Rotsystemet – fortsättning…

Vem läser min blogg? Vem klarar av att följa tankarna över så stora områden, som jag tangerar bara? Mitt skämt från början var ”religiöst här” och ”lite mindre religiös på Facebook”. Det var ett skämt med lite ironi, för jag tycker inte om begreppet ”frireligiös”. (Så här är bild på min äldsta väckelsehistoria i Hjo – Lutherska Missionshuset vars församling, som var en del inom Svenska Kyrkan med C.O. Rosenius som anstiftare. Till vänster i bild Missionskyrkan med P.P. Waldenström som anstiftare. För min far var detta inget konstigt. Den teologiska striden var före hans tid. Sen gick de på bådas möten vid olika tider.

Nu gäller det att hålla tungan rätt i munnen. Det gäller det förflutna och det kulturmärkta. En församling där medlemmarna blir gamla och dör kan inte fortsätta att offra pengar! Kommunala beslut om kulturmärkning av byggnaden blir en ekonomisk belastning för efterlevande. Rätt eller fel? Min blogg handlar om mitt liv som kropp, psyke och ande. Det är försent, att bli rädd för allt jag berättat så frispråkigt! Det är försent för sjukvårdens byggnader räknas också som kultur.

Visst är lyktstolpen framför ”Lutherska” vacker jämfört med den andra tidsenliga på bilden?

Medvetet skrev jag ”psyke” i stället för själ, som är svenska ordet. Själen är det viktigast enligt Jesus och kan gå förlorad. ”Psyket” kan som slang åka in på ett visst sjukhus som människa. Detta är kusligt! Den sortens sjukvård hade sina byggnader så långt bort från bebyggelsen som möjligt, för att inga ångestskrik skulle störa. Alla de byggnaderna som finns kvar samlade ändras så mycket som möjligt, för att plåna ut en ruskig historia. Fler ord på engelska till exempel ändrar inte fakta på skador, som blivit cementerad i själen. Jag själv har blivit ett stycke viktig kulturhistoria. Och måste stå för att jag gick ut år 2007. Då brast det för mig i gråt. Jag blev tvungen att ta itu med den gamla, hemska sjukjournalen från år 1956. De ansvariga fick inte hindra före detta patienter längre att få tillgång till kopior.

Därför fick ”huset”, som jag bor i en invasiv växt, som heter Parkslide med alldeles ny kunskap om sättet att slingra sig in under grunden och ta sig vidare genom väggar till övre andliga rum. Det såg ut som ”en liten buske inget märkvärdigt med den” från början. Åren gick och de religiösa fick ont om pengar och hade för många byggnader. Jag var bara en av alla. Enligt bibeln var jag bara en enda bräda bland alla andra upprättade. 2 Mos 26.

Bibeln säger att penningbegär är roten till allt ont. Byggnader som andra offrat pengar till kan bli kultur som måste bevaras. Jag vägrar vara ett stycke kultur inom mentalsjukvården! Jag är inte ”mad”, så får rörelsen i USA vara hur stor som helst med protester! Men utbildad inom sjukvården är jag och patient har jag varit inom ortopedin stor del av livet. Kan du se den invasiva växten utanför min egen ”husvägg” i kroppen på grund av en felaktig sjukvård och diagnos som 20-åring? ”Bitterhet” heter den på svenska. ”Kalla mig inte Noomi utan Mara, ty Herren tog sin hand från mig.” (Ruts bok i bibeln)

Vi hade samma rotsystem pastorn och jag inom SMF – han som gav mig förtroende att hålla bibelstudier på ungdomsläger och predika i ”hans kyrka” på söndagen! Han som råkade berätta nyss om en buske, som slingrat sig genom deras husvägg till andra våningen.

Jojo. Jag är kvinna och var för tidigt ute år 1959, för att få läsa till pastor på Lidingö. Kvinnor orkade inte med i längden att ha en krets med församlingar. Sanningen var egentligen, att jag varit sjuk och inlagd på grund av en sömnrubbning på Restad Sjukhus, Vänersborg. De hade satt diagnosen på Sahlgrenska och tog över den antagligen. Sen hade de rätt att följa denna hemska sjukdom i upp och ner. De hade rätt att behandla efter sina kunskaper. Min mor hade sina och jag hade samma, att en sömnrubbning går över. Vi hade inget att säga till om. Mest hade vår Gud ansvar över oss. Som väl var och är.

Nej, jag fick aldrig några akademiska studier i något ämne. Däremot kunde ingen hindra mig att gräva djupt i bibeln om kvinnors värde. På min blogg har jag mött Alma-Lena. Hon kan mycket om Vasti i förhållande till Ester, som inte jag kan.

Där är vi nu. Vi har samma rotsystem. ”Om roten är helig blir grenarna heliga.”

Profilbild för Okänd

Författare: Gunnel Bergstrand

Västgöte, uppvuxen på landet i en trygg, god miljö, fri att välja yrke och församlingstillhörighet, bromsad i alla framtidsdrömmar genom sjukdom, en fighter, som fått börja om på nytt hur många gånger som helst. Än sen då? Rak, orubblig och envis. Jag har kämpat trons goda kamp också och älskar Paulus för hans rika bildspråk och förmåga att undervisa om Kristus som uppstånden och den levande mitt ibland oss. Debattglad. Eller "Gud vare tack att den tiden är förbi......."

En tanke på “Rotsystemet – fortsättning…”

  1. Sorgligt är att psykiatrin även idag kan traumatisera patienter. Ditt öde är att leva med en vårdskada livet ut. Jag har en vän som fått många vårdskador som gör att hon måste opereras då och då, samt äta genom sond. Sepsis har hon fått många gånger. Hon äter kortison som gör henne benskör och senaste frakturerna upptäcktes inte i början och en inte så kunnig läkare skickade henne till psykiatrin som inte fattar att allvarliga skador såsom benbrott gör ont. Nej, i deras lilla Kafka-värld ska man processa med människor tills de mister förståndet och blir lydiga patienter i deras (van)vård.

    Psykiatrin som inte ger sondmat utan låter patienten svälta i en vecka. Psykiatrin som tror att benbrott som syns på röntgen inte gör ont utan bara är inbillning. Skadade nackar som behöver stelopereras är inget bekymmer alls däremot är det ytterst sorgligt, enligt psykiatrin, att en människa kan vara tacksam och lycklig över livet och familjen hon fått. Hon behöver läkaskroppslige , psyket är det inget fel på men psykiatrin tvingar sig på henne y´trots noll behov av psykiatrisk vård. Detta samtidigt som riktigt psykiskt sjuka inte får nödvändig vård, som min svärfar som trodde han skulle bli mördad och irrade runt med knivar på nätterna-tills han äntligen fick vårdboende när polisen ingrep och min man lyckades övertala honom att gå till läkaren.

    Jag vet inte så mycket om Vasti men senaste Purim lärde jag mig mer om henne genom att judiska människor berättade om henne och traditionerna kring Purim. Vid Purim klär kvinnor ut sig till Vasti just för hennes stora roll i att rädda judarna och idag ses hon som ett kvinnligt föredöme i mod och integritet. Jag tvivlar inte ett ögonblick på att man predikat om Vasti som en dålig förebild förut eftersom kyrkan också underkastat sig tokiga patriarkala regler och förbud, som det att du inte fick bli pastor, och därför har utnyttjat Vasti för att kuva kvinnor till underkastelse.

Kommentarer är stängda.