Upprättelse

 

 

Hon satt på min kökssoffa och tyckte om att lyssna på min berättelse. Orsaken var ett igenkännande till en viss del. Orsaken var, att hon själv inte klarat av att formulera sin smärta. Så slutade jag med:

”Jag har längtat efter upprättelse hela mitt liv!”

Då kom det. ”Vem har inte det? Hur skulle det gå till att jag får upprättelse?”

Hennes ord har förföljt mig. Det var försent, att börja lyssna på hennes berättelse. När hon ringde och frågade mig, om jag var förberedd, att det skulle ske snart, så var jag stum. Hon fortsatte och berättade om en dröm. En ängel hade sagt, att hon skulle ha lätt bagage.

Vid ett tidigare tillfälle frågade hon mig, om jag såg ängeln, som drog upp henne.  Ärligt svarade jag, att jag ingen ängel såg.

Hon ville tidigare, att jag skulle skriva en berättelse om hennes liv. Det tunga arbetet var påbörjat men strandade hos en psykiater, som inte ville ge henne Stesolid. Jag kände till hans inställning mot dessa vanebildande mediciner och han ville i så fall, att jag skulle ha receptet.

Det blev en kränkning för mycket. Hon var vuxen kvinna och kunde ansvara för ett recept själv, men klarade inte av att sätta ord på förnedringen, som hon uppfattade den.

Det blev ingen bok om hennes liv som ett kränkt, missbrukat barn från början. Det finns barn, som överlevt tiden på Vidkärrs barnhem och som blivit upprättade.

”Han drog mig upp”,  syftar på Jesus. Jesus delar inte sin ära med någon! Hylla sonen! Han är värd all ära!

”Han drog mig upp ur fördärvets grop

Han ställde mina fötter på en klippa och gjorde mina steg fasta

Han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud.

Många skall se det och frukta, och de skall förtrösta på Herren.”

(Psaltaren kap 40:3-4)

Du kommer att få gåshud på hela ryggen när du hör 5 åringen…