Kategori: Kristen tro

 

 

Det går inte att rita en karta till Tomas vandringar och följa dom med markerade platser på samma sätt som jag följt Abraham, Isak och Jakob härs och tvärs under årens lopp i mina egna bibelstudier. Jag har inte ens försökt. Då kanske jag skulle kunna bli en bibelkritiker som många andra och fråga. Hur gick det till? En dag fanns lärjungarna på en plats i söder och nästa dag i norr. Och dom fotvandrade.

 

Judéen, Samarien och Galiléen är bra att kunna och Jordanfloden. Kartan har ritats om många gånger sen Abrahams vandringar. Som person står Abraham i alla tider för tro och tillit och stamfader till många. Idag har Tomas namnsdag och hans namn står för motsatsen till Abrahams orubbliga tro. Tomas som en av Jesu lärjungar står för tvivel och sunt förnuft.

 

"Jag vill se märkena i hans händer och fötter innan jag kan tro!"

Sen var Tomas stämplad för livet och fick heta Tomas Tvivlaren. Det är minsann inte lätt att tvätta bort någon stämpel!

 

I Indien finns det många olika religioner blandat med magi på snudd till det ockulta. Nyandligheten är blandad och hämtad öster ifrån. Hur kommer det sig då att ett område i väster som heter Kerala har så många kristna? Är det någon missionär från Sverige kanske, som for dit i slutet av 1800-talet och har berättat om Jesus Guds son? Eller kan det vara som det berättats för mig, att det var denne Tomas Tvivlaren Jesu Kristi lärjunge som vandrade vidare från Jerusalem utanför den då kända världen – inte med sina tvivel utan med sin tro på Jesus Kristus som uppstånden från de döda och levande!

 

Det går att ändra sig. Det går att komma till tro igen, som Tomas Tvivlaren gjorde en gång för länge sen.

 

(Det går i nutid att flyga till Indien och fotografera i Kerala, som Helena Bergstrand gjort.)

År 1991 kom bibelkommissionens och Svenska Bibelsällskapets provöversättning ut av Första Moseboken, Ordspråksboken och Jeremia. Jag förstod inte ens förordet av Karl-Gustav Hildebrand. Vaddå sagor?

 

Nu kan jag lite mer. Det finns lärda män, som vet om myten om Jesus, som inte finns också. Nu vet jag, att det går att bli hedersdoktor i teologi på framlagda bibeltolkningar om dessa myter och sagor från bibelns värld. Bättre sent än aldrig att jag mötte all denna intellektuella kunskap och några män dessutom, som har kurage att gå emot. Karl-Gustav Hildebrand hade tydligen mött väldigt mycket av tvivel på bibelns berättelser, när han skrev sitt förord. Och hur går det till att få människor att tro på bibelns texter om Noa och översvämningen och regnbågen i skyn och Herrens löften?

"Trot den som vill", säger en del.

 

För att inte tala om bibeltolkningar av alla dessa intellektuellt obegripliga bibeltexter. Är det teologi eller mytologi? Idag har Israel och Moses namnsdag tillsammans. Den kände Lennart Hyland klarade en gång att få igenom lite namnbyten i almanackan. Jag var en av dem, som fick en namnsdag. Vilken dag det är minns jag inte. Hur länge skall "Israel" få stå kvar, som det har stått förut?

 

Nu står det där som det står. Abraham den 18:e dec., Isak den 19:e och Israel Moses på samma dag hela denna dag. Det står inte Jakob. Det står Israel. Det står inte, att detta skall tolkas mytologiskt enligt Jonas Gardells utläggning i boken "Om Gud". Därför har jag bifogat min karta över hela området. Jakob, Abrahams barnbarn och Isaks son, kämpade vid Jabboks vad en natt öster om floden Jordan. (lite mer än halvvägs ner mellan Genesarets sjö och Döda havet på kartan). Jakobs hade flytt med hela sin familj från svärfar Laban i Haran. Han var ensam mot en okänd länge, länge. Det slutade inte där. Det slutade inte med att folkslagen runt omkring dyrkade andra gudar till exempel en flodgud. Det är tillåtet att studera mytologi. Det är tillåtet att tro på den Gud som en gång sade. "Varde ljus och det vart ljus" denne ljusets Gud, vars namn är alldeles för underbart att uttala ens! Efter Jakobs ensamma, hårda kamp i mörkret mot en okänd slutade kampen med att Jakob fick ett nytt namn. Han blev något. Han blev någon i den välsignelsen. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud förnyade förbundet med sig själv. Jakob med hela sin märkliga familj av kombinationer blev ett folk på grund av Guds löften och inte på grund av några svek från Labans sida. Guds grundtanke var en man och en kvinna. Jakob älskade Rakel och tjänade som en slav för henne i sju år. Resten är historia.

 

Resten är historia under en tidsperiod av 400 år, som trälar i Egypten. Det kom en farao, som inget kunde om Abrahams barnbarnsbarn Josef och långt senare en ättling, som hette Moses. Det är destruktivt och farligt att leva utan historiens Gud. Det är inte försent ens i vårt avkristnade Sverige att börja läsa på om Abraham, Isak och Israel Moses.

 

Detta är dagen som Herren har gjort.

Tänk, att stress är så otroligt smittsamt! Eller är det bara jag, som påverkas av att neräkningen närmar sig dan före dan före dopparedan? Det är stress, stress, stress, som om hela släkten skulle komma och ingenting är i ordning….barn, barnbarn och barnbarnsbarn med respektive, som inte finns en gång.

 

Så är det. Det står den 19:e på almanackan och vem som har namnsdag hade jag glömt. Anna-dagen är förbi och sen kan jag inte så många fler namnsdagar.

 

Igår hade Abraham namnsdag. Idag är namnet Isak och i morgon är det Israel och Moses. Hur kan jag glömma detta i vår avkristnade tid? Och jag som inte är feminist ens och inte tänker bli det! Abraham, Isak och Jakob, som sen fick namnet Israel i sin kamp mot den okände var och är patriarker. Av det ordet kan man visst göra en böjning, så att det blir något fult – patriarkaliskt. Det tänker inte jag göra! Här är det fråga om barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Här är det fråga om tro, som håller genom alla tider. Därför satte jag in min hemmagjorda skiss och gör det igen.

 

Följ floderna Eufrat och Tigris. Eller titta på det stora Egypten. Då blir Betlehem inte ens en liten prick på kartan!

 

 

Här har dom vandrat i tro på en enda Gud. Här finns platserna, när Gud mötte dom på olika sätt. Tron är inte begränsad. Tron är inte instängd. Den spränger alla gränser. Det är inte fråga om en mils vandring. Det är fråga om hundratals och hundratals kors och tvärs.

 

Idag är det Isak. Abraham skickade en tjänare att hämta en brud åt sin son en dag. I bibeltexterna står det, som står. Aldrig mindre men ofta mera.

Far och son- relationen finns gestaltad mer än en gång i mänskliga termer och när allt är som bäst i tro och tillit. Abraham blev prövad till bristningsgränsen kan man tycka. Skulle han klara provet? Går det att tro på en Gud, som inte syns? Går det att tro på en Gud i en storstad med all sin belysning och där ingen stjärnhimmel blir synlig?

 

Tänk, att jag varit i Jerusalem en gång för länge sen i denna mörka årstid före jul och fick uppleva stjärnhimlen en kväll. Jag hittade Karlavagnen till slut men inte på samma plats, som den fanns hemma på landet i kalla, klara vinterkvällar.

 

"Gör såsom Abraham gjorde

 blicka mot himlen opp

Medan du stjärnorna räknar

 växer din tro ditt hopp"

 

 

 

Det går en röd tråd genom hela bibeln. Bibeln är inte skriven på mina villkor till att tolka hur som helst. Den röda tråden finns kvar idag också, när allt skall tolkas till vår tid.

En teolog hette Rudolf Bultmann och han lärde, om jag fattat rätt, att bibeln måste tolkas till den tid vi lever i. Detta är nytt för mig och lite obegripligt ännu.

 

Som väl är så träffade jag andra män före min bekantskap med teologen Rudolf Bultmann. De var och är män, som trodde och tror på den röda tråden genom bibeln då och nu. Bibelns då började i Edens lustgård och slutar inte i vår nutid utan är vår framtid också.

 

För att människan skulle få tillbaka sin frimodighet och möjlighet att kunna stå inför Herren, så gjorde han kläder av skinn åt Adam och Eva. Allt hade varit gott av det som skapats av Herren. För att återupprätta allt måste det till ett offer i skapelsen. Ett blod rann, annars hade Herren inte kunnat göra kläder av skinn. Finns det ingen olydnad mot Herrens ord, så behövs inget offer, inga kläder att skyla nakenheten med. Den nakenhet, som var naturlig från början inför varandra och inför Herren, blev skamkänslor och flyktbehov från Herrens ansikte.

Det rann ett blod i Edens lustgård och Herren Gud gjorde kläder av skinn.

 

Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte vill se offret. Det går en röd tråd genom hela bibeln, som är obegriplig för den, som inte ser sitt trots mot Herrens ord och upplever sin nakenhet och sitt behov av kläder. Det var ett trots mot Herrens ord från början. Det finns ett trots mot Herrens ord nu i vår tid.

 

Det finns en gränslinje mellan träldomen under egyptierna då och friheten under Herrens ledning sen.  Den gränsen beskrivs i bibeln som en måltid med ett slaktat lamm och ett blod, som skulle strykas på dörrposten till skydd mot döden. Det går en röd tråd genom hela bibeln genom ett oskyldigt offer och blodet. Det obegripliga kan inte tolkas bort idag, därför att budskapet om trots mot Herrens ord skall gömmas genom flyktförsök. Människan är lika naken ändå hur långt bort hon än försöker fly från Herrens ansikte.

 

Det går en röd tråd genom hela bibeln, att det finns kläder av skinn – kläder som är gjorda på grund av en oskyldigs död och ett oskyldigt blod som rann. Människan kan fortfarande bli klädd av Herren för att kunna stå frimodig inför honom.

 

– Se Guds lamm som tar bort världens synd!

Det var Johannes Döparens utrop, när han fick syn på Jesus en gång.

 

Många säger: "Jag gör så gott jag kan. Sen får Gud göra resten."

Det är precis tvärtom. Herren har gjort allt, som behöver göras för oss, när han gav sin ende son som offer för vårt trots och olydnad mot Herrens ord.

 

Det går en röd tråd genom hela bibeln. "Jesu Guds sons blod renar från all synd."

I Uppenbarelseboken är budskapet kodat:

"Ty Lammet, som står mitt för tronen, skall vara deras herde och leda dem till livets vattenkällor och Gud skall avtorka alla tårar från deras ögon."  Upp 7:17  I dom orden finns hemligheten om Jesus som JAG ÄR.

Då och nu och i all evighet.

 

"Det var då det," sa min kusin, när jag påminde henne om hur snabbt hon tvättat alla mina fönster en gång.

"Nu är det som det är," sa en annan på tal om hinder och sjukdomar.

 

Guds då och  Guds nu skiljer sig inte åt, som våra livserfarenheter och kraftresurser gör. Den evige blir inte gammal och orkeslös. Gud är EN i bibelns värld och sen finns det andra gudar. Denne ende Gud sökte efter någon som vågade tro och lita på hans möjligheter att rädda. Denne Gud hittade Abram så småningom och innan dess Noa.

 

För min del läser jag bibeln tillsammans med en kartbok och får de nuvande namnen på floder och riken samtidigt. Sen är det lätt att konstatera, att bibeln är trovärdig. Herrens presentation av sig själv till den desillutionerade Mose var "JAG ÄR DEN JAG ÄR".  Heder åt bibelkommissionen, som satte ut i noter i NT -81 på vilka ställen Jesus kallar sig vid det namnet "JAG ÄR". Det är intressant. Och det syns i grundtexten.

 

Vad hade då Mose att komma med som presentation av vad han var och hade varit? Faraos dotterson, som slagit ihjäl en egytier? Miriams lillebror, som faktiskt blivit räddad ur vassen och från döden? Hur rädd var Mose egentligen vid mötet med Herren, som uppenbarade sig i en brinnande buske? Herren fanns i en eld, som inte slutade att vara en eld!

 

Det var då det. Det är nu det. Herren presenterar sig idag också för oss med orden: JAG ÄR DEN JAG ÄR.

Jag för min del har presenterat mig för honom på samma sätt som Mose gjorde en gång genom att tala om vad jag inte kan.

 

Resultatet av vårt möte blev, att jag fattade, att Gud sagt "JA" till mig. Det är han, som är densamme och kan rädda.

Idag är det domsöndagen. Vad innebär det för alla pingstvänner? Skall inte pingstvänner delas upp som herden skiljer får från getter på domens dag? Eller är det bara så att pastorn har full frihet att välja lättare predikotext eller hoppa över de obehagliga bibeltexterna Matteus kap 25:31-46 till exempel?

 

Det predikas inte så mycket om Jesu tillkommelse och domens dag. Det var visst så skrämmande predikningar förr och satte sådan skräck i känsliga personer, att vi hamnat i det andra diket nu. Ett enda vänligt utslätande om kärleken i hela kyrkliga världen, som inte kan utesluta någon enda – det är vad det är.

 

Det är många år sen jag frågade en mycket bibelkunnig pastor om getterna i bibeln. Står det något negativt om dom? Djur är ju en del av Guds skapelse och varför då denna liknelse? Hur var det nu? Hade inte det oansenliga tabernaklet i öknen ett tak av getskinn? (Det kan vara andra djurs skinn…) Skulle Herrens Gud uppe i sin himmel ständigt bli påmind om getternas natur? Kan det vara så att getter går sina egna vägar och stångar sig fram jämfört med får, som är så beroende av en herde? Och en herde som ger livet för att rädda fåren från fiender….Behöver vi någon som offrat sig för oss?

"Summan av ditt ord är sanning. Dina rättfärdiga domslut är eviga." Psaltaren 119:160

 

Heder åt präster, som har våndats inför denna söndags föreslagna texter och inte tänker fega ur! En dag skall jag stå inför tronen och dömas. Är det något att se fram emot? Bibeln visar på att jag borde dömas skyldig till straff och evig död. Bibeln visar också på att Gud sände sin son att ta över skuldbördan och bli dömd till döden i mitt och andras ställe. Domen kan gå här och nu över mitt liv, så att jag kan få en frikännande dom sen. Genom tro på vad  Jesus Kristus gjort för mig och alla människor kan jag likaväl som andra bli rättfärdig redan nu.

Inte felfri – det skrev jag inte.

 

Det jag ville skriva är, att det är nyttigt med en domsöndag och de bibeltexter, som är föreslagna för kyrkoåret. Om domen får gå genom mitt liv nu, så blir nåden så mycket viktigare. Det är nåd att bli frihalsad.

"Så finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus, ty livets andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag." 

Rom kap 8 : 1-2

"Vad gör det om hundra år," är en vanlig tröst till den som gjort något dumt. Som om jag har en chans att leva om 100 år! Som om jag eller andra har en chans att rätta till misstag, felsägningar eller felhandlingar om 100 år!  Och vem lever då och kommer ihåg eller kan lyssna?

 

Stina blev nästan 100 år och har väl aldrig använt någon mobiltelefon, gissar jag. Det finns inget chips att plocka ut och kontrollera vad som är mottaget eller utskrivet av SMS i en sådan modernitet. Jag satt på spårvagnen och började prata med en ung kille, som likt många andra satt och fingrade på en mobiltelefon.

 

– Tänk, att inte jag kan lära mig en sån där!

 

Svaret kom snabbt och tröstefullt:

 

– De´ kan inte min farmor heller!

 

En annan dag gick frågan till en 50-årig kvinna, som stått framme i spårvagnen och läst på anslaget och sen köpte hon tydligen biljett via mobilen. Hon fick skylla sig själv, som satte sig sen bredvid mig, för jag är intresserad. Inte nyfiken bara intresserad.  Samma tröst kom från henne på min fråga:

 

– Mina föräldrar kan inte det här heller. Den ene ser inte och den andra fattar inte.

 

Som om alla i en spårvagn kan konstatera i vilken ålder jag är!

Det blir spår i en mobiltelefon efter vad en eller flera människor meddelat eller skickat som meddelande till varandra!  Det blir kvar. Det blir spår efter en människa ändå utan mobiltelefon eller dator.

 

Stina blev nästa 100 år. Idag skall det bli en begravningsgudstjänst i den församling, som hon tillhört. I den minnesstund, som är planerad efteråt kommer troligen flera att berätta om vilka spår Stina lämnat efter sig. Hon och jag har inte rest spårvagn tillsammans där jag ställt mina frågor om det svåra i livet att lära sig. Vi har suttit på andra stolar och pratat.

 

Hjärnan har ett mycket avancerat minneskort eller om det heter chips. I mitt minne finns några samtal med Stina, om hur det var när hon var ung för över 80 år sen och kom i kontakt med Gud och blev frälst. Stina berättade att efter den upplevelsen ville hon bli döpt och det skedde i havet innan hamninloppet till Göteborg, om inte jag fattat fel.

Jag fotograferar i mitt minne med eller utan kamera samtidigt som jag lyssnar och bevarar detta inom mig.

Stina hade en relation med Gud och Jesus hela sitt långa liv efter detta dop. Idag kommer säkert flera att berätta om vilka spår hennes gudsrelation haft för många av hennes "söndagsskolbarn" och familj och vänner.

 

"Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand."  Så skrev psalmisten för omkring 3000 år sen och lämnade spår efter sig äver till oss idag. Outplånliga spår. Ovärderliga spår.

 

Vem kan formulera sanningar kortare och mera koncist än en poet? Bara några strofer igen ur Nils Ferlins dikt Getsemane. Han börjar med ett självporträtt. Sen kommer det:

 

Gud har i sin fotografiatelje

ett mörkrum som heter Getsemane

 

Där växer det klara bilder fram

för den som är lugn och allvarsam.

 

Men den som är rädd – för köld och ris,

får aldrig ett blomst i paradis.

 

Ferlin fortsätter med andra porträtt av människor och deras situationer och slutar med

 

Ty den som är rädd för Getsemane

har ingenting alls att få eller ge.

 

Hur gör man då med allt som blivit fel i det förgångna? Hur gör den, som skulle vilja backa i tiden och få en situation bättre exponerad? Kanske någon eller många skulle vilja leva om sitt liv helt annorlunda. Så går det inte!  Kan man rädda det negativa till något positivt? Kan man rädda felaktigt exponerade svart/vita filmer i ett mörkrum? Finns det en Gud, som arbetar i ett mörkrum, som heter Getsemane? Finns det en Gud, som försöker rädda bilden av mig och andra? Det går ju inte att få backa i tiden. Det går ju inte att få göra en ny tagning av den situation, som varit och finns i förfluten tid men som blev så fel.

 

Jag tror på en Gud, som ser mer än det jag kan se och upptäcka. Jag tror på Getsemane och mannen från Nasaret, som kan rädda negativ, som är omöjliga, felexponerade. Vissa negativ är alldeles för svarta och vissa negativ i min samling är för ljusa nästan genomskinliga utan kontraster. Jag tror på bibelns Gud som börjar om igen, där man misslyckats. Jag tror på en Gud med väldigt stort tålamod med sin skapelse.

 

Fast detta sker inte per automatik! Glöm detta med avancerade digitalkameror och minnen, som bara är att överföra till en dator! Glöm det och besök Getsemane och se vad Gud gjort för oss angående det omöjliga.

 

"Han tänker ut vad göras kan…." citat ut GT

 

 

Jag får inte blanda ihop begreppen med pixlar, bländaröppning och skärpa! Men nu har polletten ramlat ner äntligen. Den som då eventuellt läser min Blogg bör veta hur en gasspis fungerar utan betald pollet. Det går inte att tända den. Den som då inte hade en pollett hemma fick gå till grannen och låna, om affären var stängd. På den tiden. Förfluten tid för min del.

 

Det gäller begreppsförvirring. Det gäller språkförbistring. Jag sätter punkt nu för detta prat för mig själv på min Blogg. Jag sätter en punkt inte en massa pixlar!

Så enkelt var det, att jag inte kan engelska språket. Så enkelt är det, att jag inte får blanda ihop begreppen. En centimeter är en centimeter men kan inte översättas med tum för en tum är 2½ centimeter. Det blir en avgörande skillnad i antalet pixlar. Visst en aln är en aln och 60 centimeter. Detta räknas inte längre och var ett begrepp förr i mina föräldrars generation men inte i Israel på bibelns tid. Då var en tum 50 centimeter.

 

Det kan vara bra att veta, att Gud inte satt en pixel efter Uppenbarelsebokens sista kapitel och sista ord. Det kan vara bra att veta, att summan av sanning alltid är den samma oavsett hur vi uppfattar bilden – förstorar den eller förminskar den. Sträckan mellan den första bokstaven i alfabetet och den sista är alltid den samma det vill säga: "JAG ÄR den jag är" den förste och den siste. Efter Gud kommer ingen pixel. Före Gud kom ingen. Innan jordens grund var lagd fanns Jesus. Han kom till jorden för att visa oss människor vem Gud är och vad Gud vill nämligen förlåta våra synder genom Jesus och upprätta en ny förbindelse hem till fadern i himlen.

 

Det är bra att veta, att en aln i England inte har samma sträcka i centimer som i bibelns tid. Bokstäverna i hebreiska språket och grekiska, som är grundspråken i vår bibel har ett siffervärde också. Den som vill får gärna vara skeptisk till att det finns ett dolt budskap i bibeln. Det som vill vara skeptisk till bibelns uppenbara budskap får gärna fortsätta att vara det. Men för oss som tror är det en Guds kraft till frälsning. En atomkraft som i Lars Bergmans Bloggpost tidigare.

 

Döden är sista punkt för en människa. Jesus har vunnit seger både över synden och döden. Bibeln berättar om en uppståndelsekraft, som finns tillgänglig genom tro på vad Gud gjort för oss genom Jesus Kristus. Det är tillåtet att tro hur som helst men bra om tron är förankrad i Guds ord.

 

Hittade en tänkvärd Blogg här

 

15 september 2003  Dagens löfte: Ps 121:5-8

"Herren bevarar dig, i hans skugga får du vandra, han går vid din sida.  Solen skall inte skada dig om dagen, inte månen om natten.              

Herren bevarar dig från allt ont, från allt som hotar ditt liv.  Herren skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt."

En gång när jag var ung läste jag någonstans om människans tendens att oroa sig. Detta vet Skaparen och har gett ett löfte för varje dag i sitt ord. Ungefär så stod det. Spännande! Då var det bara att börja leta efter dom. Sagt och gjort. Jag rutade in baksidorna i min bibel i tolv spalter och trettioen rutor. Det blev smått så smått, att det är svårt att se vissa hänvisningar numera.

Så kom möjligheterna i och med datorn i "Egna anteckningar" i Bibel 2000 programmet. Tyvärr med ett filformat, som inte gick att föra över till nästa dator. Därför är början år 2003 med omstart av egna små anteckningar för varje år på denna dag.

Gårdagen är förbi med min gamla begagnade dator. En ny dator blev det år 2003 och i den står det, att Herren har möjlighet att skydda och bevara just för denna dag. den 15 september.

Morgondagen har vi inte sett och idag hjälper Herren.

– Här är Sofias grav!

Så sa hon min klasskamrat från övre tonåren och pekade på en gravsten. Det intresserade inte mig. Jag tyckte inte om denna Sofia.

Tre år har gått. Ingen av oss visste, att detta var vår sista promenad tillsammans. Båda hade vi 70 års levnad bakom oss med olika livserfarenhet på olika platser och i olika sammanhang.  Med facit i hand ser jag nu att det varit fråga om andliga övergrepp i barndomen av den gamla, sjuka, blinda Sofia.

Sofias historia är inte ovanlig. En ung begåvad lärarinna blev kär i den ogifte prästen. Han försmådde henne och den besvikelsen drabbade Gud och hans ord. Så när min klasskamrat var 6 år kunde hon redan läsa. Ja, hon kunde till och med den gamla tyska stilen i bibeln och fick en peng för varje gång, som hon högläste för den gamla.  Det skulle alltid vara från Gamla testamentets grymma krig. Om Gideon när han lade ut sin ull….

Så Karin behöll sin uppfattning om denne grymme Gud hela sitt liv och jag hade inte en chans att göra justeringar. Det finns olika våldtäkter både dem på anden, psyket eller det sexuella.

Jonas Gardell har sina upplevelser av övergrepp och har skrivit boken ”Om Gud”. Det verkar vara samme Gud, som Sofia mötte i sin ungdom eller Ingemar Hedenius en gång i tiden eller Eva Moberg.  En avskyvärd Gud.

När jag läste en teologs positiva recension av Jonas Gardells bok ”Om Gud” och såg orden exeget och teolog om Gardells behandling av Gamla testamentete texter, så fick min tilltro till teologin som fakultet ett kraftigt slag.

Nu vet jag, att teologi kan se ut nästan hur som helst. Detta ändrar ingenting av Guds nåd och trofasthet genom alla tider. Han kan föra människor ut i frihet fortfarande.

”Summan av ditt ord är sanning och dina rättfärdiga domslut är eviga.” Psaltaren 119:160

Snart är påsken över. Än sen då? Gick den spårlöst förbi eller var det underbara dagar i fjällen? Andreas kallar sig påskvän i en av sina Bloggar. Det är en markering, att påsken betyder mycket för honom som rosenianare. Vill jag dessutom veta hur de tror i Svenska Kyrkan, så är det bara att ta fram en gammal psalmbok och läsa texterna. Det fanns en tid, då prästerna var troende (!).

 

Det finns bibeltroende nu också. Det finns några till exempel, som har haft ansvar för att välja ut bibeltexter för varje söndag och helg under kyrkoåret. Det finns tre årgångar. Annandag Påsk är det alltid samma evangelitext föreslagen. Det är min favorittext men sällan hålls gudstjänster med en rejäl utläggning just denna dag.

 

"Vägen valde mig," skriver Dag Hammarsköld i sin bok Vägmärken. Vägen mellan Jerusalem och Emmaus är omkring 11 kilometer. Där gick två lärjungar till Jesus sida vid sida desillutionerade, deprimerade, sorgsna. Då går man inte fort. Då tvärstannar man på steget till och med. Det kom en främling och slöt upp vid deras sida och frågade vad de samtalade om. Det syntes ju utanpå hur ledsna de var. Hur kunde någon ha undgått att veta vad som hänt under påsken i Jerusalem? Var kom denne man ifrån som inte visste något av den grymma korsfästelsen på Golgata? En sådan främling! Han bad dem till och med att berätta vad det var som hänt.

 

Så fick de berätta allt de varit med om tillsammans med Jesus. Plötsligt var allt kaos. Jesus blev gripen och bortförd, fängslad, torterad och sen korsfäst mellan två rövare. Och de hade trott så mycket om framtiden med honom! Vad det så underligt, att de såg sorgsna ut? Då började främlingen tala, när de fått prata till punkt. *

 

Vägens samtal var slut. De var framme i Emmaus och bjöd med honom på lite mat. Dagen hade gått över till kväll och snart skulle mörkret falla snabbt, som det bara gör i de områdena. Han bad bordsbönen och bröt brödet tillsammans med dem. Då kände de igen honom – deras Jesus.

Han försvann för deras blick. Hos dem försvann sorgen också – sorgen att inte ha fattat något av profetiorna.  Allt främlingen berättat om måste ske av lidanden och död för Messias kunde de egentligen men nu föll bitarna på plats. Han var inte bara plågad till döds på ett kors utan också uppstånden från de döda.

 

(* Så gör denne främling vid vår sida fortfarande. Vi får prata till punkt och berätta om besvikelsen. Sen talar han och tröstar och vägleder. Berättelsen finns att läsa i Lukasevangeliets 24:e kapitel)