Kristen tro – Sida 7 – Gunnels plats i rymden

Kultur och Miljövård

Här kommer en fortsättning av allt mitt ”tänk”. Många vet att mina associationer är fria hit och dit i stor fart. Svårt att hänga med för många. En av alla mina syskonbarn är bibliotekarie och har besökt mig på ”Bok & Biblioteksmässan” i Göteborg många gånger. Där har det gått att köpa tidningar från äldre årgångar. Så fick jag nr 1-2 1995 av Svenska Hus Kultur och Miljövård ett år. Den är lika bra ännu som första året, då jag mötte en viss artikel.

Där tar mitt intresse vid för ändå äldre hus som byggts upp och plockats ner år efter år under en ökenvandring på fyrtio år. Det gällde ett hus, där Herren vill bo mitt ibland sitt folk på vandring. Tänk, om de fuskat i någon detalj! Tänk, om inte beskrivningen på måtten funnits med så att vi kan granska om bygget håller!

Ge inte upp! Detta inlägg kommer att bli svårt att få ihop! Det kommer att bli långsökt! Ett par letade en gång efter en stuga, ett renoveringsobjekt. En var arkitekt. Allt skulle bli som det en gång varit utan stilbrott! På bilden ser vi att de lyckades. När jag läser hela artikeln ser jag många besvikelser som måste smältas. Falu rödfärg var inte som den skulle. De inristade årtalen i bjälkar stämmer däremot. (Jag har en målad trälåda från år 1808, målad i originalfärg. Ingen konstnär har målat om den och hittat på ett årtal. Lådan var tydligen en bröllopsgåva. Som ett exempel…)

”Hur jag blev frälst eller…”

Det är första delen av rubriken som blandar alla mina tankar! Och har gjort under så många år i mina bloggar. Det skall inte handla om genusforskning. Det skall handla om man och kvinna, som längtar efter att få återskapa ett hus, som en gång varit stilbildande. För så står det i artikeln. I författarens barndom fanns det väldigt många små stugor med de måtten som stengrunden visade och väggarna som fanns kvar. Grunden i huggen sten fanns kvar och kunde märkas upp sten för sten. Väggarna var på väg att bli bra brasved. Allt blev upptäckt i sista stund och räddat! Så jag kopplar ihop allt intressant arbete att hitta delar till drömhuset med författarens slanguttryck efter den tiden på 70-talet. Att vara frälst hade den betydelsen att vara förtjust i. Sen blev de helfrälsta. Längre in i artikeln blev författaren just det. Jag för min del blev mer och mer intresserad av tabernaklet i öknen som missionären Wilhelm Bergling och andra berättade om. Den utvecklingen och förståelsen från Moseböckerna i bibeln intresserar mig mycket. Detta var på samma 70-tal.

Hur jag blev frälst och sen riktigt frälst är en mycket lång historia med eget slit och andras insatser. Egentligen skulle jag vilja göra en egen ordlista. Det finns så många fackuttryck, som försvunnit från vår tidslinje. De som gått i kyrka på gudstjänster sen sin barndom har inte ens fått förklaringar vad orden står för. De som går på dagens gudstjänster är inte kulturarbetare.

Som jag ser det. De vet inte hur illa jag tycker om begreppet kulturarv som skall bevaras när det gäller en Missionskyrka till exempel.

En gång var den min som enda överlevande i församlingen på den orten. Den var som en vacker profil på bygatan enligt någon. Dessutom hade jag gått ur och flyttat på mig. Märkligt nog var stenarna i grunden märkta. Måtten på väggarna var de samma där andra byggt…

Hur intressant som helst!

En orgel, några gamla sångböcker, en trasmatta och ett gammalt dörrlås. Allt växer vi ifrån.

Om inte vi vill fatta värdet av att bli frälst!

P.S. Sökresultat för ”Huset som blev ett hem” – Gunnels plats i rymden tidigare i min blogg. D.S.

Skrivklåda

Det kom ingen feedback. Jag har slutat att jämföra resultat med Underbara Clara. I stället tänker jag i en liten Missionskyrka där ungefär 20 personer kommer till den gudstjänst, där jag får predika. Alltså dubbelt så många åhörare som det finns i medlemsmatrikeln.

Tro mig eller inte. Hon är vuxen nu och en kändis men skickade mig ett foto på sina pyttesmå dockor, som hon ville ha med sig som barn och sitta på första bänk bredvid mig. Detta innan jag predikade, så jag fick se dem och efteråt. Där satt vi hon och jag och jag var lycklig.

Nu är jag lycklig också och vägrar acceptera, att jag utvecklats till en gnällspik eller grinig käring. I mitt föräldrahem användes aldrig ordet ”käring”. Vi var ”tant” med alla – förnamn på en del och efternamn på dem som var lite märkvärdiga. När tanterna ville säga ”du” var det försent och vi var utflugna utom jag som for dit och hit.

En gång hade pastorn, som skulle ha gudstjänsten klockan 15 alldeles glömt av det och jag fick ta över allt. Ja, hemförsamlingen blev så liten att alla fick plats i min gamla Volvo efter gudstjänsten och fick så kallad kyrkskjuts.

Nu är jag gammal och orkeslös men fattar innebörden av att vara rättfärdiggjord av tro. Jag behöver inget göra mer än att fortsätta tro på Gud. Precis som Abraham gjorde. När jag var ung var jag visst så aktiv och ivrig, att jag ville frälsa alla. Ryktet gick visst före mig på avdelning efter avdelning på Vänersborgs Lasarett där karriären började. Året var 1953.

En apokalyps

Så väl då, att jag tittade först efter vad apokalyps betyder på grekiska språket! Jag brukar ju tänka själv och stanna vid det. Det kunde bli väldigt mörkt och tråkigt om alla vredesskålar och hemskheter från Uppenbarelseboken i den yttersta tiden. I ”Teologiskt Lexikon” står det att apokalyps betyder avslöjande, uppenbarelse av himmelska hemligheter, särskilt om framtiden. ”Intresset för sådana hemligheter,” fortsätter Per Beskow, ”och spekulationer om dem kallas apokalypik.”

Himmelska hemligheter styr tankarna åt en ljusnande framtid. ”Nu vänder det,” har det stått att läsa på Facebook. ”Snart går det att märka!” Så bra då att vara positiv! Mörkret har ingen makt över ljuset enligt bibeln.

En gammal människa har livet bakom sig och är ofta rädd för framtiden med mer krämpor, större backar och mer risk för halka. Då kan det vända för fort. Det blir svårare att hänga med i modet och val av sånger i en gudstjänst. För så är det! Mycket sitter i ryggmärgen…

Apokalypsen påminner då om Nils Frykmans sång:

”Min framtidsdag är ljus och lång Den räcker bortom tidens tvång Där Gud och Lammet säll jag ser Och ingen nöd skall vara mer.

Ett oförgängligt arv jag har I himlen är det i förvar Och under prövotiden här Min Fader ger vad nyttigt är.

Pris vare Gud som ställt det så Nu slipper jag att ängslig gå För mig han alltid sörja vill Evad som helst må stöta till.” (Så långt fritt ur minnet. Hämtar sångböckerna nr 302 både som f.d. ”missionare” och f.d. pingstvän)

Så har jag frid uti min själ och sjunger lycklig allt är väl Jag vandrar trygg vid Faders hand Han leder mig till himlens land

Men Herre Jesus led du mig Att leva mera helt för dig Den lilla ( korta) tid jag har igen På vägen hem till himmelen. (Sista två verserna blandade jag ihop raderna. Minnet sviker.)

Apokalyps betyder uppenbarelse av himmelska ting! Jag skriver för min egen själ tydligen och har blivit korrigerad på morgonen nyårsafton år 2018.

Sen kan jag fortsätta min egen bibelläsning och undra över var vi är i tiden. Årsveckor är mycket komplicerat för min del. Men de flesta är visst över redan.

🙂

Ett raserat bygge

Nyår år 2000 fick jag en idé, att gå ut på nätet för att försöka nå unga människor. Jag ville nå unga utanför kyrklig gemenskap och berätta om kristen tro. Frågan var hur det skulle gå till.

Trettondagens gudstjänst i Smyrna, Göteborg, var ekumenisk som vanligt. Tvärs över läktarna fick jag syn på en man, som jag sett och pratat med en enda gång på ett kalas. Han var datakonsult. Standardfrågan är ju: ”Och vad sysslar du med?”

”Kasta inte bort din frimodighet, ty den har med sig stor lön.” Så efter mötet nere på kyrktorget fick denne okände man veta min idé. Till slut grep hans fru in och sa ifrån att det var lika bra, att jag fick komma till dem och få hans hjälp. Så fortsatte det orimliga med min envishet.

Bokstäverna och tecknen på ett tagentbord står för något på engelska som grundspråk fick jag veta så småningom. Då visste jag redan, att jag ville göra en hemsida själv – bygga efter egen idé. HTML och allt jag ville med min envishet fordrade också kunskap, som jag saknar.

Nu är det sagt. Mitt fina bygge har havererat! Den som vill bygga ett torn skall först sätta sig ner och beräkna kostnaderna. Går det inte att bygga färdigt kommer man på skam enligt Jesus. Platsen jag köpt var för dyr enligt flera och mitt system förlegat med HTML. Så rasade det fina bygget och den fina idén att bygga upp efter tanken på ett hus som hem som församling med alla rum och förråd. Med början i väckelsen på 1800-talet i släkten… brefvet som kom.

Det kallas ”hotell” med köpt plats för en hemsida bland alla andras. Jag ville ha köpt plats för att slippa reklam. Så fort jag slutade betala för denna för dyra plats blev mitt namn ledigt och ett kasino i Mellersta Östern tog namnet. Det går inte att hindra. Var glada över att era namn är skrivna i Livets bok, sa Jesus till sina lärjungar. Där är poängen. Inte att någon hackers kapar profilbilden på Facebook heller! Den hör till kroppen. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Det är också Jesus som sagt.

Mitt bygge har blivit raserat igen och igen. Med bara den envishet som jag har så börjar jag på nytt med hjälp av andra. Så många gånger jag ropat: ”Hjälp mig, snäll du!”

Om inte Herren bygger huset, så arbetar de fåfängt på det. Fritt ur minnet det också. Det kan väl ändå inte gälla min strålande idé, att få gå ut på nätet och berätta? Om vad? Ärligt talat blev det väl väldigt mycket JAG och MITT? Ärligt talat gjorde jag flera försök att få ihop allt prat – spontant utan manus. Den röda tråden skulle vara blodet och försoningen i bibeln. Försoning med allt havererat av drömmar. För min del.

Ja, så ville jag byta en bild på mitt JAG. En liten färskare bild som Facebook skulle kunna passa lite bättre med ny teknik och hindra stöld.

Jojo. Jag tryckte på ett ord på engelska, som jag inte förstod ens. Alla mina foton i förrådet blev röda. Fotoförrådet behövs. Den som har en hemsida eller blogg med bilder har större chans att få besök. Titta går fortare än att läsa mina jeremiader. (Det behövs några fler besök, om inte jag skall ledsna.)

Om Herren inte bygger med sin kunskap på alla språk inklusive HTML, så lär jag prata i vädret.

Snart är det ett nytt år! Vem vet? Hitintills har Herren hulpit!

Det du! Men riktigt så gammal är jag inte, men kommer ihåg min mor, som härmade en predikants upprepning ur en predikan.

Repetition är studiernas moder.

Summan av Guds ord är sanning

Varför skulle Gud döda Mose?

Inom Facebook finns det en medlemsgrupp som heter ”Anta utmaningen”. Där fick vi en länk till en lång utläggning av ett syftningsfel i vissa översättningar av bibeln. Är det något att hänga upp sig på?

Gissar att detta ingår i ämnet exegetik men också inbakad teologi. För mig är det anatomi i bibelns blodomlopp. Tidvis har jag inget annat haft att göra mer än att tänka och försöka få ihop orsak och verkan. Här är bibelversen från 2 Mos 4:24 (1917 års öv.s.)

”Och under resan hände sig, att Herren på ett viloställe kom emot honom och ville döda honom.”

I Bibel 2000 är översättningen lite annorlunda:

”Vid ett nattläger under vägen kom Herren emot Mose och ville döda honom.”

Sammanhanget avgör inte vad ”honom” syftar på. I artikeln får vi veta att översättare kunde sätta in ett namn för att hjälpa läsaren. Men blev detta rätt? Var syftningen att Herren kom emot Mose? (Läs olika bibelöversättningar och det finstilta som en förklaring.)

Jag blev så glad över att få denna länk och få tänka ändå mer på bibelns släkten och bibelns blodomlopp! Försonad, förlåten genom Guds Sons blod!

”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob födde Juda och hans bröder;…” (1917) Matt 1:2

Kritiken och frågorna har tystnat angående ”kvinnans säd” i 1 Mos 3:15. Det blev så tillkrånglat i Bibel 2000, som om ”säd” inte betyder ”släkt” också. Eller har jag fattat fel? ”Abraham födde Isak, Isak födde Jakob och Jakob Juda och hans bröder;…” Matt 1:2 (enligt 1917 års översättning)

Ja, så börjar evangelium om Jesus för alla folk och stammar. Mose var en möjlighet i Abrahams kropp en gång i tiden och ur Levi stam. De var Guds utvalda prästerskap i Israel. Jesus profeterade om sig själv och sade, att frälsningen kommer från judarna. Jesus var en gång i tiden en möjlighet i Abrahams kropp men kom ur Juda stam enligt profeternas skrifter.

”Summan av ditt ord är sanning, och alla dina rättfärdighets rätter vara i evighet.” (Psaltaren 119:160 1917 års översättning)

”Summan av ditt ord är sanning, dina rättfärdiga lagar består för evigt.” (Bibel 2000 års översättning)

Välsigna Jerusalem! Där dog Guds enfödde Son för hela världens synder. Bara han kan försona oss med Gud – den ende.

Vägar som delar på sig Del 2

Den dag jag fyllde 80 år var jag dubbelt så gammal som uppvaktande pastor. Jag hade förberett honom noga, att jag hade bibelfrågor under hans korta besök. De gällde vilddjurets märke att inte få köpa eller sälja utan det i framtiden.

Hånet som fanns mot bibelkunniga i början av år 2000 var ett upprepat citat av oss:

”Det står i bibeln!” Vi befann ju oss på en bibelsajt och borde väl få hänvisa till bibeln? Men de fick vi inte! Vi fick inte hoppa över frågorna om helvetet heller. Jag kan inget om det i framtiden men vet att många barn lever i det nu.

Så var står det i bibeln att Abraham och Lot delade på sig för de blev för många? En förkunnare påstår att bibelstudier blev det mindre och mindre av på 70-talet och sen nästan upphörde i våra församlingar på 80-talet. Effekten märk mer och mer. Det är fritt fram för trummor och lovsång i korta meningar om och om igen. Men hur ser bibelsammanhanget ut som de lovsjunger? Då år 2000 var jag mer än tre gånger så gammal och gick emot okunskapen i bibeln på bibelsajten. Sajten var inte för mig. Den var för 12 – 20+…

I en predikan på 70-talet fick jag ordet divergera inpräntat i mig. Det var Abraham och Lot, som en gång i tiden stod sida vid sida rättfärdiga inför Gud och divergerade. Precis så. Som om två stod på en startlinje i en tävling och startskottet brann av. De två med möjligheterna i sin kropp att bli stora släkter divergerade! Bara några centimeter i början men sen ökade avståndet efter hand. Enligt bibeln fick Lot välja höger eller vänster först. Det blev ett fritt val efter vad hans ögon såg i möjligheter och lust. Han drog sig närmare och närmare staden Sodom och tältade där. Sen var han inne i den stad, som inte gick att rädda. För där fanns ingen rättfärdig kvar. Annars hade staden blivit räddad.

Senare blev Lot räddad och genom hans två söner Ammon och Moab blev det två stora folk. Långt senare i tiden levde dessa folk i fiendskap till Guds plan för Israels folk. Var står detta berättat?

”Det står i bibeln!”

Vilket tjat att bara upprepa, att det står i bibeln! Men så började vissa teologiska strider med frågorna: ”Var står det skrivet?” och frågan: ”Vad står det skrivet?” På det sättet blev det noga med att kunna argumentera. Senare kom frågan: ”Hur läser du?”

Hur läser du 1 Moseboken kapitel 13 och framåt? Blev det inte tvister mellan herdarna? Är det inte så fortfarande att pengar är roten till allt ont? Här satt rikedomarna i boskapshjordar. Gud och Mammon divergerar och fiendskapen börjar så sakta.

Nåväl. Gud förenar inte Israel med varken Moab eller Ammons släkter i dagens situation. Inte heller genom en Rut. Det hon sade till sin svärmor Noomi var:

”Jag vill följa dig vart du än går. Din Gud är min Gud.” Från Moabs land tillbaka till Betlehem där Noomi kom från.

Ett enda kapitel i bibeln det första i evangelisten Matteus´ visar hur det går till att komma in i Jesu släkt. Där är en blandning av onda och goda uppräknade från Abraham till Josef – Marias man.

En enda liten bibelvers förklarar detta. Två står på samma linje men deras vägar divergerar. Valet är fritt. Välj först! Det är i brevet till församlingen i Rom kapitel åtta vers tre och fyra…

Bara EN kunde riva ner skiljemuren av fiendskap mellan människan och Gud. Bara Jesus kan skilja livet från död. (”Motsatsen till liv är inte död utan synd.” Enligt en förkunnare). Att blir räddad under galgen, som en av rövarna blev när Jesus dog i vårt ställe är möjligt men inget att stå efter.

Nu är frälsningens dag!

Judendom Kristendom och Islam

Det handlar om tre världsreligioner. De har var sin lära om den sista tiden (eskatologi). Så nu får du en karta av mig, hur jag tänker. Det har inte gått på en dag. Drömmen har varit att följa Abraham i hans spår. Drömmen har varit att följa blodspåren sen Edens lustgård. Du skrev, att jag får lov att berätta för dig. Det kan ju bli omodernt att följa någons berättelse…

Bra om en läsare finns kvar.

001

I min blogg finns mycket av bildspråket från bibeln. HERREN säger till Israel, att han kommer ihåg hur de följde honom genom öknen som en brud följer sin brudgum. Innan dess kan vi följa Abrams släkt i egen tankegång från Edens lustgård till kaldeiska UR vid Persiska viken. Först blev han buren. Senare vandrade han själv med sin brorson Lot och hustru Sara. De hundra åren är en lång historia. Bibelns texter är en uppenbarelse från Gud till Mose långt senare i tiden. Bibeln texter är en uppenbarelse framåt i tiden också genom profeterna. Budskapet prövades och fortsätter att prövas. Det håller att prövas!

Till sist uppenbarade Gud sig genom sin Son. Det säger ”ja” och ”amen” inom den, som vill ha Guds kärlek.

Vill du ha bibelhänvisningar om VÄGEN, så fråga bibeln. Ikväll kanske jag får lust att ge någon anvisning. Vem vet?

Tack för att du vill följa min vandring i texterna!

Prästkrage från Sonja 17 07 29

Det är svårt många gånger att ta sig igenom Gamla Testamentet med alla krig och ruskigheter. Idén att följa namnen i en kartbok eller i slutet av en bibel eller via internet är bra. Så såg jag efter på floderna Eufrat och Tigris för att få en ungefärlig uppfattning om var Edens lustgård låg en gång i nuvarande norra Irak. I 1 Mosebok kap 2 och vers 10 får vi veta, att från Eden utgick en flod, som sen delade sig i fyra mindre och vattnade lustgården. En av de fyra heter Pison. Den flyter runt hela landet Havila, där det finns guld.

Ja, sen får fantasin hjälpa till på vandringen ner till kaldeiska Ur. Långa perioder fanns ingen relation med Gud som Skapare. De dyrkade solen och månen. En dag för länge sen drömde jag om att följa Abrahams vandringar via kartboken från min skoltid. Från och till växer intresset för hela området.

Idag vet jag lite mer än i min ungdom. Vi lever i tiden mellan femte och det sjätte inseglet i Uppenbarelseboken kapitel sex.

Både en och två syndabockar

Det är dags igen att söka en syndabock. Gärna mer än en. Och det har jag så klart lyckats med under alla års ältande om hur det kunde bli så fel allting år 1956.

Så kom ju en dag då det gått så väldigt många år sen allt hände, att syndabocken den gången dog. Vem skulle jag då skylla på? Hur skulle jag kunna hitta en ny bärkraftig, som kunde argumentera och säga emot? Fast år 1956 sade man inte emot en rektor. Det gällde att välja ord för tunga.

Alla jagar efter någon att skylla på om det inte är bra i samhället, på arbetsplatsen eller i närmaste omgivningen. I vart fall den som är ärlig hittar orsaker utanför egna ansvaret. Så kom bakslaget att allt var mitt fel. Det var inte bra det heller. Det gav modlöshet och tog på krafterna.

Idag är jag så gammal och handikappad, att jag har rätt att få städhjälp viss tid varannan vecka. Så om här är dammigt, när vännerna kommer på besök, så är detta inte mitt fel. Det är bara att ursäkta sig med kommunal städhjälp. 🙂

Vem vill erkänna synd? Vem vill ta de orden i sin mun? Jag har syndat och behöver hjälp av en syndabock – jag behöver någon att skylla allt på! Så bra då. Jag hittade en syndabock ute på nätet i Stockholm. Där gick en ung tjej på en bibelskola och frågade sina lärare om vem Asasel är. Tydligen hade detta med syndabockar att göra. Deras svar tillfredställde inte mig! Frågan har legat kvar. Vem är Asasel? I en av nya bibelöversättningarna finns hans namn inte med. Då blev det så klart än mer intressant!

Åren har gått och jag måste lära mig läsa den gamla tyska skriftstilen. Där kan jag få veta något om att ha en syndabock och till och med två. Där i de gamla bibelförklaringarna av Peter Fjellstedt förmodar han, att Asasel har med Satan att göra – den nerkastade ängeln, som gjorde uppror mot Gud en gång.

Nu ljusnar det plötsligt för mig. Jag har fått både en och två syndabockar att skylla på när jag inte kan ta ansvar själv för vad jag gjort och tänkt! Så bra då, att ha en syndabock – någon som tar över och där placerar jag allt! Allt detta kan man läsa om i 3 Mosebok kapitel 16.

Detta är ju lika aktuellt idag, att det finns EN, som har bärkraft inför en helig Gud – en som kan ta på sig all synd och med sitt eget blod försona allt inför Gud. Detta tål att tänka på! Jesus hade dubbla uppgifter både ta på all synd i sin egen kropp på korset och sen dö i vårt ställe. Den andra uppgiften var att bära bort vår skuld från oss en gång för alla, när den är förlåten.

Där kommer namnet Asasel in. Jesus kämpade en strid mot Djävulen ute i öken en gång för alla och vann seger (Matt kap 4:1-11). Den segern gäller idag ockå när Djävulen retar oss med hur dåliga vi är och har misslyckats. Peter Fjellstedt skrev sin förklaring i slutet av 1800-talet. Den sjunde upplagan, som jag fått är tryckt år 1882. Nu har jag fått en aha-upplevelse! Visst är det intressant med olika tolkningsmodeller! Men vad är detta mot att fatta lite av vidden av ett uppror mot Gud från tidernas början och som pågår? Om fienden är som skepnad av en orm som kunde tala eller är myt eller historisk händelse bryr jag mig inte om. Skepnaden har växlat genom tiderna och är aktiv.

Idag far Asasel runt i mitt livs öken för att kunna gräva upp gamla synder, som Gud förlåtit för länge sen! Det är den andra syndabocken, som jag och många andra med mig behöver för att vara fri och glad.

För att bringa försoning för folkets synd skulle en syndabock slaktas och lite blod skulle översteprästen bära in i det allra heligaste inför HERREN. Den andre syndabocken skulle bära ut allt folkets synd i öknen en gång för alla. Så långt bort från minnet av Egyptens träldom som möjligt. Egypten stod för träldom för Israels folk. Öken står fortfarande för brist på liv, mat och vatten. Motsatsen till liv är inte död har någon sagt utan synd.

En julsång ringer inom mig: ”Att dö för vårt syndiga släkte och bringa rättfärdighet fram.” Det upprepas i 3 Mos kap 16 gång på gång ”…för att bringa försoning.”

”Men den bock som lotten bestämmer för att skaffa bort synden skall ställas levande inför Herrens ansikte, för att försoning skall bringas genom honom.” 3 Mos 16:10

P.S. Här är dagen efter som jag fick hjälp med städning. Vad gör då jag under tiden? Jo, jag gick och värkte på att få sitta vid datorn och skriva en blogg och berätta om Jesus, som han verkar idag. Så då frågade jag: ”Vet du vad en syndabock är för något?”

”Det är någon man skyller ifrån sig på!” Svaret kunde inte komma snabbare än det gjorde. Jag berättade bara, att jag vill skriva en blogg och vet inte hur jag skall klara av att berätta historien om syndabockarna. Hur kan det bli begripligt, att Jesus på korset är den syndabock, som måste dö i vårt ställe? Där kan min synd häftas nu idag också! Han kom för att bringa försoning för vår synd! Han kom för att öppna vägen in i det allra heligaste till Gud!

”Var glad var glad i din Herre och Gud…” Nr 108 i Psalmer och Sånger. Gärna nya sånger men inte på bekostnad av försoningen genom blodet! D.S.

Dolda skatter

God Jul och Gott Nytt År!

Summan av alla bloggposter under åren som gått är att det finns dolda skatter och bortgömda rikedomar. (Datorn tycker, att det finns en felstavning. OK. Ett annat ord är bortglömda.) Jag vet inte vem som läser. Ibland kommer det en bekräftelse. Det jag vet är, att jag fått en plats, som är min i rymden, där jag kan få tala rakt ut i luften!

I en av alla gamla bloggar har jag berättat om året 1957, då alla framtidsdrömmar var krossade. I Åby utanför Norrköping gick jag ut på en promenad över ett okänt fält. Där stod en tom, ensam predikostol. Och lusten att få predika kom över mig…

Hur hanterar en ungdom det? Det kom män och varnade mig och frågade, om jag inte sett skylten. Jag var på väg över ett skjutfält!

Nu är jag inte ung längre och tiden på barnhemmet i Åby är minnen bara. Det går mindre bra att gå med rollator över gräsfält numera. Hemvärnsmän är väl också ett avlägset minne?

Tack för i år till dig läsare, som ser skatten eller inte har upptäckt den ännu. Tack vare tekniken, så kan vi läsa bibeln tillsammans via Facebook och gruppen ”Anta Utmaningen”. Det är bara att söka medlemskap och ta hem bibelläsningsplan, som passar individuellt. Det är bra med datum. Det är ju gemensamt för oss alla. Även om jag måste undra mer än en gång över dag och datum…

Gissar att jag kommer att undra över allt möjligt annat också och prata rakt ut i luften.

Sönderstressade förkunnare – Del 3

”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Så heter Tomas Sjödins bok som skrivet tidigare.

Där fortsätter jag. Inte om andra stress. Eller om hur de funnit sin plats. Inte om förkunnare, som varit vänner men blivit oense i tolkningar. Både E.J. Ekman och P. Waldenström – före detta banbrytande förkunnare – kan inte ha rätt bibeltolkning. Bibeln är heller inte skriven på mina villkor och måste läsas genom mina glasögon. Stressen hos mig har uppstått, när inte jag får vara med och berätta vad jag sett i bibeln. Var går gränsen mellan vad en kvinna berättar om Jesus eller en man, som förkunnar vad det står skrivet?

Här är en teckning från Parsmos penna, som jag uppskattade, när den kom i tidningen Dagen och uppskattar. En dag den 17:e dec. år 2013 fanns det tillfälle att få lyssna på tre förkunnare om försoningsläran sedd ur olika tolkningar. Av de tre var två kvinnor, som doktorerat i teologi. Jag besökte samlingen för pastorer i Betlehemskyrkan, Göteborg, bara av den anledningen, att jag ville se dem och sen få komma med mitt. Så klart! (Där var min självironi igen.) Minsann att jag brottats med försoningen! Stefan Swärd skulle ge ut en ny bok om försoningen och min bok ansåg jag, att han bör läsa: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”.

Fortsättningen var, att den metodistpastor och kvinna, som jag inget visste om var bäst för min situation. Det fanns tillfälle och finns att lyssna igen via IT. Det gjorde jag. Och dessutom tog jag kontakt och tjatade mig till hennes manus.

”Lär dig livets vackra gåta – älska glömma och förlåta” Ja, det är gamla tiders vers i olika generationers poesiböcker. Den kan jag utantill. Den versen blev som ett litet gruskorn i skon. Som jag inte klarade av att tömma. I Ingrid Svenssons föreläsning om förlåtelse och försoning kom det tydligt fram att vissa, som orsakat stora skador aldrig ber om förlåtelse eller ens fattat de skador som blivit. Den person som blivit skadad och kränkt kan inte förväntat sig en ursäkt ens! Den personen kan inte bli kvitt skadorna och inte glömma. Detta är min formulering på den person, som kan sitt ”Fader vår” och ”…såsom vi ock förlåta dem oss skyldiga äro.”

För så är det. Det står mer i bibeln. ”om ni inte förlåter skall er himmelske fader inte förlåta er.” (fritt ur minnet efter 1917 års översättning). Visst kunde jag också vad det står i bibeln före denna ”försoningsdag” för pastorer!

Föreläsningen var bra! Den var värd att tänka på. Bibeltexterna kunde omvärderas. Inte nog med det. Pastorn och teologen kunde mer än så. Senare kunde Ingrid Svensson via mail överbevisa mig om självrättfärdighet.

Så om jag trodde, att jag i egen kraft kunde glömma det som jag varit med om som 20-åring, så var det inget annat än självrättfärdighet! Jag ville klara det själv utan en frälsare och försonare. Det var ord och ingen poesi!

Tänk, att kvinnor kan se vad det står i bibeln och förkunna försoning genom Jesus! För första gången fick jag dessutom se Sofia Camnerin IRL och berätta vem jag var, som frågat så mycket om hennes doktorsavhandling: ”Försoningens mellanrum”. Den avhandlingen är så avancerad, att inte ens män begriper den! Frågorna hade jag ställt på Skutans ”Bibelsamtal”.

Jojo. Jag kan också med hjälp av Wilhelm Bergling och Eric Nilsson redan på 70-talet. Då undervisade dessa två var för sig om försoningsgrunden, som den är förebildad genom tabernaklet i öknen. Det gäller ett viljebeslut att står kvar på den och bli rättfärdiggjord enligt tro.

Det är motsatsen till självrättfärdig och barnets ibland trotsiga ”kan själv”.

Sönderstressade förkunnare – Del 2

Detta är min plats. Namnet har jag blivit tilldelad mot min vilja att blogga: ”Gunnels plats i rymden”. ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Det är titeln på Tomas Sjödins senaste bok. Där fortsätter jag om sönderstressade förkunnare. Margit Sahlin lever inte längre men väl debatten om rätt eller fel. Får en kvinna förkunna Guds ord?

En dag stod jag på Frölunda bibliotek och läste ”Sändaren” en gemensam tidning för Svenska Missionskyrkans läsare och Svenska Baptistförbundets. (På biblioteket finns ett så högt skåp eller bord, att en kan stå och läsa.) Detta är redan gammal historia. Jag fick syn på en liten notis att samtalen strandat efter 27 år dem emellan. Kunde detta vara möjligt med 27 års samtal om dopet? Jag frågade en initierad och fick veta, att det var långt flera år än så. Det finns en bok skriven om samtalen fram och tillbaka till och med. I dessa samtal borde det ha varit kunniga förkunnare i både teologi och exegetik? För att inte tala om kyrkohistoria och tradition? Gissa om de varit stressade?

Så kom det en dag då jag själv var stressad till max och måste få fråga föreståndaren i stora Smyrnakyrkan: ”Var hämtar de olika samfunden sin teologi ifrån?” Konstigt svar som jag redan hört tidigare och ville ha bekräftat Europa eller USA? Så ingen behöver ta åt sig. Vi är alla påverkade av tiden, omgivningen och familjen. En del håller hårt på tron att ha tolkat rätt. Andra är mer moderata. Jag för min del blev intresserad av frikyrkohistoria. Hur uppkom begreppet ”Stockholmsbaptister” i motsats till ”Örebrobaptister”? Varför låter det så ofta att P. Waldenström var den förste missionsföreståndaren inom Missionsförbundet, när det var E.J. Ekman? Gissa om där fanns stressade förkunnare? Och den stressen fortsätter som olika tolkningsmodell.

Det håller inte att låta bli att läsa bibeln för alla krig och grymheter som står där! Det håller inte att låta bli att läsa bibeln därför att kristna bara bråkar med varandra! Det håller inte att påstå, att Jesus inte kommit tillbaka som han lovade! Om jag fattat rätt började den yttersta tiden i och med Jesu himmelsfärd. Perioden före hans ankomst finns noga beskriven i Gamla Testamentet. Perioden efter hans ankomst finns noga beskriven i Nya Testamentet.

Den som hittar sin plats tar ingen annans. Kristna skall inte spela fia med knuff. Det var ett par lärjungar en gång som grälade om bästa platsen bredvid Jesus sen i himlen. Läs gärna om det grälet i bibeln och om det finns en plats för alla.

”Har du läst Tomas Sjödins bok ännu,” frågade jag min syster, som vuxit upp i samma frikyrkliga hem och miljö, som jag gjort. Hon svarade ”ja” men drog på det. ”Tyckte du inte om den?” ”Jo, men jag tycker han vandrar än. Jag skall läsa om den får jag se!”

Tycker nog jag också. Författaren och pastorn Tomas Sjödin vandrar ännu. Precis som det heter i sången: ”Jag har vandrat med Jesus en lång, lång tid och är icke trötter ännu.”

Under tiden går det att vila i Kristus och vara försonad i Kristus.

Fängelset

Ett fängelse kan se olika ut. Hinsebergs kvinnofängelse ligger så vackert omgivet av vatten delvis. Det så kallade slottet ligger högt. Var och en har sina egna associationer frivilliga eller påtvingade till fängelset.

År 2008 blev jag inbjuden till ett 50-årsjubileum. Mina kurskamrater på sjuksköterskeskolan hade varit färdiga som sjuksköterskor 50 år. Samtidigt med inbjudan var mitt manus klart till boken: ”Pat. är frisk och pigg för övrigt”. Alla sår var öppna och blödde. Det var jag själv, som rivit upp dem och skickade mitt manus som ett vänligt ”nej tack” till inbjudan. Jag ville definitivt inte komma. Jag som inte fick gå färdigt min utbildning…

Som svar på mitt manus fick jag frågan vart jag ville komma och sen påstående, att jag identifierade mig med de intagna på Hinseberg. Det är skillnad på en fråga och på ett påstående. Jag har fått frågan också, om jag identifierar mig med de psykiskt sjuka. Till slut frågade jag en god vän och psykoterapeut. Hans vänliga svar var, när han lyssnat färdigt: ”Du vet ju själv hur du har det!”

Tack! Det jag har gemensamt med de fångna är nyckelknippan och ljudet av nycklar, som sätts i en dörr. För övrigt har vi inget gemensamt mer än de två i personalen, som jag kunde namnet på och höll kontakt med. Men de känner inte Annika Östberg.

När det gällde utbildningen till attitydambassadör inom (H)järnkoll (ett regeringsuppdrag), så var det klart uttalat om distans till sin egna sjukhusvistelse. Den som ville utbilda sig för att gå ut i samhället för att informera om psykiska sjukdomar eller neuropsykiatriska handikapp fick inte komma i affekt under föreläsningen. Detta är min formulering. Vi fick träna på att hålla föreläsning. Vi skulle ha en positiv inställning att vården blivit bättre. Det visste jag ingenting om och har lätt att trigga igång mot bältesläggningar och tvångsinjektioner.

Så många fel jag gjort under mitt liv! Vi skulle inte använda publiken till vår egen terapi. Precis det gjorde jag en gång under en gudstjänst på Hinsebergs kvinnofängelse. Detta var i mitten av 70-talet och branden på Tidaholms fängelse hade inte varit och det upproret bland män. De intagna fick alltså komma från olika avdelningarna med någon vakt till en gemensam samlingssal. (Efter branden på Tidaholms fängelse fick det inte vara samling gemensamt för alla.) I denna gudstjänst spelade och sjöng ungdomarna från Göteborg och Örebro och jag talade. Överrumplade mina vänner med en berättelse, som de aldrig hört! Det var min första chans, att få tala till tjejer med stor erfarenhet av att vara inlåsta, att vara kränkta av myndigheter och att ha journalanteckningar om sig utifrån bara ett håll. Där satte jag in min berättelse. Det finns en annan sanning – den som Gud har om oss. Han som skapat oss känner oss och älskar oss. Han tänker gott om vår framtid.

I bilen tillbaka till Göteborg var det alldeles tyst om vad jag berättat. Vi höll tyst om detta ända tills såren gick upp igen och jag inte kunde tiga för en av dem i gruppen som varit med till Hinseberg. Då hade det gått tre årtionden. Mitt manus var ett faktum. Det var bara att vänja sig vid att andra tänker utan att avslöja sina tankar om rätt eller fel.

Nu läser jag om Annika Östbergs första bok också: ”Ögonblick som förändrar livet”. Den är mörk och tung att läsa jämfört med andra boken av samma författare. Vi har inget gemensamt! Eller vi har allt gemensamt i Jesus Kristus! Hon har skrivit två böcker och kan kalla sig författare nu. Det kan inte jag efter ett tunt häfte.

Jag är kvinna och har gått in på mansdominerat område. Det är inte mitt fel. Det finns i mina gener och jag tänker inte undervisa! Däremot kommer jag att fortsätta att berätta om vad jag sett i bibeln. Abraham hade tillit till vad Herrens sagt. Han lydde utan att förstå vad Herren tänkt med offret av SONEN. Skökan Rahav begrep inget av krig och framfart men hon ville tro på Israels Gud och öppnade sin dörr för två spejare. Inte nog med det. Hon gömde dem på sin takplats under linstjälkar och ljög för dem som ville åt dem och döda dem. Båda har gått till historien som hjältar. Historien upprepas till och med. De två tillsammans i samma kapitel, samma andetag…

Guds andetag gissar jag. Genom någon annans ande går det inte att bli en troshjälte och rättfärdiggjord. Känn på det! Abraham i sin tid och skökan Rahav i sin.

(De här bibelsammanhangen tänker jag på: 1 Mos 22:1-12, Josua 2:1-18, Hebr. 11:8-12, 30-31 och Jakobs brev 2:20-26)