”Säg: Så säger HERREN: Jag minns din ungdoms hängivenhet, hur du älskade mig under din brudtid och följde mig i öknen, i landet där man inte sår.” Jer 2:2
(Min rörelseyta blir mindre och mindre. Jag kommer snart ingenstans. Ändå vågar jag fortsätta med hjälp av den kontakt, som jag fått via min blogg och i verkligheten.)
Nu börjar jag ana skönheten i den brud, som följer Lammet som blev en herde! Det är fritt fram att säga emot. De fyra kvinnorna som fick sina namn med som mammor till söner i Jesu släkttavla har något gemensamt. Eller hur? Det är inte en frikyrkotant, som kokar kyrkkaffe söndag efter söndag i ljusblå blus enligt Jonas Gardells ”Söndagsskola” i ett TV -program tidigare. Jo, jag har varit mycket irriterad över mycket under åren som gått…Och skrivit om det.
Tamar kommer ur ett bottenläge och borde stenas!
Rahav var den mest föraktade i Jeriko som vågade trotsa sin kung och sitt folk.
Rut moabitiskan hade absolut ingen framtid som barnlös änka i fiendelandet till Israel i Moabs land. De hade inget att komma med – ingen social status.
Var det inte så att alla dessa tre satte ner foten och visade, att de ville vara med i Israel? Israels Gud själv har gjort allt som behöver göras för att få vara med hans folk!
Kung David såg till att döda Uria för att ta hans hustru. Kung David bekände sin synd inför Gud och fick förlåtelse.
Där är jag nu och vågar rekommendera Nehemjas bok som läsning. ”Lever du det nya livet uti Jesus dyra blod? Står ditt namn i himlen skrivet skall du i Guds rike bo?” En så gammal sång som väl är bortglömd?
”Gläds över att edra namn är skrivna i livets bok,” sa Jesus till sina upprymda lärjungar, när de kom tillbaka och märkt att andarna var dem underdåniga.
(En kopia ur Studiebibeln Steg för steg – Svenska Folkbibeln och från ”Anta Utmaningen” på Facebook.)
Gunnels plats i rymden 
Dessutom var Uria hettit och inte jude, så Batseba var inte ”kosher” på något sätt. David var verkligen en usel man på så många sätt, man han ångrade och omvände sig. Lika illa var han i förhållande till sin första fru Mikal som han också stal från hennes nye man Paltiel som verkligen tyckte om Mikal och inte alls bara samlade fruar på hög som David.
Talmud är ju skriven ur en strikt patriarkal position och är ofta riktigt elak mot kvinnor på olika sätt. Där sägs att Paltiel inte sörjde Mikal utan han sörjde att han själv var en så god man som sov med ett svärd mellan sig och Mikal eftersom hon egentligen tillhörde David. Detta är ju ett folksagomotiv som tas upp i sagorna om Tristan och Isolde tex, säkert inte helt nytt när Talmud hittar på denna helt utombibliska detalj. Talmud ville ju förstås försköna Davids egoistiska handling men jag ogillar det starkt. De gubbar som skrivit Talmud kunde förstås inte förstå att en man kan sörja sin fru och inte bara sörja sig själv och sin stora godhet.
I vart fall markerar HERREN, att han hatar äktenskapsbrott genom att döda förste sonen kung David fick med Batseba. Sen kommer de två grenarna genom Salomo och Natan. Gud måste sända sin ende älskade son för att försona all synd med sig.
Ja det är så trösterikt att David ändå får finnas med i frälsningshistorien. Det ger hopp för mig själv med min stora skuld.
Är det inte så, Alma-Lena, att de fem kvinnorna tillsammans visar på vidden av ”så helt förlåter Gud”? Maria var väl ändå ”egenrättfärdig” och begränsade sin tro mänskligt sett? Visst visar alla kvinnorna att det avgörande är deras vilja att få vara med i Israel? Och nu är det vi ”i Kristus”!