Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

Kontext

Det är inte min grej med främmande ord. Dessutom är jag lättirriterad och kan känna mig utanför när jag inte fattar. Så det gäller att tala med bönder på bönders vis och med lärde på latin.
 
"Kontext ( av det latinska ordet conte´xtus, till conte´xere, sammanväva), textligt sammanhang, det som omger ett textstycke och som man måste känna till för att förstå textens mening."
Så långt "Teologiskt lexikon" av Per Beskow
 
"Saken är klar", brukade min storebror avsluta många samtal, när han fått klara besked.
Saken är klar. Jag fattar, för jag har gått den långa utbildningen inom vävning på Stenebyskolan och vet hur viktig uppsättningen av en väv är, solvning och tramuppknytning. Värst av allt var att skeda – det vill säga få tunna trådar genom 100 rör på 1 decimeter av skeden. Om ett rör blev överhoppat syntes felet genom hela väven. Eller om det kom två tunna trådar i samma rör. Då måste man göra om allt.
 
Här är min poäng. Det är ett ständigt påpekande hur viktigt det är med kontexten i bibelns texter utan att tala om att uppsättningen faktiskt är perfekt från början. Skaparen själv har stått för möjligheterna att väva med den givna varpen. Jag som liten människa har ingen som helst rätt att ändra på uppsättningen! Den är given från början till slutet mellan första och sista bokstaven i alfabetet. Före Herren finns ingen och efter honom kommer ingen.
 
Skaparen anförtrodde människor att vara med och skriva ner hans tankar och målsättning. Det har blivit många olika personligheter som hans budskap gått igenom under en tidperiod på c:a 1500 år. Han själv har vakat över innehållet och gör fortfarande trots översättningar till så oändligt många språk och kulturer. Vi står i stor tacksamhetsskuld till israeliterna och det judiska folket, som varit så aktsamma och rädda om dokumenten. (Efter fångenskapen i Babylon började alla att kallas "judar" oavsett vilken stam de tillhörde.)
 
Saken är klar. Det gäller att känna till textens sammanhang runt omkring för den som skriver en bok "Om Gud" eller "Om Jesus". Bibeln är vävd i ett enda stycke. Den är sammanvävd som ORDET från Gud i en person hans son Jesus Kristus med anden som övervakare. Dom tre är ett.
Jag vet på vem jag tror.
 

Klädd inför Gud

I bibelns allra första stora, viktiga berättelse finns koden. Där finns nyckeln till dörren att komma vidare in i Guds hjärta. Där står berättat om Adam och Eva, som fick en hel lustgård till sitt förfogande och full frihet att äta av alla frukter utan av ett träds frukt. Där står berättat, att Adam och Eva kunde kommunicera med Herren själv. Där står, att de kunde lyssna och ta emot ett förtroende underförstått. Texten är ett koncentrat.
Där står om en fiende från urtiden, som förförde Eva.
Det står inte allt på dessa få sidor. Hela bibelns budskap hör ihop och sanningen om Gud och människan upprepas. Det står alldeles tillräckligt mycket för den, som vill ha budskapet. Deras olydnad mot Herren fick konsekvenser. Vem kan pejla djupet i denna berättelse? Det enklaste sättet är ju att kalla berättelsen för saga eller myt och skärma av allt. Så gör en del och kallar det för teologi.
Då missar man nyckeln till Guds hjärta. Då missar man koden.
För att kunna göra kläder av skinn måste någon dö i Guds skapelse. För att nakna människor skulle kunna bli klädda inför Gud behövdes kläder.
Att vara klädd inför Gud innebär en ny frimodighet. Det innebär att priset för kläderna är betalt av honom, som ville ha människor att älska. Herren ville ha medarbetare. Inte motarbetare. 1 Mos kap 3:21
Det rann ett blod i Edens lustgård för att människorna skulle kunna få kläder av skinn och slippa att gömma sig i sin nakenhets skam.
All vara klädd inför Gud i Gamla Testamentet är synonymt med att vara rättfärdiggjord genom tro på Jesu Guds sons blod på korset i Nya Testamentets berättelser. Genom hela bibeln går en röd tråd. Summan av hans ord är sanning…..
På Svenska Kyrkans Hemsida rekommenderas två böcker av Jonas Gardell:
Den ena ”Om Gud”
Den andra ”Om Jesus”
Inget i dessa böcker är i harmoni med bibelns budskap. Vad vill då Svenska Kyrkan ge svenska folket?
Under hela kyrkoåret rekommenderas bibeltexter för varje gudstjänst med texter från Gamla Testamentet och från Nya Testamentet. Den föreslagna predikotexten är från något av de fyra evangelierna. Fortfarande läses trosbekännelsen i varje högmässa för den, som vill bekänna sin tro tillsammans med de andra.
Det finns inget mer skadligt än dubbla budskap påstår barnpsykologer.
Detta är dubbla budskap att rekommendera två böcker, som inte har någon som helst röd tråd eller inbördes sammanhållning! Detta är djupt tragiskt, att det inte finns någon bibelkunskap kvar bland ledningen av Svenska Kyrkan. Någon måste väl ändå vara ansvarig för denna rekommendation?

Summan av delarna

En gång för länge, länge sen kände jag en man, som var utbildad ingenjör och mycket intresserad av bilar. Han köpte en några år gammal bil och sen fortsatte han att köra sin gamla.
En dag ville han visa mig sitt stora arbete med hur han plockat isär den nästan nya bilmotorn i små delar och märkt upp alla minutiöst. När jag vill kan jag se de långa hyllorna på väggen i hans verkstad med alla små delar till en bilmotor. Vid varje del fanns ett litet papper med beskrivning eller namn.
 
Många år senare gick jag vägen förbi hans trädgård. Där stod ett chassi med sönderslagna rutor. Genom golvet hade ett skott från hacktornhäcken tagit sig igenom och ut genom bildörrens tomma ruta. Det var maj månad och blommade. Han hade aldrig fått ihop delarna igen. Det var bara att konstatera.
 
Idag är tekniken så otroligt mer utvecklad och vår kunskap. Det går att med ett "klick" på ett tagentbord att komma ut via rymden och in i andras verkstäder för att se vilket stort arbete, som utförs med demontering och analysering. Jag kan se framför mig de långa hyllorna med smådelar noggrant märkta med uppgifter var de är hämtade ur sitt sammanhang.
 
Jag tänker på bibeln. Den har blivit demonterad ibland i väldigt många smådelar, som är uppmärkta med namn och beskrivning. Så ligger verserna där på långa hyllor prydligt.  Vem vill komma och se det stora arbetet?
 
Vad har hänt under dessa 10 år, som gått sen år 2000, då vi fick två nya bibelöversättningar?  Vad är det jag ser i en ägares trädgård annat än ett sönderrostat chassi med sönderslagna rutor bildligt talat? Det var så intressant att plocka isär bibeln. Det var så viktigt, att få lära analysering. Det ingick i den långa utbildningen att vara kritisk.
 
Sen gick det inte att få ihop delarna igen. Det finns inget längre att beundra. Det finns inget att vara stolt över.
 
"Summan av ditt (Guds) ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga."  Psaltaren 119:160
 
När jag var barn fick jag och de andra barnen i söndagsskolan minnesverser. Den ena var:
"Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig."  Den versen finns i samma psaltarpsalm. Skulle jag vara så dum, att jag monterade ner lyktan för att få se om den kan ha ett ljus inom sig?
 
(Detta är skrivet sen jag sett länken till Svenska Kyrkans Hemsida och läst deras rekommendation av böcker, som strider mot bibelns lära.)
 

Bärighet

Det finns ord, som jag gillar lite extra mycket. Ett sådant är ”bärighet.” Om detta kan man läsa mer om i Bergmans Bryderier.
Jag minns från ett annat sammnhang detta: En kvinna civilingenjör började studera teologi och kopplade sin kunskap om hållfasthetslära till bibelns budskap. Jag minns inte hur bara att det var i Skutans kajuta, när den debattmöjligheten fanns för några år sen. ”Hållfasthetslära” är ett annat ord, som jag gillar. Då finns det massor av prövningar bakom innan det blir en sammanfattad lära. Ingenjörerna bygger upp och river ner men provar bärigheten noga först, analyserar och dokumenterar.
Jesus undervisade i hållfasthetslära och bygge antingen på lös sand eller på klippgrund. Så nu undrar jag:
Vad är muslimer rädda för egentligen i Sverige? Eller vad är svenska ateister rädda för som vill ha bort ordet ”kristen” ur läroplanen i skolan?
Jag läste i Göteborgs Posten den 22 febr. i Krönikan av Gert Gelotte:
”Det kristna arvet är ett faktum” och huvudrubriken är
”Manipulera inte med fakta”
Manipulering har pågått länge nog på nätet i debatter. Postkristna och ateister och s.k. humanister har osakligt angripigt bibelns budskap. Detta har skett på forum, som kristna byggt upp ramarna till. Sen har det visat sig, att vi bekännande kristna inte har bibelkunskap nog att bemöta deras okunskap. Vi har heller inte psykologisk kunskap nog att möta dem, som lämnat den kristna tron och lyssna på varför. Jag talar för mig själv mest. Jag vet inte hur jag skall bemöta ett Jehovas vittne, som är så otroligt bibelkunnig. Jag vet inte hur jag skall bemöta dem, som samlat ihop alla felaktigheter i bibeln. Och till och med listat dem!
En mycket bra idé är att samtala med dem, som varit bibeltroende ett långt, långt liv och vet om bärigheten, hållfastheten. Unga människor, som bygger på klippan Kristus kan också intyga, att det håller genom tonårstidens berg och dalbana i känslolivet.
 

Det är bara guld som gäller

Det finns många bibeltexter, som jag inte begriper. Här är en av dem. Det är Paulus, som tydligen har en olympiad på näthinnan, när han skrev:
1 Kor 9:24-27
    "Ni vet ju att alla löparna i en tävling springer men att bara en får priset. Löp då för att vinna det.  Var och en som tävlar måste försaka allt – löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar. Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.  Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta."
 
Det behövs ju snö för alla dessa tävlingar! Så jag behöver inte försvara mitt barnsliga intresse för lite snö, som får ligga kvar och bli mer av. Snart är det ju Vasaloppet. Tänk, så många år den uteblivna snön vållat bekymmer!
 
Det jag inte fattar är, varför bara guldet gäller. Kan Anja Pärsson vad Paulus skrivit utantill? Är det fler än jag, som blev nervösa inför hennes beslut att starta nästa dag också?  Jag trodde inte mina ögon! Vi fick veta, att snart skulle hon lämna besked, om hon skulle starta och så vandrade hon i startområdet.
"Om jag startar är det bara guld som gäller!"
Och hon startade och enligt analytikern blev hon lite, lite hämmad, när hon kom till backen med hoppet, där fallet skett förra störtloppet. Bråkdelen av sekunder eller sekunder gör skillnad mellan guldbragden och …..
 
Nej, jag fattar inte vad Paulus menar, att det bara är en som vinner. Enligt alla analyser, så har tvåan det väldigt kämpigt, som tydligen inte gjort sitt yttersta utan har en motståndare, som skall besegras. Motståndaren är vinnaren och kan ha olika namn. Anja Pärssons motståndare var minnet av fallet och smärtan, som satt i kroppen. Paulus håller med till råga på allt. Detta fattar inte jag! Som skulle vilja ha ett wienerbröd till elvakaffet…..
Ulrika Knape påstår, att det är otänkbart inom hennes sport.
 
Det är mycket, som kan vara den där motståndaren, som hindrar segern. Det är bara en som vinner. Jag kanske skulle gå med i den stora gruppen av motståndare till vad Paulus påstår och till och med vara nöjd med en åskådarplats?
 
Fast det är inte min stil. När jag har ramlat, har jag rest mig upp igen. Ibland själv. Ibland med andras hjälp. I Ordspråksboken 24:16 står det::
"Ty den rättfärdige kan falla sju gånger och resa sig igen,

men de ogudaktiga stupar när olyckan kommer."

Paulus skriver, när han närmar sig målet, att han har kämpat trons goda kamp. Han skriver om en segerkrans, som väntar honom och alla som väntar på Jesu återkomst. 2 Tim 4:7-8. Den målsättningen är mer långsiktig än i en ung människas tävlingsperiod.
 

Insnöad

Det kom ett mail från Skåne från en jämnårig dam och villaägare. Hon klagade på snön och halkan, att nu räcker det. I en Blogg för ett tag sen från stockholmstrakten skrev en annan dam med stor förtjusning.
"Här toksnöar det".
Från Norrland har det kommit bildbevis på att nu räcker det. På den damens foto ser man den skottade, smala vägen med snöväggar, som är kanske 130 cm höga. Snygga väggar enligt min längtan efter barndomens vintrar.
 
Och hur besvarade jag E-posten från Skåne jag som lever bekymmerslöst angående snöröjning? Har inte en infödd storstadsbo lite andra minnen av snö än vi från landet har? Där på landet kunde stjärnhimlen ses dessutom? Var finns min barndoms stjärnhimmel i storstan?
En gång för länge, länge sen levde min mor och ringde och småpratade om väder och vind. I ett samtal sa hon:
 
– Här sitter vi insnöade!
 
Under samma period av livet arbetade jag bland narkomaner. Dom hade samma uttryck om varandra "insnöad".  Detta utan att det fanns någon snö runtomkring.
Så jag måste konstatera att damen i Skåne, som närmar sig de 75 åren, tänker mycket vuxet. Nu räcker det med snö och halka! Det är ju farligt att gå ut!
 
Jag däremot hade lekt barn hela den dagen det toksnöade, gick ut på kvällen med en skyffel i barnstorlek och pulsade i snön runt min gamla bil. (Den behövdes också som stöd ibland förutom skyffeln.)  Jag njöt i fulla drag.
Vi har tydligen olika referensram och jag vill inte sitta här insnöad.
 
Foto Ewy Munther med tillstånd
 
 
                                                                 
 

Släktforskning

Kapten Mårten Krum syndade mot Guds bud och Sveriges rikes lag i början av 1600-talet. Vad är synd, när det gäller krig och dödande och plundrande? Är ett anfallskrig mer rätt än ett försvarskrig? Är mannens otrohet i ett äktenskap litet på skuldkontot jämfört med kvinnans under samma krigstid? Är det skam först när andra fört tingsrättsprotokoll och det blir förkunnat? Är detta något att dra upp nu?
 
Det jag vill visa på är att ett oskyldigt barn kan bli "skammat" resten av livet genom att en gift man gör en ung flicka med barn och sen sviker sitt ansvar ekonomiskt och socialt. (Se Bloggen " Ryggsäcken" 15:e febr. nedan). Barn kan få bära vuxnas skuld ett helt liv. Ett nyfött barn kan inte ärva vuxnas synder utan är oskyldigt. U.ä. i kyrkböckerna har blivit en skam. När förkortningen u.ä. (född utanför äktenskapet) blev o.ä. i muntligt tal började plågorna för det oskyldiga barnet. Ett barn kan aldig vara oäkta. Människan är skapad till Guds avbild. "Till man och kvinna skapade han dem." 1 Mosebok. (Wikipedia har en bra beskrivning av begreppet arvsynd.) 
 
För mig är detta viktigt! Bitarna har fallit på plats om bibelns trovärdighet bland annat på grund av släktregistren. Bara ett folk i världshistorien har fått uppdraget att föra Lagen vidare generation efter generation. Lagen innefattar inte bara budorden, som Mose fick på Sinai berg av Herren utan all Herrens undervisning. Inget annat folk i världshistorien har fått så stränga bud att hålla. Både man och kvinna skulle vara oskulder före äktenskapet enligt Mose lag.
 
Om inte detta varit så noga med hade vi inte kunnat tro på Jesu härkomst. I hans släkttavla finns det angivet vem som var född utanför äktenskapet i ett äktenskapsbrott och värre än så. Det är ingen liten marginalanteckning u.ä. i kanten. Det är utförligt beskrivet som ett brott mot en fattig man att ta hans hustru och göra henne med barn och sen göra sig av med mannen. Bibeln sopar ingenting under mattan. Ändå kallas Jesus Davids son. Född Gud och född människa.
 
Ingenting i några dokument från de första århundradena efter Kristus motsäger enligt bibelforskare, att det är Marias släkttavla som återges i Lukas evangelium kap 3  Det är visst en apostrof, som kan göra det svårt att tolka. Och att svärson kunde heta son. Andra problem är att de hoppade över många släktled ibland och ändå skrev "son av". Jämför uttrycket "vi är ju Abrahams söner"….
Josef var juridiskt ansvarig för Jesu uppfostran. Innan dess tog Josef på sig modet, att bli utsatt för hån. Han fick en dröm en natt, som stärkte honom. Han fick en uppenbarelse, att barnet i Marias moderliv var fött av Gud. Josef fick mod att skydda Maria och det nyfödda barnet under svåra tider i flykt undan Herodes.
 
Marias trolovade man Josef har sin släkttavla i Matteus evangelium. Det finns bara en enda jungfrufödelse i världshistorien. Det behövs ingen mer.
Josefs släkttavla går ihop med Marias genom kung Davids två söner med Batseba: Salomo och Natan. Det står inget i bibeln om oäkta barn. Det står, att det lagen inte kunde åstadkomma på grund av sina svagheter (mänskliga svagheter kallade synd) det gjorde Gud. Gud gav oss sin ende son. Han stod och står alltid på de svagas och de utsattas sida och kan ge upprättelse fortfarande.
 
Jag tvivlar inte på att jag härstammar från Mårten Krum på min fars sida. Han var född i slutet av 1500-talet. Längre än så har ingen släktforskare kommit vad jag vet. Det finns ingen orsak att tvivla på andras forskning av alla dokument som finns. Äktenskapet var viktigt och ett skydd för kommande generationer.
 
Jag tvivlar heller inte på att jag är ett Guds barn. Bibelns skrifter är ändå mer trovärdiga dokument. De håller att forska i.  I dem ser jag, att den som tar emot Guds son Jesus Kristus är ett Guds barn. Hänvisning till detta påstående finns i Johannes evangelium kapitel 1 vers 12 och 13.

Vårdgivare och vårdtagare

Ett nyfött barn är inte född med skam och skuld. Ett nyfött barn kan inte ärva sina föräldrars skam och skuld, om fadern fanns i ett äktenskap och smet från sitt ansvar och lämnade den ensamma ogifta modern och barnet. Ett nyfött barn är rent och ofördärvat och borde inte belastas med alla andras tidigare felsteg. Omgivningen och situationen kan vara skamfylld.
 
Jag tror inte, att ett nyfött barn kan ärva synden – det felaktiga sveket mot ett beroende, hjälplöst barn. Pastor Bertil Olingdahl lär ha gett en utläggning om arvsynden, som jag hört i tredje person bara. Många, många av hans övriga bibelutläggningar har jag lyssnat på och uppskattar fortfarande.
 
Hans berättelse och illustration till arvsynden var:
"Jag är född hemma i kökssoffan i Härjedalen. Men jag fick inte kökssoffan i mig."
 
Det lilla nyfödda barnet kan vara född i en enkel kanske fattig tid och miljö. Det lilla barnet kan vara född i en omgivning av lyx och överflöd. Det lilla barnet kan vara född i en totalt destruktiv miljö bland missbrukare. Beroendet är alltid lika stort. Omgivningen påverkar och sätter sina spår men det nyfödda barnet kan inte ärva skam och skuld. Det blir påklistrat genom omgivningen eller påhäftat som kardborrar. Vem hjälper barnet? Vem hjälper den vuxne att komma rätt?
 
Idag kommer tidningarnas rubriker och texter bland annat handla om maktmissbruk mot psykiskt handikappade. Det handlar om vårdgivare och vårdtagare. Barnets hjälplöshet och beroende av vård och kärlek är värd att lyfta fram i ljuset.
Vi skall inte sopa under mattan ansvaret i att vara vårdgivare gentemot vårdtagare.

Ryggsäcken

Hon svängde av den stora vägen till vänster i T-korsvägen och in på den smala sockenvägen. Där började hennes ångest. Jag svängde av samma stora väg till höger i T-korsvägen in på den smala sockenvägen. Där började min lycka. Just där började hon minnas allt det svåra, som hon varit med om som barn. Just där började jag att njuta av färgerna på åkrarna till vänster och följa växlingen från grönt till gult. Det fick inte vara för långt mellan bilturerna, så att jag missade någon nyans. Då blev jag besviken.
 
Hur kan jag veta, att det hände just där? Hur kan jag veta detta, om jag inte är bekant med mina egna känslor och tankar och om jag inte sätter ord på dom och delar dem med någon?
Så blev det just henne, som jag delade upplevelserna med just därför att våra sinnesstämningar var rakt motsatta. Hur kan man växa upp som grannar i samma lilla socken och inget veta om varandra? Jo, jag visste ju vilken rar och försynt person hon var och att hon varit lågstadielärare och söndagsskollärare någonstans tidigare i livet. Åtta år gör mycket i åldersskillnad, när man är barn. Senare i livet jämnas skillnaden ut mer och mer. Fast inte innehållet i ryggsäcken, som vi burit med oss……
 
Så kom den dagen, då jag ringde henne och bjöd till en hemvändarträff med början i sockenkyrkan. Det var då hon blev så överrumplad av sina barndomsminnen och allt hon bar med sig i sin ryggsäck. Innehållet i hennes stämde inte alls med innehållet i min. Det blev tvärstopp och sen förklarade hon, att hon absolut inte ville komma.
 
Vi lämnade den stora vägen från var sitt håll sommartid mest. Hennes ångest började där. Hon måste bara vägen fram till gravarna! Det var hon som vårdade mormor och morfars grav, sin mors och sina mostrars. Mamman hade dött, när hon var tre år och hon blev över ytterligare en gång. Mormor och morfar hade mist tre döttrar, när de var runt 30 år.
 
Det var inte sorgen efter dessa kära, som gav henne ångest. Nej, hennes ångest kom vid minnet av mobbning i skolan av att ha blivit kallad "horonge". Till dom minnena ville hon inte återvända. Det var jag, som var glad bara, när jag äntligen var framme vid T-korsvägen och hemma överallt.
 
Vem är det som skall skämmas? Skall två vuxna skämmas över en tillfällig kärleksrelation? Skall två vuxna skämmas över sin fria sex? Det heter inte "horonge" nu för tiden. Det finns preventivmedel. Och äktenskapet som begrepp skall suddas ut.
 
Varför måste ett barn bära bördan av skam och skuld ett helt liv? Den frågan väckte hon i vårt telefonsamtal. Den frågan är viktig. Vem är det som skall skämmas?
Hon är inte den enda jag missat att lyssna på. När dödsbudet nådde mig, så var det mycket svårare att lyssna in det som hon behövt få sätta ord på. Det går kanske, kanske att få en pusselbit på en begravning och större insikt.

Skam och skuld

I Credoakademin debattavdelning deltog jag i ett ämne, som intresserade mig.  Och blev så småningom kallad "troll".  Till slut blev jag en tråddödare. Detta inlägg är från den 18 nov 2008 där någon skrev:
 

"Hej Gunnel!

Jag känner inte till vad som föregått ditt sista inlägg här men visst skall du vara med och samtala.

smile

Hej Talawa!
Det som föregått mitt sista inlägg är att jag är ensam kvinna och debatter tycks vara männens revir i alla kristna sajter, som jag besökt.
Här är ämnet: Skam och skuld
Om en debattör startar allmänt om vad som är vår tids skam jämfört med andra tiders, så försökte jag visa på andra områden än just “annan sexuell läggning”. Det ämnet är söndertrasat under dessa 10 år, som debatter varit synliga för mig. Så den debatten hoppade jag över.

Både det ena och det andra området, som jag velat visa på blir missuppfattat. När barn får lida av hur deras föräldrar fungerat för stunden och egoistiskt, så är inte det bibelns fel. (Mitt inlägg finns i denna tråd om mobbning förr av s.k. horungar)

När överhet maktmissbrukar på svaga individer, så är inte det bibelns fel. (Mitt inlägg om läkare och präster, som förstört livet för många genom verbala övergrepp i dokument)

Jag är här på Credo för att jag älskar bibelns budskap och är ett med det. Det gör inget, att jag eller andra begriper så lite av allt som står. Poängen är Jesus, att han kom för att förlåta synder och upprätta och presentera fadern. Så finns det ett fint ord på om jag och andra som kristna vill berätta om detta på ett begripligt sätt. Den läran heter apologi.

Alltså. Det är ingen skam att ha haft en sömnrubbning i 20 årsåldern. Det är en skam i svenska systemet med alla stora sinnessjukhus, som byggdes där patienter låste in för livet ofta. (Jag kom loss tack vare mina föräldrar efter tre månader bara men har fått skador för livet.)
Det är ingen skam, att sjukhusen avvecklades men det är en skam om lobotomi ersätts med medicinsk lobotomi. Det är maktmissbruk.

Det är ingen skam, att vara kvinna och intresserad av bibeltexternas sammanhang. Lika intresserade män av bibeltexter borde inte “frysa ut” kvinnor eller rent av mobba med bibelord tagna ur sin kontext.

En liten förklaring till min frustration i andra trådar också.

Allt gott
önskar
Gunnel "

Nu är jag vid vägs ände och undrar om någon vill samtala med mig om "Skam och skuld" och behov av stöd till psykiskt sjuka, som ingen försvarare har.

Min E-postadress är brefvet29@hotmail.com

 

Troll

Undrar just över poängen med att byta till en Blogg med möjlighetet att kommentera mina inägg. Både en och två och tre har påpekat, att det inte går att kommentera här utan en hotmailadress. Så jag har fått finna mig i no comments och ingen feedback.
Å andra sidan har jag blivit kallad "troll" i en debatt och "tråddödare" eller till och med "en grinig käring bara".  Underförstått att hennes kommentarer kan vi negligera.
 
Det var värre att bli kallad "troll", när jag inte fattade, vad det står för.  Det är bara att läsa på då. Enligt Wikipedia står det för:
 

"Ett internettroll, eller bara troll, är en användare som skriver artiklar eller debattinlägg på Internet (framför allt över Usenet och på internetforum) med huvudsyfte att reta upp övriga användare. De är mestadels ointresserade av fakta eller att föra en egentlig dialog, och ses ofta delta i ett otal diskussioner samtidigt, där de föder ilska, vanmakt och rent allmänt skadar sinnesstämningen hos övriga användare."

Så kanske det är bäst som det är, att jag får småprata här för mig själv och bara påminna lite försynt om att även jag har varit ung med en stor kunskap då och med mycket stora drömmar.

Som blev grusade av de, som kunde mycket, mycket mera…….

Varning för teologi

Min Bloggpost "Post sciptum" har jag tagit bort och försöker att formulera mig på ett annat sätt nu. Jag hittade ett "Ps" skrivet i tredje person till mig av Sven Davidsson, som jag gärna får svara på enligt honom:
 

"ps. Gunnel är nog ett blindspår, framförallt för att hon inte verkar inse att hon själv antingen måste välja bibelcitat bland tiotusentals och/eller tolka dem för att de ska bli användbara. Inser man inte det blir man lätt en lös kanon. Bättre då att tänka igenom själv vilka slags grupper man vill vara med i och hur de bör fungera (och hur långt man kan kompromissa), och därmed ta ansvar för sin egen moral.

 
Gunnel lägger sig i överallt och har åsikter om allt (nästan)!  Så är det och nu varnar jag för teologi, som kan se ut precis hur som helst, tycks det. Jag köpte boken "Systematisk teologi" i hopp om att kunna begripa något. Jag fick som gåva några år tidigare doktorsavhandlingen av författaren Anders Sjöborg till:
"Bibeln på mina egna villkor – En studie av medierade kontakter med särskilt avseende på ungdomar och Internet" (Snart fyller jag 75 år, om jag får leva).
 
Så om jag skall fortsätta skriva i tredje person, så är Gunnel väldigt noga med bibelcitat bland tiotusentals.
"Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga domslut är eviga." Psaltaren 119:160
 
Jag försöker lära mig ett främmande ord om året för att utveckla mig. Det senaste är "queer".
En del läser in i bibeln det som dom vill, att det skall stå där. I verklighetn står det ingenting om att David och Jonatan hade en homosexuell relation. Som ett exempel bara.
En del läser in att Noomi och Rut var lesbiska för att bibelns berättelser skall passa bättre i tiden.
En del läser in att Jesus och Johannes hade en kärlek, som var homosexuell. Så enkelt det är att titta i ordböcker och se på ordet kärlek hur många olika grekiska ord det finns för kärlek till olika personer eller saker! Och konstatera förvrängningen.
 
Så varning för teologi! Den kan se ut precis hur som helst nu för tiden. I Stockholm har det visst varit en teologisk kramfest nyligen.
 
Jag går inte på den lätte, som göteborgarna säger.