Kategori: Försoningsstriden

Måste vi ha en syndabock?

Förutom att jag följer Sofia Lilly Jönssons Blogg ”Fjärde Väggen”, så följer jag också ”Storasyster i Vassen” det vill säga prästen Miriam Wredén Klefbecks blogg.
Då blir det olika infallsvinklar från Stockholmsområdet. Det har blivit olika infallsvinklar på samma artikel i Svenska Dagbladet:
”En plikt att stå på de svagas sida”

Det blev en intressant läsning med många inblandade. Och bland alla dem även Jesus. Ja, vad tycker vi om honom? Var skall vi placera honom? Måste vi ha en syndabock i relationerna mellan oss människor?

I alla debatter som jag deltagit i och alla bloggar jag läst, så fanns en ung tjej, som vuxit upp i ett hem med båda föräldrarna som alkoholister. Det var en omskakande berättelse som en blogg. Det som finns på nätet kan många ta del av och jag fastnade för hennes fråga bland teologer en gång:
”Vem var Asasel?”

Det svar hon fick var, att det handlade om objektiv eller subjektiv försoningslära.
Så kan det gå, om man frågar de lärde, att det blir ett ändå mer invecklat svar än den raka frågan. För mig fick frågan gå vidare. Och varför har översättarna i Svenska Folkbibeln tagit bort namnet Asasel/Azasel? Hur går det då med rätt innantilläsning? Till slut fick jag gå till den äldsta bibelförklaringen, som jag har av P. Fjellstedt. Där blev det en aha-upplevelse! Han skriver att Asasel betyder den utstötta, den förkastade och syftar sannolikt på mörkrets furste, vår åklagare som irrar runt i öknen och söker upp de frommas synder…Job 1:7, 1 Petr 5:8, Matt 12:43

Nu kommer poängen i denna bloggen: Vi måste ha en syndabock år 2012 också i alla mänskliga relationer och bara Jesus kan vara det! Oavsett att det ingen synd finns i Sverige (ironi), så bär syndabocken ut den i öknen, så långt från oss som möjligt! Oavsett att den andre syndabocken skulle slaktas och blod känns äckligt för en del, så måste Blodet vara med i försoningen inför Gud!
3 Mosebok kapitel 16

Visst är det mycket mobbning i dagens samhälle men bara en är vår syndabock, som klarar att ge befrielse och upprättelse. Snart är det påsk med alla bibeltexterna samlade.

Heb 9:12
Och med sitt eget blod, inte med blod av bockar och kalvar, har han en gång för alla trätt in i helgedomen och vunnit befrielse åt oss för evigt.

Artikeln finns att läsa här: ”En plikt att stå på de svagas sida”

Sår som inte läker

Sår som inte läker med andra ord en oläklig skada på kroppen.
Det gäller de tolv igen, som fick ett uppdrag att föra Herrens tal vidare. Det är en lång historia och invecklad. Många vill sortera och godkänna delar av bibeln men inte allt. Kanske ta bort 1 % bara. Det kan väl inte vara så farligt? Och blandäktenskap fanns ju före vår tid för att inte tala om denne Jakobs fruar och bihustrur!

Nu är det som det är och historien med Labans lurenbedrägeri går inte att ändra på. Inte heller profetian om sonen tidigare till Abraham.
Det är judarnas egen historia, som blivit världshistoria om sår som inte läker – oläkligt är det sår du fått! Ingen finns som tar sig an din sak!

Visst det är bara att läsa på och se hur Israel trotsade Herrens bud och fick sina oläkliga sår. Det är hur lätt som helst nu också att lämna Herrens ord och få sår på kroppen, som inte vill läka.
Jeremia kapitel 30

Bibeln talar om Kristus som huvudet för församlingen som är kroppen. Det står inget i bibeln om Svenska Kyrkan eller frikyrkan. Jag lägger mig i det som jag inte förstår och sticker ut hakan igen och igen. Ett år har gått sen jag skrev ett öppet brev till en kvinnlig präst. Inte ett svar! Inte en kommentar fast det var hon som började och ville ha en debatt.

Och i Fjärde väggen skrev jag i morse:

”Läsarrekord på ettusenfemhundra…och jag får inte bli avundsjuk! -:)
Är inte detta för många att skjuta på prästen Helle Klein? Och innan dess vurma för f.d. ärkebiskopens teologi och hans lärjunges?
En av biskoparna såg till att Spong kom till Sverige med sin antibibellära…

Är det inte dags för försoningbudskapet i fastan nu?
Kristi blod för mig utgivet! Det är bara ett år sen Ulla Karlsson fick två artiklar i Svenska Kyrkans tidning om att få ta bort Guds rena lamm oskyldig På korset för oss slaktad.

Där sitter skadan! Där är såren!” Slut citat

Exkluderad

Vad är det som gör, att jag går igång så snabbt och blir otrevlig? Den otrevliga stämningen, som jag själv orsakade sitter ju i dag efter dag. Det är bara att ransaka orsak och verkan och jag som har bibeln som referensram hamnar alltid i Edens lustgård. Det är minsann inte bara Adam och Eva, som blev fördrivna därifrån och inte fick vara med längre! Jag är också fördriven och får inte vara med längre. Så bra att det finns ett ord för det:exkluderad.

Jag är exkluderad och får inte vara med längre! Det var precis därför som jag reagerade så häftigt och blev så otrevlig i tonläget.

Jojomensan! Så enkelt går det till att bli exkluderad. Det handlar bara om lite avundsjuka. Jag ville ju bara, att han skulle se mitt offer också och inte bara den andras! Visst var det så det gick till en gång i början, när Kain jämförde sitt offer med Abels? Båda hade ju gett sina offer till Herren och sen gjorde Herren skillnad och gav en beröm och negligerade den andres. Vem vill vara den andre eller den andra? Vem vill bli negligerad? Det är väl all orsak att reagera och bli förnärmad! Ser du inte mitt offer då?

Inte nog med det, att jag blivit förnärmad. Herren vill prata med mig om mina känslor dessutom och undrar varför jag blivit så mörk i blicken. Ögonen ler visst inte längre, när avundsjukan tagit över. Inte nog med det. Han läser mina tankar som en uppslagen bok och menar på att det är mitt ansvar att ha (H)järnkoll. Ja, det är ju där jag gått med på gamla dar. Jag får alltså inte ens släppa inte lite sund avundsjuka! Jag får inte reagera och blir upprörd! Jag får inte bli besviken över att inte jag får vara med som talare!
Och detta med (H)jänkoll lägger sig Herren i! Jag skall ju vara lagom religiös och inte låtsa om mitt kristna engagemang dessutom och så hamnar jag under hans lupp! Nu är jag exkluderad. Det är inte så många år sen jag lärde mig dessa märkvärdiga ord, som de lärde bollar med. Inkluderad är motsatsen och det var förstås en pastor, som predikade om att alla är inkluderade under korsets tecken.

Kain gjorde bort sig i början av skapelsen och släppte in lite avundsjuka i sitt tankesystem. Det skulle han inte ha gjort. Han borde ha (H)järnkoll på sina tankar och känslor. Det tyckte Herren och sa det till Kain.
Du bör råda över dina tankar! Gör du inte det så lurar …… ja, ni vet det där hemska ordet, som inte får nämnas i Sverige längre för ingen har det.

Historien fortsätter ju med att Kain inte hade någon (H)järnkoll utan gick bort och slog ihjäl sin ende broder Abel.

Så kan det gå utan tecknet i pannan! Det gäller att vara inkluderad i korsets kraftfält.

Silverbägaren i säcken

Idag skall jag ut på djupt vatten. Det är inte riktigt OK, att arbeta med drömmar. Nu finns de i bibelns berättelser oavsett vad vi tror eller inte tror. Josef hade två olika drömmar, som bröderna avundades.
1 Mosebok kapitel 37
Jakob som far med längre perspektiv bevarade detta i sitt minne. Det är lätt att hänvisa till Josef Marias blivande man i Nya Testamentet, när han fått en dröm om Jesus. Matteus kapitel 1.
Allt hör i hop med allt för den som vill ha helheten.
”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.” Psaltaren 119:160

Josef prövade sina bröder länge innan han gav sig till känna för dem. Det gäller ju bara att läsa kapitlen 37-50 i första Moseboken. Det jag vill visa på idag är silverbägaren, som var Josefs och som han drack ur. I de orden finns profetian om upprättelse för var och en som tror. Silver står för Guds tal, som är rent. Silver skulle användas som fotstycken till brädorna i tabernaklet för att brädorna skulle kunna stå upprätt och bli en helgedom för Gud.
I Nya Testamentet finns texter om att vara upprättad inför Gud på ORDETs grund och så bli ett tempel åt Gud.

Nej, jag skall inte gå händelserna i förväg. Vi närmar oss påsk. Vi närmar oss bibeltexten, där Jesus instiftar nattvarden. Han tog kalken och tackade Gud. (Hur kan någon komma på idén att ta bort förkunnelsen om förbundsblodet? Det är en bra fråga för Svenska Kyrkan tidning.)

Kunde någon av hans tolv lärjungar dricka Jesu lidandets bägare till botten för oss och för syndernas förlåtelse?

Josef prövade sina bröder genom att lägga sin egen silverbägare i Benjamins säck. När bröderna kommit utanför staden skickade Josef hovmästaren med flera efter bröderna och anklagade dem för stöld. Israel fick verkligen tänka igenom vad de gjort mot Josef sin broder. Men det tog tid att fatta. Tolv är ett förbundstal och alla tolv fick senare uppgiften att bära Guds tal vidare till alla människor.

Det kan ta lång tid nu också att fatta vad Jesus gjort för oss.

Upprättade människor är ett tempel åt Gud tillsammans

Gud har sagt ”ja” till mig

Hel sjukpension var ett faktum vid 52 års ålder. Det var en fruktansvärd besvikelse, att vara så dålig i ryggen och inte orka arbeta längre! Och vart tog kallelsen vägen, som jag fick vid 17 års ålder i Missionkyrkan i Trollhättan?
Som jag har undrat! Som jag har ältat framgångsteologin! Vad har jag gjort för fel? En dag var det färdiggrubblat, när jag mötte en ledamot i styrelsen i Räddningsmissionen med orden:

– Gud har sagt ”ja” till mig!

Hon fattade inget av det som var självklart för henne men inte för mig. Om detta lär feministteologi handla att lyfta upp de bibeltexter, som män inte lyfter upp. Om jag fattat rätt.

Detta är en personlig Blogg och inget annat. Så jag skriver i jagform. Min bok är slutsåld nu.
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
Det innebär att 100 ex hade en försäljningstid under tre månader. Sen var den tiden slut. 200 ex hade en försäljningstid under sex månader. Den tiden är slut nu.
Det märkliga är att det svåraste kapitlet i mitt liv inte hörde till berättelsen i boken enligt mångas kreativa kritik. Det var för svårt. Det var nästan obegripligt. Och då blir det ingen mer tryckning. Det som varit svårt för andra att förstå om blodets funktion i människokroppen är A och O för mig. Utan ett blodomlopp dör människan. Utan försoningens blodomlopp genom tro på Jesus dör jag andligen. Det var ett stort problem för mig att förlåta det system inom sinnesjukhusvården som var år 1956. Det höll på att knäcka mig för livet. Genom Guds nåd är jag vad jag är. Hans nåd har inte varit förgäves.

Här är en bra artikel att läsa

Före detta

Det händer att någon väljer fel förkortning och skriver f.d. i stället för förkortningen f. för född och sen flicknamnet.
Så bra då om jag kunde skriva f.d. Gunnel till exempel. Detta är min Blogg och jag är personlig. Alla människor har ett f.d. till och med Milla, som jag mötte första gången som ofödd 7½ månad gammal och började längta efter. Nu springer hon visst omkring redan 9 månader gammal. Tiden går så fort för en f.d. baby. Det var i början av januari mötet med henne var tänkt men tiden rann ifrån mamman. ”Ler”

Idag bjuder jag på en bild av min f.d. arbetsplats i Haga. Vi revs ner samtidigt kan man säga och jag fick full sjukpension. Det var inte roligt! I denna gamla byggnad har jag mött mitt livs första kvinnliga teolog. Det gick inte att få bli prästvigd på den tiden för en kvinna. Hon höll ett bibelstudium för gruppen frivilliga, som skulle bli besökare på fängelser. Texten hade hon valt från gamla testamentet och visade på hur många verb det var för att riva ner och bara ett för att bygga upp. Om jag inte minns fel från slutet av 60-talet eller år 1970, så hänvisade hon till hur människor kan brytas ner av flera olika anledningar. Hoppet fanns i ett bygga upp.

Det blev en plats kvar på det slitna golvet också, när jag ställde en fråga till pastor Roland Hellsten. Han hade kommit hem från Amerika och kunde inte svara på min fråga direkt men fiskade upp ett litet testamente på grekiska ur fickan och kontrollerade min fråga. Så sken han upp och bekräftade, att så står det! Kan detta vara så noga att kunna vad det står egentligen? Ja.

För där är vi igen och jag personligen. Jag är ingen f.d. baby och ingen liten flicka, som fick namnet Gunnel. Någon har sagt att kvinna föds man inte till – det blir man (och gammal om man får leva). Och jag har levt med Mose i öknen och mötte Herren Gud i en brinnande buske. Mose var en f.d. i allra högsta grad och insåg vad han varit och inte blev. Herren visste detta mer än väl och mötte honom med sitt:

JAG ÄR DEN JAG ÄR…

Denne Gud är den samme och möter vilken f.d. som helst med samma hälsning: JAG ÄR DEN JAG ÄR oavsett om vi bara få kan se detta på svenska språket.

Det jag hade hört och frågade Roland Hellsten om var, att Jesus använde namnet JAG ÄR i Getsemane, när de romerska soldaterna kom för att gripa honom. Det är bra att kunna grundtexten i grekiskan också. Det blev en plats kvar på det slitna golvet i Räddningsmissionens lokaler runt år 1970.

Jesus kallar sig JAG ÄR fortfarande och har samma namn som Herren Gud i Gamla Testamentet. Jesus är Gud och människa. Han kan börja om när drömmarna raseras och bygga något nytt. Jag har varit i öknen tillsammans med andra turister och studerat all sand och brist på växtlighet och lyssnat på författaren Gunnar Edmans föreläsning om Herrens möte med Mose. Det var också tidigt 70-tal.

Denna Blogg tillägnas min unge vän Pär, som jag mött på nätet och sen IRL.
Vi måste träffas igen i vår Gudstjänst, tycker jag. Hälsa din fru!

Det gamla blir rivet…Foto: Gunnel Bergstrand

Eva – en feminist

Vem var hon?

Det var min mening, att ha denna fråga och sen skriva en bok i hela bibelns skala från Eva till bruden i himlen. Och huvudpersonen skulle vara jag själv så klart. Det skulle handla om mitt förhållande till försoning och förlåtelse och till brudgummen – till Lammet i Uppenbarelseboken.

Nu blev det inte så. Jag blev bromsad av att det inte finns någon bibelkunskap. Då skulle intresset att läsa vidare försvinna. Så nu kom det obegripliga bara på bokens baksidestext, som skall vara skriven i tredje person. (Justerad till det bättre av Rose-Marie Harrysson)

Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog, och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp och frän artikel år 2000?

Boken kom ut den 17 augusti med titeln:
Pat. är frisk och pigg för övrigt
Idag skall jag bestämma mig för om jag skall fortsätta eller inte.

Det är väl bara att ta ett djupt andetag! För så länge jag andas, så lever jag. Där är debatten, som jag blivit så besviken på mellan Stefan Swärd och Torsten Åhman om en baksidestext men inte om andningen nu. Den som slutar andas dör. Och efter detta vad händer då?

Evangelisten Matteus börjar sin berättelse (toledot) om Jesus på Abraham. Någon har sagt, att det är precis som om Matteus vill poängtera att lagen inte kunde klara av att ge oss en frälsning från synden. (Det är min egen formulering, när minnet sviker om rätt ordalydelse.) Detta är intressant för på så sätt kommer det plötsligt med kvinnonamn. Vi måste läsa själva hela deras historia i Gamla Testamentet. Där tappar många intresset för bibelläsning tyvärr. Släktregister är inte roligt. Krig är destruktivt. Så får det vara med bibelläsningen…

Författaren Eva Moberg var feminist och hennes skarpa artikel mot Gamla Testamentets Gud finns att läsa i tidningen Ordfront nummet 1 år 2000. Det är bara att fråga på ett bibliotek eller skriva direkt till redaktionen. Så fick jag artikeln. Det är det skarpaste jag läst intellektuellt över ett så stort ämne över så lång tidsperiod. Det är tillåtet att skriva mot Guds ord. Det är människan förelagt att en gång dö och sedan dömas. Detta är allvarligare än att ha en brosch och läppstift eller inte. Detta är mer än frikyrkohistoria.

Bibelns första kvinna var också feminist och ifrågasatte vad som var rätt eller fel i Herrens undervisning. Evangelisten Lukas börjar inte sin berättelse om Jesus på ett orimligt löfte till Abraham och sen om alla snesteg från Lagen. Lukas börjar med forskning som tål granskning och med grunden för vår tro. Lukas börjar med bottenplattan för ett bygge på jorden och slutar hos Gud själv, där allt utgick ifrån. Maria var ingen feminist! Hon undrade hur allt skulle gå till utan en man. Maria undrade med all rätt. Sara undrade också och log vid tanken på att hon skulle föda en son vid 90 års ålder. Det är helt OK att undra hur allt skall gå till enligt ord från Herren.

Det är helt OK att debattera rätt tolkning eller inte men jag vill hellre ha bibelundervisning. Jag andas alltså lever jag. Jag har en själ, som kallas psyke på andra språk. Jag har ansvar hur jag lyssnar på Herrens ord i det land jag lever och i den tid jag lever. När jag inte andas längre så dör jag. Det är bättre att andas i relation till Skapelsens Gud nu än att debattera andning efter döden. Bibeln talar om ande, själ och kropp i Nya Testamentet men bara om själ och kropp i Gamla Testamentet. Kan detta ha med Jesus Kristus att göra? Han undervisade om något nytt bättre än Lagen:

Du måste bli född på nytt till ett levande hopp!

Jag är inte feminist. Och vill inte bli det heller. Kan någon förklara begripligt för mig vad feministteologi är för något, så lyssnar jag.

Liten upplaga är slut snart

Edit.
Debatten om boken: ”Kärleken segrar” av Rob Bell finns här:
Stefan Swärds synpunkter
Torsten Åhman har en annan tolkningsmodell och jag syftar i min Blogg på bokens/böckernas baksidestext. Det gäller alla tre böckerna, som jag klarar att skriva om på samma gång och kanske rör till det. Det gäller boken ”Efter detta”av Stefan Swärd. Det gäller NU för min del och min bok:
Pat är frisk och pigg för övrigt

Identitet

Ur min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”

Klänningen
(Ur journalen 5.10. ..rev idag sönder en klädning…)

– Jag vill inte vara patient!

Undrar just hur mina ord lät i telefonsamtalet till en sjukgymnast. Skrek jag ut dem eller var det bara så att rösten brast och jag började gråta? Kunde det vara så att smärtgränsen var nådd och jag måste få hjälp att bearbeta mitt gamla trauma? Vem skulle i så fall orka lyssna till berättelsen om skammen? För tro nu inte att skammen försvann genom att de bytte ord från sinnessjukhus till mentalsjukhus år 1959!

Jag hade till slut lyckats i min plan att komma tillbaka till stormavdelningen, där personalen inte var rädd för mig längre. Deras omplaceringar av mig passade inte i personkemin. Ingen berättade om hur de tänkte. Hur jag tänkte fick de veta, när det var för sent. Men en patient fick inte tänka eller känna. Så gick jag emellan och sa ifrån, att så gör man inte mot en patient. Det var när en annan patient hade fått ett epileptiskt anfall och sen fick bälte. För dom tillrättavisande orden och några till i stil med ”ni är ju inte riktigt kloka här”, så fick jag också bälte. Igen. Trots att dom kände mig.

Om detta står det ingenting i journalen. Jo, ”Fick fi i bälte”, står det. Nu var det läderbälte i en bredare säng och jag drog sängkläderna över huvudet och rullade ihop mig i fosterställning. Matvägrade. När nattpersonalen tagit över och de andra gått hem, var jag både hungrig och behövde gå på toaletten. Jag hade fått finna mig i bälte igen och blev erbjuden ett bäcken. Där gick gränsen.

– Är du så rädd för mig, så får du väl ringa efter förstärkning från manliga avdelningen!

Det gjorde hon så småningom och en man i mörk skötareuniform kom och låste upp mig. Då var jag så arg och sa som jag tyckte till honom, att detta var ju löjligt! Det tyckte han också. Sen gick jag och kissade.

Undra på att inte jag vill vara patient! Undra på att jag rev sönder en patientklänning! Den kanske ändå var färdig för att bli mattrasor. Var deras tanke, att jag skulle ligga sex veckor i sängen och tacka och ta emot deras tvångsinjektioner och bältesbehandling? De rev i sönder min identitet som duktig sjuksköterskeelev, när jag kom innanför dörrarna till avdelning 10 B. En månad senare på dagen rev jag sönder en av deras anstaltsklänningar. Det stod 1 – 1.
Till mig. För ”min klänning” hade så hög kvalitet, att den gick att sälja till nästa sjuksköterskeelev.

Hur gick det då hos psykologen på Vårdcentralen över 50 år senare? Jo, hon fick läsa hela journalen – se hela min skam och konstaterade vid besöket en vecka senare, att jag varit arg, frustrerad och lite full i f..

Det där sista står heller inte i journalen. Men jag lurade dem ibland. Bara för att få lite omväxling.

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.

Religionsgrubbel

Min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” verkar inte bli någon försäljningssucce. På förlaget ”Liten upplaga” är det 15 ex sålda och tiden går ut i januari.
Det kapitel som egentligen inte borde vara med kommer här. Det är det, som vi inte vill höra och ta emot. Jag är stolt till max också.

Religionsgrubbel

(Ur Anamnesen den 5.9.1956 Är stundtals religiöst grubblande, stundta,s svärande.)

Den första diagnos, som jag visste om att jag fått och förhörde mig om var just religionsgrubbel. Vad innebär det? Att lära in blodets funktion och betydelse är ett ämne inom fysiologin och biologin och sedan medicinsk vetenskap, om jag fattat rätt. Att läsa in om blodets betydelse i bibeln är teologi. Jesus Guds sons blod renar från all synd. (Ur Johannes första brev.)

Mitt intresse är både ock.
Det hände för 30 år sen att en nyfrälst narkoman kom och klagade för mig:
– Dom säger i kyrkan, att jag skall tacka för blodet. Och jag tycker, att det är så äckligt. Vad skulle jag svara? Jag hade ju inte förstått blodets betydelse i biblisk beskrivning och funktion. Så jag bad till Gud:
– Visa mig blodets betydelse!
Och sen glömde jag den bönen.

En kväll fick jag en fruktansvärd tandvärk. Jag fick tandvärk där det inte fanns någon tand längre. Jag stod på alla fyra i sängen med huvudet i kudden. Jag tog två albyl. Jag fick ta två till lite senare. Inget hjälpte. Klockan var mycket. Jag fick åka över hela stan för att komma till jourhavande tandläkare. Visdomstanden var ju utdragen. Hur kunde jag då få en sån fruktansvärd värk?
– Blödde det mycket, när dom drog ut tanden?
– Nej, det blödde inte alls, svarade jag. Och trodde, att det var ett bra svar.
Den jourhavande tandläkaren började då att berätta om blodets betydelse.
– Om det sker en kraftig genomblödning så koagulerar blodet och proppen ger ett skydd. Nu har det kommit ner något i såret, som gett denna infektion. Ungefär så berättade han. Efter behandlingen for jag hem.

Det gick en vecka. Min vanlige tandläkare tog över. Det gick några dagar till. Det kom en ny sen kväll med olidlig smärta. Jourhavande denna kväll fanns i ett annat ytterområde. Bilen fanns på verkstad. På så sätt blev resan inpräntad tydligare i minnet. Samma fråga upprepades här:
– Blödde det mycket, när dom drog tanden?
Samma fråga. Samma svar. Och samma undervisning. Det är viktigt med en genomblödning. Det är viktigt med blodet som koagulerar och skyddar såret.

Vad var det jag hade bett Gud om? Ja, inte var det tandvärk.
– Gud visa mig blodets betydelse!

Strax före stängningsdags mellan två dygn fick jag undervisning om blodets betydelse. Det räckte inte med en gång. Jag fick det upprepat en gång till. Sen kom den ena associationen efter den andra….

Det finns en plats i föräldrahemmets trädgård, som jag kan peka ut. Det var en fin höstdag. Pappa grävde. Jag hängde med som en flik (ficka). För ett ögonblick ställde pappa ifrån sig trädgårdsgrepen. Den hade platta slipade tinnar. Jag ville också gräva, men körde den rakt igenom den bara foten. Sen minns jag inget mer. Jag var 4 år på väg mot det 5:e.

Jord och gödsel från ett trädgårdsland är livsfarligt, att få in ett sår. Det behövdes hjälp utifrån. Det räckte inte med pappas snabba ingripande. Det räckte inte, att tvätta rent såret. Det kunde bli blodförgiftning. Det skulle kunna leda till döden.
Minns Du planscherna i skolan på blodomloppet – detta grenverk av blodkärl. Hjärtat var förstås med och så dessa parallella grenverk – ett i rött och ett i blått. Och denna mångfald av uppgifter som blodet har. Vi tvivlar inte på en enda. Det röda grenverket visar på att hela kroppen får näring och syresatt blod. Det blå grenverket skall visa på att blodet har ett lika fint renhållningsverk – transportsystem för att få bort gifter och slagg via olika organ. Det handlar om röda blodkropparnas suveräna arbete.
Om vi får ett sår på kroppen rusar dom vita blodkropparna dit och tar itu med bakterier. Dom är som kravallpoliser:
– Hit men inte längre! Dom bygger sitt staket.
Jag hade en kusin, som var Rh-. Mannen var Rh+. När första barnet föddes gick det bra. När det andra föddes blev det ilfart till annan avdelning för blodbyte. Det är så länge sen. Dom har andra behandlingar nu. Idag sitter inte den dottern och funderar över: skall blodet som jag fick fungera? Hon behöver aldrig tänka på det.

Och nu till bibeln och 1:a Moseboken. Vad som hände i Evas själ i Edens lustgård, när hon släppte in lögnen förstår inte jag. Jag fattar bara att lögnen är oförenlig med Guds väsen. Lögnen var och är som ett gift som så småningom leder till döden. Det hade Gud inte tänkt. Så presenterade han sin räddningsplan för Adam och Eva.
Det är som om bibelns texter säger: ”Försök att gömma er! Försök att ursäkta er! Ni är lika nakna ändå trots de fikonlöv, ni svänger ihop!”
Nej, det behövdes ett blodbyte! Någon i Skapelsen måste offra sitt liv! Ett oskyldigt blod måste rinna för att Gud skulle kunna göra kläder av skinn åt dem.

– Jag kan inte, kommer aldrig att kunna, uppfatta Jesus som ett ”offerlamm” gjutande sitt blod för världens (och mina) synder och sålunda försonande…
Så skrev en man i ett av sina brev till mig. Och hur skall man kunna förstå om ingen berättar.

Jag kan se Golgata framför mig. Jag kan se Jesus hänga där med en rövare på var sida. Jag kan höra hånet:
Luk 23:39-43 (Bibel 2000)
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” [43] Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Rövaren hade sjabblat bort sitt liv. Nu fick han sitt straff – dödsstraff. Kan du se hur dom vita blodkropparna rusar fram och tillintetgör alla bakterier?
Kan du höra Johannes Döparens profetia om Jesus några år tidigare:
– Se Guds Lamm, som borttager världens synd!

Nu hängde Jesus där mitt emellan två rövare. Hans blod renade från all synd i dens liv, som bara önskade en tanke.
Kan du se Maria, Jesu moder, stå nedanför korset? Jag kan föreställa mig, att hon var förlamad av sorg. Vart hade alla profetior tagit vägen – alla löften som hon hört? Hon skulle ju bära på Guds Son – han skulle ju bli FRÄLSAREN! åren med honom hade gått så fort. Nu hängde han här som en missgärningsmän tillsammans med rövare! Kan du se framför dig hur dom röda blodkropparna rusar runt i Marias liv och förser hela hennes varelse med näring och syre. Blodet fungerade i hennes liv också

– Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus. Livet kom tillbaka till Maria! Blodet fungerade! Hur skulle jag kunna låta bli att tro på blodet!

Syndabock

Jag behöver en syndabock! Det är visst fel att tala eller skriva i ”vi”form. Särskilt fel är det av präster från en predikostol påstår ”folket” – folket som inte tror som prästen.
Så min Blogg kan inte börja med: Vi behöver en syndabock! Vilka ”vi” kommer en fråga bums. Tala för dig själv du!

Så där är jag nu med en personlig bekännelse: Jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Och jag vet, vad jag talar om efter alla femtio åren. Så länge är det, som jag sökt en syndabock och inte hittat någon, som jag är riktigt nöjd med och som håller måttet.

I början var det rektorn för sjuksköterskeskolan, som var syndabocken. Hon ville bli av med mig som elev! Det höll väldigt många år. Sen blev det överläkaren på sinnessjukhuset, dit jag kom frivilligt som 20 åring. Det var ju han, som satte diagnoserna! Det var ju han, som bar allt ansvar för bältesbehandlingarna och annan inlåsning! Nej, han var alldeles för rar och trevlig, när jag kom. Han dög inte som syndabock så länge. Det fick bli några i personalen på avdelningen som syndabockar. De tänkte inte utan handlade bara efter den slentrian, som pågått i åratal.

Åren har gått och jag har arbetat under tiden och tänkt på annat än att söka en syndabock. I vissa tider – livskriser av större format – så har sökandet tagit ny fart. Nu är det riktigt intressant, när vänner hjälper till och kommer med förslag. Kan det inte till slut vara politikerna, som är syndabockarna undrar jag? Det är ju ändå jag själv, som kommit längst i mitt sökande. Politikerna bestämde, att folk som blev arga och oregerliga måste låsas in! (Jag tänker då på Ester Henning en inlåst konstnär under nästan hela sitt liv.) Det fanns gott om arbetskraft att bygga det ena stora sinnessjukhushet efter det andra runt om i Sverige i början av 1900-talet. Det var allas ansvar ekonomiskt att driva dessa. Staten hade ansvaret. Ingen skugga över staten för alla övergrepp på medborgare. En dag kom de ekonomiska kalkylerna. Det kostar staten för mycket att ha så många inlåsta och landstingen och kommunerna…

Snart är det dags för ett föredrag i ämnet ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga” och jag får inte skuldbelägga den psykiatriska personalen, som eventuellt kommer för att lyssna på min berättelse. Där sitter jag i en rävsax. Ingen vill vara den skyldige och förresten är ju de ansvariga döda sen länge. Varför är det då så känsligt? Varför får inte jag berätta min berättelse? Varför är det så få, som vill köpa min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”?

Tacka vet jag prästerna. De kan verkligen vara mina syndabockar, som inte sagt det som de borde. För visst är det deras skyldighet, att ta itu med övergrepp, försvara den kränkta/kränkte? Visst borde präster stå på den svagas/svages sida?

Fåfängligheters fåfänglighet att jaga en syndabock eller två! Det är sent men inte försent att lära känna honom bättre, som klarar att vara allas syndabock. Det var inte hans fel något men han tog på sig allt. Skyll på mig var hans ordlösa budskap. Han var tyst likt ett lamm som slaktas. Hans uppgift förvrängdes, förtalades och kommer att förvrängas och förtalas. Han blev gjord till synd och förbannelse på ett kors – en påle.

Det räckte inte med en syndabock som förbild till Jesu gärning i liv, död och uppståndelse i Gamla Testamentet. Det behövdes två syndabockar enligt 3 Mos kap 16. Jesus har två uppgifter att dö för synden och att bära bort synden från syndaren till en onåbar plats i öknen.

Jag behöver en syndabock någon att skylla på! Jag fick lära känna Jesus, som dog för mina synder och bär bort dem till en plats dit de inte går att nå igen. Det här är mer än teologi och exegetik. Det är verklighet.

Det står mer att läsa i en tidigare Blogg om detta

Försoningens mellanrum

Detta är titeln på Sofia Camnerins doktorsavhandling från år 2008. Den titeln lånar jag och på grund av min envishet tog jag mig igenom hela boken utan att fatta. Det var titeln, som intresserade mig och ämnet. En dag skall Sofia Camnerin transformera ner sina teologiska kunskaper till min nivå.

Det vi är överens om är svårigheten med teori kopplat till verklighet. Bibeln säger, att vi skall förlåta, som vår fader förlåtit oss. Jesus visar detta tydligt i sin liknelse om att vara skyldig ett obetalbart belopp men få det efterskänkt. Vilken lättnad! Och sen i nästa stund gå ut och kräva vännen på en struntsumma.

Det är bättre att studera liknelsen som den står än genom min tolkning. Matt kap 18:15 –

Har Gud rätt, att efterskänka Annika Östberg hennes skuld? Skall vi svenskar diskutera om detta är rätt eller fel och bli lika stenhårda, som de tycks vara i USA? Kan något bli ogjort av flytten till USA över huvud taget? Kan en som tagit emot första injektionen av narkotika och fastnat på det backa i tiden och få bli kvitt några konsekvenser av den sprutan?

Allt hör ihop med allt. Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi är alla mer eller mindre egotrippade och vill inte anpassa oss till varandra. Eller?
Vad har detta med förra bloggen att göra om tvångsvård och bältesläggningar? Det enklaste är att blunda och inte se alla unga tjejer, som vill vara trådsmala och se bra ut men är fulla av ångest inuti. Det är inte sjukvård, att lägga dem med deras ångest i spännbälten. (Se Anneli Jäderholms Hemsida överlevnadskonstnär till höger.Där finns länk till Aktuellt kl 21 härom kvällen.)

Det var heller inte sjukvård, att lägga mig i bälte som 20-åring, när jag bara var så dödstrött. Där kommer försoningens mellanrum in. Gud har haft ett otroligt stort tålamod med denna ordentliga Gunnel Bergstrand, som inte gör några fel.

Bara inte kan glömma! Bara behöver försoning med Gud och medmänniskor och mig själv genom Jesus Kristus.

Läs mera om boken här och hur den går att beställa

Det kom en dag för snart 4 år sen då jag inte stod ut med dessa minnen längre, som flöt upp vid senaste livskrisen. Det var tvunget, att gå till botten med alla deras diagnoser och bildligt talat få av deras tvångströja. Boken handlar om allt utom försoningens mellanrum på 50 år. I det mellanrummet har den helige Ande samtalet vänligt men bestämt med mig om min synd (…lite avundsjuka bara som Kain också bar på och inte rådde på.)