Jer 40:4
Nu befriar jag dig från bojorna du bär. Vill du följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag skall beskydda dig. Vill du inte följa med mig till Babylonien, så behöver du inte. Hela landet ligger öppet för dig

Torsdag i stilla veckan

I min släktforskning när det gäller ”syskon i tron”, så finns en piga, som hette Beata Torpenberg. Hon hade skänkt den stora tavlan, som fanns i lilla salen i ”min” Missionskyrka. Detta fick jag veta av en minnesgod gammal dam, när församlingen dött ut och kyrkan skulle rivas. Det är inte modernt längre med så stora reproduktioner inom glas och ram. Konstnären hade nog aldrig varit i Getsemane heller på riktigt. Där var en berghylla men inga olivträd – ingen trädgård. Jesus böjer knä vid detta hårda berg och ropar till sin far i himmelen. Det kunde jag gissa mig till. Det var tonårstidens Getsemane, som etsade sig fast. Det var också en påsk särskilt, då texterna om Jesu kamp etsade sig fast. Biskop Manfred Björkquist läste på eftermiddagen i radioandakten ur Jesus lidandets historia.
Så bra har jag haft det förutom alla sångerna om Jesus och hans försoningsgärning!

Vår tid stressar ihjäl oss med snuttifiering och upprepning. Men OK ”Så stor är vår Gud och alla skall se…” har fastnat och ljuder inom mig hemma också. Det heter visst generationsväxling och olika smak. Om jag fick önska en församlingssång med många verser och rikt med hänvisningar till bibeln så skulle det bli…

”Nu är försoningsdagen kommen för världen vid
Kristus fullbordat lagen Satan har bragts på fall…”

Så gammal är jag. Den skrevs bara 10 år innan jag föddes och varje påskdag sjöng vi under min barn och ungdomstid:
”Kristus lever underbara ord som upplivar tungt och sorgset mod…”
men det var visst i Missionskyrkan. Den kunde ingen i Smyrnaförsamlingen häromdagen.

(Halleluja eller håhåjaja. Det är ett frikyrkoskämt till min nackdel.)

Getsemane

Måste vi ha en syndabock?

Förutom att jag följer Sofia Lilly Jönssons Blogg ”Fjärde Väggen”, så följer jag också ”Storasyster i Vassen” det vill säga prästen Miriam Wredén Klefbecks blogg.
Då blir det olika infallsvinklar från Stockholmsområdet. Det har blivit olika infallsvinklar på samma artikel i Svenska Dagbladet:
”En plikt att stå på de svagas sida”

Det blev en intressant läsning med många inblandade. Och bland alla dem även Jesus. Ja, vad tycker vi om honom? Var skall vi placera honom? Måste vi ha en syndabock i relationerna mellan oss människor?

I alla debatter som jag deltagit i och alla bloggar jag läst, så fanns en ung tjej, som vuxit upp i ett hem med båda föräldrarna som alkoholister. Det var en omskakande berättelse som en blogg. Det som finns på nätet kan många ta del av och jag fastnade för hennes fråga bland teologer en gång:
”Vem var Asasel?”

Det svar hon fick var, att det handlade om objektiv eller subjektiv försoningslära.
Så kan det gå, om man frågar de lärde, att det blir ett ändå mer invecklat svar än den raka frågan. För mig fick frågan gå vidare. Och varför har översättarna i Svenska Folkbibeln tagit bort namnet Asasel/Azasel? Hur går det då med rätt innantilläsning? Till slut fick jag gå till den äldsta bibelförklaringen, som jag har av P. Fjellstedt. Där blev det en aha-upplevelse! Han skriver att Asasel betyder den utstötta, den förkastade och syftar sannolikt på mörkrets furste, vår åklagare som irrar runt i öknen och söker upp de frommas synder…Job 1:7, 1 Petr 5:8, Matt 12:43

Nu kommer poängen i denna bloggen: Vi måste ha en syndabock år 2012 också i alla mänskliga relationer och bara Jesus kan vara det! Oavsett att det ingen synd finns i Sverige (ironi), så bär syndabocken ut den i öknen, så långt från oss som möjligt! Oavsett att den andre syndabocken skulle slaktas och blod känns äckligt för en del, så måste Blodet vara med i försoningen inför Gud!
3 Mosebok kapitel 16

Visst är det mycket mobbning i dagens samhälle men bara en är vår syndabock, som klarar att ge befrielse och upprättelse. Snart är det påsk med alla bibeltexterna samlade.

Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Artikeln finns att läsa här: ”En plikt att stå på de svagas sida”

Sår som inte läker

Sår som inte läker med andra ord en oläklig skada på kroppen.
Det gäller de tolv igen, som fick ett uppdrag att föra Herrens tal vidare. Det är en lång historia och invecklad. Många vill sortera och godkänna delar av bibeln men inte allt. Kanske ta bort 1 % bara. Det kan väl inte vara så farligt? Och blandäktenskap fanns ju före vår tid för att inte tala om denne Jakobs fruar och bihustrur!

Nu är det som det är och historien med Labans lurenbedrägeri går inte att ändra på. Inte heller profetian om sonen tidigare till Abraham.
Det är judarnas egen historia, som blivit världshistoria om sår som inte läker – oläkligt är det sår du fått! Ingen finns som tar sig an din sak!

Visst det är bara att läsa på och se hur Israel trotsade Herrens bud och fick sina oläkliga sår. Det är hur lätt som helst nu också att lämna Herrens ord och få sår på kroppen, som inte vill läka.
Jeremia kapitel 30

Bibeln talar om Kristus som huvudet för församlingen som är kroppen. Det står inget i bibeln om Svenska Kyrkan eller frikyrkan. Jag lägger mig i det som jag inte förstår och sticker ut hakan igen och igen. Ett år har gått sen jag skrev ett öppet brev till en kvinnlig präst. Inte ett svar! Inte en kommentar fast det var hon som började och ville ha en debatt.

Och i Fjärde väggen skrev jag i morse:

”Läsarrekord på ettusenfemhundra…och jag får inte bli avundsjuk! -:)
Är inte detta för många att skjuta på prästen Helle Klein? Och innan dess vurma för f.d. ärkebiskopens teologi och hans lärjunges?
En av biskoparna såg till att Spong kom till Sverige med sin antibibellära…

Är det inte dags för försoningbudskapet i fastan nu?
Kristi blod för mig utgivet! Det är bara ett år sen Ulla Karlsson fick två artiklar i Svenska Kyrkans tidning om att få ta bort Guds rena lamm oskyldig På korset för oss slaktad.

Där sitter skadan! Där är såren!” Slut citat

Exkluderad

Vad är det som gör, att jag går igång så snabbt och blir otrevlig? Den otrevliga stämningen, som jag själv orsakade sitter ju i dag efter dag. Det är bara att ransaka orsak och verkan och jag som har bibeln som referensram hamnar alltid i Edens lustgård. Det är minsann inte bara Adam och Eva, som blev fördrivna därifrån och inte fick vara med längre! Jag är också fördriven och får inte vara med längre. Så bra att det finns ett ord för det:exkluderad.

Jag är exkluderad och får inte vara med längre! Det var precis därför som jag reagerade så häftigt och blev så otrevlig i tonläget.

Jojomensan! Så enkelt går det till att bli exkluderad. Det handlar bara om lite avundsjuka. Jag ville ju bara, att han skulle se mitt offer också och inte bara den andras! Visst var det så det gick till en gång i början, när Kain jämförde sitt offer med Abels? Båda hade ju gett sina offer till Herren och sen gjorde Herren skillnad och gav en beröm och negligerade den andres. Vem vill vara den andre eller den andra? Vem vill bli negligerad? Det är väl all orsak att reagera och bli förnärmad! Ser du inte mitt offer då?

Inte nog med det, att jag blivit förnärmad. Herren vill prata med mig om mina känslor dessutom och undrar varför jag blivit så mörk i blicken. Ögonen ler visst inte längre, när avundsjukan tagit över. Inte nog med det. Han läser mina tankar som en uppslagen bok och menar på att det är mitt ansvar att ha (H)järnkoll. Ja, det är ju där jag gått med på gamla dar. Jag får alltså inte ens släppa inte lite sund avundsjuka! Jag får inte reagera och blir upprörd! Jag får inte bli besviken över att inte jag får vara med som talare!
Och detta med (H)jänkoll lägger sig Herren i! Jag skall ju vara lagom religiös och inte låtsa om mitt kristna engagemang dessutom och så hamnar jag under hans lupp! Nu är jag exkluderad. Det är inte så många år sen jag lärde mig dessa märkvärdiga ord, som de lärde bollar med. Inkluderad är motsatsen och det var förstås en pastor, som predikade om att alla är inkluderade under korsets tecken.

Kain gjorde bort sig i början av skapelsen och släppte in lite avundsjuka i sitt tankesystem. Det skulle han inte ha gjort. Han borde ha (H)järnkoll på sina tankar och känslor. Det tyckte Herren och sa det till Kain.
Du bör råda över dina tankar! Gör du inte det så lurar …… ja, ni vet det där hemska ordet, som inte får nämnas i Sverige längre för ingen har det.

Historien fortsätter ju med att Kain inte hade någon (H)järnkoll utan gick bort och slog ihjäl sin ende broder Abel.

Så kan det gå utan tecknet i pannan! Det gäller att vara inkluderad i korsets kraftfält.

Silverbägaren i säcken

Idag skall jag ut på djupt vatten. Det är inte riktigt OK, att arbeta med drömmar. Nu finns de i bibelns berättelser oavsett vad vi tror eller inte tror. Josef hade två olika drömmar, som bröderna avundades.
1 Mosebok kapitel 37
Jakob som far med längre perspektiv bevarade detta i sitt minne. Det är lätt att hänvisa till Josef Marias blivande man i Nya Testamentet, när han fått en dröm om Jesus. Matteus kapitel 1.
Allt hör i hop med allt för den som vill ha helheten.
”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.” Psaltaren 119:160

Josef prövade sina bröder länge innan han gav sig till känna för dem. Det gäller ju bara att läsa kapitlen 37-50 i första Moseboken. Det jag vill visa på idag är silverbägaren, som var Josefs och som han drack ur. I de orden finns profetian om upprättelse för var och en som tror. Silver står för Guds tal, som är rent. Silver skulle användas som fotstycken till brädorna i tabernaklet för att brädorna skulle kunna stå upprätt och bli en helgedom för Gud.
I Nya Testamentet finns texter om att vara upprättad inför Gud på ORDETs grund och så bli ett tempel åt Gud.

Nej, jag skall inte gå händelserna i förväg. Vi närmar oss påsk. Vi närmar oss bibeltexten, där Jesus instiftar nattvarden. Han tog kalken och tackade Gud. (Hur kan någon komma på idén att ta bort förkunnelsen om förbundsblodet? Det är en bra fråga för Svenska Kyrkan tidning.)

Kunde någon av hans tolv lärjungar dricka Jesu lidandets bägare till botten för oss och för syndernas förlåtelse?

Josef prövade sina bröder genom att lägga sin egen silverbägare i Benjamins säck. När bröderna kommit utanför staden skickade Josef hovmästaren med flera efter bröderna och anklagade dem för stöld. Israel fick verkligen tänka igenom vad de gjort mot Josef sin broder. Men det tog tid att fatta. Tolv är ett förbundstal och alla tolv fick senare uppgiften att bära Guds tal vidare till alla människor.

Det kan ta lång tid nu också att fatta vad Jesus gjort för oss.

Upprättade människor är ett tempel åt Gud tillsammans

Gud har sagt ”ja” till mig

Hel sjukpension var ett faktum vid 52 års ålder. Det var en fruktansvärd besvikelse, att vara så dålig i ryggen och inte orka arbeta längre! Och vart tog kallelsen vägen, som jag fick vid 17 års ålder i Missionkyrkan i Trollhättan?
Som jag har undrat! Som jag har ältat framgångsteologin! Vad har jag gjort för fel? En dag var det färdiggrubblat, när jag mötte en ledamot i styrelsen i Räddningsmissionen med orden:

– Gud har sagt ”ja” till mig!

Hon fattade inget av det som var självklart för henne men inte för mig. Om detta lär feministteologi handla att lyfta upp de bibeltexter, som män inte lyfter upp. Om jag fattat rätt.

Detta är en personlig Blogg och inget annat. Så jag skriver i jagform. Min bok är slutsåld nu.
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
Det innebär att 100 ex hade en försäljningstid under tre månader. Sen var den tiden slut. 200 ex hade en försäljningstid under sex månader. Den tiden är slut nu.
Det märkliga är att det svåraste kapitlet i mitt liv inte hörde till berättelsen i boken enligt mångas kreativa kritik. Det var för svårt. Det var nästan obegripligt. Och då blir det ingen mer tryckning. Det som varit svårt för andra att förstå om blodets funktion i människokroppen är A och O för mig. Utan ett blodomlopp dör människan. Utan försoningens blodomlopp genom tro på Jesus dör jag andligen. Det var ett stort problem för mig att förlåta det system inom sinnesjukhusvården som var år 1956. Det höll på att knäcka mig för livet. Genom Guds nåd är jag vad jag är. Hans nåd har inte varit förgäves.

Här är en bra artikel att läsa

Före detta

Det händer att någon väljer fel förkortning och skriver f.d. i stället för förkortningen f. för född och sen flicknamnet.
Så bra då om jag kunde skriva f.d. Gunnel till exempel. Detta är min Blogg och jag är personlig. Alla människor har ett f.d. till och med Milla, som jag mötte första gången som ofödd 7½ månad gammal och började längta efter. Nu springer hon visst omkring redan 9 månader gammal. Tiden går så fort för en f.d. baby. Det var i början av januari mötet med henne var tänkt men tiden rann ifrån mamman. ”Ler”

Idag bjuder jag på en bild av min f.d. arbetsplats i Haga. Vi revs ner samtidigt kan man säga och jag fick full sjukpension. Det var inte roligt! I denna gamla byggnad har jag mött mitt livs första kvinnliga teolog. Det gick inte att få bli prästvigd på den tiden för en kvinna. Hon höll ett bibelstudium för gruppen frivilliga, som skulle bli besökare på fängelser. Texten hade hon valt från gamla testamentet och visade på hur många verb det var för att riva ner och bara ett för att bygga upp. Om jag inte minns fel från slutet av 60-talet eller år 1970, så hänvisade hon till hur människor kan brytas ner av flera olika anledningar. Hoppet fanns i ett bygga upp.

Det blev en plats kvar på det slitna golvet också, när jag ställde en fråga till pastor Roland Hellsten. Han hade kommit hem från Amerika och kunde inte svara på min fråga direkt men fiskade upp ett litet testamente på grekiska ur fickan och kontrollerade min fråga. Så sken han upp och bekräftade, att så står det! Kan detta vara så noga att kunna vad det står egentligen? Ja.

För där är vi igen och jag personligen. Jag är ingen f.d. baby och ingen liten flicka, som fick namnet Gunnel. Någon har sagt att kvinna föds man inte till – det blir man (och gammal om man får leva). Och jag har levt med Mose i öknen och mötte Herren Gud i en brinnande buske. Mose var en f.d. i allra högsta grad och insåg vad han varit och inte blev. Herren visste detta mer än väl och mötte honom med sitt:

JAG ÄR DEN JAG ÄR…

Denne Gud är den samme och möter vilken f.d. som helst med samma hälsning: JAG ÄR DEN JAG ÄR oavsett om vi bara få kan se detta på svenska språket.

Det jag hade hört och frågade Roland Hellsten om var, att Jesus använde namnet JAG ÄR i Getsemane, när de romerska soldaterna kom för att gripa honom. Det är bra att kunna grundtexten i grekiskan också. Det blev en plats kvar på det slitna golvet i Räddningsmissionens lokaler runt år 1970.

Jesus kallar sig JAG ÄR fortfarande och har samma namn som Herren Gud i Gamla Testamentet. Jesus är Gud och människa. Han kan börja om när drömmarna raseras och bygga något nytt. Jag har varit i öknen tillsammans med andra turister och studerat all sand och brist på växtlighet och lyssnat på författaren Gunnar Edmans föreläsning om Herrens möte med Mose. Det var också tidigt 70-tal.

Denna Blogg tillägnas min unge vän Pär, som jag mött på nätet och sen IRL.
Vi måste träffas igen i vår Gudstjänst, tycker jag. Hälsa din fru!

Det gamla blir rivet…Foto: Gunnel Bergstrand

Eva – en feminist

Vem var hon?

Det var min mening, att ha denna fråga och sen skriva en bok i hela bibelns skala från Eva till bruden i himlen. Och huvudpersonen skulle vara jag själv så klart. Det skulle handla om mitt förhållande till försoning och förlåtelse och till brudgummen – till Lammet i Uppenbarelseboken.

Nu blev det inte så. Jag blev bromsad av att det inte finns någon bibelkunskap. Då skulle intresset att läsa vidare försvinna. Så nu kom det obegripliga bara på bokens baksidestext, som skall vara skriven i tredje person. (Justerad till det bättre av Rose-Marie Harrysson)

Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog, och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp och frän artikel år 2000?

Boken kom ut den 17 augusti med titeln:
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Idag skall jag bestämma mig för om jag skall fortsätta eller inte.

Det är väl bara att ta ett djupt andetag! För så länge jag andas, så lever jag. Där är debatten, som jag blivit så besviken på mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om en baksidestext men inte om andningen nu. Den som slutar andas dör. Och efter detta vad händer då?

Evangelisten Matteus börjar sin berättelse (toledot) om Jesus på Abraham. Någon har sagt, att det är precis som om Matteus vill poängtera att lagen inte kunde klara av att ge oss en frälsning från synden. (Det är min egen formulering, när minnet sviker om rätt ordalydelse.) Detta är intressant för på så sätt kommer det plötsligt med kvinnonamn. Vi måste läsa själva hela deras historia i Gamla Testamentet. Där tappar många intresset för bibelläsning tyvärr. Släktregister är inte roligt. Krig är destruktivt. Så får det vara med bibelläsningen…

Författaren Eva Moberg var feminist och hennes skarpa artikel mot Gamla Testamentets Gud finns att läsa i tidningen Ordfront nummet 1 år 2000. Det är bara att fråga på ett bibliotek eller skriva direkt till redaktionen. Så fick jag artikeln. Det är det skarpaste jag läst intellektuellt över ett så stort ämne över så lång tidsperiod. Det är tillåtet att skriva mot Guds ord. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Detta är allvarligare än att ha en brosch och läppstift eller inte. Detta är mer än frikyrkohistoria.

Bibelns första kvinna var också feminist och ifrågasatte vad som var rätt eller fel i Herrens undervisning. Evangelisten Lukas börjar inte sin berättelse om Jesus på ett orimligt löfte till Abraham och sen om alla snesteg från Lagen. Lukas börjar med forskning som tål granskning och med grunden för vår tro. Lukas börjar med bottenplattan för ett bygge på jorden och slutar hos Gud själv, där allt utgick ifrån. Maria var ingen feminist! Hon undrade hur allt skulle gå till utan en man. Maria undrade med all rätt. Sara undrade också och log vid tanken på att hon skulle föda en son vid 90 års ålder. Det är helt OK att undra hur allt skall gå till enligt ord från Herren.

Det är helt OK att debattera rätt tolkning eller inte men jag vill hellre ha bibelundervisning. Jag andas alltså lever jag. Jag har en själ, som kallas psyke på andra språk. Jag har ansvar hur jag lyssnar på Herrens ord i det land jag lever och i den tid jag lever. När jag inte andas längre så dör jag. Det är bättre att andas i relation till Skapelsens Gud nu än att debattera andning efter döden. Bibeln talar om ande, själ och kropp i Nya Testamentet men bara om själ och kropp i Gamla Testamentet. Kan detta ha med Jesus Kristus att göra? Han undervisade om något nytt bättre än Lagen:

Du måste bli född på nytt till ett levande hopp!

Jag är inte feminist. Och vill inte bli det heller. Kan någon förklara begripligt för mig vad feministteologi är för något, så lyssnar jag.

Liten upplaga är slut snart

Edit.
Debatten om boken: ”Kärleken segrar” av Rob Bell finns här:
Stefan Swärds synpunkter
Torsten Åhman har en annan tolkningsmodell och jag syftar i min Blogg på bokens/böckernas baksidestext. Det gäller alla tre böckerna, som jag klarar att skriva om på samma gång och kanske rör till det. Det gäller boken ”Efter detta”av Stefan Swärd. Det gäller NU för min del och min bok:
Pat är frisk och pigg för övrigt

Identitet

Ur min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Klänningen
(Ur journalen 5.10. ..rev idag sönder en klädning…)

– Jag vill inte vara patient!

Undrar just hur mina ord lät i telefonsamtalet till en sjukgymnast. Skrek jag ut dem eller var det bara så att rösten brast och jag började gråta? Kunde det vara så att smärtgränsen var nådd och jag måste få hjälp att bearbeta mitt gamla trauma? Vem skulle i så fall orka lyssna till berättelsen om skammen? För tro nu inte att skammen försvann genom att de bytte ord från sinnessjukhus till mentalsjukhus år 1959!

Jag hade till slut lyckats i min plan att komma tillbaka till stormavdelningen, där personalen inte var rädd för mig längre. Deras omplaceringar av mig passade inte i personkemin. Ingen berättade om hur de tänkte. Hur jag tänkte fick de veta, när det var för sent. Men en patient fick inte tänka eller känna. Så gick jag emellan och sa ifrån, att så gör man inte mot en patient. Det var när en annan patient hade fått ett epileptiskt anfall och sen fick bälte. För dom tillrättavisande orden och några till i stil med ”ni är ju inte riktigt kloka här”, så fick jag också bälte. Igen. Trots att dom kände mig.

Om detta står det ingenting i journalen. Jo, ”Fick fi i bälte”, står det. Nu var det läderbälte i en bredare säng och jag drog sängkläderna över huvudet och rullade ihop mig i fosterställning. Matvägrade. När nattpersonalen tagit över och de andra gått hem, var jag både hungrig och behövde gå på toaletten. Jag hade fått finna mig i bälte igen och blev erbjuden ett bäcken. Där gick gränsen.

– Är du så rädd för mig, så får du väl ringa efter förstärkning från manliga avdelningen!

Det gjorde hon så småningom och en man i mörk skötareuniform kom och låste upp mig. Då var jag så arg och sa som jag tyckte till honom, att detta var ju löjligt! Det tyckte han också. Sen gick jag och kissade.

Undra på att inte jag vill vara patient! Undra på att jag rev sönder en patientklänning! Den kanske ändå var färdig för att bli mattrasor. Var deras tanke, att jag skulle ligga sex veckor i sängen och tacka och ta emot deras tvångsinjektioner och bältesbehandling? De rev i sönder min identitet som duktig sjuksköterskeelev, när jag kom innanför dörrarna till avdelning 10 B. En månad senare på dagen rev jag sönder en av deras anstaltsklänningar. Det stod 1 – 1.
Till mig. För ”min klänning” hade så hög kvalitet, att den gick att sälja till nästa sjuksköterskeelev.

Hur gick det då hos psykologen på Vårdcentralen över 50 år senare? Jo, hon fick läsa hela journalen – se hela min skam och konstaterade vid besöket en vecka senare, att jag varit arg, frustrerad och lite full i f..

Det där sista står heller inte i journalen. Men jag lurade dem ibland. Bara för att få lite omväxling.