Kategori: ADHD

Igår hade jag ett oväntat, spontant besök av en attitydambassadör. Spontant därför att hon måste leva med ADHD och i den personligheten ingår spontanitet. Äntligen kan jag få berätta igen om hur utbildad jag är egentligen! Detta är den kortaste men mest intressanta utbildning, som jag gått till att bli attitydambassadör. Under dessa kursdagar har jag träffat ungefär 40 olika personligheter. Alla har anmält sitt intresse av att gå ut i offentligheten och informera om psykisk ohälsa av olika slag. Det är ett projekt med regeringsbeslut och öronmärkta pengar.

När jag var i det så kallade arbetslivet anställd på Räddningsmissionen var det inte fråga om diagnoser eller utredningar. Ordet var i så fall ”missbrukare” och ordet ”brukare” hade jag aldrig hört före denna utbildning. Nu har jag lyssnat och läst olika berättelser om bruk av mediciner och problem med inställning av dem och problem med allmänhetens inställning.

Projektet (H)järnkoll har pågått ungefär fem år. Ändå är det inte känt, som jag märker bland mina vänner eller i den församling jag tillhör. Fortfarande är det lite av tabu att nudda vid att någon drabbats av psykisk ohälsa. En kronisk fysisk sjukdom är inte så lätt att stå ut med heller men jag behöver ändå inte skämmas över att just jag drabbades.

Igår handlade det inte om teologi i vårt samtal. Det berättade jag öppet i kursen och väldigt tydligt tycker nog jag, att jag är aktiv kristen. Där kommer problemet. Andra religioner är OK som New Age och liknande men inte kristendom. Och jag får finna mig i att jag blivit obekväm med mina värderingar. Som sagt: på svenska heter det själ och på latin heter det psyke. Är det så svårt att fatta att det ingen skillnad är?

Detta är så viktigt att tala om. Psykiatripersonal borde också få en attitydförändring tycker nog jag. Det är inte sjukt att ha kontakt med Gud och Jesus! Det hade jag före år 1956, när jag drabbades av en utmattning och sömnrubbning. Men sådant går över. Det är friskt att inse sin egen begränsning och vara rädd om sig! Det är friskt att tro att Gud är Gud och jag kan bli bra tillsammans med honom.

Ja, jag är intresserad av psykologi och arbete med mina drömmar. Där finns en skräck hos vissa kristna, att detta är New Age och villoläror. Ja, det finns tolkningsmodeller där också. Inom kristendomen finns den helige Ande som hjälpare och vägledare. Det är friskt att ha en försvarare inför Gud. Det är friskt att läsa bibeln för där finns livet och döden som motsats.

Jag uppskattar att få ha kontakt med attitydambassadörer. Det var bara att inse, att jag inget kunde innan vi träffades på kursdagarna. Ingen hade berättat vad det innebär att leva med OCD eller ODD eller schizofreni. Det enda jag kunde lite om var den diagnos jag blivit stämplad med för livet. Den som fått diagnosen diabetes vet vad det innebär och måste anpassa sig. Så har jag tänkt också. Om jag har mano-depressiv så borde jag väl ändå veta det själv?

En gång var det en ortoped som frågade skarpt:
”Vem har sagt, att du har Bechterew?”
Jag visste hur den sjukdomen utvecklas och var faktiskt ledsen över diagnosen. Det visade sig, att den diagnosen var fel också. Det skall vara tre läkare förklarade han, som ställer den diagnosen.

Detta skriver jag för att så många barn mobbas i våra skolor av felaktiga omdömen och blir skadade för livet. Det verkar så oskyldigt att säga:
”Du är ju dum i huvudet!”
Upprepas detta av både barn och vuxna skall det mycket till att få en sund självkänsla. (Tack till dig som berättade hur det känns att bli mobbad under hela skoltiden!)

Så nu närmar jag mig poängen att få en rätt inställning till sig själv och andra. Förra söndagens föreslagna bibeltexter är värda att begrunda och Miriam har formulerat detta så bra i sin blogg ”storasysterivassen”. Vi skulle få ett mycket bättre samhälle med en attitydförändring till andra, till oss själva och till en Gud som vill samarbeta med oss.
Ambassadör är att vara i den högstes tjänst.

Kan vi ändra vår inställning?