Kategori: Försoningsstriden

Tolkningsföreträde

I början av 2000-talet var det debatter, som mer liknade pangpang mellan bekännande kristna eller mellan ateister och kristna. Jag trodde i min enfald, att bekännande kristna trodde och tolkade som jag gör. Inget kunde vara mera fel. Alla tolkar på sitt sätt efter sina ramar och begränsningar. Det måste jag lära mig och att inte jag eller någon annan hade tolkningsföreträde! Som jag trott. Också det i min enfald.

Bara ett enda exempel. Jag trodde, att Svenska Kyrkans avskilda medarbetare trodde på trosbekännelsen. Så jag triggade igång varje dag tills ilskan var kompakt och inte försvann vid solens nedgång. Varför angriper jag bara Svenska Kyrkan? Jo, deras unga ansvarade för undervisningen i bibelsajten. Att ge bidrag till ett arbete är inte det samma som att vara ansvarig. Det stod flera namn under. Sen dess har det runnit mycket vatten under bron. Svenska Missionskyrkan har också anpassat sig att bli lagom mer än förut. Och jag har inget tolkningsföreträde.

Som ett expriment på en bild, som kan ge olika associationer satte jag in det foto, som jag tagit på en figur. Jag satte in det på Facebook. Jag styr inte längre utan vet att alla tänker och ser själva. Men det är bara jag, som har facit till mitt liv och vet om hur mycket smärta jag haft på grund av en dålig rygg.

En dag för 40 år sen sa jag till min ortoped, att gråten sitter inte i halsen. Den sitter mellan (kotbågarna) L4 och L5. Då visste jag inte, att han själv var opererad för diskbråck. Det förklarade mycket av varför han kunde så mycket om smärta och dålig rygg. Han kunde tolka mycket bättre än någon annan.
Bibeln visar på att människan har både kropp, själ(psyke på latin) och en ande. Där är vi bekännande kristna i Sverige att tolkningsföreträdet finns hos Gud och ingen annan. Jag har facit till mitt liv men inte till någon annans. Det jag vet är, att en dag mötte jag denne JAG ÄR, som presenterade sig för mig, som inget var bara en desillutionerad och besviken. Det jag vet är, att en dag i början på 70-talet var det någon, som kunde grekiska och visade på att Jesus använde namnet JAG ÄR om sig själv i Getsemane. När de sökte efter Jesus frågade han soldaterna vem de sökte. Jesus svarade inte ”det är jag” utan ”det är JAG ÄR.”

Det är stort att få leva i Sverige under frihet – frihet att kunna få ta emot bibelns budskap hur mycket som helst till ande, själ och kropp.

Religionsgrubbel

Min bok: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” verkar inte bli någon försäljningssucce. På förlaget ”Liten upplaga” är det 15 ex sålda och tiden går ut i januari.
Det kapitel som egentligen inte borde vara med kommer här. Det är det, som vi inte vill höra och ta emot. Jag är stolt till max också.

Religionsgrubbel

(Ur Anamnesen den 5.9.1956 Är stundtals religiöst grubblande, stundta,s svärande.)

Den första diagnos, som jag visste om att jag fått och förhörde mig om var just religionsgrubbel. Vad innebär det? Att lära in blodets funktion och betydelse är ett ämne inom fysiologin och biologin och sedan medicinsk vetenskap, om jag fattat rätt. Att läsa in om blodets betydelse i bibeln är teologi. Jesus Guds sons blod renar från all synd. (Ur Johannes första brev.)

Mitt intresse är både ock.
Det hände för 30 år sen att en nyfrälst narkoman kom och klagade för mig:
– Dom säger i kyrkan, att jag skall tacka för blodet. Och jag tycker, att det är så äckligt. Vad skulle jag svara? Jag hade ju inte förstått blodets betydelse i biblisk beskrivning och funktion. Så jag bad till Gud:
– Visa mig blodets betydelse!
Och sen glömde jag den bönen.

En kväll fick jag en fruktansvärd tandvärk. Jag fick tandvärk där det inte fanns någon tand längre. Jag stod på alla fyra i sängen med huvudet i kudden. Jag tog två albyl. Jag fick ta två till lite senare. Inget hjälpte. Klockan var mycket. Jag fick åka över hela stan för att komma till jourhavande tandläkare. Visdomstanden var ju utdragen. Hur kunde jag då få en sån fruktansvärd värk?
– Blödde det mycket, när dom drog ut tanden?
– Nej, det blödde inte alls, svarade jag. Och trodde, att det var ett bra svar.
Den jourhavande tandläkaren började då att berätta om blodets betydelse.
– Om det sker en kraftig genomblödning så koagulerar blodet och proppen ger ett skydd. Nu har det kommit ner något i såret, som gett denna infektion. Ungefär så berättade han. Efter behandlingen for jag hem.

Det gick en vecka. Min vanlige tandläkare tog över. Det gick några dagar till. Det kom en ny sen kväll med olidlig smärta. Jourhavande denna kväll fanns i ett annat ytterområde. Bilen fanns på verkstad. På så sätt blev resan inpräntad tydligare i minnet. Samma fråga upprepades här:
– Blödde det mycket, när dom drog tanden?
Samma fråga. Samma svar. Och samma undervisning. Det är viktigt med en genomblödning. Det är viktigt med blodet som koagulerar och skyddar såret.

Vad var det jag hade bett Gud om? Ja, inte var det tandvärk.
– Gud visa mig blodets betydelse!

Strax före stängningsdags mellan två dygn fick jag undervisning om blodets betydelse. Det räckte inte med en gång. Jag fick det upprepat en gång till. Sen kom den ena associationen efter den andra….

Det finns en plats i föräldrahemmets trädgård, som jag kan peka ut. Det var en fin höstdag. Pappa grävde. Jag hängde med som en flik (ficka). För ett ögonblick ställde pappa ifrån sig trädgårdsgrepen. Den hade platta slipade tinnar. Jag ville också gräva, men körde den rakt igenom den bara foten. Sen minns jag inget mer. Jag var 4 år på väg mot det 5:e.

Jord och gödsel från ett trädgårdsland är livsfarligt, att få in ett sår. Det behövdes hjälp utifrån. Det räckte inte med pappas snabba ingripande. Det räckte inte, att tvätta rent såret. Det kunde bli blodförgiftning. Det skulle kunna leda till döden.
Minns Du planscherna i skolan på blodomloppet – detta grenverk av blodkärl. Hjärtat var förstås med och så dessa parallella grenverk – ett i rött och ett i blått. Och denna mångfald av uppgifter som blodet har. Vi tvivlar inte på en enda. Det röda grenverket visar på att hela kroppen får näring och syresatt blod. Det blå grenverket skall visa på att blodet har ett lika fint renhållningsverk – transportsystem för att få bort gifter och slagg via olika organ. Det handlar om röda blodkropparnas suveräna arbete.
Om vi får ett sår på kroppen rusar dom vita blodkropparna dit och tar itu med bakterier. Dom är som kravallpoliser:
– Hit men inte längre! Dom bygger sitt staket.
Jag hade en kusin, som var Rh-. Mannen var Rh+. När första barnet föddes gick det bra. När det andra föddes blev det ilfart till annan avdelning för blodbyte. Det är så länge sen. Dom har andra behandlingar nu. Idag sitter inte den dottern och funderar över: skall blodet som jag fick fungera? Hon behöver aldrig tänka på det.

Och nu till bibeln och 1:a Moseboken. Vad som hände i Evas själ i Edens lustgård, när hon släppte in lögnen förstår inte jag. Jag fattar bara att lögnen är oförenlig med Guds väsen. Lögnen var och är som ett gift som så småningom leder till döden. Det hade Gud inte tänkt. Så presenterade han sin räddningsplan för Adam och Eva.
Det är som om bibelns texter säger: ”Försök att gömma er! Försök att ursäkta er! Ni är lika nakna ändå trots de fikonlöv, ni svänger ihop!”
Nej, det behövdes ett blodbyte! Någon i Skapelsen måste offra sitt liv! Ett oskyldigt blod måste rinna för att Gud skulle kunna göra kläder av skinn åt dem.

– Jag kan inte, kommer aldrig att kunna, uppfatta Jesus som ett ”offerlamm” gjutande sitt blod för världens (och mina) synder och sålunda försonande…
Så skrev en man i ett av sina brev till mig. Och hur skall man kunna förstå om ingen berättar.

Jag kan se Golgata framför mig. Jag kan se Jesus hänga där med en rövare på var sida. Jag kan höra hånet:
Luk 23:39-43 (Bibel 2000)
Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” [43] Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Rövaren hade sjabblat bort sitt liv. Nu fick han sitt straff – dödsstraff. Kan du se hur dom vita blodkropparna rusar fram och tillintetgör alla bakterier?
Kan du höra Johannes Döparens profetia om Jesus några år tidigare:
– Se Guds Lamm, som borttager världens synd!

Nu hängde Jesus där mitt emellan två rövare. Hans blod renade från all synd i dens liv, som bara önskade en tanke.
Kan du se Maria, Jesu moder, stå nedanför korset? Jag kan föreställa mig, att hon var förlamad av sorg. Vart hade alla profetior tagit vägen – alla löften som hon hört? Hon skulle ju bära på Guds Son – han skulle ju bli FRÄLSAREN! åren med honom hade gått så fort. Nu hängde han här som en missgärningsmän tillsammans med rövare! Kan du se framför dig hur dom röda blodkropparna rusar runt i Marias liv och förser hela hennes varelse med näring och syre. Blodet fungerade i hennes liv också

– Det är evigt liv att lära känna Gud och den han har sänt Jesus Kristus. Livet kom tillbaka till Maria! Blodet fungerade! Hur skulle jag kunna låta bli att tro på blodet!

Syndabock

Jag behöver en syndabock! Det är visst fel att tala eller skriva i ”vi”form. Särskilt fel är det av präster från en predikostol påstår ”folket” – folket som inte tror som prästen.
Så min Blogg kan inte börja med: Vi behöver en syndabock! Vilka ”vi” kommer en fråga bums. Tala för dig själv du!

Så där är jag nu med en personlig bekännelse: Jag behöver en syndabock – någon att skylla på! Och jag vet, vad jag talar om efter alla femtio åren. Så länge är det, som jag sökt en syndabock och inte hittat någon, som jag är riktigt nöjd med och som håller måttet.

I början var det rektorn för sjuksköterskeskolan, som var syndabocken. Hon ville bli av med mig som elev! Det höll väldigt många år. Sen blev det överläkaren på sinnessjukhuset, dit jag kom frivilligt som 20 åring. Det var ju han, som satte diagnoserna! Det var ju han, som bar allt ansvar för bältesbehandlingarna och annan inlåsning! Nej, han var alldeles för rar och trevlig, när jag kom. Han dög inte som syndabock så länge. Det fick bli några i personalen på avdelningen som syndabockar. De tänkte inte utan handlade bara efter den slentrian, som pågått i åratal.

Åren har gått och jag har arbetat under tiden och tänkt på annat än att söka en syndabock. I vissa tider – livskriser av större format – så har sökandet tagit ny fart. Nu är det riktigt intressant, när vänner hjälper till och kommer med förslag. Kan det inte till slut vara politikerna, som är syndabockarna undrar jag? Det är ju ändå jag själv, som kommit längst i mitt sökande. Politikerna bestämde, att folk som blev arga och oregerliga måste låsas in! (Jag tänker då på Ester Henning en inlåst konstnär under nästan hela sitt liv.) Det fanns gott om arbetskraft att bygga det ena stora sinnessjukhushet efter det andra runt om i Sverige i början av 1900-talet. Det var allas ansvar ekonomiskt att driva dessa. Staten hade ansvaret. Ingen skugga över staten för alla övergrepp på medborgare. En dag kom de ekonomiska kalkylerna. Det kostar staten för mycket att ha så många inlåsta och landstingen och kommunerna…

Snart är det dags för ett föredrag i ämnet ”Skamliga sjukdomar och mindre skamliga” och jag får inte skuldbelägga den psykiatriska personalen, som eventuellt kommer för att lyssna på min berättelse. Där sitter jag i en rävsax. Ingen vill vara den skyldige och förresten är ju de ansvariga döda sen länge. Varför är det då så känsligt? Varför får inte jag berätta min berättelse? Varför är det så få, som vill köpa min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”?

Tacka vet jag prästerna. De kan verkligen vara mina syndabockar, som inte sagt det som de borde. För visst är det deras skyldighet, att ta itu med övergrepp, försvara den kränkta/kränkte? Visst borde präster stå på den svagas/svages sida?

Fåfängligheters fåfänglighet att jaga en syndabock eller två! Det är sent men inte försent att lära känna honom bättre, som klarar att vara allas syndabock. Det var inte hans fel något men han tog på sig allt. Skyll på mig var hans ordlösa budskap. Han var tyst likt ett lamm som slaktas. Hans uppgift förvrängdes, förtalades och kommer att förvrängas och förtalas. Han blev gjord till synd och förbannelse på ett kors – en påle.

Det räckte inte med en syndabock som förbild till Jesu gärning i liv, död och uppståndelse i Gamla Testamentet. Det behövdes två syndabockar enligt 3 Mos kap 16. Jesus har två uppgifter att dö för synden och att bära bort synden från syndaren till en onåbar plats i öknen.

Jag behöver en syndabock någon att skylla på! Jag fick lära känna Jesus, som dog för mina synder och bär bort dem till en plats dit de inte går att nå igen. Det här är mer än teologi och exegetik. Det är verklighet.

Det står mer att läsa i en tidigare Blogg om detta

Försoningens mellanrum

Detta är titeln på Sofia Camnerins doktorsavhandling från år 2008. Den titeln lånar jag och på grund av min envishet tog jag mig igenom hela boken utan att fatta. Det var titeln, som intresserade mig och ämnet. En dag skall Sofia Camnerin transformera ner sina teologiska kunskaper till min nivå.

Det vi är överens om är svårigheten med teori kopplat till verklighet. Bibeln säger, att vi skall förlåta, som vår fader förlåtit oss. Jesus visar detta tydligt i sin liknelse om att vara skyldig ett obetalbart belopp men få det efterskänkt. Vilken lättnad! Och sen i nästa stund gå ut och kräva vännen på en struntsumma.

Det är bättre att studera liknelsen som den står än genom min tolkning. Matt kap 18:15 –

Har Gud rätt, att efterskänka Annika Östberg hennes skuld? Skall vi svenskar diskutera om detta är rätt eller fel och bli lika stenhårda, som de tycks vara i USA? Kan något bli ogjort av flytten till USA över huvud taget? Kan en som tagit emot första injektionen av narkotika och fastnat på det backa i tiden och få bli kvitt några konsekvenser av den sprutan?

Allt hör ihop med allt. Vi har det samhälle vi förtjänar. Vi är alla mer eller mindre egotrippade och vill inte anpassa oss till varandra. Eller?
Vad har detta med förra bloggen att göra om tvångsvård och bältesläggningar? Det enklaste är att blunda och inte se alla unga tjejer, som vill vara trådsmala och se bra ut men är fulla av ångest inuti. Det är inte sjukvård, att lägga dem med deras ångest i spännbälten. (Se Anneli Jäderholms Hemsida överlevnadskonstnär till höger.Där finns länk till Aktuellt kl 21 härom kvällen.)

Det var heller inte sjukvård, att lägga mig i bälte som 20-åring, när jag bara var så dödstrött. Där kommer försoningens mellanrum in. Gud har haft ett otroligt stort tålamod med denna ordentliga Gunnel Bergstrand, som inte gör några fel.

Bara inte kan glömma! Bara behöver försoning med Gud och medmänniskor och mig själv genom Jesus Kristus.

Läs mera om boken här och hur den går att beställa

Det kom en dag för snart 4 år sen då jag inte stod ut med dessa minnen längre, som flöt upp vid senaste livskrisen. Det var tvunget, att gå till botten med alla deras diagnoser och bildligt talat få av deras tvångströja. Boken handlar om allt utom försoningens mellanrum på 50 år. I det mellanrummet har den helige Ande samtalet vänligt men bestämt med mig om min synd (…lite avundsjuka bara som Kain också bar på och inte rådde på.)

Ögonblick som förändrar livet

Igår läste jag, att Annika Östbergs bok kommit ut med titeln:

Ögonblick som förändrar livet

Den boken har jag väntat på.
Samtidigt gick min bok ut till försäljning. Vi har ingenting gemensamt mer än ljudet av nyckelknippan. Så naivt av mig, att skriva ett öppet brev till henne. Det kom aldrig något svar och finns inte kvar i det manus, som gick till tryckning.

Så naivt av mig att skriva ett öppet brev till den präst, som önskade en debatt om försoningsoffret på korset. Hon svarade heller inte. Alla tre är vi lika beroende av Guds nåd: den dömda kriminella kvinnan, den kvinna som läste till präst och var präst och jag som pensionär med livet bakom mig.

Min bok är dedicerad till tjejerna på Hinseberg. Där har suttit mer än en tjej/kvinna, som tagit emot Guds nåd och förlåtelse trots en låst dörr utifrån till cellen.
Nu är det redan 2 år sen jag skrev Bloggen ”Sorgfågeln”.

Läs mera här

Den som längtar efter upprättelse får det på ett eller annat sätt även om det tar tid ibland. Den nåd Gud ger kan ingen ta ifrån människan. Det är bara att hålla fast vid alla löften i bibeln.

Navelsträngen

Det är tio dagar kvar tills min bok beräknas komma ut från förlaget Recito AB. På egen risk. Den bör läsas på egen risk också och jag kommer inte längre att ställa min fråga:
– Vill du och vågar du läsa denna, så skall du få ett exemplar? (Det gällde mina hemmagjorda böcker.)

För mig är det viktigaste kapitlet ”Klänningen” och handlar om min identitet. Den satt i kläderna på den tiden. Den längsta titeln jag någonsin haft är distriktsarbetsterapeut. Jag hade bytt från psykiatrin till fysikalisk terapi och rehabilitering och arbetade tillsammans med sjukgymnaster och ortopeder. I boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt” är det en sjukgymnast, som klipper navelsträngen till sjukvården. Nu är jag varken personal eller patient längre! Det är skillnad på att bära en vit rock eller en patientskjorta!

På Sahlgrenska Sjukhuset i tjänst som arbetsterapeut fick jag mitt första stora ryggskott på en kafferast. Jag läste Göteborg-Posten och nös samtidigt. Sen var det klippt men nära till hjälp, en rullstol och en ortoped. Han var känd för att berätta allt och det var inne på den tiden. Så jag fick rätt diagnos äntligen och det var en befrielse. Till slut lade han till:

– Du går ingen ljus framtid till mötes!

Det var hans yrkeskunskap om hur min rygg såg ut och vad som var att vänta. Det var sannning men inte hela sanningen. Inte Guds sanning om min framtid.
Navelsträngen då. Jo, det kom en dag hösten 2007, då jag inte orkade längre med alla associationer som flöt upp till ytan och plågade mig. Sjukgymnasterna på Frölunda Specialistsjukhus fick bli ett bollplank. Jag skrev av mig vare sig de ville eller inte ha det ena kapitlet efter det andra. I datorn heter mappen med dessa brev: ”Navelsträngen” efter den allra finaste föreläsningen jag sparat från utbildningarna. Det händer osynliga under för ögat, när ett barn blir fött och navelstängen klipps.

Teologi, anatomi och fysiologi hör ihop. Bibeln har ett obegripligt språk för den som inte vill ha helheten från början. Det står om att tvätta sina kläder i lammets blod. Det står om vita kläder på en skara, som inte går att räkna och som står inför tronen. Genom tro på lammets blod har de skött sina kläder rena under en hel jordevandring. Kläder som varit smutsiga många gånger. De sjuka har blivit friska. Min identitet sitter inte längre i vit rock på sjukhus. Den är i Kristus.

Drömmen

I en av mina livskriser (sjukpensionering) fick jag verktyg att jobba med. Ett helt år innan sa jag emot en av mina vänner och tyckte, att det var mer eller mindre löjligt att ta vara på nattens drömmar. Det är bara att inse hur fel jag hade.
Bibeln är alldeles full av bildspråk och liknelser. Antingen är jag öppen för informationen eller också avigt inställd. Det är frivilligt. Gud arbetar inte mot någons vilja även om hans tålamod är stort.

Så har jag fått en aha-upplevelse över en dröm, som jag inte förstått. Den verkade så kuslig för där var bara fyra väggar, som i en stor tom gymnatiksal och ingen dörr ut. Det fanns en dörr till ett inre rum och innanför den ett par barn, som jag ville skydda och vara hos. Problemet var att ett lejon passade dörren och jag hade ingen som helst hjälp av en pastor, som fanns med i drömmen mitt på golvet.

Ingen kan gå ifrån sig själv eller sina förutsättningar. Det ingår en pastor i mina arvsanlag och jag kan ha fullt förtroende för Aslan. Han har makt att skydda barnet inom mig i olika åldrar.

Var inte rädd, Gunnel!

Klippan Kristus

Boken: Pat. är frisk och pigg för övrigt
går att beställa på forlag@recito.se och beräknas komma ut i tryck den 16 augusti.
Den är indelad i tre delar:
Sår som inte läker
Lex Maria
Ande, själ och kropp eller bara psyke och soma

Jag har lärt mig mycket om upphovsrätt sen dialogen med förlagets personal började och jag har bloggat om detta. Boken slutar och börjar i mitt liv med Guds kärlek genom Jesus Kristus. Tydligen har jag upphovsrätten till ett visst fotografi. Det är inte bara att scanna och kopiera minsann.

Om man trycker på Ctrl och minus några gånger kan man se bilden fullt ut på skärmen. För datorn och hemsida räcker det med 72 dpi men inte för boktryck. Bilden på mig är scannad i 1200 dpi. Tack till alla er, som gjort stora försök att få mig att förstå lite av denna vetenskap. Jag tror inte att pixlar har med saken att göra. Det tar vi sen. Och inte kilobyte heller hur det nu stavas.

Försoningens hemlighet skall jag ta med teologen Sofia Camnerin SMK.

Reklam för boken

Gunnel Bergstrand, född 1935 och utbildad inom sjukvården, före och efter den egna patientupplevelsen. Äntligen fick hon mod att ta itu med sin egen sjukjournal från år 1956 och gå vidare.
Hon biter huvudet av skammen och påstår numera, att vem som helst kan bli sjuk men frisk igen!
Vem är han? Och vem är hon i boken?
Ta det lugnt bara! Detta är bara fragment ur många människors liv. Hon är sån! Kan tydligen hoppa från den ena associationen till den andra och prata om tre saker på en gång. Tjatig. Lägg undan boken då ett tag, som hon har gjort, och börja om igen och försök att förstå.
-Vem är Eva i lustgården, som fick två olika förslag att ta ställning till?
-Vem är Eva, författaren i hennes egen ålder, som nyligen dog, och som skrivit mot Gamla Testamentets Gud i en skarp och frän artikel år 2000?
-Vem är barnet Eva, som blev våldtagen gång på gång fysiskt, psykiskt och socialt, att hon inte orkade leva längre?
-Vem är patienten och vem är sköterskan?
-Vem är Gunnel som var 27 år och dog efter en förlossning?
-Vem är hon, som blev stigmatiserad av en diagnos, och inte vågade bli mamma?
-Vem är hon, som var sköterska på nätterna, vakade över många och måste se på när döden tog hennes enda dotter?
Ta det lugnt bara! Lägg undan alla dessa fragment ur livet och försök förstå en annan dag. ”Tredje gången jag läste den gick det bättre,” sa Karin skolkamraten, som dog hastigt bara 70 år gammal.
Bibeln berättar om skador och sår, som inte läker. Det har Gunnel fått uppleva men fortsatt att läsa om Honom, som vill ta sig an såren och läka dem. I Hans sår har hon fått läkedom.
”Han rev, och han skall läka oss, han slog, och han skall förbinda oss. Han ger oss liv efter två dagar, på den tredje reser han oss upp, så att vi får leva inför honom.”

Det är en ljus berättelse. Mörkret har ingen makt över ljuset.

Förord

Den stora rädslan

Bokförlaget Natur och Kultur har gett ut faktaböcker av den kände psykiatern Johan Cullberg och av den lika kände psykiatern och psykoterapeuten Clarence Crafoord.
Är det storhetsvansinne, att jag som utbildad arbetsterapeut önskade få ge ut min berättelse på samma förlag? Min berättelse är inifrån ett patientperspektiv från ett av landets stora sinnessjukhus.
Jag skriver medvetet sinnessjukhus. År 1959 ändrades namnet till mentalsjukhus. Det fanns visst ett före och ett efter medicinen Hibernal också.
Natur och Kultur har även gett ut en faktabok av en professor i klinisk psykologi i USA med titeln:

en orolig själ
EN BERÄTTELSE OM ATT VARA MANODEPRESSIV

Författaren som själv lider av den sjukdomen heter Kay Redfield Jamison och skriver mycket ingående om sin sjukdom och ur sitt yrkesperspektiv.
Min egen berättelse handlar om att mer eller mindre ha varit stigmatiserad av diagnostiseringen och behandlingen från och med den 5 september år 1956.
Förra onsdagen fick jag boken ”en orolig själ – ” att läsa och låna. Det regnade dagen efter så jag sträckläste boken. Och upplevde stor lättnad att inte behöva ha den sjukdomen också! Jag behövde heller inte skämmas över att jag inte satt ute och solade mig på Hönö.
Här är min berättelse. Utgiven på egen risk. Läs den så också på egen risk utan att bli arg på någon.

Västra Frölunda den 21 juli 2011
Gunnel Bergstrand

Den som skall blogga skall visst sticka ut hakan. Det har då inte hjälpt på min Blogg vare sig jag utmanat präster eller sjukvårdspersonal. Nu har manus till min bok:
”Pat. är frisk och pigg för övrigt”
gått iväg på egen risk och boken får läsas på egen risk. Det går aldrig att förändra någon annan bara att försöka med sig själv.

Livet är en gåva och rikt på möjligheter.

Förbättrad bild

Jojo! Vem vill inte se ung och fräsch ut? Men jag bara varnar er för att försöka manipulera med tekniken. Eller ta en ingenjörsexamen först. Civil helst det låter bättre i mina öron.
Pixlarna har faktiskt fastnat i huvudet på mig men inte kombinerat med siffror.Kilo är antagligen inte kilo via datorn och sorterna går inte att blanda hur som helst. Jag har visst en utförlig bloggpost om pixlar tidigare och skall inte göra mig mer tjatig än jag är redan.

Det som rekommenderades på HTML-kursen, som jag inget begrep av då håller inte idag. Det är skillnad på 72 och 200 dpi. Det är skillnad på scanner och scanner för att få en snyggare bild av mig själv. Detta kommer att stå mig dyrt i konsultarvoden och räkningar från Telia. Då blir det inget kvar att ärva minsann. Telia skall ju dessuton ha betalt för varje räkning och jag vill inte kunna mer elektroniskt. Tänk, om jag då klickar två gånger för att betala deras räkning! Så förtjust som jag blivit i att klicka på ”Gilla” på Face(book).

Tro mig! Det går inte att förbättra utseendet elektroniskt i 72 dpi och tro att det blir så bra i kopia att kopian går att scanna in sen i 300 dpi och så lura förlaget!

”Kvinnans list övergår mannens förstånd.”
Tro det den som vill. Jag blev avslöjad.
Jag gjorde visst ett uppehåll i mitt bloggande vad jag kan se på datum på förra bloggen.
Här har ni gumman. Det finns ingen återvändo.

Den stora rädslan

Det som var ”igår” är ”i förrgår” idag.
Eva lever fortfarande och går tydligen med sin rollator precis som jag gör. En gång i tiden förvandlades jag i ett nu från att ha varit sjukvårdspersonal till patient och efter den allra värsta chocken i mitt liv möttes vi två Eva och jag.

Jag hade kommit in på grund av en svår utmattning och sömnrubbning. Den skulle behandlas bland de allra svårast sinnessjuka 17 patienterna på en avdelning eller flera.(Nej, detta är inte ett syftningsfel. De gick senare med mig från avdelning till avdelning eftersom de tyckte, att jag var bättre eller sämre….)
Jag var placerad i bälte i sängen bredvid den tända lampan, där sköterskan skulle vaka över mig och alla de andra. (Ingen hade räknat med allt jag tog in av kunskap.)

Eva klarade av att häva den chock jag fått av deras rutiner. Hon gjorde det lugnt och effektivt och frågade var jag kom ifrån och blev intresserad av min utbildning till sjuksköterska och frågade efter föreläsningarna. Jag frågade efter papper och penna och om jag fick rita och berätta. Jag började med hjärtat och låg på magen i sängen.

Tredje natten tyckte jag, att vi kände varandra så väl, att jag påstod, att jag inte är farlig, när jag sover. Kunde jag få sova utan bältet? Det sved så i ryggen och det var mitt eget fel. Jag hade testat bältet, när jag blivit så arg över chockbehandlingen och gjort armhävningar i den smala järnsängen. Var de personalen rädda för mig, kunde jag lika väl visa, att jag är stark. Så självdestruktivt.

Eva tänkte noga. Sen gav hon ett ultimatum, att om jag lovade, att hon fick låsa mig tjugo minuter efter sex, innan dagpersonalen kom, så gick hon med på det. Jag lovade och teg som muren dagen efter. För visst var det tjänstefel?

Det är därför jag aldrig någonsin kan glömma Eva.

Astrid berättade på tisdagen, när vi besökte f.d. sjukhuset, att hon hade sin bostad ovanpå denna avdelning, ända tills hon gifte sig. Om någon patient blev svår och personalen behövde hjälp, så blev hon eller någon annan väckt och fick gå ner en trappa och hjälpa till.

Detta är historia, som jag är en mycket liten del av som sjuksköterskeelev och patient i ett. 25 % av befolkningen kan någon gång i livet drabbas av psykisk ohälsa.