Kategori: Okategoriserade

Igår kom två mail. Ett likt en brevväxling som den var förr i tiden. Plus en gratulation till min födelsedag. Det andra var från biblioteket. Boken som jag stod i kö för att få låna hade kommit. Tidigare skickades sådana meddelande per brev. Jag är redan framme vid poängen. Jag är präglad. Kan inte komma på någon annan ursäkt för min barnslighet att tycka om att bli uppvaktad på min födelsedag. Inte minst via den nya tekniken på Facebook.

Min mor var förutom mor till oss sex barn föreståndare för telegraf och telefonstationen i min hembygd. Det var vanligt med telegram till bröllop och födelsedagar. En telegrafist ringde från huvudstationen och läste upp texten och mor Anna skrev ned på förtryckta kladdpapper. Ja, så kom min femårsdag och pappa kunde skicka ett kostnadsfritt ”telegram” med text som lärdes utantill och citerades gång på gång. Tills innehållet från avsändare blev till avsändaren själv…

”Må kärlek och lydnad få bliva din prydnad De många år som dig återstår pappa.” Han blev nästan 95 år.

Kladden till det telegrammet gömdes sen noga i deras sekretär som ett värdepapper för mig i vuxen ålder. Jag blev präglad av hur viktig min födelsedag var. Gissar jag.

Det var inte vilken bok som helst, som jag kunde hämta på biblioteket igår. Jag är präglad av mina föräldrars inställning till bibeln – böckernas bok. Fattar inte hur blind jag varit för allt hemskt, som står där! Jag har stavat på versen: ”Du sammanfogade mig i min moders liv…” och ”Jag har kallat dig vid ditt namn – du är min…” och tagit åt mig utan att föra över att detta gäller avsändaren och hans relation till Jakob. Nu är jag alltså över 80 år och tyckte om att fylla år en gång till! Nu borde jag klara att andra inte tycker som jag!

Boken heter: ”Guds olydiga revben” och är skriven av Gunilla Thorgren. Jag borde nu nästan 18 år äldre än senaste gången klara av att läsa skärpta kvinnors syn på bibeln. Som jag inte delar! Sist var det Eva Mobergs: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig” en artikel i tidningen Ordfront nr 1 år 2000 med varningstext för bibeln. Det borde finnas varningstext för tidningar, böcker, TV-program och datoranvändning också! Det borde finnas varningstext för ondskan! Det finns det inte.

Så bibeln talar sanning om all ondska, som finns i alla tider. Inte minst nu i vår tid. Det satt tre erfarna kvinnor i samtal om kvinnor, som blivit förnedrade i alla tider sen bibelns tid i ett TV-program, som jag hänvisat till förut. Ja, jag har sökt upp texten i Domareboken och läst på. Den är vidrig men sann. Skyll bara inte på Gud! Malou var frågeledare i detta TV-program – hennes eget. Författaren Gunilla Thorgren var en av de två kvinnliga författarna. Mot bibeln…

Igår fyllde jag 82 år och var så barnsligt glad över alla som klickat fram en gratulation på Facebook. Tack till er alla! Jag tar kampanjen ”Metoo” på fullt allvar och har bloggat tidigare om våldtäkt på själen (psyket), på kroppen eller på anden. Det går inte att jämföra vilka övergrepp som är de värsta. Några har blivit utsatta för övergrepp så grymt i psyket och sexuellt inom mentalsjukvården! Detta är vidrigt och svårt att tro. Var fanns Gud och skyddade Dorothy och tonåringen, som fick för mycket insulin och dog i sängen bredvid henne den gången? Varför borde Dorothy, Lucy och tusentals andra tiga år 2017, därför att sanningen är obehaglig om psykiatrisk vård?

Gissa om jag är tacksam över att vara präglad från början att mörkret inte har någon makt över ljuset! Ljuset bryter igenom de mest otäcka mörker. Decembermörker finns inte för mig. Han som är världens ljus kom när tiden var inne. Till slut skall han ha lagt all ondska under sina fötter! Än är vi inte där. Men jag blev präglad från barndomen, att Gud är stor och kärleken störst bland tro och hopp.

”Den gång du viskade ditt bliv Du ville mening i mitt liv Din mening i mitt väsen skriv Min fader och min Gud.” (Jeanna Oterdahl f. 1879)

Min mor Annas arbetsplats bland andra.

Visst var det roligt att få en present som denna! Tack till författaren och vännen Ann-Britt Boman och Ulla Welén, som förmedlade gåvan.  Vi är från ”En socken med guldkant”…

Ja, jag fyllde år igår. Tack för att du vill läsa mina tankar och följer bloggen!

För 10-15 år sen läste jag en notis i tidningen Sändaren om bibelkunskap. Den har sjunkit så drastiskt, att de som sökte till pastorslinjen skulle behöva 1 års bibelskola först. Ungefär så stod det att läsa. Ungefär samtidigt hade jag snappat upp ordet ”förförståelse”. Det saknas förförståelse för svåra bibeltexter.

Författaren Gunilla Thorgren medverkade i Tv4:s program ”Malou efter tio”. I min förra bloggpost gav jag länken och fortsätter nu. Programmet handlar om hur kvinnoföraktet börjat och författaren hade funnit det i bibeln genast. Det gäller forskning och bildning, som saknades henne. Hon hade aldrig läst igenom hela bibeln! Det har inte jag gjort heller. Som upplysning. Men bibeln har sagt mig, att det är dårskap att säga, att det ingen Gud finns. Och den som vill berömma sig själv kan göra det om han har förstånd att söka Herren. Genast kom diskrimineringen. Det är tydligt. Det står mest om ”han”. ”Hon” är bortsorterad enligt Gunilla Thorgren, när det var fråga om att sätta ihop evangelierna.

Så det är inte mycket lönt att fortsätta bloggen. Jag saknar kunskap att säga emot dessa tre damer, som inte läst bibeln för sin bildning. För min del började det med att jag sökte tröst – att i alla fall Gud skulle hålla med mig hur illa jag blivit behandlad av en lärare. Jag hade ju rätt! Och vågade säga emot läraren…

Åren gick och jag sökte tröst igen för hur illa jag blivit behandlad inom sjukvården. Än har jag inte hittat något kvinnoförtryck i bibeln. Ty Guds löften så många de än är har fått sitt ”ja” i honom (Jesus) därför får det också sitt ”amen”. Det är citerat fritt ur minnet därför att jag sen ungdomen har hållit fast vid den versen. Det var en man, som lärde mig den! Han lärde mig och andra unga, att vi får genom tro ta emot det som står i bibeln! Även om det gällde Israel eller någon enskild person i tid som gått.

Så jag lär aldrig bli feministteolog. Vad nu det innebär? Jag älskar patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Så nu är det skrivet. Och inte vill jag bli något olydigt revben.

Det svepte förbi en länk till ett TV-program i kanal 4 i mitt flöde på Facebook två olika gånger. Mina intressen är ju synkroniserade av dem. Ja, det gäller att hänga med i utvecklingen och bli taggad. Enligt annonseringen skulle den kristna tron finnas med.

”… Ebba Witt Brattström pratar om det strukturella kvinnoförtrycket genom tiderna, och hur det introducerades i den kristliga tron och Bibeln. …”.

Malou efter tio

Programmet var nyttigt att se både en och flera gånger. Jag fattar kanske fort men glömmer ändå fortare. Så kvar är de många frågorna om bästa sändningstid och vilka som måste betala för denna dåliga reklam för bibeln. En exeget och en teolog – båda kvinnliga – fick länken av mig för påseende. De saknar tydligen mitt temperament och reagerade lugnt och sakligt eller inte alls. Så hade präster reagerat på frågan om allt ruskigt kvinnovåld i bibeln. De hade bett om ursäkt över att de inte kunde förklara eller svara bättre på författaren Ebba Witt Brattströms frågor. Hon borde ha haft en präst vid sin sida, som tolkade de svåra texterna i Gamla Testamentet hette det först. Det var när hon bestämt sig för att läsa igenom bibeln och bli ”bildad”. Ja, så läste hon själv ända från början och hittade ganska snart det allra mest ruskiga våld mot kvinnor, som kan tänkas av en levit.

Där är jag nu, att jag visste om det sammanhanget men inte klarade rätt sökord. Tror inte att det går att söka på vidriga kränkningar av kvinnor eller Metoo. Jag fick hjälp av min namne exegeten och bekräftar illdåden som sant.

Inte ens jag med mitt heta temperament behöver gå ut och försvara bibeln. Jag är bara glad över att den som har ett ärligt intresse av Guds behandling av kvinnan i bibeln kan söka bland mina bloggar som Tamar, ”Skökan Rahav”, äktenskapsbryterskan i Samaria. Som jag ser det blir kvinnor i bibeln upprättade i ett nu oavsett deras förflutna.

Nya Testamentet var visst ändå värre enligt författaren Ebba Brattström, som fick fortsätta beskrivningen om hur bibeln behandlar kvinnor eller utesluter helt. Detta är kunskap, som jag aldrig fått hemifrån eller genom egen läsning eller genom bibellärares undervisning. Det stämmer inte!

Vi hörs!

För information hänvisar jag till Wikipedia angående teologen Rudolf Bultmann. Det jag snappat upp om honom är Liberalteologin. Det jag förstod var, att han ansåg att bibeln skulle tolkas i tiden. Tiden står inte stilla och allt förändrar sig. Det språk som finns i bibeln var inte relevant för folkmassorna, som bor i en stad i hans tid och senare.

Så vi prövar en text. Abraham levde som nomad nästan 2000 år f. Kr. Hans herdar blev osams med Abimeleks herdar om en brunn. 1 Mos 21: 22 och följande. (SFB)

”Abraham sluter förbund med Abimelek
22 Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör. 23 Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar mig och det land där du bor som främling samma godhet som jag har visat dig.” 24 Abraham sade: ”Ja, jag svär.” 25 
Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. 26 Abimelek svarade: ”Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt och jag har inte hört något om det förrän i dag.” 27 Då tog Abraham får och nötboskap och gav åt Abimelek, och de slöt förbund med varandra. 28 Men Abraham ställde sju lamm av hjorden åt sidan. 29 Då sade Abimelek till Abraham: ”Vad betyder de sju lammen som du har ställt åt sidan?” 30 Han svarade: ”Dessa sju lamm skall du ta emot av mig till ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen.” 31 Sedan kallades platsen Beer-Sheba, eftersom de båda svor eden där. 32 
Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land. 33 Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens , den evige Gudens, namn.” 34 Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.”

Bara att konstatera att osämja alltid har funnits. Eller finns det något i bibeltexten, som hör ihop med hela dess innehåll? Som en man frågade: ”Varför blandar du in Gud i detta?” Det gällde en annan osämja just i detta område. Abimelek hade i vart fall märkt, att Gud var med denne Abraham var han än vandrade med sin boskap.

Teologen Bultmann avmytologiserade bibelns texter. De flesta bor i en stad och begriper inte språket! Bibeln måste tolkas efter vår tid. Så såg han på det.

Mitt föräldrahems trädgård gränsade till en liten gård, som blev nedlagd. Så kom en man från närmaste stad och arrenderade allt. Han ägnade sig åt fårskötsel. Det var bara att följa utveckligen på våren med grönbete. När alla tackorna fick extra kosttillskott rusade alla lammen fram och tillbaka över gärdet. De tvärvände vid stängslet och rusade sen tillbaka. Om och om igen som en kapplöpningstävling. De kunde inte stå still.

Abraham slöt ett förbund med Abimelek om en brunn, som Abraham grävt. Som vittnen till detta förbund ställde han upp sju lamm. Så kom frågan: ”Vad betyder de sju lammen som du ställt åt sidan?” Tror någon att de kunde står still och fatta sin betydelse för förbundet? Kan det vara så att bibeltexter inte är något för den late? Kan det vara så att allt hör ihop med allt?

Stanna min rörliga film från landet i bibeltexten! Stanna vid Abimeleks fråga: ”Vad betyder de sju lammen som du ställt åt sidan?” Abraham svarade, att de var vittnesbörd om att han grävt brunnen. Abimelek skulle ta emot dem av den anledningen. Stanna där och spola fram filmen i 430 år. Vad hände då? Jo, då var Israel ett stort folk som levde i träldom under en grym Farao. Han kände inte till Josef står det. Och än mindre Josefs gudsfruktan och lydnad. Det är farligt med historielöshet.

2 Mos 4:21 Herren sade till Mose: ”När du vänder åter till Egypten, se då till att du inför farao gör alla de under som jag har givit dig makt att utföra. Men jag skall göra honom hård till sinnes så att han inte släpper folket. 22 Du skall säga till farao: Så säger Herren : Israel är min förstfödde son, 23 och jag har sagt till dig: Släpp min son, så att han kan hålla gudstjänst åt mig. Men du har inte velat släppa honom. Se, därför skall jag döda din förstfödde son.” (SFB)

Så kom natten då det olika familjerna skulle slakta ett lamm och stryka blodet på dörrposterna och övre dörrträet i huset. 2 Mos kap 12. Håller det sjufaldiga vittesbördet med lammen, att det är Abraham som grävt brunnen? Var det inte så att Abraham vandrat nästa hundra år som nomad och hållit fast vid Herrens löfte om en son? Var det inte så att Abraham blev prövad till bristningsgränsen och fick veta, att han skulle offra sonen? Står inte berättelserna så nära de kan med varandra i kontexten? (1 Mos 21 och 22) Stanna min rörliga film i bibeltexten! Jesus sa, att Abraham sett hans dag! Joh kap 8:56

(De äckliga sångerna om blodet är borttagna ur våra sångböcker. Det är fel, att analysera. Det är som att sitta som en åskådare på läktaren och bara kritisera. Jag bara undrar för min del!)

Jes kap 53:4-6

Men det var våra sjukdomar
han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom
för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. 5 
Han var genomborrad
för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom
för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. 6 
Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld
lade Herren på honom.” (SFB)

Så jag berättar en gång till om Jesu Guds Sons blod, som renar från all synd. Alla herdar behöver vatten till sina djur. Frågan är varför just Abrahams boskap skulle få det och inte Abimeleks?

Det är en bra fråga. Visst. Ingen behöver slingra sig bort från den. Skaparen är EN och han är enig med sin Son Jesus Kristus och den Helige Anden. Det är skillnad på får och getter i bibeln bildspråk. Fåren behöver en herde. Getterna går sin egen väg och behöver bara en bjällra. Jesus sa, att han är dörren in till fåren.

Upp 7: 16-17  ”De ska aldrig mer hungra och aldrig mer törsta, och varken solen eller någon annan hetta ska drabba dem, för Lammet mitt på tronen ska vara deras herde. Han ska leda dem till livets vattenkällor, och Gud ska torka alla tårar från deras ögon.”  (SFB)

(Några nyfikna får på Anita Pibrands promenad nyligen. Tack till fotografen!)

Det är möjligt att Svenska Kyrkan i Köpenhamn består av troende medlemmar. Svenska Kyrkan i Sverige gör det inte. Därför är jag så kritisk. Än har vi åsiktsfrihet i Sverige, trots att vi borde se allas lika värde. Det ser inte jag. Narkomaner har inte samma värde som andra. De utförsäkrade från vårt svenska trygghetssystem Försäkringskassan har inte lika värde, som de som får vara friska.

Vad har detta med Svenska Kyrkan att göra? Jo, kyrkan har Guds ord som grund för sin tro från början. Sen dess tolkas texterna mer bitvis än som helhet. Kvar är Guds trofasthet. Han håller det han lovat. Han lovade en Frälsare och det fick vi. Han vill, att alla skall komma till kunskap om vägen till frälsning men alla vill inte.

Så finns det en text (Matt. 25:1-13), som handlar om tio jungfrur, som gick ut för att möta brudgummen. Det var en gammal sed på den tid, då Jesus tog denna liknelse för dem som ville höra på. Frågan till honom var ju när han tänkte komma tillbaka som Messias. Lärjungarna hade fått veta, att han tänkte lämna dem och gå tillbaka dit han kom från – det vill säga till fadern.

Där är den orimliga tron. Fariseerna och de skriftlärde kunde inte tro, att Jesus är Guds son. Där är den orimliga tron att bli född en gång och sen tro och bli född en gång till. Precis då händer ett under enligt evangelisten Johannes. (Joh kap 1:12-13). Den som tror att Jesus är Guds son får makt att bli ett Guds barn. Bibeln säger, att detta under sker genom en människas tro på Jesus som Guds son – inte genom dopet. Dopet behöver vi inte gräla om. Politiker skall i vart fall inte lägga sig i Svenska Kyrkans arbete. Svenska Kyrkan är skild från Staten. I Danmark har det varit en fri folkkyrka länge. Den dagen en präst ville vara präst utan att kunna tro på Gud, så blev det ett stort rabalder. I Sverige reagerar ingen över präster och biskopar, som inte tror på Bibeln.

Kvar står en liknelse om hur det skall bli i den sista tiden. Tio står för fullhet och tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen. Han dröjde så alla tio somnade. Det var natt. Det hade alla haft med sina lampor och olja i dem (Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig”  Ps 119:160). De hade också olja i sina kärl. Allesammans. (Andra bibeltexter visar på människan som ett kärl och Paulus skriver om en skatt i lerkärl – det vill säga Kristus i oss.) Olja står i bibeln för den helige Anden.

Jag erkänner, att olika bibelöversättningar rör till det för mig. Nu vet jag, att bibelöversättare har synonymer att välja bland och att översätta är svårt. I Bibel 2000 står det ”fackla” där det stod ”kärl” i 1917 års översättning. Svenska Folkbibeln har kvar ordet ”jungfrur” där Bibel 2000 översätter ”unga flickor”. Jesu tal om den yttersta tiden finns att läsa i Matteus kap. 24 – 25.

Tio står för fullhet och brudtärnorna för församlingen. Det var natt och brudgummen dröjde. Alla somnade. Så kom anropet, att brudgummen kommer. Hur kan Gud vara så grym att de fem, som inte hade tillräckligt med olja i sina lampor inte hann gå och köpa mer och kom försent sen? Dörren var stängd.

Som jag ser det finns det gott om biblar i hem och kyrkor. I Guds ord (bibeln) finns den helige Anden. En dag är det försent att bli fylld av helig Ande. En dag är det för sent att be troende om att få dela den skatt de bär på inombords.

Obegripligt. De som inte vill fatta kommer inte att fatta enklaste undervisning. En givare behöver en mottagare. Gud är alla goda gåvors givare.

Idag vill jag berätta lite mer för dig hemifrån. Det är ju semestertider och så småningom kommer bärtider. Ett år förstörde jag min semester redan den första dagen. För jag visste vad som väntade mig. Då räknade jag alla vinbärsbuskar, som min far hade planterat. Sen var den semestern förstörd. Han var steget före alltid och frågade på bären på en mogen buske. Som om jag inte sett, att de också var mogna att skörda nu!

Min far var inte bara en skicklig finsnickare och grovsnickare. Han var en skicklig trädgårdsmästare också. Det fanns i hans gener. Som barn berättade han, att han en gång försökte ympa en kvist från ett fruktträd in i en oxel. Som sagt. På ett vanligt Sävstadholms äppelträd hade han fem olika andra sorter inympade. En ymp förlorar inte sina gener men får sin näring från trädets stam. Och bär frukt…

Så snabbt kom jag fram till poängen som är min men inte delas av andra. En bibelöversättning är ingen bibelöversättning om poängen blir borttagen! En ympkvist, som blir liggande bredvid det nya sammanhanget och fruktträdet torkar sakta och dör. Sen krattas det samman med annat och hamnar på komposten eller elden. Jag har läst Johannes evangelium kapitel 15 i ”The Message på svenska Nya Testamentet” Eugene Peterson. Det handlar om Jesus som vinstocken och lärjungarna som grenar. ”Han skär bort alla grenar på mig som inte ger druvor.”

Sen har författaren konsekvent bytt ut prepositionen ”i” till ”hos”. Och jag får inte reagera eller anmärka!

När jag var tonåring drabbades jag av den så kallade flicksjukdomen skolios och visste inte hur påverkan var förrän en skicklig ortoped berättade allt om denna dåliga rygg. När jag läste om vinträdet och grenarna i 1917 års översättning som tonåring, så var jag klar över att jag var som en gren, som inte bar frukt. Jag orkade inte arbeta för Gud! Jag orkade inte läsa mina läxor ens! Det var kusligt.

En gång senare kom jag till Romarebrevet i min bibelläsning. Där är det fråga om ett olivträd. Där är det fråga om judar och hedningar och vem som får vara ”i” sammanhanget. I kapitel 11:20 i 1917 års översättning kom jag till orden: ”…men du får vara kvar genom din tro.” Vilken befrielse! Jag som inget orkade göra för Gud fick vara kvar genom att tro bara!

Ja, du lovade, att jag får berätta för dig. Det har varit min sorg ett år nu att jag inte får vara så eländig, som jag är och dessutom anmärker på allt. Jag skall vara tacksam och positiv och helst berömma alla andra som arbetar ”hos” Gud i vingården.

Detta tål att tänka på. Tycker nog jag.

Texten från en godkänd bibelöversättning (Svenska Folkbibeln) Joh kap 15

Jesus är den sanna vinstocken
15 1 Jag är den sanna vinstocken, och min Far är vinodlaren. 2 Varje gren i mig som inte bär frukt tar han bort, och varje gren som bär frukt rensar han så att den bär mer frukt. 3 Ni är redan nu rena i kraft av ordet som jag har talat till er.
4 Förbli i mig, så förblir jag i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det om ni inte förblir i mig. 5 Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. 6 Om någon inte förblir i mig, kastas han ut som en gren och vissnar. Sådana grenar samlar man ihop och kastar i elden, och de bränns upp. 7 Om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, så be om vad ni vill och ni ska få det. 8 Min Far förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar.
9 Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. 10 Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, liksom jag har hållit min Fars bud och är kvar i hans kärlek. 11 Detta har jag sagt er för att min glädje ska vara i er och för att er glädje ska bli fullkomlig.
12 Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er. 13 Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. 14 Ni är mina vänner, om ni gör vad jag befaller er. 15 Jag kallar er inte längre tjänare, för tjänaren vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, för jag har låtit er veta allt som jag hört av min Far. 16 Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. 17 Och detta befaller jag er: att ni ska älska varandra.

Du gav mig tillåtelse att berätta för dig. Jag hade misslyckats igen att få ihop berättelsen. Och skrev det på Facebook. Plötsligt dök Lars upp från ingenstans precis som dessa hemvärnsmän gjorde våren 1957 med sin varning.

Det var kväll på nya arbetsplatsen i Åby utanför Norrköping. Jag tänkte bara ta en kvällspromenad och kom till en stor äng med en upptrampad stig. Till vänster stod en enkel predikostol kvar. Så där hade tydligen varit en friluftsgudstjänst nyligen. Då dök det upp tre män från ingenstans och ropade på mig. En av dem frågade barskt, om jag inte sett skylten om varning. Jag var på väg över ett skjutfält. Det var livsfarligt med deras pågående övning. Hur skulle jag kunna glömma år 1957, då hela min framtid låg i spillror? Jag fick inte ens ta en promenad utan att bli stoppad och varnad: Detta är livsfarligt! Hade jag inte sett skylten med varningen?

Nej, jag hade bara sett den tomma predikostolen till vänster och känt lusten att få predika, som kom över mig. Männen dök upp från höger från ingenstans. Jag var farligt ute och hade inte fattat detta. Det var ett låtsaskrig men på allvar för hemvärnsmännen, som skulle skydda befolkningen i risk av krig.

Han heter Lars, som dök upp från ingenstans på Facebook och undrade hur jag kunde bli glad över att bildligt talat se en tom predikostol. För det hade jag sett inom mig. Men denna gång en teatersalong ganska fullsatt med människor från nio olika länder. Fyra kvinnor blev intervjuade av författaren Åsa Moberg på engelska utan översättning. Jag förstod bara mitt eget namn, som nämndes en gång. Nu binder jag ihop år 1957 med år 2015. Över 50 år har gått, som jag måst tränga bort minnet av den vackra stigen i Åby och varningen, att jag var ute på en livsfarlig väg.

Laura Delano är också ute på en livsfarlig väg. Hon är i krig mot världens stora Läkemedelsbolag som många andra. Så fick jag syn på hennes inlägg på Facebook och blev så glad! I katalogen för medverkande  16 – 18 oktober 2015 står som presentation av Laura, att hon var 13 år, när hon skrevs in i det psykiatriska vårdsystemet och flydde från det 17 år senare. Då började kriget! Jag var 20 år, när jag utsattes för en psykisk våldtäkt med diagnoser och mediciner och rapportering för livet till myndigheter. Det är inte överdrift. En psykiatrisk diagnos på den tiden var för livet och hindrade mig, att bli det jag ville. (Se den tomma predikostolen). Se ”kriget” som pågått sen år 1958 med Margit Sahlin på stigen.

Han hette Lars den förste mannen i min mors släkt, som inte ville ha krig! Ett sätt att slippa dö på ett slagfält var att bistå med hästar från gården. Så blev han en rusthållare. Det är lätt att släktforska om en gård gått från far till son generation efter generation och med en morfar som tagit tillvara på muntliga och skriftliga berättelser. Där kommer ett annat krig in bland generna – att inte vilja bli lantbrukare heller utan att få läsa och inte klara det heller. Hur skall den kunna förskaffa sig bildning, som måste gå bakom ett par oxar? Citatet är fritt ur minnet från en gammal familjebibel och en tunn blyertsunderstrykning. Ett syskonbarn i Köpenhamn önskade bara en bibel, när hans son skulle döpas. Då kom idén att ge bort den gamla bibeln. Då upptäckte jag min morfas understykning och så hans kamp i livet. Han hade velat bli präst men måste sköta gården. (Nu är den sonen vuxen som döptes en gång i Brönshöj och fick den gamla släktbibeln. Han stavar på hebreiska av annan anledning har jag hört nyss.)

Lars gifte sig år 1808 och den släktens ”krig” i generna har jag följt noga – praktiskt arbete eller prästarbete. Och jag har undrat varför jag som kvinna blev den enda i min generation som fick genen och därmed blev varnad av okända hemvärnsmän? Där närmar vi oss poängen att en ”Lars” dök upp på Facebook och undrade hur jag kunde bli glad av en nästan okänd kvinnas kamp på andra sidan jordklotet. Det var i konferensen med namnet ”Driving us crazy”, som jag inte förstod hennes berättelse. (www.drivinguscrazy.com) På Facebook finns ju knappen ”Visa översättning” att klicka på för mig. Kvinnor över hela världen har gått emot jätten Läkemedelsbolaget och kämpar för sin rätt att känna och uppleva som normalt utan droger.

På min fars sida däremot finns utbildade militärer, som varit med i de stora krigen för att segra för Sverige. Då blir det också lätt med släktforskning, om någon annan gjort allt arbetet. Efter krigen i början på 1800-talet som mest var förlust och ledde till allmän misär med fattigdom och superi kom en vändpunkt. Vi som släktforskat och har ett frikyrkligt arv att förvalta och vet, att det var i denna misär som vändpunkten kom i kriget mot brännvinet. Två av oss från olika orter i Västergötland med olika åldrar besökte Nårungabygdens Missionsmuseum klocka 9.57 tisdagen den 31 maj 2017. Det var färdkamraten, som poängterade detta med klockan för mig som chaufför i Volvon, som inte var min.

Vi skulle vara där klockan 10 och bönhusens värld öppnades för oss. Där fanns hennes farfarsfar på stor bild på en vägg som kolportören Kasper Andersson och hans bibel låg framme på altarbordet under estraden, som har ett fint namn i broschyren. Så brännvinsapparater i ett rum bredvid som påminnelse om hembränning och lönnbränning, slagsmål och som sagt misär. Två kvinnor i bygden kom överens om att ropa till Gud. Så kom väckelsen som spred sig och Missionshus byggdes tätt – alldeles för tätt. Detta är före detta Älvsborgs län. Jag tror, att jag kan min egen väckelsehistoria från Skaraborgs län. Där byggdes först ett bönhus som senare kallades Missionshuset. Sen byggdes ett bönhus till på samma tomt som kallades missionshuset också fast det var Missionskyrkan och en kolportör skrev en rapport till Stockholm och undrade hur Guds barn kunde göra så med bara ett staket emellan. Det var väl inte riktigt så tätt i Norungabygden. En osynlig skillnad för oss i bibeltolkning gjorde detta. I min fars föräldrahem var de gifta farmor och farfar och bar in plank varje söndagsmorgon och små bockar, så att alla barn kunde få gå i söndagsskola i finrummet. De hann knappast äta färdigt frukost, berättade min far förrän barnen ville in. Han hette Svensson som var söndagsskollärare.

På en vägg hängde i deras gemensamma hem ett stort porträtt av C.O. Rosenius. På den andra väggen ett lika stort porträtt av P.P. Waldenström. Min far var finsnickare. Hans far var grovsnickare. Farmors fars hade varit totalt nersupen men blev omvänd till Gud, som det hette på den tiden. Han var med och byggde det ena, första bönhuset. Privat köpte han upp böndernas potatis, då han byggt en stärkelsefabrik som nykter troende på Guds under i hans liv. Hans blivande måg Per Johan var med ”Waldenströmarna” och med och byggde den Missionskyrkan. ”Det var inget kônstitt i de´”, sa min far, när jag undrade varför farmor och farfar gick till var sitt ”missionhus” på samma tomt.

Nej, det är inget konstigt i det med alla kyrkor och kapell. Bara de inte står tomma utan lovsång. Den 31 maj fick jag uppleva min egen väckelsehistoria bakåt i tiden till Lars Bengtsson och Bolla Svensdotter. Den finns på min blogg högst upp som rester från min hemsida ”brefvet.com” om Roparna. Inte bara det utan också ”krigshistoria” mellan män och kvinnor angående bibeltolkning. Som min mor sa en gång:

”Tänk att jag tycker det kvittar precis vem som har rätt!” Sådan inställning har inte jag haft utan har ärvt mer av antingen – eller, rätt eller fel.

Och ser fortfarande en tom predikostol framför mig. Lycklig den som hittar mitt budskap om Jesus, som upprättat mig på en stabil grund.

Påsken är över som sagt. Långfredagen innan dess. Vi slipper tänka på hans lidande för vår skull tills nästa år. Om det nu finns någon kvar som begrundar en blödande Jesus på korset?

Kristi Himmelfärdsdag är förbi också. Fredagen efteråt kan bli en klämdag för de som har arbete – en välbehövlig långhelg. I så fall är det redan måndag och allt är över av solsken. Det regn som kommer nu behövs! Jag har tittat på min egen statistik för denna blogg och blivit förvånad över så många besök plötsligt och av valet av rubriker. Nej, jag är inte skolad i varken teologi eller filosofi. Lägger mig bara i männens debatter och avslöjar min okunnighet. För vad kan jag om dualism eller monism? Hur fick jag annars få så många besök till min blogg?

Det var på 80-talet i Göteborg och Linneahuset som behandlingshem för unga missbrukare, som jag mötte pingstpastorn Jean-Erik Mårtensson. Nu förstår jag, att han också blivit gammal och är avsidestagen. Det förändrar inte hans kunskap i bibellära. Nu finns det inlägg av honom på Facebook. Snart kommer fler att hitta hans inlägg. Än så länge frågar han efter pastorer att få samtala med.

En icke pastor hittade hans vädjan om svar på vissa frågor och erbjöd hjälp genom en pdf-fil. Så kan bröder hjälpa varandra, stötta och uppmuntra. Det är bara det, att jag läser också och undrar. Jag såg E-postadressen och kunde också få del av Lars Widerbergs hopsamlade kunskap. Båda kan för mycket enligt mig. Eller jag kan erkänna, att jag inget kan i jämförelse men vill lära mig.

Den psalmvers jag kan från barndomen lyder:

”Och som du for du komma skall / O Jesus hit tillbaka / Jag akta vill uppå mitt kall / Jag bedja vill och vaka / Jag vet ej tid / jag vet ej stund / Men dagligt dig förbidar jag.”

Citat fritt ur minnet men det stämmer. Det har gått 200 år sen den skrevs och är omodern att sjunga. Är Jesu budskap, som snart är 2000 år gammalt inaktuellt? Vi måste ju förnya oss! Eller få respekt för bibelns lära. Vi kan hjälpas åt via ”Anta Utmaningen” i Facebook och följa en bibelstudieplan från Svenska Bibelsällskapet eller Oasrörelsen. I den planen har vi/jag passerat 2 Samuelsboken kapitel 19 vers 10. Se och häpna:

”Varför säger ni ingenting om att föra kungen tillbaka?” Vem var smord och vem var inte utvald av Gud?

I boken ”Jakobs nöd…” av Lars Widerberg finns bibelhänvisningar överallt. Han kan för mycket och jag för litet. Det hindrade inte mig att försöka läsa och förstå.

Det är inte bara att sjunga: ”Han är ju kungars kung men vem är jag?”

År 2003 på utgivningsdagen för Jonas Gardells bok: ”Om Gud”, så hängde jag på låset till Akademibokhandeln. Som jag väntat på denna bok! Det skulle vara Jonas Gardells teologi i ett forum för unga 12-20+. Det hette bibelsajten och jag hade just kommit ut på nätet år 2000 full av energi att få berätta för de unga. Så skulle jag äntligen bilda mig en uppfattning själv vad teologi innebär och köpte boken. Men den teologin var hans men inte min.

Tidigare hade jag läst Ordfront nummer 1/2000 om Gud. Det var Eva Mobergs Gud men inte min. Artikeln heter: ”Du skall inga andra gudar hava jämte mig.” Om hatets och hämndens Gud…

Så nu undrar jag över vilket stort sjå alla förkunnare haft sen dess för att visa hur snäll Gud är. Han har visst blivit bättre i Nya Testamentet än han var i det gamla enligt Gardell. I helgen som gått skulle jag vara med på syskonträff på Västanås, där Narkomanmissionen hade rehabiliteringshem en gång i tiden. Där finns kapellet kvar fortfarande med alla fina minnen för min del och andras från konferenser med bibelundervisning och gemenskap. Ja, ”syskon” gäller syskon i tron på bibelns Gud och Jesus, som vi tolkade honom tillsammans. Då visste jag inte bättre, för detta var på 70 och 80-talet, när narkomaner och alkoholister blev frälsta och fick komma på rehabilitering. Jag för min del fick berätta, att jag samtidigt var bjuden till en biologisk syskonträff – en lagom stor släktträff.

Nu kommer poängen snart. På söndagen gick jag på 11-gudstjänst och på kvällen var det sång och musikgudstjänst i en annan kyrka kl 18. (Släktträffen var på lördagen.) Det kan se ut som att jag är en hoppjerka i kyrkor och samfund men det ingick i Räddningsmissionens arbete att inte debattera teologi eller rätt eller fel tolkning av bibeln. Den som ville ta emot och tro på evangelium kunde bli upprättad. Är Gud snäll då? Vi får vara hur som helst? Alla har lika värde – ”du vet väl om att är värdefull och viktig här och nu…”

Paulus skrev till församlingen i Korint och undrade bara hur fort de kunde lämna evangelium och släppa in en annan Jesus. Han kunde inget om hur världskänd Astrid Lindgren är numera och hur underbar musik det finns till hennes: Fattig bonddräng.

I den sången finns inget om en Jesus som korsfäst och död för våra synder. I texten finns inget om en uppstånden Jesus som lever och kan upprätta oss slagna.

(Jo, jag har också varit nedslagen men är upprättad.) Snart kommer en ny helg med nya möjligheter att få mötas i olika kyrkor.

2 Korintierbrevet kapitel 11