Gunnels plats i rymden

Skrivmaskin och karbonpapper

Käre David!

Du berättade, att du var för liten, när morfar Eric fick sin första stroke. Du var för liten för att kunna ta vara på hans stora passion för bibeln, innan hans ålderdom kom. Och jag har undrat vem som fick hans sista slitna bibel med alla understrykningar. Min far föll inte i farstun för någon så lätt. När jag kom hem en gång full av beundran för din morfar, så frågade min far torrt:

”Har du delat arv med honom?”

Ja, då lär det rätta jaget komma fram tydligen. Efter Eric och Hildur fanns ett väl använt hem – ingen fastighet bara det kapell, där de verkat och bott de senaste åren av hans predikantgärning. Vem vill ha ett slitet kapell i Norrland? Men där har jag bott mer än en gång och spelat på orgeln till och med.

Min far var möbelsnickare som sagt. Som ung köpte han en ”kurskamrat”s gesällprov ett stort skrivbord i ek. Det stod många år kvar i en tom möbelfabrik efter hans pensionering, tills jag frågade efter det. I en av dessa lådor ligger brev efter Eric Nilsson och ett predikoutkast, som jag bad att få. Med alla hans understrykningar. Där kommer karbonpappret in och skrivmaskinen. Dokumenten gick att skriva med två eller högst tre karbonpapper. Då slog bokstäverna hål i pappret. Här kommer poängen snart. En person, som är upprörd avreagerar sig på döda ting ibland och bokstäverna slår hål i första arket. Din morfar fick en gång ett anonymt brev – det vill säga ett brev utan underskrift fullt av ilska över honom, som predikant av budskapet. Det var ett karbonpapper emellan och det andra arket fick jag utan underskrift.

Tekniken har gått framåt. Jag var förnärmad några år och låtsade inte om att jag också fått denna kritik, denna ilska över Erics och min tro. Under fliken ”Ur mitt förråd” kan du läsa detta brev: ”Till dessa det vederbör”. Erics svar har jag fått andra arket av tack vare den tidens teknik med karbonpapper. Som sagt. De finns människor, som är mer intelligenta än Gud och inte kan fatta hur Gud kunde gå ner på jorden och bli människa genom en jungfru. Jag som är så barnslig har svårt att fatta deras tankegångar. För de är flera. Ett fint ord skulle kunna vara gnosticism – att tolka undren på ett annat sätt…

Jag vet inte ännu hur jag skall förklara din morfars sätt att hålla bibelstudier. Jag vet inget om dina förkunskaper mer än söndagsskola för länge sen och sen har du läst själv och lyssnat på predikningar inom frikyrkorörelsen mest. Med några ord uttryckt, så gav Eric bakgrunden i Gamla testamentet och förde över historien till att gälla i nutid. Jag måste ringa din moster och kolla vad hon minns av bibelstudiet om Nehemja i hennes hem på 70-talet. Vad kan du själv om den landsförvisade Nehemja? Jag får grunna på hur det skall gå till att berätta om det studiet.

Till dess lever vi inneslutna i Guds kärlek

Hälsningar

Gunnel

O dessa karlar

En ny bro

I drömmen en natt vandrade jag ”Kärlekens stig” tillsammans med min far. Han hade varit död under många år redan. Vi hade en liten gård bakom oss som heter ”Lyckhem” och var framme vid en helt ny stabil bro. Där hade det varit en spång förut på sned med dåligt räcke på ena sidan. Lite fallfärdig eller rättare sagt mycket fallfärdig. Min far, som varit skicklig yrkesman inom snickeri, undrade över om den var ordentligt byggd. Vi gick över med hans tvekan och på andra sidan var det mycket gyttjigt efter deras arbete. Han gick åt sidan och skulle undersöka arbetet men trampade ner sig i gyttjan och jag hade ingen möjlighet att orka dra upp honom. Marken hade dessutom gångar, som om bävrar höll till där. Där vaknade jag.

Bakom oss hade vi haft inte bara ”Lyckhem” utan även huvudgården ”Fridhem” och ”Storemålet” åt vänster. När min far kom som ungkarl till byn år 1919, så hölls det stugmöten i Fridhem där den Evangeliska Friförsamlingen bildats i slutet av 1800-talet. När jag hade denna dröm var det som allra värst med teologiska debatter på Intranät om rätt eller fel bibeltolkningar. Jag för min del kunde inte ens ordet ”tolkningsmodeller”.

En dag långt senare än min dröm, så ville jag vandra upp för ”Levins klev” på Hunneberg för en sista gång och se utsikten och studera klippblocket om samma sprickbildningar fanns kvar, som var år 1978. De fanns inte kvar. Så ville jag dessutom vandra ”kärlekens stig” för att få se skylten, att det ingen ”bro” fanns längre. Spången att ruttnat bort och andra hade sagt mig, att där fanns bara en varningsskylt. Det gick inte att komma över till andra sidan längre.

Jag bjuder på min dröm. Vem som vill får läsa och låna den. Jag bjuder på min egen tolkning, som jag känner min barndom- och ungdoms vackra stigar och mig själv. När jag vill, så kan jag se den nya, vackra bron framför mig. I drömmen tvekade min far, om den var rätt byggd. Höll den att gå på? Om vi inte vågade pröva den, så skulle vi inte veta och inte komma hem den vägen. Vi var på hemväg. Jag är lik honom i det, att jag är intresserad av konstruktioner. Inte i bygge så mycket som i bibeltexter. Håller bibelns ord över dessa hinder på livsvägen? Höll den för honom?

När hans sista dagar kommit bad han mig, att läsa högt för honom. Sen citerade han texten själv. Läs för mig sa han: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh. kap 11:25-26 Svenska Folkbibeln)

Håller det att sjunga en sångtext som ”byggdes” år 1776 av A M Toplady och ändrades lite år 1854 av Betty Ehrenborg-Posse och sen en gång till av Britt G Hallqvist år 1980? Nej, inte utan förkunskaper i Gamla Testamentets berättelser om Israels ökenvandring och törst efter vatten. Och inte heller utan aposteln Paulus sammanlänkning med hans nutid efter Kristus: ”De drack ur en andlig klippa som följde dem och den klippan var Kristus.” 1 Kor 10:4

Den berättelsen är ingen myt eller saga. Det är OK att undersöka konstruktionen. Det är OK, att undra om det håller, att gå ut på denna nybyggda bron för att komma hem?

”Det som var omöjligt för lagen, (den gamla bron) svag som den var genom den syndiga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, han som till det yttre var lik en syndig människa, och i hans kropp fördömde Gud synden.” Rom kap 8:3

En ny möjlighet att nå Gud!

”Klippa du som brast för mig Låt mig gömma mig i dig

Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta o, Guds Lamm

låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.” Psalmer och Sånger nr 230:1

2) ”Om jag strävar aldrig så, räcker ej min kraft ändå till att lyda helt din lag.

Om jag gråter natt och dag, står dock syndens fläckar kvar.

Blott i dig jag frälsning har.”

Glad Påsk!

Årets längsta fredag

Käre Jesus!

Ja, så var det i min barndom. Långfredagen skulle vara lång och tråkig. Det vet du. Du vet, att min pappa var mest noga med rätt eller fel. Båda mina föräldrar var noga med söndagar. Så var det då denna fredag den längsta på hela året. Inga nöjen eller spel och tävlingar var tillåtna för allmänheten. Inga biografer körde mer än en enda given film: ”Ordet” med manus av Kaj Munk.

Mitt intresse för dig och Getsemane började i byns lilla missionsförsamling. Den dog ut en dag och arvet skulle skiftas. Under den lilla estraden fanns möjlighet att gömma gamla överblivna tidningar för oss söndagsskolbarn och klass böcker. En av de äldsta tanterna i byn fick vara med att sortera och minnas sin tid i söndagsskolan. Det blev tvunget för mig att läsa protokoll och läsa på om juridiken. Frågan kom ju vem som ärver värdet av kyrkan och tomten.

Ja, du vet ju hur envis och tjatig jag är. Det var här sorgen började, att läran om dig inte betydde något jämfört med fastigheten och tomten mitt i byn. I lilla salen hängde en stor tavla, som föreställer din ensamma kamp i Getsemane. Är det rätt eller fel att ha en bild, som skall föreställa dig? I vart fall var den stor, meterhög.

Det blev dags att läsa kassaböckerna. Hur hade de förvaltat sina pengar? Det fanns en kvar att fråga, som varit barn och ung, när Missionskyrkan byggdes. Vilket år som tavlan skänktes, det visste hon inte men väl namnet på pigan, som gav den. Hennes vackra namn har inte jag kunnat glömma. Hon hette Beata Torpenberg.

Nu undrar jag, vad du tycker om bilder av dig? Israels folk fick inte göra avbilder vare sig i trä eller sten föreställande Herren Gud. Andra folk hade många avgudar gjorda i olika material. Ja, Aron och folket tillverkade ju en kalv i guld, när de blev otåliga och inte fick svar fort nog genom Mose. Du hänvisar gång på gång till Moses skrifter och alla de andra. Jag har bilden från Getsemane och din kamp på min näthinna tillsammans med sången: ”Den stunden i Getsemane jag aldrig glömma kan Då du i blodig ångst och ve…”

Där sviker minnen och texten är bearbetad ser jag av Karin Hartman år 1984. Det är mycket, som är bearbetat och nya begrepp kommer in ständigt.

Du vet, att jag längtar hem! Inte bara till blåsipporna vid foten av Hunneberg. Jag längtar hem till himlen dit du har gått före. Du gick tillbaka till den härlighet, som du hade innan tiden här på jorden. Du presenterade för alla vem Gud är och hans oändliga kärlek till världen och var och en.

Tack till dig, som alltid lyssnade till mitt livs berättelse! Du höll mig om min svaga, dåliga rygg och missförstod aldrig, när det var som tuffast.

Nu gäller min berättelse dig som en konung, som är färdig och har fullföljt hela ritningen från Gud på korset mellan två rövare. Jag vill lära känna din kraft i uppståndelsen mera. Jag vet, att du känner mig och ber för mig. Det är jag så glad över!

Din Gunnel

Ambassadören

Käre David!

Du vill, att jag skall berätta för dig, när jag skickat ett brev. Få har tid att kolla vad som händer på intranätet. Ja, du skall få veta men ett klick nu för tiden går blixtsnabbt ut över hela världen jämfört med postgången förr. I min hembygd har jag vikarierat semestertid för lantbrevbäraren. Min far hade en extra kraftig moped, som jag fick låna för denna postväska. (Det går alltid att associera till ”hemma” i Norra Björke). Tydligen. För det är där jag har mitt första foto på dig i 2-3 årsåldern. Ett pangfoto där jag störde dig, när du åt röda vinbär. Den gången var din morfar och mormor med i vår trädgård.

Vad var det för märkvärdigt med din morfar Eric Nilsson som förkunnare? Ingenting mer än att han höll sig till bibeln! Det var han, som förde mitt eget bibelläsande till gamla testamentets texter! Det var han, som ständigt visade på att de urgamla texterna pekade fram mot Jesus och var aktuella för oss som lyssnade. Han hänvisade inte till olika teologers utläggningar och gjorde texterna komplicerade. Han använde aldrig ordet ”tolkningsmodeller” eller förklarade för oss lyssnare vad det innebar.

Nu vet jag lite om det men inom Pingströrelsen används inte det ordet heller. De har visst sagt: ”Läs som det står. Tro som det står. Så får du det som står.” Enkelt men den modellen har mer än en förstört för oss andra. Så enkelt var det inte ens för pingstvänner!

Så till rubriken. Det intresserar mig att slå upp och titta på främmande ord. År 2010 gick jag en utbildning till att bli attitydambassadör inom (H)järnkoll. Jag tyckte, att titeln ambassadör var alldeles för pretiös. Så översättningen lyder: ”sändebud av högsta rang…” Evangeliska Fosterlandsstiftelsens tidning heter: Budbäraren. Ja, då fattar jag innebörden av ambassadör. Regeringen hade gett många erfarna personer uppdraget att informera ute i samhället vad en psykisk sjukdom eller ett psykiskt handikapp innebär att leva med. Attitydambassadörerna inom (H)järnkoll gör ett stort och viktigt arbete. Då förstår jag ordet om uppdrag av högre makt.

Din morfar var den högstes budbärare men använde inte främmande ord för sin tjänst. Snart är jag framme vid poängen av detta brev, att han inte ens använde ordet ”tolkningsmodeller”. Vi fick inte veta ens att det finns olika modeller! Idag kan 3.000 personer läsa bibeln tillsammans via datorer och en sluten grupp på Facebook, som heter ANTA UTMANINGEN. Via de läsplanerna och personerna, som kommenterar, så har jag äntligen hittat min modell beskriven. Undrar om inte din morfar predikanten hade den också. Den lyder så här enligt modellen klippa och klistra:

Jonas Ahlsson:

”Typologi (grekiska typos ”form”, ”mönster”, ”prägel” och logos ”ord”) är läran om överensstämmelser mellan Gamla och Nya Testamentet, vilken grundar sig på uppfattningen att Nya Testamentet är en uppfyllelse av Gamla Testamentet. Tanken är att Gud låtit händelser i Gamla Testamentet äga rum på ett sådant sätt, att de förebildar det som skulle ske med Jesus. Man kan säga att typologin är ett slags profetia i handling.”

Där slutar brevet för idag. Nu skall jag kontakta dig och berätta, att jag skickat iväg det.

M.v.h. eller kram du får välja

Gunnel

Den stridiga

På vägen hem från församlingens årsmöte kom tanken:

”Det var väldigt vad stridig jag är!” Gick fram till ledningen efteråt och föreståndaren och tog itu med hela Pingströrelsen. Det påminner om ett litet sammanhang i den biologiska släkten, när jag påstått något. ”Så kan det väl inte vara,” undrade en. Då kom repliken från min äldre syster: ”Har Gunnel sagt det, så är det så!”

En dag för många år sen stod jag vid en hög pulpet på biblioteket och läste tidningen Sändaren – Svenska Missionskyrkan och Svenska Baptistsamfundets gemensamma tidning på den tiden. Där stod en liten notis, som satta mina känslor i rörelse. Kan troende bibelläsare gräla år efter år om rätt tolkning av bibelns lära? Svenska Missionskyrkans ledning hade haft samtal under 27 år med Svenska Baptistsamfundet om dopet. Dessa samtal hade strandat, stod det att läsa. Kunde det vara möjligt? Jag kontaktade en känd teolog inom SMF och han bekräftade, att det var mycket längre än så. Det finns en hel bok, som kom ut senare om de samtalen. Om jag var intresserad. Och det är jag inte. Jag har ju redan rätt.

Ja, så sjönk medlemstalen mer och mer i alla kyrkor och samfund och det blev en stor kostnadsfråga att sköta alla kyrkor. När Bibel 2000 kom var ”församling” ersatt med ”kyrka” för det är samma ord i grundspråket grekiskan. Så det är lätt att röra till det vad som är en byggnad och vad som är en församling. Jag får inte provocera någon i Dag Sandahls blogg. Han kan visst mer än jag kan. Svenska Kyrkan är så mycket större än något samfund eller kyrka.

Så här sitter jag och tillhör en annan generation. Vanliga bibelstudier tillsammans är omodernt. Nu skall det vara rökpuffar och olika färger på den som är i strålkastarljuset för tillfället.

Oss ”sektmedlemmar” emellan

Käre David!

Det blir inte lätt, att berätta om din morfars bibelundervisning! Jag vet ju inte om du alls hört den typen av undervisning i din generation. Så minns jag lite bättre varför du gjort ett litet tillägg på lappen du skrev: ”…oss sektmedlemmar emellan.” Det fanns en tidningen Dagen framme på mitt köksbord den gång, som ni lånade min lägenhet. ”Livets Ord” var stämplat som en sekt. Tidigare var det Pingströrelsen. Så var det väl en artikel om vad som är vad i det numret. Gissar jag. Din morfar var predikant inom Örebromissionen (vederdöpare = de döpte för andra gången, om dopet skett i spädbarnsåldern). Det är väl lika bra då att nämna Tabernaklet som kyrka i Göteborg och som tillhör de så kallade stockholmsbaptisterna.

Detta har inte gått på en dag att få grepp om. Det gällde för mig att känna 90-åringar, som varit med om delningarna. Nu har utvecklingen svängt tillbaka och Pingströrelsen är villiga att låta barndöpta, troende att få bli medlemmar. Inte utan debatt skall du veta.

I mitt förra brev till dig, så tog jag upp de gamla namnen Gilead, Salem, Betel, Tabernaklet. Nu skall det vara tuffa namn på engelska hellre än anknytning till en händelse eller händelser i bibeln. Det är pluralis så klart för på platsen hände mycket med tusentals år emellan. Jordan är en flod, som blivit viktig som vattendelare och före och efter ett dop.

Vattnet är en metafor. Vi kan strida teologiskt om vad som sker i vattnet. Jag är helt oteologiskt spädbarnsdöpt på Maria Alberts Sjukhus i Trollhättan några dagar gammal. Det var inget nöddop. Min mor födde sitt sjunde barn där och för första gången på ett BB. Mina fem äldre syskon är födda hemma i sängarna. Hennes andra son dog efter födelsen. Ingen i mitt föräldrahem har varit intresserad av teologi i meningen hårklyverier om arvsynd eller inte. Bara det skulle du och jag kunna samtala om. Hur går det om ett barn dör och inte är döpt? För min mor var det praktiskt att passa på när sjukhuset erbjöd dop för de mammor, som önskade att deras barn döptes redan där. Inget som vållat mig problem. Problemet kom när jag var arton, nitton år gammal och läste mitt nya testamente ”tro och bli döpt”.

Efter mycket lång kamp fick mina föräldrar veta vad jag läst. Pastorn i Trollhättans Missionsförsamling och den lilla på landet fick veta det. Deras dopgrav läckte visst och då blev dopet i Vänersborgs Missionskyrka. Det är så bra, att den kampen fick bli min egen inom Svenska Missionsförbundet, som tillämpade både ock. Jag hade aldrig hört någon förkunnelse om dop eller sett något.

Du vet om både baptistisk dopsyn och Svenska Kyrkans. Därför skall du få dagens debatt i teologiska frågor – en debatt som är aktuell ”vattendelare”. Jag lägger mig i och ingen tycks förstå, att jag lider av debatten! Mikael Karlendal är mycket kunnig, utbildad med stor bredd – teolog och pastor inom EFS (Evangeliska Fosterlandsstiftelsen) tidigare inom Pingströrelsen. Till hans blogg hör de/vi som skriver kommentarer. Dag Sandahl är pensionerad präst inom Svenska Kyrkan och doktor inom två ämnesområden.

Där får vi försöka börja vårt samtal offentligt. Jag har försökt få in Erics undervisning om Tabernaklet men misslyckats i Dag Sandahls blogg. Och det skall bli sammanslagning av min hemsida. http://www.brefvet.com och min plats i rymden. Fast jag varit densamma hela tiden.

Smått och nytt av Dag Sandahl med flera

Dagens väg nedför Mikael Karlendal med flera

Ja, detta var mycket på en gång, David! Men vad vore Örebromissionen utan alla kvinnliga evangelister! Det är en historia i sig och din morfar Eric Nilsson, Näsåker, ÖM-pastor var min andlige far från första stund på bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 tills han inte kunde svara på bibelfrågor längre. Då gav han mig sitt stöd ändå.

Allt gott

Din i Kristus

Gunnel

701

Kära Präst!

Du har varit så tyst under dessa fyra år som gått. Trots att Du inget hellre ville än att få samtala! Trots att så många ville samtala med Dig.

Jag var en av alla men fick inget svar på mina öppna brev. Om Du visste hur tekniskt begåvad jag är, trots min höga ålder och brist på kunskaper! Jag kör på envishet och frågar mig fram.

Så vet jag, att Aspeboda väl inte är en plats, som kom på världskartan men väl på Svenska Kyrkans karta. Jag å min sida försöker sätta min hembygd där via mina bloggar men lyckas varken få platsen på Svenska Kyrkans karta eller frikyrkokartan. Min hemsocken blev inkorpererad med staden Trollhättan ett år. Guldet till exempel är inte funnet i Trollhättan utan på en avstyckad tomt, som tillhörde en gård i Vittened. Så kom min hemsocken på en världskarta! Men inte på grund av vad en Präst förkunnat! Guldet i kragen kunde dateras från de första århundradena efter Kristus. Och jag blev så glad över att den ledande arkeologen inte använde förkortningen e.v.t.

Så nära Kristi födelse låg guld i jorden i min hembygd utan att någon sett det! Bibeln berättar en liknelse om en dyrbar pärla i en åker. Åkern var inte hans, som upptäckte den. Så först fick han sälja allt han ägde för att kunna köpa åkern…

Det är ju bara en liknelse av Jesus förstås om att handla, när man funnit en skatt. Om Du undrar över rubriken, så är inte den biblisk, fast jag satt den. Däremot är 7 x 70 ett tal, som gäller hur många gånger man bör ge förlåtelse till den som felat.

701 är inget bibliskt tal och ”Kära Präst” är inget försök till queerteologi. Du är kvinna och studerade till prästyrket: ”Människa du är någon!” heter uppföljningen i en bok av Dina artiklar i Svenska Kyrkans tidning från år 2011 i fastetid. Så googlade jag hela vägen via ”liten upplaga.se” och kunde få lyssna till Din egen presentation av innehållet i boken på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg. Teknikens under – där har jag stått på samma pall och försvarat varför jag skrivit min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Vi ger oss inte Du eller jag! Eller? Min fråga är, om du fortfarande inte fått hjälp att läsa bibeln? Är inte det biskoparnas uppgift att lyssna på Din förkunnelse och sen vägleda Dig rätt? Du blev ”avkragad” men åren har gått och Du är i tjänst igen? Är det rätt uppfattat?

”Kära Präst”. Den formuleringen är inte skriven för att provocera pensionerade prästen Dag Sandahl, vars blogg jag följt flera år mot min vilja. Rubriken betyder, att jag redan skrivit 700 bloggar förut utan att lyckats nå en kvinnlig präst med uppmuntran! Jag kanske är för frän, klumpig och odiplomatisk. Jag försöker nämligen muntra upp mig själv som följt debatten från första början och drabbades av den.

Det är länge sen år 1958 och jag är snart framme vid målet – inne på slutspurten med dagens ständiga referat uttryckt.

En och en kan bara vinna segerkransen! Kämpa som denne – denna!

Guds välsignelse önskar jag Dig

I Kristus

Gunnel

Den stora sorgen

Käre David!

Det låg en lapp efter dig på mitt köksbord för många år sen. Ni hade fått låna min lägenhet. Du hade fått två extra syskon, när du var barn. En av dessa låg döende på Sahlgrenska Sjukhuset många år senare. Så kommer döden in i våra hem alldeles objuden och olämpligt. Vi två du och jag kände inte varandra men i mitt hem hittade du en gemensam nämnare. En kort ”tack” och hälsning från dig ”oss sektmedlemmar emellan”. Så stod det på den lappen.

Ja, det har vi frikyrkliga räknats som. Min far kom till Norra Björke år 1919, när det var stugmöten på en gård och han fick räknas bland ”separatisterna”. Att döden kommer för en ung människa är inte normalt. När döden närmade sig för mina gamla föräldrar var det alldeles normalt. Sorgen hade slagit sina klor i mig långt innan den tiden var inne. Jag började att sörja min hembygd. Där finns inte en enda rottråd och det var mitt smultronställe. Saknad och sorg är inte samma sak. Jag förlorade inte mina föräldrar till något okänt område under jord. De gick och mötte en ljusare framtid. Deras tro på Gud och hans löften höll hela deras liv genom allt.

Den stora sorgen, som hade landat inom mig var hur jag skulle kunna klara mig utan min hembygd.

Så sökte jag upp de gamle för att få fråga om början på stugmötena i början av 1880-talet utanför Svenska Kyrkan, som vi alltid kallade ”stora körka”. Den fria evangeliska församlingen, som blev missionsförsamlingen framme i byn år 1919, dog ju ut i och med att siste medlemmen dog. Kan en kyrka dö?

Så där är vi nu – David du och jag – i vårt samtal. Vi kallas inte sektmedlemmar längre utan har blivit respekterade av samhället. De gamla bibliska namnen på frikyrkor försvinner. Det finns ingen referensram längre till platser som Gilead, Salem, Betel och Betania. Kvar finns en enda stor strid om Jerusalem, vem som har rätt till den staden.

Jojo. Islam är världens största religion. Kristendomen och Judendomen är mindre. Det pågår försök att döda alla kristna i Mellersta östern och målsättningen är att utplåna Israel. De korsfäster Jesus på nytt, säger bibeln.

Och en kyrka utan förkunnelsen om att Jesus lever är en byggnad bara. Där stannar jag mitt lilla brev denna lördagsmorgon. Din morfar och mormor köpte kapellet i Näsåker. Vaktmästarbostaden blev pastorsbostad och de var ett med varandra, församlingen och kyrkan. Det Gud har sammanfogat går inte att dela på.

När mitt föräldrahem såldes år 1987 försökte jag bo i Missionskyrkan, Norra Björke den sommaren. Men det var inte roligt. Ingen att vara församling/kyrka med.

Allt gott

önskar

Gunnel

Som ett brev på posten – fortsättning

Käre David!

Du undrade hur min bloggpost skulle bli med bröllopsfotot från Norra Björke kyrka. Det tog tid för mig att tänka ut hur jag skulle få till det. Mitt intresse gäller kyrkans budskap och så fick jag äntligen ett vackert foto på altartavlan som helhet!

Nu har vi gått in i fastan. Det är olika uppfattningar om intresset för bibelns budskap i Sverige, om det finns eller om det är en nästan total avsaknad av poängen. Jag för min del uppskattar den kvinnliga präst, som vågade blotta sin okunnighet för fyra år sen offentligt i artiklar i Svenska kyrkans tidning. Hon ville ha bort ”Guds rena lamm oskyldig…” Bättre kunde vi inte få det formulerat! Det har jag skrivit om tidigare mer utförligt.

”Ta ner honom från korset! Han lever ju!”

Ja, varför har Svenska Kyrkan alla dessa målningar med Jesus blödande på ett kors? Du och jag har vuxit upp inom frikyrkor med ett tomt kors i blickpunkten. Han är inte där. Han har uppstått från de döda och lever! Har jag skrivit alldeles för personligt till dig, David? Du är inte så värst snabb, att höra av dig. Det blir väl genomtänkt sedan. Så jag skrev ett mail till din syster och frågade. Av hennes svar kan jag dra slutsatsen, att jag kan få fortsätta att berätta om er mormor och morfar. Eric blev min andlige far under många, svåra år. Jag fick räknas som ”dotter” i huset. ”Storsa” tror jag det hette i Norrland.

En gång fick jag besök av dig, när jag var hemma. Vid första besöket lånade ni mitt lilla hem, kom in i min hall och får se fina förstoringar på er själva – dig och Sara som barn. Bildbevis på att relationen inte är ny. Så nu är jag framme vid poängen ”två fotstycken av silver”. De skulle sättas under varje bräda. Eric och jag hade det gemensamt, att vi visste hur ett sågverk fungerade och såg ut. När han började undervisa om tabernaklet i öknen, så hade jag ett stort försprång, som följt dessa bräder från början tills de var uppsågade, hyvlade, uppmätta och fått exakt samma mått. Erics barnbarn borde få veta vad hans undervisning betytt för mig! Så där fortsätter jag, upprepar berättelsen av tabernaklet i öknen.

På bibelskolan i Nyhamnsläge år 1968 där jag mötte Hildur och Eric första gången, så fanns det redan ett stort intresse för modellen av första ”kyrkan”. Husmor var händig och hade gjort den viktigaste personen i miniatyr – översteprästen. Jesus är vår överstepräst och manar alltid gott för oss i himlen.

David, jag såg på TV-gudstjänsterna från Salem i Vargön, där du är medlem – en ny och vacker kyrka. Ingen kyrka eller församling kan byggas utan att följa ritningen, som finns i bibeln. Den enskilda medlemmen skall veta, att kroppen är ett tempel åt den helige ande. Medlemmarna tillsammans skall veta, att vi skall låta oss byggas till ett Guds tempel. Allt som står i Nya Testamentet har hänvisningar till alla skrifter före Jesus tid. Så beskrivningen av tabernaklet i öknen kan aldrig bli inaktuell och höra till ett 30-talet eller tidigare eller till ett 70-tal, då jag fick undervisning av Eric Nilsson och Wilhelm Bergling. Att bli upprättad och få en försoningsgrund under båda fötterna är det bästa som kan hända. Jag är upprättad på Ordets grund. Det finns att läsa om både i gamla och nya testamentet. Alla får tänka själva – ja. Alla får ha olika uppfattningar – ja. Men det håller inte att bygga en kyrka/församling på. Kristus har försonat oss med Gud och vi har fått försoningens ämbete. Det är grunden vi står på.

En ny fastetid igen år 2015. Fint att jag fått berätta för dig om vad de gamles undervisning betytt för mig. Jag tränar på att föra berättelsen vidare till unga. Så blev det, då du kom på besök en gång till mig. Det var inte bara vad din morfar sagt utan vad Gud sagt, hoppas jag.

Sökväg till ”ritningen” 2 Mos 26:15-19, Joh. ev. kap 2:19-21, Rom 12:1, 1 Kor 6:19 och 2 Kor 6:16

Det finns olika tolkningstraditioner. Här är det tillämpningar – inte vetenskapliga bevis.

Allt gott

önskar

Gunnel

(Sågbacken i Norra Björke runt år 1918. Foto: Georg Lindahl. Klicka på bilden så syns mitt blivande föräldrahem bättre.)

Som ett brev på posten

Käre David!

Äntligen kan jag få använda öppet-brev-formen! Det har jag önskat länge men inte haft någon att skriva till. Det behövs ett ansikte på mottagaren. Det behövs ett intresse av att få mitt brev. Du har visat ditt intresse och svarat på mail. Dessutom gav du mig en fråga. Ja, min upprepade fråga till dig var ju namnet på den fotograf, vars foton gjorde mig så glad. Glömsk som jag är.

Vi får ta det från början då. I slutet av 60-talet höll jag på att förlora min tro. Det fattades kunskap om Gud och jag såg på mig själv och andra svaga människor. Då blev jag rekommenderad att gå en bibelskola, där din morfar var en av bibellärarna. Din mormor var med från Norrland också till Skåne. Vi fick en privat relation för de två levde i en stor sorg. De hade haft en enda son, som dött i cancer i 20-årsåldern. Jag levde i en annan sorg. Vi umgicks privat och jag fick gärna gå egna promenader med Eric och fråga obegränsat. Han undervisade i Gamla Testamentet. Den andre bibelläraren hade Nya Testamentet och nutid från kriget i Ungern och Rumänien, där han varit fängslad för sin tro.

Min fråga till dig var, om jag kunde få ha med ett av bröllopsfotona från ditt och Saidas bröllop i min hembygds kyrka här på min blogg. Din fråga kom så klart vilket det gällde av alla. För mig var det första gången jag såg ett foto med hela altaret ända upp till taket. Ja, så fick jag förklara orsaken och du fortsatte att fråga: ”Vad är en bördeman?”

Det är din morfar, som inspirerat mig att läsa Gamla Testamentet och fortsätta att studera. Han var en enkel frikyrkopredikant inom f.d. Örebromissionen (baptistsamfund). Familjen fick flytta runt i landet och till sist skaffade han sin försörjning som sågverksarbetare i Näsåker, där de köpt kapellet. Alla söndagar ville han predika. Jag har fått gästa dem mer än en gång och fortsatte med mina frågor så länge han kunde svara. Eric Nilsson kom mer än en gång till Göteborg och höll bibelstudier på Räddningsmissionen. Där fick jag för första gången lära mig om tabernaklet i öknen som förebild för den kristna trons grund. Ordet ”upprättad” fastnade. Jag har flera bloggposter om detta tidigare.

Nu är du ganska nygift och 40 år gammal. Jag älskar Gamla Testamentet tack vare din morfars gedigna undervisning hur allt hör ihop. Den undervisningen fick jag i söndagsskolan också att personerna och händelserna i GT pekar fram mot Jesus i Nya Testamentet. ”Det Boas var för Rut är Jesus för oss”. Det är ett citat från ett bibelstudium av Berit Simonsson i nutid. Bibeln skrivs inte om därför att äktenskapet förlorat sin bibliska grund. Ett förbund sluts mellan två parter – juridiskt och offentligt och de två blir ett kött. Enligt bibeln är det ingen privat överenskommelse bara.

Berättelsen om Boas och Rut fortsätter i Nya Testamentets släkttavla över Jesus som född människa genom jungfrun Maria men med en juridiskt ansvarig far Josef. I Ruts bok kommer ordet ”bördeman” in. Rut var ju änka och hennes svärmor Noomi var änka. Noomi hade hamnat i ett hednaland i en svår hungersnöd i Betlehem. Du kan säkert hela denna berättelse så när som på innebörden av ordet ”bördeman”. Profetian om Jesus i GT är att bördemannen är stark. Bördemannen skulle ta ekonomiskt ansvar för en änka. Hon skulle vara trygg under hans beskydd. Du får Googla på ”bördeman” och ”bördesrätt” Här är en länk till en tidigare bloggpost om Rut:

Rut

Vilket foto ville jag ha på en bloggpost från Norra Björke kyrka? Jo, jag ville se lammet med segerfanan högst upp på altaret. Ljuskronan som är en donation en gång i tiden skymmer allt. Våra ”donationer” till kyrkan kan skymma bibelns lära, att Kristus lever och verkar. Han hänger inte kvar på ett kors.

Det är detta mina öppna brev handlar om. Idag till dig, David. Jag är glad över att få ha dig till vän du Eric och Hildurs barnbarn. Om jag hade det extra svårt ringde Eric mig från Norrland. Då kunde jag fråga honom rakt på sak: ”Har Hildur sagt till dig att ringa mig?” Hildur hade tunna väggar och fick med om någon hade det svårt. Jag fick vara med i deras förböner. Jag som många andra. Det var då det.

Allt gott

önskar

Gunnel

Foto: Peter Wahlström, Atelje Wahlström, Vänersborg

Jag ger upp!

Jag ger upp! Det är sant på ett sätt. Det är sant på andra sätt. Det kan gälla att släppa taget om det obegripliga. Det kan gälla acceptans: Nu är det som det är och jag är inte ung längre.

Den fjärde fastlagstiden är här sen chocken kom. Jag för min del vill ha kvar de psalmer, som vi fick lära oss i skolan utantill. Jag för min del skulle fortfarande vilja ha kontakt med en kvinnlig präst, som önskade få bort de blodiga psalmerna. ”Vi behöver inget offer,” skrev hon. ”Ta ner honom från korset!”

Visst! Jag måste tänka till. Hon måste tänka till. Alla måste tänka till. Nu är det bråttom! Ingen kan leva i ett vakuum utan grundkunskap eller leva med fel kunskap.

”Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad, alltid befunnen tålig fastän du var föraktad, vår synd du haver tagit och dödens makt nedslagit. Giv oss din frid o Jesus.” Psalmen är från före år 1529

Det var en personlig fråga för mig som frikyrklig vad jag hade för gemensam teologi med Svenska Kyrkan och min hembygds kyrka, där jag är konfirmerad. Då letade jag upp denna psalm och hänvisade för många år sen till Lammet högst upp på altaret med segerfanan. Var finns detta lamm med segerfanan nu i Norra Björke kyrka? Jag har letat förgäves på ett fotografi med hela altaret ända upp till taket.

Förstår du mig, att jag undrar? Var finns undervisningen om lammet, som blev en herde, som blev en brudgum till en brud, som följer frivilligt?

”Jag ger upp!” Så skrev en ung kvinna med anledning av bibelläsningen i tredje Moseboken med alla sina blodiga offer. Vi är många, som läser bibeln gemensamt nu i en Facebookgrupp: ”Anta utmaningen”

Jag för min del inser, att jag inte fattar. Men jag ger inte upp ”i en tid som denna” = (citat ur Mordokajs ord till Ester i en farlig tid). Islam är inte så gammal som religion. Jesus sa till sina rädda lärjungar:

”Var inte rädd, du lilla hjord, ty er Fader har beslutat att ge er riket.”

Lukas 12:32

Rom är målet för islamisterna – Mikael Karlendal